Statsministerns synpunkter på riksdagens interna arbete
Interpellation 2007/08:631 av Hultqvist, Peter (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-04-25
- Anmäld
- 2008-05-05
- Besvarad
- 2008-05-09
- Sista svarsdatum
- 2008-05-16
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 25 april
Interpellation
2007/08:631 Statsministerns synpunkter på riksdagens interna arbete
av Peter Hultqvist (s)
till statsminister Fredrik Reinfeldt (m)
Riksdagens konstitutionsutskott granskar för närvarande statsministerns ansvar för krishanteringen i Statsrådsberedningen efter anmälan från Peter Eriksson, mp (dnr 050-583-2007/08). I samband med granskningen har utskottet begärt in olika handlingar och också önskat att utfrågningar ska ske.
Under pågående granskning väljer statsministern att göra uttalanden om riksdagens arbete enligt följande:
Det finns en uppenbar risk att det (konstitutionsutskottets utfrågning) blir ett spektakel, som naturligtvis riktas mot en enskild person som ju redan har fått dra stora konsekvenser av vad som hände. Och: Några konstitutionella problem med att hon inte vill komma dit, ser Fredrik Reinfeldt inte. Det handlar om en prövning av statsrådens tjänsteutövning, framhåller han. (TT den 22 april 2007)
Dessa uttalanden kan inte ses som annat än ett försök av statsministern att styra hur riksdagens granskning av honom själv ska gå till. Detta är inte förenligt med den hittills rådande synen på förhållandet mellan regeringen och riksdagens konstitutionsutskott. Uttalandena väcker därför en oro om att dt håller på att skapas en ny praxis där regeringen vill bestämma hur den ska granskas.
Med anledning av de uttalanden statsministern gjorde vill jag fråga statsministern om han avser att vidta några åtgärder för att klargöra motiven bakom de ovan citerade uttalandena.
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:631
Webb-tv: Statsministerns synpunkter på riksdagens interna arbete
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:108 Fredagen den 9 majProtokoll 2007/08:108 11 § Svar på interpellation 2007/08:631 om statsministerns synpunkter på riksdagens interna arbete
Protokoll från debatten
Anf. 73 Fredrik Reinfeldt (M)
Fru talman! Peter Hultqvist har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att klargöra motiven bakom de uttalanden som citerats i interpellationen. Uttalandena härrör från ett telegram från Tidningarnas Telegrambyrå som rör riksdagens konstitutionsutskotts granskning av statsministerns ansvar för krishanteringen i Statsrådsberedningen.
Låt mig inledningsvis konstatera att när denna interpellationsdebatt nu äger rum har jag under förmiddagen deltagit i konstitutionsutskottets utfrågning i granskningsärendet om statsministerns ansvar för krishanteringen i Statsrådsberedningen.
Jag vill först klargöra min syn på frågan om riksdagens kontroll av regeringen. Riksdagens granskning av rikets styrelse och förvaltning är en av riksdagens huvuduppgifter och läggs fast i regeringsformen. I riksdagens kontrollmakt ingår möjligheten för riksdagsledamöter att ställa interpellationer och frågor till statsråd i angelägenheter som angår statsrådens tjänsteutövning.
Ett annat instrument för riksdagens kontroll är konstitutionsutskottets granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Utskottet har enligt regeringsformen rätt att för detta ändamål utfå protokollen över beslut i regeringsärenden och de handlingar som hör till dessa ärenden.
Riksdagens konstitutionella kontroll får ses mot bakgrund av stadgandena i regeringsformen som slår fast att riksdagen är folkets främsta företrädare, att regeringen styr riket och att regeringen är ansvarig inför riksdagen.
Statsministern har självfallet ingen möjlighet att styra hur den konstitutionella granskningen av honom ska gå till. Jag kan försäkra Peter Hultqvist om att det inte håller på att skapas en praxis där regeringen vill bestämma hur den ska granskas. Tvärtom är det enligt min mening mycket viktigt att vi gemensamt värnar den konstitutionella ordning för granskning av regeringen som är fastslagen i vår grundlag.
