skatteutjämningens effekter på Stockholmsregionen
Interpellation 2003/04:37 av Ask, Beatrice (m)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2003-10-16
- Anmäld
- 2003-10-16
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Sista svarsdatum
- 2003-10-30
- Svar fördröjt anmält
- 2003-10-31
- Besvarad
- 2003-11-11
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 16 oktober
Interpellation 2003/04:37
av Beatrice Ask (m) till finansminister Bosse Ringholm om skatteutjämningens effekter på StockholmsregionenStockholm har rasat från tredje till 69:e plats i Affärsvärldens lista över Sveriges tillväxtregioner. Detta är allvarligt och innebär att Stockholm inte längre kan fungera som en tillväxtmotor för hela Sverige. Även regeringen borde @ mot bakgrund av regeringsförklaringens myckna tal om tillväxt @ inse situationens allvar.
Invånarna i Stockholmsregionen utgör en femtedel av den svenska befolkningen men svarar för en dryg fjärdedel av statens samlade skatteintäkter. Därutöver bidrar regionens invånare till övriga landet med totalt nära 17 miljarder kronor via den kommunala skatteutjämningen. Samtliga invånare i Stockholms län betalar till det interkommunala utjämningssystemet, oavsett ålder eller inkomst.
Utjämningskommittén överlämnade sitt förslag till regeringen den 30 september. Effekterna av de föreslagna förändringarna drabbar såväl kommunerna som landstinget i Stockholms län mycket hårt. Enligt kommitténs beräkningar kommer Stockholms stad och landstinget att få betala än mer till systemet om förändringarna genomförs. Faktum är att de flesta av de kommuner som i framtiden ska betala till systemet ligger i Stockholmsregionen.
Ingen har väl kunnat undgå att uppmärksamma de ekonomiska problem som finns i Stockholms läns landsting. I år beräknas underskottet bli över 2 miljarder kronor. Trots att Stockholmslandstinget redan har landets högsta landstingsskatt @ och så sent som i år höjde skatten med ytterligare 1,30 kr @ varnas det nu för ytterligare skattehöjningar, avgiftshöjningar och nedläggningar i sjukvården. Samtidigt tvingas Stockholms läns landsting att betala 5,5 miljarder kronor till utjämningssystemet i år.
Under perioden 2003 till 2006 beräknas Stockholmslandstinget som enda nettobetalare att få betala mer än 22 miljarder(!) kronor till utjämningssystemet. Utjämningskommitténs förslag ändrar inte på detta. I praktiken kommer man att få betala mer till andra landsting än man gör i dag.
Om Stockholms läns landsting skulle välja att ytterligare höja skatten, för att komma till rätta med de ekonomiska problem som i grunden beror på skatteutjämningen, skulle Utjämningskommitténs förslag innebära att samtliga Sveriges landsting tjänar på detta. Då får nämligen de andra landstingen rätt till en viss andel av de ökade skatteintäkter som landstingsskattehöjningen i Stockholm genererar. Att komma till rätta med de egna ekonomiska problemen av egen kraft blir således för Stockholms läns landsting mer eller mindre omöjligt.
I år betalar varje stockholmare i snitt 9 315 kr till verksamhet i andra kommuner och denna beskattning beräknas öka de närmaste åren. Kostnadsutjämningssystemet tar allt mindre hänsyn till de särskilda problem och kostnader som finns i en storstad i form av bland annat segregation och befolkningsökning samt höga kostnader för personal, lokaler och bostäder. Samtidigt tas särskild hänsyn till de speciella faktorer som kan ge ökade kostnader i landsbygdskommuner och glesbygd.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till finansministern.
1.Vilka åtgärder avser finansministern att verka för i syfte att skatteutjämningen inte ska motverka möjligheterna till ekonomisk tillväxt i Stockholmsregionen?
2.Avser finansministern att vidta några åtgärder i syfte att förhindra att sjukvården i Stockholms län bryter samman till följd av landstingets stora betalningar till skatteutjämningssystemet?
Debatt
(27 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2003/04:37
Webb-tv: skatteutjämningens effekter på Stockholmsregionen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2003/04:25 Tisdagen den 11 novemberProtokoll 2003/04:25 6 § Svar på interpellation 2003/04:37 om skatteutjämningens effekter på Stockholmsregionen
Protokoll från debatten
Anf. 33 Lars-Erik Lövdén (S)
Herr talman! Beatrice Ask har frågat vilka åtgärder finansministern avser att verka för i syfte att skatteutjämningen inte ska motverka möjligheterna till ekonomisk tillväxt i Stockholmsregionen samt om finansministern avser vidta några åtgärder i syfte att förhindra att sjukvården i Stockholms län bryter samman till följd av landstingens stora underskott till utjämningssystemet.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Det förekommer i debatten kring utjämningssystemet en rad myter och överdrifter. Stockholms läns landsting har sedan det nuvarande utjämningssystemet infördes 1996 och fram till och med 2001 varit nettobidragstagare. Anledningen till att man nu är nettobidragsgivare är bland annat olika reformer som i grunden är positiva för kommunsektorn, kompensationen för införandet av egenavgifterna som ökar det kommunala skatteunderlaget samt det statliga övertagandet av finansieringen av kommunkontosystemet. Dessa förändringar har minskat det generella statsbidraget men stärkt kommunernas ekonomi i övrigt. Därutöver har Stockholmsregionen haft en mycket stark tillväxt av de beskattningsbara inkomsterna. Detta leder inte bara till en ökad avgift i utjämningssystemet utan också till en starkare tillväxt av de egna skatteintäkterna jämfört med resten av landet. Sammantaget har Stockholm lika bra förutsättningar som resten av landet. Och det är just detta, att samtliga kommuner respektive landsting ska ha likvärdiga ekonomiska förutsättningar att bedriva sin verksamhet, som är det grundläggande syftet med utjämningssystemet.
Regeringen är också medveten om att det är stora ekonomiska problem inom kommunsektorn. Det beror dock inte på utjämningssystemet. Många tycks ha förväntningar på utjämningssystemet som om det vore ett bidragssystem och inte ett utjämningssystem.
Flera av de förändringar som Utjämningskommittén föreslår tar sikte på den kritik som förekommer mot systemet och är därför värda att noga övervägas. Jag ser därför fram emot de synpunkter som kommer fram genom den remissomgång som nu pågår. Det är dock för tidigt att göra några ställningstaganden innan denna process är avslutad.
Avslutningsvis vill jag kommentera interpellantens andra fråga som handlar om att sjukvården i Stockholms län skulle bryta samman till följd av stora betalningar till utjämningssystemet. Vi kan vara eniga om att den ekonomiska situationen i Stockholms läns landsting är mycket bekymmersam. Orsakerna till detta finns till stor del i historien. Underskotten byggdes upp under den tid då finanslandstingsrådet hette Ralph Lédel, moderat.
År 1999 genomfördes en ofinansierad skattesänkning på 40 öre som motsvarade ett intäktsbortfall på 1 miljard kronor. Man obstruerade medvetet mot riksdagens beslut om utjämning genom att bortse från att lagen fanns. Man påbörjade en omfattande omstrukturering av hälso- och sjukvården - högre effektivitet skulle uppnås genom valfrihet, mångfald och konkurrens - utan att vare sig planera eller styra den. Ägarstyrning och koncernledning tonades ned till ett minimum. Vidare budgeterades under många år en positiv effekt av konkurrensutsättning som saknade stöd i verkligheten.
Det finns flera exempel på åtgärder eller brist på åtgärder, som påverkade ekonomin i samma riktning och gav ett negativt resultat för Stockholms läns landsting år 2002 på 4,6 miljarder kronor att adderas till tidigare års resultat. Det sammantagna underskottet överstiger därmed 10 miljarder kronor. Dessa förhållanden är sammantaget en starkt bidragande orsak till de åtgärder som den nuvarande landstingsledningen föreslår att man ska vidta för att kunna lägga en budget i balans.
