Service i hela landet
Interpellation 2010/11:98 av Olsson, Lena (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-11-26
- Anmäld
- 2010-11-29
- Besvarad
- 2010-12-07
- Sista svarsdatum
- 2010-12-10
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 26 november
Interpellation
2010/11:98 Service i hela landet
av Lena Olsson (V)
till statsrådet Stefan Attefall (KD)
Lars Högdahls utredning och slutbetänkande Utveckling av lokal service i samverkan är ett gediget arbete med en lång rad kloka förslag som skulle leda till att vår landsbygd får möjlighet att utvecklas i en bra och hållbar riktning. I remissbehandlingen av utredningen var en övervägande majoritet positiv till utredningsförslagen. Det är nu ett år sedan utredningen lades fram för regeringen. I riksdagens frågestund sommaren 2010 ställde jag frågan: När kommer det ett förslag från regeringen om förbättrad service i våra landsbygdskommuner efter Högdahls utredning? Svaret blev att frågan är under beredning. Utredningen tar upp flera aspekter som jag anser är av stor vikt, till exempel hur samverkan mellan statliga myndigheter kan bli bättre och resultera i att de fysiskt ska vara närvarande även på mindre orter på landsbygden. Vidare ska myndigheter bland annat samverka med kommuner och utgöra servicecentrum och det ska finnas minst ett centrum i varje kommun. Att de statliga myndigheterna finns är en grundförutsättning för all annan service naturligtvis. Frågan är om det kommer något förslag som går i utredningens riktning. Statlig, kommunal och privat service behövs om landsbygden ska ha någon chans i framtiden. En ödesfråga är därför hur länge till vi kan vänta.
Regeringen uttrycker i ord att medborgarna ska ha en likvärdig service i hela landet. Nu finns en ett år gammal utredning som har konkreta förslag på hur detta ska gå till och som skulle leda till en hållbar utveckling för hela landet. I dagsläget och under förra mandatperioden har vi i praktiken sett en utveckling i helt motsatt riktning, tvärtemot vad regeringen själv uttrycker i ord.
1 Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta med anledning av att vissa statliga myndigheter var negativa till utredningens förslag?
2. Avser statsrådet att komma med något förslag till riksdagen under våren 2011 angående att medborgarna ska ha tillgång till likvärdig service i hela landet, vilket föreslås i utredningen?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:98
Webb-tv: Service i hela landet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:29 Tisdagen den 7 decemberProtokoll 2010/11:29 8 § Svar på interpellation 2010/11:98 om service i hela landet
Protokoll från debatten
Anf. 65 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Lena Olsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av att vissa statliga myndigheter var negativa till de förslag som utredningen Utveckling av lokal service i samverkan har lämnat i sitt slutbetänkande. Lena Olsson har också frågat om jag avser att komma med något förslag till riksdagen under våren 2011.
Syftet med att remissbehandla utredningsförslag är att de ska bli allsidigt belysta. Regeringen fäster stor vikt vid de synpunkter och fakta som myndigheterna lyfter fram i sina yttranden. De synpunkter som myndigheterna framfört är en del av regeringens beredningsunderlag och föranleder inte i sig några särskilda åtgärder från regeringens sida oavsett om myndigheterna delar utredarens uppfattning eller inte.
Min uppfattning är att de stora myndigheterna gör ett ambitiöst och framgångsrikt arbete med att bygga upp ett nät av gemensamma servicekontor i hela landet, inte bara i storstäderna. Genom den samverkan som myndigheterna har genomfört har det varit möjligt att upprätthålla statlig service på orter där det inte varit möjligt för var och en av myndigheterna att upprätthålla en egen närvaro. Genom servicekontoren får också medborgarna tillgång till hela myndighetens service och tjänster även på kontor som tidigare hade ett mer begränsat utbud. Jag menar därför, i motsats till Lena Olsson, att utvecklingen går mot en förbättrad service i alla delar av landet. Därmed är det inte sagt att den inte skulle kunna förbättras ytterligare.
