Speciallärarutbildning till kritiserade lärosäten
Interpellation 2007/08:587 av Damberg, Mikael (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-04-10
- Anmäld
- 2008-04-10
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2008-04-24
- Sista svarsdatum
- 2008-04-24
- Besvarad
- 2008-06-02
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 10 april
Interpellation
2007/08:587 Speciallärarutbildning till kritiserade lärosäten
av Mikael Damberg (s)
till statsrådet Lars Leijonborg (fp)
Den 21 april 2007 tog regeringen beslut om att återinföra speciallärarutbildningen. Två månader senare, den 28 juni, tog regeringen beslut om att ge nio lärosäten rätten att bedriva utbildningen från och med i höst. Med ett undantag var det exakt samma lärosäten som i dag har rätt att utfärda specialpedagogexamen.
Jag ställde en fråga till statsrådet om lokaliseringen av speciallärarutbildningar som besvarades den 27 mars. Jag frågade där varför regeringen inte inhämtade en expertbedömning från Högskoleverket innan regeringen fattade beslutet om vilka lärosäten som ska få bedriva speciallärarutbildning.
Statsrådet svarade att han delade min uppfattning om att ett utlåtande från Högskoleverket bör inhämtas i de fall regeringen fattar beslut om examensrätt för lärosäten, men fortsatte: Det var också angeläget att utbildningen skulle komma i gång så fort som möjligt för att täcka behovet av speciallärarkompetens i skolan.
I dag kom Högskoleverkets granskning av landets lärarutbildningar. Två av de lärosäten som regeringen förlagt speciallärarutbildningen till får hård kritik av Högskoleverket: Karlstads universitet och Malmö högskola.
För oss socialdemokrater är det helt avgörande för kvalitetssäkringen att viktiga beslut om högskolesektorn inte forceras fram av partipolitiska skäl, utan att det finns en dialog med experter som kan göra en vetenskaplig bedömning.
Mot bakgrund av Högskoleverkets granskning vill jag fråga statsrådet:
- Står statsrådet fast vid att det var en god idé att placera speciallärarutbildningarna utan att först inhämta Högskoleverkets bedömning?
- Kommer statsrådet även i framtiden att agera så att regeringen fattar beslut om placering av utbildningar utan att ta in synpunkter från expertis?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:587
Webb-tv: Speciallärarutbildning till kritiserade lärosäten
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:120 Måndagen den 2 juniProtokoll 2007/08:120 12 § Svar på interpellation 2007/08:587 om speciallärarutbildning till kritiserade lärosäten
Protokoll från debatten
Anf. 39 Lars Leijonborg (Fp)
Fru talman! Mikael Damberg har frågat mig om jag står fast vid att det var en god idé att placera speciallärarutbildningarna utan att först inhämta Högskoleverkets bedömning och om jag även i framtiden kommer att agera så att regeringen fattar beslut om placering av utbildningar utan att ta in synpunkter från expertis.
De korta svaren på frågorna är ja på den första frågan och nej på den andra. I de flesta fall är det naturligt att inhämta Högskoleverkets bedömning när regeringen fattar beslut av detta slag men i detta fall var det försvarligt att inte göra det.
Den återinförda speciallärarutbildningen är ett viktigt inslag i regeringens skolpolitik. Det finns ett stort behov i skolan av att ge individanpassad hjälp till elever som behöver särskilt stöd för språk-, skriv- och läsutveckling eller matematikutveckling. Varken specialpedagogutbildningen eller den ordinarie lärarutbildningen tillgodoser i tillräcklig grad det behovet.
Som jag tidigare framfört i ett svar på en fråga från Mikael Damberg grundade sig regeringens bedömning på att lärosäten som har specialpedagogexamen också kan anses uppfylla kraven för speciallärarexamen eftersom examensbeskrivningarna till stor del överensstämmer. Karlstads universitet, som inte har examensrätt för specialpedagogexamen, har inom ramen för sin lärarutbildning en tydlig profil som anknyter till speciallärarutbildningen.
