Till innehåll på sidan

Säkrare pendling mellan Borås och Göteborg

Interpellation 2005/06:263 av Ekström, Anne-Marie (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-02-15
Anmäld
2006-02-15
Besvarad
2006-02-24
Sista svarsdatum
2006-03-08

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 15 februari

Interpellation 2005/06:263 av Anne-Marie Ekström (fp) till statsrådet Ulrica Messing (s)

Säkrare pendling mellan Borås och Göteborg

Den 27 januari 2006 inträffade en allvarlig bussolycka utanför Arboga där nio personer omkom och många skadades. Detta har satt fokus på säkerheten vid bussåkning.

Vid en polisrazzia i dagarna på riksväg 40 i Ulricehamn uppdagades allvarliga fel på många av de bussar som stoppades. Exempelvis hade en buss problem med bromsarna och en annan med styrningen. För långa arbetstider hos förarna förekom också. Det är mycket allvarliga fel som utsätter resenärerna för stora risker och som är helt oacceptabla. Hårt pressade tidtabeller och dåliga vägar kan vara orsaken till att bussarna är i så dåligt skick, men även lagstiftningen behöver ses över.

Forskning har visat att användning av säkerhetsbältet bidrar till att man har mycket större chans att klara en olycka. Det framgår av en doktorsavhandling av Pontus Albertson, forskare vid Akut- och katastrofmedicinskt centrum i Umeå. Fyra av fem allvarligt skadade skulle ha fått betydligt lättare skador om de haft bälte på sig.

I dag finns lagstiftning om obligatorisk bältesanvändning om det finns bälten i buss. Däremot finns det inte någon lagbestämmelse som förhindrar stående i bussen trots att sittplatserna har bälten. Två bestämmelser som inte stämmer överens.

Många resenärer pendlar mellan Borås och Göteborg dagligen. En stor del av turerna går med buss på motorvägen. Borås tidning har nu uppmärksammat att det finns överfulla bussar. Till exempel fanns det vid ett tillfälle, dagen efter olyckan utanför Arboga, 15@20 personer stående i mittgången utan någon som helst möjlighet att spänna fast sig med bälte. Säkerheten åsidosätts i allra högsta grad genom att ha personer stående i en buss som förs fram i hög hastighet på motorvägen. Självklart har trafikbolaget ansvar för säkerheten och ska sätta in extrabussar men även lagstiftningen bör ses över.

Enligt uppgift har Vägverket föreslagit att ingen ska få stå i en buss i hastigheter över 70 kilometer i timmen, men regeringen har inte anammat detta förslag. I Tyskland finns redan bestämmelser att stadsbussar avsedda för stående passagerare inte får framföras i högre hastigheter än 50 eller 60 kilometer i timmen.

De brister jag nu framfört är fullständigt oacceptabla. Allvarliga fel i bussarna och dålig efterlevnad av säkerhet i bussarna i kombination ökar riskerna för fler allvarliga bussolyckor och båda dessa faktorer måste åtgärdas.

Resandet mellan Borås och Göteborg är stort. Eftersom kapaciteten på järnväg är dåligt utbyggd görs i dag den större delen av resorna med buss. En utbyggnad av järnvägen skulle både snabba upp resorna och göra dem säkrare.

Sedan länge har det funnits planer på att bygga ut järnvägen mellan Göteborg och Stockholm öster om Vättern, Götalandsbanan. En sådan utbyggnad innebär också bättre tågförbindelser Borås@Göteborg och även Göteborg@Landvetter. Diskussioner pågår men en utbyggnad ligger långt fram i tiden, vilket är otillfredsställande, särskilt mot bakgrund av de säkerhetsbrister som finns i busstrafiken.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerheten i bussar ska förbättras?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att ändra lagstiftningen så att stående passagerare inte tillåts vid höga hastigheter?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att snabba på en utbyggnad av Götalandsbanan?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2005/06:263, Säkrare pendling mellan Borås och Göteborg

