Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Situationen för invandrade kvinnor på arbetsmarknaden

Interpellation 2009/10:212 av Kakabaveh, Amineh (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-02-02
Anmäld
2010-02-02
Besvarad
2010-02-12
Sista svarsdatum
2010-02-16

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 2 februari

Interpellation

2009/10:212 Situationen för invandrade kvinnor på arbetsmarknaden

av Amineh Kakabaveh (v)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Den grupp som utsätts för flest former av diskriminering på arbetsmarknaden är invandrade kvinnor. Det gäller både kvinnor som kommit till Sverige under de senaste åren och kvinnor som varit i Sverige länge. En rapport från SCB – Integration – utrikes födda på arbetsmarknaden, 2009 – visar att efter tio år i Sverige är närmare 70 procent av männen sysselsatta jämfört med ca 60 procent av kvinnorna. År 2008 var skillnaden mellan utrikes och inrikes födda kvinnors sysselsättningsgrad närmare 20 procent.

Även tidigare undersökningar visar att invandrade kvinnor har högre sjukfrånvaro och oftare är förtidspensionerade än andra i befolkningen. I samhällsdebatten har många velat förklara dessa fakta med så kallade kulturella skillnader men en rapport från Arbetslivsinstitutet (2006) fastställer att det beror på att kvinnorna hamnar i lågbetalda lågstatusyrken utan möjlighet att byta jobb eller kompetensutveckla sig. En del har flera jobb för att få ekonomin att gå ihop. Ohälsan beror också på att de blir diskriminerade på arbetsmarknaden.

Regeringen har i sin strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet (skr. 2008/09:198) ett par åtgärder som riktar sig speciellt till invandrade kvinnor som bland annat syftar till att minska utanförskapet bland utrikes födda kvinnor (åtgärd 45). Arbetsförmedlingen har fått i uppdrag att ta fram metoder för att öka arbetskraftsdeltagandet hos utrikes födda kvinnor som inte är en del av arbetskraften. Ytterligare en av regeringens åtgärder syftar till att stärka företagandet bland personer med utländsk bakgrund (åtgärd 25). Vi anser att regeringens strategier för att förbättra invandrade kvinnors situation på arbetsmarknaden, även om de delvis är lovvärda, är långtifrån tillräckliga.

Samtidigt visar undersökningar att regeringens vårdnadsbidrag, precis som Vänsterpartiet förutsåg innan reformen genomfördes, har blivit en fälla för både barn och kvinnor, i synnerhet för kvinnor som är långtidsarbetslösa. Konsekvensen blir att kvinnorna riskerar att isoleras i hemmet vilket leder till ett ännu större beroende av män och släktingar. Undersökningar från andra länder med vårdnadsbidrag visar även att bidraget har lett till minskad ekonomisk jämställdhet, större skillnader i fördelningen av det obetalda hem- och omsorgsarbetet samt minskad makt och minskat inflytande för kvinnor. På Järvafältet i Stockholm har två förskolor lagts ned på grund av att kvinnorna hellre tar ut vårdnadsbidrag. Det är ingen nyhet att kvinnor som saknar fast förankring på arbetsmarknaden, till exempel på grund av att de nyligen invandrat väljer att ansöka om vårdnadsbidrag för att få en försörjning, om än en blygsam sådan, än att inte ha någon inkomst alls. Detta visar både undersökningar från Sverige, Finland och Norge.

Okin (1999) betonar att underordningen av invandrade kvinnor bland annat kan bero på klass, kön och etnisk tillhörighet. Detta har även problematiserats av bland annat genusforskarna Knocke (1991), Ålund (1988) och Abbott och Wallace (2005). Deras forskning har varit en inspirationskälla för en hel generation. De har analyserat könsmaktsordningen gällande utländska kvinnor utifrån ett antirasistisk och feministisk perspektiv och har insisterat på vikten av att ifrågasätta framställningar av kulturer och etniciteter. De menar att homogenitet konstrueras genom makt, genom vetenskapliga skrifter. Även Irene Molina (1997) hävdar att klassificeringssystem syftar till att skilja ut och kategorisera människor för att legitimera deras exkludering från tillgång till ekonomiska och symboliska resurser. Författarna har också betonat att olikheter skapar komplexa system av dominans och relationer. Även Hirdman (1992) antyder att rasideologin och sexism har utvecklats parallellt redan under förra seklet, då kvinnor liksom främmande män betraktas som annorlunda vilket bidrar till kvinnors låga positioner i samhället.

