Säkra familjeförhållanden
Interpellation 2005/06:1 av Billström, Tobias (m)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-09-13
- Anmäld
- 2005-09-14
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2005-09-22
- Sista svarsdatum
- 2005-09-27
- Besvarad
- 2005-10-27
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 13 september
Interpellation 2005/06:1 av Tobias Billström (m) till statsrådet Barbro Holmberg (s)
Säkra familjeförhållanden
Förekomst av släktskap eller familjeband påverkar handläggningen av asyl- och integrationsärenden. I upprepade fall har medierna påvisat hur barn tas som gisslan av vuxna som vill använda dem som språngbräda till ett uppehållstillstånd. Det finns också hårresande berättelser om hur barn nyttjats för fördelar inom systemet och sedan behandlats mycket illa av sina så kallade föräldrar.
Missbruket av barn och av det regelverk som stipulerar fördelar för familjesammanhållning måste beivras. Det drabbar oskyldiga barn och skapar bekymmer för dem som av egen kraft uppfyller kriterierna för släktskap och familjeband.
Ett sätt att komma till rätta med påstådda blodsband är att i större utsträckning använda DNA-prov för att klarlägga familjeförhållanden. DNA-prov bör kunna utgöra grund för familjeåterförening i de fall där skriftlig dokumentation saknas eller bedöms ha brister.
Huvudregeln bör vara att utförande av DNA-prov medges för att fastställa grund för återförening när detta begärs av endera parten, eller om det från myndigheternas sida anses nödvändigt för att säkerställa släktskap.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att DNA-prov kan användas för att fastställa släktskap i asyl- och integrationsärenden?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:1
Webb-tv: Säkra familjeförhållanden
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:22 Torsdagen den 27 oktoberProtokoll 2005/06:22 7 § Svar på interpellation 2005/06:1 om säkra familjeförhållanden
Protokoll från debatten
Anf. 19 Barbro Holmberg (S)
Herr talman! Tobias Billström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att DNA-prov kan användas för att fastställa släktskap i asyl- och integrationsärenden.
Herr talman! Jag utgår från att Tobias Billström med integrationsärenden avser ärenden rörande familjeåterförening. Det är självfallet en angelägen uppgift att underlätta familjeåterförening mellan minderåriga barn och deras föräldrar. Det är samtidigt viktigt att motverka att barn beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till personer som oriktigt påstår sig vara barnets föräldrar. Det gäller allmänt med tanke på barnets bästa, men inte minst i ett perspektiv av att det har förekommit att barn som kommit till personer som i verkligheten inte är deras föräldrar har utsatts för brottsligt utnyttjande och/eller övergivits.
I Anhörigkommitténs delbetänkande
Vår anhöriginvandring
(SOU 2002:13) föreslås att det, framför allt med hänsyn till barnens bästa, ska finnas en möjlighet att genomföra frivillig DNA-analys på statens bekostnad för att klarlägga ett påstått släktskapsförhållande i ärenden om uppehållstillstånd på grund av anknytning. Analysen kan göras när tillräcklig utredning om släktskapsförhållandet inte kan tas fram på annat sätt. Min ambition är att regeringen inom en snar framtid ska lägga fram en lagrådsremiss med den inriktningen.
I betänkandet finns inte något förslag att använda DNA-analys för att utreda släktskap i asylärenden. Inte heller har i något annat sammanhang gjorts en sådan utredning. Jag är medveten om att det finns beröringspunkter mellan asylärenden och ärenden om familjeåterförening när det gäller behovet att hindra att barn hamnar i oriktiga familjeförhållanden och löper risk att utnyttjas. Samtidigt finns det också skillnader som kräver överväganden om lämpligheten och utformningen av en eventuell ordning med DNA-analys i vissa asylärenden. Det finns också anledning att avvakta resultatet av den pågående beredningen av Anhörigkommitténs förslag. Jag är därför inte nu beredd att ta något initiativ när det gäller DNA-analys i asylärenden.
