Sekvensering av provsvar
Interpellation 2020/21:473 av Johan Hultberg (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2021-02-15
- Överlämnad
- 2021-02-16
- Anmäld
- 2021-02-23
- Sista svarsdatum
- 2021-03-08
- Svarsdatum
- 2021-05-18
- Besvarad
- 2021-05-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Moderaterna har varit tydliga från coronapandemins början: Testning är ett mycket viktigt instrument för att hålla ned smittspridningen av covid-19. Vet en person att den är smittad, kommer troligtvis han eller hon att stanna hemma i större utsträckning samtidigt som myndigheterna får möjlighet att smittspåra och kartlägga spridningen av viruset.
Den 11 februari rapporterade Sveriges Radio att över hälften av Sveriges regioner tror att de kan ha en spridning av den brittiska coronavirusvarianten. Tror, eftersom det saknas ordentligt med data på området. Därtill har ett rådgivande organ till den brittiska regeringen publicerat data som gör gällande att den brittiska mutationen är dödligare än den ursprungliga coronavirusvarianten.
Den stora okunskapen om de nya virusmutationerna och dess spridning i Sverige är mycket bekymmersam. Ändock uppvisar regeringen, återigen, en senfärdighet och passivitet i frågan.
Genom att analysera virusets arvsmassa genom sekvensering går det att utröna huruvida viruset är muterat, men regionerna vittnar om hur testresultat dröjer och att man har svårt att genomföra och skala upp sekvenseringen. Detta riskerar i förlängningen att försena adekvata åtgärder för att begränsa smittspridningen.
Den 2 februari gav regeringen Folkhälsomyndigheten i uppdrag att utöka den nationella övervakningen av de virusvarianter som orsakar covid-19. Det är ett viktigt steg regeringen har tagit, men det är långt från tillräckligt. Ska en seriös kartläggning kunna göras så måste tempot höjas och mer hjälp och stöd ges till regionerna i deras arbete. Här krävs nationell samordning och ledarskap. Att det alltjämt saknas nationell statistik över de tre virusmutationer som av den europeiska smittskyddsmyndigheten (ECDC) kallas för Variants Of Concern (VOC) är allvarligt. Allvarligt är också det faktum att Sverige har uppenbara problem att sekvensera ens de 10 procent av positiva provsvar för covid-19 som ECDC rekommenderar.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Lena Hallengren
- Vet ministern hur många procent av positiva virusprovsvar som sekvenseras i Sverige i dag?
- När bedömer ministern att Sverige kommer att nå Folkhälsomyndighetens mål om att sekvensera 10 procent av positiva provsvar?
- Anser ministern av målet att sekvensera 10 procent av positiva provsvar är tillräckligt?
- Avser ministern och regeringen att vidta några åtgärder för att understödja regionerna i deras arbete med sekvensering av provsvar?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2020/21:473
Webb-tv: Sekvensering av provsvar
Dokument från debatten
- Tisdag den 18 maj 2021Kammarens föredragningslistor 2020/21:122
Protokoll från debatten
Anf. 62 Socialminister Lena Hallengren (S)
Fru talman! Johan Hultberg har frågat mig om jag ser ett behov av ett utökat antal antigentester i Sverige, om jag avser att ta initiativ till att fler antigentester utförs, exempelvis genom att rekommendera användning av antigentester för att screena omsorgspersonal, och vilka ytterligare åtgärder som jag ämnar vidta för att skydda gruppen äldre i allmänhet och i synnerhet äldre på särskilt boende eller äldre med hemtjänst.
Vidare har Johan Hultberg även frågat mig om jag vet hur många procent av positiva virusprovsvar som sekvenseras i Sverige i dag, när jag bedömer att Sverige kommer att nå Folkhälsomyndighetens mål om att sekvensera 10 procent av positiva provsvar, om jag anser att målet att sekvensera 10 procent av positiva provsvar är tillräckligt och om jag och regeringen avser att vidta några åtgärder för att understödja regionerna i deras arbete med sekvensering av provsvar.
