Sparbankers framtid
Interpellation 2009/10:125 av Andersson, Ulla (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-11-23
- Anmäld
- 2009-11-24
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2009-12-01
- Sista svarsdatum
- 2009-12-07
- Besvarad
- 2009-12-11
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 23 november
Interpellation
2009/10:125 Sparbankers framtid
av Ulla Andersson (v)
till statsrådet Mats Odell (kd)
De lokala sparbankerna utgör en viktig resurs för den regionala utvecklingen. Deras förankring i lokalsamhället gör att de har goda kunskaper om det samhälle, de företag och de människor som finns och verkar där. Flertalet banker är lokaliserade utanför de större tätorterna. Bland annat beviljas lån till små företag och privatpersoner som annars kanske inte skulle ha godkänts. Eftersom sparbankerna i grunden går ut på att verka lokalt har de en unik kundkännedom genom en nära relation till de lokala företagarna. Det är en oerhört viktig och basal kunskap för en bank som arbetar utifrån lokalsamhällets bästa. Detta gör sparbankerna än mer intressanta.
Det finns all anledning att tro att fler lokala fria sparbanker kommer att utveckla samhället, bland annat genom en klok långivning till lokala och regionala företag som leder till arbetstillfällen och därmed framtidstro för orten och regionen. I dag finns sparbanker enbart i ca 140 kommuner, inklusive ett antal filialer.
Det tar lång tid att bygga en bank och att grunda det kapital en stabil bank behöver. Om det inte handlar om en ren vinstdrivande verksamhet torde det vara lättare. En fördel med en fri sparbank är att de inte ger sig in i större och riskabla investeringar. Vänsterpartiet vill öka tryggheten, konkurrensneutraliteten och öka kunders valmöjlighet på bankmarknaden.
Vänsterpartiet anser att det är viktigt att öka bankkonkurrensen på bankmarknaden, så att vi får till stånd en fungerande kreditgivning för den regionala utvecklingen och breddar valmöjligheterna. Den globala finansiella krisen innebär, såväl nationellt som internationellt, att det behövs åtgärder som skärpt reglering, tillsyn, minskad spekulation och begränsning av hur stora banker tillåts bli. Utöver det behövs dock också en skarpare konkurrens mellan bankerna, med fler alternativ till de stora affärsbankerna.
Jag vill fråga statsrådet:
1. Avser statsrådet att verka för att förutsättningar ges för att fler fria sparbanker kan bildas?
2. Avser statsrådet att verka för en ökad bankkonkurrens?
3. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att tillse en god tillgång till bankservice även på landsbygd?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:125
Webb-tv: Sparbankers framtid
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:48 Fredagen den 11 decemberProtokoll 2009/10:48 13 § Svar på interpellation 2009/10:125 om sparbankers framtid
Protokoll från debatten
Anf. 95 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Ulla Andersson har frågat mig om jag avser att verka för att fler fria sparbanker bildas, för ökad bankkonkurrens och god tillgång till bankservice på landsbygden.
Jag instämmer med interpellantens beskrivning av sparbankernas starka regionala och lokala förankring och deras omvittnat goda kännedom om de företag och människor som finns och verkar där. Sparbankerna är därför en viktig bankgruppering när det gäller att tillgodose allmänhetens behov av bra och uthållig finansiell service på landsbygden.
Erfarenheterna från finanskrisen visar att de mindre bankerna generellt har haft ett begränsat risktagande och undvikit förluster, exempelvis när det gäller okända och svårvärderade finansiella instrument. Verksamheten är också ofta av sådan art att den sällan får konsekvenser för den finansiella stabiliteten i händelse av en kris. Detta har naturligtvis på olika sätt bidragit till att kreditgivningen till allmänheten har kunnat upprätthållas även under den innevarande krisen.
