Sex- och samlevnadsundervisning
Interpellation 2008/09:221 av Pethrus Engström, Désirée (kd)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-12-17
- Anmäld
- 2008-12-17
- Besvarad
- 2009-01-23
- Sista svarsdatum
- 2009-01-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 17 december
Interpellation
2008/09:221 Sex- och samlevnadsundervisning
av Désirée Pethrus Engström (kd)
till utbildningsminister Jan Björklund (fp)
Den 3 december i år lämnade Utredningen om en ny lärarutbildning över sitt betänkande En hållbar lärarutbildning (SOU 2008:109). I samband med denna utredning var vi många som hoppades att sex- och samlevnadsundervisning skulle bli en obligatorisk del av lärarutbildningen. Dessvärre tar utredarna inte upp denna fråga. Det verkar därför som om sex- och samlevnadsundervisningen även i framtiden kommer att vara ett mindre prioriterat ämne.
Trots att sex- och samlevnadsundervisningen varit obligatorisk i den svenska skolan sedan 1955 har ämnet aldrig blivit ett obligatorium i lärarutbildningarna. Vissa högskolor och universitet erbjuder sex och samlevnad som valbar kurs. Av dem som ges möjligheten att läsa kursen är det dock långt ifrån alla som utnyttjar tillfället. Enligt en undersökning av RFSU har bara 6 procent av de studenter som genomgått lärarutbildningen någon form av utbildning i sex och samlevnad.
Sex och samlevnad ses ofta som ett mindre prioriterat ämne och många förringar betydelsen av en sådan kurs. Faktum är dock att få ämnen är så viktiga och så omfattande. Ämnet innefattar så oerhört mycket mer än bara ett kunskapsämne; det handlar om ett förhållningssätt till livet. Information om kroppens funktioner, könssjukdomar och preventivmedel utgör en viktig del men det handlar också om att prata om de psykologiska och etiska aspekterna av ett sexliv samt att beröra de historiska och sociala aspekterna som präglat och präglar synen på sexualitet.
Sex- och samlevnadsundervisningen ska givetvis sträva efter att vara ett fördomsfritt forum och en viktig del i detta är att ifrågasätta och utmana heteronormen, könsroller och fördomar. Detta ställer dock höga krav på den som undervisar och dessvärre har långt ifrån alla lärare den kunskap som krävs. Enligt grundskolans kursmål ska eleverna kunna föra diskussioner om sexualitet och samlevnad, visa respekt för andras ståndpunkter och för olika samlevnadsformer. Man kan dock ifrågasätta hur eleverna ska kunna tillgodogöra sig denna grad av kunskap och insikt när det inte finns något krav på att lärarna själva besitter den.
För att säkerställa alla elevers rätt till en sex- och samlevnadsundervisning värd namnet bör ämnet göras till ett obligatorium i lärarutbildningarna snarast möjligt. Alla lärare kommer inte att undervisa i sex och samlevnad i sin yrkesroll men alla lärare kommer att ha en nära kontakt med unga och fylla en mycket betydelsefull roll i de ungas liv. Det är därför av yttersta vikt att alla lärare har den kunskap och det självförtroende som krävs för att hantera ansvaret som kommer av att arbeta med unga.
Nästa steg är att komplettera denna del av undervisningen med kunskap utifrån. Genom att låta barnmorskor komplettera den undervisning som lärarna ger skulle skolan kunna erbjuda en mycket hög kvalitet på sex- och samlevnadsundervisningen. Dessutom skulle eleverna få tillgång till en utomstående person att ställa känsliga frågor till. Barnmorskorna skulle på ett mycket effektivt sätt komplettera och förstärka det arbete som skolorna och ungdomsmottagningarna gör och väva de två världarna samman. Viktigast är att ungdomar tidigt får information på ett kontinuerligt återkommande sätt och att samverkan mellan skola, kommun och landsting ökar.
Mot bakgrund av vad som anförts vill jag fråga:
Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att säkerställa att lärare besitter den kunskap som krävs för att undervisa i sex och samlevnad?
