Skillnader mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden
Interpellation 2010/11:265 av Green, Monica (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-03-09
- Anmäld
- 2011-03-09
- Besvarad
- 2011-03-29
- Sista svarsdatum
- 2011-03-30
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 9 mars
Interpellation
2010/11:265 Skillnader mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden
av Monica Green (S)
till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
I januari var det 229 000 fler män än kvinnor som hade ett jobb. Så stort har inte gapet varit på 20 år. Och som det ser ut kommer männens arbetsmarknad att förbättras ytterligare. Arbetsmarknaden är fortfarande uppdelad efter kön. I vården är 83 procent kvinnor. Inom industrin är 77 procent män.
Under krisen försvann 100 000 jobb på ett år mellan 2008 och 2009. För männens del vände det under sista kvartalet 2009. För kvinnorna kom vändpunkten under första kvartalet 2010. Industrin har återhämtat sig efter krisen och byggsektorn växer. Den privata tjänstesektorn, en annan mansdominerad bransch, går också bra.
Samtidigt är det stopp i den offentliga sektorn. 33 000 jobb har försvunnit från den skattfinansierade vården och omsorgen – både från kommuner, landsting och från privat vård och omsorgsgivare har det försvunnit. Det är en förklaring till att det inte blir särskilt många nya jobb i kvinnodominerade branscher.
Dessutom är det fortfarande stor skillnad mellan mäns och kvinnors löner. Det är en rådande norm i samhället att männens löner är högre än kvinnors trots att de jobbar lika mycket, lyfter lika mycket, stressar lika mycket eller kanske till och med mer än sina manliga kollegor. Det är oförklarliga löneskillnader som inte kan accepteras.
Vad avser arbetsmarknadsministern att göra för att komma till rätta med den höga arbetslösheten bland kvinnor?
Vad avser arbetsmarknadsministern att göra för att komma till rätta med bristande jämställdhet i arbetslivet?
Vad avser arbetsmarknadsministern att göra för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:265
Webb-tv: Skillnader mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:78 Tisdagen den 29 marsProtokoll 2010/11:78 14 § Svar på interpellation 2010/11:265 om skillnader mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden
Protokoll från debatten
Anf. 136 Hillevi Engström (M)
Herr talman! Monica Green har ställt ett antal frågor till mig om skillnader mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden.
Den första frågan lyder: Vad avser jag att göra för att komma till rätta med den höga arbetslösheten bland kvinnor? Jag är medveten om att arbetslösheten är fortsatt hög bland både kvinnor och män. Regeringen har vidtagit en rad åtgärder i samband med krisen för att förhindra att människor står utan arbete under lång tid. Åtgärderna syftar till att underlätta för alla som är eller riskerar att bli arbetslösa. Vi ser nu att arbetslösheten minskar bland såväl kvinnor som män.
Den andra frågan är vad jag avser att göra för att komma till rätta med bristande jämställdhet i arbetslivet. Jag är medveten om att det alltjämt råder skilda villkor för kvinnor och män på arbetsmarknaden. Jag instämmer i att löneskillnaderna mellan kvinnor och män är en utmaning. För att komma till rätta med löneskillnaderna och med de faktorer som motverkar en jämställd arbetsmarknad krävs därför flera samverkande och långsiktiga åtgärder.
Ett mångårigt arbete för att stärka förutsättningarna för jämställdhet på arbetsmarknaden mellan kvinnor och män har emellertid inneburit en positiv utveckling. I skrivelsen
En jämställd arbetsmarknad - regeringens strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet
som lämnades till riksdagen i juni 2009 lyfte också regeringen särskilt fram behovet av fortsatta insatser för att främja jämställda villkor för entreprenörskap, ett jämställt deltagande i arbetslivet och jämställda arbetslivsvillkor.
Den tredje frågan gäller vad jag avser att göra för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Frågan har ett nära samband med Monica Greens andra fråga eftersom skillnader i lön mellan kvinnor och män främst förklaras av den könsuppdelade arbetsmarknaden, det vill säga att kvinnor och män arbetar i olika yrken.
Regeringen genomför redan i dag en rad åtgärder för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Bland annat bereds inom Regeringskansliet för närvarande förslag från de två delegationer som på regeringens uppdrag har analyserat behov av åtgärder inom skolan och högskolan för att bidra till att fler ungdomar ska våga välja utbildningar som leder till jobb inom områden som domineras av det andra könet.
Regeringen genomför också satsningar för att främja kvinnors företagande och för att få fler kvinnor i ledande befattningar. Genom att satsa på mångfald inom vård- och omsorgssektorn skapas fler arbetsgivare i en kvinnodominerad bransch samt nya karriärvägar inom denna bransch.