Anf. 74 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Jag tackar för svaret. Läget är följande: Förre statssekreteraren Ulrica Schenström säger i ett mejl nej till att delta i KU:s utfrågning med anledning av hennes uppmärksammade krogbesök, som slutligen ledde till att hon avgick från sin post. Hon hade krisberedskapsjour i Statsrådsberedningen och uppträdde berusad på krogen, vilket är en föga passande kombination.
Statsminister Fredrik Reinfeldt, hennes tidigare högste chef, markerar ett stöd för hennes agerande att inte inställa sig hos KU: "Det finns en uppenbar risk att det blir ett spektakel, som naturligtvis riktas mot en enskild person som ju redan fått dra stora konsekvenser av vad som hände." Det var statsministerns ord i tidningsintervjun.
Hon mejlar det formella svaret till KU på de frågor som ställts, men hon inställer sig inte. Jag har några direkta synpunkter på hela agerandet.
1. Det är anmärkningsvärt att statsministern tar på sig rollen som recensent av ett ännu ej utfört arbete i riksdagens konstitutionsutskott. Av vilken anledning lägger sig statsministern i det här över huvud taget? Varför tar han ordet "spektakel" i sin mun över huvud taget? Varför har han över huvud taget en offentlig åsikt om det här? Vad jag har förstått av dagens utskottsutfrågning är det också så att statsministern inte kunde ge detaljerade besked kring Schenströms deltagande i vissa övningar och hennes roll när det gällde krisberedskapen.
2. Särskilt märkligt är statsministerns agerande när det gäller KU:s granskning, som i grunden riktas mot honom själv. Är det gott omdöme och ett uttryck för respekt för riksdagens granskningsarbete att agera på det viset?
3. Normalt är att den som kallas till KU inställer sig. Det är praxis. KU:s ledamöter har direkt möjlighet att ställa frågor och se reaktion. Att svara skriftligt och formellt är alltid enklare. Då behöver man inte konfronteras, utan man kan gömma sig och hålla sig undan följdfrågor och resonemang.
4. Fredrik Reinfeldt är den förste statsminister som lägger sig i KU:s granskningsarbete med stöd till att en före detta hög tjänsteman inte behöver infinna sig till en utfrågning. Problemet med det här är att det skapar prejudikat, där det öppet exponeras att man kan komma till KU:s utfrågningar när det passar en. Det är ett grundläggande förhållningssätt som byts, vilket är anmärkningsvärt och vilket statsministern i det här fallet legitimerar. Vilket ansvar tar statsministern för detta nu och i framtiden?
5. Före detta statssekreteraren Ulrica Schenström uppbär för närvarande avgångsvederlag från staten direkt kopplat till hennes tjänst som statssekreterare i Statsrådsberedningen. Enbart det förhållandet visar det orimliga i att hon uteblir när KU kallar.
Jag noterar att statsministern på min interpellation svarar ytterst formellt. Han säger också att det är "viktigt att vi gemensamt värnar den konstitutionella ordning - - - som är fastslagen i vår grundlag". Statsministern försäkrar också att han inte håller på att skapa en praxis där regeringen bestämmer hur den ska granskas.
Mina frågor till statsministern är därför: Är detta ett uttryck för att statsministern nu ångrar sitt försvar av Ulrica Schenströms vägran att personligen inställa sig till KU:s utfrågning? Ångrar statsministern att han över huvud taget uttalade sig och lade sig i den här frågan?
Anf. 75 Fredrik Reinfeldt (M)
Fru talman! Som svar på en direkt fråga av konstitutionsutskottets ordförande har jag angivit att de beskrivningar jag har givit mer har handlat om det kringliggande, som också präglar en utfrågning i konstitutionsutskottet. Det fanns anledning att anta att det skulle bli betydande mediehantering och mediebearbetning kring den typen av utfrågningar och att det mindre skulle handla om det konstitutionella uppdrag som konstitutionsutskottet har.