Det lokala konceptet med tonvikt på grundläggande finansiella tjänster, där god kännedom om kunden är ett viktigt inslag, bör i sig vara goda förutsättningar för en framtida stabil och konkurrenskraftig bankverksamhet. Ett lågt risktagande borgar också normalt sett för låga samhällsekonomiska kostnader i samband med en finansiell kris för hanteringen av lokala banker. Detta ska också återspeglas i den stabilitetsavgift som alla banker och kreditinstitut från och med i år ska betala till staten för att täcka samhällsekonomiska kostnader för finansiell krishantering. Regeringen har därför aviserat att stabilitetsavgiften från och med 2011 ska vara riskbaserad för varje låneinstitut.
Därmed torde såväl regelverken som de marknadsmässiga förutsättningarna slå vakt om de fria sparbankernas verksamheter och borga för god tillgång till finansiell service även på landsbygden.
Förekomsten av olika associationsformer ger också möjligheter att ta till vara de specifika fördelar dessa kan ge, vilket bidrar till mångfald och ökad valfrihet och - i förlängningen - till god konkurrens.
Vid sidan av stabilitet och konsumentskydd är god konkurrens ett särskilt viktigt mål när det gäller regleringen av finanssektorn. Det gäller såväl inom EU som nationellt för Sverige. Den svenska regleringen ligger i olika avseenden väl framme vad gäller förutsättningarna för god konkurrens mellan olika aktörer. Jag kommer även framdeles verka för ett gott närings- och konkurrensklimat för banker i Sverige utan att göra avkall på samhällets berättigade krav på ansvarstagande, måttfullhet och sund riskhantering.
Anf. 96 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Tack, statsrådet, för ett svar som bygger på öppenhet och en positiv syn på sparbanker och sparbankers betydelse för både samhällsutvecklingen, landsbygdens utveckling och deras stora trovärdighet.
Vad jag förstår står även Kristdemokraterna bakom parollen att hela Sverige ska leva, så jag tycker att det borde finnas en god grund för en bra diskussion och också från statsrådets sida en vilja att komma med förslag på hur denna utveckling ska spridas vidare. Det saknade jag dock i svaret. Statsrådet tar i stället upp den stabilitetsavgift som blir en pålaga på sparbankerna och faktiskt bestraffar dem för deras skötsamhet. Jag tänker återkomma till detta senare och höra hur statsrådet ser på den frågan.
Jag har ställt denna interpellation och också kommit med en rad förslag under den allmänna motionstiden kring sparbankernas utveckling utifrån två perspektiv som vi ser. Dels har vi en bristande bankkonkurrens i dag. Vi har en oligopolistisk struktur, det vill säga en stor dominans av de stora affärsbankerna. De står för 75 procent av inlåningen. Vi har under finanskrisen också sett att krediter även till friska företag dras in och att man får problem ute på landsbygden när man inte får tillgång till kreditgivning.
Vi har också sett en lång utveckling på landsbygden där man drar in samhällsservice och där staten många gånger är den första att dra sig ur, vilket är att djupt beklaga. Vi kan nu se det på apoteken, som på landsbygden bara är garanterade i tre år. Vi kan även se det genom mackar och bankkontor, till exempel i Jämtland där Swedbank nu har dragit in fem bankkontor.
Det är också väl känt att kreditgivningen där det finns lokala sparbanker, vilket i dag är ett 60-tal kommuner och ungefär lika många filialer, fungerar väl eftersom man har god lokalkännedom och känner till företaget och individen i fråga. Man vet vad som är möjligt och inte. Man har till och med bättre förutsättningar för bostadsbyggande där sparbankerna finns. De finns också i alla län utom i två i dag.
Men ett problem är att det inte har varit några nyetableringar av sparbanker sedan 1930-talet. Sparbanker är en bra form för trygghet och säkerhet eftersom de inte delar ut vinster till aktieägarna utan måste fondera vinsten och avkastningen. Det ger en överlägsen trygghet för kunden, och på så vis också för samhället. Delar av överskottet går till samhällsnyttiga ändamål. Sparbanken har en soliditet som är fyra till sex gånger bättre än affärsbankerna.
