Samverkan mellan humanitärt och långsiktigt utvecklingsbistånd
Interpellation 2020/21:544 av Magdalena Schröder (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2021-03-09
- Överlämnad
- 2021-03-10
- Anmäld
- 2021-03-11
- Sista svarsdatum
- 2021-03-24
- Svarsdatum
- 2021-04-13
- Besvarad
- 2021-04-13
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Per Olsson Fridh (MP)
Sveriges internationella bistånd inleddes för mer än 50 år sedan. Sedan dess har världen förändrats i snabb takt och det skapar nya utmaningar och förutsättningar för utveckling.
Sverige har en unikt stor biståndsbudget. Den motsvarar nästan halva EU:s budget för bistånd, och i antal kronor lägger svenska skattebetalare mer pengar än till exempel medborgarna i Kanada, trots att det är ett land som har tre gånger så stor ekonomi som Sverige.
Den 23 februari skrev Ann Linde och Per Olsson Fridh i en debattartikel på Aftonbladet att Sveriges nya strategi ska fyrdubbla Sidas resurser till 80 miljoner kronor årligen och ge dem ett bredare mandat i Jemen utifrån tre mål: fred och inkluderande samhällen, stärkt respekt för mänskliga rättigheter och ökad tillgång till grundläggande samhällstjänster. Artikeln är ett exempel på regeringens prioriteringar inom bistånd- och utvecklingspolitiken.
Humanitärt bistånd, eller katastrofbistånd som det också kan kallas, är biståndets kärna med ett tydligt mervärde. I ljuset av att de humanitära behoven ökar och är ständigt underfinansierade, finns anledning att ytterligare stärka Sveriges humanitära bistånd men också att kraftsamla för reformer som ökar effektiviteten.
Under alltför lång tid har den allmänna debatten fokuserat på hur mycket pengar Sverige lägger på bistånd och i alldeles för liten utsträckning handlat om vilket resultat biståndet ger eller vad som ska uppnås genom det. Vad gäller samverkan mellan humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd handlar det i grunden om att sätta resultat i fokus och i förlängningen om att se till att våra resurser används optimalt och att biståndsmedel i så stor utsträckning som möjligt går till de mottagare de är ämnade för.
Med anledning av ovan önskar jag fråga statsrådet Per Olsson Fridh:
Vilka initiativ kommer statsrådet att vidta för att stärka effektiviteten i svenskt bistånd och stärka samarbetet mellan det humanitära biståndet och det långsiktiga utvecklingssamarbetet?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2020/21:544
Webb-tv: Samverkan mellan humanitärt och långsiktigt utvecklingsbistånd
Dokument från debatten
- Tisdag den 13 april 2021Kammarens föredragningslistor 2020/21:106
- Protokoll 2020/21:106 Tisdagen den 13 aprilProtokoll 2020/21:106 Svar på interpellation 2020/21:544 om samverkan mellan humanitärt och långsiktigt utvecklingsbistånd
Protokoll från debatten
Anf. 84 Statsrådet Per Olsson Fridh (MP)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Magdalena Schröder har frågat mig vilka initiativ jag kommer att vidta för att stärka effektiviteten i svenskt bistånd och stärka samarbetet mellan det humanitära biståndet och det långsiktiga utvecklingssamarbetet.
80 procent av de humanitära behoven är skapade av och kommer ur konflikter. Regeringen arbetar aktivt för mer och bättre samordnad finansiering för att förebygga konflikt och för att bygga hållbar fred. Det långsiktiga utvecklingssamarbetet är en förutsättning för att vi ska kunna se minskade humanitära behov i framtiden.
Regeringen arbetar kontinuerligt för att säkerställa att biståndet på bästa sätt kan bidra till svenska utvecklingspolitiska mål om att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck samt till uppfyllandet av målen i Agenda 2030. En viktig del i det arbetet är att värna de internationellt överenskomna principerna för ett effektivt utvecklingssamarbete: ägarskap, fokus på resultat, inkluderande partnerskap, transparens och delat ansvar.