Hur ser ministern på möjligheten att komplettera den traditionella sex- och samlevnadsundervisningen med hjälp utifrån i form av barnmorskor?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:221
Webb-tv: Sex- och samlevnadsundervisning
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:62 Fredagen den 23 januariProtokoll 2008/09:62 9 § Svar på interpellation 2008/09:221 om sex- och samlevnadsundervisning
Protokoll från debatten
Anf. 28 Lars Leijonborg (Fp)
Herr talman! Désirée Pethrus Engström har frågat utbildningsministern om vilka åtgärder han är beredd att vidta för att säkerställa att lärare besitter den kunskap som krävs för att undervisa i sex och samlevnad och hur ministern ser på möjligheten att komplettera den traditionella sex- och samlevnadsundervisningen med hjälp utifrån i form av barnmorskor.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Jag delar Désirée Pethrus Engströms åsikt att elever i grund- och gymnasieskolan har rätt till en sex- och samlevnadsundervisning värd namnet. Innehållet i och utformningen av lärarutbildningen spelar en viktig roll när det gäller att skapa förutsättningar för en sex- och samlevnadsundervisning av god kvalitet i grund- och gymnasieskolan.
Det finns många önskemål om vad som ska vara obligatoriska inslag i lärarutbildningen. Det är dock angeläget att vara återhållsam med detaljregleringen. Ett av regeringens mål för den högre utbildningen är starka och självständiga lärosäten med stor integritet. Den politiska detaljstyrningen av lärosätenas verksamhet och organisation ska minska.
Den närmare bedömningen av vilka kurser som ska ingå i lärarutbildningen och innehållet i dessa bör göras av våra lärosäten. Det är där kompetensen finns för att avgöra vad lärarutbildningen i detalj ska innehålla för att en student ska uppnå de mål i examensbeskrivningen som regeringen fattar beslut om.
Frågor om sex och samlevnad är inte något skolan ensam kan hantera. Här har också föräldrar ett stort ansvar för att förmedla sunda värderingar till sina barn. Skolans uppgift är dock att utifrån sitt värdegrunds- och kunskapsuppdrag ge alla elever, oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder, kunskaper och möjligheter att diskutera frågor och värderingar om sex och samlevnad. Mot bakgrund av bland annat detta gav regeringen i juni 2008 Myndigheten för skolutveckling (numera Skolverket) i uppdrag att bland annat erbjuda personal i grund- och gymnasieskolan fortbildning i sex- och samlevnadsundervisning.
Det finns en tydlig ansvarsfördelning mellan stat och kommun. Riksdag och regering beslutar om de nationella målen och riktlinjerna i skollag och läroplaner. Skolhuvudmännen organiserar verksamheten utifrån lokala förutsättningar så att nationella mål kan uppfyllas. Det är sedan lärarnas ansvar att välja arbetssätt och metoder. Enligt det utrymme som finns inom ramen för läroplanerna och kurs- och ämnesplanerna i grund- och gymnasieskolan finns redan i dag möjligheten att ta hjälp av andra yrkeskategorier i sex- och samlevnadsundervisningen.
Anf. 29 Désirée Pethrus Engström (Kd)
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet Leijonborg för att han har tagit sig hit för att svara på min interpellation här i dag. Den handlar om att vi måste få in sex och samlevnad som ett ämne inom lärarutbildningen. Jag är naturligtvis inte helt nöjd med svaret, och jag ska lite grann utveckla varför.
Sex- och samlevnadsundervisningen för skolungdomar är till stora delar undermålig i dag. Många tror att ungdomar vet och kan det mesta, men det har visat sig vara helt fel. I en artikelserie som Dagens Nyheter hade 2007 visade det sig att många ungdomar saknar de mest basala kunskaper. Dels beror det på bristfällig information, dels på att lärarna inte har tillräckliga kunskaper och helt enkelt inte heller är uppdaterade på området.
Samtidigt som vi lever i ett upplyst samhälle fortsätter könssjukdomar och tonårsaborter att öka i landet. Detta är en som jag menar viktig indikator på att nuvarande sexualupplysning inte fungerar.
Sex- och samlevnadsundervisning är ett viktigt skolämne. För att kunna undervisa i det krävs det kunskap. Vi har exempelvis detta med HPV - humant papillomvirus - som diskuteras nu i och med att den man som upptäckte att det orsakar livmoderhalscancer nyligen fick Nobelpriset. Nu finns det ett vaccin som till stora delar kan skydda mot den cancerformen. Men det är inte alla som vet att det är killen som bär på smittan. Det är tjejerna som måste veta om risken att få den överförd via sexuella kontakter, och de måste gå och kontrollera sig på gyntester med regelbundenhet för att upptäcka den här formen av cancer. Då kan de också komplettera med det vaccin som har upptäckts.