Herr talman! Mot bakgrund av att talmannen bifallit en begäran från Moderaterna, undertecknad av Beatrice Ask, om en särskild debatt i denna fråga i morgon avser jag återkomma till en utförlig diskussion kring utjämningssystemet under morgondagen.
Anf. 34 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Låt mig börja med att tacka för att statsrådet har kommit till den här interpellationsdebatten. Det är riktigt att vi har en särskild debatt i morgon. Men det är en stor fråga, och det finns ett stort engagemang i Stockholmsområdet kring detta. Dessutom får jag knappast svar på den interpellation och de frågor jag ställer i en debatt där jag inte kan delta.
Min första fråga i interpellationen gällde vad regeringen tänker göra för att skatteutjämningssystemet inte ska motverka Stockholms möjligheter till ekonomisk tillväxt. Det var en fråga som jag inte fick något svar på. Statsrådet berörde över huvud taget inte den mycket problematiska ekonomiska situation som huvudstadsregionen befinner sig i. Verkligheten är ju den att Stockholm och Mälardalsområdet drabbats väldigt hårt av den senaste lågkonjunkturen. Det handlar inte bara om ekonomiska bekymmer för kommuner och landsting, som man får intryck av när man läser statsrådets svar. Problemen är mycket större och berör också andra verksamheter och näringslivet.
I förra veckan besökte jag ett litet företag som hade börjat avskeda folk därför att byggsektorn går dåligt. Det finns en hel del rapporter som vittnar om att det är dyrt att bo och bygga i Stockholm. Vi har fått rapporter om att prisnivån är väldigt hög i storstadsområdet också i andra avseenden. Vägnätet är otillräckligt utbyggt. Det är dåligt underhållet. Folk och företag flyttar från Stockholm eller överväger i väldigt stor utsträckning att flytta. Exemplen på problemen är många. Så sent som i dag är tidningarna fulla av den senaste rapporten om problemen med tomma kontorslokaler, dålig ekonomi och mycket annat.
Att Stockholmsregionens ekonomiska utveckling hackar och går åt fel håll påverkar naturligtvis Sveriges tillväxt negativt. Bekymrar det Sveriges regering? Borde det inte vara en del av regeringens politik att verka för ekonomisk tillväxt och ta bort hinder och problem också här i Stockholmsområdet? Det är bakgrunden och klangbotten till den här frågan. Skatteutjämningssystemet är en faktor bland flera som måste ingå i en sådan diskussion.
Det jag får veta i svaret är att statsrådet tycker att det förekommer en rad myter och överdrifter i debatten kring utjämningssystemet. Då frågar man sig: Vilka då? Det är ingen myt att landstinget nästa år ska betala över 5 miljarder kronor i utjämningsskatt. Totalt ska man skicka över 22 miljarder kronor under den här mandatperioden om inte regeringen justerar i systemet. Det är 22 miljarder kronor som annars hade kunnat användas till vården och omsorgen, till verksamheter inom landsting och kommun.
Det är naturligtvis ingen myt eller överdrift att säga att det krävs skattehöjningar på mer än 4 kr, ovanpå de rekordskattehöjningar vi redan har känt av, om Stockholm ska klara skatteutjämningen. Det är ingen myt. Jag tror faktiskt att det är sant. Finansborgarrådet i Stockholm, Socialdemokraternas egen Annika Billström, har räknat på detta och redovisat det för den socialdemokratiska arbetarkommunen. Det är väl ingen myt? Det är väl ingen överdrift? Men detta berör inte ens statsrådet när vi försöker diskutera systemet. Det är klart att detta är ett problem och en faktor som bidrar till att hämma möjligheterna för Stockholm att ändra på den ekonomiska utvecklingen som just nu går åt fel håll.
Jag vill därför rikta en fråga till statsrådet. Anser verkligen regeringen att en chockhöjning av skatterna i Stockholm är rätt medicin för att få fart på tillväxten i Sverige eller är detta ett problem och ett hinder, och vad tänker regeringen i så fall göra åt saken?
Anf. 35 Helena Bargholtz (Fp)
Herr talman! Först vill jag säga att jag är väldigt glad och tacksam för att få debattera den här jätteviktiga frågan i dag. Den särskilda debatt som äger rum i morgon är ju bara för en mycket begränsad krets, och det här är en sådan fråga som engagerar väldigt många. Vi i Stockholmsregionen vet ju hur människor upplever de här frågorna.
Jag är ofta ute på torget i min kommun, Lidingö, och de frågor som tas upp med mig handlar om skatteutjämningen - Robin Hood-skatten, som den kallas populärt - och fastighetsskatten. Det här är frågor som folk vill diskutera hela tiden.
Låt mig börja med att slå fast att vi från Folkpartiet inte är emot en kommunal skatteutjämning. Vi vet att till exempel vi i min kommun är gynnade. Vi har det bra jämfört med folk i andra kommuner. Men vad vi är mot är att den kommunala skatteutjämningen har en så komplicerad form. Leder den verkligen fram till att de kommuner som har det så att säga besvärligt ekonomiskt tjänar på detta och har nytta och glädje av detta i lika stor omfattning som vi i de givande kommunerna lämnar över pengar? Jag är väldigt osäker på om så verkligen är fallet.
En annan sak som oroar mig som tidigare kommunalpolitiker, då jag ju mötte skatteutjämningsfrågorna hela tiden, är att systemet i dag är så kolossalt svårt att förstå sig på. Jag minns att jag brukade fråga vårt ekonomikontor: Betalar vi rätt summa pengar? Betalar vi för mycket eller för lite? Och det kunde man inte svara på. Inte ens de ekonomiska experter vi hade i kommunen visste alltså om det var rätt belopp som gick ut. Därför måste det här skatteutjämningssystemet bli genomskinligare och mera förutsägbart.
Jag vill också konstatera att den remiss som statsrådet talade om väl egentligen är ganska onödig. Det förslag som nu har kommit från den särskilda kommittén innebär ju bara att man lappar och lagar i ett befintligt system. Varför kunde man inte ta ett ordentligt tag och gå ut förutsättningslöst och se om man kan få fram ett bättre system? Jag är övertygad om att alla de som nu tror att det kommer att bli bättre med det här nya förslaget kommer att bli lika besvikna på det nya systemet som de är i dag. Så varför inte ta ett nytt tag och börja alldeles förutsättningslöst och se hur man kan lösa det här problemet?
Vi från Folkpartiet är väl medvetna om att vi har varit med om att tillskapa detta system för drygt tio år sedan, men vi ser ju bristerna i det här systemet, och vi vill nu ha ett statligt skatteutjämningssystem i stället för det nuvarande systemet.
Anf. 36 Björn Hamilton (M)
Herr talman! Jag är också väldigt tacksam för att få komma hit och debattera den här viktiga frågan. Det har ju sagts här att det är en väldigt viktig fråga. Jag kommer också från en kommun där det här absolut är huvudfrågan. Hela Stockholmsregionen lider oerhört av det här utjämningssystemet och av den trassliga ekonomi som utjämningssystemet för med sig för oss som bor här i Stockholmsområdet.
Man kan ju fråga sig hur mycket mer skatt vi orkar betala här i Stockholm. Det är ju inte på det sättet att vi är en lågskatteregion, utan vi har Sveriges, ja, kanske världens, högsta boendeskatter. Ovanpå detta läggs utjämningssystemet, som gör att vi får betala en stor del av våra kommunalskatteintäkter till övriga Sverige eller till andra kommuner, och till kommuner som kanske har råd att ha en betydligt bättre, eller i alla fall mer kostsam, kommunal service än den vi har här i Stockholm. Stockholmskommunerna har oftast väldigt effektiva kommunala organisationer och har alltså en låg kostnad per invånare, om man bara tar den service som man har råd att ge till sina invånare, jämfört med många kommuner i övriga landet.