För att svenskt utvecklingssamarbete fortsatt ska befinna sig i frontlinjen ska vi vara lyhörda för vad som fungerar eller inte, och vi ska vara flexibla i våra stödformer för att anpassa samarbetet till de olika kontexter vi verkar i. Principerna för effektivt utvecklingssamarbete är vägledande för regeringen och för Sida, som har ett tydligt uppdrag att redovisa resultat. De behöver samtidigt ses i ljuset av dagens utmaningar, och resultat på kort sikt kan vara svåra att mäta. Sverige är pådrivande internationellt för att bättre definiera och mäta biståndets effektivitet, bland annat inom OECD-Dac och i Global Partnership for Effective Development Cooperation.
Regeringen arbetar för att stärka kopplingen mellan humanitärt stöd och utvecklingssamarbete men också kopplingen till det fredsbyggande arbetet - trippelnexus. Detta är nödvändigt eftersom dagens humanitära kriser ofta är komplexa, långvariga och landsgränsöverskridande. Covid-19-pandemin har ytterligare tydliggjort behovet av att stärka denna koppling. Integrerade arbetssätt behövs för bättre resursutnyttjande, samverkan och nytänkande kring det samlade svenska engagemanget.
Jag instämmer även i Magdalena Schröders betoning på resultat. Genom ökad samverkan och synergier mellan humanitärt stöd, utvecklingssamarbete och fredsbyggande kan vi anpassa våra insatser, nå de allra mest sårbara i de svåraste utvecklingskontexterna, bidra till att minska de humanitära behoven samt adressera grundorsakerna till kris och konflikt. För att möjliggöra detta har Sida exempelvis förstärkt utlandsmyndigheter i Afrika med fem tjänster som arbetar specifikt med just nexusfrågor, och ytterligare tre är under rekrytering. Dessutom finns två nexustjänster för Asien och Mellanöstern och en för genomförandet av den kommande nya regionala Latinamerikastrategin.
I det multilaterala arbetet är Sverige pådrivande för att exempelvis FN, Världsbanken och EU på bästa sätt ska arbeta tillsammans, inte minst i konfliktdrabbade länder. Regeringen verkar för att gemensamma konfliktanalyser ska användas och att insatser ska hänga samman och komplettera varandra över hela konfliktcykeln.
Slutligen vill jag välkomna att Magdalena Schröder lyfter regeringens arbete med Jemen, där den svåra konflikten orsakat just en sådan där djup, utdragen kris där det humanitära, utvecklingssamarbetet och fredsbyggandet måste samverka. FN beräknar att även om konflikten tar slut nästa år kommer Jemens utveckling att ha tryckts tillbaka 26 år av kriget, med enorma utmaningar för en hållbar fred. Därför bidrar Sverige både med akut humanitär hjälp, stärkt långsiktigt utvecklingssamarbete och aktiva diplomatiska insatser för att få ett slut på konflikten.
Anf. 85 Magdalena Schröder (M)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret, även om jag tyckte att det lämnade en del att önska.
I samband med nära nog alla möten jag haft med företrädare för civilsamhällets aktörer inom biståndet och med företrädare för Sida har frågan om hur utvecklingsbiståndet och det humanitära katastrofbiståndet bättre kan samverka kommit upp. Alla verkar vara överens om att de stuprör som finns mellan det humanitära katastrofbiståndet och det långsiktiga utvecklingsbiståndet hindrar svenskt bistånd från att vara mer effektivt.
Fru talman! Jag är ganska säker på att statsrådet också stöter på den här diskussionen i många av sina möten. Jag hoppas och vill givetvis tro att statsrådet har som ambition att göra biståndet mer effektivt.
