Skydd för människor och miljö från PFAS
Interpellation 2023/24:322 av Jytte Guteland (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2023-12-20
- Överlämnad
- 2023-12-21
- Anmäld
- 2024-01-16
- Svarsdatum
- 2024-01-19
- Besvarad
- 2024-01-19
- Sista svarsdatum
- 2024-01-23
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Högsta domstolen har i december 2023 i en dom beslutat att de PFAS-drabbade i Kallinge får rätt till skadestånd. Domstolens bedömning är att de höga halter PFAS som de boende har i blodet innebär en så beaktansvärd fysisk försämring av deras kroppar att de drabbats av ett fysiskt defekttillstånd. Det PFAS-förgiftade vattnet i Kallinge har beskrivits som den största miljöskandalen i Sveriges historia, men PFAS förekommer på många ställen i samhället, och förgiftningen är ännu mer omfattande då det finns för stora nivåer PFAS också på andra håll. Vi har under året fått vetskap om att svenska kräftor innehåller högre halter PFAS än EU-regler tillåter. Även våra skönhetsprodukter innehåller ibland PFAS. Nyligen avslöjade Aftonbladet att ledande sminkföretag fortfarande har produkter som innehåller PFAS.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga statsrådet Romina Pourmokhtari:
- Vad gör statsrådet för att skydda människor och miljö från PFAS?
- Vilken strategi har statsrådet och regeringen för att förbjuda och begränsa PFAS i de produkter vi omger oss med i samhället?
- Hur arbetar statsrådet och regeringen för att dricksvattnet i alla kommuner ska vara säkrat från PFAS framöver?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2023/24:322
Webb-tv: Skydd för människor och miljö från PFAS
Dokument från debatten
- Fredag den 19 januari 2024Kammarens föredragningslistor 2023/24:58
- Protokoll 2023/24:58 Fredagen den 19 januariProtokoll 2023/24:58 Svar på interpellation 2023/24:322 om skydd för människor och miljö från PFAS
Protokoll från debatten
Anf. 43 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
har frågat mig vad jag gör för att skydda människor och miljö från PFAS, vilken strategi jag och regeringen har för att förbjuda och begränsa PFAS i de produkter vi omger oss med i samhället samt hur jag och regeringen arbetar för att dricksvattnet i alla kommuner ska vara säkrat från PFAS framöver.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Regeringen ser mycket allvarligt på spridningen av högfluorerade ämnen i miljön och i livsmedelskedjan där de utgör en risk för konsumenternas hälsa. PFAS-ämnena är en stor och komplex grupp av ämnen, fler än 10 000, med varierande egenskaper och en bred användning i samhället. Vissa av dessa ämnen kan ha skadliga effekter både för människor och för miljö. Gemensamt för dem är att de är syntetiskt framställda och att de inte bryts ned eller bryts ned extremt långsamt till andra PFAS-ämnen. Många av ämnena är också vattenlösliga och mycket rörliga i mark, luft och vatten, vilket också gör dem särskilda.
Arbetet med att skydda det svenska folket från exponering för PFAS-ämnen sker längs två parallella spår, dels genom att försöka begränsa fortsatt spridning, dels genom att på bästa sätt hantera konsekvenserna av tidigare spridning.
Fru talman! Regeringen fortsätter Sveriges aktiva arbete både inom EU och internationellt för att fasa ut användning av PFAS-ämnen. Regeringens utgångspunkt är att åtagandena i EU:s kemikaliestrategi ska genomföras. Det innebär att användning av PFAS enbart ska tillåtas om det är nödvändigt för hälsa och säkerhet eller är kritiskt för samhällets funktion och om det inte finns några alternativ som är godtagbara ur hälso- och miljösynpunkt.
Tillsammans med behöriga myndigheter i fyra andra länder presenterade Kemikalieinspektionen i januari 2023 ett förslag till EU-begränsning av resterande användning av PFAS. Förslaget bereds nu av olika vetenskapliga kommittéer hos Europeiska kemikaliemyndigheten, Echa. När myndighetens bedömning är slutförd skickas underlaget till EU-kommissionen som tar fram ett förslag till beslut för omröstning bland medlemsländerna.
De PFAS-ämnen som redan finns i vår miljö är tyvärr långlivade och kommer att finnas i vår miljö under överskådlig tid, trots olika ansträngningar med sanering av mark och vatten. Genom närvaron i miljön kommer dessa ämnen att utgöra en risk i vår livsmedelskedja.
