Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Statlig information om vacciner som omfattas av högkostnadsskydd

Interpellation 2009/10:277 av Ludvigsson, Anne (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-03-04
Anmäld
2010-03-04
Besvarad
2010-03-16
Sista svarsdatum
2010-03-18

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 4 mars

Interpellation

2009/10:277 Statlig information om vacciner som omfattas av högkostnadsskydd

av Anne Ludvigsson (s)

till statsrådet Maria Larsson (kd)

Det första HPV-vaccinet har funnits på marknaden i nära fyra år. Samma vaccin omfattas också som första vaccin av högkostnadsskyddet sedan september 2007. Från och med i höst kommer dessutom alla flickor födda 1999 och senare att vaccineras mot HPV-virus gratis av skolhälsovården. Dessa successiva beslut kring det första vaccinet som tillsammans med cellprovskontroller effektivt förebygger livmoderhalscancer hälsar vi socialdemokratiska kvinnor med stor tillfredställelse. Däremot är vi kritiska till bristen på information kring vaccinet och framför allt till att statlig information helt saknas om att vaccinet omfattas av högkostnadsskydd för flickor mellan 13 och 17 år.

Fortfarande, efter de snart tre åren som högkostnadsskydd utgått för vaccinet känner ytterst få föräldrar till att deras tonårsdöttrar för rabatterat pris kan bli vaccinerade mot en livshotande sjukdom. Fortfarande är det i första hand de välinformerade och välbeställda föräldrarna som vaccinerar sina flickor och utnyttjar högkostnadsskyddet – detta mot en sjukdom som Socialstyrelsen har bedömt så viktig att skydda sig emot och vaccinet så effektivt att det från och med hösten ska ingå i det allmänna vaccinationsprogrammet. Bristen på information berövar många unga flickor ett livsviktigt vaccinationsskydd och för detta, menar jag, måste regeringen och staten ta ansvar.

Tandvårds- och läkemedelsförmånsnämdens, TLV:s, beslut om att HPV-vaccinet som första vaccin ska omfattas av högkostnadsskydd för flickor mellan 13 och 17 år innebär att vaccinkostnaderna begränsas till högst 1 800 kronor mot de ca 3 300 kronor som de tre doserna som krävs annars kostar. Beslutet bygger på omfattande studier som visar att vaccinets skydd är kostnadseffektivt upp till 18 års ålder.

Skillnaden mellan vaccin och läkemedel är stor. Läkemedel ska behandla en sjukdom och förskrivas av en läkare. Då blir det naturligt att informationen lämnas av doktorn och inte via allmänna informationskällor. Men vacciners syfte är att förebygga och inte behandla. Vaccination söker man på eget initiativ efter att ha erhållit information om vaccinets verkan, dess effekt mot sjukdom och kostnaden.

Informationsplikten till flickor mellan 13 och 17 år borde med andra ord ligga hos TLV som tog beslut om högkostnadsskyddet. Men så har inte skett. Statsrådet har vid tidigare interpellationer hänvisat till såväl landsting och kommuner som myndigheter när det gällt informationsansvar i denna fråga. Men ingenting har hänt. För åldersgrupperna med högkostnadsskydd, som denna interpellation avser, måste informationsansvaret rimligen utövas nationellt av en statlig myndighet.

Är det statsrådets bedömning att informationen till dessa grupper och deras föräldrar brister och är ett problem?

Är statsrådet beredd att ta initiativ till att knyta informationsansvaret för vacciner som omfattas av högkostnadsskydd till den statliga myndigheten TLV som fattar beslut om detta?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:277, Statlig information om vacciner som omfattas av högkostnadsskydd