Under alltför lång tid har den allmänna debatten fokuserat på hur mycket pengar Sverige lägger på bistånd och i alldeles för liten utsträckning handlat om vilket resultat biståndet leder till eller vad som ska uppnås genom biståndet. Vad gäller samverkan mellan humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd handlar det i grunden om att sätta resultat i fokus och i förlängningen se till att våra resurser används optimalt. Det är inte alltid kortsiktigt katastrofbistånd eller långsiktigt utvecklingsbistånd som behövs utan båda eller kanske någonting däremellan. Den globala flyktingkrisen är ett exempel på en situation där de båda biståndsformerna i större utsträckning behöver samverka.
Humanitärt bistånd, eller katastrofbistånd som det också kallas, är biståndets kärna. Det är rent vatten, mat och förnödenheter till människor i katastrof. Utvecklingsbistånd å andra sidan är mer långsiktigt bistånd. Det kan handla om att hjälpa länder att bygga upp fungerande institutioner, utbildningssystem eller sjukvårdssystem. Utvecklingsbiståndet är den typ av bistånd som ska vara hjälp till självhjälp; humanitärt bistånd är det bistånd som syftar till att hindra död och lindra nöd i katastrof.
Det humanitära biståndet är - trots att det är det jag tror att de flesta människor tänker på när de tänker "bistånd" - en mycket liten del av allt bistånd. Den stora merparten av allt bistånd är långsiktigt utvecklingsbistånd.
I ljuset av att de humanitära behoven ökar och är ständigt underfinansierade finns anledning att ytterligare stärka Sveriges humanitära bistånd men givetvis också att kraftsamla för reformer som ökar effektiviteten. Jag betvivlar inte statsrådets genuina engagemang i frågan, fru talman, men tyvärr tycker jag som sagt att hans svar lämnar en del att önska. I stället för att nämna konkreta exempel på hur biståndet kan bli mer effektivt framför statsrådet ganska svepande svar som att "regeringen arbetar för att stärka kopplingen" och att "integrerade arbetssätt behövs".
Vad gäller samverkan mellan de här biståndsformerna handlar det som sagt i grunden om att sätta resultat i fokus. Att det finns ett behov av att samverka bättre är i princip alla överens om, och regeringen säger ju att detta är en prioriterad fråga. Så mot den bakgrunden önskar jag fråga statsrådet vilka konkreta åtgärder regeringen avser att vidta för att ge Sida bättre förutsättningar till samverkan mellan det humanitära biståndet och utvecklingsbiståndet.
Anf. 86 Statsrådet Per Olsson Fridh (MP)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Som jag nämnde i mitt första svar har vi gett Sida förutsättningar att stärka upp sin personal ute i fält med experter på just samverkan mellan långsiktigt utvecklingssamarbete och humanitärt stöd. Det är ett väldigt konkret svar, tycker jag, på Magdalena Schröders fråga om vad regeringen gör för att skapa förutsättningar för Sida att utveckla det här arbetet.
Vi har också omfattande diskussioner med både Sida och Folke Bernadotteakademin om hur Sverige kan bidra internationellt för att främja just den här typen av synergier. Vi jobbar drivande inom OECD, med FN:s fonder och program och med Världsbanken för att de också ska bli bättre just i de miljöer där denna samverkan och synergi är som allra viktigast.
Världsbanken antog alldeles nyligen en ny strategi för hur man ska jobba i de fragila staterna i de svåraste konfliktmiljöerna, en strategi som Sverige har varit drivande och legat på för. Vi blev också glada att den förhandlades färdigt i Stockholm när vi blev färdiga med den nya Världsbanksfonden för de allra fattigaste länderna.
Fru talman! Man ska komma ihåg att den humanitära verksamheten ska respektera de humanitära principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende. Det långsiktiga utvecklingssamarbetet ska bidra genom att bekämpa fattigdom och verka för att länder blir mer demokratiska. Det här är olika principer, och det betyder också att det finns olika aktörer med olika roller. Men detta ska såklart inte hindra att vi kan samarbeta bättre, även om vi måste respektera de olika formernas särart. ODA-kriterier ska följas; fredsbevarande trupp ska såklart ha sina specifika mandat. Men vi måste lära oss att samverka och samarbeta närmare.