Interpellationsdebatt 2005/06:263

Webb-tv: Säkrare pendling mellan Borås och Göteborg

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 55 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Mot bakgrund av bland annat den allvarliga bussolyckan utanför Arboga den 27 januari har Anne-Marie Ekström frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerheten i bussar ska förbättras och för att ändra lagstiftningen så att stående passagerare i buss inte tillåts vid höga hastigheter. Anne-Marie Ekström frågar också vilka åtgärder jag avser att vidta för att snabba på en utbyggnad av Götalandsbanan. Låt mig först understryka att jag delar Anne-Marie Ekströms syn att säkerheten vid bussåkning måste vara hög. Såväl Haverikommissionen, polisen, Vägverket som Volvo utreder för närvarande orsaken till olyckan i Arboga. Dessa utredningar är viktiga för att kunna vidta åtgärder som förhindrar att något liknande inträffar igen. Vägverket prioriterar i sitt trafiksäkerhetsarbete åtgärder för att hastighetsbegränsningar ska respekteras, att bilbälten ska användas och att bekämpa alkohol och andra droger i trafiken. Detta arbete gäller oavsett fordonsslag. Genom Nationell samling för ökad trafiksäkerhet har bussbranschen redogjort för att den har samma prioritering i sitt trafiksäkerhetsarbete. Vägverket och Rikspolisstyrelsen bedriver också ett nära samarbete för att effektivisera såväl fordonskontroller som regelövervakning. Trots den tragiska olyckan i Arboga visar statistiken över tid att det är nära tio gånger säkrare att åka buss jämfört med att åka bil. Bussarna blir allt säkrare med antisladdsystem och bättre hållfasthet och alltfler bussar är utrustade med bilbälten och alkolås. Bussar som tas i bruk efter den 1 januari 2004 och har en totalvikt över tre och ett halvt ton ska vara utrustade med bilbälten på samtliga platser. Den som färdas i en buss och sitter på en plats som är utrustad med bilbälte ska använda bältet. Dessutom ska föraren, eller annan ombordpersonal, se till att passagerare som är under 15 år sitter fastspända. Jag kan också informera Anne-Marie Ekström om att jag just nu bereder en ändring i trafikförordningen som innebär informationsplikt, det vill säga att passagerare ska informeras om att de ska använda bilbälte av föraren eller annan ombordpersonal, genom skyltar, videofilmer eller liknande. Jag räknar med att ändringen kommer att träda i kraft i vår. När det gäller frågan om stående passagerare i buss har Vägverket ombetts att komplettera det förslag som tidigare överlämnats om att bussar med stående passagerare inte ska tillåtas köra fortare än 70 kilometer i timmen - detta för att ge ett mer heltäckande beslutsunderlag. När jag tagit del av detta avser jag att återkomma i frågan. Slutligen, rörande Götalandsbanan, så delar jag Anne-Marie Ekströms åsikt att järnvägen mellan Borås och Göteborg är i behov av utbyggnad för att kunna fungera som en modern länk mellan de två städerna. Den kurviga sträckningen som järnvägen har i dag leder till att restiden med tåg är längre än motsvarande med buss. Regeringen har därför skapat ett utrymme i den nationella banhållningsplanen som innebär att ett nytt dubbelspår kommer att byggas mellan Mölnlycke och Rävlanda/Bollebygd, via Landvetter flygplats. Byggstarten är planerad till perioden 2010-2015. Utbyggnaden kommer att möjliggöra en utökad tågtrafik och väsentligt kortare restider.

