Scenkonstarbetares pensionsvillkor
Interpellation 2010/11:329 av Holma, Siv (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-04-20
- Anmäld
- 2011-04-21
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2011-04-29
- Sista svarsdatum
- 2011-05-09
- Besvarad
- 2011-05-17
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 20 april
Interpellation
2010/11:329 Scenkonstarbetares pensionsvillkor
av Siv Holma (V)
till statsrådet Stefan Attefall (KD)
Scenkonstarbetares pensioner är en fråga som har dragits i långbänk under många år. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth sade 2006 att det var en prioriterad fråga som skulle få sin lösning under mandatperioden. I kulturutskottet gjordes 2008 en uppföljning av pensionsvillkoren inom scenkonstområdet. Även då gavs löften om att det skulle ske en skyndsam behandling. I maj 2009 presenterades en utredning med förslag till nytt pensionssystem för scenkonstarbetare. Förslaget innebär att arbetsmarknadens parter ska ansvara för scenkonstnärernas pensionsvillkor. Inför den ekonomiska vårpropositionen var vi många som hoppades att en lösning till slut skulle komma, något som visade sig vara falska förhoppningar.
I dag är pensionspremien för den som anställer till exempel en dansare eller sångare ibland mycket högre än själva lönen. Många scenkonstarbetare får dessutom inte ut sin pension eftersom man måste vara fast anställd när man når pensionsåldern. För kulturinstitutionerna skapar dagens system osäkerhet och ekonomiska problem eftersom pensionskostnaderna när man ska anställa scenkonstarbetare är höga och mycket svårförutsägbara. För alla oss i publiken innebär problemen för den som vill anställa till scenkonsten naturligtvis ett sämre kulturliv.
Kultursverige genomgår just nu en stor förändring i och med den pågående regionaliseringen. Arbetet att ta fram samverkansmodeller försvåras av att det råder en sådan osäkerhet kring pensionsfrågan. Behovet av en snar lösning är mycket stort.
Den segdragna processen reser ofrånkomligen frågan om hur regeringen prioriterar kulturfrågor och kulturarbetares villkor. Eftersom scenkonstnärer har legat under det statliga pensionsavtalet ligger frågan hos civil- och bostadsministern, och min fråga till statsrådet Stefan Attefall är därför:
Finns det någon tidsplan för att lösa frågan om scenkonstnärers pensionsvillkor?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:329
Webb-tv: Scenkonstarbetares pensionsvillkor
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:103 Tisdagen den 17 majProtokoll 2010/11:103 10 § Svar på interpellation 2010/11:329 om scenkonstarbetares pensionsvillkor
Protokoll från debatten
Anf. 51 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Siv Holma har frågat mig om det finns någon tidsplan för att lösa frågan om scenkonstnärers pensionsvillkor.
Frågan om pensionsvillkoren för de anställda vid de statsunderstödda scenkonstinstitutionerna har varit föremål för diskussioner under drygt 15 års tid. Diskussionerna hänger samman med de förändringar som har skett på pensionsområdet, som bland annat innebär att den allmänna pensionen numera tjänas in enligt livsinkomstprincipen. Vidare har den kulturpolitiska arbetsmarknaden förändrats så att det har blivit vanligare med tidsbegränsade anställningar vid scenkonstinstitutionerna. Dessa förändringar har medfört att det finns svårigheter med att bland annat beräkna och förutse vilka förmåner och kostnader som följer av den nuvarande pensionsordningen.
När Alliansen tillträdde bestämde vi oss för att ta itu med problemen med scenkonstpensionerna. Vi tillsatte en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag på ett nytt pensionssystem anpassat till de speciella förhållanden som råder på scenkonstområdet och där arbetsgivarnas kostnader för pensionsförmånerna är förutsägbara. Utredaren överlämnade i maj 2009 betänkandet
Nytt pensionssystem för den statsunderstödda scenkonsten
(SOU 2009:50). Betänkandet remitterades under hösten 2009. Nu bereds ärendet i Regeringskansliet, vilket min statssekreterare Ulf Perno lämnade besked om när han i december 2010 närvarade vid ett sammanträde i kulturutskottet.