I det sammanhanget påpekade jag också att det är statsrådets tjänsteutövning som konstitutionellt är det konstitutionsutskottet granskar. Jag har inte samordnat detta eller haft kontakt med Ulrica Schenström för att på något sätt komma överens om eller ens tycka något om huruvida hon ska inställa sig till konstitutionsutskottet. I den delen känner jag inte att jag är bunden av eller har påverkat henne i någon riktning.
Mina synpunkter var mer en förståelse från människa till människa för att det kan finnas en känsla av spektakel i det som ligger kring en utfrågning, inte själva utfrågningen i sig. Det är möjligen den skillnaden som förklarar varför jag inte tycker att jag har ägnat mig åt att förskjuta någon konstitutionell praxis, i kontrast till hur interpellanten uppfattar frågan.
Anf. 76 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Jag förstår att Fredrik Reinfeldt vill tona ned det hela och att Fredrik Reinfeldt kanske till och med i ljuset av händelseförloppet känner att det kanske inte var helt lyckat att över huvud taget prata i sammanhanget.
Man kan tänka sig ett scenario där Lars Danielsson, som tog timeout som statssekreterare i Statsrådsberedningen efter tsunamikatastrofen, inte hade infunnit sig till konstitutionsutskottet. När Lars Danielsson avgick sade Fredrik Reinfeldt: "När makten försöker dölja sanningen får man känslan av att makten skyddar sig själv." Så lät det då. Nu uttalar statsministern någon sorts människa-till-människa-stöd som lik förbaskat blir ett stöd till att Ulrica Schenström inte kommer till KU. Vad säger man då?
"När makten försöker dölja sanningen får man känslan av att makten skyddar sig själv." Är det så även nu, Fredrik Reinfeldt?
Statsministern försöker tona ned detta. Men statsministern är också så mycket politiker att han vet att det finns en annan verklighet, där man betraktar detta med andra ögon.
Här har vi alltså en historia om en krisberedskapsorganisation i Statsrådsberedningen, i Fredrik Reinfeldts eget regeringskansli, som uppenbarligen inte fungerade. Det handlar om en berusad, numera avgången, statssekreterare och om bristande rutiner.
Trots allt som har hänt håller inte statsministern känslorna och fingrarna i styr. Oavsett efterhandsförklaringar om mediernas eventuella arbete är det så att han gick in i det här och gjorde ett uttalande som legitimerar ett uteblivande från konstitutionsutskottets möte. På det sättet skapas prejudikat. På det sättet legitimeras den här typen av agerande. Till och med privatpersoner inställer sig till konstitutionsutskottet. Men Fredrik Reinfeldts egen före detta statssekreterare och högra hand Ulrica Schenström gör det inte.
Det är vad jag tycker är allvarligt och ett problem. Det är ett problem att Fredrik Reinfeldt över huvud taget lade sig i den här diskussionen.
Intrycket blir att respekten för KU gäller mer för vissa än för andra. Jag kan bara tänka mig vad Fredrik Reinfeldt hade sagt som exempelvis Lars Danielsson uteblivit från KU. Jag kan tänka mig vad det är för typ av omdömen som då hade levererats.
Den enda rimliga ståndpunkten är att när KU kallar inställer man sig, punkt slut. Det är den enda rimliga ståndpunkten. Det fanns faktiskt saker på dagens KU-sammanträde där Ulrica Schenström kunde ha gett ytterligare besked och förklaringar.
Det ställs naturligtvis frågor om statsministerns egen roll i sammanhanget. Vad har statsministern gjort och inte? Statsministern ger nu besked om att han inte har varit i kontakt med Ulrica Schenström och inte påverkat henne.