För närvarande rapporterar regionerna att det finns god tillgång i testningskapaciteten ute i landet, och det är mycket positivt. Alla som upplever symtom kan och bör testa sig.
Regeringen ser absolut ett behov av ett utökat antal antigentester i Sverige. För att ytterligare stärka testningskapaciteten generellt och antigentestningen i synnerhet tecknade regeringen och Sveriges Kommuner och Regioner strax före jul en tilläggsöverenskommelse om antigentester.
Bland annat kan antigentester användas för att öka testkapaciteten som ett komplement till PCR-tester och för att snabbt ställa diagnos i sjukvården. Antigentester rekommenderas också att användas vid screening av omsorgspersonal. Genom att utföra regelbunden screening av personal i känsliga miljöer, såsom äldreomsorgen, kan man fånga upp potentiellt smittsamma personer som inte upplever symtom. Det är mycket värdefullt. Genom snabbtester kan personal återgå i arbete snabbare efter förkylningssymtom, och därmed kan personalbortfallet minska.
Regionerna rapporterar att man använder antigentester, och jag välkomnar det. Självklart är antigentesterna ett steg i att öka möjligheterna att skydda äldre i allmänhet och äldre på särskilt boende eller äldre med hemtjänst i synnerhet. Antigentesterna är en väg framåt, men möjligheterna till att införa lokala besöksförbud finns kvar om det behövs för att förhindra spridningen av covid-19. Äldre prioriteras också först i vaccinationsarbetet.
Precis som frågeställaren anger har regeringen gett Folkhälsomyndigheten i uppdrag att bevaka och utöka sekvensering till ändamålsenliga nivåer. Myndigheten ska även kartlägga vilka virusvarianter som förekommer i Sverige och undersöka vilka varianter som orsakar eventuella vaccingenombrott. Det ska även säkerställas att alla regioners prover inkluderas i sekvenseringsanalyserna.
Såväl EU-kommissionen som Folkhälsomyndigheten rekommenderar sekvensering av 10 procent av positiva fall som en målnivå. Det ska inte ses som något tak utan en nivå vi bör ligga vid eller över. I ett senare läge, om vi skulle ha en stor andel av befolkningen vaccinerad och ett fåtal smittfall, kan det dessutom vara aktuellt att sekvensera en ännu mycket högre andel av positiva prover.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Folkhälsomyndigheten rapporterar att Sverige har nått 10 procents sekvensering på nationell nivå. Det finns fortfarande en viss eftersläpning av rapporteringen, men jag är glad att vi snabbt kan ställa om för att tillsammans möta nya utmaningar i den här pandemin. Regeringen säkerställer att det finns medel för ändamålsenliga analyser som behövs för att hantera pandemin.
Jag vill avslutningsvis påminna om hur centralt det är att följa råd, rekommendationer och restriktioner. De skyddar såväl mot presymtomatisk smitta som mot olika virusvarianter.
Anf. 63 Johan Hultberg (M)
Fru talman! Tack till ministern för svaret på mina två interpellationer, som jag ställde för flera månader sedan! Mycket har hänt sedan dess - och mycket positivt, ska jag säga - i de här frågorna.
Jag kan dock konstatera att jag också på det här området tvingas låta som en förutsägbar opposition när jag säger att det har varit för lite och att det har varit för sent. Jag tycker verkligen att Sverige har varit alldeles för långsamt med att få igång den storskaliga testningen. Det har varit en kritik från oss moderater från pandemins början, och det gäller också användningen av antigentesterna, alltså snabbtesterna. De är ett viktigt verktyg för att kunna screena vissa personalgrupper och på det sättet upptäcka asymtomatiska personer.
Folkhälsomyndigheten rekommenderar nu att snabbtester används inom till exempel omsorgen. Man kan också använda dem inom hälso- och sjukvården för att screena patienter innan man öppnar upp dörren på akutmottagningen. Men det här borde Sverige ha använt sig av i större utsträckning tidigare. Kommuner som gick före och började använda snabbtester har kunnat rapportera goda resultat. Man har hittat medarbetare som inte har haft några symtom på att vara smittade men som ändå har visat sig vara det när man har genomfört screening. På det sättet har man potentiellt kunnat rädda liv inom omsorgen.