Det finns faktiskt kommuner i det här länet som betalar mer än hälften av sina kommunalskatteintäkter till andra kommuner i Sverige, och någonstans går smärtgränsen.
Vi var förhoppningsfulla här och trodde att det här skulle lösa sig nu när regeringen tillsatte den parlamentariska utredningen, som lade fram sitt förslag för inte så länge sedan. Men det visade sig att utredningen presenterade ett förslag som i och för sig går i rätt riktning, eftersom man inför ett statligt bidrag som ska ersätta vissa delar av det här utjämningssystemet, men man når inte ända fram. Det förslag som nu ligger kommer att pungslå Stockholmsregionen ytterligare, och vi kommer alltså att bli tvungna att höja skatten i Stockholmsregionen ytterligare för att klara av våra kommunala åtaganden. Vi kommer förmodligen också att bli tvungna att förse stockholmarna med en sämre kommunal service än vad man har i övriga landet.
Det visar sig i utredningar om tillväxt som man gör för närvarande att Stockholmsregionen har en väldigt låg tillväxt, om man över huvud taget har en tillväxt, och vissa bankanalytiker säger i dag att en av bovarna är utjämningssystemet. Fungerar inte ekonomin i Stockholm kommer på sikt ekonomin inte att fungera i Sverige i övrigt heller, eftersom Stockholm är den motor som bör finnas i ett land. Huvudstaden ska vara den ekonomiska motorn.
Det är min förhoppning att statsrådet Lövdén är beredd att gå lite längre än vad den här utredningen föreslår. Lyssna på Annika Billström och på Ingela Nylund Watz i landstinget och försök introducera ett system som ger oss i Stockholm möjlighet att överleva!
Anf. 37 Roger Tiefensee (C)
Herr talman! Interpellanten frågade Lars-Erik Lövdén om chockhöjningar av skatterna i Stockholmsregionen är rätt medicin. Jag kan svara på det. Jag tror inte att det är rätt medicin. Det handlar inte om att vi ska medicinera, utan det handlar om att vi måste bota den bakomliggande sjukdomen. Den bakomliggande sjukdomen är ju att skattekraften i Sverige varierar från 75 % av medelskattekraften till 190 % av medelskattekraften. Det är det som är den bakomliggande sjukdomen.
Jag konstaterar att Lars-Erik Lövdén i sitt svar lyfter fram olika reformer som stärker det kommunala skatteunderlaget, och det är ju bra. Men problemet är att det inte finns någon systematik i regeringens arbete på det här området. Det är
ad hoc
, precis som allt annat i regeringens politik.
Det är alltid bättre med egna skatteintäkter än bidrag. Egna skatteintäkter växer när lönesumman växer, och det finns ingen sådan automatik i statsbidragen. Det är bra för Borgholm och det är bra för Danderyd om skattebasen växer. Därför har Centerpartiet systematiskt jobbat med vårt inkomstskatteförslag just i syfte dels att sänka skatten för normal- och låginkomsttagare, dels att stärka kommunernas och landstingens skattebas. Då får man en bra profil - de människor i Sveriges land som behöver ökade konsumtionsmöjligheter får det - men vi stärker dessutom kommunernas skattebas med 55 miljarder. Om lönesumman växer med 4 % per år innebär det över 2 miljarder för kommunsektorn att använda till vård, omsorg och skola. Det finns ingen sådan automatik i de nattliga förhandlingarna mellan regeringen, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att kommunerna får 2 miljarder mer. Det man ser när vi presenterar detta förslag om att kommunsektorn får 55 miljarder mer - som då växlas mot minskade statsbidrag - är att i den generella påsen finns bara 44 miljarder. Så någonstans har regeringen skurit emellan. Man skär emellan och skickar i stället tillbaka pengarna som olika riktade statsbidrag.
Min fråga till kommun- och bostadsministern är om han är beredd att systematiskt arbeta för en stärkt kommunal skattebas. Poängen med det är också - det är viktigt i det här sammanhanget - att det minskar trycket på utjämningssystemet.
Det gör att Stockholmsregionen, Stockholms län och kommunerna i Stockholmsregionen, skulle behöva betala mindre i utjämningsavgift. Det fanns i utredningen en betydande samsyn mellan Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna i den frågan. Jag hoppas att vi kan jobba vidare i den andan.
Anf. 38 Gabriel Romanus (Fp)
Herr talman! I regeringsförklaringen förra året sade regeringen: Regeringen kommer att särskilt följa utvecklingen i Stockholms läns landsting med tanke på den förra majoritetens ovilja att följa av riksdagen fattade beslut.
I årets regeringsförklaring fanns det inte motsvarande snubbor till landstingsledningen. Det som har hänt i verkligheten är att den nya socialdemokratiska landstingsledningen har lagt fram en budget som har underkänts av länsrätten. Då kan vi läsa i tidningen att statsrådet Lövdén säger att det går att köra vidare som om ingenting har hänt.
Nu säger man i interpellationssvaret att Stockholms läns landsting sedan nuvarande utjämningssystemet infördes har varit nettobidragstagare. Man vill ge intryck av att utjämningssystemet inte drabbar Stockholms läns landsting, men sanningen är den att under åren 1996-1998 betalade landstinget 1,25 miljarder per år, 1999-2002 2,7 miljarder per år, och i år betalar landstinget 5,5 miljarder. Man får statsbidrag, men det är ju bidrag till den verksamhet som alla får bidrag till. Det är lite vilseledande om man säger att Stockholms läns landsting har varit nettobidragstagare sedan utjämningssystemet infördes. Det är inte utjämningssystemet som har gjort landstinget till nettobidragstagare.
Folkpartiet har i dag lagt fram ett program för Sveriges huvudstad som ska göra Stockholmsregionen till en tillväxtmotor igen. Det ska bli en nystart för Stockholmsregionen. Det programmet kommer Lars Leijonborg säkert att presentera utförligt i morgondagens debatt. Beträffande skatteutjämningen sägs att Folkpartiet säger ja till en skatteutjämning mellan olika delar av vårt land, men det bör vara ett system som tar hänsyn inte bara till högre intäkter utan också till det faktum att vissa kommuner och landsting har högre kostnader. För landstinget handlar det om sjukvårdspersonalens löner. Löneläget är högre här i Stockholmsregionen. Det handlar också om de särskilda storstadsproblem som förorsakar landstingen högre kostnader.
Regeringen ger inte några positiva besked i interpellationssvaret. Jag väntar mig inte några detaljerade besked när regeringen väntar på remissvar, men man skulle kunna hoppas att regeringen kunde markera en inriktning, att det ska bli en reform som lindrar bördan för Stockholms läns landsting. Jag har svårt att tro att regeringen inte lyssnar något på den starka opinion som nu finns och de sakskäl som nu finns och framförs från Stockholmsregionen.
Om regeringen kan ge positiva besked reser sig frågan varför regeringen behandlar Stockholms läns landsting annorlunda nu när det är en socialdemokratisk ledning mot vad man gjorde tidigare. Men det får man bära. Framför allt behöver stockholmarna något slags positivt besked så att framtidstron återvänder.
Anf. 39 Lennart Hedquist (M)
Herr talman! Jag har haft kanske inte precis glädjen men uppdraget att under ett antal år författa en rapport om den inomkommunala utjämningen,
Skatteutjämningen - en tillväxtens fiende
. Jag har kunnat visa hur dagens system skadar tillväxt var den är förekommer i landet. Det är ett så tydligt fel i grundkonstruktionen så att man häpnar över att det här har kunnat fortgå ett antal år utan att väcka större debatt. Nu har debatten kommit igång, särskilt här i Stockholmsregionen, på grund av att även socialdemokraterna i majoritetsställning i landstinget och i Stockholms stad har uppmärksammat de fullständigt orimliga effekterna.