Vänsterpartiet har lagt fram en rad förslag för att stimulera fram bildandet av fler lokala banker där vi gärna ser sparbanker som en del. Vi har till exempel föreslagit uppstartslån eller tillgång till kreditgarantier för att kunna starta banker. Det är väldigt svårt. Det tar lång tid att få en stabil bank.
Vi har också tittat på det som har skett i Norge där man har något som heter egenkapitalbevis. Det har vi också föreslagit. Jag skulle vilja fråga statsrådet om han kan tänka sig en sådan lösning även i Sverige. Det har slagit väldigt väl ut i Norge.
Egenkapitalbevis kan ses som en form av aktier, men de ger en lägre avkastning. Man får inte tillgång till förmögenheten i banken, och man får inte heller en styrelsemajoritet. Den enskilde eller företag kan gå in och stötta och bilda en lokal sparbank med tillgången till kapitalet.
Min fråga till statsrådet är: Vad vill egentligen statsrådet göra för att bidra till en positiv utveckling i form av en bättre bankkonkurrens och ett stabilare banksystem, vilket skulle vara en tillgång för landsbygdens utveckling? Är egenkapitalbevis något som statsrådet kan tänka sig?
Anf. 97 Lena Olsson (V)
Herr talman! Jag vill instämma i det som Ulla sade och tacka för svaret. Det är en beskrivning av nuläget och hur det ser ut, men det finns inte så många idéer på hur man kan bilda nya lokala sparbanker.
Mats Odell instämmer i interpellantens beskrivning av sparbankernas starka regionala och lokala förankring och deras omvittnat goda kännedom. Sparbankerna är därför en viktig bankgruppering när det gäller att tillgodose allmänhetens behov av en bra och uthållig finansiell service på landsbygden.
Det här konstaterar ministern, och säger att det är bra. Då blir frågan: Ja, men vad gör man åt det i nästa steg?
Ulla har på ett förtjänstfullt sätt redogjort för Vänsterpartiets politik när det gäller vad man skulle kunna göra åt det här. Hon har också tittat på den modell som man har i Norge. Den har varit väldigt effektiv. Den har bidragit till en slagkraftig regionalpolitik.
Jag har roat mig med att besöka en finanskoncern som heter Terrakoncernen. Det är också en bankallians. Bara namnet skulle ju kunna locka lite. De har ett väldigt intressant upplägg. Under dem finns 78 självständiga, lokala sparbanker. Man gör upphandlingar av teknik och så vidare och hjälper varandra, men dessa sparbanker i Norge är fortfarande fullt självständiga. Man har nytta av den här arbetsmodellen där de samlas under ett paraply. Det var väldigt intressant.
Jag vill ställa en fråga. Är det här någonting som Mats Odell har kännedom om och är intresserad av?
I tisdags hade vi en debatt om Högdahls utredning om lokal service. Det handlar inte bara om statens eller kommunernas åtagande för att bidra med bra service. Man kan även hjälpa till med ett slags uppstartslån, som vi säger, för att också landsbygdens människor ska få tillgång till kapital som bland annat företagare såväl behöver till bostadsbyggande och annat.
Det finns många bra exempel här i Sverige också. Jag har tittat lite på Sparbanken Syd. Man har gjort väldigt mycket nere i Ystad. Man har ett samhällsengagemang. Man inser alltså att banken är en del av samhället.
Jag är också väldigt intresserad av att få svar på de frågor som Mats Odell har fått av Ulla Andersson.
Vi kan se affärsbankernas oligopol. Vi vet hur det låter när det gäller offentligt monopol. Nog borde även bankkunder ha en större möjlighet, Mats Odell?