Nu är vi i ett mycket bättre läge än vi var då, i mitten av februari när jag skrev interpellationerna. Nu har vaccinationen kommit långt. Alla som bor på ett särskilt boende har fått möjlighet att vaccinera sig, liksom personalen och nu också egentligen alla i befolkningen i stort som är över 65 år.
Men alltjämt är antigentesterna någonting som jag tycker att vi ska använda oss mer av framöver. Det är välkommet att Folkhälsomyndigheten nu har en uppdaterad vägledning på området där man också lyfter att antigentester kan vara ett verktyg för att screena andra personalgrupper och användas även inom andra verksamheter.
Ett område som lyfts fram och som jag tror kan vara viktigt är skolan. Jag har fått många samtal. Jag är övertygad om att också ministern eller åtminstone departementet har fått många påringningar och samtal från bekymrade lärare som upplever att de inte kan skydda sig från smittan. De får gå till sin arbetsplats på gymnasieskolan varje dag och där träffa otroligt många elever, som potentiellt kan vara smittade.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I den här typen av situationer skulle just användningen av antigentester kunna vara ett bra komplement till det som är helt grundläggande, nämligen att vi alla tar ansvar och följer de råd och rekommendationer som finns. För det är klart att en kemilärare som genomför laborationer och så vidare med sina elever har svårt att hålla distans till dem - samtidigt som det är ett viktigt mål att hålla skolan öppen. Där kan antigentester vara ett viktigt verktyg.
Jag är dock lite fundersam över den överenskommelse som finns mellan SKR och staten. Den säger att ersättning kan utgå för antigentester där provet tas av hälso- och sjukvårdspersonal eller annan behörig personal. Då uppstår en fråga. I skolan är det inte alltid möjligt att ha utbildad hälso och sjukvårdspersonal som genomför testet, utan det skulle behöva vara just egentester eller självtester, och då kanske inte ersättning kan utgå.
Det vore bra om ministern här kunde svara på frågan om det här, eller om inte annat ta den tillbaka till departementet och i eventuell diskussion med SKR se över hur den nuvarande överenskommelsen ser ut.
Fru talman! Jag får återkomma till den andra delen av min interpellation i nästa inlägg.
Anf. 64 Socialminister Lena Hallengren (S)
Fru talman! Även om jag inser att det är Johan Hultbergs roll att säga att det är för lite och för sent tycker jag att man kanske ändå kan fundera över om man alltid behöver säga det.
Det är ett faktum att vi testar väldigt mycket nu. Det är också ett faktum att även om det tog tid för alla våra regioner att skala upp en testning - som i alla länder var minimal innan pandemin började, för det var inte så man arbetade i hälso- och sjukvården - byggdes den ut och är nu väldigt omfattande.
När det gäller antigentester delar jag inte bilden att alla andra länder använder dem så väldigt mycket. Däremot har vi varit angelägna i Sverige om att se till att man använder snabbtester där de verkligen spelar roll, precis på det sätt som Johan Hultberg beskrev, när det gäller äldreomsorgen och sjukvården. Sedan kan man säga att vi använder dem jättemycket i alla andra sammanhang, men så här långt närmar vi oss nog ett läge där antigentester blir enklare att genomföra och där man kan göra ett sådant själv.
Med all respekt: Vem som helst kan inte göra ett snabbtest så som de har sett ut, utan det är ganska speciellt att stoppa upp den där pinnen väldigt långt upp i näsan. Det gör inte vem som helst på någon annan, utan det behövs egentligen vårdpersonal för att göra det. Men som sagt: Så fort vi ser bättre teknik i detta där man också kan göra egentester tror jag absolut att det kommer att vara en viktig del och att man kommer att använda det mer. Vi har inte varit där, och jag kan inte säga att vi riktigt är där än. Men vi närmar oss.
