Specialutformade program i gymnasieskolan
Interpellation 2008/09:510 av Pertoft, Mats (mp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-05-13
- Anmäld
- 2009-05-13
- Besvarad
- 2009-05-26
- Sista svarsdatum
- 2009-06-01
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 13 maj
Interpellation
2008/09:510 Specialutformade program i gymnasieskolan
av Mats Pertoft (mp)
till utbildningsminister Jan Björklund (fp)
Under tiden som Gymnasieutredningen pågått har det förts en diskussion om vad som ska hända med gymnasieskolans specialutformade program respektive de lokala kurserna i den nya gymnasieskolan. I Anita Ferms utredningsförslag togs de specialutformade programmen och de lokala kurserna i princip bort. De skulle enbart få finnas om de godkändes av ett regionalt råd bestående av företrädare för högskolan och näringslivet.
Under remisstiden var kritiken skarp mot förslaget. Vid Jan Björklunds presskonferens då lagrådsremissen om den nya gymnasieskolan presenterades lät det som om utbildningsministern i stort gått på utredarens linje. Han talade om att godkännande av de lokala kurserna skulle skärpas, men samtidigt lät det som om det lokala näringslivet skulle få ett avgörande inflytande över de framtida specialutformade programmen. Jan Björklund sade att i undantagsfall kunde lokala linjer accepteras och exemplifierade med att ett gruvprogram kan vara aktuellt i Kiruna.
I lagrådsremissen återfinner jag inte något som beskriver hur lokala kurser och specialutformade program ska utformas. Däremot finns en text om att särskilda varianter ska kunna inrättas inom nationella program. Särskilda varianter kan, liksom nationella inriktningar, börja det första, andra eller tredje läsåret. Dessa ska omfattas av så kallad frisökning. Särskilda varianter ska godkännas av en förvaltningsmyndighet som också beslutar om vilket belopp som ska betalas i interkommunal ersättning. Specialutformade program utformade för en grupp elever tas bort. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om särskilda varianter.
Som jag tolkar lagrådsremissen finns därmed de specialutformade programmen kvar samt ersätter de lokala kurserna. Det är i så fall ett bra förslag. Men jag är ändå villrådig med tanke på den diskrepans som finns mellan utbildningsministerns uttalande på presskonferensen och lagrådsremissens text.
Min fråga till ministern är:
Vad avser utbildningsministern att göra för att de specialutformade programmen ska kvalitetssäkras i regeringens förslag till ny gymnasieskola?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:510
Webb-tv: Specialutformade program i gymnasieskolan
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:124 Tisdagen den 26 majProtokoll 2008/09:124 4 § Svar på interpellation 2008/09:510 om specialutformade program i gymnasieskolan
Protokoll från debatten
Anf. 8 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Mats Pertoft har frågat mig vad jag avser att göra för att de specialutformade programmen ska kvalitetssäkras i regeringens förslag till ny gymnasieskola.
Den 13 maj beslutade regeringen om propositionen, 2008/09:199,
Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan
. Förslaget innehåller fler nationella program än i dagens gymnasieskola. Regeringen bedömer också att det i framtiden behövs fler nationella inriktningar på de program som finns.
Det ökade programutbudet och konstruktionen av programmen avspeglar de behov som avnämarna givit uttryck för. Utbudet av kurser ska också vara tillräckligt stort för att huvudmännen ska kunna anpassa utbildningarna utifrån lokala behov. Därmed kommer många av dagens specialutformade program att kunna rymmas inom ramen för det nya, utvidgade programutbudet. Sammantaget skapar allt detta goda förutsättningar för lokal anpassning och profilering.
Det måste också finnas former för att fånga upp nya utbildningsbehov och utveckla nya utbildningar. Sådana utbildningar som är efterfrågade och av god kvalitet måste även fortsättningsvis kunna anordnas. Därför föreslås att nationellt kvalitetssäkrade särskilda varianter ska kunna inrättas inom nationella program. Hela eller delar av det sammantagna utrymmet för inriktning och programfördjupning ska kunna användas. De särskilda varianterna ska prövas av Statens skolverk efter ansökan från huvudman. De närmare förutsättningarna för prövningen kommer att framgå av den nya förordningen. Möjligheten att erbjuda särskilda varianter kommer att skapa förutsättningar för huvudmän att erbjuda utbildningar av hög kvalitet som tidigare erbjudits i form av specialutformade program.