Anf. 20 Tobias Billström (M)
Herr talman! Denna fråga sönderfaller i två delar som berör två olika saker, dels naturligtvis att garantera föräldrarnas rätt till sina barn, dels garantera barnens rättighet att få skydd mot att missbrukas både i asylprocesser och i övrigt.
Som statsrådet helt riktigt påpekar är det skillnad på intentionerna när det gäller att använda DNA-prövning för anhöriginvandring respektive asylärenden.
När det gäller den första frågan ser vi fram emot lagrådsremissen. Jag kan dock redan nu flagga för att jag tycker att det vore lämpligt med ett obligatorium även i den delen. I den andra delen är det lite mer svävande vad gäller svaret från statsrådet. Vi har i dag tyvärr människor som utnyttjar barn som motiv för att få lov att stanna i Sverige och som dessutom inte tvekar att bli kriminella i dessa delar.
I Malmö har vi haft ett oerhört allvarligt fall som avgjordes i somras i Malmö tingsrätt. En familj som fått uppehållstillstånd avslöjades i fråga om två brott. Det ena brottet gällde falska uppgifter i fråga om barnens ålder, och i ett av fallen hade Migrationsverket missat att det skilde blott ett par månader mellan deras födelsedatum, vilket ledde till att man accepterade de uppgifter som fördes fram. Det andra brottet, vilket är det verkligt allvarliga, var att man avslöjade att de falska föräldrarna hade misshandlat sina förmenta barn grovt med käppslag över tandköttet, med regelmässig prygling och med psykisk misshandel.
Föräldrarna fråntogs i somras genom ett tingsrättsbeslut som är ganska unikt såväl moderskap som faderskap. Till grund för detta låg ett DNA-test som med 99,99 % säkerhet kunde fastslå huruvida dessa personer var föräldrar till dessa barn eller inte.
Därmed kan vi också sluta oss till att detta fall var onödigt. Det hade kunnat undvikas. Hade DNA-testet varit obligatoriskt i samband med såväl anhöriginvandring som asylprocessen hade dessa barn inte blivit offer för samvetslösa människohandlare eller barnarövare. I vilken av dessa två kategorier som dessa falska föräldrar hör hemma vet jag inte, men i någon är det i alla fall.
Därför har jag en motfråga till statsrådet Barbro Holmberg. Om du nu i ditt svar till mig avfärdar tanken på att använda DNA-test på detta sätt, vad vill då regeringen i stället åstadkomma för att garantera att barnen inte far illa?
Anf. 21 Barbro Holmberg (S)
Herr talman! Detta är en oerhört svår fråga, och jag tycker inte att jag är särskilt svävande. Jag ser också att det finns barn som utnyttjas oerhört mycket. Det finns barn som av olika skäl kommer hit till Sverige till föräldrar som inte är deras riktiga föräldrar. Det är barn som utnyttjas som arbetskraft, barn som utnyttjas sexuellt och barn som kanske materiellt får det bra men som bor i en familj som inte är deras riktiga familj och som kanske under åratal bor i Sverige under falsk identitet. Och detta är naturligtvis inte bra för barn. Och många barn far väldigt illa. Detta känner vi till. Det finns till och med ett rättsfall där ett barn har gått till domstol och fått föräldraskapet upphävt. Det här är naturligtvis ett problem.
Å andra sidan vet vi att det finns väldigt många olika typer av familjer. Det finns utvidgade familjer, adoptivbarn, fosterbarn, barn som tas om hand av släktingar därför att föräldrarna kanske är avlidna, sjuka eller vad det nu kan tänkas vara.
Det finns alltså dessa två delar. Man måste vara medveten om att DNA-test är känsligt och man måste använda det väldigt försiktigt. Det handlar naturligtvis om den personliga integriteten och också - som Tobias Billström mycket riktigt säger - om barns rätt till sina föräldrar och barns rätt till sitt ursprung, som också mycket tydligt finns med i barnkonventionen.