Regeringens uppfattning är således att det är viktigt att lösa frågan om scenkonstnärers pensionsvillkor. Det är emellertid en tekniskt komplicerad fråga som måste beredas noggrant ur alla aspekter. Som jag tidigare har anfört i ett skriftligt svar på en fråga från Agneta Gille och i svar på en interpellation från Isak From avser jag inte att föregripa den beredning som pågår.
Anf. 52 Siv Holma (V)
Fru talman! Jag tackar för svaret men beklagar samtidigt att det var ett icke-svar. Vänsterpartiet har i minst tio år drivit på i frågan om att problemen med scenkonstens pensioner måste lösas.
Vi har drivit denna fråga oavsett om det har varit socialdemokratisk regering eller som nu borgerlig regering. Vi har alltid avsatt pengar i våra skuggbudgetar för genomförandet.
Under föregående mandatperiod när jag var kulturutskottets ordförande var denna fråga ständigt närvarande i den kulturpolitiska debatten.
För fem år sedan, den 13 december 2006, sade kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth följande: "Precis som utlovats i budgetpropositionen kommer arbetet för att lösa de återstående pensionsfrågorna för skådespelare, dansare, sångare med flera vid de statligt understödda institutionerna att fördjupas. Jag har haft diskussioner med kommunministern Mats Odell, som äger frågan, och vi är överens om att det är dags att sätta punkt för denna segdragna fråga. Den bereds nu skyndsamt i Regeringskansliet."
I dag, den 17 maj 2011, säger statsrådet Stefan Attefall i princip samma sak som kulturministern sade för fem år sedan. Handen på hjärtat, statsrådet: Är det finansdepartementet som blockerar en lösning? Får statsrådet tillräckligt stöd av kulturministern? Vi vet ju alla att om den rätta viljan finns kan politiken åstadkomma resultat. Men frågan är om den rätta viljan finns.
För cirka tre år sedan, i oktober 2008, presenterade ett helt enigt kulturutskott, det vill säga majoritetspartierna och oppositionen, en uppföljningsrapport om pensionsvillkoren inom scenkonstområdet. Den följdes av ett tillkännagivande till regeringen som föreslogs genomföra de åtgärder som fanns med i förslagen som presenterades i uppföljningsrapporten.
Två månader senare, i december 2008, deklarerade kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth att "ärendet ligger under Finansdepartementet och blir klart i vår" - alltså våren 2009.
Och visst kom det en utredning i maj 2009 som lämnades av utredaren Staffan Ekebrand till statsrådet Mats Odell.
Jag hävdade förra gången vi debatterade denna fråga att det var Finansdepartementet och finansministern som främst bromsade en lösning. I dag undrar jag vilken roll kulturministern har. Får statsrådet Attefall tillräckligt stöd av kulturministern när det ska tillskjutas pengar?
Anf. 53 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Jag håller med Siv Holma om att det är en viktig kulturpolitisk fråga. Det här bekymrar många, både anställda och dem som har ansvar för olika kulturinstitutioner. Som jag sade i mitt svar är det en fråga som har rötter 15 år tillbaka i tiden. Det har varit många turer, och problemen har snarast förstärkts under resans gång.
Vi har ett bra utredningsarbete och bra remissvar från olika institutioner och intressenter som underlag för beredningsprocessen.
Jag kom in i frågan i höstas när jag fick ansvar för statens pensionsfrågor - vilket är märkligt i sig, men så är det fortfarande. Tanken är dock att detta ska flyttas över till parterna på kulturområdet så att de själva få sköta om pensionerna för sina scenkonstarbetare.
Jag har varit mån om att beredningsprocessen ska gå med högsta möjliga fart, och den går framåt. Det är dock en försäkringstekniskt komplicerad fråga, och det måste man ha respekt för. Det är många tekniska aspekter man måste granska. Även om ett utredningsförslag har fått goda vitsord från remissinstanserna måste man noggrant granska och gå igenom olika detaljer i förslaget. Det kräver tid, inläsning och djupa diskussioner.
Beredningsarbetet pågår med stor intensitet, och det finns tydliga tecken på att processen rör sig framåt. Det är dock svårt att bedöma exakt hur lång tid det tar. Tidigare har det kanske utställts löften om att det skulle gå fortare än det gör, men frågorna kräver sin grundliga beredning.