När det gäller dricksvatten har Livsmedelsverket sedan 2014 haft nationella åtgärdsgränser för PFAS-ämnen i vårt dricksvatten. Myndigheten beslutade i november 2022 om nya dricksvattenföreskrifter med anledning av Europaparlamentets och rådets direktiv om kvalitet på dricksvatten. Direktivet fastställer bland annat minimikrav för högsta tillåtna mängd PFAS-ämnen i dricksvatten, vilka också driver på teknikutvecklingen för att öka reningsgraden av PFAS-ämnen. Livsmedelsverket har valt att sätta ett så strängt gränsvärde som det är möjligt att göra. Det nya gränsvärdet omfattas av en övergångsperiod och ska börja tillämpas den 1 januari 2026.
Livsmedelslagstiftningen är utformad på så sätt att det är livsmedelsproducenterna som är ansvariga för att se till att de livsmedel som de släpper ut på marknaden uppfyller lagstiftningens krav, inklusive gällande gränsvärden för främmande ämnen. Livsmedelsverket och de kommunala tillsynsmyndigheterna kontrollerar att producenterna lever upp till sitt ansvar.
Anf. 44 Jytte Guteland (S)
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret och den muntliga redogörelsen för situationen när det gäller PFAS.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
En osynlig fiende, men en verklig fara - det handlar om farliga kemikalier, i synnerhet PFAS. När vi sminkar oss, använder deodorant, bakar, äter kräftor eller dricker vanligt dricksvatten från kranen där hemma vill vi vara säkra på att vi inte får i oss kemikalier som kan vara giftiga för oss eller som leder till farliga sjukdomar längre fram.
Detta är inte något slags science fiction-film eller något som rör sig långt bort från vårt avlånga land, utan det handlar om att det i dag finns kemikalier som är farliga för oss, och de finns i alla de produkter jag nämnde. Det handlar om smink, deodorant, bakplåtspapper, kräftor och dricksvatten. Jag tänker på Kallinge, som har varit väldigt uppmärksammat, där medborgarna fått rätt i domstol till skadestånd för att de har blivit förgiftade av vattnet.
Vi har på senare tid hört väldigt många rapporter om hur allvarligt läget är. Analysföretaget Eurofins tog på uppdrag av Naturskyddsföreningen reda på hur det ser ut med gränsvärdena i svenska kräftor. Det såg sämre ut än i exempelvis länder som Turkiet, Spanien och Egypten. Aftonbladet har haft en längre artikelserie som har handlat om bland annat sminkprodukter, deodorant och bakplåtspapper - väldigt mycket av det som vi har i vår vardag. Aftonbladet tar också upp det faktum att det är en skillnad mot i Danmark - Naturskyddsföreningen ligger bakom också detta och har tittat på det - där man har andra gränsvärden när det gäller dricksvattnet. Detta är alltså något man kan göra något åt även inom EU.
Ministern hänvisar i sitt svar till att Kemikalieinspektionen gör ett bra arbete med detta. Jag delar den åsikten. Jag tycker att KemI har tagit tag i detta och verkligen försöker få fram något som skulle kunna skydda människor.
Men ministern vet mycket väl att det kommer att bli utmaningar på den politiska nivån. Det kommer säkert att vara väldigt svårt att få till en lagstiftning som skärper gränsvärden och som är heltäckande, framför allt. Det kommer ju hela tiden nya produkter med olika typer av kemiska sammansättningar, så vi kommer att drabbas av PFAS igen och igen i olika former. Då handlar det om att få till ett politiskt regelverk som skyddar mot detta och inte har hål där kemikalierna kan slinka igenom.
Vi socialdemokrater vill veta hur regeringen arbetar för att växla upp det politiska arbetet. Har man strategier för detta? Jag vill gärna höra statsrådet utveckla det.
Statsrådet tar också upp livsmedelsproducenterna och vilket ansvar de har. Det är absolut sant att livsmedelsproducenterna har ett ansvar, men uppenbarligen fungerar det inte, och inte heller kontrollerna. Om det vore på det sättet skulle vi ju till exempel klara våra svenska kräftor.
Detta är ett standardsvar som jag har fått från flera ministrar - landsbygdsministern och nu också miljöministern. Jag skulle vilja att passionen för frågan var större än att man skickar mig standardsvar.