En kvinna dör varannan dag därför att vi kan för lite om det här. Det är inte rimligt. Är det läkemedelsbolagen som ska ha patent på information och på att ge saklig information, eller är det skolan och undervisningen? Jag föredrar det sistnämnda.
Den 3 december förra året kom den statliga utredning som heter
En hållbar lärarutbildning
. I den fanns det dessvärre ingenting om behovet av att i lärarnas utbildning ta in kunskap om sex och samlevnad. Många hade hoppats på att det skulle bli en obligatorisk del i lärarutbildningen, men dessvärre fanns det inte något sådant förslag. Det har varit obligatoriskt att undervisa i frågorna om sex och samlevnad i över 50 år i Sverige, men det finns inget obligatorium vad gäller kunskapsinhämtning för lärarna. Enligt en undersökning som RFSU har gjort nyligen är det bara 6 procent av lärarstudenterna som har genomgått någon form av utbildning i sex och samlevnad.
Jag förstår att statsrådet svarar att det finns många förslag på området som ska in i lärarutbildningen. Man tycker att det är de olika lärosätena själva som ska göra bedömningen av vad som ska in. Men jag tror inte att detta är riktigt hållbart i dagens Sverige. Jag tror inte att det räcker med de frivilliga kurser som Skolverket nu ska erbjuda.
Statsrådet svarar slutligen att föräldrarna har en viktig uppgift i att förmedla sunda värderingar till sina barn. Och visst - alla vi som är föräldrar till barn, tonåringar och ungdomar har ett jättestort ansvar. Vi ska tala om relationer och hur man skyddar sig på olika sätt. Men det krävs särskild kunskap och kompetens när det gäller HPV-virus, hiv/aids och könssjukdomar.
Jag återkommer i mitt nästa inlägg lite mer till just detta om att ta in kompletterande aktörer till undervisningen. Men jag tror att det viktigaste ändå är att vi får ett obligatorium i lärarutbildningen. Det är förstås det jag skulle vilja få igenom med interpellationen.
Anf. 30 Carina Hägg (S)
Herr talman! Jag delar interpellantens uppfattning; det är viktigt att man på de lokala skolorna kan ta in kompetens utifrån. Jag vet också att så sker ibland. Man tar in barnmorskor, man samverkar med ungdomsmottagningar och man tar in HBT-kompetens. Men det är mycket upp till den enskilda läraren och rektorn att engagera sig och ta ansvar för detta. Därför ser det så olika ut.
Sex- och samlevnadsundervisningen blev obligatorisk redan 1955. I takt med att världens och ungdomarnas tillvaro har blivit alltmer komplex har också behovet ökat av en välfungerande, fördomsfri och kunskapsbaserad sex- och samlevnadsundervisning fri från heteronormativitet och stereotyper. Men ännu i dag är kvaliteten på skolans sex- och samlevnadsundervisning mycket ojämn. Det råder inte likvärdiga nationella förhållanden. Jag är orolig för att den ekonomiska situation som kommunerna står inför kommer att göra att de drar sig ytterligare för att ta in bra kompetens utifrån. De kanske minskar fortbildningen. Jag noterar att i Kompetenslyftet, som regeringen satsade på för skolorna och lärarna, fanns inte sex- och samlevnadsundervisningen med trots att vi redan då visste att det fanns ett stort behov.
Statsrådet Leijonborg talar om detaljreglering. Jag tycker inte att det är detaljreglering att se till att barn och ungdomar får en likvärdig undervisning och att de över huvud taget får undervisning i detta så viktiga ämne. Det är viktigt för att de ska kunna förhålla sig till det motsatta könet, i en samlevnadssituation men också för att de ska kunna orientera sig generellt i hur vi ser på de här viktiga frågorna i samhället. Det handlar också om att kunna skydda sig från smittosamma sjukdomar.
Vi vet samtidigt att det har blivit ännu svårare på grund av att vi har friskolor där man har olika inställning till det här ämnet. Den debatt jag startade under sommaren om oskuldsmyten visar att det finns problem inte bara i hälso- och sjukvården utan också ute i skolorna. Unga tjejer vet fortfarande inte hur de själva är konstruerade fysiskt och hur de fungerar. Det vet inte de unga killarna heller.