Vi behöver inte diskutera om man ska ha skatteutjämning eller inte. Vi är totalt överens om att det behövs. Det behövs bidrag till kommuner och landsting som har otillräcklig skattekraft för sina utgifter. Det förslag som nu har lagts fram innehåller vissa förbättringar i det avseendet att det inte är inomkommunalt längre. Men dagens system och det system som nu föreslås är inte bra. Det skadar i grunden tillväxtförutsättningarna.
Jag ska inte gå in i den här debatten på annat sätt än att konstatera att förslaget är totalt missriktat just mot en del Stockholmskommuner och inte minst mot Stockholms läns landsting. Det tas upp i särskilda yttranden från ekonomerna från Landstingsförbundet och Kommunförbundet. De visar att om Stockholms läns landsting höjer sin landstingsskatt för att komma till rätta med sin ekonomi så innebär det att andra landsting får mer pengar medan Stockholms läns landsting av den höjda skatten får betala det till de övriga landstingen. Ekonomerna skriver i sitt särskilda yttrande: Om Stockholms läns landsting måste höja skatten för att klara sina egna problem och de länsvisa skattesatserna räknas upp därmed kommer landstinget inte att kunna lösa problemen av egen kraft, eftersom andra landsting då har rätt att erhålla en viss andel av de intäkter som en eventuell skattehöjning i Stockholms genererar. På motsvarande sätt kan andra landsting tvinga fram ytterligare skattehöjningar i Stockholm genom att höja sin utdebitering.
Det är ju vad som pågår nu i landstingssektorn där skatter höjs. Även om Lars-Erik Lövdén duckar och säger att det här är en remissomgång och att vi ska höra vad man säger så vore det väl ändå välkommet om han kunde göra de klara konstaterandena att den typ av fullständigt orimliga effekter som den här utredningen har räknat fram måste tas bort.
Tidigare talare har visserligen representerat Folkpartiet som ju har en stor skuld till att dagens system har satts i sjön - det var en folkpartistisk statssekreterare, Kjell-Åke Henstrand, som tog fram det utredningsförslaget - men jag håller med dem om att vi måste lämna det här systemet. Vi måste bredda eller förändra skattebasen så att skatteklasskillnaderna blir mindre. Vi måste ha nationell finansiering av vissa uppgifter, och vi måste över huvudtaget se till att vi får ett tillväxtfrämjande skatteutjämningssystem och inte ett system som skadar tillväxt var den än förekommer.
Anf. 40 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Herr talman! Ska tillväxt premieras eller ska den bestraffas? Det skulle kunna vara en fråga i Vem vill bli miljonär? Lövdén skulle kunna ringa en vän om han inte vet svaret. Han skulle möjligtvis kunna ringa till Annika Billström. Jag tror att hon skulle svara att tillväxt inte ska bestraffas utan faktiskt belönas.
Då har vi egentligen svaret på allt det vi pratar om i dag. Hela systemet som det är bestraffar tillväxt var den än förekommer i Sverige.
Statsrådet säger i sitt svar att hela bekymret i Stockholms läns landsting beror på den förra borgerliga ledningen. Då vill jag bara ge två fakta. Underskottet under den förra mandatperioden var 9,6 miljarder kronor. Till skatteutjämning betalar man 11,2 miljarder kronor. Då kan var och en räkna ut vad det innebär.
Sedan 1998 har skatteutjämningen för Stockholms läns landsting ökat med 400 %. 400 % mer betalar man i skatteutjämning sedan 1998. Vi här i Stockholm har den högsta landstingsskatten i Sverige. Vi har 11:62. Det är innan den aviserade skattehöjningen på 65 öre som nu kommer med största sannolikhet. Det kanske blir ännu mer, inte vet jag. I Norrbotten har man 9:42. Vi har alltså 11:62 redan före skattehöjningen, och i Norrbotten har man 9:42. Höjer man skatten i Stockholms läns landsting går en stor del av skattehöjningen till andra delar av Sverige. Den får inte behållas här. Så är systemet konstruerat.
Varje stockholmare, från spädbarn till den äldsta pensionär, betalar i genomsnitt 9 315 kr till skatteutjämningssystemet varje år. Jag vill fråga statsrådet vari rättvisan består i att en låginkomsttagare i Tensta, Haninge eller Botkyrka betalar denna summa till en direktör i Piteå.
Anne-Marie Lindgren, chef för den socialdemokratiska tankesmedjan Idé & tendens och förmodligen inte helt obekant för statsrådet, sade i en Ekointervju den 2 november:
"Det är på något sätt inte riktigt rimligt att en låginkomsttagare i Botkyrka ska sitta och betala en landstingsskatt som till viss del går till andra delar av landet samtidigt som sjukvården för honom eller henne dras ned."
Det borde väl mana till eftertanke.
Sedan vet jag att även socialdemokratiska riksdagsledamöter - jag konstaterar att inga sådana deltar i den här debatten - har synpunkter på det här. De är dock alltid lite rädda och försöker vara solidariska med regeringen, så det är väl därför de inte är här i dag.
Men jag vill som sagt gärna ha svar på frågan, eftersom "rättvisa" är ett ord som Socialdemokraterna väldigt ofta använder: Vari består rättvisan i att en låginkomsttagare någonstans i Stockholm betalar 9 315 kr till en direktör i Piteå varje år?
Anf. 41 Lars Tysklind (Fp)
Herr talman! Det här verkar vara ett kärt ämne för många.
De här debatterna har en tendens att bli något av Stockholm mot resten av landet. Man kan konstatera att morgondagens debatt inte bara berör en begränsad krets utan tydligen också ett begränsat geografiskt område.
Precis som andra från Folkpartiet har sagt slår vi vakt om principen i systemet: Alla kommuner och landsting måste ha ungefär likvärdiga förutsättningar för att bedriva sin kärnverksamhet. Sedan kan man tvista om huruvida vi har skuld i ett system som har blivit galet, men vi är i alla fall beredda att reformera detsamma.
Det har talats om myter eller inte myter när det gäller om Stockholm är nettobidragstagare eller inte. Det är egentligen ointressant, om vi nu ser på statsrådets svar. Det är systemets negativa betydelse för tillväxten som är det intressanta, och denna negativa effekt har vi var vi än är i landet.
Tillväxt har visat sig väldigt snabbt ändra förutsättningarna, vilken kommun det än gäller och var den än ligger i landet. Det är alltså ett allmängiltigt problem, vilket är viktigt. Jag anser inte att det egentligen handlar om gnäll från Stockholmssidan.
De kommuner som under 2002 hade störst tillväxt i landet var några små kommuner på västsidan. Det var två i Bohuslän som låg först, Strömstad och Tanum, och sedan var det Dals-Ed. Det här slogs upp stort - grattis, ni är hetast i landet, och så vidare. Alla dessa kommuner höjer nu skatten. Det beror på att förändringarna i förutsättningar går så snabbt att dessa kommuner inte har en chans att anpassa sig. Samtidigt som de naturligtvis får ett ökat skatteunderlag dras de med de kostnader som tillväxten trots allt för med sig vad gäller infrastruktur, utbyggnad av skolor och barnomsorg. Systemet straffar alltså tillväxt direkt. Det är rent ut sagt ett tillväxtfientligt system.
Jag har personligen ingen färdig lösning på det här, men jag tror ändå att det är väldigt viktigt att vi tar problemet på allvar, att vi inte gör det till ett begränsat problem utan ser att systemet i sig har någon grundläggande felaktighet som gör att tillväxten hämmas var i landet den än sker.
Jag kan bara instämma, herr talman, med de talare som tidigare har hoppats att statsrådet och regeringen verkligen tar med sig de synpunkter som förs fram här och som kommer att komma fram i remissrundan. Helt klart är att systemet måste reformeras. Det får aldrig vara så att det blir negativt för en kommun att driva en tillväxtpolitik, som det i många stycken är i dag.