I den förvaltningspolitiska propositionen
Offentlig förvaltning för demokrati, delaktighet och tillväxt
anger regeringen den inriktning som ska gälla för utvecklingen av myndigheternas service. Varje myndighet ansvarar för servicen på det egna området där myndigheten själv bäst känner behoven. Utgångspunkten för myndigheternas arbete ska vara en likvärdig tillgång till service. Den samverkan som några myndigheter har inlett bör utvidgas och fördjupas. Regeringen framhåller också att utvecklingen av den statliga servicen bör ske i dialog med berörda kommuner.
Utredningen fick ett blandat mottagande där framför allt de myndigheter som har omfattande medborgarkontakter ifrågasatte utredningens underlag och förslag. Det är en grannlaga uppgift att bereda förslagen. Alla olika perspektiv måste beaktas. Vi behöver samtidigt beakta både de önskemål som framförs av till exempel kommuner och de bedömningar som myndigheterna gör av behovet av deras service och tjänster.
Den beredningen pågår för närvarande i Regeringskansliet, och jag kan därför i talande stund inte ge något svar på Lena Olssons fråga om när eventuella förslag kan komma att läggas fram. Jag kan dock försäkra Lena Olsson om att jag som civilminister arbetar intensivt med frågan om hur myndigheter ska kunna erbjuda en god service till alla medborgare.
Slutligen måste understrykas att offentlig service självklart ska tillhandahållas via olika kanaler. Telefonitjänster och olika e-tjänster är i dag förstahandsval för många människor. Människor som av olika skäl har behov av personliga kontakter får inte lämnas utanför, men det är ingalunda självklart att behovet av fysiska kontor alltid kommer att vara detsamma. När fler och fler medborgare väljer att använda myndigheternas e-tjänster för att det är mer praktiskt minskar behovet av fysisk närvaro. Det är därför viktigt att ha en helhetssyn på hur den offentliga servicen via olika kanaler bör utvecklas.
Anf. 66 Lena Olsson (V)
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det är ett svar som dock inte lämnar något vidare besked vare sig till mig eller till våra medborgare på landsbygden. I verkligheten ser det ut så här: Statens myndigheter slår samman sina kontor, antalet handläggare minskar och avståndet mellan myndighet och medborgare ökar. Det är lätt för mig och alla andra landsbygdsbor att instämma i Högdahlsutredningens slutsats att den statliga servicen i mindre kommuner har blivit betydligt sämre. Så ser verkligheten ut, statsrådet.
Jag tar upp i interpellationen att det brådskar. Det är en ödesfråga; något måste hända. Det måste snabbt läggas fram förslag så att man i detta skede, här och nu, kan behålla den service som är kvar men också utveckla den. Den statliga servicen är en förutsättning för att all annan service ska fungera.
Regeringen säger med fina ord att hela landet ska leva och att våra medborgare ska ha likvärdig service i hela landet. Jag kan konstatera att det är mycket snack men i princip ingen verkstad. Det finns inga konkreta förslag. Landsbygdsdepartementet och landsbygdsminister ter sig som ett totalt fiasko när de konkreta åtgärderna för landsbygdsborna lyser med sin frånvaro.
Statsrådet säger i sitt svar att de stora myndigheterna gör ett ambitiöst arbete för att bygga upp service. Det är dock samma myndigheter som är emot utredningens förslag. Svaret tolkar jag som att myndigheterna själva bestämmer vilken täckning och service det ska finnas över landet.
Men, statsrådet, hur svårt kan det vara? Det måste väl ändå vara regeringen som bestämmer om detta. Eller har vi fått en ny ordning i landet?
Inte kan ni låta era egna myndigheter bestämma och leva sina egna liv. Ni kan, vilket jag har tagit upp förut, genom regleringsbrev och direktiv tala om för dem vad som gäller. Regering och politik ska tala om för myndigheterna vilken täckning de ska ha i landet - det säger man också i fina ordalag - och att de måste samarbeta med kommuner, organisationer och privata företag etcetera.
Det är dags att börja styra och visa vem det är som bestämmer när de stora myndigheterna beter sig som trotsiga tonåringar.