Sverige är en föregångare i de här sammanhangen, vilket också OECD-Dacs granskning från 2019 visar. Våra flexibla och långsiktiga kärnstöd till FN:s fonder och program har till exempel ökat fokus på resiliens och på konfliktperspektiv i utvecklingssamarbetet. Det är några av de saker som lyfts fram.
Runt två tredjedelar av de allra mest utsatta människorna i världen lever i de här sviktande situationerna i konfliktländer. Det är klart att vi måste ställa höga krav, just i de kontexterna, på att våra olika verktyg samverkar och att vi kan nå mål. Jag håller med: Det är så biståndet blir effektivt. Det är så vi kan nå bäst resultat.
En konflikt är inte alltid orsakad bara av den direkta, väpnade konflikten, utan den kan också ha uppkommit på grund av en utvecklingsbrist. Vi kan alltså inte bara jobba med det ena eller det andra. Magdalena Schröder har helt rätt: Vi behöver både och. I Jemen, som exempel, måste vi nyttja det humanitära mandatet för att få lov att komma in också med långsiktiga utvecklingsinsatser. Dessa långsiktiga utvecklingsinsatser är helt avgörande för att vi en dag ska kunna fasa ut det humanitära stödet i de här frågorna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Sverige har gjort flera sådana insatser. I den nya strategin för Demokratiska republiken Kongo har vi kraftigt ökat det långsiktiga biståndet för att kunna hitta bättre synergier med det redan stora humanitära biståndet där på plats. Vi är väldigt medvetna om de här synergierna. Vi jobbar aktivt med dem, och i internationella forum är Sverige drivande och ledande för att världen bättre ska samla sig kring just nexusfrågorna.
Anf. 87 Magdalena Schröder (M)
Fru talman! Tack, Per Olsson Fridh, för svaret!
Av de miljarder som vi lägger på bistånd är tio nya handläggare visserligen en viktig men i sammanhanget väldigt liten åtgärd. Jag ställde frågan om vilka åtgärder regeringen kommer att vidta för att ge Sida bättre förutsättningar att samverka mellan det humanitära biståndet och utvecklingsbiståndet eftersom Riksrevisionen i en granskning konstaterat att det finns brister i de förutsättningar som regeringen har gett Sida vad avser samverkan mellan humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd.
Det handlar bland annat om att regeringen inte har tagit fram gemensamma målformuleringar för de båda biståndsformerna på strateginivå. Avsaknaden av gemensamma mål bidrar till att bibehålla uppdelningen mellan det humanitära biståndet och det långsiktiga utvecklingssamarbetet.
För ett större genomslag för samverkan mellan biståndsformerna lyfte Riksrevisionen fram en rad rekommendationer på åtgärder. Det handlade då bland annat om just gemensamma målformuleringar på strateginivå. Det handlade också om att säkerställa att de tekniska möjligheter som finns för att samfinansiera och samrapportera insatser kan användas i verksamheten.
Trots att regeringen säger sig vilja prioritera bättre samverkan mellan biståndsformerna valde regeringen att inte ta hänsyn till någon av Riksrevisionens rekommendationer. I den skrivelse som regeringen lämnade till riksdagen med anledning av Riksrevisionens granskning skrev regeringen att samfinansiering och gemensam programmering medvetet uteslutits då det skulle riskera att påverka respekten för de humanitära principerna negativt.
Fru talman! Det kan i sammanhanget vara värt att konstatera att ineffektiv samordning och den stuprörsmodell som i dag finns inom biståndet riskerar att påverka biståndets resultat negativt.
Därför är mina frågor till statsrådet: Är man från regeringens sida beredd att ompröva detta? Är man från regeringens sida beredd att göra förändringar för att få till stånd ett mer effektivt bistånd? Kommer regeringen att ta fram gemensamma målformuleringar på strateginivå? Kommer regeringen att se till att det finns möjlighet att samfinansiera och samrapportera insatser inom både humanitärt stöd och utvecklingssamarbete?
