Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

skogsbrandsflyget

Interpellation 2002/03:53 av Örnfjäder, Krister (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-11-22
Anmäld
2002-11-26
Besvarad
2002-12-06
Sista svarsdatum
2002-12-06

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 22 november

Interpellation 2002/03:53

 av Krister Örnfjäder (s) till försvarsminister Leni Björklund om skogsbrandsflyget

Skogsbrandsflyget används i förebyggande syfte över hela landet och organiseras av länsstyrelserna. Alla skogsområden är täckta och ju större brandrisken är, desto oftare är flyget uppe. Verksamheten startade långt före Räddningsverkets tillkomst. Det var en tid då möjligheterna till larmning var mer komplicerade och tidskrävande än i dag. Skälet till denna organisation var naturligtvis att upptäcka skogsbränder på ett tidigt stadium för att kunna minimera både skador och dess konsekvenser.

Nu har Räddningsverket beslutat att satsningen på skogsbrandsbevakningen läggs ned. Skälet är att Räddningsverkets verksamhet växer men att anslagen inte växer i samma omfattning.

Argumenten för att ha kvar skogsbrandsflyget är lika stora i dag som när man startade verksamheten trots den tekniska utveckling som vi sett sedan dess. Ett starkt skäl för att behålla verksamheten är att allemansrätten gör att många människor vistas i naturen. Därför behövs en bra bevakning för att skydda skogen och vår natur.

Jag kan ta mitt eget län, Kalmar län, som exempel på vilken omfattning skogsbrandsflyget har. Så här säger försvarsdirektören på länsstyrelsens plan- och beredskapsfunktion i en tidningsintervju: "Räddningsverkets beslut känns inte bra. Vi anser att bevakningen från luften är oerhört viktig. I somras upptäcktes 38 skogsbränder bara i Kalmar län."

Jag vill fråga försvarsministern vilka åtgärder hon är beredd att vidta för att skogsbrandsflyget också i fortsättningen ska kunna utföra sitt viktiga arbete.