Vänsterpartiet menar att orättvisor som skylls på kulturella skillnader, och rådande föreställningarna om invandrade kvinnor som förtryckta, offer, isolerade och som ett socialt problem är en del av den strukturella rasismen och ligger till grund för och legitimerar diskriminering. Kunskapen om samverkan mellan klass, kön och etnicitet och dess konsekvenser för invandrade kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden är viktig för att bryta föreställningar kring kultur och behöver nå ut mer i samhällsdebatten. I dag osynliggörs invandrade kvinnor i såväl statistiken som i medierna samt av politiker, fack och arbetsgivare. Det behövs mer forskning och fler undersökningar som visar hur verkligheten ser ut. Endast så skapar vi en levande och mer faktabaserad samhällsdiskussion.

Att lyfta fram invandrade kvinnor i statistiken är nödvändigt om man menar allvar med att bryta den strukturella diskrimineringen och skapa förutsättningar för lika villkor på arbetsmarknaden och i samhället. Risken är annars att all argumentation bygger på antaganden och att diskrimineringen fortsätter att osynliggöras. Kunskap, statistik och kvalitativa studier är grundläggande för att hitta förändringsstrategier som tar hänsyn till både kön och etnicitet. Det behövs strategier gentemot arbetsgivare som på olika sätt begränsar invandrade kvinnors möjlighet på arbetsmarknaden.

Vänsterpartiet menar att det behövs intensifierade insatser för att stödja invandrade kvinnor att komma in på arbetsmarknaden. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett handlingsprogram och en samlad strategi för att stärka utlandsfödda kvinnors ställning i arbetslivet.

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande frågor till ministern:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att invandrade kvinnor ska få en starkare position på arbetsmarknaden?

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att minska vårdnadsbidragets segregerande effekt för i synnerhet långtidsarbetslösa, invandrade kvinnor?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:212, Situationen för invandrade kvinnor på arbetsmarknaden