Interpellationsdebatt 2009/10:277

Webb-tv: Statlig information om vacciner som omfattas av högkostnadsskydd

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Göran Hägglund (Kd)
Anf. 25 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Anne Ludvigsson har frågat statsrådet Maria Larsson om det är hennes bedömning att det brister i informationen till berörda patientgrupper och deras föräldrar angående vacciner mot livmoderhalscancer och om det är ett problem. Anne Ludvigsson har vidare frågat statsrådet Maria Larsson om hon är beredd att ta initiativ till att knyta informationsansvaret för vacciner som omfattas av högkostnadsskydd till den statliga myndigheten Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) som fattar beslut om detta. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Eventuell förekomst av livmoderhalscancer kontrolleras i dag med ett screeningprogram avseende cellförändringar i livmoderslemhinnan. Programmet erbjuds alla kvinnor mellan 35 och 60 år, vart tredje år. Detta når, enligt Socialstyrelsen, ca 75 procent av alla kvinnor och har minskat antalet dödsfall i livmoderhalscancer med 75 procent. Det stora flertalet av de kvarstående svåra cancerfallen förekommer bland kvinnor som inte deltagit i screeningprogrammet. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) är den myndighet som beslutar om ett läkemedel ska ingå i läkemedelsförmånerna och fastställer också försäljningspris för läkemedlet. TLV beslutade under åren 2007 och 2008 om att två olika vaccin mot livmoderhalscancer ska ingå i läkemedelsförmånerna för flickor mellan 13 och 17 år. I samband med dessa beslut presenterade myndigheten helt i enlighet med sitt informationsansvar viss information på sin webbplats. Reklam riktad mot allmänheten av receptbelagda läkemedel är enligt läkemedelslagens 21 § a inte tillåtet. När det gäller vacciner finns det dock ett undantag i läkemedelslagen och det gäller kampanjer för vaccination av människor mot infektionssjukdomar, för vilka reklam mot allmänheten är tillåtet. Utifrån detta undantag har det därför varit möjligt för de berörda läkemedelsbolagen att vända sig direkt mot allmänheten för att informera om de aktuella vaccinerna. Bland annat utifrån att nya vacciner utvecklas i en snabbare takt än tidigare tillkallade regeringen hösten 2008 en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av regleringen av de nationella vaccinationsprogrammen. Vaccinutredningens övergripande uppdrag är att se över regelverk, ansvarsgränser, beslutsprocesser och finansieringsformer när det gäller vacciner som det allmänna tillhandahåller inom systemet med offentliga vaccinationsprogram. Sådana program riktas i första hand mot barn, men också mot vuxna i vissa riskgrupper. Parallellt härmed subventioneras vissa vacciner i systemet med läkemedelsförmån. Förhållandet mellan dessa olika system för offentliga subventioner ska belysas av utredningen. I uppdraget ingår att analysera omvärldsförändringar av betydelse. Utredningen ska också analysera och vid behov föreslå nya system för uppföljning av vaccinationernas långsiktiga effekter. Utredningen ska även bedöma om informationen till sjukvårdspersonal och konsumenter om vaccinationer behöver förbättras. Uppdraget ska redovisas till regeringen senast den 31 maj 2010. Den 1 januari 2010 trädde Socialstyrelsens föreskrift om allmän vaccination i kraft. I den föreslogs att alla flickor i åldern 10-12 år, via skolhälsovården, ska erbjudas vaccination mot humant papillomvirus, HPV. Enligt Socialstyrelsen blir vaccinationen ett viktigt komplement till det väl inarbetade nationella screeningprogrammet för livmoderhalscancer. Socialstyrelsen konstaterar i sina rekommendationer för vaccination mot HPV att det ännu finns begränsad kunskap om långtidseffekterna av HPV-vaccination. Den sammantagna bedömningen talar dock för att det finns ett stort värde i att erbjuda HPV-vaccin till flickor, under förutsättning att en noggrann övervakning sker av eventuella effekter på screeningprogrammet. Min bedömning är, mot denna bakgrund, att informationen till de berörda grupperna i dagsläget måste anses vara tillräcklig, och jag avser inte att vidta några ytterligare åtgärder.
Anne Ludvigsson (S)