Anf. 42 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Jag satte upp mig på talarlistan av den anledningen att jag tycker att det är något konstigt att man i ett sammanhang där det ska ställas frågor till statsrådet anklagar Socialdemokraterna för att inte delta i debatten.
Vi socialdemokrater i Stockholmsregionen har haft en stor diskussion om den här frågan. Vi tycker att det är riktigt med en skatteutjämning för att utjämna skillnaderna i inkomst och skattekraft. Vi är däremot kritiska på en del punkter när det handlar om de kostnadsfaktorer som finns. Det är kort och gott vad vi har tagit för ställning bland oss socialdemokrater i Stockholmsregionen.
Vad vi inte kan ställa upp på tillsammans med de borgerliga partierna är den vulgärdiskussion som ni för och hela tiden har fört omkring detta och där ni inte själva har några egna alternativ. Ni säger att det här ska gå via statsskatten. Var i ert budgetalternativ finns i så fall denna utjämning mellan regionerna i landet? Inte ens ni kan ju säga att det inte finns ett behov av att utjämna mellan regionerna i landet. Några sådana budgetposter finns inte i er budget. De saknas. Det är det som blir vulgärdebatt i de här sammanhangen.
Anf. 43 Kerstin Lundgren (C)
Herr talman! Den diskussion och debatt som förs nu är naturligtvis oerhört viktig. Det är avgörande att vi tillsammans i den här kammaren så småningom kan landa i ett beslut som har legitimitet både i den här regionen, där många känner att man skjuter till pengar, och hos dem som kommer att få känna konsekvenser i den mån som vi minskar den del som gäller skatteutjämningen. Vi måste få ett system som är långsiktigt hållbart och som inte hela tiden eroderar det lokala och det kommunala självstyret.
Det är en av de frågor som är angelägna: att vi hittar fram till en modell också på andra områden. Skatteutjämningen är ju bara en del av en helhet. En annan del som är nog så intressant är att inte regeringen och den här kammarens majoritet lägger ansvar på kommuner och landsting utan finansiering, något som också bidrar till att erodera förutsättningarna för att leva upp till medborgarnas berättigade krav på förtroendevalda på alla nivåer.
Det är viktigt att, som vi från Centerpartiets sida brukar säga, också ha ett federalt perspektiv på den här typen av frågor så att varje nivå hittar finansiering för sina löften. Inte sällan hör man statsrådet Lövdén säga: Ja, men vi har ju skjutit till pengar. Det visar sig nästan alltid att de pengarna inte motsvarar de förväntningar som regeringen lägger på kommuner och landsting. Detta bidrar till att driva upp kostnadslägen och kommuninflationen, så att säga, på ett sätt som inte är tillfyllest.
Sedan hoppas jag som sagt att vi verkligen kommer att få ett beslut som tar fasta på den mycket starka opinion som finns i den här regionen och som det är nödvändigt att lyssna till.
Anf. 44 Lars-Erik Lövdén (S)
Herr talman! Jag tycker att det är något egenartat att Beatrice Ask har vidhållit sin interpellation när hon samtidigt har framställt önskemål om en särskilt anordnad debatt i frågan. Likväl ska jag ge några kommentarer, utan att föregripa morgondagens debatt, till de inlägg som har hållits här.
Jag blev i ett avseende väldigt glad när Utjämningskommittén lade fram sitt förslag. Jag blev glad därför att det i Utjämningskommittén fanns en väldigt bred parlamentarisk uppslutning bakom principerna för ett framtida utjämningssystem. Man gör inkomstutjämningen till en statligt finansierad inkomstutjämning, och man är i stort sett helt överens om utformningen av kostnadsutjämningen. Jag tyckte att det talade för en utveckling där vi skulle kunna lägga fast ett förslag i riksdagen under nästa år som hade en bred parlamentarisk majoritet. Jag hoppas fortfarande att det är möjligt.
Jag åker nu land och rike runt, även i Stockholmsregionen, och lyssnar på de synpunkter som förs fram om det föreliggande utredningsförslaget. Jag kan försäkra er som deltar i den här diskussionen att min bestämda ambition är att lägga fram ett förslag som har en bred parlamentarisk uppslutning. Jag tycker att det är mycket olyckligt att vi ständigt har dessa uppslitande debatter om utjämningssystemet, ställer delar av landet mot andra delar.
Min ambition är att lägga fram ett förslag som har bred uppslutning utan att frångå principen att alla delar av landet ska ha samma förutsättningar att klara sina åtaganden inom välfärdsområdet. Det är viktigt att understryka det. Sverige är
ett
land och ett land som ska präglas av sammanhållning. Vi vinner inte på att bygga upp starka motsättningar och spänningar mellan olika delar av Sverige.
Jag ska inte recensera reservationerna i utredningsförslaget, men jag konstaterar att Moderaterna som vanligt mäler sig ut. Med Moderaternas politik skulle vi i princip inte ha ett utjämningssystem. Moderaternas reservation i utredningen skulle innebära att man på ett bräde kunde sänka skatten i Danderyd med 6 kr, i den kommun som redan i dag har relativt sett låg skatt och som har väldigt många höginkomsttagare. Jag tycker inte att det är rättvist.
Utan ett utjämningssystem, jag vill understryka det, skulle också konsekvenserna inom Stockholmsregionen bli betydande. Utan ett utjämningssystem skulle Botkyrka kommun behövt ha en kommunalskatt på 22 kr, medan det bara hade behövts 11 kr i Danderyd för att klara samma välfärdsåtagande.
Fall inte bara för de populistiska uttryckssätten utan försök föra en saklig diskussion om utjämningssystemen! Jag kan se brister i det nuvarande systemet. Jag tycker att det vore bra med en statligt finansierad inkomstutjämning. Det går alltid att diskutera utformningen av kostnadsutjämningen. Vad ska vara med, vad saknas, vad behöver förändras? Men låt oss föra den diskussionen utifrån saklighet, sans och måtta och inte utifrån de väldiga överdrifter som debatten hitintills har präglats av.
Anf. 45 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Det är märkligt när man ska diskutera med statsrådet att det är så väldigt svårt att få svar. Jag diskuterar gärna de här frågorna sakligt. Jag kan också recensera saker fram och tillbaka. Men det jag har försökt att ta upp är de problem som finns med det system vi har i dag och hur det slår mot tillväxten i Stockholm och mot Sverige. Och det enda statsrådet presterar är beskedet att han kan se brister i det nuvarande systemet. Det hade varit väldigt kul att få veta vilka.
Är det till exempel ett problem för Socialdemokraterna att tillväxten hämmas? Är det ett problem att vi ser hur solidariteten i Sverige luckras upp? Är det ett problem att Norrlandskommuner inte längre klarar av att göra någonting bra för sin egen kommun därför att det straffar sig i systemet?
Det finns många sådana brister som man kan se i det här systemet, men uppenbarligen får vi inte veta vad Socialdemokraterna har för uppfattning i sak om hur principerna ska vara. Vi får veta att det viktiga är att man blir överens brett. Men det vore ju bra att få besked i sakfrågan också.
Jag hade inte förväntat mig att statsrådet här i dag skulle redovisa exakt hur en proposition ska se ut. Men det hade varit fullt möjligt att åtminstone ange en färdriktning och att faktiskt svara på frågan hur man ser på problematiken när det gäller Stockholmsregionen. Med de chockhöjningar av skatten som Annika Billström och andra nu pläderar för som nödvändiga tror jag att vi riskerar att få ett motorstopp, vilket knappast kan vara bra. Det blir effekten av ett extremt skatteutjämningssystem.
Men det är faktiskt ännu värre än så. Högre avgifter - vi ska höja taxor och annat - och höjd skatt slår så väldigt hårt mot människor som bor i den här staden och i den här regionen. Det är många familjer här som har svårt att få sin ekonomi att gå ihop i dag. Det förvärras om den här politiken inte ändras eller justeras.
