Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Sidas fortsatta arbete med hbt-frågor inom biståndet

Interpellation 2009/10:344 av Vestlund, Börje (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-04-28
Anmäld
2010-04-28
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2010-05-17
Sista svarsdatum
2010-05-19
Besvarad
2010-06-08

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 28 april

Interpellation

2009/10:344 Sidas fortsatta arbete med hbt-frågor inom biståndet

av Börje Vestlund (s)

till statsrådet Gunilla Carlsson (m)

Homosexuella, bisexuella och transpersoner (hbt) världen över lever ofta under mycket svåra förhållanden. Stigma, diskriminering och människorättsbrott mot hbt-personer resulterar i kringskurna möjligheter för dem att ta sig ur fattigdom, påverka sina levnadsförhållanden samt att ta del av och påverka samhällsutvecklingen i stort.

År 2006 antog Sida en handlingsplan för sitt arbete med sexuell läggning och könsidentitet inom utvecklingssamarbetet. Planen, som sträckte sig över 2007 och 2009 har nu utvärderats och betydande brister i handlingsplanens genomförande samt resultat har kunnat konstateras. Utvärderingen aktualiserar frågan vilken plats hbt-personers rättigheter har i praktiken inom svenskt utvecklingssamarbete och i vilken mån Sverige genom Sida står upp för en av de mest marginaliserade och utsatta grupperna i våra samarbetsländer.

Det övergripande målet för Sidas handlingsplan inom hbt-området var att möjliggöra för hbt-personer att förbättra sina levnadsvillkor i de länder där Sverige bedriver utvecklingssamarbete. Planen hade två delmål med totalt elva aktiviteter för åren 2007–2009. Det första delmålet är: Insatser i fält har lett till förbättringar för hbt-personer genom att Sida har verkat för att hbt-frågor och hbt-perspektiv inkluderas i samarbetsstrategier. Det andra delmålet är: En grund har lagts till effektivare hbt-insatser genom medvetandehöjning, lärande och förankring inom Sida.

Utvärderingen av handlingsplanen visar att denna har inneburit att hbt-personers rättigheter har lyfts inom Sida och flera aktiviteter har genomförts i enlighet med planen. Exempelvis har hbt-frågor lyfts i landstrategier och i dialog mer än tidigare och finansieringen av insatser som inkluderar hbt-perspektiv eller fokuserar på hbt-personers rättigheter har ökat även om graden av finansiering fortfarande är låg jämfört med andra områden.

Samtidigt konstateras i utvärderingen att mycket arbete kvarstår för att handlingsplanens mål ska uppnås. Framstegen hittills beror enligt utvärderingen av en mycket liten grupp engagerade personer som har drivit frågan med kraftigt begränsade personella resurser och ofta utan tillräckligt stöd uppifrån. Exempelvis har handlingsplanen, till skillnad från många andra planer inom Sida, ej antagits på högsta ledningsnivå utan endast på avdelningsnivå vilket kan tolkas som att Sidas högsta ledning ej uppfattar att den har fått tydliga direktiv från den politiska ledningen om att prioritera frågan med bristande legitimitet för frågan samt begränsade resultat som följd. Hbt-personers rättigheter ses, enligt utvärderingen, som en sidofråga, fortsatt dåligt förankrad inom organisationen, och de flesta landteam upplever ej att hbt-personers rättigheter är en prioriterad fråga trots att detta är en av de mest utsatta grupperna inom flera av Sveriges samarbetsländer. Hbt-ansvaret på policynivå på Sida har flyttats sex gånger på tre år, vilket tydliggör områdets låga prioritering inom Sida samt bristen på långsiktighet vad gäller rekrytering av personer med intresse för och kunskap inom området.