Anf. 26 Anne Ludvigsson (S)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret, vilket jag dock inte kan vara nöjd med. Det är ett undanglidande svar, och det finns ingen vilja från ministern att se myndighetsansvaret för information utifrån de frågor som jag har ställt. Statsrådet talar i svaret allmänt om screeningprogrammets betydelse för att förhindra livmoderhalscancer och om den delen av HPV-vaccinationen som från och med i år kommer att ingå i det allmänna vaccinationsprogrammet. När det gäller HPV-vaccinationen och det allmänna vaccinationsprogrammet kan jag instämma i ministerns svar. Detta vaccin och även andra vaccin ingår och kommer framöver att ingå i till exempel skolvaccinationsprogrammet. Det kommer skolan att ta ansvar för. Det är inte det som jag ställer frågor om. När det gäller screeningprogrammet, den andra delen, har det varit lyckat och når 75 procent. Där tycker jag att vi skulle ha ett mål om att det ska nå ännu fler. Det behövs därför riktade insatser mot de kvinnor som inte deltar. Landstingen har säkert också kunskap om huruvida det är några särskilda grupper. Här finns det alltså mer som kan göras. Fru talman! Det är bra att Vaccinutredningen, som ministern nämner, ser över detta och informationen till sjukvårdspersonal och konsumenter. Men vad jag förstår handlar det om vaccinationsprogrammen. Det handlar om vaccinationsprogrammet när det gäller HPV-vaccin som redan har börjat gälla från och med den 1 januari 2010 och som gäller flickor födda 1999 eller senare, alltså de som är 11-12 år. Men min fråga gällde inte detta, utan den gällde informationen om HPV-vaccination och de som omfattas av högkostnadsskydd men som inte ingår i vaccinationsprogrammet. Det gäller alltså information till de flickor som är 13-17 år och som nu är för gamla för att bli vaccinerade i skolan men som ändå omfattas av högkostnadsskyddet. Fortfarande är det ytterst få föräldrar som känner till att deras tonårsdotter kan bli vaccinerad mot en livshotande sjukdom till rabatterat pris. I första hand visar undersökning efter undersökning att det är välbeställda och många gånger högutbildade föräldrar som vaccinerar sina flickor. Min fråga är: Vem informerar de andra grupper som jag pratar om och som inte tillhör den grupp som vaccinerar sina flickor om att det finns två vacciner som motverkar livmoderhalscancer och att ett av dem också är effektivt mot kondylom? Och vem talar om för deras föräldrar, som man får förmoda är de som betalar detta vaccin, att de kan få det billigare till sina tonårsflickor innan dessa fyller 18 år? Någonting som ministern inte nämner i svaret är att landstingen har gjort en gemensam upphandling - Stockholms läns landsting hade det uppdraget - och också valt ett av vaccinerna. Såvitt jag vet har man gjort en ganska bra affär där man har fått hög rabatt på vaccinet. Detta möjliggör också att flickor i åldersgruppen 13-18 år kan få vaccinet till ett bra pris. Mina frågor kvarstår. Vem ska informera de grupper som jag har talat om?
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 27 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Jag tror att vi alla lär oss att behovet av information är oändligt på något sätt. Det är oerhört svårt att nå varje person. Det gäller också ansträngningar som vi gör på andra områden. Men det gäller att inte ge tappt där eller att upphöra med ansträngningar, utan det gäller naturligtvis att använda alla de kanaler som vi kan ha till förfogande för att nå fram med ett budskap som i vissa fall är att betrakta som livsviktigt i ordets egentliga mening. När det gäller information som handlar om vaccination är det i första hand två myndigheter på den statliga nivån som har ansvaret. Den ena är Socialstyrelsen, och den andra är Smittskyddsinstitutet. De informerar på många olika sätt. Utöver det finns TLV, som har nämnts i interpellationen och också av Anne Ludvigsson här, som har ett ansvar. I instruktionen till TLV står det att man ska informera berörda om sin verksamhet och om sina beslut om subventionering och prisreglering. Detta är ett ganska snävt uppdrag, alltså att informera berörda om sin verksamhet och om sina beslut om subventionering och prisreglering. Detta uppdrag sköter TLV genom att man informerar via massmedierna, via pressreleaser, på sin hemsida, till myndigheter, till yrkesverksamma aktörer och till andra. Men TLV har inte