Huvudmännen ska även framöver kunna ta initiativ till nya kurser eller ämnen, när arbetslivet eller högskolesektorn i samverkan med skolan kan beskriva ett behov på nationell, regional eller lokal nivå. Sådana kurser bör dock alltid kvalitetssäkras och godkännas av Skolverket.
Avslutningsvis menar jag att förslagen i propositionen innebär en väl avvägd balans mellan å ena sidan behovet av flexibilitet och frihet för huvudmännen och å andra sidan överblickbarhet, kvalitet och trygghet för elever och avnämare.
Anf. 9 Mats Pertoft (Mp)
Fru talman! Tack, utbildningsministern, för svaret! Jag måste säga att när jag fick propositionen om ny gymnasieskola blev jag ändå positivt överraskad. Jag såg att det som den förra regeringen tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet hade lagt fram när det gäller kvalitetssäkring av kurser av Skolverket i princip finns med genom de särskilda varianterna. Jag tycker att det är positivt att det kvalitetssäkras.
Däremot måste jag ändå ställa en interpellation. Jag vet att utbildningsministern under många år har bedrivit mer eller mindre korståg mot, som han har uttryckt det, flummiga specialutformade program eller lokala kurser av diverse slag. Hela tiden finns det, också i propositionen, både för och emot. Samtidigt skrivs det, och det blev jag inte riktigt klok på, i interpellationssvaret att för att få en särskild variant kvalitetssäkrad och godkänd av Skolverket ska det ske i samverkan med arbetslivet och högskolesektorn. Jag uppfattade att utredaren Anita Ferm hade tagit upp att det skulle ske på regional nivå.
Kommer det att vara så i framtiden att skolor kan ansöka om särskilda varianter även om de inte hittar en avnämare i lokalt näringsliv eller högskolesektorn och att vi har den pedagogiska frihet som verkligen har blomstrat i Sverige och som har varit en stor fördel? Det står i propositionen att friskolans utrymme för pedagogisk variation och förnyelse ska finnas kvar. Det ska tillgodoses genom särskilda varianter. Samtidigt räknar man in de ekonomiska konsekvenserna, en besparingseffekt, eftersom så många specialutformade program kommer att försvinna. Jag upplever att hela propositionen fördelas i kritik av och i bifall till särskilda varianter eller specialutformade program, vad man nu må kalla dem - kärt barn har många namn.
Jag undrar: Var står utbildningsministern i denna fråga i dag? Kommer skolorna att kunna känna sig trygga med att i framtiden kunna använda beteckningen "särskilda varianter" när deras kurser är godkända av Skolverket och fortsätta att berika mångfalden i svensk skola?
Anf. 10 Mats Gerdau (M)
Fru talman! Jag tackar utbildningsministern för ett bra svar på en angelägen fråga! Gymnasieutredningen föreslog att lokala varianter helt skulle försvinna från gymnasiet, detta utan någon egentlig analys eller något belägg för att de skulle vara särskilt dåliga. Nu blir det gudskelov inte så, och det tycker jag är jättebra.
Resultaten är generellt sett bättre på de specialutformade programmen än på de nationella. Betygen är högre, och fler uppnår grundläggande behörighet. Det vore konstigt om de bara försvann. Därför är det bra att regeringen är tydlig och utbildningsministern tar avstånd från det förslaget.
Ungefär 35 000 elever går på olika specialutformade program i dag. Specialutformningen innebär att man tar lite olika hänsyn till lokala förutsättningar och skapar en utbildning som är lite nischad och erbjuder något annorlunda. Det ger utrymme för nytänkande, utveckling, kreativitet - precis det som vi alla säger att vi vill ha mer av i svensk skola. Det går inte att ha ett stelbent och oflexibelt system.
Avvikelserna från de nationella programmen är naturligtvis olika stora men ändå väldigt betydelsefulla. På Törnströmska gymnasiet i Karlskrona har man startat ett program om spelgrafik och animation. Det är en variant av medieprogrammet där kurser i mediekommunikation och arbetsliv har utgått; i stället har man programmering och bild och form. Det är populärt, det finns massor med sökande elever, det kostar inte mer, det skapar en positiv stämning på skolan och det finns ett behov på arbetsmarknaden. Kan det bli bättre? Så här ser det ut på många håll. Jag skulle kunna ta många exempel, men det ska jag inte göra. Vi moderater tycker att det är oerhört viktigt att det här får fortsätta.