Anf. 56 Anne-Marie Ekström (Fp)
Herr talman! Jag tackar för svaret, men helt nöjd är jag inte. Dagen efter den svåra bussolyckan utanför Arboga tvingades människor stå i bussen mellan Göteborg och Borås. Mellan Borås och Göteborg är det motorväg, där bussarna kan köra i 90 kilometer i timmen. Dagligen pendlar många den här sträckan med buss. Att behöva stå i bussen dagen efter den svåra olyckan upprörde naturligtvis många människor. Det resulterade i en artikel i Borås Tidning, som i sin tur bidrog till att jag skrev min interpellation. Herr talman! Först vill jag säga att det självfallet är det bolag som kör bussarna som är huvudansvarig för säkerheten och ska se till att det sätts in extrabussar. Som en parentes kan jag nämna att det som jag har erfarit är att det är främst statens eget bolag SJ som är den största syndaren. Ett faktum är dock att säkerheten åsidosätts i allra högsta grad genom att man har personer stående i en buss som förs fram i hög hastighet på motorvägen. Det gäller säkerheten både för dem som står och för dem som sitter. Det räcker med en hastig inbromsning för att personer som knappt har något att hålla sig i ska fara runt i bussen och kanske skada både sig själva och andra när de ramlar. Herr talman! Det är bra att det har kommit en lag om att om det finns bälten i bussen så ska de användas. Det är också bra att ministern tänker införa en förordning som innebär informationsplikt i bussar med bälten. Jag tror inte att det är många som är medvetna om att man ska använda bältet om det finns ett. Jag har själv åkt buss ned till kontinenten. Så fort vi kommer in i Tyskland påpekas det extra noga att vi ska ha bältena på oss. Men så görs inte i Sverige. Forskning - en doktorsavhandling - har visat att användning av säkerhetsbälte bidrar till att man har mycket större chans att klara sig i en olycka. Fyra av fem allvarligt skadade skulle fått betydligt lättare skador om de hade haft bälte på sig. Men, herr talman, sedan får jag inte det hela att hänga ihop. Att införa en informationsplikt innan det är klargjort om det är tillåtet att stå i bussen eller inte måste ses som näst intill ett hån mot den som tvingas att stå i en buss i flera mil i en fart av 90 kilometer i timmen. Att ha bältestvång för dem som sitter men tillåta att andra står är helt motsägelsefullt. I Tyskland får inte bussar med stående passagerare framföras i högre hastigheter än 50-60 kilometer i timmen. Det är en hastighet som jag personligen kan tycka är rimlig. Det förslag som har tagits fram här av Vägverket är att bussen inte få gå fortare än 70 kilometer i timmen. Men regeringen har bett att få kompletteringar. Jag kan ha viss förståelse för att det behövs ett heltäckande beslutsunderlag, men värdet av underlaget måste också ställas mot den bristande säkerheten under tiden. Herr talman! Statsrådet har inte angivit i sitt svar vad det är för kompletterande uppgifter som är viktigare än att människor färdas säkert i bussen. Jag förutsätter att saken löses snarast, och innan det blir informationsplikt för chaufförerna. Jag tror annars att chauffören försätts i en ohållbar situation - att behöva förklara för en del av passagerarna att de ska ha bälten på för att känna sig säkra när man samtidigt tillåter människor att stå i bussen i höga hastigheter.

Anf. 57 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Jag tycker inte heller att någon ska stå i en buss i höga hastigheter. Men det var inte bara regeringen som hade frågor om det underlag som Vägverket lämnade först, utan det var också SLTF, Åklagarmyndigheten, Sveriges Kommuner och Landsting och Vägtrafikinspektionen. Det fanns en rad frågetecken om riskerna, om de bedömningar som måste göras och om de krav som måste ställas. Det är därför Vägverket har fått ytterligare frågor med sig i det fortsatta arbetet. Jag kan inte i dag svara på när Vägverket återkommer med sitt förslag, men när man gör det så kommer jag självfallet att titta noga på det. Min utgångspunkt har ändå varit att även om man inte kan göra allt på en gång så ska man göra det som går att göra. Jag tror, precis som Anne-Marie Ekström beskriver, att få är medvetna om att man faktiskt redan i dag ska använda bältet på en buss när det finns där. Därför vill jag införa informationsplikten, som ändå påminner alla om att när det finns ett bälte i en buss så ska man använda det. Det är inte en möjlighet att använda det, utan man ska använda det. Vi fortsätter att titta på frågan om hur fort man får åka när man har stående passagerare i en buss. Vi önskar alla att de stående passagerarna är så få och finns där under så korta sträckor som möjligt. Jag är själv uppväxt på en liten ort och pendlade tre och en halv mil till gymnasiet under tre års tid. Jag har stått i många mil under de tre åren. Jag inser att det är en större risk med det, och därför är frågan prioriterad. Men som jag sade i mitt interpellationssvar är det fortfarande, trots de olyckor som sker med bussar, tio gånger säkrare att åka buss än att åka bil. Det betyder inte att vi inte kan göra mer. Nu gör vi detta med informationsplikten, och ser till så att alla använder bältet när det finns. Och så fortsätter vi att bereda de förslag till åtgärder som Vägverket kommer tillbaka med när det gäller passagerare som står. Sedan hoppas jag också att den utredning som nu pågår apropå den senaste allvarliga olyckan, som vi alla beklagar oerhört mycket, också kan lära oss någonting som vi kan titta vidare på för att ständigt jobba mot nollvisionen inte bara när det gäller bussar utan också i alla trafikslagen.