Interpellationsdebatt 2009/10:212

Webb-tv: Situationen för invandrade kvinnor på arbetsmarknaden

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Nyamko Sabuni (Fp)
Anf. 101 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Amineh Kakabaveh har frågat arbetsmarknadsministern vilka åtgärder statsrådet avser att vidta för att invandrade kvinnor ska få en starkare position på arbetsmarknaden samt för att minska vårdnadsbidragets segregerande effekt för i synnerhet långtidsarbetslösa, invandrade kvinnor. Interpellationen har överlämnats till mig. Utrikes födda kvinnors position på arbetsmarknaden måste stärkas. Dagens situation är inte acceptabel, och detta har jag också gett uttryck för ett flertal gånger i olika sammanhang. Regeringen har genomfört många initiativ inom flera olika politikområden för att minska utanförskapet och stärka arbetsmarknadsanknytningen för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Behovet av insatser för utrikes födda kvinnor har bedömts som särskilt angelägna. Skillnaderna mellan utrikes födda kvinnor och utrikes födda män på arbetsmarknaden är allra störst under de första åren i Sverige och minskar med vistelsetidens längd. Nyanlända kvinnor, särskilt med flyktingbakgrund, uppvisar en betydligt långsammare arbetsmarknadsetablering än män. De senaste uppgifterna från Statistiska centralbyrån visar att endast 17 procent av de nyanlända kvinnorna har arbete efter tre år i landet. Det kan jämföras med 41 procent för män. Dessa uppgifter gäller de som fått uppehållstillstånd som skyddsbehövande i Sverige och inte alla nyanlända. Utrikes födda kvinnor deltar också i mindre utsträckning i etableringsinsatser, och de deltar mer sällan i insatser med arbetsmarknadsanknytning. I regeringens strategi för en jämställd arbetsmarknad nämns därför utrikes födda kvinnors situation specifikt, och som Amineh Kakabaveh noterar finns även särskilda åtgärder riktade till utrikes födda kvinnor. Men alla åtgärder i strategin omfattar också utrikes födda kvinnor. Regeringen strävar efter att utrikes födda kvinnors behov ska tillgodoses inom den generella politiken. Detta tydliggörs även i regeringens strategi för integration som presenterades 2008. Regeringen presenterade i november 2009 propositionen Nyanlända invandrares arbetsmarknadsetablering - egenansvar med professionellt stöd (prop. 2009/10:60). Syftet med den reformen är att ge nyanlända bättre förutsättningar för egenförsörjning och att stärka deras aktiva deltagande i arbets- och samhällslivet. Flera av de förändringar som görs har som uttryckligt mål att förbättra förutsättningarna för kvinnor. Den kanske viktigaste förändringen utifrån jämställdhetssynpunkt är att en etableringsersättning införs. En individuell statlig ekonomisk ersättning som inte påverkas av inkomsterna hos andra personer i hushållet skapar starkare drivkrafter för båda makarna i en familj att delta i arbetsförberedande insatser. Det bör medföra bättre förutsättningar för nyanlända kvinnor att etablera sig på arbetsmarknaden. Regeringen har nyligen fattat beslut om medel för en studie för att kartlägga hinder och barriärer för nyanlända utrikes födda kvinnor att delta i etableringsinsatser och etablera sig på arbetsmarknaden. Regeringen har också gett Arbetsförmedlingen ett uppdrag som syftar till att identifiera framgångsrika metoder för att minska utanförskapet bland utrikes födda kvinnor. Vårdnadsbidraget är inte avsett att vara en ersättning som täcker inkomstbortfall för förvärvsarbete, utan handlar om att ge föräldrar större valfrihet att organisera omsorgen om barnen under deras första år. Precis som med föräldraförsäkringen handlar det om att möjliggöra föräldraledighet med barnet när det är litet. Sammantaget kommer regeringens åtgärder att skapa en god grund för det fortsatta arbetet för att öka förutsättningarna för utrikes födda kvinnor.
Amineh Kakabaveh (V)
Anf. 102 Amineh Kakabaveh (V)
Fru talman! Jag skulle vilja tacka minister Sabuni för svaret. Jag är medveten om att ministern har gjort en hel del åtaganden när det gäller kvinnor, människor som kommer från andra delar av världen och nyanlända, vilket är väldigt bra. Om man förebygger från början kommer det att leda till att människor lättare kommer in i samhället och på arbetsmarknaden. Problemet är att det inte bara gäller dem som kommer nu. Det finns forskning om detta sedan början av 1990-talet. De två genusforskarna Knocke och Alexander Ålund har forskat på arbetande kvinnor med jugoslavisk bakgrund och från Medelhavsländerna. Också LO och föregångaren till Migrationsverket, Invandrarverket, har gjort forskning om invandrarkvinnor. Allt visar på att det inte bara handlar om lön och politiskt deltagande, utan också om den fysiska och psykiska hälsan. De mår mycket sämre och har mycket mer sjukfrånvaro, de har visstidsanställningar och så vidare. Detta har ökat hela