Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

resurscentrum för lokal mobilisering

Interpellation 2003/04:502 av Lundberg, Inger (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-05-18
Anmäld
2004-05-18
Besvarad
2004-06-02
Sista svarsdatum
2004-06-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 18 maj

Interpellation 2003/04:502

 av Inger Lundberg (s) till statsrådet Mona Sahlin om resurscentrum för lokal mobilisering

Stiftelsen Cesam i Örebro bildades 1984 på initiativ av den samhällsmedicinska enheten vid dåvarande regionssjukhuset i Örebro. Bakgrunden var att läkare och socialarbetare vid "Samhällsmedicin" såg behovet att stärka främst utsatta föräldrars möjligheter till inflytande och delaktighet. Stiftelsen, som nu är en helt landstingsägd och uppdragsfinansierad verksamhet har som mål att vara ett nationellt kompetenscentrum för demokrati i praktiken grundad på samhällsarbetets teori och praktik.

Stiftelsen har mycket gott renommé och har bidragit med insatser på mer än 200 orter i Sverige, främst i större bostadsområden och på uppdrag av såväl lokala folkrörelser, mindre och större kommuner som statliga verk och europeiska nätverk. Man samarbetar sedan 15 år tillbaka tillsammans med 12 nationella metodcentrum i Europa inom ramen för Combined European Bureau for Social Development, där Cesam har vice ordförandeskapet. Till skillnad från flera av sina systerorganisationer saknar dock Cesam statlig basfinansiering, vilket lett till att organisationen på senare tid tvingats att skära ned sin verksamhet kraftigt.

Bakgrunden till det arbete med lokal utveckling och mobilisering, som drivs i stiftelsens regi är insikten att alla människor och särskilt de grupper, som har särskilda behov av stöd, bär på egna resurser och ökar sina möjligheter till ett gott liv om de blir delaktiga i samhällsutvecklingen. Det gäller inte minst barnfamiljerna och den betydelse för barns uppväxt det har om barnens föräldrar engageras.

Behovet av insatser för lokal mobilisering markerades av Demokratiutredningen SOU 2000:1,där utredningen under rubriken Resurscentra för lokal mobilisering i stadsmiljö skriver följande:"Med stöd i våra undersökningar om en tilltagande politisk ojämlikhet mellan medborgare med utländsk bakgrund och andra svenskar vill vi understryka behovet av att utveckla nya slags gemensamma organ inom områden, där det politiska utanförskapet breder ut sig. Med tillfredställelse har vi noterat de utomordentliga initiativ som runtom i landet tas av. för att ersätta marginalisering med delaktighet. Det är viktigt att erfarenheter av det slaget dokumenteras och sprids. Lika viktigt som det arbete som utförs av Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva, lika viktigt är att det finns en motsvarighet som uppmuntrar former för deltagande och inflytande inom städer och större kommuner. På nationell nivå bör resurscentra för lokal mobilisering därför stödjas."

Vikten av lokal mobilisering har också aktualiserats av Ansvarskommittén i dess nyligen avgivna delbetänkande, där kommittén skriver om "Medborgerligt medskapande" och uttrycker behovet av en analys av hur medborgarnas eget ansvar, kapacitet och engagemang, individuellt och kollektivt, kan tas till vara i välfärdsproduktionen.

Allt talar för att goda former för lokal mobilisering behövs mer än kanske någonsin tidigare och att detta är ett långsiktigt arbete, som behöver stöd i metodutveckling och erfarenhetsöverföring. Det finns gott fog för att påstå att Stiftelsen Cesam i Örebro med dess långa erfarenhet och väl upparbetade samarbete med motsvarande organisationer i Europa väl skulle fylla rollen av ett nationellt resurscentrum för lokal mobilisering. I dag brottas Stiftelsen Cesam med problemet att vara helt uppdragsfinansierad. Detta är till allvarligt förfång för dess möjligheter att utvecklas och förhindrar den angelägna rollen som nationellt kompetenscentrum.

Jag vill därför fråga statsrådet Sahlin om hon är beredd att pröva förutsättningarna för ett statligt stöd till basfinansiering av ett nationellt resurscentrum för lokal mobilisering.