Det statsministern har gjort är att legitimera hennes frånvaro i konstitutionsutskottet. Han har på det sättet bidragit till att skapa ett prejudikat på den punkten. Vilket ansvar tar statsministern för det och de eventuella konsekvenserna av detta i framtiden? Kommer vi att få fler lägen där man av olika skäl kan tycka att det är okej att utebli?
En del beskriver det som allmänmänskliga skäl medan andra beskriver det som att man inte vill konfronteras med den verklighet som man själv varit med och ställt till. Man vill inte riktigt stå för sina handlingar och konfronteras med riksdagens granskare i de ärendena.
Anf. 77 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Jag ber först att få tacka statsministern för det engagerade och klargörande svaret på Peter Hultqvists interpellation.
Riksdagens konstitutionsutskott är det utskott som ska granska regeringen och ett kontrollorgan. För regeringen och inte minst för en statsminister finns det skäl att vara mycket varsam när det gäller att betygssätta konstitutionsutskottets arbete. Det är det omvända det handlar om. Det är konstitutionsutskottet som ska betygssätta statsministern, statsråden och regeringen.
Jag kan ha förståelse för att Fredrik Reinfeldt i ett något personligt engagerat skede använder uttryck som kanske inte var riktigt övertänkta därför att han var så engagerad av att hans förra statssekreterare Ulrica Schenström i ett onyktert tillstånd hade ställt till det för sig och förorsakat svårigheter både för Fredrik Reinfeldt som statsminister, för regeringen och för hans parti.
Jag kan ha förståelse för att Fredrik Reinfeldt i ett sådant läge lite grann tappar kontroll över sitt sätt att formulera sig. Om han bedömer och säger att det blir ett spektakel i konstitutionsutskottet, och kanske efteråt inser att det inte var det mest korrekta uttrycket för att beskriva den instans i Sveriges riksdag som just ska betygssätta, bedöma och värdera statsministerns, statsrådens och regeringens arbete, kunde han väl ha sagt: Det var ett förfluget ord. Min avsikt var inte att beskriva det på det sättet att det skulle avhålla Ulrica Schenström från att komma eller rekommendera henne att inte komma till konstitutionsutskottet för att svara på frågor.
Det hjälper inte att Fredrik Reinfeldt i dag står och säger: Det var inte min tanke att jag på något vis skulle påverka Ulrica Schenström att inte komma till utskottet. Det borde ha varit Fredrik Reinfeldts uppdrag att underlätta konstitutionsutskottets arbete. Det har hans företrädare gjort.
Det borde vara rimligt för en regeringschef att säga: Om en av mina tidigare medarbetare kallas och bjuds in till konstitutionsutskottet är det rimligt att vederbörande går dit. Det gäller naturligtvis om man inte har något speciellt att dölja. Har man någonting att dölja förstår jag att man inte vill gå dit. Ut med det, Fredrik Reinfeldt: Vad är det som ska döljas och som gjorde att Fredrik Reinfeldt inte ville medverka till att förre statssekreteraren Ulrica Schenström ville gå till konstitutionsutskottet?
Jag tycker att det naturliga svaret på de frågor statsministern fick i anslutning till kallelsen av Schenström till konstitutionsutskottet borde ha varit att underlätta arbetet för utskottet. Han borde ha sagt: Det är en självklarhet att Ulrica Schenström ska komma till utskottet och svara på frågor och göra de klargöranden hon kan, och här finns ingenting att dölja.
Men det sade inte statsministern. I stället sade statsministern: Jag känner personlig förståelse för om hon vill avstå från att delta. Det personliga får faktiskt inte ta över i ett sådant läge. När man är statsminister får man företräda det ämbete som man representerar. När man vet att konstitutionsutskottet ska granska ens ämbete som statsminister, statsråd och ledare av regeringen kan man inte låta det personliga ta över.