Anf. 88 Statsrådet Per Olsson Fridh (MP)
Fru talman! Vi gör precis detta som Magdalena Schröder efterfrågar. Jag tycker att man ska vara noga och titta på vilken tidsperiod det är som Riksrevisionen har tittat på under den granskning som man har gjort. Det är ju en tid tillbaka som den granskningen gäller, även om det var ganska nyligen som den presenterades. Det är inte förra året, eller förrförra året eller ens förra mandatperioden, som de har tittat på när de har tagit fram sina rekommendationer.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Att regeringen i sin skrivelse inte går Riksrevisionen till mötes just när det gäller de här rekommendationerna är för att vi anser att vi redan jobbar på det sätt som Riksrevisionen rekommenderar att vi ska göra - såklart med fortsatt respekt för respektive instruments särart och respektive instruments principer, och jag hoppas att vi i den här kammaren är överens om vikten av att respektera dessa, alltså de humanitära principerna och principen om opartiskhet vad gäller humanitärt stöd.
Sverige ligger här i framkant, och det finns kanske egentligen ingen anledning att fortsatt utveckla exakt de åtgärder som har vidtagits de senaste åren. Här finns nexusfrågorna och resiliensfrågorna. De kommer in i våra bilaterala strategier. Vi har stärkt personalkapaciteten, och jag känner på mig att Magdalena Schröder precis som jag tycker att tio nya tjänster ändå är ganska bra. Vi vill ju trots allt att biståndet används effektivt och först och främst hamnar hos de allra mest fattiga och utsatta innan vi låter dem hamna i vår egen byråkrati, även om den är extremt viktig för att vi ska veta att vi gör rätt saker på rätt sätt.
Nej, det humanitära är inte heller en sådan liten del av biståndet, men jag tror också att det är viktigt att vi funderar igenom hur stor del av biståndet som vi tycker att det humanitära stödet ska vara. Med bara humanitärt stöd löser vi inte några grundorsaker till konflikt, svält eller till att flickor och kvinnor inte får tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, vare sig de lever i en konfliktmiljö eller inte.
Vi vet att man inte kan ta någon springnota på klimatförändringarna, på krig och konflikter eller på minskat demokratiskt utrymme. Det här är saker som kostar, och det kommer att kosta på. De parallella, ömsesidigt stärkande kriser som världen har kommer att kosta världen. Vi kan antingen välja att investera i dem långsiktigt och här och nu försöka göra vad vi kan för att mota konflikter och främja fred och frihet, eller så kommer vi att få ta kostnaden när konflikten och katastrofen är ett faktum. Då blir det väldigt mycket dyrare.
Den här omläggningen av biståndet som också Moderaterna vill göra, där vi drar ned på det långsiktiga utvecklingssamarbetet och ökar på det humanitära, kommer att vara kostnadsdrivande, för humanitärt bistånd är inte effektivt bistånd. Det lindrar nöd och räddar liv här och nu, men det bygger inte en bättre värld på sikt. Det humanitära biståndet är helt uppbyggt på ettåriga appeller, men i det långsiktiga utvecklingssamarbetet kan vi driva fleråriga engagemang och fleråriga partnerskap där vi steg för steg skapar förutsättningar för människor att ta sig själva ur fattigdom och förtryck.
Det måste vi fortsätta med, och vi ska ha höga ambitioner. Världen är i kris, och det är inte tid att backa undan. Det är tid att kliva fram och vara engagerade för en bättre värld genom ett långsiktigt utvecklingssamarbete och genom humanitärt bistånd.
Jag ger Magdalena Schröder helt rätt i att ska vi lyckas i de svåraste kontexterna där de fattigaste människorna bor är det genom just samverkan och synergier mellan det långsiktiga och det humanitära - och koppla gärna på det fredsbyggande där. Lyckas vi bättre med det kommer vi också att lyckas bättre med utvecklingen i världen.