Regeringens arbete med jämställdhetsfrågorna kommer att fortsätta.
Anf. 137 Monica Green (S)
Herr talman! Tack, ministern, för svaret.
Det är stora skillnader när det gäller mäns och kvinnors möjlighet till arbete, själva arbetet och lönerna. Kvinnors medelinkomst är ungefär 18 600 kronor. Mäns medelinkomst är 26 400 kronor. Det är en skillnad på 67 000 kronor om året. Det är matkostnaden för en tvåbarnsfamilj. På tio år är det 670 000 kronor. Det kanske är en del av en sommarstuga.
Männen drar ifrån på arbetsmarknaden. Skillnaden mellan män och kvinnor som jobbar är den största på 20 år. Även när det gäller sysselsättningsgraden är det stor skillnad. Männens sysselsättningsgrad är 76,3 procent medan kvinnornas sysselsättningsgrad är 71 procent. Det är 229 000 fler män än kvinnor som har jobb.
Jobben är nu på väg tillbaka i industrin. Det välkomnar vi alla. Det är fantastiskt bra. Vi kan i dag vara extra välkomnande när det gäller Volvo som i dag har gett besked om att ytterligare 1 000 personer ska anställas på Volvo, antagligen i Göteborg. Eftersom jag är från Skövde hoppas jag att det blir något där också.
Det är inte alls samma utveckling i vår gemensamma sektor. Under er tid vid regeringsmakten har 33 000 jobb försvunnit inom välfärdssektorn. Det är en välfärdssektor som betalas med skattemedel, det vill säga både privat och offentlig vård, förskola och så vidare. Det är alltså 33 000 jobb som har försvunnit. Det ser inte ut som om kommuner och landsting och privata vårdgivare kommer att anställa fler. Det kan man beklaga eftersom det behövs en satsning på kvalitet i sjukvård, förskola och skola. Det behöver vi satsa på.
Precis som Hillevi Engström var inne på behöver man också jobba för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Här har vi det andra felet: Regeringen gör för lite. Om vi tittar på uppdelningen på arbetsmarknaden ser vi att inom vården är 83 procent kvinnor. Inom industrin är 77 procent män. Det är stor skillnad mellan män och kvinnor. Man jobbar inom de traditionella yrkena. Det behöver man göra något åt.
De som inte är fackligt organiserade klarar sig sämre på arbetsmarknaden. De får tidsbegränsade jobb, och de har inte samma löneutveckling. Den borgerliga regeringen har sett till att många människor har lämnat fackligt medlemskap. De unga går inte med för att det är för dyrt. Det gäller i alla fall för LO-yrkena. Ni har sett till att det är skillnad även där. De som har hög utbildning har låg avgift för a-kassan. För dem som jobbar inom ett LO-yrke, hotell och restaurang eller handel är det väldigt dyrt att vara med i a-kassan. Ni har gjort det svårare för dem som har det svårt att vara med i a-kassan och facket.
Regeringen har ökat på skillnaderna mellan män och kvinnor. Jag återkommer i nästa inlägg med fler problem.
Anf. 138 Hillevi Engström (M)
Herr talman! Det är glädjande när man får besked om att Volvo ska nyanställa och att det kommer nya jobb. Det håller jag med om; det är väldigt roligt. Det går bra i arbetsmarknadspolitiken. Vi kan se att 121 000 fler är sysselsatta jämfört med februari för ett år sedan, och långtidsarbetslösheten sjunker. Det är särskilt glädjande att sysselsättningen ökar mest bland kvinnor. Det är 68 000 fler kvinnor.
Glädjande för regeringen är också att sjukskrivningstalen sjunker. Sjukskrivningarna har halverats och den tid man är sjukskriven har minskat med hälften. Många kvinnor kommer nu tillbaka till arbetsmarknaden och får en chans att försörja sig själva. Det är en tydlig effekt av regeringens strategi.
Något som gläder mig som är intresserad av jämställdhet är att löneskillnaderna mellan kvinnor och män minskar. Det är inte som Monica Green skriver i sin interpellation att tjänstesektorn är mansdominerad. Det är en av de sektorer där fördelningen mellan kvinnor och män är ganska jämn. Det är 56 procent män och resten kvinnor. Det går åt rätt håll, men jag är långtifrån nöjd. Därför fortsätter vi med de reformer som har visat sig ge god effekt. Vi fortsätter med dem inte minst för att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden. Det finns ingen quick fix på problemet. Men det går åt rätt håll - arbetslösheten sjunker och fler är i arbete. Det är synnerligen uppmuntrande för mig som arbetsmarknadsminister.