tiden. I dag talar vi om vårdnadsbidrag. Många av de kvinnor som inte har någon annan inkomst tar tyvärr vårdnadsbidraget som enda inkomstkälla. Det täcker i alla fall en liten del. Annars får de gå varenda dag och söka tiotals jobb utan att få ett enda besked. Det finns forskning om detta, inte bara från Sverige, utan även från Norge och Danmark. På Järvafältet har faktiskt två förskolor lagts ned på grund av att kvinnorna valde vårdnadsbidrag framför att ha barnen i förskola. Där kan man också prata om konsekvenserna för deras barn. Vi kräver ju att de ska lära sig svenska tidigt, integreras, ha ett arbete och egen försörjning. Detta innebär inte någon statushöjning för vare sig invandrade kvinnor eller kvinnor som tillhör samhället. När man tar politiska beslut är det därför väldigt viktigt att man tänker på konsekvenserna. Konsekvenserna av de beslut som tas här i Sveriges riksdag och det som regeringen har valt är tyvärr att en del människor alltid ligger längst ned. Det är de som får ta konsekvenserna. Invandrarkvinnor är en grupp som diskrimineras på grund av sin etnicitet, på grund av sitt kön och på grund av att de tillhör en annan klass. Detta trippelförtryck har många forskare pratat om, inte minst på Stockholms universitet. Många iranska forskare och andra forskare har gett bevis på att invandrarkvinnors situation är mycket sämre på grund av dessa olika aspekter. Därför menar jag att det behövs en tydlig och klar handlingsplan där vi visar att också dessa kvinnor finns med i statistiken.
Nyamko Sabuni (Fp)
Anf. 103 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Jag tackar Amineh Kakabaveh för att vi har den här debatten. Jag tror verkligen att vi behöver diskutera invandrade kvinnors situation i samhället mer. Precis som Amineh Kakabaveh beskriver har de många olika problem som samhället inte riktigt har tagit tag i - det gäller hälsan, tunga jobb, visstidsanställningar och mycket annat. Det finns anledning att titta närmare på detta och göra något åt det. Som jag sade i mitt svar är detta ett perspektiv som vi har tagit fasta på i utformningen av framför allt integrationspolitiken men också arbetsmarknadspolitiken och det som gäller sjukförsäkringen. Vi vet att detta är en grupp som drabbas i större utsträckning än andra, och vi vill veta varför och vad vi kan göra åt det. Jag nämnde två åtgärder. Den ena är Arbetsförmedlingen, som får till uppdrag att ta fram metoder för att på ett bättre sätt stödja invandrade kvinnor och deras väg in på arbetsmarknaden. Vi kan se att arbetsmarknadsåtgärder eller, för den delen, etableringspolitiken i den tidigare integrationspolitiken inte alltid har tagit hänsyn till kvinnors förutsättningar och möjligheter. Det har varit mannen i hushållet som har ansetts som den viktigare personen, och när han har fått ett arbete har man tyckt att man har ordnat det för den familjen. Jag menar att det är viktigt att man också ser till kvinnans perspektiv. Hon är en egen individ. Hon ska ha de åtgärder och det stöd hon behöver, och hon ska ha en egen inkomst som inte är relaterad till övriga hushållets inkomster. När det gäller vårdnadsbidraget kan vi bara spekulera. Medierna har gjort rundringningar. Man kan spekulera om förskolor läggs ned för att ett antal kvinnor har valt att vara hemma med sina barn, men det är det faktiskt ingen som vet. Det har inte gjorts någon utvärdering eller uppföljning av detta än. Den första delrapporten kommer, tror jag, i oktober, och slutrapporten kommer först nästa år. Vi måste vänta på den för att se. Det finns i dag ingenting som säger att förskolan har varit ett alternativ för dessa barn. Föräldrarna kanske ändå hade valt att vara kvar hemma. När Amineh Kakabaveh säger att vårdnadsbidraget är enda inkomstkällan stämmer det inte riktigt. Socialbidragen är lite högre än vårdnadsbidraget, och i en familj kan man kombinera socialbidrag med andra ersättningar. Om maken eller någon annan är arbetslös eller sjuk kan man också kombinera hushållets ekonomi med socialbidraget, men vårdnadsbidraget kan inte kombineras med andra typer av ersättningar, inte heller de allra viktigaste som många människor i vårt land då och då använder sig av. Det är alltså inte säkert att vårdnadsbidraget är det som har gjort att kvinnorna stannar hemma, men det har kanske skapat möjligheter för att få något när man i alla fall är hemma. Det ska jag låta vara osagt. Vi får vänta på utredningen. Ibland brukar man jämföra det svenska vårdnadsbidraget med det norska. Men det är svårt - det norska kunde ju kombineras med andra ersättningar, det var högre, och det infördes framför allt för att det var brist på utbyggd barnomsorg. Men så har det aldrig varit i Sverige, utan här är det ytterligare en möjlighet för föräldrarna att göra de val de vill göra när det gäller hur de vill ta hand om sina barn de tidiga åren. Men jag vet att Vänsterpartiet stöder ett förslag som Miljöpartiet har lagt fram i sina motioner om det som kallas för barntid. Det är en ersättning i nivå med vårdnadsbidrag som också handlar om att mamma och pappa kan vara hemma med sina barn under deras tidiga år. Det är precis samma sak.