Anf. 89 Magdalena Schröder (M)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag misstror som sagt inte statsrådets engagemang, men jag måste dessvärre konstatera att statsrådet trots allt inte verkar tycka att bristande samordning, något som Riksrevisionen faktiskt konstaterar finns, är ett så pass stort problem att man måste presentera nya förslag.
Som statsråd för internationellt utvecklingssamarbete är Per Olsson Fridh i regeringen ansvarig för ett av statsbudgetens största utgiftsområden och en budget för bistånd som är extremt stor internationellt sett. I regeringens budget prioriterar man att lägga nästan dubbelt så mycket pengar på internationellt bistånd som på polisen. På 20 år har Sveriges biståndsbudget tredubblats. Sett till andel av bni lade Sverige nästan tre gånger så mycket på bistånd som genomsnittet i Dac-länderna 2019. Tittar man på genomsnittligt årligt bidrag till FN-systemet åren 2015-2017 var svenska skattebetalare den femte största givaren i världen.
Varje land väljer givetvis självt hur man prioriterar, men det är trots allt intressant att jämföra oss med andra. Exempelvis lägger Sverige mer pengar på bistånd än Kanada, trots att Kanada är en tre gånger så stor ekonomi som Sverige.
Moderaterna prioriterar annorlunda och vill minska biståndet, men, fru talman, det här är ju ingen budgetdebatt utan en debatt som syftar till att lyfta fram förslag som kan göra biståndet mer effektivt.
Förutsättningarna ser inte alltid ut som de regler som finns i olika system för att kalla en insats för humanitärt bistånd eller inte. Samverkan, gemensamma strategier, gemensamma mål och sambudgetering för de båda biståndsformerna handlar inte enbart om att göra biståndet mer effektivt. Det handlar också ytterst om allmänhetens förtroende för biståndet.
Anf. 90 Statsrådet Per Olsson Fridh (MP)
Fru talman! Jag har i mina tidigare svar försökt förklara att sedan Riksrevisionen gjorde sin granskning, sedan den period för vilken Riksrevisionen granskade just synergierna mellan det långsiktiga och humanitära biståndet, har regeringen vidtagit flera åtgärder. Det hade vi gjort innan Riksrevisionen presenterade sin granskning. Att därefter presentera samma åtgärder en gång till är inte särskilt effektivt.
Vi har sedan den period som Riksrevisionen granskade ökat personalkapaciteten och ökat vår kompetens kring nexusfrågorna. Vi har skrivit in just den typen av synergier i flera av våra bilaterala biståndsstrategier. Vi har också legat på FN:s fonder och program och Världsbanken att utveckla policyer, kunskap och kompetens i fråga om att jobba i just de miljöer där de synergierna behöver öka. Regeringen har alltså levererat på de brister som fanns långt tidigare, kanske till och med under den tid Moderaterna hade ansvar för biståndet i Sveriges regering.
Det är glädjande att höra i klartext från Magdalena Schröder att Moderaternas ambition är att sänka det svenska biståndet. De vill sänka volymerna i svenskt bistånd. Men minskade volymer är inte detsamma som effektivitet, Magdalena Schröder. Det är inte samma sak som biståndseffektivitet. Att dessutom, som Moderaterna vill, styra biståndet med icke-biståndspolitiska principer, såsom återtagande av asylsökande som får avslag här i Sverige, är inte heller biståndspolitiskt effektivt. Det minskar varken fattigdom eller förtryck någonstans i världen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag är glad för de här interpellationerna, för möjligheten att debattera biståndet och för den ömsesidiga förståelsen av Sveriges roll i världen och det globala engagemanget. Men jag tror inte att det just nu är tider att backa undan. Nu är det tider att kliva fram. Nu ska vi vara stolta över vårt enprocentsmål, stolta över vårt bistånd, stolta över den roll vi spelar i FN, i Världsbanken och i multilaterala forum för att driva på utveckling, fred och frihet.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.