Statsrådet ger besked om att han inte vet när det kommer något förslag. På landsbygdsriksdagen i Sunne lovade vartenda parti att man skulle göra verkstad av dessa förslag. Har man ångrat sig? Har man tagit tillbaka det man lovat? Kommer man att svika sina väljare?
Samarbete mellan statliga myndigheter, kommuner och organisationer ska vara en huvudregel.
Det behövs ett förslag nu till våren. Regeringen ska styra sina myndigheter, inte tvärtom. Medborgarna i hela landet ska ha likvärdig service; det har ni sagt. Starta omedelbart ett arbete inne i Regeringskansliet för att samordna detta! Landsbygden har utretts upp och ned och fram och tillbaka; det räcker nu!
Anf. 67 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Jag delar mycket av Lena Olssons engagemang för service och statlig närvaro runt om i landet. Jag har själv rötterna i Småortssverige och ser också dessa behov.
Det är dock viktigt att vi försöker nyansera diskussionen. Det är trots allt en ganska komplex fråga. Man blandar ibland ihop två saker i dessa diskussioner. Det ena är god service och det andra är statlig fysisk närvaro, vilket inte alltid är samma sak.
Ta till exempel Skatteverket som har utvecklat sin hemsida, sin service via nätet mycket. De flesta medborgare som kommer åt denna service via nätet upplever att servicen har förbättrats. Det innebär inte att de alltid har fysisk tillgång till en skattehandläggare i närheten av där de bor.
Vi ser också hur ny teknik används alltmer av statliga myndigheter, vilket tillsammans med effektiviseringskrav hos myndigheterna gör att man ibland måste se över sina verksamheter och hur man är organiserad.
Jag håller med kritiken från Lena Olsson om att effektiviseringen och verksamhetsförändringen ibland sker alltför isolerat i varje myndighet. Det var bland annat därför Lars Högdahls utredning kom till, och det är bland annat därför vi jobbar med frågorna.
Men, som sagt, statlig närvaro i fysisk mening är inte alltid detsamma som en god service.
Vi vet också att tack vare servicekontor har man kunnat rädda statlig närvaro på många orter. Det finns också många orter där det inte skulle ha funnits någon myndighetsnärvaro kvar om vi inte haft servicekontoren. Skatteverket har, genom att etablera servicekontor, kunnat finnas kvar på ett femtiotal orter i landet, bland annat i Borlänge - en kommun som ligger i Lena Olssons valkrets.
Det finns många sidor av den här diskussionen. Det viktiga är att vi ser till att medborgarna får god service. Då krävs det hjälp av ny teknik och att man finns fysiskt nära. Det kommer vi aldrig att kunna vara överallt. Därför måste vi se till att staten finns närvarande på så många platser som möjligt genom servicekontor och genom att myndigheterna finns där de behöver finnas. Samtidigt har vi ett effektiviseringskrav eftersom vi vill hushålla med skattebetalarnas pengar. I mixen av olika hänsyn gäller det att finna bra lösningar. Det arbetar vi med kontinuerligt. Det är också en del av det beredningsarbete som pågår i Regeringskansliet.
Anf. 68 Lena Olsson (V)
Fru talman! Stefan Attefall säger att den här servicen inte kan finnas överallt. Det som utredningen och Högdahl föreslår är att det ska finnas minst ett servicekontor i varje kommun; det finns 298 kommuner. Den samordning och effektivisering man har gjort hittills har resulterat i att man centraliserat statlig service till större städer, till exempel Borlänge. Utredningen menar att medborgare även i landsbygdskommuner är skattebetalare och har rätt att kräva viss service.
Jag vill ställa en fråga till Stefan Attefall. Vi har talat om landsbygdsutveckling många gånger, även med din företrädare Mats Odell. Det är viktigt att det finns en grundläggande service. Om staten tar sina myndigheter och drar därifrån, vad skickar det för signaler till dem som ska vara kvar? Det är ganska lätt att räkna ut.