Jag är mån om att det ska gå med högsta möjliga hastighet. Visst kan jag som statsråd uppleva att processer kan vara tröga ibland, men jag tycker att det finns en bra färdriktning i processen. Jag hoppas att vi ska komma fram till en bra lösning så småningom.
Beredningen pågår, som sagt. Jag är mån om och jobbar hårt för att det ska gå med högsta möjliga hastighet. Jag är också mån om att alla aspekter blir belysta på ett bra sätt så att det blir ett bra förslag som är väl avvägt och håller i praktiken.
Anf. 54 Siv Holma (V)
Fru talman! Jag har noterat Teaterförbundets synpunkter om scenkonstens pensioner. De påtalar att det finns tre problem som måste lösas:
1. Nuvarande pensionsordning medför att dansare och sångare, som uppnått pensionsåldern och har pension fram till 65 år, får sina pensioner kraftigt sänkta efter 65 års ålder även när de har kompletterande arbetsinkomster fram till 65 års ålder.
2. Genom ogenomtänkta politiska och pensionstekniska beslut har de pensionspremier som institutionerna betalar blivit oförutsägbara samtidigt som det i många fall inte leder till de förmåner som man avsätter pengar för.
3. Nuvarande pensionssystem är inte anpassat till att scenkonstinstitutionerna blivit en frilansarbetsmarknad. För många frilansande dansare, sångare och skådespelare utgör pensionssystemet ett arbetshinder.
Delar statsrådet Attefall uppfattningen att dessa tre problem måste lösas? När kan vi i så fall vänta oss att regeringen kommer med förslag? Ni förhandlar nu budgetpropositionen 2012, det vill säga nästa års budget. Det vore tacknämligt om statsrådet vid dagens interpellationsdebatt kunde komma med någon form av information i stället för att statsrådet Attefall tvingas låta som en bandspelare från förra mandatperioden.
Fru talman! Svensk Scenkonst hade en stämma i Visby den 6 maj i år där man enades om ett uttalande för att regeringen skulle agera i pensionsfrågan.
I uttalandet påtalas att pensionsfrågan i mer än tio år har bollats mellan Regeringskansliets tjänstemän och berörda statsråd. Regeringens passivitet riskerar att få allvarliga kulturpolitiska konsekvenser. En enad bransch kräver att regeringen bryter dödläget.
I uttalandet räknar man upp att införande av samverkansmodellen kommer att försvåras, att de ökade satsningarna på dansen riskerar att stanna upp och att vågade och framgångsrika regionala satsningar kanske aldrig kan upprepas. Nuvarande pensionsinbetalningar medför att helt oförutsebara kostnader kan drabba en institution långt i efterhand.
Är det inte hög tid att bryta dödläget? Kan Attefall ge någon fingervisning om när pensionsfrågan senast måste vara löst?
Fru talman! I ett öppet brev till finansministern ger Svensk Scenkonst exempel på hur snett nuvarande system slår. Folkoperan i Stockholm engagerade en sångare i 50-årsåldern till en månadslön på ca 25 000 kronor. Varje månad fick man betala mer än det dubbla, 57 000 kronor, till Statens pensionsverk i pensionspremie. I ett annat exempel fick en pianist ett arvode på 9 000 kronor, men pensionspremien blev fyra gånger så stor, 36 000 kronor.
Utredningen är gjord. Förslagen väntar på att genomföras. Vad beror det på att de inte genomförs? Initialt kommer det att kosta staten pengar, men på lång sikt kommer det att bli ett nollsummespel. Man räknar med att det kan bli drygt 100 miljoner i minskade intäkter det första året. Det kan jämföras med när pensionssystemet för statsanställda förändrades för tio år sedan och det uppstod en betydligt större inkomstminskning på ca 2 ½ miljard, vilket man klarade. Varför klarar man det inte nu?
Anf. 55 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Det här en viktig kulturpolitisk fråga. Man kanske till och med kan säga att det just nu är en av de största kulturpolitiska frågor som inte är löst. Jag håller med om att det får allt allvarligare kulturpolitiska konsekvenser ju längre tiden går innan vi löser frågan. På den punkten är jag helt överens med Siv Holma.