Luckorna visar att det finns anledning att fundera på hur man ska kunna hantera det. Därför tror jag inte att detta är något som handlar om detaljreglering. Jag har själv talat med företrädare för läroanstalter om de här frågorna och har insett att det inte hjälper med dialog. Det blir inte bättre. Det måste till något ytterligare. Det har visat sig att vi har tömt ut vägen att tala med frivillighet. Den är prövad. Jag tyckte att den skulle prövas, men nu är vi vid en punkt då det måste hända någonting från regeringens sida. Vad jag har förstått kom inte detta med i skollagstiftningen. Därför har statsrådet här som representant för regeringen i dess helhet ett stort ansvar för att se till att barn och ungdomar får en undervisning.
Jag tror också att man måste göra en ny sexualvaneundersökning. Den vi har nu har många år på nacken. Det har hänt mycket sedan dess, så i dag vet vi inte fullt ut hur ungdomars sexualvanor ser ut och vilka attityder och föreställningar de har. Vi behöver bra kunskap, men vi behöver först och främst se till att ungdomar får den undervisning som lagen egentligen ger dem rätt till men som de i dag inte får på ett likvärdigt sätt.
De här frågorna får gärna en styvmoderlig behandling fast det här är ett ämne som det är väldigt svårt att undervisa i. Jag tycker att det borde kunna bli ett annorlunda svar och en annorlunda argumentation i nästa inlägg, för jag har uppfattat att det här är ett område som Folkpartiet har haft ett långvarigt engagemang i. Då krävs det att man i regeringsställning visar att den politik man uttalat i opposition också leder till något konkret i regeringsställning.
Vi vet faktiskt, från RFSU:s undersökning, hur det ser ut. Det var 6 procent av lärarna som får någon undervisning på lärosätena i sin utbildning till att kunna gå ut och undervisa eleverna, och det är ganska mycket av udda kurser och kanske inte grundkunskaperna som man dessutom läser.
Anf. 31 Lars Leijonborg (Fp)
Herr talman! Vi är både överens och inte överens, och jag ska försöka klargöra på vilka punkter vi är överens och inte överens.
Vi är naturligtvis överens om sex- och samlevnadsundervisningens betydelse. Som har nämnts här är detta viktiga frågor för individer och även för hela samhället. Undervisningen i sex och samlevnad är obligatorisk. Eleverna har rätt till detta.
Désirée Pethrus Engström använde vid två tillfällen ordet "ämne", och jag tror att det är här vår åsiktsskillnad finns. Engelska är ett ämne. Matematik är ett ämne. Svenska är ett ämne. Sex och samlevnad är ett moment. När man säger att bara 6 procent av lärarna får undervisning låter det ju väldigt lite, men det är ju inte självklart ett problem, därför att det kommer inte att vara 6 procent eller mer av skolans undervisningstid som ägnas åt sex och samlevnad.
Det vi reglerar i läroplanen är sådana saker som att alla ska kunna läsa och skriva och att alla ska kunna räkna. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi ser till att baskunskaperna verkligen finns där.
Det är precis som Désirée Pethrus Engström säger: Vi har väldigt många debatter här i kammaren om sådant som är angeläget att lära sig i skolan. Vi ska ha mer genderinsikter, vi ska ha mer trafikvett, vi ska ha bra tandhygien och vi ska ha undervisning om sex och samlevnad. Det är faktiskt ett ansvar för oss som politiker att se till att önskemålen inte blir så stora att slutresultatet blir att ingen vet någonting om någonting, så att säga. Vi måste ha kraft att prioritera. Men det är också helt klart att sex- och samlevnadsundervisning ska rymmas inom de 100 procent som står till förfogande, och då har jag som ansvarig för lärarutbildningen ett ansvar för att skolan har den kompetens som krävs.
Vi menar att den kompetensen i huvudsak finns genom dem som har gått igenom undervisningen i lärarutbildningen, genom dem som har fått den vidareutbildning som Skolverket nu har ansvar för att erbjuda och genom att man tar in extern kompetens, till exempel barnmorskor, vilket ju inte är helt ovanligt. Det förekommer ju redan.
Vi kommer i den proposition som vi lägger fram med anledning av Lärarutbildningsutredningen att klargöra vår syn på sex- och samlevnadsundervisningens betydelse. Det kommer inte att bli ett skolämne i någon av de reformer min kollega Jan Björklund gör. Det kommer inte heller att så att säga bli ett ämne i lärarutbildningen. Men vi ska se till att det i lärarutbildningen får utrymme. Vi ska klargöra, ska jag säga, för de högskolor som bedriver lärarutbildning, vår syn på vikten av sex- och samlevnadsundervisning.