Jag har haft en diskussion om detta med medicinetiska rådet. Man måste väga de etiska problemen mot varandra, å ena sidan måste man avväga det ingrepp som ett DNA-test ändå utgör och å andra sidan det utnyttjande och annat som barn kan fara illa av. Den diskussionen ledde till att man från medicinetiska rådet menade att det är befogat med ett DNA-test just i anhörigfallen. Vi måste ändå göra det vi kan för att förhindra att barn far illa.
Jag är inte särskilt svävande på det heller. Det har gjorts en utredning som har föreslagit detta. Vi gör en beredning på Regeringskansliet, och vi arbetar just nu på en lagrådsremiss som kommer att innehålla en möjlighet att erbjuda ett DNA-test. Det ska naturligtvis inte erbjudas om man kan visa släktskapet på något annat sätt. Man kan kanske visa det genom födelseattester och sådana saker. Men i de fall där man är tveksam och släktskapet inte går att få fram genom handlingar eller på annat sätt ska människor kunna erbjudas ett DNA-test. Jag tycker att det är riktigt att göra så.
Anf. 22 Tobias Billström (M)
Herr talman! Det här är en viktig fråga, och det var bra att statsrådet tog upp barnkonventionen. Det är ju den som är utgångspunkten för hela det här resonemanget.
Trots allt måste man ändå komma ihåg att barnen, enligt barnkonventionen, har rätt till sitt eget ursprung. Man har rätt till en trygg och säker uppväxtmiljö. Man har också rätt till skydd mot psykiskt och fysiskt våld. Alla dessa tre moment ingår i barnkonventionen som jag nu hänvisar till, och det är naturligtvis helt avgörande för det resonemang som jag och mitt parti för när vi anser att DNA-tester ska användas vid prövning av asylskäl.
Jag blir därför lite förbryllad när jag läser statsrådets svar. Om vi är överens om att det här är en viktig fråga och om att barn i asylärenden i dag inte har något skydd mot att utsättas för den här typen av brottslighet kan jag inte tolka det som något annat än att statsrådet avser att låta de här sakerna fortsätta att vara dåliga ur barnens synvinkel. Annars skulle ju statsrådets svar till mig bli: Vi tillsätter en utredning och tar reda på fakta i det här fallet. Det gäller framför allt frågan om beröringspunkter mellan asylärenden och ärenden om familjeåterförening.
I stället skriver statsrådet i sitt svar till mig: Inte heller har det i något annat sammanhang gjorts en sådan utredning. Men hade det då inte varit ganska lämpligt att ge den sittande Anhörigkommittén förändrade direktiv på den här punkten så att även DNA-testerna skulle kunna tas upp? Hade det inte också varit ganska lämpligt med utgångspunkt från det resonemanget att fundera vidare i nästa led, det vill säga: Vad händer när människor inte kan förete dessa bevis? Statsrådet har ju redan sagt att det förekommer. Det kan ju vara en situation när man som anhöriginvandrare mycket tydligt kan visa var man kommer ifrån och vilket släktskapsmässigt förhållande man har till sina barn. Men när det gäller asylärenden kan det vara mycket mer komplicerat.
Det synes mig vara en mycket märklig ordning att man i det ena fallet tycker att beviskravet kan sättas högre trots att situationen uppenbarligen är mera allvarlig medan man i det andra fallet, vid asylprövningen, sätter kravet lägre. Jag förstår inte riktigt den logiken.
Anf. 23 Barbro Holmberg (S)
Herr talman! Vad jag sade var att det inte finns någon utredning med ett sådant förslag. Det finns därför inget färdigt förslag som kan beredas på Regeringskansliet som handlar just om asylärenden.
Det förslag som lades fram av Anhörigkommittén, som ju har avslutat sitt uppdrag, var att man skulle kunna använda DNA-test i anknytningsärenden. Anledningen till att man begränsade det till anknytningsärenden var att det är i de ärendena som problemen finns. Det är också där den stora risken finns.