Anf. 139 Monica Green (S)
Herr talman! Det tar väl bara ett par år till innan ni är nere i siffrorna från 2006 då vi styrde. Ni prognostiserade att det skulle ta två tre år innan ni skulle vara nere på 6 procents arbetslöshet. Det kallade ni massarbetslöshet på den tiden då vi styrde. Nu är ni nöjda med ännu högre arbetslöshet än det som ni kallade massarbetslöshet då.
Det har varit en kris, och det är inte ert fel, men man behöver ju inte öka på krisen genom att göra det ännu värre för dem som är sjuka och arbetslösa, som ni har gjort.
Jag märker att arbetsmarknadsministern är nöjd. Hon säger att det går bra i arbetsmarknadspolitiken. Det vet jag inte om jag håller med om. Det går bra på arbetsmarknaden för att vi nu går in i en högkonjunktur och industrin återanställer, men det är knappast regeringens förtjänst. Ni har inte gjort någonting för att underlätta. Jag ser inga sådana åtgärder alls.
Ni påstår att krisen inte är ert fel och att ni inte kan skyllas för den. När krisen går över och vi går från lågkonjunktur till högkonjunktur är det plötsligt regeringens förtjänst. Det får vara måtta på självgodheten.
Vi återgår till att diskutera de stora skillnaderna mellan män och kvinnor. Hillevi Engström verkar nöjd med inriktningen. Men det finns fler stora skillnader där jag, om jag hade varit arbetsmarknadsminister, hade velat skynda på för att minska klyftorna mer. Kvinnor jobbar deltid och får inte möjlighet att jobba heltid eftersom de jobbar inom branscher där man bara erbjuds deltidsarbeten. De erbjuds också bara tillfälliga jobb. Det är ett stort problem.
Jag sade inte att tjänstesektorn är ojämställd. Jag talade om skillnaden mellan vården och industrin; det var de siffrorna jag nämnde. Om det är mer jämställt inom tjänstesektorn är det välkommet.
Under en period har 85 procent av kvinnorna haft vikariat, jämfört med 30 procent av männen. 60 procent av kvinnorna har haft en typ av tjänst som kallas "vid behov", jämfört med bara 35 procent av männen. Som jag sade är löneskillnaderna stora. Det finns flera exempel på hur stora skillnaderna är.
Vad ska Hillevi Engström mer göra för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden? Jag tror, precis som Hillevi Engström, att det är där man behöver ta till de stora greppen och verktygen för att kvinnor ska jobba i typiskt manliga yrken och män i typiskt kvinnliga yrken. Om männen kommer in mer i de traditionellt kvinnliga yrkena kommer lönerna att stiga där.
Tvärtom, tyvärr, är många inom de traditionellt manliga yrkena rädda för att få in för många kvinnor eftersom löneutvecklingen då stannar av där.
Men om det vore en relativt jämn fördelning på hela arbetsmarknaden borde löneutvecklingen också vara rättvis rakt över.
Det är också så att kvinnor så att säga subventionerar genom att de ger sin arbetskraft till både den offentliga sektorn, till hotell och restaurang och till handeln.
Anf. 140 Hillevi Engström (M)
Herr talman! Det är intressant att Monica Green ändå uppehåller sig så mycket vid lönebildningen eftersom jag tror att vi där är ganska överens om att det är en fråga för parterna. Det är någonting som jag understryker vid så gott som alla tillfällen jag kan, inte minst i europeiska sammanhang, alltså vikten av att vi vidmakthåller den svenska modellen som är mycket framgångsrik. Där tycker jag att parterna har gjort för lite under årens lopp. Jag tycker inte att de har jobbat tillräckligt mycket och tillräckligt bra när det gäller att förhindra och eliminera osakliga löneskillnader. I dag är det 6 procents löneskillnad som inte går att förklara på grund av yrke eller erfarenhet. Det är en så stor oförklarad löneskillnad inom samma typ av jobb. I lönerörelsen 2010 var detta en viktig fråga. Flera avtalsområden har också tillsatt arbetsgrupper som ska jobba med jämställdhetsfrågor under denna avtalsperiod.
Men jag tror att man också måste komma ihåg att vi tack vare att vi har haft en ansvarsfull ekonomisk politik med goda statsfinanser också har kunnat rädda väldigt många jobb inom välfärden. Jämför man situationen i Sverige med den som vi kan se i till exempel Storbritannien, med våldsamma demonstrationer och där man stänger förskolor, vilket gör att föräldrar inte kan yrkesarbeta för att de inte har någon barnomsorg, och där man gör drastiska neddragningar i äldreomsorg och sjukvård, har vi klarat oss relativt sett bra.