Anf. 98 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Ulla Andersson och Lena Olsson från Vänsterpartiet kommer här med en kaskad av förslag på hur vi med skattepengar ska stimulera privat företagande på olika sätt, i glesbygd den här gången. Här skiljer vi oss åt. Mitt parti, Kristdemokraterna, och Allians för Sverige har en annan uppfattning om detta, nämligen att det är det civila samhället, de privata aktörerna, som ska få så goda förutsättningar att bedriva verksamhet i hela landet att livskraftiga affärsidéer ska kunna förverkligas av människor av kött och blod.
Herr talman! Jag har inte exakt grepp om hur mycket som Vänsterpartiet vill höja skatten för människor på landsbygden och i glesbygden, men det handlar, totalt sett för de svenska medborgarna, om belopp som är väldigt stora. Ni vill dra in köpkraft och ersätta den med olika typer av statliga punktinsatser för att åstadkomma mångfald, och nu är det på bankområdet.
Låt oss ta ett annat område, apoteksområdet. Där har vi haft ett statligt monopol. Det har den här regeringen ändrat på och skapat förutsättningar för mångfald. Då är ni emot det. Ni får nästan bestämma er. Det är bra med mångfald när det gäller sparbanker, men det är inte bra när det gäller apotek. Det vore spännande att få en liten inblick i hur den ideologiska ekvationen ser ut och går ihop.
Jag tror att de insatser som staten har gjort för att stabilisera bankväsendet under den här finansiella krisen har varit ändamålsenliga. De har inte kostat skattebetalarna någonting i den delen, utan det har varit en vinstaffär när det gäller insatserna. Sedan har ju krisen inneburit enorma kostnader för samhället och för enskilda individer som har förlorat sina arbeten. Visst är det så.
Den här stabilitetsavgiften som jag nämner i svaret kommer att stärka banker med låg riskprofil. De kommer att ha en lägre avgift än konkurrenter som tar stora risker eftersom den kommer att vara riskbaserad.
Jag tror också att det här med att staten ska gå in och med punktinsatser skapa nya typer av företag är en politik som inte hör framtiden till. Staten kan nämligen inte identifiera vad vi ska använda skattebetalarnas pengar till när det gäller näringsverksamhet. Det måste i grunden vara sunda affärsidéer som ska ha förutsättningar genom att människor har resurser att investera och satsa på sådant som är livskraftigt och som kan utvecklas. Det gäller också sparbankerna.
Anf. 99 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Låt mig börja med att upplysa statsrådet om att 60 procent av landets befolkning, det vill säga de med lägst inkomster, får bättre ekonomi med Vänsterpartiets ekonomiska politik, allt enligt riksdagens utredningstjänst.
Men nu var det sparbanker vi pratade om, och jag tänker hålla mig till den frågan. Jag tycker att man kan göra det i en sådan här debatt.
Statsrådet har i sitt svar tagit upp stabilitetsavgiften, som om det skulle vara ett sätt att bidra till utvecklingen av fler sparbanker i Sverige. Det är snarare tvärtom. Fler regelverk omfattar även sparbankerna, som har en mindre administration och mindre resurser att hantera regelverken. Ofta gör man inte skillnad på sparbanker och affärsbanker i utformandet av olika regelverk, vilket självfallet försvårar och fördyrar för sparbankerna.
Den avgift som statsrådet tar upp är för den fond som ska gå in om det blir en ny bankkris. Till att börja med täcker avgiften inte kostnaderna för en ny bankkris, och skattebetalarna kommer att stå där igen. Dessutom stoppar statsrådet in 15 miljarder av skattebetalarnas pengar i fonden, vilket är helt förkastligt.
Det är alltså meningen att sparbankerna ska betala till en fond som de inte får dra nytta av. De ska vara med och betala för de stora affärsbankernas risktagande. Det tycker jag är helt olämpligt och definitivt inte ett sätt att stödja utvecklingen av fler banker och ökad bankkonkurrens.