Vi följer detta kontinuerligt, och som sagt: Statsrådet Björklund har redan gett ett särskilt uppdrag, det som nu ligger i Skolverket, att se till att det finns ett utbud av vidareutbildning på det här området.
Anf. 32 Désirée Pethrus Engström (Kd)
Herr talman! Jag förstår att baskunskaperna naturligtvis är det absolut viktigaste, men det här är också en väldigt viktig fråga, och vi måste göra någonting. Vi kan inte bara nonchalera läget som det ser ut i dag och de brister som finns. Det är viktigt att regeringen tar tag i det, och det är bra, det som Lars Leijonborg säger här, nämligen att man ska göra insatser. Frågan är om inte det är sådant som man har gjort tidigare. Det blir intressant att se i framtiden om det kommer att hända någonting.
Jag har i min interpellation tagit upp frågan om att komplettera med fler som undervisar i de här frågorna, men jag tycker att det viktigaste är att det är lärarnas utbildning som är basen.
Jag tänkte ta upp lite fakta här, för det är väldigt olika på vilken kunskaps- och informationsnivå våra barn och ungdomar hamnar. Man får väldigt olika information i dag.
I Oxelösund får 71 procent av eleverna i årskurs 7 sex- och samlevnadsundervisning medan endast 10 procent av sjundeklassarna i Gnestas skolor fick den här undervisningen. Det här är information som Landstinget Sörmland tog fram i sin årliga undersökning Liv och Hälsa ung. Och det är ju inte helt okej, eller hur, att vi har skillnader mellan Gnesta, där 10 procent av sjundeklassarna får information, och Oxelösund, där 70 procent av ungdomarna får det.
Det här handlar om liv och hälsa. År 2007 anmäldes 541 nya fall av hiv till Smittskyddsinstitutet, vilket är den högsta siffran sedan 1986. Vi har en klamydiaepidemi i Sverige bland unga och vuxna där vi såg 47 101 rapporterade fall under 2007. Det är ju jättemånga - 47 000! Vi vet att antalet tonårsaborter ökar. Vi vet att många tjejer kontaktas om sexuella kontakter på nätet. Vi vet att tjejer känner sig tvingade till sex - även killar, för den delen - och att många tjejer i dag drabbas av någonting som heter vestibulit, som ger enorm smärta vid sexuella kontakter när de har drabbats, och det är ofta på grund av att man har känt sig tvingad till sex innan.
Vi har en situation där vi nu måste uppgradera undervisningen. Barn och ungdomar är värda att få en bra undervisning i de här viktiga frågorna, och jag vill framhålla vikten av att också känna in sig själv. Annars får vi den utveckling vi ser med unga tjejers ohälsa som bara ökar med ett ökat antal självmordsförsök, ökad alkoholkonsumtion och så vidare.
Jag tror att det nu måste vara slut med välvilliga förhoppningar om att skolan och lärarna ska sköta det här på ett eget sätt. Det är ju faktiskt inte klokt att det är så här många ungdomar som inte ens får någon basal undervisning. Tyvärr är det nog så att vi måste ta det här på större allvar än vad vi har gjort tidigare.
Vid sidan om lärarundervisningen skulle man som sagt kunna ta in flera som kompletterar, och det görs till en del men kanske alldeles för lite. Vi hade ju tidigare fluortanterna som gick runt i skolorna och såg till att alla fick en bra tandhälsa. Frågan är om vi inte behöver någonting på det här området nu som ser till att vi kan rädda barns och ungdomars liv genom att de får kunskap och information, en förebyggande information för deras liv och hälsa.
Men det krävs nog ändå ganska stora nya tag på det här området, så jag skulle vilja vädja till statsrådet att ta med sig den här frågeställningen ännu en gång till sin egen kammare och överväga om man inte måste göra lite mer än det som ändå planeras. Jag inser att det kanske inte kan bli ett eget ämne, men det är oerhört viktigt att det här inte blir någonting som lärarna själva får bestämma om de ska undervisa om eller inte. Har man ungdomar som man kan fråga hur undervisningen var på det här området - jag antar att även statsrådet har det - blir man väl inte alldeles lycklig över vad man får höra.