Anf. 45 Katarina Luhr (MP)
Fru talman! Som gammal Kallingebo blev jag både stolt och glad när PFAS-föreningen till slut fick rätt i Högsta domstolen. Men en annan sanning är att det inte finns några vinnare i det här fallet. Den som har fått i sig PFAS bär vidare på det, och forskningen visar att förhöjda PFAS-nivåer i blodet kan ge försämrat immunförsvar, förhöjda kolesterolvärden, leverskador och en ökad risk för njurcancer och testikelcancer. PFAS är som sagt ett gift som inte bryts ned utan som stannar i mark, vatten och i våra kroppar. PFAS hittas nu på fler och fler ställen, bland annat även i fisk, kräftor, svamp och viltkött från exempelvis rådjur som lever nära brandövningsplatser.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I Stockholm togs det under 2021 fram kostråd om fisken i Stockholms sjöar och vattendrag. När det gäller sjön Magelungen avråddes man helt från att äta fisken efter att höga PFAS-halter hittats. Även i Mälaren hittas det nu olika höga nivåer av PFAS på olika platser. Mälaren är Sveriges största dricksvattentäkt; nästan 2 ½ miljon svenskar får sitt dricksvatten därifrån, även vi som står här i dag. Tyvärr ligger även PFAS-nivåerna i Mälaren på vissa ställen ibland nära och ibland över det nya gränsvärdet för dricksvatten. Högre halter kan det bli när förorenade brandövningsplatser i Ärna, Arlanda och Tullinge fortsätter att läcka ut PFAS i vårt dricksvatten.
Många av dessa brandövningsplatser ligger på statlig mark, och de har staten som verksamhetsaktör. Staten behöver därför ta ett stort ansvar för att sanera marken innan mer PFAS förorenar vårt dricksvatten. Det är livsmedelsproducenterna, och i det här fallet dricksvattenproducenterna, som ansvarar för att livsmedlet är rent, men det är självklart en svår uppgift för vattenverken att jobba med en förorenad råvara.
Har man följt PFAS-frågan i Kallinge kan man lätt se att det är många delar som inte funkade i det system som skulle skydda människor och miljö. Många stod också handfallna när katastrofen var ett faktum. I dag vet vi mycket mer och borde därför agera snabbare och hårdare för att förhindra att PFAS-halterna fortsätter att öka i vår miljö.
Fru talman! Ett brett förbud mot olika PFAS-kemikalier är en fråga som just nu behandlas inom EU. Här är det verkligen viktigt att Sverige står upp och har en hård linje och håller emot när kemikalielobbyister försöker förhala processen.
Samtidigt behöver vi nationell kraftsamling i arbetet mot PFAS, där mark behöver saneras och dricksvattentäkter skyddas i mycket högre takt än vad som sker i dag. Och självklart ska PFAS-förorenat vatten från flygplatser inte få pumpas ned i våra dricksvattentäkter, exempelvis Vättern, för då blir det mycket svårare att hantera PFAS därefter.
Miljöpartiet vill se en lex Kallinge som garanterar att de människor som har förgiftats av PFAS inte lämnas ensamma utan att man erbjuder dem både hjälp och stöd som kan behövas, alltifrån hälsokontroller till juridiska ombud. Att förorenaren ska betala detta borde vara en självklarhet, men innan ansvaret är helt klargjort borde staten gå in och hjälpa dessa människor som annars står helt ensamma i den här frågan.
För att något ska hända krävs en plan. Det krävs även pengar för detta arbete, så jag hoppas verkligen att miljö- och klimatministern kommer att prioritera PFAS-frågan framöver. Det finns mycket att vinna men också mycket att förlora här om vi tappar greppet om PFAS, som då kan fortsätta att rinna ut i sanden.
Anf. 46 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Fru talman! Tack till båda ledamöterna för väldigt goda frågor!
Låt mig börja med att reda ut lite av det som möjligen krånglar till denna interpellationsdebatt, nämligen att jag delar ansvaret för dessa frågor med andra statsråd, främst statsrådet Kullgren. Det som ingår i mitt ansvarsområde och det främsta verktyg jag har för att begränsa spridningen av PFAS-ämnen är det lagstiftningsarbete som pågår inom EU och på internationell nivå, där jag är högst engagerad och på många olika sätt deltar aktivt för att bidra till att vi ska få en bättre reglering.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Utöver detta finns olika delar av arbetet med PFAS-ämnen och spridningen i vårt samhälle som våra respektive myndigheter jobbar med, och just därför är det viktigt att nämna att Livsmedelsverket har valt att sätta ett så strängt gränsvärde som möjligt men att det finns en övergångsperiod och att tillämpningen påbörjas först den 1 januari 2026. Detta är utgångsläget.