Jag har varit i kontakt med både arbetsgivarsidan och löntagarsidan på scenkonstnärernas område och lyssnat på deras synpunkter. Jag har satt mig in i utredningsarbetet och jag delar helt uppfattningen att frågan måste lösas.
Siv Holma säger att dödläget ska brytas. Jag kan försäkra att det inte finns något dödläge. Beredningsprocessen pågår. Det är inte bara en klyscha; det är verklighet. Det är en tekniskt komplicerad fråga med många försäkringsmässiga inslag som måste beredas ur många aspekter. Det finns sådant som har kopplingar till socialförsäkringssystem och till studiestödssystem. Det finns kulturpolitiska aspekter och finanspolitiska aspekter. Det är många aspekter som måste gås igenom ordentligt för att det ska bli ett bra förslag.
Ända sedan jag i höstas blev insatt i frågan har min ambition varit att frågan ska beredas med högsta möjliga hastighet. Man kan ibland bli lite frustrerad över att processer tar tid, och man kan tycka att det borde gå fortare. Så känner vi säkert alla i politiken. Men man måste ha respekt för att en sådan här fråga måste få gå igenom ett antal kvarnar för att man ska nå resultat. Problemet är 15 år gammalt. Jag kom in i bilden i oktober 2010. Siv Holma kan vara helt övertygad om att jag kommer att verka för att vi aldrig har något dödläge i den är frågan. Det har det inte varit sedan jag kom in i bilden. Jag kan inte uttala mig om hur det har varit historiskt förutom att frågan är gammal - sedan 90-talet - och fortfarande inte är löst. Det har kommit och gått regeringar av olika kulörer under tiden. Min ambition är att vi ska lösa frågan så snabbt som möjligt eftersom konsekvenserna, precis som Siv Holma säger, är allvarliga för kulturinstitutionen om vi inte gör det.
Anf. 56 Siv Holma (V)
Fru talman! Statsrådet Attefall hänvisar till att frågan behöver beredas ordentligt. Jag har aldrig varit med om en relativt liten fråga i ett stort sammanhang som har tagit så många år. Jag har svårt att tro att den är
så
komplicerad, även om den är komplicerad. Nu har man ett färdigt utredningsförslag som har tagits emot positivt av arbetsmarknadens båda parter. Vad jag förstår är det relativt små åtgärder som behövs.
Nu måste det till en konkret handling. Det måste genomföras. Jag har så mycket politisk erfarenhet att jag gör bedömningen att frågan har sin komplexitet, men jag tror inte att det i första hand handlar om komplexiteten. Jag är övertygad om att det handlar om hur viktig man tycker att frågan är och hur man prioriterar en lösning av frågan.
Trots Attefalls utfästelser tvivlar jag på att frågan kommer att bli löst under den här mandatperioden med tanke på den hastighet den har haft under senare tid.
Anf. 57 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Jag läser återigen ur interpellationssvaret: Regeringens uppfattning är således att det är viktigt att lösa frågan om scenkonstnärers pensionsvillkor. Det är regeringens uttalande. Jag kan försäkra att jag som har fått ansvar för Statens pensionsverk som den här frågan sorterar under jobbar hårt för att regeringsprocessen ska gå så snabbt som möjligt.
Det finns visserligen ett förslag som har fått goda vitsord från parterna på arbetsmarknaden, men det innebär inte - det har säkert Siv Holma respekt för - att man kan ta förslaget rätt upp och ned. Man måste gå igenom förslaget ur alla tekniska aspekter och se vilka konsekvenser det får på andra system och på kulturpolitikens och finanspolitikens område. Den processen pågår.
Jag kan försäkra att jag har en hög ambitionsnivå när det gäller att lösa frågan. Den har sina rötter 15 år tillbaka i tiden. Vi kan konstatera att den inte har lösts under den tiden. Vi får hoppas och tro att den här regeringen lyckas lösa frågan. I ett sådant scenario får väl Siv Holma vara tacksam för att det inte sitter en sådan regering som tidigare inte lyckades, utan att det är alliansregeringen som slutligen löser frågan. Vi får hoppas att Siv Holma kan säga det när frågan är löst.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.