kapacitet, vare sig organisatoriskt eller resursmässigt, att hantera allt detta själva, utan där finns det andra myndigheter som jag har nämnt som har ett särskilt ansvar på detta område. Man ska också komma ihåg att det är bland annat läkare och vårdcentraler som har på sin lott att informera den enskilda patienten om att det här vaccinet omfattas av högkostnadsskyddet. Som sagt: Smittskyddsinstitutet och Socialstyrelsen informerar också om vaccinet och om omfattningen när det gäller högkostnadsskyddet. Utöver detta har vi, som jag tidigare sagt, det undantag som gör att det är möjligt också för företag att göra reklam om sådana här vacciner. Det förekommer också i olika medier för att just visa detta. Återigen vill jag understryka att vi naturligtvis önskar att varje person inte bara ska nås av information utan också tar till sig denna. Men uppgiften är svår. Det är inte precis så att alla i sin vardag går och tänker på det här. Som jag tidigare sagt får detta inte leda till att man upphör med att anstränga sig. Tvärtom har den statliga nivån sitt ansvar. Väldigt mycket ligger dock också på sjukvårdsorganisationen, på landstingsnivå, men även på de direkta läkarmyndigheterna. Det gäller då förstås också information till skolungdomar och deras föräldrar om vaccination som förekommer i skolan.
Anne Ludvigsson (S)
Anf. 28 Anne Ludvigsson (S)
Fru talman! Genom det svaret har det inte, tycker jag, blivit tydligare. Ministern glider väldigt mycket undan och döljer sig bakom andra myndigheter. Jag menar inte att ministern ska gå ut och själv informera om det här. Däremot behövs det tydliga signaler, tydliga uppdrag. När det gäller det första exemplet har ju Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket en webbsida där man ger information. Men hur många tonårsföräldrar och tonårsdöttrar går in på den hemsidan? Kanske informeras det mest om de vacciner för vilka högkostnadsskydd är beviljat? Jag kan inte förstå att ministern är nöjd med att det i dagsläget ser ut på nämnda sätt. Visst är det läkares skyldighet att informera sina patienter. Men flickor som är 13-17 år kommer inte till någon läkare för det här; det är i så fall en väldigt liten grupp. Undersökning efter undersökning visar, som sagt, på en mycket låg kunskap hos föräldrar och hos ungdomarna själva både om vaccinationen mot livmoderhalscancer och om HPV över huvud taget. Också det är, tycker jag, en anledning till att se till att det finns bra information och att denna är lättillgänglig för grupperna i fråga. Det är kanske aldrig enkelt att nå fram och att uppnå att människor tar till sig informationen. Men med dagens teknik måste vi på olika sätt kunna ha den möjligheten. Det är fel, tycker jag, att det är läkemedelsföretagen som nu ska föra ut informationen. Det har varit mycket kritik bland annat från en hel del landstingspolitiker mot en alltför aggressiv marknadsföring och så. Också läkemedelsföretagen har fått på tafsen för det de gör. Jag ser att det fortfarande kommer information från dem, inte minst exempelvis på TV4. Jag tycker inte att det som nämnts här är tillräckligt. Är det statsrådets mening att informationsansvaret ska överlämnas till läkemedelsföretagen? Är det de som framöver ska ha hand om den nationella folkhälsoinformationen om skydd mot en livshotande sjukdom? Är det alltså därifrån informationen ska utgå? Jag ser här en stor rättvisefråga då det handlar om förebyggande hälsovård. Risken är stor att vi missar en hel åldersgrupp, det vill säga flickor i åldern 13-17 år. Jag vill inte att det ska hända. Därför skulle jag vilja höra mer här. Tycker inte ministern att det ändå finns skäl att göra någonting på området?