Det är klokt av regeringen att man lyssnar på remissinstanserna och behåller det lokala friutrymmet. Det blir ibland en konstlad motsättning mellan valfrihet och kvalitet, en motsättning som inte finns i verkligheten. Målet måste vara att höja kvaliteten i alla utbildningar, oavsett om det är specialutformade eller nationella program eller någonting annat, inte att ta bort valfriheten. Om man tillåter sig en liknelse i dessa dagar när vi ofta är ute i trädgården kan man säga att det är ogräset som ska bort från rabatten, inte allt som växer där. Bra utbildningar ska vara kvar, dåliga ska bort.
Det är viktigt med god framförhållning för att skolorna ska kunna planera och skapa bra utbildningar. Därför undrar jag om utbildningsministern kan säga någonting om hur den vidare processen ser ut för att kunna starta särskilda varianter. Om två år börjar eleverna i det nya reformerade gymnasiet. Om drygt ett år ska de börja sin sökprocess. Därför är det inte så lång tid för skolorna att ställa om till det nya. Då blir frågan: Hur kommer det att se ut? När kommer beskeden till skolorna om vilka förutsättningar som kommer att gälla?
En annan viktig fråga i den här diskussionen handlar om vad oppositionen tycker. Har ni någon gemensam uppfattning om det nya gymnasiet eller det lokala friutrymmet, eller blir det tre olika uppfattningar som vanligt? Socialdemokraterna föreslog för ett halvår sedan att staten skulle upphandla gymnasieutbildning. Då blir det noll lokalt friutrymme. Ställer Miljöpartiet upp på det? Är ert gemensamma alternativ att staten står för upphandling av gymnasial utbildning framöver? Jag hoppas att vi kan få något besked om det framöver.
Anf. 11 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Mats Pertoft ställer en väldigt rak fråga: Kommer skolorna att kunna känna trygghet att bedriva kurser om de godkänns av Skolverket? Ja, självklart, godkänns de av Skolverket får de drivas. Det är det som är själva innebörden i godkännandet. Det är det som är den stora skillnaden gentemot förut. Det som i dag kallas för lokala kurser, lokala inriktningar och specialutformade program byter skepnad lite grann, men friutrymmet finns kvar. Men den stora skillnaden är att det måste godkännas av Skolverket.
För att förstå den förändringen måste man förstå bakgrunden och de problem som hittills funnits. Jag delar uppfattningen att det ska finnas ett friutrymme. Om det inte är någon som kontrollerar vad det används till kan man få utbildningsvarianter som jag bedömer inte är önskvärda. Till exempel kan man då använda friutrymmet för att sänka kraven för att på det sättet kunna redovisa bättre betyg och dra till sig elever som tycker att det verkar skönt att gå en kurs med lite lägre krav.
Nu blir det inte längre möjligt. Det är hela avsikten med den här förändringen. Friutrymmet blir kvar, men man måste få kurserna och utbildningarna godkända av Skolverket. Dessutom trycks det mycket tydligt på att det ska finnas ett arbetsmarknadsbehov. Det går inte att bedriva en utbildning som enbart är till för att tillgodose en hobby eller ett intresse, utan det ska finnas ett arbetsmarknadsbehov. Om vi talar om högskoleförberedande utbildningar ska det finnas en fortsättning in i högskolevärlden som ju på sikt naturligtvis också har ett arbetsmarknadsbehov. Det är de två stora skillnaderna jämfört med förut.
Min bedömning är att förändringarna i kombination när det nu också kommer att finnas många fler nationella inriktningar kommer att innebära att ett antal av de lokala kurser som finns i dag inte kommer att platsa. Men många kommer att göra det, och nya kan komma att utvecklas också.
För något år sedan när Skolverket räknade fanns det 8 000 olika lokala kurser i Sverige. Det är svårt att tro att det motsvarar 8 000 olika arbetsmarknadsbehov, utan det är klart att en hel del av detta har tillkommit på grunder som inte riktigt skulle platsa i de nya reglerna. Valfrihet och friutrymme men också en kvalitetskontroll är alltså det som är innebörden i denna förändring.