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:53, skogsbrandsflyget

Interpellationsdebatt 2002/03:53

Webb-tv: skogsbrandsflyget

Protokoll från debatten

Leni Björklund (S)
Anf. 93 Leni Björklund (S)
Herr talman! Krister Örnfjäder har frågat mig vil- ka åtgärder jag är beredd att vidta för att skogsbrands- flyget ska kunna fortsätta sin verksamhet. Den 28 augusti i år besvarade herr talman i sin egenskap av försvarsminister en fråga av Lena Ek om samma ämne. Räddningsverket har inte haft något särskilt upp- drag från regeringen att ansvara för skogsbrandsfly- get. Myndigheten har emellertid fram till i år från sitt förvaltningsanslag valt att lämna bidrag till verksam- heten ekonomiskt och också med viss utrustning, utbildning och information. Bidraget har varierat beroende på väderförhållandena under sommarmåna- derna och uppgått till mellan 3 och 8 miljoner kronor årligen. Räddningsverket kommer från och med 2003 att få utökade uppgifter inom befintlig anslagsram. Där- för har Räddningsverket, som en konsekvens av detta, beslutat om kraftiga prioriteringar och omfördelning- ar. Skogsbrandsbevakningen är ett av de områden som blivit föremål för förändring eftersom myndig- hetens anslag i första hand måste gå till uppgifter som det finns ett uttalat uppdrag att myndigheten ska utfö- ra. Räddningsverket har efter hörande av berörda in- tressenter under hösten 2002 beslutat att det bidrag som Räddningsverket lämnar till skogsbrandsbevak- ning med flyg kommer att upphöra från och med 2003. Detta har man i god tid förvarnat berörda intres- senter om så att de som har ansvar själva ska kunna besluta om eventuellt bidrag till fortsatt skogsbrands- bevakning. Räddningstjänst och brandförebyggande verk- samhet är när det gäller till exempel skogsbrand en kommunal angelägenhet enligt räddningstjänstlagen (1986:1102). Formellt sett är det ägare eller innehava- re som har ansvar för sin egendom för att till exempel förhindra bränder eller andra skador. Redan i nuva- rande räddningstjänstlagstiftning påtalas detta. Prin- cipen understryks än tydligare i förslaget till reforme- rad räddningstjänstlagstiftning som för närvarande bereds av regeringen. Ett antal länsstyrelser har också vänt sig till re- geringen under hösten 2002 med begäran om att an- svarsförhållandena vad gäller skogsbrandsbevakning bör ändras så att staten får ansvaret och ska finansiera verksamheten. Jag avser inte verka för att skogsbrandsbevakning med flyg ska bli ett statligt ansvar. Att Räddningsverket beslutat upphöra med bidrag behöver inte medföra att skogsbrandsbevakningen upphör. Det bör enligt min mening ankomma på skogsägare och andra intressenter att besluta om olycks- och skadeförebyggande åtgärder på detta område. Därvid kan Räddningsverket ha en viktig roll genom att informera berörda om erfarenheterna och bidra med sitt kunnande. Jag vill i detta sammanhang även informera om det arbete som pågår inom EU. Det finns en EU- förordning som bland annat handlar om skogsbrän- der. Här finns viss möjlighet till medfinansiering från EU för brandövervakning om det bedöms finnas en hög risk för skogsbrand. Förordningen är för närva- rande under omförhandling och beslut kommer san- nolikt att fattas under våren 2003. Förmodligen kommer möjligheten till medfinansiering från EU för skogsbrandsbevakning att finnas kvar. En ansökan från svensk part om anslutning till EU-programmet måste i så fall först handläggas av Regeringskansliet eller någon myndighet som pekats ut.
Krister Örnfjäder (S)
Anf. 94 Krister Örnfjäder (S)
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag tycker att det är synd att ministern inte vill verka för att skogsbrandsbevakning med flyg ska vara ett statligt ansvar. Enligt de uppgifter jag fått från både Kommun- förbundet och länsstyrelser är det en väl fungerande verksamhet. Det är en verksamhet som inte enbart ska ses ur ekonomisk synpunkt, utan också med tanke på de stora mänskliga lidanden som kan bli följden. Det handlar alltså inte enbart om att skogen brinner, utan även om andra värden. Både åretruntboende och fritidsboende riskerar också att drabbas hårt vid en stor brand. Om samordningen från statens sida försvinner kan man se framför sig en utveckling där skogsbrandsbe- vakningen kommer att försvinna. Anledningen till det är att man hittills har haft en tydlig organisation för hur skogsbrandsflyget ska vara och vem som har vilket ansvar. Risken är att man i stället får ett antal olika lösningar på skilda håll i landet, vilka inte kommer att motsvara de behov som finns. Resultatet av det blir sannolikt att funktionen försämras, och rent samhällsekonomiskt är det en mycket sämre lösning. I dag är