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 29 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Jag har verkligen inte sagt att jag är nöjd. Däremot försöker jag påpeka att det, nästan vilket besked eller vilket budskap det än gäller, är en tuff uppgift att nå varje enskild person och att få honom eller henne, i det här fallet henne, att ta åt sig av givna uppgifter. Men detta ska inte hindra att vi anstränger oss till det yttersta för att nå varje enskild person med information så att, i det här fallet, hon kan ta ställning till om hon själv vill bli vaccinerad eller inte. Målet måste naturligtvis vara att så många som möjligt vaccineras. Anne Ludvigsson talade i sitt senaste inlägg mycket om läkemedelsföretagen. Det är inte så att läkemedelsföretagen ska göra det som är statens uppgift; det är inte meningen. Däremot finns i ett gammalt regelverk möjligheten att göra undantag för ytterligare information också den vägen. Jag vet inte om jag ska uppfatta det Anne Ludvigsson här säger som att hon är emot att den informationen får förekomma. I så fall är det intressant, för jag har inte tidigare uppfattat att man från socialdemokratiskt håll skulle ha varit emot detta. Det är också väldigt viktigt att de myndigheter som vi har med de kanaler som finns till hands och möjligen nya som kan dyka upp hela tiden arbetar långsiktigt och målmedvetet med att nå så många som möjligt. Här vill jag återigen understryka att information på statliga webbplatser exempelvis har sin roll. Ändå är det sannolikt inte det som kommer att vara av avgörande betydelse, utan det är genom den nära kontakten på den lokala nivån - genom vårdcentraler, enskilda läkare, skolhälsovård och landstingets ansträngningar - som vi kommer att kunna nå de allra flesta med information. Annat är i sammanhanget komplement som också är viktigt och som har sin roll att spela.
Anne Ludvigsson (S)
Anf. 30 Anne Ludvigsson (S)
Fru talman! Det var intressant att höra att ministern ändå vill anstränga sig. Min fråga blir därför: Hur kommer ministern att anstränga sig för att vårdcentraler, skolor och andra verkligen ska ta det här på allvar? Jag tror att man från statligt håll måste ta ett ansvar för att informera om utvecklingen av nya och innovativa vacciner, som kanske inte alls kommer in i vaccinationsprogrammen men för vilka högkostnadsskydd beviljas. Jag är inte emot att också läkemedelsföretagen informerar, men det räcker inte. Man måste kunna lita mer på saklig information från en myndighet än från läkemedelsföretag. Information måste kunna nå ut till de människor som behöver kunskap om nya möjligheter - detta för att förhindra allvarliga sjukdomar. Jag anser att det i alla fall måste ske via direktiv från en statlig myndighet. Helst skulle jag se att en statlig oberoende myndighet hade det här ansvaret. Jag tycker alltså att det är förvånande att ministern anser att informationen är tillräcklig - enligt vad som står i svaret. Detta är anmärkningsvärt. I svaret står det ju att ministern inte tänker göra någonting. Men i debatten här har vi kanske fått ett annat besked. Bristen på information berövar många unga flickor ett livsviktigt vaccinationsskydd. För detta måste vi politiker - i det här fallet den borgerliga regeringen och socialministern - ta ett ansvar. Det är min fasta övertygelse. Min fråga återstår därför: På vilket sätt tänker ministern anstränga sig?
Göran Hägglund (Kd)
Anf. 31 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! I mitt inledande svar har jag beskrivit den ordning vi har när det gäller just TLV:s roll. TLV har rollen att informera om sin egen verksamhet. Utöver det ligger på den statliga nivån ansvaret särskilt på Socialstyrelsen och Smittskyddsinstitutet. När det gäller informationen i övrigt handlar det naturligtvis om att använda de kanaler vi använder för att nå ut till sjukvårdspersonal och till allmänheten med information i frågor som är av stor betydelse. Jag har också informerat om den utredning som snart, inom bara ett par månader, ska slutföra sitt arbete. Det kommer att vara ett viktigt underlag för det fortsatta arbetet. Man kan nästan aldrig säga att informationsarbetet är avslutat, utan arbetet måste fortgå. Jag är väldigt glad över Anne Ludvigssons besked att hon inte är emot att läkemedelsföretagen på detta område med den undantagsbestämmelse som finns får informera också direkt till allmänheten. Jag tror att det spelar en roll i detta fall för att nå så många som möjligt. Så många som möjligt ska börja fundera och reflektera för sin egen del: Kan detta beröra mig? Är det något jag borde ta ställning till? Vad kan jag göra för att säkra ett så bra skydd jag någonsin kan mot denna smitta? Vaccinationen har en viktig roll att spela. Informationen behöver förbättras. Alla statliga myndigheter behöver göra sitt och också lokala företrädare på olika nivåer så att vi når så många vi någonsin kan.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.