Du säger att statlig god service inte behöver vara fysisk. Den sociala kontakten måste finnas. Människor måste kunna mötas och ha ett utbyte. Det har jag sagt många gånger. Snart blir det så att landsbygdsbefolkningen ska åka bil för att komma i kontakt med en myndighetsperson. Är medborgarna till för myndigheten eller tvärtom? Jag tror mig veta att det ska vara tvärtom.
Du nämner den nya tekniken. Ta en sådan sak som telefoni. Du vet att det är en rättighet för alla medborgare i hela landet att det finns täckning. Så är det inte i dag. Om man ska använda tekniken se då till att den fungerar fullt ut över hela landet.
Jag och Peter Hultqvist från Dalarna skrev i februari i fjol en interpellation där vi tog upp frågan om service. Det kom ett slutbetänkande för ett år sedan. Statsrådet säger nu att det måste utredas noga så att de förslag som kommer är väl förberedda. Det har jag all respekt för. Det har jag tagit upp många gånger i den här kammaren. Vi kan ta sjukförsäkringsreformen som exempel. Jag kan inte säga att den förbereddes särskilt väl. Den kördes igenom fastän alla remissinstanser protesterade.
Skatteverket, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Arbetsgivarverket gillar inte detta. Regeringen måste väl ändå ha ambitionen att styra dessa verk. Vi måste sluta med stuprörstänkandet. Det måste brytas upp. Jag sitter i justitieutskottet. Hela rättsväsendet är i omvandling för att man ska synkas och samarbeta över gränserna. Det är dags nu, Stefan Attefall, att ta i med hårdhandskarna. Visa vem som bestämmer. Eller låter ni dem få göra som de vill? Jag kan inte tro det, men om du inte svarar på frågan börjar jag undra.
Anf. 69 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Jag vill upprepa att den här diskussionen handlar om att få en bra och ändamålsenlig service till medborgarna. En annan del av diskussionen handlar om den statliga närvaron runt om i Sverige; det är inte alltid samma sak. Till detta ska vi också lägga kostnadsaspekterna. Hur mycket är vi beredda att betala för att statlig närvaro ska finnas överallt?
Vi har haft en diskussion som har handlat om att man tycker att staten borde finnas överallt med sin verksamhet. Ett sätt att försöka möta det är att vara tillgänglig via samverkan och servicekontor. Det har skett en utveckling som vi försöker driva på. Om vi inte hade gjort det hade staten inte varit närvarande på de orter där man finns i dag.
Det sker förbättringar på många ställen. Ronneby är ett exempel. Tidigare hade Försäkringskassans kontor där öppet kl. 10-15 en dag i veckan. Skatteverket hade ingen närvaro. I oktober 2010 öppnades ett servicekontor som har öppet fem dagar i veckan mellan kl. 10 och 16 med tillgång till båda myndigheternas fulla utbud. Det är ett exempel där servicekontor och olika åtgärder har förbättrat den statliga närvaron och det statliga engagemanget. I Strömsund erbjöd Försäkringskassan tidigare inte någon service. Nu finns man på plats fem dagar i veckan. Skatteverket skulle ha haft svårt att upprätthålla service på egen hand.
Det är två exempel på att bilden inte är så entydig som Lena Olsson säger.
Jag håller med om att vi behöver jobba mer med frågorna. Vi jobbar med frågorna. Jag är personligen mycket engagerad i att vi ska skapa en bra närvaro där det är rimligt. Det viktigaste är att servicen når medborgarna. Det måste vara det primära, inte exakt hur många anställda det är och var de befinner sig. Det är servicen till medborgarna som måste stå i fokus, självklart på så sätt att vi finns på så många ställen att man får den fysiska närvaron.
Sluta med stuprörstänkandet, sade Lena Olsson. Jag håller med om det. Det finns ett sådant problem i hela vårt samhälle. Det gäller inte bara statlig verksamhet. Det gäller även i många andra sammanhang. Vi måste jobba konsekvent för att försöka minska det. På grund av den organisationsform vi har med självständiga statliga myndigheter jobbar de lätt i var sitt spår. Med det utredningsarbete som Lars Högdahl har gjort, det beredningsarbete som pågår i Regeringskansliet och de initiativ som är på gång där försöker vi skapa så mycket statlig närvaro som möjligt för att tillhandahålla en god service.
