Skattenivåer och arbete
Interpellation 2016/17:74 av Maria Malmer Stenergard (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2016-10-21
- Överlämnad
- 2016-10-24
- Anmäld
- 2016-10-25
- Svarsdatum
- 2016-11-10
- Besvarad
- 2016-11-10
- Sista svarsdatum
- 2016-11-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Regeringens mål är att ha Europas lägsta arbetslöshet år 2020. För att nå detta mål krävs självklart en politik som bygger på att företagen har goda förutsättningar att verka så att jobben kan växa fram. Men det måste också löna sig att arbeta, och det måste löna sig att utbilda sig, utveckla sig och ta ansvar i sin yrkesroll.
Genom jobbskatteavdraget gjorde alliansregeringen det mer lönsamt att arbeta. Jobbskatteavdraget gjorde mest skillnad för dem med låga inkomster. Hur skattepolitiken ser ut påverkar hur arbetsmarknaden fungerar, och den påverkar hur många jobb som kan skapas.
I stället för att göra det mer lönsamt att arbeta och att utbilda sig har S- och MP-regeringen valt att göra tvärtom. Trots vallöftet om att inte höja skatterna för vanliga löntagare höjer regeringen skatten för just dessa människor.
Redan i dag betalar 1,3 miljoner personer statlig inkomstskatt. Det motsvarar ungefär var tredje arbetande person. Genom att ändra hur brytpunkten för statlig skatt ska beräknas kommer ytterligare 40 000 personer att betala statlig skatt. Det innebär exempelvis att en stor andel poliser, lärare och barnmorskor kommer att få höjd skatt. Det rimmar illa med regeringens tal om att Sverige ska konkurrera med kunskap i stället för låga löner, när regeringen väljer att bestraffa utbildning i stället för att premiera den.
I ett läge när det behövs fler arbetade timmar för att möta det nya framväxande utanförskapet väljer regeringen att föra en politik där det lönar sig allt sämre att utbilda sig till exempelvis polis, lärare eller barnmorska. Drivkrafterna för att jobba extra eller ta ett nytt uppdrag på sin arbetsplats minskar också. Därför har jag följande frågor till finansminister Magdalena Andersson:
- På vilket sätt kan höjda marginalskatter på vanliga yrkesgruppers löner bidra till att öka antalet arbetade timmar i Sverige?
- Kommer finansministern att arbeta för att återställa beräkningssättet för statlig skatt så att inte ytterligare yrkesarbetande med normala löner behöver betala statlig inkomstskatt?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2016/17:74
Webb-tv: Skattenivåer och arbete
Dokument från debatten
- Torsdag den 10 november 2016Kammarens föredragningslistor 2016/17:26
- Protokoll 2016/17:26 Torsdagen den 10 novemberProtokoll 2016/17:26 Svar på interpellation 2016/17:74 om skattenivåer och arbete
Protokoll från debatten
Anf. 146 Finansminister Magdalena Andersson (S)
Herr talman! Maria Malmer Stenergard har frågat mig på vilket sätt höjda marginalskatter på vanliga yrkesgruppers löner kan bidra till att öka antalet arbetade timmar i Sverige. Hon har även frågat mig om jag kommer att arbeta för att återställa beräkningssättet för statlig skatt.
Efter den förra regeringens mandatperioder såg vi en situation med stora underskott i statens finanser, en arbetslöshet som hade bitit sig fast på höga nivåer och sjunkande resultat i grundskolan. För att genomföra angelägna satsningar som bland annat bidrar till ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet krävs att skatten höjs. Högre skatt för dem som har relativt höga inkomster ger både nödvändiga skatteintäkter och en god fördelningsprofil.
Vidare är det inte bara skatter som påverkar antalet arbetade timmar. Sverige har nu den högsta sysselsättningsgraden i EU. En viktig förutsättning för detta är tillgången till barn- och äldreomsorg. Fortsatta investeringar i välfärden är nödvändiga för att både kvinnor och män ska få möjlighet att arbeta heltid, vilket ökar den ekonomiska jämställdheten. En bättre äldreomsorg och högre kvalitet i barnomsorgen är inte bara en fråga om en trygg ålderdom respektive barndom, utan det kan även minska antalet personer som slutar arbeta eller går ned i arbetstid för att ta hand om närstående. Även satsningar på till exempel ökat bostadsbyggande och infrastruktur bidrar till ökad sysselsättning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Regeringen har för närvarande inga ytterligare förslag på inkomstskatteområdet än dem som presenterats i samband med budgetpropositionen för 2017.