Anf. 58 Anne-Marie Ekström (Fp)
Herr talman! Jag tror att vi är helt överens om att man måste jobba snabbt med de här frågorna. Jag är medveten om att det är viktigt att man får en informationsplikt och att man är medveten om att man ska ha bälten. Men hur ska chaufförerna tackla detta? Det är också en uppgift för de bolag som kör trafiken. Jag tycker att det är viktigt att man kommer fram med ett förslag så snabbt som möjligt. Och det kan ju inte bli under våren samtidigt som informationsplikten kommer i gång. Det är ju bara knappt en månad till sista datum för att lämna propositioner under våren. Jag känner mig väldigt kluven inför det här. Jag tycker att det är viktigt att man har informationsplikten, men samtidigt kan jag förstå det problem som chaufförerna kommer att ha när de ska förklara att de som sitter ska spänna fast sig och att de kan känna sig trygga och säkra samtidigt som man plockar in människor som står. Jag tror att det är viktigt att man för den här debatten och att den kommer ut på ett bra sätt. Det gäller både debatten om bälten och att man ställer krav på bolagen att de inte får köra med stående personer i höga hastigheter. I min interpellation tog jag också upp lite övrigt om detta med att bussarna inte är tillräckligt säkra. Det var fel på bromssystem och det var fel på styrningen vid en polisrazzia utanför Borås. Det är skrämmande att det ska vara så. Skälen till detta kan ju bland annat vara dåliga vägar. Där ligger ju också ett ansvar hos Ulrica Messing. Herr talman! Det här med säkerhet i bussar gäller ju i hela landet, även om just min utgångspunkt var pendlingen mellan Borås och Göteborg. Jag tycker att det är bra att det är många som pendlar mellan Borås och Göteborg och att de åker kollektivt med buss eller tåg. Men tyvärr är kapaciteten på järnvägen dåligt utbyggd, vilket gör att den större andelen av resorna i dag går med buss. En utbyggnad av järnvägen skulle snabba upp resorna och göra dem säkrare. Man har länge planerat att bygga ut järnvägen mellan Göteborg och Stockholm, det som kallas för Götalandsbanan. Det har pratats och pratats. En sådan utbyggnad innebär ju också bättre tågförbindelser mellan Borås och Göteborg och även Göteborg-Landvetter, som är en viktig förbindelse. Men den ligger långt fram i tiden, och det är otillfredsställande. Om man hade en snabbare järnväg skulle man ha en halverad restid, minskad miljöpåverkan och binda ihop hela området. Det skulle binda ihop de två största städerna i Västsverige, Borås och Göteborg. Borås kommer inom en mycket snar framtid att ha 100 000 invånare, vilket är spännande. Många med mig tycker att det är oacceptabelt att det har tagit så lång tid. Kan man på något vis påskynda den här utbyggnaden av järnvägen?