Vidare tar statsrådet upp att Vänsterpartiet har en kaskad av förslag för att stödja privat näringsliv, och förfärar sig. Vänsterpartiet har en kaskad av förslag för att vi vill se en utveckling av landsbygden och fler jobb. Därför lägger vi fram en rad förslag till politisk debatt. Det är så vi tycker att man ska göra. Sedan kan man gilla eller inte gilla förslagen.
Statsrådet är väldigt pigg på att använda skattebetalarnas pengar till affärsbankerna. Då är det tydligen helt okej. Här är det dock fråga om lån och ingenting som man får till skänks. Till på köpet får man betala ränta på lånet. Ett av de förslag vi tagit upp handlar inte ens om att det på något sätt ska gå via staten. Det staten ska göra är att tillåta egenkapitalbevis så att man privat kan gå in och stödja en lokal sparbank. Vad är faran med det, statsrådet? Det borde väl vara något som även ett borgerligt statsråd skulle kunna tänka sig. Det är en modell som fungerar i Norge. Varför skulle den då inte fungera här?
Statsrådet far med lite falsk marknadsföring. Han lovordar en rörelse, säger att den fungerar väl och är till stor samhällsnytta, men har inte för avsikt att göra någonting för att skapa förutsättningar för den att sprida sig.
Låt oss titta på det som händer i samhället. I Jämtland har fem bankkontor försvunnit. Man har nu 20 mil till närmaste bank. Är det en utveckling som statsrådet är nöjd med? Tänker han stå och titta på och låta det ske eller tänker han göra något för att försöka få till stånd en förändring? Har statsrådet någon tilltro till politiken och demokratin eller menar han att man som ansvarig politiker för ett område bara ska stå med armarna i kors, se på och sedan tala om ifall något är bra eller dåligt, utan att ha för avsikt att komma med egna förslag på något område? Det är så jag tolkar statsrådets inställning i denna fråga.
Jag måste säga att jag är mycket besviken, för det positiva anslaget i det skriftliga svaret har nästan helt försvunnit under debattens gång. I stället blir det en form av icke-vilja som uttalas från talarstolen, vilket gör mig besviken. Statsrådet har fortfarande möjlighet att ändra sig.
Anf. 100 Lena Olsson (V)
Herr talman! Som sagt, ministern har fortfarande möjlighet att ändra sig.
När man läser det skriftliga svar som vi fått och jämför det med det som sades från talarstolen blev det en vändning. Jag håller med Ulla Andersson om att vi inte ska ha någon skattedebatt utan helt seriöst diskutera sparbankerna.
Allt ingår i en helhet, eller hur, Mats Odell? Det är inte meningen att vi ska gå in och driva några sparbanker, utan vi ska skapa förutsättningar för lokala sparbanker så att de kan växa. Det gör vi via ett uppstartslån, vilket vi föreslår i vår motion. Det genererar förhoppningsvis arbetstillfällen på landsbygden, och det vet jag att Mats Odell är intresserad av; det har han tidigare gjort klart. Det leder naturligtvis också till en levande landsbygd. Det är på intet sätt heller förkastligt när det gäller storstädernas förorter. Man får alltså ha ett helhetstänkande, att det privata och det offentliga ska gå hand i hand för att det här landet ska kunna utvecklas.
Om man ser på sparbankerna tycker jag att de har en lysande affärsidé, för de gör stor samhällsnytta samtidigt som de tjänar lite pengar på det, och det kan väl Mats Odell inte ha någonting emot. Den borgerliga regeringen vill ju ha valfrihet. Här har ni möjlighet att skapa det.
Anf. 101 Gunnar Andrén (Fp)
Herr talman! Idén att staten och skattebetalarna skulle gå in och satsa pengar, äga kapital, i nya sparbanker förefaller inte vara speciellt god.
Det finns en likhet mellan
Kommunistiska manifestet
och den första sparbankslagen, nämligen att båda kom under första delen av 1800-talet. Sedan dess har en del avvecklats och andra utvecklats. Jag för min del tror, precis som interpellanten, att sparbankerna spelar en stor roll. Också jag har valt att vara kund i sparbanken, i Bjursås sparbank.