Många lärare känner sig också osäkra, och det kan jag förstå, för det här är jättesvåra frågor. Vem kan allt om humant papillomvirus, livmoderhalscancer och det ena med det tredje? Här krävs information, och det krävs en enorm kunskaps- och kompetensutveckling för lärarna på det här området.
Anf. 33 Carina Hägg (S)
Herr talman! Jag vill upprepa att det här inte är någon detalj. Det är oerhört viktigt att vi kan hantera den här frågan så att alla barn och ungdomar får den undervisning som de har rätt till att få enligt skollagen.
Jag tror heller inte att det finns möjligheter att hitta lösningar utanför det som statsrådet har ansvar för. Folkhälsomyndigheten och folkhälsoarbetet har inte fått några nya resurser som man kan använda. Jag tror inte att man skulle kunna föra motsvarande resonemang om andra ämnen inom skolan: Det där får väl kommunen lösa med extern kompetens.
Det skulle vara omöjligt. Det är bara det här ämnet man kan behandla på det här sättet.
I en riksdagsdebatt våren 2008 hänvisade högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg till den pågående utredningen om en ny lärarutbildning. I direktiven nämndes inte sex- och samlevnadsundervisningen. När jag läste utkastet - jag har kanske inte läst det senaste - visade det sig att det bara innehöll en generell skrivning om vad alla lärare bör kunna i ämnet. Därmed riskerar den enda meningen att försvinna i mängden.
Är det den meningen som statsrådet Leijonborg återigen pekar på? Då har vi inte kommit längre genom den här interpellationsdebatten. Jag förstår att Kristdemokraterna inte heller har kommit fram dit de skulle vilja; annars hade vi inte haft den här debatten här i dag. Den tyder på att man inte har kunnat lösa ut frågan inom regeringen. Vi borde ha kunnat ha ett konkret förslag. Det borde ha legat i någon av de propositioner som vi har fått till riksdagen eller som aviserats till längre fram under våren.
Jag vet att det har kommit brev med vädjanden till utredningen att tänka om och göra sex- och samlevnadsundervisning till ett obligatoriskt moment i lärarutbildningen. Jag tycker att det vore ett rimligt och nödvändigt krav.
Nu har statsrådet Leijonborg en unik möjlighet att se till att våra unga får möjlighet att skydda sig själva mot smittsamma sjukdomar, att känna till sin egen sexualitet, att kunna göra egna livsval och att våga säga nej till inviter som de inte själva önskar. Det finns så många dimensioner i detta.
Vilket ansvar vill Leijonborg ta utöver det som har aviserats i tidigare interpellationsdebatter?
Anf. 34 Lars Leijonborg (Fp)
Herr talman! Det är bra att interpellationen har väckts. Jag tror att det kan ha betydelse att vi för det här samtalet. Precis som båda mina meddebattörer säger är det här oerhört viktiga frågor. Jag kommer definitivt inte att nonchalera dem i arbetet med propositionen om en ny lärarutbildning.
Men om man ändå problematiserar Désirée Pethrus Engströms och Carina Häggs inlägg lite grann är vi väl ändå överens om att det här inte är det enda skolan ska ägna sig åt. Därav följer frågan: Är det självklart att alla lärare måste ha denna kompetens? Jag menar att det inte är självklart.
När jag hör siffrorna om hur många elever som har fått den här undervisningen uppfattar jag det Désirée Pethrus Engström säger som att det var sjundeklassare som hade svarat på frågan om de hade fått undervisningen under det senaste året. Även där är svaret inte helt självklart, för de flesta skolor lägger in det här momentet vid några tillfällen, framför allt under grundskolan och även i gymnasieskolan. Därmed kan det hända att det blir en ganska låg procent om undersökningen görs under ett visst läsår. Men om man till en niondeklassare ställer frågan "Har du vid något tillfälle under grundskolan fått undervisning i sex och samlevnad?" och svaret blir nej är det mycket upprörande. Då bryter skolan mot gällande lagstiftning. Det är inte acceptabelt.
Jag tycker precis som Désirée Pethrus Engström och Carina Hägg att skolan borde lägga större vikt vid det här viktiga momentet, för det betyder så mycket för individer och hela samhället.
Däremot tycker jag att Carina Hägg är onödigt skeptisk mot möjligheten att ta in extern expertis eller hjälp. Inte för att jag på något sätt vill backa från skolans och mitt eget ansvar för att en del av lärarpersonalen ska ha den här kompetensen. Men på samma sätt som man kan ta in folk från brandkåren som undervisar om risker med bränder och brandskydd och tar in poliser som undervisar om trafikvett kan det vara väldigt bra att ta in en barnmorska som berättar till exempel om sina erfarenheter från en ungdomsmottagning. Det ger kanske andra dimensioner och ett annat djup i undervisningen än vad den egna läraren kan ge.