Anf. 59 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Det är oacceptabelt att vi har bussar eller andra fordon på de svenska vägnäten som inte är säkra, att man har fel på bromsar, styrsystem eller något annat. Där måste alla aktörer och ägare ta sitt ansvar för att göra trafiken säkrare. I maj kommer jag att ha nästa möte med Nationell samling. Vi har träffats regelbundet under ett antal år. I Nationell samling finns företrädare för myndigheter, kommuner och landsting, bussbranschen, frivilligorganisationer och många kvinnor och män som på olika sätt, utifrån sina ansvarsområden, arbetar just med trafiksäkerhetsfrågor. Nationell samling har också spridit sig regionalt och lokalt. Det finns många samlingar i län och regioner som arbetar på liknande sätt. Inför vårt möte i maj kommer jag att skriva ett brev till alla deltagare och be dem redogöra för mig vid vårt möte hur ofta de har stående passagerare i sin trafik, hur de själva ser på den här frågan och vilka åtgärder de själva har vidtagit. Det är möjligt att Vägverket då också kan säga något om det arbete de har med sig. Men vi kan ändå, precis som Anne-Marie Ekström säger, hålla debatten levande och därigenom också få fler att vidta åtgärder utan att man behöver skärpa en lagstiftning. Var och en borde känna ett ansvar för att bidra till nollvisionen. Det är, precis som jag sade i mitt svar, verkligen dags att rusta Götalandsbanan. Både Anne-Marie Ekström och jag och många andra tycker att det är orimligt att det går fortare att åka buss på den sträckan än vad det gör att åka tåg. Att binda ihop Borås och Göteborg, och att göra det via Landvetter, är ju också ett sätt att knyta ihop regionen. Att göra de här stora infrastrukturinvesteringarna som vi planerar nu på tvärs genom vårt land från väster till öster är viktigt för att hålla ihop vårt land och för att underlätta för pendlingen. Jag vet inte hur långt förberedelsearbetet har kommit när det gäller just Götalandsbanan. Jag har dock ingen avsikt att på något sätt försena eller förhala den processen utan kommer så långt det går att skynda på det arbetet så mycket som det bara är möjligt.

Anf. 60 Anne-Marie Ekström (Fp)
Herr talman! Det verkar som om vi är överens om rätt mycket i de här frågorna. Men jag är fortfarande lite kluven när det gäller detta med informationsplikten. Jag hoppas att man kan lösa det på ett bra sätt. Jag tycker inte heller att det skulle behövas någon lagstiftning. Jag som liberal är ganska ofta mot förbud, men ibland kan det behövas för att tala om hur man ser på saker och ting. Det behövs en logisk lagstiftning om att man inte ska behöva stå i bussarna och att man måste använda bälten. Det är svårt för människor att förstå. Vi stiftar lagar här för att människor ska hålla dem. När den blir så tvetydig är det olyckligt. Jag hoppas att ministern driver på det här så fort som möjligt och även sätter press på Vägverket så att de kommer fram med ett förslag. Jag förstår att ministern inte tänker förhala utbyggnaden, men jag tycker att man kan snabba på ytterligare om det går. Då tror jag att många i min landsdel skulle bli väldigt glada och tacksamma. Det är ett viktigt område med växande näringar och tillväxt. Det vore bra med en snabbare järnväg mellan Borås och Göteborg.

Anf. 61 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Vi är nu mitt uppe i en planeringsperiod när det gäller infrastrukturen. Fram till år 2015 ska vi investera 381 miljarder kronor i vägar och järnvägar. Under den här perioden kommer vi att göra en revidering just för att titta på var vi kan skynda på det förberedande arbete som är så viktigt och var det går långsammare i processen än vad vi skulle önska. Ibland när man ska gå igenom svåra kultur- eller miljöområden kan det hända saker som man inte önskar och inte kan planera för. Den genomgången är oerhört viktig. I den här planeringsperioden fram till 2015 ligger det stora investeringar i Västra Götaland. Ett av skälen till det är att vi ser att det sker en befolkningsutveckling. Här sker också ett samarbete inom regionen där vi har allt att vinna på att underlätta så att infrastrukturen verkligen knyter ihop olika städer så att man där också kan underlätta utvecklingen för enskilda personer och för näringslivet. Ett av skälen till att vi dessutom har gjort omprioriteringar till fördel för regionen i Västra Götaland är att där finns en stor tillväxtpotential i svensk fordonsindustri, och den vill vi också vara med och bejaka.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.