Debatt

(4 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:502, resurscentrum för lokal mobilisering

Interpellationsdebatt 2003/04:502

Webb-tv: resurscentrum för lokal mobilisering

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Mona Sahlin (S)
Anf. 5 Mona Sahlin (S)
Herr talman! Inger Lundberg har frågat mig om jag är beredd att pröva förutsättningarna för ett statligt stöd till basfinansiering av ett nationellt resurscentrum för lokal mobilisering. Insatser för att stimulera människors engagemang och delaktighet på lokal nivå görs i dag på många olika sätt och av många olika aktörer. På vissa orter är det kommunen eller landstinget som är den drivande kraften, exempelvis genom att initiera lokala demokratiprojekt. På andra håll spelar det lokala föreningslivet och byalagsrörelsen en central roll. När det gäller människors politiska engagemang och intresse för det gemensamma i samhället har de politiska partierna ett betydande ansvar och en viktig mobiliserande roll. Staten har naturligtvis också en roll att spela i dessa sammanhang. Den statliga folkrörelsepolitiken syftar till att ge människor goda förutsättningar att gå samman och organisera sig kring gemensamma angelägenheter, vilket också främjar lokal mobilisering och engagemang. En av målsättningarna med regeringens demokratipolitik är just att skapa förutsättningar för ett ökat och mer jämlikt deltagande, inte minst på den lokala nivån. Under senare år har det även tagits en rad särskilda statliga initiativ för att främja lokal mobilisering. Som en del i utvecklingsarbetet Tid för demokrati gav regeringen under åren 2000 till 2002 bidrag till drygt 140 lokala demokratiprojekt runtom i landet. Den 11 januari i år lanserade regeringen en ny demokratisatsning inför det stundande valet till Europaparlamentet med fokus på ungdomar och på grupper i storstäderna med lågt valdeltagande. De så kallade lokala utvecklingsavtalen inom ramen för regeringens storstadspolitik har också i hög grad handlat om lokal mobilisering i samverkan mellan kommuner, stat, näringsliv och boende. Gemensamt för alla dessa insatser - oavsett om de är statliga, kommunala eller ideella - är att de kontinuerligt utvärderas och dokumenteras. Jag är också övertygad om att erfarenhetsutbyte och metodutveckling ingår som en viktig del i nära nog all verksamhet av det här slaget. Hur detta görs - och vem som gör det - varierar naturligtvis. För vissa verksamheter finns det naturliga gemensamma organ, till exempel Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet och Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva. I andra fall kan det vara lämpligare att uppdra åt fristående organ att hjälpa till med detta. Ett exempel på det senare var när Justitiedepartementet anlitade just den stiftelse som Inger Lundberg nämner - Stiftelsen Cesam - för vissa aktiviteter i anslutning till utvecklingsarbetet Tid för demokrati. Ett annat exempel är Mångkulturellt centrum i Botkyrka som av regeringen fått medel för att studera hur ett underifrånperspektiv har utvecklats inom ramen för de lokala utvecklingsavtalen. Centrumet kommer även att undersöka vilket stöd det behövs på lokal och nationell nivå för att vidareutveckla olika former av boendeinflytande. Eftersom det finns så stora skillnader när det gäller förutsättningar, mål och arbetsmetoder bland de aktörer som arbetar med lokal mobilisering i dag, anser jag inte att erfarenhetsutbyte och metodutveckling på området ska vara en uppgift för en enskild institution på nationell nivå. Jag ställer mig därför avvisande till idén att inrätta ett permanent statligt finansierat organ för detta ändamål.
Inger Lundberg (S)
Anf. 6 Inger Lundberg (S)