Hur gärna man än tycker synd om den tidigare medarbetaren för hennes eskapader får inte det vara bestämmande. Om han hade gjort ett sådant uttalande och sagt att det kan leda till ett spektakel kanske han sekunden efteråt kan tänka efter och säga: Det var inte så välövertänkt. Statsminister Reinfeldt kunde ha sagt: Jag menade inte med det att avråda henne på något vis, tvärtom vill jag uppmana henne att gå till konstitutionsutskottet för både regeringens och riksdagens skull för att få till stånd alla typer av klargöranden.
Därför är frågan fortfarande: Vad finns det fördolt bakom tanken att undvika att Schenström ska komma till utskottet?
Anf. 78 Fredrik Reinfeldt (M)
Fru talman! Återigen vill jag säga att det mer var ett sätt att åskådliggöra hur jag tror att situationen i sin helhet hade uppfattats om Ulrica Schenström hade kommit dit och inte en betygssättning av KU eller KU:s roll i den svenska konstitutionen. Till den delen har jag, och det har jag också gjort för konstitutionsutskottet, sorterat ut vad som för mig var avsikten med den beskrivningen.
Jag vill påpeka att det inte var jag som förde in min företrädare i diskussionen. Det gjorde nu Bosse Ringholm. Om jag förstår beskrivningen här skulle alltså socialdemokratin i alla sammanhang ha säkerställt på alla sätt att KU:s arbete skulle underlättas och hållit i högt försvar KU:s roll i den svenska demokratin, och det skulle jag på något sätt göra annorlunda.
Det är bara det att Göran Persson hade ett sätt beskriva KU där han buntade ihop JO, JK och KU och beskrev det som förkortningar som han kände sig mycket distanserad till och huvudsakligen ansåg ägnade sig åt politiska kampanjer.
Det var en mer direkt sammanfattning och utskåpning av även andra institutioner som inte låg i närheten av mitt försök att mer beskriva vad som kan vara den kringliggande känslan runt en KU-hantering.
Referenserna till Lars Danielsson och tsunamikatastrofen bör man kanske också vara försiktig med. Det är av det enkla skälet att tsunamikatastrofen påverkade väldigt många människor. Det var en katastrof som byggde på en naturkatastrof men där det också på många sätt fanns en känsla av senfärdighet. Det fanns dessutom en vilja att peka på varandra som direkt drog in Lars Danielsson i en diskussion om huruvida han eller någon annan hade utfört vissa typer av telefonsamtal.
Vad var skillnaden, Peter Hultqvist? Kan Peter Hultqvist nämna någon socialdemokrat som avgick och tog på sig ansvaret för de tillkortakommanden som fanns vid tsunamikatastrofen? Det är vad som nu har skett. Här sker ett tillkortakommande, och en person tar sitt ansvar och får avgå. Det var vad som saknades. Därför blir inte jämförelsen så väldigt lyckad.
Just den här viljan att inte ta på sig ansvaret och dra konsekvenser präglade entydigt den hanteringen och var en grund för irritationen och kritiken.
Anf. 79 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Jag tror att statsministern borde ta och reda ut det här - avgick Ulrica Schenström eller avsattes hon? Det är faktiskt kopplat till huruvida hon är berättigad till det avgångsvederlag och arvode som hon har i dag. Det är rätt så viktigt hur statsministern väljer att formulera sig i sammanhanget.
När det gäller Danielsson, Schenström och alla andra tycker jag att principen är enkel oavsett bakgrunden: Kallas man till KU så kommer man. Det finns ingen anledning att försvara att folk ska ha rätt att utebli. Framför allt finns det ingen anledning för en statsminister att underlätta, legitimera eller skapa prejudikat som gör att det är okej att utebli - att man kommer när man tycker att det passar. Så kan man inte agera.