En annan aspekt som vi glömmer bort i sammanhanget är att vi måste utveckla samarbetet med kommunerna. Här finns också mer att göra. Både kommunerna och staten får lägga manken till för att utveckla det samarbetet.
Att man ibland koncentrerar handläggningen till större kontor och större orter kan bero på att man vill ha hög rättssäkerhet och att man vill ha hög kvalitet på handläggningen. Man behöver då finnas på orter där det finns tillgång till arbetskraft och kompetens. Det är svårt att veta vilken som är den rimliga avvägningen när det gäller att finnas på så många ställen som möjligt samtidigt som man har den kritiska massan för kvalitet i handläggningen. Det pågår diskussioner på många myndigheter om hur man ska utveckla det på bästa sätt. Det finns säkert anledning att föra en diskussion med berörda myndigheter och en diskussion om servicekontor. Det finns många aspekter som man inte får förenkla så mycket som jag tycker att Lena Olsson ibland gör.
Anf. 70 Lena Olsson (V)
Fru talman! Förenklar jag en fråga som jag har hållit på med i snart 15 år? Det där sväljer jag inte, statsrådet.
Du tar upp kostnadsaspekterna och säger att det skulle bli så dyrt att ha statliga myndigheter i varje kommun. Vi kan i stället ta de myndigheter som finns - det kan vara många fler - kommunerna, frivilligorganisationerna, företag med mera. Det blir ganska kostnadseffektivt om alla de slår sina kloka huvuden ihop och hjälps åt. Det är det som utredningen säger. Det skulle bli väldigt kostnadseffektivt.
Enligt statsrådet blir det dyrt. Det blir förstås mycket billigare om medborgarna - skattebetalarna - betalar resor till olika myndigheter. Det är klart att man då gör en besparing.
Jag tycker att det är ett dåligt förslag. Man måste analysera detta djupare än så.
När jag träffade inlandskommunerna och statssekreteraren sades det att man var i ett slutskede av jobbet. Statssekreteraren sade att det snart kommer besked. Nu vill jag ha ett svar från dig, Stefan Attefall. När tror du att riksdagen kan få ett förslag i utredningens riktning? När har ni berett klart? Ibland är ni snabba, men i en del fall går det väldigt sakta.
Anf. 71 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Jag tillträdde som statsråd med ansvar för dessa frågor för ungefär två månader sedan. Detta är en av de frågor som man arbetar med. Jag vet att det pågår ett arbete i Regeringskansliet, och jag har själv försökt sätta mig in i dessa frågor för att få ett bra grepp om sakernas tillstånd.
Jag är övertygad om att vi kommer att komma med olika typer av initiativ framöver. Men jag har i dag tyvärr inte någon exakt tidsplan eftersom det är många frågor som ska vägas ihop med varandra.
Jag tycker att det är viktigt att man jobbar i den anda som det pekas på i Lars Högdahls utredning. Men man måste också väga in, som jag sade i mitt inledningsanförande, de olika synpunkter som har kommit in så att det blir en bra lösning.
Det viktigaste för mig är att vi har en god service till medborgarna och att vi inom den ramen ser till att det sker på ett kostnadseffektivt sätt och självklart med så hög fysisk närvaro som möjligt. Men vi ska göra det på ett sådant sätt att vi finns i samverkan med andra myndigheter och också med kommuner. Jag är helt övertygad om att det går att utveckla arbetet ytterligare. Jag kommer själv att vara mycket aktiv i arbetet för att det ska gå åt det hållet. Men exakt hur och på vilket sätt det ska ske är fortfarande inte klart, och det arbetet pågår, som sagt var, i Regeringskansliet.
Men vi kan gärna återkomma i frågan. Jag misstänker att Lena Olsson inte kommer att ge upp ännu. Vi får följa diskussionerna, för jag tror att det är ett viktigt arbete. Det är också viktigt att vi har en levande debatt om dessa frågor.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.