Mänskliga rättigheter för hbt-personer sägs vara en tydlig del av Sidas retorik men får en mindre plats i konkreta initiativ i praktiken på landnivå där kontakten med rättighetsbärarna många gånger har varit minimal enligt utvärderingen. En slutsats av utvärderingen är att en förlängd och preciserad handlingsplan krävs för att slutföra det som påbörjats och nå konkreta resultat även på längre sikt. I regleringsbrevet till Sida anges att Sida senast den 30 juni ska redovisa hur myndigheten avser att arbeta med hbt-personers villkor och rättigheter i utvecklingssamarbetet med utgångspunkt i slutsatserna och rekommendationerna från utvärderingen.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga:

Hur avser statsrådet att agera för att säkerställa att Sida följer rekommendationerna i utvärderingen av dess hbt-arbete?

Hur kommer statsrådet att gå till väga för att se till att hbt-personers rättigheter, särskilda behov och villkor inom biståndet får en högre prioritet och förankring inom Sidas ledning?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:344, Sidas fortsatta arbete med hbt-frågor inom biståndet

Interpellationsdebatt 2009/10:344

Webb-tv: Sidas fortsatta arbete med hbt-frågor inom biståndet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Gunilla Carlsson (M)
Anf. 122 Gunilla Carlsson (M)
Herr talman! Jag har talat med interpellanten. Både han och jag var förvånade över hur snabbt kammaren jobbar i vårtider. Vi är tacksamma för detta, men tyvärr kan inte Börje Vestlund vara här i dag. Men jag välkomnar interpellationen. Börje Vestlund har frågat mig hur jag avser att agera för att säkerställa att Sida följer rekommendationerna i utvärderingen av dess hbt-arbete och hur jag kommer att gå till väga för att se till att hbt-personers rättigheter, särskilda behov och villkor inom biståndet får en högre prioritet och förankring inom Sidas ledning. I stora delar av världen utsätts hbt-personer för brutalt förtryck, vilket är oacceptabelt. Diskriminering av människor på grund av sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck står i strid med den grundläggande principen om alla människors lika värde och rättigheter och är en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Regeringen anser att frågan om hbt-personers rättigheter är av största vikt, och Sverige arbetar, både nationellt och internationellt, för att motarbeta diskriminering till följd av sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck. Den svenska regeringen arbetar konsekvent och konstant för att uppmärksamma frågan, inte minst inom EU, FN och i Europarådet. Sverige verkar aktivt för att alla länder ska avkriminalisera sexuella kontakter mellan vuxna personer av samma kön och att skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet införs. Bland annat lyfter Sverige fram situationen för homosexuella, bisexuella och transpersoner i dialog med andra länder och inom ramen för den så kallade universella granskningen i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Sverige och EU agerar också genom uppvaktningar och offentliga uttalanden mot lagförslag som medför diskriminering av homosexuella, bisexuella och transpersoner eller förföljelse av personer som försvarar de mänskliga rättigheterna med koppling till dessa frågor. Detta är särskilt viktigt för regeringen i ljuset av att många av de ca 70 länder där samkönade sexuella relationer är olagliga är partnerländer i det svenska utvecklingssamarbetet. Frågan om avkriminalisering lyftes även upp när Sverige som ordförande i EU under hösten 2009 arrangerade ett stort möte tillsammans med en rad representanter från det civila samhället i FN:s generalförsamling för att diskutera hbt-personers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Inom ramen för Europarådets arbete verkade Sverige för rekommendationer kring hbt-personers rättigheter som kunde antas i mars 2010. Rekommendationerna är historiska då det är första gången någonsin