Det är viktigt att se till att den ideologiska synen blir tydlig. Vänsterpartiet och dess föregångare har alltid velat förstatliga banker av olika slag. Nu drar man i den andra delen, så att säga. Nu ska man förutom det statliga kapitalet också satsa privat kapital i bankerna, och det går inte riktigt ihop. Jag tror därför att Vänsterpartiet måste fundera på hur man egentligen ska ha det med bankerna, vem som ska satsa kapitalet. Ytterligare statligt kapital i sparbanksrörelsen strider helt mot tanken bakom sparbanksrörelsen, som tidigare även omfattade Föreningssparbanken. Det är en närmast grotesk tanke.
Anledningen till att sparbanksrörelsen varit så otroligt framgångsrik är att man använt sig av det som jag och många andra kallar kyrktornsprincipen. Man tar inte större risker än att man vet vem man lånar ut till. I till exempel Bjursås går man upp i kyrktornet och tittar sig omkring. Man ser vilka människor man kan lita på, vilka som betalar tillbaka till banken. Det är den stora skillnaden. Man behöver alltså inte de lån som Vänsterpartiet talar om, för om man har en god affärsidé - det gäller även på det lokala planet - behövs de inte.
Ulla Andersson har rätt i att sparbanker och affärsbanker måste hanteras på olika sätt eftersom de har olika riskprofiler. Dessvärre är det inte så att man inte kan ta risker i bankledningarna. Det såg vi under 90-talet. Tidigare fanns en del sparbanker - Tomelilla sparbank, sparbanken i Göteborg - som gjorde jättelika förluster. Det gällde också en sparbank i östra Södermanland. Inte heller den finns längre.
Ett av problemen är att också sparbankerna måste ha en mycket stabil grund för att kunna vara säkra på att spararnas medel alltid kan betalas tillbaka. Därför tycker jag att regeringens förslag om stabilitetsavgift även måste omfatta hela den del av bankrörelsen där man har insättargaranti. Det innebär reciprocitet i detta sammanhang.
Anf. 102 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Vi för lite olika debatter här. Om vi börjar med stabilitetsavgiften är det en avgift som banker ska betala för att skattebetalarna efter en kris inte ska sitta med notan i knäet. Det hoppas jag att vi är helt överens om; det har vi varit tidigare. Min poäng är att sparbankerna kommer att få en lägre avgift än andra banker eftersom de har lägre risker när detta nu blir riskbaserat.
Även sparbanker måste ha tuffa regler. Som Gunnar Andrén sade har vi sett exempel på att det inte finns någonting som vaccinerar sådana banker mot att individer kan komma in och ta risker som kollektivet kanske inte har varit berett att ta.
Nu fick jag i min hand en sida ur Vänsterpartiets motion. Det är lite svårt att ha en uppfattning om förslaget eftersom det inte ens nämns. Därför är det svårt för mig att recensera det. Det kanske är ett jättebra förslag, vad vet jag.
Jag tittade lite grann på vad Vänsterpartiet föreslår här. Det är någonting som kallas egenkapitalbevis. Om detta är några Monopolpengar som man inte själv har satsat är det ingen bra lösning. Vad en bank behöver är eget kapital som bär risk och där någon är beredd att ta förluster. Om detta inte innebär det är det inte till någon hjälp för den banken. Det är ofta andra lösningar man tar in kapital på än att man får in kapital som inte någon har uppoffrat och satt in och är beredd att riskera. Då får man nämligen inte den kapitaltäckning som bland annat Finansinspektionen kräver, och då är det ett gigantiskt slag i luften. Jag kan utifrån det här papperet inte bedöma vad som skulle vara fallet med de så kallade egenkapitalbevisen.