Trots att Mats Pertoft naturligtvis vill gnabbas lite grann om olika saker låter det på honom som att dessa förändringar - i regeringen vet jag ju att vi är överens - skulle kunna få ett ganska brett stöd i kammaren, beaktat i och för sig det som Mats Gerdau ställde frågan om när det gäller Socialdemokraternas inställning, det vet vi inte. Men det vore utmärkt om denna förändring kunde få ett brett stöd när man röstar om den i kammaren i höst.
Anf. 12 Mats Pertoft (Mp)
Fru talman! Tack för den fortsatta diskussionen, utbildningsministern! Jag kan inte uttala mig för Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet men jag kan påpeka, som jag sade inledningsvis, att de rödgröna partierna redan under förra mandatperioden var överens om att dessa kurser skulle kvalitetssäkras av Skolverket. Då fanns bara inte detta begrepp om särskilda varianter, utan det har alliansregeringen tillfört. Men jag tror nog att det finns ett brett stöd för detta i kammaren. Från Miljöpartiet kan jag klart säga det, och jag antar att även Socialdemokraterna och Vänsterpartiet gör det, men det får de svara för själva.
Jag vill svara på några andra saker och ta upp några saker. Det som jag fortfarande undrar över i den här frågan är ju detta aber som utbildningsministern också lyfter, nämligen arbetsmarknadsbehovet och högskolevärdet. Jag tänker då speciellt på utbildningar som kanske har en konstnärlig inriktning eller andra inriktningar. De ska kvalitetssäkras, annars kommer inte jag heller att stå bakom dem, men jag är ganska säker på att det finns en hel del utbildningar inom gymnasieskolan som inte nödvändigtvis i första hand svarar mot ett arbetsmarknadsbehov och som kanske inte heller svarar direkt mot högskolevärdet men som fyller en mycket viktig funktion i att ytterligare motivera elever att fortsätta sina studier och att utveckla diverse färdigheter inom gymnasieskolans ram.
Under förutsättning att dessa kurser kvalitetssäkras - att de alltså ger en god utbildning utifrån Skolverkets bedömning - måste det ju vara möjligt att de även fortsättningsvis får arbeta vidare. Jag har i alla fall hört väldigt mycket både från friskolornas sida och från kommunala skolor som är väldigt oroliga över vad som ska hända. Det står faktiskt även i propositionen att friskolornas utrymme för pedagogisk variation och förnyelse inte ska begränsas. Det hoppas jag kommer att väga tyngre än andra skrivningar i propositionen som är mer restriktiva till sin lydelse och mer ifrågasättande kring den mångfald som har skapats i svensk skola.
Jag hoppas att vi är överens om detta som också Mats Gerdau på ett väldigt tydligt sätt framhävde, nämligen att den här mångfalden har varit ett positivt tecken. Naturligtvis ska den begränsas såtillvida att de dåliga utbildningarna försvinner. Den risken hoppas jag att utbildningsministern kan undanröja för de skolorna, för jag tror att det finns en hel del skolor ute i landet som fortfarande är oroliga över vad detta innebär.
Man var väldigt oroad av utredningen av gymnasieskolan och de konsekvenser som den skulle ha medfört. Propositionen är som sagt bättre, men fortfarande är det väldigt diffust vad som är arbetsmarknadsbehov. Det är väldigt svårt att förutspå arbetsmarknadens framtida behov; det fanns knappt någon som kunde förutspå den ekonomiska krisen i dag.
Man måste nog vara lite ödmjuk och inte stirra sig alltför blind på det, för det viktigaste när det gäller arbetsmarknadsbehov och modern utbildning är ju att människor är initiativrika, har entreprenöranda och är taggade när det gäller att skapa sig en plattform i den här världen.