som Europarådet antar rekommendationer kring hbt-frågor som är förhandlade på mellanstatlig nivå. I proposition 2002/03:122 Gemensamt ansvar - Sveriges politik för global utveckling liksom i utrikesutskottets betänkande om denna politik slås också fast att målet om en rättvis och hållbar global utveckling självklart ska gälla alla oavsett kön, ålder, etnisk tillhörighet, sexuell läggning och funktionshinder. Som Börje Vestlund skriver i sin interpellation har Sida i regleringsbrevet för 2010 fått i uppdrag att inkomma med en redovisning av hur myndigheten avser arbeta med frågor om hbt-personers villkor och rättigheter i utvecklingssamarbetet, med utgångspunkt i slutsatser och rekommendationer från utvärderingen av handlingsplanen för arbetet 2007-2009. Utvärderingen visar på positiva resultat men också på svagheter och fortsatta utmaningar i arbetet. Utvärderingen ger också rekommendationer om hur Sidas arbete med hbt-personers rättigheter skulle kunna tas vidare. Uppdraget till Sida syftar just därför till att utifrån dessa slutsatser och rekommendationer redovisa hur man avser arbeta vidare med denna för regeringen så viktiga fråga. Regeringens prioriteringar ska naturligtvis genomsyra även myndighetens arbete i genomförandet. Jag ser fram emot att ta del av Sidas redovisning som ska inkomma senast den 30 juni. Då Börje Vestlund, som framställt interpellationen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav talmannen att Carina Hägg i stället fick delta i överläggningen.
Carina Hägg (S)
Anf. 123 Carina Hägg (S)
Herr talman! Det var intressant och viktigt att Börje Vestlund valde att skriva denna interpellation. Jag är också tacksam för att jag har möjlighet att i hans frånvaro i dag ta emot svaret från statsrådet. Det finns mycket intressant information i svaret, och det vittnar om att frågan finns på dagordningen i departementet men också i myndigheter som har att hantera detta utifrån vad interpellanten har valt att lyfta fram här. Jag konstaterar också att både interpellanten och Gunilla Carlsson relaterar till den kommande redovisningen från Sida. Därför skulle det också vara intressant om vi redan nu, även om vi ännu inte har sett detta resultat, skulle kunna få lite indikationer på hur man vill se fortsättningen. Det är naturligtvis viktigt med ett klart besked från regeringen om hur man ser värdet långsiktigt i detta arbete. Vad händer efter den 30 juni? Kommer man att ta ytterligare steg när det gäller det som jag har upplevt att det ofta finns propåer om från allianskamrater till statsrådet, nämligen internationella initiativ och stora konferenser och så vidare? Det tycker jag också kan vara bra att få ett besked om. Vi vet att hbt-personer i stora delar av världen utsätts för brutalt förtryck. Jag vill gärna nämna lesbiska kvinnor eftersom de ofta kommer i skymundan i förhållande till andra inom hbt-gruppen. Jag tycker att det är värt att fundera på om det finns någon strukturell diskriminering också inom denna grupp som det kan vara av värde att också lyfta fram. Det är också viktigt att se de stora framsteg som görs, och det som har gjorts inom Europarådet är ett stort steg framåt. Vi har också tagit initiativ i Europarådets parlamentariska församling när det gäller att agera så fort vi ser att det finns lagstiftning som går åt fel håll och att det förekommer övergrepp och förbud mot demonstrationer som Pridefestival och marscher. Det har tagits en del steg i rätt riktning. Men i andra delar av världen kan vi se att det går åt helt fel håll. Det finns länder som inte har haft en så dramatisk lagstiftning. Jag talar om mellersta Afrika där man kan höra uttalanden som indikerar att det finns åtskilligt mer att göra. Där har Sverige också agerat. Här gäller det att samverka med andra och få en annan tingens ordning. Jag är orolig för att Sida tappar kraft i den process man är inne i med förändringar, att man inte orkar föra ut den här komplicerade frågan. Man måste vara