Som sagt är detta en debatt som får bölja fram och tillbaka fram till valet. Sedan får väljarna döma. Men jag vill väldigt gärna att det startas fler sparbanker. Det är en mycket bra metod för att sätta in pengar på ett säkert och bra sätt, ofta med god avkastning. De kommer också det lokala näringslivet till del. Det är också så att sparbankerna - vilket jag också skriver i mitt interpellationssvar - inte belastar den finansiella stabiliteten särskilt mycket, i och med att de ofta har mer i inlåning från sina kunder än vad de lånar ut.
Det finns väldigt mycket positivt. Jag ser också gärna att sparbankerna fortsätter att överta banker som andra vill lägga ned. Det visar sig nämligen att där andra banker inte klarar av att bedriva en väl fungerande bankverksamhet och sparbankerna tar över blomstrar ofta dessa banker. I grunden tror jag att vi har samma intresse, som vi hade häromdagen när Lena Olsson och jag diskuterade frågan om Lars Högdahls utredning. Jag tror att Vänsterpartiet har väldigt goda ambitioner på detta område. Det vi nu diskuterar är om de metoder ni vill använda för att uppnå dem och er politik sammantaget verkligen skulle verka i den riktningen.
Anf. 103 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Det börjar låta lite bättre! Jag börjar med stabilitetsavgiften, väldigt kort. Det är bra att bankerna ska betala en avgift till fonden, som i sin tur ska betala nästa bankkris. Problemet är bara att fonden är för liten. Skattebetalarna kommer återigen att få stå där med en del av notan - förutom kostnaderna för arbetslöshet och så.
En annan del i problematiken är att man också stoppar in skattebetalarnas pengar i fonden. Det är 15 miljarder som går in där. Det tycker inte jag är bra. De borde betalas tillbaka till skattebetalarna. Sparbankerna borde definitivt inte betala någon avgift alls, eftersom de inte är systempåverkande. Därför borde de inte heller betala för affärsbankernas stora risktagande.
Jag skulle föreslå statsrådet att åka till Norge eller bjuda in representanter från till exempel Terraalliansen och höra hur man arbetar och vilken betydelse egenkapitalbevisen har. Det är ett sätt för de enskilda ute i bygden eller föreningar att kunna köpa en del i sparbanken. Det är alltså en form av aktie med lägre värde som man får avkastning på. Det blir kapital till banken, och det blir ett sätt för bygden att stödja sin bank som är väldigt positivt och har haft stor betydelse i Norge för utvecklingen av fler lokala sparbanker.
De andra delar vi har föreslagit med statliga kreditgarantier eller uppstartslån är sådant som staten gör på olika sätt i det privata näringslivet och som har förekommit i många herrans år i många länder. Men man får också ränta på pengarna. Det ska inte vara någon form av stort risktagande på ett sådant sätt som inte heller vi förordar. Men vi vill se jobb på landsbygden, en ökad bankkonkurrens och en landsbygdsutveckling där man även kan bygga bostäder och få krediter till sina företag. Då har det visat sig att sparbanker har den betydelsen. Där de finns, där sker den utvecklingen. Låt oss se fler! Det har tyvärr inte startats en ny sparbank sedan 1930, så det finns möjligheter att göra det bättre.
Anf. 104 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Vi har som sagt samma ambitioner på detta område. Dock har vi lite olika förslag till hur vi ska åstadkomma denna utveckling.
Jag måste dock göra några korta anmärkningar när det gäller stabilitetsfonden. Den tillhör skattebetalarna. De 15 miljarder som är insatta har i runda slängar fördubblats sedan de sattes in. Det har varit en mycket god affär för skattebetalarna, inte enbart att vi har undvikit en härdsmälta i vår ekonomi, utan också att de pengar som har satts in har förräntat sig mycket bra så här långt. Låt oss inte gråta över det utan tvärtom se fram emot att det här nu blir en riskbaserad avgift. Om det nu är så att sparbankerna har väldigt liten risk kommer det att avspeglas i att de också får en väldigt liten avgift.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.