Livsmedelslagstiftningen är också utformad på ett sådant vis att det är producenterna som ansvarar för att se till att de livsmedel de släpper ut uppfyller lagstiftningens krav.
Men för att återgå till de delar som jag som statsråd för klimat- och miljöfrågor arbetar med finns det många olika bitar som jag gärna vill nämna. Den främsta är kanske frustrationen över att det går så långsamt, när vi är medvetna om hur skadliga dessa ämnen är och att de inte är nedbrytbara utan sätter sig inte bara i våra produkter utan också i våra blodomlopp.
Att det inte går snabbare att hantera en sådan fråga väcker ganska mycket frustration. Därför skulle jag bara vilja nämna att vi märker att det går framåt. Det arbete som pågår på EU-nivå rör sig steg för steg mot att förbjuda allt fler PFAS-ämnen. Sedan är det ju så att man kan ändra ett ämne ganska lite och sedan klassa det som ett nytt ämne och fortsätta att bruka det. Det är alltså en ganska krånglig situation rent lagstiftningsmässigt när det gäller hur man ska komma åt PFAS-ämnen.
Det är väldigt angeläget att EU-kommissionen ökar takten i sitt arbete med dessa frågor. Detta är något som jag personligen har påpekat för kommissionären, och jag gjorde det även framför medierna under det svenska ordförandeskapet. Vi påpekar också i alla typer av internationella sammanhang att vi behöver revidera EU:s kemikaliestrategier och lyfta fram exempelvis Reach, som är i stort behov av revidering. Det är en sak som verkligen skulle öka takten i det arbete som pågår för att få bort kemikalier som är skadliga i vårt samhälle.
Samtidigt är processen utformad så att Sverige kan komma in först när kommissionen har lagt fram detta, så vi är något låsta när det gäller att sätta press på kommissionen att ta denna fråga på större allvar. Jag tar gärna all hjälp jag kan få från fler partier i Sverige i detta arbete. Det är som sagt viktigt för både mig och hela regeringen att begränsa och förebygga exponeringen av PFAS i vårt samhälle.
Sedan vill jag nämna något kort om det ärende som togs upp. Regeringen ska ju inte uttala sig om särskilda domstolsmål, men jag vill uppmärksamma att ledamoten i interpellationen inte på ett helt korrekt sätt beskriver vad Högsta domstolen prövade och uttalade sig om i PFAS-domen. Högsta domstolen har alltså inte bestämt att de Ronnebybor som stämt det kommunala vattenbolaget får rätt till skadestånd, utan det som domstolen har tagit upp och tagit ställning till är att de höga halter av PFAS som har uppmätts i de klagandes kroppar utgör ett effekttillstånd, bara så att vi har detta klart för oss.
Anf. 47 Jytte Guteland (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag tackar statsrådet för redogörelsen och engagemanget för frågorna. Detta är stora frågor, och det är viktigt att det finns en politisk vilja brett i Sveriges riksdag men också över landsgränser så att vi tillsammans kan arbeta för att identifiera vad som kan göras. Jag delar statsrådets bild att mycket ligger på olika aktörers bord och att ett samarbete behöver komma till.
Jag instämmer också i att mycket händer och att det finns en vilja. Särskilt Kemikalieinspektionen har tagit ledarskapet i frågan på EU-nivå tillsammans med flera myndigheter för att utforma ett förslag som skulle kunna ligga till grund för ett regelverk där man täpper till hålen och gör det möjligt att få stopp på den tillförsel av PFAS som vi ser i många produkter och som riskerar att förgifta inte bara miljö och djurliv utan också oss människor ännu mer framöver.
Med allt detta sagt vill jag uppmuntra statsrådet att ta ledarskapet ännu tydligare och också, tillsammans med landsbygdsministern men också kollegor på EU-nivå, starta viktiga samtal så att det, när det är läge för kommissionen att lägga fram förslag, finns ett starkt samförstånd om att man behöver agera snabbt.
Sådana här frågor riskerar att ta ganska lång tid. Samtidigt upplever vi hur PFAS, nästan som från en öppen kran, forsar ut i samhället och i naturen. Precis som statsrådet nämnde är de här för att stanna. Det finns ingen möjlighet att vrida tillbaka den forsande kranen, utan de kemikalier som har hamnat ute i naturen kommer att vara långlivade och också farliga för oss.