Anf. 147 Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Tack, finansministern, för svaret! Regeringens mål är som bekant att ha Europas lägsta arbetslöshet år 2020. För att nå detta mål krävs självklart en politik som bygger på att företagen har goda förutsättningar så att jobben kan växa fram. Men det måste också löna sig att arbeta, och det måste löna sig att utbilda sig, att utveckla sig och att ta ansvar i sin yrkesroll.
Genom jobbskatteavdraget gjorde vi det mer lönsamt att arbeta. Jobbskatteavdraget gjorde mest skillnad för dem med låga inkomster. Och det fick effekt. Hur skattepolitiken ser ut påverkar nämligen hur arbetsmarknaden fungerar, och den påverkar hur många jobb som skapas.
I stället för att göra det mer lönsamt att arbeta och att utbilda sig har S och MP-regeringen valt att göra precis tvärtom. Trots vallöftet om att inte höja skatterna för vanliga löntagare höjer regeringen skatten för just dessa människor.
Redan i dag betalar 1,3 miljoner personer statlig inkomstskatt. Det motsvarar ungefär var tredje arbetande person. Genom att regeringen ändrar beräkningssättet för brytpunkten för statlig skatt kommer nu ytterligare 40 000 personer att betala statlig skatt nästa år. Och det drabbar helt vanligt folk: Poliser, lärare och barnmorskor kommer att få höjd skatt. Det rimmar illa med regeringens tal om att Sverige ska konkurrera med kunskap i stället för med låga löner. Om regeringen verkligen menade allvar med påståendet att vi ska konkurrera med kunskap skulle regeringen inte straffbeskatta utbildning i stället för att premiera den. Det rimmar illa med regeringens löfte om att inte höja skatten för vanligt folk. Det är ett sant svek mot hårt arbetande människor med helt vanliga jobb.
I ett läge där det behövs fler arbetade timmar för att möta det nya växande utanförskapet väljer regeringen att föra en politik där det lönar sig allt sämre att utbilda sig. Drivkrafterna för att jobba extra eller att ta ett nytt uppdrag på sin arbetsplats minskar också. Det här är bakgrunden till mina frågor till finansministern.
På vilket sätt kan höjda marginalskatter på vanliga yrkesgruppers löner bidra till att öka antalet arbetade timmar?
Min andra fråga rör trixandet med brytpunkterna. Kommer finansministern att arbeta för att återställa beräkningssättet för statlig skatt så att inte ytterligare yrkesarbetande med normala löner behöver betala statlig inkomstskatt?
Tanken var nämligen att skiktgränsen hela tiden ska räknas upp, för om man inte gör det får till slut varenda människa betala statlig inkomstskatt. Kanske är det precis det som finansministern och regeringen eftersträvar. Men det innebär i så fall att de inte tror att skatter spelar roll för människors val. Det innebär att de förnekar de drivkrafter som finns i att få mer pengar i plånboken och att få bestämma mer själv.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Höjda skatter påverkar naturligtvis motivationen att arbeta och höjer trösklarna in på arbetsmarknaden. Detta blir särskilt allvarligt eftersom skatterna kombineras med kraftigt utbyggda bidragssystem som minskar drivkrafterna att gå från bidrag till jobb. Enligt Konjunkturinstitutet leder regeringens reformer till färre jobb. Enligt Finanspolitiska rådet för regeringen en politik som riskerar att leda till en underfinansierad budget. Det förklarar man genom att regeringen räknar med skatteintäkter som inte kommer att komma eftersom det lönar sig mindre att jobba. Därför måste jag också fråga: Var går egentligen finansministerns gräns för skattehöjningarna?
Anf. 148 Finansminister Magdalena Andersson (S)
Herr talman! Efter två år ser vi nu effekterna av regeringens politik. Vi har hört Moderaterna i två år tala om hur dåligt det kommer att vara för jobb och företagande. Det som har hänt är att vi har fått 120 000 nya jobb sedan regeringen tillträdde. Vi ser hur arbetslösheten sjunker. Långtidsarbetslösheten sjunker, och ungdomsarbetslösheten är den lägsta på 13 år. Vi ser också ett blomstrande näringsliv.