Men jag är långt ifrån nöjd. Vi behöver göra ännu mer, och vi behöver vässa de instrument som vi har. Det är en komplicerad situation.
Det som jag framför allt är oroad över är alla de personer som har varit borta under så många år så att arbetsgivare har räknat ut dem fast jag vet att dessa personer både vill och kan ha kompetens för att komma tillbaka. Men arbetsgivare väljer ändå att inte anställa personer som har varit borta länge, inte minst sjukskrivna eller förtidspensionerade. Det är en stor utmaning som man inte löser lagstiftningsvägen, utan där tror jag att det måste till en opinionsbildning. Där tror jag att alla goda krafter måste hjälpa till, inte minst parterna på arbetsmarknaden, och välkomna personer som kanske inte är hundraprocentiga just nu. Det är inte säkert att vi själva heller kommer att vara det under hela vår yrkestid. Jag tror att den stora utmaningen är att de ska kunna komma in på arbetsmarknaden.
Anf. 141 Monica Green (S)
Herr talman! Jag delar uppfattningen att det är parterna som ska vara starka på arbetsmarknaden. Det är också parterna som ska klara lönebildningen. Men tyvärr avlövar regeringen en av parterna på arbetsmarknaden mer och mer. Er strategi är att försämra möjligheterna för fackföreningsrörelsen. Er strategi är att människor ska lämna facket. Och er strategi är att se till att facket blir mer och mer försvagat så att arbetsgivarnas villkor kommer att råda.
Det är väl därför som ni numera är nöjda med en så hög arbetslöshet som ni kallade för massarbetslöshet 2006. Ni är relativt nöjda med det och tror att det kommer att ta tre fyra år innan vi kommer ned till dessa siffror.
Ju högre arbetslöshet vi har, desto mer är det arbetsgivaren som styr på arbetsmarknaden, särskilt om människor har lämnat facket och särskilt om det finns krafter inom regeringen som inte ens tycker att det är bra med kollektivavtal. Det finns arbetsgivare som känner sig uppmuntrade att inte ens teckna kollektivavtal. Nu vill inte Moderaterna det. Moderaterna står fast vid det. Men det finns krafter inom regeringen som tyvärr går en helt annan väg. På det sättet får jag säga att det är tur att Moderaterna än så länge håller dem stången, åtminstone utåt sett. Men vi ser hur facket blir mer och mer avlövat i takt med att ni styr.
Jag ska också nämna att det är bra med goda finanser. Det är vi fullständigt överens om. Därför var det bra att Göran Persson överlämnade det som vi kallade en air bag med 100 miljarder i överskott och de stabila regler som gör att man inte kan hamna i ett annat läge.
33 000 arbetstillfällen har försvunnit från välfärdssektorn. Det är jag inte nöjd med. Det verkar Hillevi Engström vara nöjd med.
Anf. 142 Hillevi Engström (M)
Herr talman! Arbetsmarknadspolitiken är komplex. Det är jag den första att understryka. Jag har haft nöjet att kunna jobba med den under några år. Kanske är det så att Monica Green inte riktigt har satt sig in i hur den officiella arbetsmarknadsstatistiken som kom för några veckor sedan ser ut. Där kan man se resultatet bland annat av regeringens reformer.
Jag tycker ändå att det är viktigt att poängtera den situation som vi har i Sverige i dag där vi har en jobbtillväxt, otroligt många jobbchanser och en arbetslöshet som sjunker.
Sedan refererar Monica Green till ett mått som man hade 2006. Nu har vi ändrat statistiken och gjort den mer transparent och jämförbar med övriga EU-länders statistik. Nu mäter vi arbetslösheten bland personer från 15 till 74 år och inte bland personer från 16 till 64 år som det var under Socialdemokraternas tid. Det är också ett skäl till att arbetslösheten är någon procentsats högre.
Jag är långt ifrån nöjd. Det är därför som vi satsar 69 miljarder kronor på arbetsmarknadspolitiken, utöver de pengar som vi satsar på nystartsjobben som har lett till att 40 000 fler långtidsarbetslösa personer har kommit i jobb.
Kanske är det så att Monica Green också borde fundera mer över vad Socialdemokraterna vill och föreslår i stället för att lägga orden i munnen på vad alliansregeringen påstås tycka.
Jag känner inte till vilka krafter som skulle finnas som vill avlöva facket och minska graden av kollektivavtal. Tvärtom är den svenska modellen viktig att värna om. Att ha en stabil arbetsmarknad är grunden för att Sverige har gått så bra. Det hoppas jag att vi kan fortsätta vara överens om.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.