Jag tycker att min medinterpellant beskrev väldigt väl vilka sjukdomar som människor drabbas av i dag och också riskerar att drabbas av framöver. Jag vill uppmuntra statsrådet att driva frågan genom att få med sig sina kollegor, alltså miljöministrarna, i EU-länderna med lite oväntade grepp. Vi är flera som har låtit blodtesta oss och visat upp resultaten av det. Det är sådana viktiga insikter som kan behövas politiskt - att det inte bara handlar om enskilda förgiftade vatten utan också om att vi har ett stort och massivt kemikaliesamhälle med tusentals kemikalier i vår vardag. Det gäller alla oss som lever i den moderna tiden.
Motståndet för någon som sedan dricker ett vatten som innehåller höga halter av PFAS blir väldigt lågt om man också är lite småförgiftad av allting man äter eller använder på sin kropp. Därför är det viktigt att uppmärksamma detta tillsammans med kollegorna, ligga steget före och inte avvakta långa utredningar utan lägga fram förslag som kan förbjuda dessa kemikalier snabbt.
Anf. 48 Katarina Luhr (MP)
Fru talman! Jag tror att det är tydligt för de flesta av oss att vi behöver få bort dessa kemikalier och att förbud är en viktig väg att ta till när det gäller just de långlivade kemikalierna. Om vi inte får bort PFAS riskerar vi att halterna bara fortsätter att öka i vår omgivning och i oss.
Men vi behöver också ta krafttag för att hantera PFAS som vi redan lämnat i vår omgivning. Och här behövs det verkligen en nationell kraftsamling och en riktig handlingsplan med både åtgärder och pengar för att vi ska kunna få någon effekt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Kartläggningen och miljöövervakningen behöver stärkas. Forskningen behöver prioriteras för att förbättra metoderna för detta. Arbetet med att minska utsläpp av PFAS till vårt vatten behöver öka. Regler för vilka ämnen som man får hantera vid en dricksvattentäkt behöver skärpas. Och dricksvattentäkterna behöver skyddas mycket bättre.
PFAS-rening i våra dricksvattenverk kommer att behövas på flera platser. Och staten behöver ta ett större ansvar för den mark som statliga verksamheter har förorenat. Sist men inte minst behöver de enskilda personer som har förgiftats eller fått sitt vatten kontaminerat få ett större samhällsskydd och rättsskydd framöver.
Det finns väldigt mycket att göra, och det finns också väldigt mycket som vi behöver göra. Jag hoppas därför att miljö- och klimatministern känner att det bara är att sätta igång, ta tag i frågan och verkligen prioritera den framåt.
Anf. 49 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Fru talman! Jag tackar återigen ledamöterna för denna interpellationsdebatt.
Låt mig lite kortfattat nämna allt det som pågår, för vi har verkligen tagit ett krafttag i dessa frågor på flera olika sätt. Om jag håller mig till det som rör mina områden diskuterar jag tillsammans med likasinnade länder frekvent dessa frågor. Det är inte så att vi på något sätt lutar oss tillbaka eftersom kommissionen inte skyndar på processen kring en revidering av lagstiftningen som rör detta, utan vi samlas ofta innan EU:s ministermöten drar igång för att diskutera hur vi på olika sätt ska hantera PFAS-frågorna under tiden.
Sedan är det väldigt komplext när det handlar om att göra förändringar av dessa lagstiftningar. Jag tänker exempelvis på att Europeiska kemikaliemyndigheten arbetar med ett av de mest omfattande begränsningsförslag som har lagts fram. På detta förslag finns det 5 600 kommentarer från över 4 400 organisationer, och man ska gå igenom alla dessa kommentarer en och en. Sådant gör att det tar tid. Det är verkligen beklagligt att det är så, men som vi alla vet är lagstiftningen så utformad att det ibland tar tid.
Men jag måste ändå påpeka att EU:s och Sveriges arbete ger resultat. Vi ser att det sker framsteg, och vi ser att olika grupper av PFAS steg för steg har begränsats. Exempelvis trädde under 2023 en begränsning i kraft av gruppen PFCA som består av cirka 200 ämnen som används i många olika saker. Det finns också långt framskridna förslag på förbud mot PFAS i brandskum och en begränsning av andra olika grupper av ämnen. Det finns alltså ett arbete som går framåt.