Det är det här som lite grann påverkar i vilka sammanhang man kan ha antigentester. Kan man testa alla elever i grundskolan eller på gymnasiet när det kanske tar en kvart att få resultatet och det ska vara vårdpersonal som gör testerna? Då är det betydligt svårare.
Jag kan bara dela den bild som Johan Hultberg har. När något annat blir möjligt är det inte önskvärt att gymnasieelever tillbringar sin tid hemma och läser på distans en enda dag mer än nödvändigt. Om man kan hitta sätt som gör att man känner att eleverna kan befinna sig i skolan är det naturligtvis jätteviktigt. Jag förstår att frågan också gäller skolan i allmänhet, där lärare tycker att de befinner sig nära eleverna och inte alltid kan hålla avstånd.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Detta har egentligen varit en begränsande faktor för hur många test som görs. Det har inte funnits någon ekonomisk begränsning, och det är inte heller en fråga om att testerna inte räcker till. Det handlar om hur man kan använda dem på ett adekvat sätt. Det är egentligen lite grann det som är syftet.
Det är viktigt att säga att det finns en större diff eller en större risk för ett felaktigt provsvar med ett antigentest än om man tar ett PCR-test. Det är förstås viktigt att ha med det i ett sammanhang så att man vet att den som testar positivt också omedelbart kan komma i kontakt med vården och får göra ett ordinarie PCR-test. Först då vet man om det handlar om en person som verkligen är smittad och som man ska smittspåra och så vidare.
Det finns rekommendationer och vägledning från Folkhälsomyndigheten om hur man ska använda detta. Min bild är att redan när vi tecknade tilläggsöverenskommelsen före jul var en del regioner igång lite grann. Men de var samtidigt lite tveksamma, för man ville inte hamna i ett läge där man använde sig av tester och litade hundraprocentigt på resultatet men samtidigt inte hittade alla eller kanske hade gjort något på fel sätt. Men det där har nu skalats upp.
Avslutningsvis tror jag att när vi har möjligheten att verkligen göra detta med egentestning och inte behöver ha vårdpersonal inblandad ökar möjligheterna för hur man skulle kunna använda detta och verkligen underlätta på många olika sätt.
Anf. 65 Johan Hultberg (M)
Fru talman! Självklart behöver man inte som ledamot från oppositionen alltid säga att det är för lite och för sent. Men återigen: Jag tycker i det här fallet att det är det. Det har varit mycket av min och mitt partis genomgående kritik mot regeringens hantering av pandemin att man ofta har varit både ett och två steg efter. I hanteringen av pandemin är det just tempo och att vara snabbfotad som har visat sig vara otroligt viktigt.
En av förklaringarna - det är i alla fall jag övertygad om - till att Sverige trots allt har haft en så stor smittspridning och tyvärr så otroligt många som har dött med covid-19 är det faktum att vi var lite för sena på bollen, om man uttrycker sig så. Det var ett lite för yrvaket agerande från regeringen och från myndigheten och även delvis - det ska sägas - från regionerna i början av pandemin. Vi kom inte igång med testningen, smittspårningen och isoleringen i tillräckligt stor utsträckning, utan smittan fick spridning i samhället. Det har vi fått sota för under hela tiden sedan dess.
Även när det gäller sekvenseringar kom många andra länder, till exempel våra nordiska grannländer, igång snabbare. Jag bor själv, fru talman, i norra Bohuslän. Den 24 januari fattade regeringen beslut om att stänga gränsen från Norge in till Sverige med hänvisning till att den brittiska virusmutationen var ganska vanligt förekommande i Norge och att man upptäckte den där i stor utsträckning.