Amineh Kakabaveh (V)
Anf. 104 Amineh Kakabaveh (V)
Fru talman! Jag ska klargöra en sak. När det gäller Vänsterpartiets politik vet vi klart och tydligt - det vet också ministern - att vi har kämpat och kommer att kämpa vidare för en delad föräldraförsäkring. Vi vill att båda föräldrarna ska ta del av detta ansvar. Det är politiskt självmord om man skulle jämföra det med vårdnadsbidrag och göra den spekulationen. Jag tror att man ska vara lite försiktig. En delad föräldraförsäkring skiljer sig mycket från ett bidrag för att ge föräldrar möjlighet att stanna hemma. Det här, Nyamko Sabuni, är inte en möjlighet. Det är ett tvång. Många kvinnor är tvungna, för de har ingen annanstans att vända sig. Jag har själv vänner som jag tänker på. Leyla kom hit för fyra år sedan. När hennes dotter var ett och ett halvt år ringde hon mig och sade: Amineh! Vi tycker att det här är bra och något att ta vara på. Jag sade: Men varför? Hur är det med jobb och utbildning? Hon svarade: Men herregud, jag är född i Iran och har gått halva tiden på universitet där. Jag skulle gå klar min utbildning. Jag fick inte göra det. Men när jag kom hit räknades det inte. Jag måste börja från början. Hur ska jag göra? Och eftersom mannen är sjukskriven kräver de av mig att jag ska gå och söka jobb. Vad jag än söker kommer vi att ligga på minus, och vi måste kämpa hårt för att få ihop det här livet. Hon är två år yngre än jag. Det gör så ont när de här kvinnorna ska tvingas till detta, för det här är ett slags tvång. Man tänker att det kanske är bättre. I början när man kommer till detta land vet man egentligen inte hur det ligger till med förutsättningarna för dem med minoritetsbakgrund och för majoritetssamhället. Man är inte så jäkla duktig på att förklara kvinnors situation. Jag brukar säga: Bara för att man reser i rum betyder det inte att man också har rest i tid, det vill säga när man emigrerar till ett land behöver man inte tillhöra dem med de här möjligheterna - tyvärr. Enligt lag skulle vi göra det, men i Sverige gör vi inte det. Det finns olikheter. Den obefintliga statistik som finns i dag är också utgångspunkten för att invandrarkvinnor har en sämre position. Så är det på grund av kulturella skillnader. Det är ännu värre att min kultur, som är från norra Sverige, skulle vara en anledning till vilken position jag har i samhället och på arbetsmarknaden. Det är också diskriminerande. Det är det som vi måste våga ta tag i. Statistik måste bygga på att man också nämner klass och kön och etnicitet. Det är viktigt för att klart och tydligt bevisa var problemet egentligen ligger. Är det hos dessa människor med deras kultur, eller är det hos samhället? Det är det som är viktigt. Sedan gäller det alternativen, att vara hemma eller icke vara hemma. Men inga människor vill att deras barn ska ha sämre språkutveckling. Inga kvinnor vill att de ska ha en sämre ekonomisk situation för att deras barn är hemma. Vi vet att invandrarkvinnor inte har samma möjligheter med släktingar och föräldrar, som de ibland kan lämna barnen hos i stället för på förskolan. Vi i Vänsterpartiet väljer aldrig något annat för dem, men det finns faktiskt skattefinansierad verksamhet som frigör kvinnorna från hemmen och hushållen.
Nyamko Sabuni (Fp)
Anf. 105 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Jag tycker att utgångspunkten för denna diskussion kan vara att man inte tycker att vårdnadsbidraget är bra men att man samtidigt faktiskt kan tillerkänna den invandrade kvinnans rätt att göra de egna valen. Det är inte så att vårdnadsbidraget kan kopplas till nyanlända kvinnor, att det är de som har valt vårdnadsbidraget, utan det är alla möjliga typer av familjer i vårt samhälle som i dag har vårdnadsbidrag. Dessa hushåll är inte många, men det är i alla fall en variation när det gäller vilka som har det. Jag menar att också den invandrade kvinnan är kompetent nog att kunna göra de här valen. Det stämmer inte att det här är enda valet som man har att ty sig till. Så är det inte. Det finns absolut andra möjligheter och andra alternativ. Men här är det föräldrar som har valt att vara hemma med sina barn ytterligare lite tid efter det att föräldraförsäkringen har gått ut. Vi måste diskutera med försiktighet vad det är vi vill registrera för att få information om människor och människors förutsättningar och möjligheter och om tillståndet i landet. Jag tror inte alls att vi ska registrera efter etnicitet. Det är en livsfarlig idé att hålla på att registrera människor efter etnicitet och klass. Vem är det som bestämmer vilken klass människor tillhör? Ska man fråga alla, och så ska de säga vilken klass de