Anf. 13 Mats Gerdau (M)
Fru talman! Det utbildningsministern säger om att kvalitetssäkra utbildningarna - de lokala, specialutformade eller vad de nu kommer att kallas - tycker jag är alldeles riktigt och viktigt att vi gör. Alla utbildningar ska ju hålla en hög kvalitet oavsett vilken hatt de ryms under, om de är kommunala eller fristående eller någonting sådant. Det är egentligen samma regler som friskolorna alltid har haft. Man har ansökt om att få starta en utbildning, och den ska till sitt innehåll och omfattning kvalitetssäkras. Då kan man få tillstånd för eller nej på det som man har ansökt om. Det är alltså egentligen de kommunala skolorna som får samma förutsättningar som friskolorna alltid har haft. Det kommer också att ge en större rättstrygghet och möjlighet att dokumentera tillbaka. Man får en stämpel på att det är en kvalitetsmässig utbildning man driver.
Jag fick dock inget svar på min fråga till utbildningsministern om när skolorna skulle kunna tänkas få besked om de förutsättningar som kommer att gälla och vilken framförhållning som finns nu för att de ska kunna planera för de specialutformade eller lokala, särskilda varianter som kommer att finnas och hur de ska konvertera en del av de bra specialutformade program som finns i dag så att inte ett antal som vi alla faktiskt vill ha kvar försvinner ut.
Mats Pertoft gav väldigt kortfattade svar på den fråga som jag ställde om vad oppositionen egentligen är överens om. Svaret blev egentligen: Ja, vi var överens om det som vi var överens om i Gy 07 för tre, fyra eller till och med fem år sedan.
Någonting har ju faktiskt hänt sedan dess. Även ni måste se att verkligheten förändras. Kan vi förvänta oss en gemensam gymnasiemotion från er tre oppositionspartier, eller blir det tre stycken - som vanligt, för att ni har tre olika uppfattningar? Kommer Socialdemokraterna att få hålla i taktpinnen och tala om att nu är det staten som ska upphandla gymnasial utbildning framöver utan något lokalt inflytande? Eller kommer Miljöpartiet inte att ställa upp på det? Det är en fråga som man kan svara ja eller nej på.
Anf. 14 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Nej, Mats Pertoft, det räcker inte att en utbildning är rolig för att den ska vara tillåten. Om man får gå någon utbildning som är kul och rolig blir man mer motiverad. Så kan säkert Mats Pertoft resonera, men det räcker inte för att den ska få existera, utan den måste också hålla kvalitet och den måste svara mot någon form av behov i vårt samhälle.
Jag håller med om att det inte är alltid är lätt att förutse den framtida arbetsmarknaden. Men det betyder inte att bara för att man inte kan förutse det så kan precis allting bli tillåtet i utbildningssystemet. Så är det ju inte. Det är det som har väglett den här förändringen. Det ska ske en kvalitetskontroll av dessa utbildningar som man tar initiativ till på lokal nivå.
Låt mig då ändå peka på vad som har blivit följden av några av de här utbildningarna. Det som kallas specialutformade program tillkommer många gånger för att höja kvaliteten och ha nya inriktningar och med goda syften. Men jag vill peka på att det också förekommer specialutformade program vars syfte nog kan sägas vara att sänka kraven. Det är ganska vanligt, eller i varje fall inte ovanligt, att skolor har inrättat specialutformade program där man utgår från något av de teoretiska programmen och lyfter ut några av de jobbiga ämnena - språk eller något - och så lyfter man in något annat ämne som är lättare. Dit söker eleverna sista läsåret eller sista terminen för att det då blir lättare att få högre slutbetyg. Det är mycket populärt bland eleverna att byta till specialutformade program. Det är rent taktikval.
Hur förenar vi då möjligheten till friutrymme, lokala initiativ och lokala utbildningar utan att det används för taktikval och för att sänka krav och kvalitet i utbildningen? Det är det som är bakgrunden till regeringens förslag. Det är klart att Mats Pertoft säger att han är med på förslaget som vi nu lägger, men när han argumenterar gör han det för att allt som eleverna tycker är kul kan vara motiverat och därmed bör vara tillåtet, och det är inte regeringens uppfattning. Det måste också ha en hög kvalitet även om det inte alltid är kul.
Men jag uppfattar ändå att Pertoft har lovat att trycka på ja-knappen när det kommer upp här, och det gläder mig.
Mats Gerdau upprepar frågan. Jag ber om ursäkt för att jag glömde att svara på den i mitt första inlägg. Regeringen ska anta en gymnasieförordning. Arbetet med den har påbörjats. Det är klart att det vore ofint av regeringen att presentera den innan riksdagen har röstat om gymnasiepropositionen, så det blir till hösten eller under höstterminen, som vi säger i skolvärlden. Det är svaret på frågan.