Skatteutjämning handlar ju inte om tekniska system. Det låter så här i kammaren. Det handlar om att småbarnsfamiljer, pensionärer och alla andra ska lämna mer av sin inkomst till staten, via landsting och kommun, som ska lämna pengar vidare till verksamhet i andra landsändar. Jag känner väldigt många i Stockholm och häromkring som redan tycker att månaderna är för långa och lönerna "för korta", som fasar för vad som händer om landstinget och kommunerna höjer skatten ännu mer samtidigt som sjukhus och vårdinrättningar lägger ned.
Om det här närmast raljerar statsrådet och skyller på tidigare landstingsråd. Skatteutjämningen är inte ens med i svaret som en problemfaktor när man ska beskriva de bekymmer som landstinget i Stockholm brottas med. De över 11 miljarder kronor som man tvingades skicka förra perioden räknas liksom inte, inte heller att landstingets skatteintäkter och verksamheten hade gått ihop om man inte hade haft det här systemet.
Nu ska det helst läggas mer lök på laxen, ont ska bli värre. Ännu mer pengar ska skickas i väg. Därför lägger landstinget nu fram förslag om nedläggningar av sjukhus, bortprioritering av vissa sjukdomar, sämre stöd, sämre omsorg, dyrare kollektivtrafik. Jag vet att man inte tänker spara mer på psykvården, och det är ju väldigt bra. Men varenda dag när jag går hit till Riksdagshuset möter jag svårt utslagna människor som behöver vård, som behöver omsorg.
Jag förstår inte varför regeringen och statsrådet är så fullständigt okänsliga för de effekter detta kan få. Om ni inte är bekymrade är det naturligtvis ett viktigt besked. Men jag tycker ändå att regeringen ska svara på om man tänker ta något initiativ för att tillförsäkra att också stockholmare får vård och omsorg om landstinget tvingas skicka i väg många miljarder framöver. De ligger på gatan, de ligger utanför Rosenbad, utanför Riksdagshuset, och pengarna räcker inte till. Vi ska lägga ned landstingssjukhus. Vi ska lägga ned verksamhet. Det är detta det handlar om. Det är ju det som gör att många är upprörda. Något svar borde man ju kunna få här i kammaren också på frågan hur det rör vanliga människor.
Anf. 46 Helena Bargholtz (Fp)
Herr talman! Som tidigare har framhållits av flera talare står Stockholms läns landsting inför en otroligt besvärlig situation. Jag antar att statsrådet kommer att återkomma till det i morgon. Men jag skulle ändå vilja veta hur man ska göra när man blir av med så mycket pengar. Hur ska man göra i Stockholms läns landsting? Ska man höja avgifterna ytterligare för att inte behöva göra den, som tidigare påpekats, mycket oförmånliga skattehöjningen? Det lönar sig uppenbarligen så lite att höja skatten för Stockholms läns landsting.
Börje Vestlund frågade vad de borgerliga partiernas förslag kostar när det gäller skatteutjämningen. Det är fullständigt orimligt att fråga om det. Det kan vi inte svara på nu. Vi måste ha en ordentlig utredning som visar på alternativen.
Ett skäl till att det förefaller som om man var så enig i den senaste Skatteutjämningskommittén var ju att man hade väldigt begränsade direktiv att arbeta efter. Det var i stort sett rådande system som man skulle få lappa och laga i. Vad man skulle haft var ju direktiv som var förutsättningslösa och vida, som också skulle innebära att man kanske kunde ta fram en helt ny, radikalt ändrad modell för skatteutjämningen. Sedan kunde man jämföra de två systemen. Det ska bli mycket intressant när remisserna kommer in så småningom att se om de som svarar är så positiva till det reviderade förslaget.
Folkpartiet menar att vi måste ha en renodling av systemet och ett mindre antal ingående faktorer. Vi måste ha demografi, glest boende och socioekonomiska förhållanden. De är de främsta faktorerna som ingår i systemet. Dessutom måste man ta hänsyn till skillnaderna i kostnadsnivå. Det gäller främst att löne- och lokalkostnader beaktas. Inkomst- och kostnadsutjämningen bör ses samlat och inte som i dagens situation ses separat. Det här är tydligt. Det är ett underlag för ett utmärkt direktiv som regeringen borde ta fasta på.
Anf. 47 Björn Hamilton (M)
Herr talman! Jag har medvetet inte gått in på de tekniska konstruktionerna rörande inkomst- och kostnadsutjämningen. Det är en fråga som berör oss som invånare, människor, här i Stockholmsregionen.
Stockholms läns landsting är på väg att höja skatten med 65 öre. Man höjde med 1:30 kr förra året. Kommunerna runtom i Stockholm har höjt skatterna med allt från 50 öre till 1 kr. Man har gjort det inte bara en gång utan flera gånger, och man kommer att få göra det igen.
Här är världens högsta boendekostnader. I vissa kranskommuner till Stockholm betalar man flera tusen kronor i boendeskatt, det vill säga fastighetsskatt och förmögenhetsskatt, per månad för ett hus som i princip inte kostar någonting i boendeskatt i övriga landet.
Det är alla dessa skatter som adderas på varandra som gör att människorna som bor i dessa kommuner snart inte har möjlighet att bo kvar. Jag kommer från en kommun med många höginkomsttagare. Det är helt korrekt som statsrådet sade. Men kommunen har fortfarande en majoritet låg- och medelinkomsttagare. De har inte råd att bo kvar med alla de skatter som läggs på. Vad händer då? Jo, vi ökar segregationen i Stockholms län.
Jag talade med Göran Persson om detta när han var finansminister. Han var inte speciellt bekymrad över det. Jag är bekymrad över det. Det är inte bra för Stockholmsregionen att vi får denna uppdelning. Jag hoppas verkligen att statsrådet tar med sig dessa synpunkter när han lägger fram sitt slutgiltiga förslag.
Anf. 48 Roger Tiefensee (C)
Herr talman! Jag konstaterar att statsrådet Lövdén inte svarade på min fråga om att stärka skattebaserna. Det är väl egentligen symtomatiskt. Jag tror inte att de förändringar regeringen har gjort har varit del i något systematiskt arbete utan det har bara råkat bli så. Centerpartiet har arbetat systematiskt med detta. Jag är övertygad om att där är en del av lösningen på problemet.
Jag skulle vilja koppla till vad Lars Tysklind sade om behovet av att reformera systemet. Det får inte vara ett system där tillväxt straffar sig. Tillväxt ska löna sig. Det måste alltid löna sig för en kommun eller ett landsting att få fler invånare. Det måste alltid löna sig för en kommun eller ett landsting att minska arbetslösheten. En del i detta är att en egen skattebas inte kan manipuleras på samma sätt som olika typer av statligt detaljstyrda bidrag kan. Det är en viktig del i reformeringen av systemet.
Anf. 49 Gabriel Romanus (Fp)
Herr talman! Jag hade nästan tänkt att vänta till nästa omgång, men om den kommer framåt midnatt är det nog bättre att jag talar nu!
Som har framgått, herr talman, är Folkpartiet anhängare av en skatteutjämning. Vi tycker att man på sikt ska ha ett statligt system. Det framgår av det program vi har lagt fram i dag. Men det tar tid att konstruera ett sådant, och även inom det nuvarande systemet går det att göra det bättre genom att ta hänsyn till både inkomster och kostnader.
Vi har påpekat att det har varit en dramatisk ökning, till exempel för Stockholms läns landsting, från ungefär 1,25 miljarder per år under perioden 1996-1998, till i år 5,5 miljarder. Jag kan inte se att det är en vulgärdebatt att påpeka att det är en så stor ökning som faktiskt svarar mot i stort sett hela underskottet i landstingets affärer.