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på interpellationen, men jag vill samtidigt säga att jag känner mig besviken på svaret. Jag har följt utvecklingen av Cesams verksamhet under många år, och jag är väldigt imponerad över vad organisationen uppnått och över den kompetens som samlats hos stiftelsen under de 20 år som man har arbetat, trots att man har arbetat med väldigt knappa resurser. Det är inte första gången som frågan om ett nationellt stöd till Cesam aktualiserats. Första gången var i början på 90-talet. Då fick man under en period ett tillfälligt statligt stöd som gjorde att man kunde bygga upp nätverk över hela landet. Andra gången diskuterades frågan gediget under statsrådet Blombergs tid. Tredje gången var i början på 2000-talet. Jag har uppfattat att det har funnits ett stort intresse från regeringens sida under hela perioden för att hitta en lösning och någon form av basfinansiering. Riksdagen har också vid flera tillfällen gjort starka skrivningar till förmån för Cesams verksamhet. Problemet har bara varit att det har varit svårt att hitta en relevant källa att hämta pengar ur. Den här typen av anslag har inte funnits i statsbudgeten. Bakgrunden till att Cesam bildades var att läkare och socialarbetare vid Samhällsmedicin i Örebro såg hur viktigt det var att man kunde engagera människor som hade det jobbigt runt sina och andra barns behov och uppväxt och ville stimulera ett arbete med den här typen av mobilisering. Trots att samhällsarbetet tillhörde grundpelarna i den socialtjänstlag som kom i början på 80-talet hade verksamheten inte kommit i gång på allvar. Det fanns ett stort behov av metodutveckling, och det är inom den sektorn som Cesam verkat. Jag tycker naturligtvis att det är bra om vi kan ha flera aktörer inom det här området. Behovet är stort, och till exempel Mångkulturellt centrum kan säkert spela en viktig roll inom sin nisch, men det är allvarligt om mångfalden leder till att inget ordentligt händer på området. Nyligen hade Cesam åtta anställda som delvis var lokalt och regionalt finansierade, men eftersom verksamheten är nationell har lokala och regionala aktörer väntat på en statlig finansiering, och när den inte kommit till stånd har man begränsat verksamheten. Cesam har i stället fått inrikta sig på olika typer av tjänsteköp. I dag har man bara två anställda, och det är risk att verksamheten förtvinar. Det går ut över mobiliseringsarbetet när aktörerna inte har råd att köpa tjänster. Jag tycker att det här är allvarligt eftersom Cesam verkligen har väckt väldigt bred respekt. Man har, som jag skrev i interpellationen, varit med om att utveckla verksamhet på två andra orter. Man har också etablerat sig internationellt. Företrädare för Cesam är just nu i det skotska parlamentet för att på dess begäran berätta hur man stött förkovran av lokal mobilisering och demokratiutveckling i Sverige. Det känns då lite märkligt om vi i Sverige inte bryr oss om och uppskattar den här verksamheten. Jag vill med anledning av det som anförs i svaret fråga statsrådet om inte departementet skulle vara berett att ta emot representanter för stiftelsen, så att statsrådet skulle få lyssna på vilken roll man skulle kunna spela nationellt. Jag tror att det annars är risk för att mycket av det som har byggts upp under 20 år går förlorat.
Mona Sahlin (S)
Anf. 7 Mona Sahlin (S)
Herr talman! Jag vill återigen betona att jag verkligen inte uttrycker någon kritik mot Cesam, tvärtom. Cesam har gjort och gör ett alldeles utmärkt och mycket viktigt arbete. Som jag redogjort för i svaret har Regeringskansliet också lagt uppdrag på Cesam. Men det som jag ändå tyckte var viktigt att få fram i svaret - och jag förstår om det kan kännas som en besvikelse - var att konstatera att det finns väldigt många aktörer på det här området. Jag ser det också som en viktig poäng att så är fallet. Därför känner jag mig, för att uttrycka det milt, väldigt försiktig eller negativt inställd till tanken att mer eller mindre institutionalisera en av dessa aktörer. Jag ser snarare framför mig en strategi innebärande att vi fortsätter att se över hur vi kan stödja den lokala mobiliseringen. Det görs i dag på många olika sätt. Vi ser också över hur en hel del av bidragsformerna ytterligare kan stärka detta arbete. Jag syftar till exempel på den utredning som nu görs om stödet till kvinnoorganisationer, där man också ska gå in på om lokalt arbetande nätverk ska kunna få ett annat stöd än vad som hittills har varit fallet. Självklart har jag ingenting emot att träffa representanter för Cesam och att med dem diskutera förhållandena, tvärtom, men min principiella tveksamhet kvarstår. Jag vill stödja lokal mobilisering men är mycket skeptisk till att bygga upp denna centralt och institutionaliserat. Det skulle kanske rentav motverka sitt eget syfte.