Specialpedagogutbildningen utvärderades av Högskoleverket 2006, och ingen examensrätt har dragits in. I den utvärdering av lärarutbildningen som Högskoleverket offentliggjorde tidigare i år riktades kritik mot bland annat Karlstads universitet. Utbildningsdepartementet har i samband med att examensbeskrivningen för utbildningen reviderats under våren i samtal med lärosätena gått igenom förutsättningarna för speciallärarutbildning. Samtal har även ägt rum med Karlstads universitet. Under detta samtal har det framkommit att Karlstads universitet har tagit till sig av kritiken och avser att göra förändringar i sin lärarutbildning.
Jag delar den underliggande tanken i Mikael Dambergs interpellation att Högskoleverket är den myndighet som har huvudansvaret för att garantera kvaliteten i högskoleutbildningar. Jag kan nämna att regeringen avser att ge Högskoleverket i uppdrag att utvärdera speciallärarutbildningen när studenterna som börjar utbildningen i höst har fullgjort utbildningen.
Anf. 40 Mikael Damberg (S)
Fru talman! Jag skrev den här interpellationen eftersom jag blev ganska förvånad över regeringens slarviga hantering av frågan om att inrätta den nya speciallärarutbildningen. Jag har också förstått att jag inte är ensam om att vara förvånad över att regeringen valde att göra på det här sättet.
Bakgrunden är att regeringen beslutade att återinföra speciallärarutbildningen och två månader senare tog beslut om att ge nio lärosäten rätten att bedriva utbildningen från och med i höst. Men regeringen hoppade över att låta Högskoleverket och deras expertbedömning komma med synpunkter innan man fattade beslut om vilka lärosäten som skulle få utbildningen.
Detta är ganska unikt. Utbildningsutskottets ledamöter besökte Högskoleverket den 6 maj 2008. Då klargjorde universitetskansler Anders Flodström att han var kritisk till regeringen på den här punkten. Han ogillade att man inte inhämtar en kvalitetsbedömning från myndigheten innan beslut fattas om lokalisering. Högskoleverket berättade vidare att detta var första gången sedan 1977 som en ny sådan här examen har utlokaliserats utan prövning.
Man kan fundera över vilka starka skäl som kan ha funnits till varför regeringen gjorde som den gjorde. I ministerns svar säger han att detta är en viktig del av regeringens skolpolitik. Ja - men nya utbildningar är väldigt ofta en del av den sittande regeringens politik, och man har en ordning med expertutlåtande just för att politiken inte ska in och styra i högskolornas verksamhet. Man ska i stället låta Högskoleverket komma med ett expertutlåtande för att se vilka utbildningar som de facto är bäst.
Högskoleverket framhöll vidare att detta var extra märkligt just nu eftersom vi aldrig tidigare haft en så gedigen kunskap om sektorn som i dag. Högskoleverket framhöll också att det inte självklart är så att de lärosäten som i dag bedriver specialpedagogutbildning per automatik är bäst lämpade eller har fullständig kompetens för att bedriva en speciallärarutbildning. Det är ju två olika utbildningar.
De berättade också att de har samma erfarenheter när det gäller processen kring den nya civilekonomutbildningen alldeles nyligen där några av lärosätena inte hade den kompetens inom till exempel redovisningskunskap som den nya utbildningen krävde.
Jag vill därför ställa följdfrågan: På vilket sätt arbetade regeringen med kvalitetsprövningen innan man fattade sina beslut? Vilken rutin använde man för att bedöma vilka lärosäten som skulle få den här utbildningen? Högskoleverket har sin rutin för hur det här arbetet ska skötas.