tydlig och pedagogisk för att nå framgångar. Det är viktigt att man fullt ut kan använda det politiska stöd som finns här för statsrådet att driva frågorna i Europa och i andra världsdelar. Inte minst är Sida ett viktigt redskap. Det finns också en fristående NGO-sfär. Det är en NGO-sfär som är kopplad till statsbidrag. Det är också värt att granska med samma ögon som man granskar hur Ungdomsstyrelsen fördelar stöd till inhemska organisationer. Ögonen ska också finnas med när vi funderar på vilka vi ger stöd till bilateralt, multilateralt och inom EU-systemet. Här tror jag att det finns en hel del kvar att fundera på. Jag har förhoppningar om att få höra funderingar och ytterligare svar om vad som ska hända efter den 30 juni.
Gunilla Carlsson (M)
Anf. 124 Gunilla Carlsson (M)
Herr talman! Jag är glad att Börje Vestlund och Carina Hägg ger regeringen godkänt för att vi jobbar vidare med frågan om hbt-personers utsatthet i världen. De pekar på det förnyelsearbete vi har gjort att just jobba för frihet och mot förtryck och alla människors lika värde. Carina Hägg frågade lite grann hur vi jobbar med detta i Europa. Det är helt klart att det finns mycket fördomar mot hbt-personer. Vi behöver se till att vi har kraften i Sverige och att vi använder alla verktyg som finns. Mycket riktigt är Sida en av dem som kan visa att vi menar allvar i utvecklingsländerna, där vi jobbar så hårt med den typen av värderingsfrågor, det vill säga hur man bygger ett land för utveckling och mot fattigdom. Då måste man ta vara på alla människor och man måste se till att alla har ett lika värde. Det vi har märkt i många fattiga länder, jag tänker på till exempel Mugabes Zimbabwe, är att hbt-personer ofta drabbas av dubbel fattigdom. Det är inte bara att de lever i fattigdom, men det verkar som att det blir legitimt att attackera hbt-personer. Vi har tyvärr sett en trend i en del länder, precis som Carina Hägg påtalar, att det har blivit allvarligare övergrepp mot hbt-personer, i en tid när vi tycker att vi borde vara mer upplysta och kunniga och därmed ha större respekt. Det här är något som regeringen har hanterat i både utrikespolitiken och utvecklingspolitiken för att sätta klara gränser för hur biståndet kan bidra till att öka förståelse och delaktighet och respekt för mänskliga rättigheter. Det handlar om att lyfta upp hbt-personers särskilda utsatthet och förändringsarbete för att stötta olika rörelser. Jag ser nu fram emot att få Sidas översyn, som visar på positiva resultat och svagheter. Det handlar om att i hantverket på Sida omsätta planerna ute i fält, att jobba aktivt och integrerat med planerna. Där har jag sett att det finns mer att göra. Vi kan nu använda erfarenheterna av denna första handlingsplan vi någonsin har fått från Sida på området och fördjupa arbetet. Jag är helt övertygad att om man menar allvar med att jobba för alla människors lika värde mot förtryck, för demokrati, för frihet och för mänskliga rättigheter är frågan hur hbt-personer behandlas en viktig värdemätare. Man kan inte bara jobba med fluffiga ord utan man får också se om det sker verkliga framsteg eller inte. Därför kommer vi att ha all anledning att fortsätta att jobba med frågorna och till och med intensifiera arbetet eftersom vi anser att det är så viktigt.
Carina Hägg (S)
Anf. 125 Carina Hägg (S)
Herr talman och statsrådet Gunilla Carlsson! Min bild är naturligtvis inte heltäckande. När jag har besökt ambassader och beskickningar i olika delar av världen tycker jag att det har framgått att det finns en handlingsplan. Det är inte alltid den har högsta prioritet i förhållande till andra frågor som kan vara relevanta att jämföra med, men den är ett gott steg. Därför är det viktigt att organisera arbetet konsekvent för att på så sätt ge stöd. Antalsmässigt är det inte så många personer som ska utföra arbetet. Jag tog del av informationen att ansvaret inom Sida har flyttats sex gånger. Man känner sig ganska ansträngd på en del