Jag tycker inte heller att det är uttryck för en vulgärdebatt när man påminner om att regeringen gav mycket hårda snubbor, och fortsätter att ge hårda snubbor, åt den borgerliga regimen i Stockholms läns landsting. Men när den socialdemokratiska regimen i Stockholms läns landsting lägger fram förslag som till och med underkänns i länsrätten får vi läsa i tidningen att statsrådet Lövdén tycker att det går att fortsätta ungefär som förut. Nu tror jag inte att statsrådet verkligen tycker så, men skillnaden i attityd är påfallande. Jag hoppas att den vänliga attityden mot Stockholmsregionen som speglas i de uttalandena också kommer att finnas när regeringen sedan ska lägga fram sitt förslag - även om statsrådet i dag inte ger oss särskilt mycket hopp.
Anf. 50 Lennart Hedquist (M)
Herr talman! Det är bra att så många talare i debatten har påtalat att tillväxt ska löna sig. Den kritik som vi moderater länge har haft, nämligen att systemet skadar tillväxt var det än förekommer, tycks nu vara allmänt accepterad - utom hos förstås Socialdemokraterna.
Jag tyckte Lars Tysklinds inlägg var bra. Han visade hur kommuner som ökade sin skattekraft under 2002 inte har kommit i en bra situation. Han påtalade att tillväxt kostar pengar, men han sade inte så tydligt att man till ingen del har fått behålla den ökade skattekraften. Det är just det som är grundskottet i den nuvarande konstruktionen, nämligen att tillväxt kostar pengar, men får man sedan tillväxt får man inte behålla intäkterna från tillväxten. Det har accentuerats kraftigt när Stockholmskommunerna och landstinget har haft tillväxt. Det har förorsakat dessa problem. Utjämningssystemet måste göras om i grunden på dessa punkter.
Vi behöver ett utjämningssystem. Statsrådet kör då med den vanliga Danderydsfällan och undrar hur det skulle bli om man skulle låta Danderyd behålla hela sin skattekraft. Men precis som Roger Tiefensee säger går det att göra om den kommunala skattebasen så att skattekraftsskillnaderna inte blir så stora. Kommuner och landsting ska få behålla sina egna skatteintäkter. De ska få behålla de ökade skatteintäkterna när tillväxten ökar.
Ska det vara så oerhört svårt att få till stånd ett fungerande utjämningssystem i Sverige? Det borde statsrådet Lövdén fundera på. Även om utredningen är bra i vissa avseenden, borde han dra tillbaka förslaget och fixa fram ett bättre förslag som remissinstanserna får yttra sig över.
Anf. 51 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Herr talman! Det kan inte vara lätt att vara statsråd med tio debattanter. Jag förstår om alla inte kan få svar. Nu ställde jag en enda fråga om vari rättvisan består att en låginkomsttagare i Haninge eller Tensta får betala till en direktör i Piteå. Jag fick inget svar på den frågan.
Statsrådet säger att olika delar av landet ställs mot varandra. Det är inte vi som gör det, utan det är ett system som Socialdemokraterna stöder som ställer olika delar av landet mot varandra.
Börje Vestlund undrade om vi har några pengar i vår budget. Ja, Moderaterna har pengar i sin budget. Vi vill ha ett statligt system. Det var svar på den frågan.
Sedan var det frågan om det kommer att ske något eller inte. Jag vet inte om det beror på att det finns en insikt om att tillväxt är bra var den än uppkommer eller om att Socialdemokraterna förmodligen är rädda för att förlora makten i många kommuner runt Stockholm och i Stockholms läns landsting, med största sannolikhet även i riksdagen, som innebär att man kommer att göra någonting. Jag hoppas att det är insikten om det första, nämligen att tillväxt behövs för Sverige var den än uppkommer, som gör att man kommer att ändra systemet. Då kan det bli ett bra och hållbart system. Om man är rädd för att förlora makten kommer det att bli ett tillfälligt system för att rädda sig kvar vid makten 2006.
Anf. 52 Lars Tysklind (Fp)
Herr talman! Jag reagerar på att statsrådet Lövdén i sitt anförande, efter det att alla vi andra har sagt att olika delar av landet inte ska ställas mot varandra, lyfter fram att vi skulle säga att det är fråga om Stockholm mot resten av landet. Det är precis tvärtom. Det är både märkligt och olyckligt i sammanhanget.
Lennart Hedquist nämnde något där jag tydligen var lite suddig. Det är klart att jag är medveten om att det är så. Jag kan ge exempel från min hemkommun Strömstad. Där fick man 23 miljoner i ökade skatteintäkter, och 14 miljoner försvann i andra ändan. I en tillväxtsituation blir det oerhört besvärligt.
Tydligen är det så att statsrådet mycket väl kan tänka sig ett statligt system. Om vi då kan få fram ett förslag som inte missgynnar tillväxt borde det här vara lösbart. Det är så, som många har sagt, att tillväxt är bra var i landet den än kommer, och det gynnar Sverige var det än är.
Anf. 53 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Det enda jag har att tillägga till det inlägg jag gjorde, där jag pratade om var Socialdemokraterna i Stockholm står i den här frågan, är att jag inte har sagt att ni ska ha en lösning. Jag förstår att det här är en ganska besvärlig materia att hantera, så det har jag inte krävt.
Jag frågade: Har ni några pengar avsatta i Folkpartiets budget för att ta bort skillnaderna i landet? Det var min fråga. Det var inte en fråga om ni hade en total lösning, för det tror jag inte att man kan ha. Det är ett för komplicerat system för att man skulle kunna hantera alltihop. Det var bara det som jag ville komplettera med.
Anf. 54 Kerstin Lundgren (C)
Herr talman! Statsrådet Lövdén säger att det har funnits överdrifter i den här debatten, och det kan vi väl erkänna från många håll. Det har funnits ett oansvar. Från min horisont är det ganska klart att lagstiftning ska följas, oavsett vem det är som har majoritet.
Låt oss också erkänna att det har funnits underdrifter. Det har funnits en bristande insikt om tillväxtens betydelse, en bristande insikt om tillväxtens betydelse i den här regionen precis som i andra regioner. Det har också funnits en bristande insikt nu på slutet om att de som saknar tillväxt inte har råd att betala för områden som växer så starkt. Det är ett spännande perspektiv på en debatt som vi har fört, ofta med andra ingångsvärden.
Jag tycker att det är viktigt att också markera att det är medborgarnas perspektiv som är det centrala. Vi fastnar lätt i kommun eller landsting, men låt oss se medborgarperspektivet. Låt oss se barnen, de äldre, de vårdbehövande men också de boende - de skattebetalare som är en del av medborgarna, som ger oss vårt uppdrag.
Det sägs att det ska vara lika i hela landet. Ja, det ska vara lika rätt på de områden där vi säger att det ska vara lika rätt. Men det innebär inte likadant. Här beklagar jag att den socialdemokratiska regeringen gärna lägger till "likadant". Det gör att det blir onödigt dyrt och onödigt dåligt.
Låt oss stärka skattebaserna. Det är en god modell, som vi har presenterat från Centerns sida, för att också underlätta en förändring av utjämningssystemet som gagnar tillväxt och gagnar hela Sverige, även Stockholmsregionen.
Anf. 55 Martin Andreasson (Fp)
Herr talman! Detta är i och för sig en diskussion som tar sin utgångspunkt i den kritiska situationen i Stockholmsregionen, men det är mycket viktigt, som flera tidigare har varit inne på, att det inte handlar om att Stockholm kräver någon särbehandling. Det handlar om att man har ett neutralt skatteutjämningssystem, som också beaktar de speciella omständigheter som finns i en storstadsregion.
De problem som skatteutjämningssystemet leder till för Stockholmsregionen finns också på många andra håll. Vi har många regionala tillväxtmotorer runtom i landet som också får grus i sitt maskineri på grund av det sätt som skatteutjämningssystemet är utformat på.