Jag ställde tidigare en skriftlig fråga och blev lite förvånad över svaret. Därför följer jag upp detta nu. Den gången svarade ministern skriftligt att det var bråttom att komma i gång med den här utbildningen. Jag vill fråga ministern: Hur lång tid extra hade det tagit för Högskoleverket att göra en expertgranskning av utbildningarna? Hur lång tid hade det förskjutit processen? Nu rev man i stället upp en princip som har gällt sedan 1977 i högskolevärlden.
Fru talman! Det korta svaret är ja på den första frågan och nej på den andra, säger ministern. Det är ett väldigt märkligt svar. När det gäller den första frågan hoppades jag att ministern skulle säga att detta var fel och att man gjort detta för slarvigt, precis som en del andra frågor som regeringen slarvat igenom. När ministern sedan svarar nej på den andra frågan blir det helt obegripligt. Vad är det som säger att regeringen inte har en angelägen utbildning som man vill starta om ett år och som det är bråttom med? Det brukar nämligen vara så i politiken; man vill genomföra sin politik.
Man har lanserat en helt ny princip här. Jag tycker, fru talman, att det är allvarligt att ministern inte verkar inse att han genom sitt agerande har skadat tilltron till det kvalitetsvärderingsarbete som Högskoleverket gör av landets högskoleutbildningar.
Anf. 41 Lars Leijonborg (Fp)
Fru talman! För att det här ska bli någorlunda begripligt för dem som följer diskussionen måste vi sätta in det lite i sitt sammanhang.
Det låter väldigt bra att Mikael Damberg engagerar sig för kvalitet i speciallärarutbildning, men det reser omedelbart två frågor. Är Mikael Damberg över huvud taget
för
att vi inrättar en speciallärarutbildning? Detta har varit en stridsfråga i åratal, där Socialdemokraterna har motsatt sig detta och sagt att det inte behövs något återinförande av speciallärarutbildningen. Om det här får tolkas som en ändring på den punkten är det i sig ett mycket välkommet besked.
Den andra frågan detta reser är om Socialdemokraterna anser att Högskoleverkets bedömningar i kvalitetsfrågor alltid bör tas för gott. Det var nämligen så att den gamla regeringen visserligen frågade Högskoleverket om råd men sedan inte följde råden. Så det här är ett nyvaknat engagemang för Högskoleverket som kvalitetsbedömare som jag, vilket framgår av mina båda svar, välkomnar eftersom jag naturligtvis delar uppfattningen att Högskoleverket ska spela en central roll när det gäller att garantera kvaliteten i högre utbildning.
Då uppstår frågan: Varför tillfrågades inte Högskoleverket i detta fall? Här gör vi något olika bedömningar, för vi anser för vår del att specialpedagogutbildningen till sin utformning ligger så nära speciallärarutbildningen att kvalitetsbedömningen kan vara densamma. De som fått specialpedagogutbildning bör alltså även kunna klara speciallärarutbildningen.
Men - och då kommer vi till den lilla poäng Mikael Damberg har - så har vi Karlstads universitet som var ett undantag. Karlstads universitet fick utbildningen utan att ha specialpedagogutbildning, och nu har de fått kritik av Högskoleverket. Det kan man tycka är en stor poäng i Mikael Dambergs fråga.
All right, visst, det hade naturligtvis varit bäst om Karlstads universitet inte hade fått kritik. När man å andra sidan går in på detta i detalj står det ganska klart att kritiken inte särskilt mycket berör den planerade speciallärarutbildningen - man ska ju komma ihåg att speciallärarutbildningen i Karlstad ännu inte har startat.
Jag ser alltså med tillförsikt fram emot Karlstads möjligheter att bedriva den här utbildningen med hög kvalitet. De har också framhållit att de naturligtvis tar till sig den kritik de fått.
Jag har alltså lite svårt att få grepp om den här frågan. Jag delar naturligtvis Mikael Dambergs utgångspunkt, och jag är glad för att han har den utgångspunkten, för traditionellt har det varit de omvända förtecknen i utbildningsdebatten. Att Mikael Damberg nu försvarar kvalitet och även synes försvara speciallärarutbildningen är mycket, mycket bra. Det är den ståndpunkt jag brukar ha haft i våra diskussioner under årens lopp, men där socialdemokratiska företrädare har haft andra utgångspunkter.