tillhör? Det är klart att det är viktigt att veta könet. Det är kanske viktigt att veta vilket land någon person är född i, men det finns absolut ingen anledning att veta vilken etnicitet en person har. Det kan också vara viktigt att veta om en person är svensk medborgare eller inte. Men där stannar det. Jag tror att det är tillräckligt bra grundinformation för att man ska kunna vidta specifika åtgärder riktade mot de grupper i samhället som behöver det allra mest. Vårdnadsbidraget har inte utvärderats. Vårdnadsbidraget kommer antagligen att ha nackdelar, precis som många andra typer av ersättningar. Föräldraförsäkringen är inte heller perfekt. Både Amineh Kakabaveh och jag skulle vilja se den delad mer jämt. Amineh Kakabaveh vill lagstifta om delad föräldraförsäkring. Det kan man vilja, men det går inte att stå här och tro att inte en delad föräldraförsäkring också har sina nackdelar och kommer att leda till nackdelar. Alla familjer ser inte lika ut. Behoven ser väldigt olika ut. Den dag vi som politiker tar oss rätten att bestämma hur familjerna ska fördela föräldraförsäkringen kommer vi också att ställas inför det faktum att många familjer inte faller inom ramen för den mall som vi anser oss ha framför oss för att lösa jämställdhetsproblem. Visst, det finns många sätt att försöka lösa problem på. Men det finns inget felfritt sätt. Det gäller också vårdnadsbidraget. Men jag säger återigen: Invandrade kvinnor ska på precis samma sätt som alla andra kunna välja, och de har kompetens på precis samma sätt som alla andra när det gäller att veta vad som är bäst för deras barn. De valen ska de göra. Vi ska också arbeta för att det ska finnas möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden, för jag tror inte att någon kvinna eller man väljer vårdnadsbidrag framför eget arbete och egen inkomst. Och det är en helt annan fråga.
Amineh Kakabaveh (V)
Anf. 106 Amineh Kakabaveh (V)
Fru talman! Det är intressant. Har man andra alternativ, har man en möjlighet på arbetsmarknaden, har man helt enkelt olika val? I detta fall har man inte ett val. Det val man har är att vara med barnen i stället för att springa runt och gråta och rycka håret från huvudet och tänka: Åh, vad ska jag göra. Mitt språk är inte tillräckligt bra. Min färg på håret eller min brytning förhindrar mig att gå vidare. Det är detta, Nyamko, som jag menar att vi ska jobba mot. Det är den diskriminering som finns på arbetsmarknaden och i samhället. Jag är också emot att man ska klassificera människor. Det handlar inte om det. Men ibland måste man göra statistik för att åstadkomma något. Knocke och de här genusforskarna, Irene Molina och många andra, gör det. De har själva invandrarbakgrund, precis som jag och du. Man har anammat detta. Jag vet att vi också tillhör olika klasser. Självklart ska det framgå. Alla har inte de här möjligheterna. Vi är olika. Alla invandrarkvinnor hamnar, tack och lov, inte i den här situationen. Men statistik visar på att det bland män och kvinnor med invandrarbakgrund är kvinnorna som ligger risigt till på arbetsmarknaden. Det är de som är sjukskrivna. Det är de som har det sämre. Det är viktigt att komma ihåg när vi pratar om vårdnadsbidraget att man inte väljer, utan man har fått det här som ett enda alternativ för att helt enkelt kunna försörja sig. Det är en misslyckad politik från regeringen. Därför har man mer förväntningar på Nyamko Sabuni som jämställdhetsminister när det handlar om att faktiskt kämpa mot detta och att åstadkomma en mer rättvis och jämställd politik.
Nyamko Sabuni (Fp)
Anf. 107 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Det finns många hinder i vårt samhälle. Diskriminering förekommer i samhället och på arbetsmarknaden. Vi ska med alla medel som vi har att tillgå bekämpa diskriminering. Vi ska försöka riva hindren. Vi ska också göra allt vi kan för att se till att skapa flera arbetsmöjligheter och arbetstillfällen för människor. Nu vänder snart ekonomin. Högkonjunkturen är på väg. Då måste vi se till att människor är redo och förbereda med utbildning och annan hjälp som de kan behöva för att ta sig tillbaka in på arbetsmarknaden. Allt detta ska göras men att påstå att de problem som finns i samhället och som eventuellt invandrade kvinnor möter skulle ha något med vårdnadsbidraget att göra är att göra den reformen mycket större än den är. Det är väldigt få familjer som har valt vårdnadsbidraget. Vårdnadsbidraget är inget alternativ till arbete. Ingen väljer vårdnadsbidrag framför ett arbete. Att det finns arbete och möjligheter att få ett arbete ska vi arbeta för, Amineh Kakabaveh. Men den invandrade kvinnan måste få möjlighet att fatta ett beslut om hur hon vill ta hand om sitt barn. Jag tycker inte att det är för mycket begärt att få rätten att göra det.

Intressenter

Besvarad av

Nyamko Sabuni
Nyamko SabuniFP

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.