I Stockholms läns landsting kommer skatten att höjas med totalt 1:95 kr. Ovanpå läggs de kommunala skattehöjningarna, som till stora delar är föranledda av utjämningssystemet.
Då säger Lars-Erik Lövdén att det förekommer väldiga överdrifter i den här debatten. Ja, men detta är ju ett faktum. Annika Billström, Lars-Erik Lövdéns partivän och finansborgarråd i Stockholm, har ju själv varnat för vilka konsekvenser som utjämningssystemet får med kommande skattehöjningar på uppåt 4 kr för Stockholms del. Det är ett system som skenar, genom att det krävs fortlöpande skattehöjningar för att täcka de ständigt ökande inbetalningarna till systemet.
Jag kommer själv från en kommun som inte räknas som en av de typiska höginkomsttagarkommunerna i Stockholmsområdet, nämligen Solna. Om utjämningssystemet skulle vara en egen nämnd skulle den för Solnas del vara den största kommunala nämnden, större än äldrenämnden och större än hela barn- och utbildningssektorn.
Utjämningssystemet beskrivs ofta som ett nollsummespel. I det rent kamerala perspektivet är det naturligtvis så. Men samtidigt är det en tankefälla, eftersom ett utjämningssystem som ser till att vara tillväxtfrämjande och värnar de välståndsbildande krafterna också kan bidra till att man får ett plus ett att bli tre och på det sättet underlättar den tillväxt och den ekonomiska utveckling som vi i hela landet är i så stort behov av. Dagens utjämningssystem ser ju snarare till att ett plus ett blir mindre än två.
Folkpartiet har lagt fram förslag som syftar till att på ett tydligare sätt se till att kostnadsutjämningen inom dagens system tar hänsyn till de speciella faktorer som finns i de delar av landet som har högre lönekostnader och högre lokalkostnader. Men målet måste vara att man har ett sammanhållet system i statlig regi, där man har inkomst- och kostnadsutjämningen som ett samlat system med statlig finansiering. Där har regeringen tyvärr missat flera chanser att genom direktiv till den utredning som nu har avslutat sitt arbete ge möjlighet till ett arbete för att ta fram en sådan modell.
Anf. 56 Lars-Erik Lövdén (S)
Herr talman! Utredningen hade ganska vida direktiv. Den lade också fram ett förslag som innebär väldigt stora förändringar i den nuvarande inkomst- och kostnadsutjämningen. Utredningen föreslår att man gör en statlig inkomstutjämning, där staten garanterar en skattekraft på 120 % för alla kommuner och landsting i hela landet. Sedan föreslår den förändringar i kostnadsutjämningen.
Det är viktigt att inse att kostnadsutjämningen är en central del av den kommunala självstyrelsen. Alternativet handlar om att gå tillbaka till specialdestinerade statsbidrag, i stället för att använda nuvarande generella statsbidrag, där staten ger bidrag till varje enskild kommun.
I utredningen fanns det en mycket bred uppslutning bakom kostnadsutjämningen. Även Moderaterna ställde upp bakom den. Däremot fanns det delade meningar om vad som skulle ingå i kostnadsutjämningen. Det är i den frågan som jag säger att jag gärna lyssnar till debatten, som nu ska löpa under remisstiden innan regeringen ska lägga fram en proposition på riksdagens bord till våren. Jag hoppas att vi i slutändan, efter att debatten har fått rulla ett tag med lite mer sans och måtta än vad den hittills har handlat om, kan komma fram till ett förslag som skapar en bred parlamentarisk enighet.
Jag ska inte diskutera mer om Stockholms läns landsting här i dag. Jag får återkomma till debatten i morgon. Det är lite konstigt att stå här i någon sorts förpostfäktning.
Jag vill bara säga att det finns en väldig skillnad mellan de borgerliga partierna, som också har åskådliggjorts i dagens debatt. Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centern ställer upp bakom att vi ska ha någorlunda likvärdiga förutsättningar i alla delar av landet för att klara välfärdsuttaget. Moderaterna är - i varje fall om jag får tolka Beatrice Ask - beredda att släppa fram en utveckling som leder till dramatiska skillnader i kommunala skattesatser runtom i Sverige. Därmed skulle Danderyd kunna ha en kommunalskatt på 11 kr medan det i Botkyrka krävs en kommunalskatt på 22 kr.
Jag tycker att det är lite beklämmande att höra det budskapet från Moderaterna. Det är ett budskap som är så långt från solidaritet och rättvisa som man någonsin kan tänka sig.
Anf. 57 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Det är synd att man måste påpeka att vi inte alls är emot ett utjämningssystem men vi vill att det ska vara statligt. Det är faktiskt inte att motsätta sig ett utjämningssystem. Däremot är det nog riktigt att vi moderater inte tror lika mycket på social ingenjörskonst som Socialdemokraterna och även en del andra partier gör. Det visar sig ju att den väldigt ofta misslyckas.
Men det är inte det som den här debatten gäller utan den måste faktiskt handla om det som vi är här för, nämligen att representera människor av kött och blod som är oerhört bekymrade över vad som händer i den här regionen. När de slår upp gratistidningen och när de går till jobbet ser de att utvecklingen går baklänges. De vet att sjukhuset ska stängas och att det ska bli dyrare att åka buss, och de undrar hur det ska gå ihop för dem.
Jag tycker att det då är rimligt att ställa en fråga till statsrådet om regeringen tänker göra någonting för att lindra ett av de största ekonomiska bekymren för kommun och landsting. Jag har förstått att detta ska remissbehandlas och så vidare och att man sedan kommer att få något besked. Jag har velat lyfta fram och belysa vad jag tycker, och jag ska stanna med det.
Jag tycker att engagemanget i inläggen i den här debatten har visat att det var väldigt bra att jag inte drog tillbaka min interpellation. Det räcker nog inte med en särskild debatt i den här frågan, för det finns så många infallsvinklar och en sådan problematik som måste hanteras, om vi ska kunna säkra tilltron till det demokratiska systemet och till solidaritet och gemenskapskänsla i det här landet. Därför är jag glad över den här debatten.
Anf. 58 Martin Andreasson (Fp)
Herr talman! Statsrådet beskriver vissa förändringar som görs i kostnadsutjämningssystemet och att det nu kommer fram vissa synpunkter på hur de förändringarna görs. Men problemet är att de förändringar som görs inte tar hänsyn till de speciella faktorer som finns i tillväxtregioner. Det är därför som förslaget får så extrema konsekvenser för till exempel Stockholmsregionen. Man beaktar inte i tillräcklig utsträckning de verkliga lokal- och lönekostnader som ofta är förknippade med tillväxtregioner.
Regeringen har här tyvärr bäddat för den proteststorm som nu kommer genom att man band upp kommittén med så hårt styrda direktiv. Folkpartiet lade vid flera tillfällen fram konkreta förslag om att man skulle bredda direktiven så att man skulle få möjlighet att göra en förutsättningslös översyn av hela utjämningssystemet och även pröva möjligheterna att slå ihop inkomstutjämnings- och kostnadsutjämningssystemen. Nu slår man ihop inkomstutjämningen med statsbidragssystemet, men man har missat chansen att också integrera kostnadsutjämningen i ett samlat system.
Regeringen har tyvärr bäddat för den här situationen, men vi får med stor spänning se fram emot den fortsatta behandlingen och inte minst mot morgondagens debatt.
Anf. 59 Lars-Erik Lövdén (S)
Herr talman! Jag vill bara göra den avslutande anmärkningen att utredningen hade väldigt vida mandat att se över alla faktorer i kostnadsutjämningen. Det handlar ju om strukturella kostnadsskillnader som är påverkbara. Utredningen hade dessa möjligheter, men den föreslog också mycket stora förändringar i kostnadsutjämningen. Folkpartiets representant i utredningen lade inte fram något förslag om att man skulle ta hänsyn till lönekostnaderna.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.