Jag tror därför inte vi skiljer oss så mycket åt när det gäller själva utgångspunkten. Nu startar speciallärarutbildningen brett i höst, och jag är övertygad om att den kommer att genomföras med god kvalitet på de nio orterna.
Anf. 42 Mikael Damberg (S)
Fru talman! Jag kan börja med att säga att jag också är övertygad om att flera av de här utbildningarna som kommer att bedrivas på universitet och högskolor runt om i Sverige kommer att hålla hög kvalitet. Det är inte det debatten handlar om. Jag tror att Karlstad kommer att kunna bedriva en bra speciallärarutbildning.
Det som är frågan för dagen är varför regeringen valde att frångå en princip och en praxis som har gällt i Sverige sedan 1977 och som innebär att Högskoleverket innan beslut fattas om vilka lärosäten som ska få en utbildning först ska inhämta expertutlåtanden. De är ju ett underlag för regeringen när den ska fatta sina beslut. Det är så vi har haft det i Sverige sedan 1977. Nu väljer högskoleministern att göra en helt annan variant.
Man måste fråga sig vad som var bakgrunden till detta. Då ställer jag en fråga om vilken process- och kvalitetssäkring som regeringen har använt för att välja ut just de här lärosätena. Jag delar uppfattningen att det kan ligga nära till hands att de som bedriver specialpedagogutbildning kommer att ha försteg när det gäller att bedriva den här utbildningen också. Men regeringen har själv frångått den principen med Karlstads universitet. Jag tror att det kommer att finnas andra universitet som åtminstone ville tävla om kvaliteten i den nya utbildningen. Det säger regeringen nej till genom en helt ny princip som ska gälla från och med nu.
Då förstår jag att Högskoleverket reagerar och undrar vad det är som händer. Vilken kompetens och vilken process har regeringen använt, eftersom Högskoleverket har sin process i dessa frågor? Man får ett uppdrag att utreda frågorna. Sedan uppmanar man högskolorna att söka examensrätten. Därefter utser man expertgruppen, en sakkunniggrupp, som bedömer ansökningarna utifrån de kvalitetskriterier som grundar sig på högskolelagen och högskoleförordningen. Sedan genomförs som regel också platsbesök där man för samtal med representanter för högskoleledningen, lärare och studenter. Till sist lämnar man ett sakkunnigt utlåtande till regeringen.
Det är det här regeringen har valt att hoppa över, därför att man gör en liten egen bedömning. Då måste man ställa sig frågan: Varför denna nya princip? Det var bråttom, skriver högskoleministern i sitt första svar till mig. Men hur bråttom var det? Hur lång tid hade det tagit att göra det här på rätt sätt, att kvalitetssäkra utbildningarna i förhand, inte i efterhand? Här säger man att efter att studenterna har gått ut ska vi kolla via Högskoleverket om det var en bra utbildning. Det är inte så vi brukar göra i Högskole-Sverige. Först kontrollerar man kvaliteten, sedan bedriver man utbildning och därefter kontrollerar man kvaliteten en gång till. Det är så vi brukar göra.
Men det är möjligt att det finns ett bra svar, att det här skulle ta väldigt långt tid. När Högskoleverket får frågan bedömer man, eftersom man har så mycket kunskap i den här frågan, att man skulle kunna göra detta på sex månader. Var sex månader värt att kasta ut en princip som gällt från 1977, att Högskoleverket granskar kvaliteten och låter högskolorna ta ställning till nya utbildningar innan regeringen fattar sitt beslut? Det är en fråga som högskoleministern måste svara på.
Jag får fortfarande inget svar på frågan om vilken process regeringen har tillämpat för att garantera kvaliteten i de här utbildningarna. Jag tycker att det här är en viktig principfråga, för det handlar ju om balansen mellan regering och högskola. Vi har haft denna praxis därför att det inte ska uppfattas som att regeringen styr för mycket av enskilda utbildningar.