Jag tycker att det var ett riktigt beslut. Men min reflektion då var också: Ja, men vi vet ju inte hur det ser ut i norra Bohuslän. Där testade vi inte i samma utsträckning, och där sekvenserade vi inte provsvaren i samma utsträckning. Sverige stängde alltså gränsen mot ett land som hade kommit längre i sin sekvensering och som hade bättre koll. Men vi hade inte samma beslutsunderlag och samma koll på läget i Sverige. Det är allvarligt när man inte har koll. Utan spaning ingen aning, brukar man säga. Man behöver ha koll för att kunna vidta rätt åtgärder.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag är glad att vi nu har kommit upp i sekvenseringsnivå. Nu når vi de 10 procent som både Folkhälsomyndigheten och Europeiska smittskyddsmyndigheten rekommenderar. Jag hoppas att man inte nöjer sig med det utan att man jobbar vidare för att försöka höja andelen. Jag tror att det inte minst blir viktigt framöver, när vi ser att det kanske kommer ännu elakare virusmutationer. Det talas nu om den indiska, som vi har ett tjugotal konstaterade fall av i Sverige. Det finns också en risk att det kommer att uppstå nya mutationer. Då är det oerhört viktigt att vi sekvenserar i större utsträckning, och det torde också bli möjligt att sekvensera en större andel i takt med att smittspridningen förhoppningsvis går ned och vi därmed också har färre positiva svar. Då borde andelen kunna öka. Det är min förhoppning att så kan bli fallet.
Framåt är min förhoppning när det gäller antigentester som sagt att regeringen tillsammans med SKR tittar på om man behöver justera den överenskommelse som finns i dag. Som jag läser den skulle det till exempel inte vara möjligt för staten att ge ersättning eller för kommunerna att få ersättning om inte hälso- och sjukvårdspersonal är med och utför testerna. På exempelvis gymnasieskolorna, återigen, är det kanske inte praktiskt genomförbart, utan vägen framåt där är kanske just användning av egentester. Då behöver den överenskommelse som nu finns framtagen justeras och uppdateras utifrån det.
Anf. 66 Socialminister Lena Hallengren (S)
Fru talman! Jag tror att jag avstår den totala granskningen, analysen och slutsatserna när det gäller varför Sverige blev hårt drabbat och är hårt drabbat - även om jag till Johan Hultbergs utläggning också vill lägga till att överdödligheten i Sverige i jämförelse med övriga Europa, vilket väl får anses vara ganska relevant, ändå ligger på den nedre halvan. Det är inget som förringar det som har hänt i Sverige eller de dödsfall som har inträffat, men jag tycker ändå att man ska ha en relativt rättvisande bild av vilket hårt arbete som svenska folket tillsammans har bedrivit för att pressa ned smittspridningen.
Jag tror förstås att testningen spelar en väldigt stor roll. Det är skälet till hela den diskussion som har förts det senaste året, även om jag tycker att det knappast har handlat om viljan utan snarare om en väldigt tuff belastning till en början. Vi har sedan i höstas, ganska lång tid nu, haft en hög och omfattande testkapacitet i Sverige. Under 2021 ligger vi på 300 000-350 000 i veckan. Det är väldigt viktigt att vi inte på något sätt minskar ned det innan vi antingen upplever att vi har en betydligt mindre smittspridning eller upplever att vi vill ersätta delar av detta med antigen- eller snabbtester. PCR-tester är dock det som är absolut säkrast och som också möjliggör den sekvensering som Johan Hultberg talar om.
Min bild är nog ändå att detta med egentester inte riktigt är framme, att det inte finns förutsättningar och möjligheter att på ett säkert sätt till exempel låta alla elever på en skola testa sig. I de pilotprojekt man har gjort har man haft vårdpersonal som har gjort detta. Det är möjligt att jag har fel i detta, men det är min bild.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Om förutsättningarna förändras tar vi hela tiden en diskussion med Sveriges Kommuner och Regioner om vår överenskommelse. Vi var överens redan när vi tecknade testöverenskommelsen om att vi måste återkomma när frågan om snabbtester klarnade och när vi upplevde att detta var ett alternativ, vilket vi gjorde bara ett par veckor senare.
Det är väl också så att när Folkhälsomyndigheten beskriver vilka områden man kan tänka sig är mest relevanta att testa i är det där man upplever att man kan göra testningen, sedan hänvisa vidare till den ordinarie vården och verkligen hantera det som kan uppkomma när man upptäcker positiva fall. Det är detta det handlar om.