Då är frågan vad vi kan göra i Sverige. Vi behöver på olika sätt konkret försöka fasa ut användningen av PFAS med stöd av nuvarande regelverk också, även om vi vet att det finns ett behov av ett skärpt regelverk. På olika sätt ser vi alltså till att många olika svenska myndigheter - uppenbarligen såklart Kemikalieinspektionen men också Havs- och vattenmyndigheten, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Sveriges geologiska undersökning, Statens geotekniska institut och Läkemedelsverket - på uppdrag från regeringen arbetar aktivt med dessa frågor om föroreningar och PFAS-ämnen i mark och vatten. Det finns olika delar i detta arbete, bland annat att förbättra riskbedömning, regelutveckling, miljöövervakning, forskning, som ledamoten tog upp, teknikutveckling och olika typer av offentlig kontroll, för att se till att vi faktiskt efterlever den lagstiftning som finns.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Regeringen har alltså tagit ett helhetsgrepp om denna fråga och arbetar på alla olika sätt aktivt för att vi inte ska ha livsmedel som överskrider gränsvärdena. Och i de fall där vi ser att vi kommer att ha utmaningar framöver även för Sverige att tillämpa höjda gränsvärden behöver vi arbeta för att förbättra denna situation så snart som möjligt, särskilt de ökade kostnader som kommer att uppstå för mindre kommuner som kommer att ha svårare att tillämpa den typen av lagstiftning. Vi följer därför denna utveckling noga.
Jag ska slutligen även påpeka att jag i går fick mitt blodprovstest som jag ska göra för att kolla halterna av PFAS i mitt blod och på så sätt förhoppningsvis bidra till att uppmärksamma fler på denna problematik.
Anf. 50 Jytte Guteland (S)
Fru talman! Jag tackar än en gång statsrådet för denna debatt och redogörelsen för att dessa frågor är viktiga för klimat- och miljöministern samt för att det finns ett aktivt arbete på gång. Jag är också glad över detta med statsrådets blodprov. Jag tror att det kan väcka uppmärksamhet i EU-kretsen. Det är en rad politiker som har gjort sådana blodprov, och det är ganska häpnadsväckande vad man får fram. Statsrådet får försöka att inte bli alltför rädd i det läget utan inse att det tyvärr är på det sättet. Men det är en viktig politisk signal om att vi måste minska detta i samhället.
När det gäller de politiska frågor som finns på regeringens bord framöver vill jag avslutningsvis göra åtminstone tre medskick. Det första är att snabba på det politiska arbetet på EU-nivån. Vi fick flera besked från statsrådet om vad som händer. Men sanningen är att sådana frågor kan ta väldigt lång tid. Och även om myndigheterna som sagt är på hugget kommer det också att finnas en lobbyism som är enorm från företag som inte vill se denna utveckling och som inte själva ser sin del i det lapptäcke av kemikalier som läggs över befolkningarna utan bara ser sin lilla del. Det är jätteviktigt att snabba på processen.
Det andra medskicket gäller branschsamtal, att man ser till att prata med företag också i Sverige så att man skambelägger dem som inte fasar ut detta snabbt.
Det tredje medskicket gäller de egna myndigheterna, som nog kämpar inom sina områden. Det behövs en strategi på hemmaplan både för sanering och för att ge stöd om hur man kan sköta sin del i att skydda svenska folket från dessa gifter.
Anf. 51 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Fru talman! Jag uppskattar inspelen om hur regeringen på olika sätt kan arbeta vidare med denna fråga. Och jag är inte rädd för att göra blodprovet och se hur mycket PFAS som finns i mitt blod. Jag är medveten om den kunskap som finns kring detta, och kunskap gör att man kan lugna ned sig även när det gäller otäcka saker. Därför hoppas jag att fler och fler kan ta del av kunskap om hur man helt enkelt kan vara vaksam kring vilka typer av produkter som man kan konsumera för att undvika PFAS. Och vi från politikens sida ska såklart se till att vi kan få bort dessa ämnen från vårt samhälle. Men vi vet att de kommer att finnas där ett tag. Därför är det bra att mäta, se och vara medveten om den situation som helt enkelt existerar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag har skrivit upp ledamotens tre förslag, och jag tar till mig dem. Sedan måste jag påpeka att våra myndigheter har ett väldigt extensivt arbete med just PFAS-ämnen och att motverka spridningen av dem. Det pågår ett väldigt gott arbete där man på olika sätt också bistår kommunerna i det arbete som behöver ske på kommunal nivå för att minska spridningen och hantera situationer som kan uppstå. Och jag upplever att man från myndigheternas sida verkligen har ett ordentligt grepp om dessa frågor.
Men jag tar med mig ledamotens alla tips och ser fram emot att arbeta vidare med dessa viktiga frågor om hur vi på olika sätt kan bidra till att skydda både människor och miljö från PFAS.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.