Däremot har politiken en självklar roll när det handlar om att starta nya utbildningar som man tycker är relevanta och som ligger i linje med skolpolitiken. Politiken har en självklar roll i att driva fram nya universitet och högskolor, om man tycker det, som vi har runt om i Sverige. Högskoleministern försökte lite indirekt kritisera att vi på något sätt drev fram en utveckling med nya, starka högskolor och universitet runt om i Sverige. Det är ingenting vi skäms över. Men vi har gjort det utifrån kvalitetsutvärderingar och offentliga satsningar som har lett fram till en situation där politiken också får ta ansvar för de beslut som fattas. Här väljer man att avstå från expertutlåtanden, vilket är ett ganska märkligt förfarande.
Jag vill ställa en sista fråga i det här inlägget: Vad är det som säger att regeringen inte tänker göra det här igen, eftersom man tycker att det var bra i det här fallet?
Anf. 43 Lars Leijonborg (Fp)
Fru talman! Jag noterar att Mikael Damberg inte svarar på frågan: Är det rätt att över huvud taget starta en speciallärarutbildning i Sverige? Ett besked från Socialdemokraterna på den punkten skulle vara ganska intressant.
Det faktum att den socialdemokratiska regeringen beviljade universitetsstatus, om jag minns rätt, mot en rekommendation från Högskoleverket glider han också förbi och framställer det som motstånd mot att fler orter i Sverige ska få högskolor och universitetsutbildning.
Det är väl två frågor som Mikael Damberg kan återkomma till. De är mycket relevanta i detta sammanhang.
Sedan vet vi ju alla att ni har infört en lärarutbildning, som ni med näbbar och klor har försvarat, som har präglats av stora kvalitetsproblem. Det är ju en del av den här problematiken. Om vi hade haft lärarutbildningar runt om i Sverige som hade hållit toppkvalitet hade ett sådant här beslut varit ännu lättare att fatta. Men sanningen är att ni socialdemokrater har ansvar för en lärarutbildning som nästan alla nu är överens om dras med mycket svåra kvalitetsproblem som vi får försöka reda ut.
Är det sannolikt att den här utbildningen hade placerats på andra orter med en annan process? Jag har faktiskt mycket svårt att tro det. De lärosäten som har specialpedagogutbildning ligger naturligtvis mycket nära till hands. Vi hade självfallet en dialog med Högskole-Sverige om det här innan beslutet fattades. Alla visste att det var på gång. Alla som hade intresse av att bedriva utbildningen hade möjlighet att anmäla ett sådant intresse.
Sedan bereddes detta ärende som alla andra regeringsärenden bereds. Det var tjänstemän på departementet som tog fram ett beslutsunderlag som jag tyckte verkade rimligt och som jag gick fram med till regeringen.
Den avgörande frågan är: Kan Mikael Damberg visa att detta beslut i sak var felaktigt? Hade det blivit en bättre speciallärarutbildning om vi hade berett ärendet på ett annat sätt? Inget tyder på att svaret på den frågan är ja. På det sättet blir det här en ganska formalistisk diskussion.
Formalia kan vara viktigt. Det är klart att regeringsformens krav på beredning av regeringsärenden ska respekteras. Vår bedömning är att detta ärende är berett på ett korrekt sätt eftersom de åtta lärosäten som har specialpedagogutbildning har visat att de klarar av det. Karlstads universitet har en utformning av sin lärarutbildning som gör att det finns mycket starka skäl att tro att de också skulle kunna klara en utmärkt speciallärarutbildning.