Men som sagt: När egentester verkligen blir möjliga i större skala tror jag att vi alla är väldigt intresserade av att se till att de kan föras in på lämpliga områden. Om det sedan är barn och unga i skolan eller om det finns helt andra sammanhang och miljöer återstår väl att se. Jag är dock helt säker på att vi kommer att återkomma i frågan om testningen och hur vi ska se till att hålla undan covid-19, även med en hög vaccinationstäckning, om det behöver göras förändringar på något sätt.
Anf. 67 Johan Hultberg (M)
Fru talman! Jag väljer att se positivt på ministerns svar. Det finns en öppenhet kring hur arbetet behöver utvecklas på det här området.
Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi tittar på vad vi kan göra ytterligare för att skydda de grupper som ännu inte är vaccinerade och som ligger sent i vaccinationen, till exempel ungdomar, och hur vi kan skydda dem som har en arbetsplats där man omöjligen kan hålla ordentlig distans. Det är ytterst en arbetsmiljöfråga.
Jag är själv gift med en lärare som ibland hemma kanske har uttryckt viss frustration över att vi inte ska träffa någon, knappt vår egen familj, på fritiden men att hon sedan på vardagen ska möta mängder av barn, kollegor och inte sällan också föräldrar. Det är klart att jag tycker att vi måste titta på möjligheten att använda exempelvis snabbtester för att kunna ta ytterligare ett steg i arbetet med att säkerställa en trygg och säker arbetsmiljö både för eleverna och för personalen. Då gäller det såklart i första hand gymnasieskolan. Där är det lättare att göra de här testerna. Svårigheterna när det gäller mindre barn är alldeles uppenbara.
Ibland väntar vi i Sverige på den perfekta lösningen, och det gör att vi kommer lite för sent. Jag tror att vi ibland måste se att de här testerna inte är perfekta men att de ändå kan vara ett viktigt verktyg för att upptäcka en del av dem som bär på smitta och på det sättet kunna bryta smittkedjorna - i kombination med andra viktiga insatser som behövs fortsättningsvis. Där är såklart vaccinationerna det absolut viktigaste för att vi ska kunna brotta ned den motståndare som heter covid-19.
Anf. 68 Socialminister Lena Hallengren (S)
Fru talman! Tack, Johan Hultberg, för en väldigt bra diskussion! Om det är någonting som kommer att ligga kvar, någonting som vi kommer att behöva under en längre tid framöver, är det just kapaciteten att testa, att känna att vi på olika sätt kan hålla undan covid-19-viruset och att kunna smittspåra när vi har positiva fall så att vi kan stoppa smittan så fort som möjligt för att klara av det öppna samhälle som vi är på väg emot igen. Jag har ingen annan uppfattning i den frågan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I takt med att antigentesterna blir mycket bättre och att det blir möjligt att göra dem som egentester tror jag att användningsområdena ökar rejält. Det går naturligtvis att tänka sig skolor - nu tänker jag väldigt fritt; det får regionerna göra. Men det är också störst risk att man smittar varandra som kollegor. Barn har inte ansetts vara lika smittsamma. Det kan man alltid diskutera. Nu på slutet - "slutet" säger jag; det kanske var önsketänkande - av den tredje vågen har vi ju upplevt att det sprids mer bland barn och unga. Det har inte varit fallet under hela första året, skulle jag säga, av pandemin.
Den här diskussionen fortsätter naturligtvis. Att testa kollegor och vuxna människor är en sak, och hur man - precis som Johan Hultberg säger - kan låta små barn testa sig är en annan sak. Inte minst gäller det gymnasieelever och studenter vid universitet och så vidare, som behöver kunna fullgöra sina uppgifter och sina arbetsdagar.
I kombination med en låg smittspridning och väldigt många vaccinerade kommer testningen att fortsätta vara ett viktigt verktyg. Låt oss hoppas att antigentester som verkligen lämpar sig för egenprovtagning blir tillförlitliga. Då kommer användningsområdena att öka rejält.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.