Jag har verkligen inget intresse av att längre än nödvändigt fördröja besked ut till gymnasieskolor om hur de ska lägga upp sin verksamhet, men lite respekt måste vi visa för riksdagen. Jag hoppas att riksdagsledamöterna kan acceptera det.
Anf. 15 Mats Pertoft (Mp)
Fru talman! Jag kan börja där utbildningsministern slutade. Lite respekt för riksdagen, sade han. Då hoppas jag att utbildningsministern också deltar i debatten i kammaren om denna proposition. Han har hittills inte varit särskilt närvarande, eller totalt frånvarande, vid utskottets debatter om propositioner. Härmed bjuder jag in utbildningsministern till denna debatt.
Från Miljöpartiets sida kan jag säga till Mats Gerdau att vi inte kommer att ställa upp på några inskränkningar när det gäller de särskilda varianterna eller andra sådana bitar som det har skrivits i medierna att Socialdemokraterna funderar på. Jag tror ärligt sagt att oppositionen kommer att vara enig i den frågan, men därmed vill jag inte lova det.
När det gäller frågan om specialutformade program sade jag tydligt att vi ställer upp på kvalitetskontrollen. Min fråga till utbildningsministern var om denna kvalitetskontroll från Skolverkets sida skulle begränsas till arbetsmarknadens behov och högskolevärlden. Det är där jag har frågetecken. Måste man inskränka det på det sättet? En kvalitetskontroll ska självfallet finnas. Taktikval ska inte främjas på något sätt. Man kan ju diskutera om inte regeringen har främjat det genom sina tillägg.
När det gäller de enskilda programmen vill jag fortfarande veta om dessa måste svara mot arbetsmarknadens behov och högskolevärlden. Eller räcker det att Skolverket kvalitetssäkrar programmen och utbildningarna? Det är det som är den stora frågan, och det var också så det rödgröna alternativet i Gy 07 var formulerat. Skolverket skulle godkänna dessa, precis så som Mats Gerdau beskrev att utbildningar hos friskolorna alltid har gjort.
Anf. 16 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Det räcker inte med att bara säga att utbildningen har en god kvalitet om den utbildar till något som vi är överens om att vi inte ska utbilda till. Det är klart att när en kommunal gymnasieskola, som en i Uddevalla gjorde för några år sedan, anordnar en kurs i 50 poäng vinprovning kan det möjligen vara en inriktning på hotell- och restaurangprogrammet. Det medger jag. Men när eleverna på det naturvetenskapliga programmet väljer bort den svåraste mattekursen och väljer vinprovning tror jag att jag vågar påstå att det har att göra med taktikval.
En utbildning som vi organiserar i gymnasieskolan måste svara mot någon typ av behov. Det går inte att säga att bara det är kul och håller god kvalitet ska det få finnas, utan det måste finnas något slags behov av en sak.
När det kommer till kritan måste man fråga sig: Vad är ett arbetsmarknadsbehov? Vad är ett behov inom högskolevärlden? Jag håller med om att den gränsen inte är solklar. Det finns naturligtvis tolkningsutrymme. Det går att göra en sådant regelverk strängare eller mindre strängt. Där är vi inte än. Det arbetet ligger framför oss. Det finns ingen avsikt från regeringen att strama till detta längre än nödvändigt. Men om vi lägger ned gemensamma pengar på något i Sverige och säger åt 16-åringar att det här kan ni välja, för det är vettigt har vi också ett ansvar för vad som erbjuds. Vi måste kunna se att det finns något slags nytta med utbildningen i någon mening - arbetsmarknadsbehov, högskolebehov och så vidare. Men det exakta arbetet med att utforma dessa regler ligger framför oss. Jag har inga exakta svar på hur gränserna ska dras i dag.
Fru talman! Det är bra att vi debatterar. Jag är glad över det. Pertoft tyckte att jag skulle debattera gymnasiet, och det är ju precis det vi gör just nu. Det är utmärkt. Jag är ännu gladare över att det verkar som om kammaren kommer att stå enig bakom stora delar av gymnasiepropositionen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.