Det beror på att det inte bara handlar om vilken skatt man tar ut utan också vad man använder skatterna till. Vi ser inte att det är de länder som har det lägsta skatteuttaget som har den högsta sysselsättningen eller den högsta tillväxten. Det handlar om en kombination av väl avvägt skatteuttag och förnuftiga utgiftsreformer, det vill säga till exempel fungerande skola, vård och omsorg. Det är någonting som kan stärka både tillväxten och sysselsättningen, och det är precis det som regeringens politik går ut på.
Jag har två frågor till Maria Malmer Stenergard. Om Moderaterna nu tycker att det är så dåligt med de skatteförändringar regeringen har gjort - varför har ni då med dem i er budgetmotion? De brytpunktsförändringar som infördes den 1 januari det här året har Moderaterna accepterat i sin budgetmotion. Den avtrappning av jobbskatteavdraget som Moderaterna har stått i talarstolen och sagt inte kommer att ge några skatteintäkter finns med i Moderaternas budgetmotion. Om jag läser rätt accepterar ni också den minskade uppräkningen av den nedre brytpunkten för 2017.
Maria Malmer Stenergard säger att vi höjer skatten för löntagare. Då måste jag fråga Maria Malmer Stenergard: Kommer hon att i januari 2017 betala högre skatt än hon gör i december 2016? Kommer hon efter årsskiftet att betala högre skatt än före årsskiftet?
Anf. 149 Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! I sitt svar till mig har finansministern synpunkter på hur alliansregeringen hanterade de offentliga finanserna. Det är intressant. Vi lyckades behålla en internationellt sett stark ekonomi i lågkonjunktur och extremt tuffa ekonomiska tider.
Nu befinner vi oss i högkonjunktur. Vi har precis i en utredning skakat hand på att vi ska ha ett överskottsmål sett över en konjunkturcykel. Det bygger på att man sparar i goda tider för att ha lite över i tuffa tider. Trots det väljer finansministern och regeringen att i dessa goda tider lägga fram en budget som går med kraftiga underskott.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det är svårt att kalla det för en ansvarsfull ekonomisk politik. När vi lånar i de bästa av tider - vilka verktyg ska vi då ta till när vi är i de sämsta av ekonomiska tider? Det är en ekonomisk politik som skickar vidare ansvaret till kommande generationer.
Finansministerns svar på interpellationen bygger på att alla hennes skattehöjningar leder till ökade skatteintäkter. Tänk om det vore så enkelt! I stället är det ansvarslöst att ytterligare höja skatterna för hårt arbetande vanligt folk. Det minskar incitamenten, och det minskar antalet arbetade timmar. Det leder i sin tur till minskade resurser till vår trygghet och till förskolorna, skolorna och sjukvården.
Därom är alla experter överens. Regeringen riskerar en underfinansierad budget eftersom man har en överdriven tilltro till sina egna skattehöjningar, menar Finanspolitiska rådet.
Ser inte finansministern en fara i att höjda skatter leder till minskade skatteintäkter och mindre resurser till välfärden?
Jag kan inte låta bli att notera att finansministern i en tidigare interpellationsdebatt i dag avfärdade Lafferkurvan som någonting som bara mycket högerinriktade republikaner hänvisar till. Jag vet inte om både ECB och Finanspolitiska rådet bör räknas till den kategorin.
Anf. 150 Finansminister Magdalena Andersson (S)
Herr talman! Om Maria Malmer Stenergard tror på vad hon själv säger nu borde hon naturligtvis ta bort den nedsättning av brytpunkten som regeringen genomförde i sin budget, men det gör inte Maria Malmer Stenergard.
Maria Malmer Stenergard menar att det är gratis att sänka skatten för dem med de högsta inkomsterna. Varför gör inte Moderaterna det då i sin budgetmotion? Och varför gjorde ni inte det under de åtta år som ni satt i regeringen och sänkte skatten med 140 miljarder? Varför sänkte ni inte då marginalskatten om ni på allvar tror att det är gratis? Och framför allt: Varför vill ni ha kvar den jobbskatteavdragsavtrappning som vi har genomfört och som ni menar inte ger några skatteintäkter? Och varför återställer ni inte de brytpunktsförändringar som vi har gjort och som ni har sagt här i talarstolen är så dåliga? De finns ju med i era budgetmotioner.
Jag fick heller inte svar på frågan om Maria Malmer Stenergard får höjd skatt, sänkt skatt eller samma skatt efter årsskiftet i och med att hon hävdar att vi genomför en skattehöjning.