kostnaden allt från tre till åtta miljoner kronor om året. Att kostnaden är så låg beror på att verksamheten redan i dag grundar sig på många män- niskors ideella och frivilliga insatser. Vi vet att vid en enstaka brand kan värdena överstiga detta belopp många gånger om. Jag kan som exempel nämna att bara i Kalmar län har man under den senaste torra sommaren med hjälp av brandflyget upptäckt 38 skogsbränder. Om inte brandflyget hade funnits kan man på goda grunder anta att dessa bränder hade upptäckts mycket senare med dramatiskt ökade följder och större ekonomiska kostnader för både enskilda personer och för samhäl- let. Enligt min och många andras uppfattning är det viktigt att staten har ansvaret. Det innebär att man då vet vem som har initiativet - en situation som man inte kan uppnå om detta ska skötas på frivillig grund. Om man inte har kvar den modellen kommer brand- flyget att spridas på många olika händer med det resultat som jag har pekat på. Det må så vara att Räddningsverket har uppfatt- ningen att detta inte längre ska vara deras ansvar, men det bör väl ligga i riksdagens och regeringens intresse att ha ett övergripande ansvar för skogsbrandsbevak- ning med flyg. Räddningsverket ser det hela med utgångspunkt från sin egen budget och sina egna ekonomiska ra- mar. Men tycker inte ministern att det är vår skyldig- het i riksdag och regering att se på det här problemet med den samlade samhällsekonomin för ögonen? Risken är ju annars att vi sparar på ett ställe, och får betala det många gånger om med kostnader på andra ställen.
Leni Björklund (S)
Anf. 95 Leni Björklund (S)
Herr talman! Det kan låta bestickande att man diskuterar om inte staten borde ta ett övergripande ansvar. Nu är det dock så att hela utvecklingen hand- lar om att de intressenter som själva har ett ansvar, de som äger eller är ansvariga för en verksamhet, också har ett ansvar för att förebygga olyckor och bränder. Det gäller i det här fallet även dem som äger skogen. Räddningsverket har konstaterat efter första genomgången att skogsägarna inte var särskilt intres- serade av att vidmakthålla skogsbrandsflyget i ett läge där man själva skulle behöva bidra till det eko- nomiskt. Man kan fundera över detta, men det kanske markerar att någon typ av förändring har skett i hur samhället fungerar och hur skogsbränderna fungerar. Statens räddningsverk har försökt göra en studie av skogsbränderna för att ta reda på hur många skogsbränder som upptäcktes med hjälp av skogs- brandsflyget. Man bad SCB göra den studien. SCB konstaterade att det var svårt att över huvud taget få detta belagt, och man gjorde då i det här fallet en djupstudie i Dalarna. Av den studien framgår att av 209 skogsbränder upptäcktes 17 av flyget, vilket alltså var 8 % av bränderna. Vid 12 av dessa 17 brän- der hade flyget varit värdefullt, alltså en ganska ringa del. Detta har måhända gjort att olika intressenter har övervägt andra sätt, och att det har skett förändringar i samhället som gör att skogsbränder upptäcks på annat sätt och kan larmas i tid.
Krister Örnfjäder (S)
Anf. 96 Krister Örnfjäder (S)
Herr talman! Man blir lite fundersam över de uppgifter som finns med i diskussionen. Jag har i min hand ett papper från räddningstjänstavdelningen på Räddningsverket där man skriver: "Efter att länssty- relserna inkommit med rapporter konstateras att skogsbrandflyget totalt sett i landet 2002, har upp- täckt och larmat vid 265 skogsbränder, har vid 223 tillfällen medverkat vid dirigering och vägvisning eller på annat sätt assisterat den kommunala rädd- ningstjänsten." Det står vidare att den totala kostna- den var 8,3 miljoner kronor, vilket var rekord. Å andra sidan har den gångna sommaren varit så pass lång ur brandsäkerhetssynpunkt att man startade re- dan i maj månad och fortsatte in i september. Det är alltså ett antal månader längre än normalt - om det nu finns något normalt i ett sådant tillstånd. Jag vill komma tillbaka till frågan om inte sam- hället i stort ändå har mycket att tjäna på att man har ett övergripande ansvar. Vi tar en detalj. I mitt hem- län har det under sommaren varit en stor skogsbrand - som tur är med tanke på de totalt 38 bränder som jag tidigare nämnde. Man räknar med att statens an- del av kostnaden för den branden kommer att vara ca 900 000 kr. Fem månaders flygbrandsbevakning har kostat i runda tal 600 000 kr. Vad alla de andra bränderna, som man i tid hann ta tag i, skulle ha kun- nat innebära vill jag inte ens tänka på. Jag tycker fortfarande att det i stor utsträckning ligger i vårt intresse rent samhällsekonomiskt att vi kan lösa detta gemensamt. Jag kan förstå att den enskilde skogsägaren möjli- gen inte alltid är lika intresserad eftersom han eller hon kanske bara ser till sina intressen, men om man tittar på näringen kommer frågan i en annan dager.