Det är väldigt många länder som har DNA-test - jag undrar om det inte är de allra flesta länder som erbjuder det, och det har gjorts utvärderingar, till exempel när Norge och Danmark införde det. Det har visat sig att väldigt många uteblir från testet. Man kommer med en ansökan och sedan erbjuds man ett DNA-test. Då är det ungefär 50 % som uteblir från provtagningen. Helt klart är det i dessa ärenden som problemen finns.
Det är den utredning som vi har och som vi håller på att bereda. Jag tror också att vi bör titta på om det finns problem - vi behöver ju inte införa något om det inte finns några problem - också när det gäller asylärenden. Det får vi i så fall titta mer noga på. Men, som sagt, det är helt klart att det är just i anknytningssituationer som problemen uppstår.
Sedan är det barnets bästa som man måste ha för ögonen när man diskuterar dessa frågor. Det handlar inte om att kontrollera de vuxna, utan det handlar i första hand om att barn måste ha rätt till sina föräldrar och till sitt ursprung. Bara det faktum att man kanske lever i ett land, går i skolan och växer upp där under falsk identitet i en familj som inte är ens riktiga familj är naturligtvis oerhört påfrestande för barn. Vi har också sett att för barn som kommer hit tidigt i livet, när de är små, kanske det går ganska bra men om barnen blir besvärliga i tonåren blir det väldigt stora slitningar i den typen av familjer. Det står helt klart att vi måste göra någonting åt det här.
Men, som sagt, det stora problemet är just anknytningsinvandringen.
Anf. 24 Tobias Billström (M)
Herr talman! En sak som jag har lärt mig under min tid som riksdagsledamot är att när ett statsråd säger att man ska titta lite mer noga på frågan, då ska man alltid ställa följdfrågan: På vilket sätt då?
Jag tycker att det vore lämpligt om statsrådet kunde leverera ett klart besked här i kammaren i dag huruvida man från regeringen kommer att ta initiativ till en utredning på det här området, även avseende asylärenden.
Om det är så - och jag har ingen anledning att betvivla det - att 50 % uteblir från provtagningen är det en tydlig indikation. Det skulle också vara väldigt bra om vi kunde få klarlagt om det skulle förekomma även när det gäller asylärenden. Då skulle man redan vid gränsen kunna avslöja om människor tar med sig barn till Sverige utan att de är deras.
Vi är överens. Det viktiga är att stärka det totala skyddet för barnen både när det gäller deras rätt till sitt ursprung och till sina föräldrar och när det gäller rätten till en säker och trygg uppväxtmiljö. Just därför är det så viktigt att statens skydd på den här punkten är heltäckande. Därför tycker jag att det vore lämpligt om vi kunde få ett besked i frågan om en specifik utredning på det här området.
Anf. 25 Barbro Holmberg (S)
Herr talman! Anledningen till att jag inte kan säga något om asylärenden är att det mig veterligen inte är något land som använder den här typen av DNA-test just i asylärenden, så om det vet vi väldigt lite.
Som svar på frågan hur vi ska gå vidare ska vi i första hand ha ett samtal med dels migrationsmyndigheterna, dels de sociala myndigheterna för att se vad som är ursprunget i de svåra fall som vi nu ser, om det är asylärenden eller anhörigärenden. Vad vi har hört hittills är att det är anhöriginvandringen som är det stora problemet. Men jag blundar som sagt inte alls för att det skulle kunna vara problem också i asylärenden, och då måste vi diskutera hur de ska lösas.
Men i dagsläget ser jag inte att vi behöver ta initiativ till en utredning. Vi måste först få indikationer på att det faktiskt finns sådana problem. Och det finns mig veterligt inga andra länder som använder DNA-test just i asylärenden.
Jag tror att vi är överens om vikten av att detta måste genomföras i anhörigdelen, och det måste naturligtvis hanteras med stor försiktighet. Det handlar väldigt mycket om bemötandet från ambassadens sida och att människor får information om vad detta innebär. Det finns ju fall där det visat sig att pappan inte är den riktiga pappan och att han inte vetat om det. Det är faktiskt oerhört känsliga frågor, så det här måste verkligen tillämpas med mycket stor försiktighet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.