ambassader. Det gör man också på UD. Det är fråga om förändringar, personalminskningar och besparingar. Frågor av det slaget riskerar att trängas undan när mer akuta världshändelser tränger sig på och ska hanteras. Det är viktigt att man ser till att det finns kompetent personal som kontinuerligt kan följa och fokusera på frågorna. Ute i fält, i de miljöer vi talar om, är det ibland tufft att hävda dessa frågor i den diplomatiska kretsen. Det är bra att Sverige tillsammans med andra länder har en tydlig röst, men det gäller att få med sig andra. Det kräver kraft och energi. Ibland kan jag känna att det borde ske en större satsning personalmässigt på någon beskickning eller ambassad för att visa de goda exemplen; något som man sedan kan dra lärdom av och komma längre när det gäller andra delar av världen. Det är kanske fråga om att göra någon mer kraftsamling utöver det som måste göras när något akut uppstår, till exempel vid införande av lagstiftningar i något land, inklusive införande av dödsstraff. Då måste naturligtvis extra åtgärder ske. Man kan fundera på hur man kan utveckla metoderna, om det är sådant regeringen ska öppna för att arbeta vidare med efter den här handlingsplanen och efter att arbetet presenteras i juni för att se vad som kan göras ytterligare.
Gunilla Carlsson (M)
Anf. 126 Gunilla Carlsson (M)
Herr talman! Jag vill poängtera det Carina Hägg säger. Det är viktigt att ha rätt kunskap, att göra en bra analys av maktförhållanden och prioritera frågorna hos UD-tjänstemän och Sida. Jag tycker att de senaste åren visar på att tack vare att det finns ett starkt politiskt stöd och förväntan - krav - på att kunna frågorna har vi i till exempel i Kampala, Uganda, sett hur både Sidapersonal och UD tidigt ger oss signaler om hantering av, i det här fallet, en lagstiftningsprocess som om den blir verklighet kommer att innebära grova kränkningar av hbt-personers rättigheter. Vi har också god nytta av många NGO:er som Sverige ibland är med och finansierar och som vi också har nära utbyte med. De hjälper oss allmänt med att uppmärksamma dessa frågor. Jag förstår vad Carina Hägg är ute efter. När det kommer nya krav och nya saker som ska prioriteras är det i tider av förändringar - för bland annat Sida - lätt att det nya läggs åt sidan därför att man håller på med allt det gamla. Här har vi höga krav på Sida att verkligen prioritera den typen av frågor. Det är därför det är viktigt att ha fältfokus, att vara ute i fält för att bättre kunna analysera den typen av problem som inte verkar - tyvärr, kan jag säga till riksdagen - vara i avtagande för stunden. Därför kommer vi fortsatt att jobba med detta. Sidas handlingsplan är en av alla de verktyg vi har. Vi kommer med stor tillförsikt att ta oss an utvärderingen. Vi anser att en hel del kan göras bättre, men mycket förtjänar faktiskt beröm. Arbetet sker många gånger i miljöer starkt präglade av fördomar, där många andra EU-stater förväntar sig att Sverige ska dra lasset och där det inte alltid går att räkna med stöd. Det är tufft för de enskilda medarbetarna som ska jobba med frågorna. Det är en tung och oerhört angelägen och viktig uppgift som Sverige många gånger tar på sig, det vill säga att föra talan för de mest marginaliserade, de mest utsatta och de mest sårbara - även om det är starka människor vi talar om. Risken är att hbt-personer drabbas ännu mer i länder där det råder fattigdom och förtryck. Därför har vi denna fråga så högt på dagordningen. Sedan skulle jag också, herr talman, alltid önska att vi hade mer resurser till allt möjligt. Men jag tror som sagt att det handlar om att prioritera. Och jag kan lova Carina Hägg att vi inte kommer att nedprioritera vikten av att ha ett bra hbt-fokus inom Sidas arbete och inom biståndet eller för den delen, herr talman, i utrikespolitiken under en borgerlig regering.
Carina Hägg (S)
Anf. 127 Carina Hägg (S)