Leni Björklund (S)
Anf. 97 Leni Björklund (S)
Herr talman! Först måste man komma ihåg att staten och Räddningsverket inte har haft något över- gripande ansvar för övervakning, utan det är ett fri- villigt åtagande, en service, som Räddningsverket har tagit på sig. Man konstaterar att det finns andra behov som riksdag och regering har tryckt på och gett utta- lade mandat om, och då vill man klara av de uppgif- terna först. Det är självklart. Det som då förvånar mig är att de intressenter som ytterst har haft fördel av det här systemet själva inte har velat bidra ekonomiskt. Detta har varit en tjänst som har fungerat mycket bra, och den har varit gratis. Men när den upphör därför att det finns andra behov värderar man den uppenbarligen inte lika mycket. Hela det avvecklingsarbete som Räddningsverket har gjort har varit förtjänstfullt på alla sätt och väldigt noggrant. Det är alltså detta som förvånar mig mest. Många människor vistas ute i skog och mark och har mobiltelefoner. Det finns annan teknik i dag än när det här flyget introducerades. Det är möjligtvis det som gör att det är svårt att ytterst avgöra vilka av de bränder som larmats via skogsbrandsflyget som ändå hade blivit upptäckta och tidigt larmade med annan teknik, som nu finns spridd ute i våra marker. Det är möjligtvis det som har skett. Det finns goda möjligheter för näringen och in- tressenter att använda sig av den erfarenhet och den kunskap som finns på Räddningsverket. Däremot har jag förståelse för att myndigheten gör den här priori- teringen. Hela utvecklingen när det gäller ansvar för olyckor går i riktning mot ett större ansvarstagande hos den enskilde och den som driver verksamheten. Det vore fel väg att då börja återföra saker till en statlig nivå.
Krister Örnfjäder (S)
Anf. 98 Krister Örnfjäder (S)
Herr talman! Jag skulle vilja ta upp två delar i det här resonemanget. Den första delen är detta att det kanske finns en bättre upptäcktsmöjlighet på grund av att människor som vistas ute i naturen har mobiltele- foner och kan hjälpa till i detta arbete. Det tvivlar jag inte på. Det är samtidigt en av de stora farorna. Den alle- mansrätt som vi har i Sverige, som ingen ifrågasätter, utgör också ett riskmoment genom att människor på olika sätt är med om att orsaka bränder. Jag skulle inte vilja komma i den situationen att någon börjar ifrågasätta allemansrätten på grund av att det till ex- empel tas upp skadeståndsanspråk och annat gent- emot enskilda människor. Även i det läget har staten ett ansvar för att vara med och värna om det som vi i dag betraktar som självklart. Den andra delen gäller att skogsägarna inte skulle ha något intresse. Jag tror att det många gånger kan bero på att hälsan tiger still. Har man ett system som fungerar är man nöjd med det. Det är inte förrän man upptäcker att man har förlorat detta som man kommer att reagera. Det kommer alltså inte att hända förrän det här har upphört. Det vore synd att behöva uppleva den situationen, för då är skadan redan skedd. Jag framhärdar i uppfattningen att vi gör ett misstag. Det är inte bra om vi drar ned på en väl fun- gerande verksamhet för att få någonting som vi inte vet vad det kommer att bli. Jag vill peka på en sak. Vi har redan i dag inom ramen för civilförsvar och andra verksamheter ett system uppbyggt där vi förlitar oss på frivilliga kraf- ter. Det här är en sådan del som mycket väl skulle kunna likställas med de verksamheterna, till allas fördel.
Leni Björklund (S)
Anf. 99 Leni Björklund (S)
Herr talman! Jag vill tacka Krister Örnfjäder för den här diskussionen. Det är naturligtvis en mycket intressant fråga. Skogsbränder är emellanåt allvarliga. En del naturvänner tycker att skogsbränder har en betydelse för biologisk mångfald och därför har ett värde i sig. När det gäller allemansrätten har den inte kommit på tal som ett skäl i fråga om kostnader för skogs- bränder. Det sammanhänger sannolikt med att de allra flesta skogsbränder uppstår genom blixtnedslag och den typen av olyckor. Jag tror inte att det är det som är äventyrligt. Krister Örnfjäder har helt rätt i att det här är en verksamhet som har fungerat bra. Det finns alltså inte något skäl att nu, när vi ser att det finns nya behov när det gäller olycksfall och annat där vi behöver bli duktigare, bryta principen att ansvaret finns i huvud- sak hos intressenterna. Jag tycker att vi i stället till- sammans ska stödja skogsägare, bransch och andra att ta ett ansvar för denna verksamhet. Då kommer Räddningsverket att bistå med allt stöd man har.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.