Anf. 44 Mikael Damberg (S)
Fru talman! Frågan handlar om vilka principer som ska gälla när man inrättar nya examina. Det är exakt det debatten handlar om. Nu har regeringen valt att frångå en princip som har gällt sedan 1977, där regeringens egen myndighet Högskoleverket, som normalt gör det här arbetet, är kritiskt till att regeringen har rundat dem i det här ärendet och hittat på en egen beredningsprocess. Det är klart att det lite grann rubbar den balans som finns mellan regeringen och högskolesektorn. Vi har varit ganska överens om att sätta stor tilltro till Högskoleverket och den expertis som finns från vetenskapssamhället självt när det gäller vilka utbildningar som är bra eller inte.
Här väljer utbildningsministern att göra något som han inte alls har pratat om i valrörelsen. Han klampar rakt in med politiken och säger att nu bestämmer regeringen vilka orter som är aktuella. Efter en egen liten rundringning har vi sett att här bedrivs det vissa utbildningar. Här tror vi att Karlstads universitet kan vara bra, så vi fördelar de här utbildningsplatserna och ger nya examina på det sättet. Det är en helt ny princip. Varför pratade du inte om det i valrörelsen, Lars Leijonborg, och sade att det här är vårt sätt att göra högskolor och universitet mer autonoma? För att uppvärdera vetenskapssamhället tar regeringen över beslutsunderlag som Högskoleverket har skött sedan 1977. Det är ju det som frågan gäller.
Om vi ska vara riktigt ärliga, fru talman, tror jag att högskoleministern kanske har blivit överkörd i den här frågan. Utbildningsministern kanske sade: Jag ska ha mina utbildningar nu. Ni hinner inte med att ta in Högskoleverket. Det är bara löjligt. Säg att vi kör på de gamla utbildningsplatserna. Det funkar nog bra, och så får du leverera. Det kan ju vara på det sättet.
Jag hade förväntat mig en mer kritisk hållning här, där du hade sagt att hade jag fått göra det här igen hade vi gjort på rätt sätt, så som vi brukar göra i Sverige för att garantera kvalitet och visa på en rakare hållning från politikens sida.
Nu väljer högskoleministern att argumentera för att det här var väldigt bra berett. Det här var ett korrekt sätt att göra det på. Det finns ingenting som talar för att resultatet hade blivit något annat. Det är inte det vi pratar om nu. Vi pratar om hur det här ska ske i framtiden. Och nu har vi en högskoleminister som står i riksdagens talarstol och hyllar detta sätt att jobba på. Jag hade förväntat mig det tydliga beskedet att det här inte kommer att ske igen. Det var ett misstag. Vi ska inte göra på det här sättet igen.
Anf. 45 Lars Leijonborg (Fp)
Fru talman! Jag måste få återkomma till själva huvudfrågan, nämligen att det var viktigt att återinföra speciallärarutbildningen. Man kanske inte ska citera döda, men jag vill ändå göra det. Jag träffade för några år sedan en publicist som brukar förknippas med Socialdemokraterna, Herbert Söderström, som i ett privat samtal med mig sade att avskaffandet av speciallärarutbildningen enligt honom var ett av Socialdemokraternas största svek mot svaga elever. Jag, liksom skolministern, betraktar återinförandet av speciallärarutbildningen som en av de viktigaste saker vi hittills gjort.
Kommer detta att ske igen? Man måste komma ihåg när man bedömer det att det handlar om en utbildning som funnits tidigare och som ligger ganska nära en redan existerande utbildning. Jag har svårt att se att vi skulle inrätta en ny utbildning där båda de kriterierna uppfylls. Därför är det mycket sannolikt att vi för framtiden är överens om att när nya utbildningar inrättas, när beslutet fattas, bör Högskoleverket yttra sig om lokaliseringsfrågan samt bedöma kvaliteten.
Jag har alltså mycket svårt att tro att denna diskussion behöver upprepas. Jag vidhåller dock att i just detta fall var beredningen tillfyllest, och allt tyder på att när utbildningen till hösten på allvar sjösätts kommer den att fungera mycket väl och bli till stor nytta i det svenska utbildningsväsendet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.