Låt oss vara inriktade på att sådana här moment ska finnas att tillgå i lärarutbildningen, att det finns en bra vidareutbildning, vilket statsrådet Björklund har tagit initiativ till, och att det ska finnas möjligheter att ta in extern expertis.
Man jobbar nu på Jan Björklunds sida av Utbildningsdepartementet på en ny skollag. I det sammanhanget har man verkligen tittat på om det finns några som helst hinder för att ta in extern expertis, till exempel barnmorskor. Man har kommit fram till att det inte finns det i dagens skollag, och det kommer heller inte att finnas i den nya skollag som man nu jobbar med.
Anf. 35 Désirée Pethrus Engström (Kd)
Herr talman! Som jag minns det från när jag var liten var det i årskurs 3 man skulle få någon sådan här typ av undervisning. Om man i årskurs 7 inte har fått den här undervisningen är det ganska anmärkningsvärt, eftersom vi vet att sexdebuten är ganska tidig för en del ungdomar. Jag tycker nog ändå att de där siffrorna var ganska anmärkningsvärda.
Jag skulle vilja läsa upp ett citat från statsrådet Björklund ur en tidning som kom ut den 26 maj 2008: "Jag tror ingen av oss vill bli opererad av en obehörig läkare och jag tycker det är lika självklart att våra elever i skolan ska undervisas av lärare som har rätt utbildning." Detta visar vikten av att man måste ha kunskap och kompetens för att undervisningen ska bli väldigt effektiv. Enligt grundskolans kursmål ska eleverna kunna föra diskussioner om sexualitet och samlevnad och visa respekt för andra ståndpunkter och olika samlevnadsformer. Man kan dock ifrågasätta hur eleverna ska kunna tillgodogöra sig den här kunskapen och insikten när det inte finns något krav på att lärarna själva besitter denna kunskap.
Sexualitet och relationer är inga enkla frågor. Det är naturligtvis inte enkelt att hitta ett enkelt utbildningspaket. Men vi måste jobba vidare med frågan, för vi behöver få en helhetssyn. Hur ska det här gå till? Kan vi hitta bra modeller för hur vi ska jobba med sex- och samlevnadsundervisningen? Hur ska lärarnas utbildning se ut?
Det borde finnas möjlighet att föra in någon typ av obligatoriskt inslag inom lärarutbildningen på något sätt. Kunskap behövs helt klart om vi ska få en bättre situation än vi har i dag i skolorna. Det handlar om liv, hälsa och överlevnad för många ungdomar.
Anf. 36 Lars Leijonborg (Fp)
Herr talman! Jag håller med om att det ska finnas en bra sex- och samlevnadsundervisning och att vi ska ta ett helhetsgrepp om detta. Men om vi utgår från det yttrande av Jan Björklund som citerades här om att vi ska ha kompetenta lärare tror jag inte att det därav följer att samtliga personer som har gått igenom en lärarutbildning ska ha specifik kompetens att undervisa i just sex och samlevnad. Jag tror i själva verket att ett sådant mål skulle motverka tanken som Björklund formulerade att de lärare vi ska ha ska vara kompetenta för sin uppgift. Det är inte så att samtliga lärare i skolan behöver vara involverade i sex- och samlevnadsundervisningen. Det ska vara lärare som har kompetens för just detta. Den kompetensen bör de ha kunnat få på lärarhögskolan. På många håll kan de få den redan i dag.
Högskolorna har ansvar för att gå igenom de statliga målen och examenskraven och fundera på hur deras undervisning läggs upp på ett sätt så att de som har gått igenom den har fått den kompetensen. På motsvarande sätt har kommunerna ansvar för att se till att tillräckligt många av de lärare som anställs ska ha kompetens i sex- och samlevnadsundervisning för att man ska leva upp till lagens krav.
Vi diskuterar detta just nu i flera sammanhang på departementet. En ny skollag hör hit. En annan del av den helhet som Désirée Pethrus Engström talar om är lärarutbildningspropositionen. Jag hoppas att resultatet ska bli att vi i framtiden får en ännu bättre sex- och samlevnadsundervisning än den vi har i dag.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.