Vad gäller de offentliga finanserna har den här regeringen drivit den stramaste finanspolitiken sedan budgetsaneringen. Det beror på att Maria Malmer Stenergards Moderaterna lämnade efter sig det största budgetunderskottet som vi har haft sedan budgetsaneringen - ett budgetunderskott som var större än under själva finanskrisen. Så kan man inte driva ekonomisk politik.
Här får vi också ett tydligt stöd från internationella organ som menar att regeringen för en väl avvägd ekonomisk politik. Om man tittar på IMF:s, Internationella valutafonden, senaste rapport om den svenska ekonomin ser man att det finns ett tydligt stöd för regeringens ekonomiska politik.
Tittar man på World Economic Forums granskning av konkurrenskraften mellan länder ser man att Sverige har hoppat tre placeringar. Vi hoppade allra mest gällande den ekonomiska politiken där vi hoppade upp 30 placeringar efter regeringsskiftet.
Anf. 151 Maria Malmer Stenergard (M)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! I vår budget lägger vi fram en rad skattesänkningar som framför allt riktar sig mot dem med lägre inkomster. I Moderaternas politik är det grundläggande att det ska löna sig att arbeta. Det ska löna sig att anstränga sig.
Centralt i regeringens politik tycks i stället vara att höja skatten, kosta vad det kosta vill. Det bekymrar mig, men det som gör mig riktigt oroad är att man trots vad alla ekonomiska experter är överens om inte tycks tro att skatterna spelar roll för människors vilja att jobba och att anstränga sig. Den avsaknaden av insikt hos regeringen är ett stort hot mot vår framtida välfärd.
Före valet lovade regeringen att inte höja inkomstskatten för vanligt folk. Det är ju om vanligt folk vi talar i den här interpellationsdebatten. Varken jag eller finansministern kan nog anses vara representativa för befolkningen och för vanligt folk när det gäller nivån på våra inkomster.
När regeringen nu har lagt sin tredje budget framstår det nästan som att ett av regeringens främsta mål är att just höja skatten för helt vanligt folk. Man genomför en rad skattehöjningar som vi inte gör. Man höjer bensinskatten, man försämrar RUT och man vill införa en skatt på avstånd, för att nämna några förändringar. Och nu kommer också den höjda inkomstskatten.
Det här är höjningar som drabbar helt vanligt folk. Det slår mot människor som utbildar sig, och det i ett läge då det redan lönar sig alltför lite att utbilda sig. Det slår mot den som anstränger sig och får ta större ansvar på jobbet. Det slår mot den som ställer upp för kollegorna och tar ett extra jourpass.
Är det verkligen en politik för jobb och strävsamhet? Är det en politik för stärkta offentliga finanser? Svaret är nej.
Jag kan inte undvika att undra: Var finns egentligen det så kallade vanliga folk som finansministern lovade att inte höja skatten för?
Anf. 152 Finansminister Magdalena Andersson (S)
Herr talman! Det vanliga folket som inte får en skattehöjning finns naturligtvis bland alla de människor som inte får en skattehöjning vid årsskiftet. Precis som Maria Malmer Stenergard kommer sjuksköterskan eller polisen inte att betala högre skatt i januari än vad de gjorde i december - om de inte får en kommunalskattehöjning, men den statliga skatten kommer att vara lägre. Sedan kallar Maria Malmer Stenergard det för en skattehöjning, men det får stå för henne.
Maria Malmer Stenergard säger att Moderaterna sänker skatten mest för dem med lägre inkomster. Det är inte korrekt. Ni kallar det för ett första-jobbet-avdrag, men det är ett sjätte jobbskatteavdrag. Sanningen är att jag och Maria Malmer Stenergard kommer att få en mycket större skattesänkning än ungdomarna som sitter här uppe på läktaren. När de får sitt första jobb är deras skattesänkning mycket mindre än din och min. Det är symtomatiskt för Moderaternas politik.
Den här regeringen vill skapa ett rättvist Sverige där våra ungdomar ska få möjlighet att få den utbildning som krävs, sitt första jobb, en första lägenhet och ett gott liv. För att vi ska klara av det måste vi se till att ta ut de skatteintäkter som krävs för att kunna finansiera den riktigt bra skola och de insatser som behövs för att alla ungdomar inte ska vara långtidsarbetslösa utan kunna få ett jobb och för att vi ska kunna ha en bostadspolitik som gör att vi bygger bostäder så att ungdomar får möjligheten att sätta nyckeln i dörren till sitt första egna hem. Därför har regeringen lanserat det största bostadspolitiska paketet på 20 år. Det är Moderaterna emot.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.