Inger Lundberg (S)
Anf. 8 Inger Lundberg (S)
Herr talman! Det kan vara svårt att definiera vad som är innebörden av institutionalisering, och det är möjligt att vi rör oss med lite olika begrepp. Jag tycker att det är synd om vi gör det. Jag tror att det är viktigt att det någonstans finns en punkt där man verkligen bedriver utvecklingsarbete på det här området och lite kan sy samman det som sker på olika håll. En sådan utveckling har skett inom hela Europa. Det finns en organisation som heter Combined European Bureau for Social Development, där ett antal nationella organisationer samverkar. Cesam har vice ordförandeskapet i den organisationen, och det har skett en utveckling i Europa mot inrättande av den här typen av stödjepunkter. Ifall detta ska kallas institutionalisering eller något annat kan man naturligtvis diskutera. Jag är väldigt glad för att statsrådet Sahlin säger att hon gärna vill träffa företrädare för Cesam, och det är möjligt att man kan reda ut ett antal oklarheter i samband med en sådan överläggning. Jag vill också peka på att jag i min interpellation har återgett det som Demokratiutredningen uttalade om behovet av att stärka den lokala mobiliseringen. Bland annat skrev Demokratiutredningen så här: "Lika viktigt som det arbete som utförs av Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva, lika viktigt är det att det finns en motsvarighet som uppmuntrar former för deltagare och inflytande inom städer och större kommuner. På nationell nivå bör resurscentra för lokal mobilisering därför stödjas." Det fördes i Demokratiutredningen en ganska ingående diskussion om detta, som är återgiven på flera punkter i betänkandet. Det har sedan dess förts många diskussioner, men jag tror att det vore bra om departementet gick tillbaka lite grann och funderade över hur man tänkte inom ramen för Demokratiutredningen när man där förde dessa resonemang. Jag hittar i interpellationssvaret inte någon hänvisning till hur statsrådet tänkt ta vara på Demokratiutredningens synpunkter, men det är möjligt att det kan komma en fortsatt dialog om detta. Jag tror ändå att det måste finnas ett ansvar för att utveckla former för lokal mobilisering, så att verksamheten inte bara rinner ut i sanden. Det är stor risk för att så blir fallet om det blir en alltför splittrad organisation. Jag tror faktiskt att det som Demokratiutredningen skrev om behovet av att utveckla former för lokal mobilisering i städerna är minst lika aktuellt i dag som när utredningen framlades. Utanförskapet är stort hos många grupper. Det handlar om människor med olika etnisk bakgrund. Jag tror att Mångkulturellt centrum kan spela en viktig roll i det sammanhanget, men det handlar inte bara om det utan över huvud taget om att människor måste få en chans att ta ett större ansvar för sitt liv och sin omgivning än de gör i dag. De flesta är ense om att det är viktigt, men jag tror att skälet till att det inte hänt så mycket på de drygt 20 år som vi haft socialtjänstlagen är att vi är väldigt trevande när det gäller metoderna. Nu tar vi ytterligare ett steg. Ansvarskommittén skriver om medskapande. Också i det sammanhanget krävs det en metodutveckling. Cesam i Örebro har tjänat som modell för att utveckla centrum i många andra länder, till exempel på Nordirland. Jag tycker att vi ska undersöka om detta är något som vi har anledning att stötta lite mer från nationell nivå. Jag försäkrar statsrådet att det inte är så att Cesam är en sorts regional organisation för Örebro län. Jag försäkrar att det är en organisation som har ett väldigt starkt nationellt fokus. Den har också en styrelse som är sammansatt med tanke på detta, bland andra med kommunalrådet Kent Andersson från Malmö och med en representant för det norska kommunförbundet, som också har visat intresse för denna verksamhet. Jag vädjar än en gång om att ni ska föra en ordentlig dialog med Cesam.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.