Det får aldrig vara den enskilda situationen som styr om man ska känna att man ska behöva komma till KU eller inte. Det ska inte vara så att en personlig relation där någon tycker synd om den ena eller den andra eller ett visst händelseförlopp gör att man känner att man inte behöver komma. Det ska inte spela någon roll att statsministern eller någon annan tycker det ena eller det andra. Om privatpersoner inställer sig när KU kallar kan också före detta statssekreterare i Statsrådsberedningen göra det. Jag tror till och med att det hade rett ut några frågetecken i dag om Ulrica Schenström hade varit här.
Oavsett hur det är med någon så kallad mediesituation eller mediebild eller fotografernas eventuella insats i sammanhanget är det en fullständig bisak. Det intressanta är KU:s arbete och att man sitter där med KU:s ledamöter, svarar på frågorna och vågar konfronteras. Det är detta det handlar om. Man ska ge de relevanta svaren. Det är varken enklare eller svårare än så.
Jag tycker att det är synd att statsministern gjorde det här. Men statsministern kanske också har lärt sig en läxa.
Anf. 80 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! När statsministern är pressad - och det har han varit ett antal gånger när statsråd som har fifflat har tvingats avgå och när nära medarbetare inte har skött sig på ett sjyst sätt och tvingas avgå - väljer han att tala om andra saker.
Nu handlar interpellationen om den ganska enkla fråga som statsministern inte vill prata om. Den ganska enkla frågan är: När riksdagens kontrollorgan konstitutionsutskottet kallar statsråd, statssekreterare och andra medarbetare till förhör - ska man då inställa sig eller inte inställa sig? Statsråd inställer sig alltid. Men Fredrik Reinfeldts förra nära medarbetare Ulrica Schenström valde att inte inställa sig. Vi vet inte om hon hade någonting att dölja som gjorde att hon inte ville inställa sig eftersom hon inte kom till utskottet.
Det anmärkningsvärda är att statsministern försvarar hennes beteende. I stället för att underlätta för riksdagens konstitutionsutskott att få svar på frågorna från Ulrica Schenström går statsministern ut och betygsätter konstitutionsutskottets agerande innan utskottet ens har sammanträtt och sagt att det bara kommer att leda till spektakel. Det är med förlov sagt inte något särskilt stort värn av svensk demokrati att en statsminister på ett så raljant sätt dömer ut den process som inte ens har inletts i riksdagens konstitutionsutskott.
Jag har förståelse för att statsministern kanske med tanke på den personliga konsekvensen och sin nära relation till medarbetaren sade ett förfluget ord. Men säg det i stället, då! Säg: Det där inte var övertänkt; jag borde inte ha sagt det!
Men nu väljer statsministern i stället att tala om andra saker. Bättre fly än illa fäkta, är ett gammalt svenskt talesätt. Det passar ganska bra in på statsministern.
Anf. 81 Fredrik Reinfeldt (M)
Fru talman! Egentligen är det bara en synpunkt som är viktig att komma ihåg. Det är att konstitutionsutskottets granskning riktas mot statsråd. Statsråd har att infinna sig om KU kallar till granskning. Det finns inte samma typ av regel med lagstöd när det gäller medborgare eller andra än statsråd.
Sedan kan man diskutera vilken typ av praxis som ska utformas, men det måste också bygga på att man i konstitutionsutskottet visar ömsesidig respekt och hänsynstagande så att det verkligen blir en granskning som riktas mot statsråd. KU ska inte ge känslan av att vara någon sorts i nationen inrättad domstol där medborgare och andra typer av medarbetare ställs in och får stå till svars för saker som inte kopplas till enskilda statsråd.
Det är en diskussion som ibland har förts och som bör föras. Man kan i alla fall landa i den Peter Hultqvistska slutsatsen och anse att de som kallas rimligen bör infinna sig. Men jag vill bara korrekt påpeka att regelsystemet inte ser ut så. På det sättet har vi gjort åtskillnad på statsråd och andra när regelsystemet för konstitutionsutskottet har utformats.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.