Herr talman och statsrådet Gunilla Carlsson! Jag tror att vi kan spela en större roll om vi från svensk sida kan ha en samlad uppfattning, för här finns så mycket fördomar, så mycket förtryck, så mycket att ta itu med. Här finns så mycket att förklara, reda ut och motverka när vi kommer ut som enskilda riksdagsledamöter, från regeringens sida eller när vi representerar Sverige på olika sätt. Ju mer samlade vi kan stå, desto starkare är naturligtvis vår röst. Ibland är det väldigt förvånande att man ändå inte har kommit längre i medvetande. Det är klart att har man inte den kunskapen är det en bit kvar till att skydda lagstiftningen man har men också att skydda sig mot lagstiftningar som innebär övergrepp mot ett lands egna medborgare. Jag tror att för dem som har ansvar när det gäller myndigheten Sida och känner ett engagemang skulle det vara ett stöd om en kommande handlingsplan beslutades på hög nivå och om det fanns en mer tydligt utarbetad strategi för hur man ska stödja NGO:er i länder där Sverige verkar och där det finns anledning att komplettera det vi kan uttala när det gäller kränkningar av mänskliga rättigheter och på andra sätt agera. När vi finns på marken genom NGO:er ska de kunna känna en långsiktighet och en styrka. Att våga höja sin röst kan ju ofta vara väldigt riskfyllt. Har man en bra verksamhet och en bra plan kanske man på lite längre sikt kan visa att det här är något som vi kommer att samverka kring och på så sätt stödja. Jag tror att det kan betyda väldigt mycket för att människor ska våga kliva ut att det finns frivilligorganisationer som kan visa den här formen av stöd. Med detta vill jag tacka för svaret. Det här är frågor som ofta möter mycket motstånd. Samtidigt känns de ytterst angelägna. När man driver de här frågorna känner man att man verkligen kan göra skillnad för länders lagstiftning och för synen på sina medmänniskor och enskilda individer. Jag vill tacka och hoppas att det kommer till mycket bra politik efter det att handlingsplanen har presenterats. Vi får se om vi återkommer till hösten och får då fundera på hur vi ska hantera det. Men tack så här långt!
Gunilla Carlsson (M)
Anf. 128 Gunilla Carlsson (M)
Herr talman! Jag kan lova Carina Hägg att jag med stort intresse kommer att läsa utvärderingen och fundera på hur vi under hösten kan jobba vidare med den här frågan. Det är viktigt att vi samverkar inte minst med olika NGO:er men naturligtvis också med riksdagen för att se till att ta det här arbetet vidare, också gemensamt, eftersom jag känner att det finns ett starkt stöd för detta. Herr talman! Det förtjänar ändå att påminnas om den roll som våra medarbetare spelar ute i fält, till exempel Sidautsänd personal, och det snabba agerandet när den här lagstiftningen började uppmärksammas i Uganda. Vi fick tidigt rapportering. Vi hade tillräcklig kunskap. Det fanns också ett statsråd som bland väldigt många andra statsråd i övriga delar av världen snabbast tog ställning och också hotade med att lagförslaget skulle få konsekvenser om det kom att genomföras. Jag vill därmed påstå att Sverige, bland annat genom att jag snabbt agerade eftersom jag hade tillräcklig kunskap och också gjorde ett politiskt uttalande i den här frågan, kanske har påverkat den process som annars kanske hade gått snabbare i Uganda. Herr talman! Jag har också i olika sammanhang fört diskussioner med afrikanska kolleger om hur vi ser på dessa fördomar och om vikten av att lyfta fram den här typen av frågor, för det är klart att Ugandafallet har gjort att det har funnits en och annan afrikan som har haft en och annan synpunkt på Gunilla Carlsson och hur vi lägger oss i inre angelägenheter, som de tycker. Jag kan lova att vi har jobbat hårt med den här frågan och också vågat ta politiska strider. Jag tror att det handlar om att vi på alla nivåer reagerar. Naturligtvis är också det starka stödet från Sveriges riksdag en tillgång när man är ute och diskuterar den här typen av frågor, så jag tackar så mycket för det.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.