Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Strandskydd

Interpellation 2006/07:609 av Persson, Kent (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-05-29
Anmäld
2007-05-29
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2007-06-05
Sista svarsdatum
2007-06-13
Besvarad
2007-06-18

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 29 maj

Interpellation

2006/07:609 Strandskydd

av Kent Persson (v)

till miljöminister Andreas Carlgren (c)

Regeringen gav den 26 april 2001 i uppdrag till Naturvårdsverket att kartlägga tillämpningen av strandskyddet och att utreda förutsättningarna för och bedöma konsekvenserna av såväl eventuella skärpningar som lättnader i strandskyddet. Naturvårdsverket lämnade i rapport 5185 – Kartläggning m.m. av strandskyddsbestämmelserna – en redovisning av uppdraget med förslag till författningsändringar.

Miljödepartementet remitterade utredningen till 128 remissinstanser, däribland samtliga länsstyrelser, 41 kommuner, en rad övriga myndigheter, intresseorganisationer och ideella föreningar. Ytterligare 45 instanser inkom med synpunkter på eget initiativ. Utvärderingen av Naturvårdsverkets rapport och remissvaren resulterade i att en arbetsgrupp inom Miljödepartementet (från och med den 1 januari 2005 Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet) tillsattes i september 2004 med uppgift att utarbeta förslag till ändrade strandskyddsbestämmelser. Arbetet har resulterat i en skrivelse.

Förslaget resulterade aldrig i någon proposition från den förra regeringen. Nuvarande regering lär enligt uppgift fundera på saken och en eventuell proposition kommer tidigast 2008. Denna långbänk är på många sätt förödande då inga beslut fattas; det gäller inte minst för landsbygdens kommuner.

Under tiden har Naturvårdsverket utarbetat ett program för att förverkliga riksdagens miljömål. Programmet bygger på länsstyrelsernas inventering av vattenytor med naturvärden och kulturvärden. Som ett första steg föreslår Naturvårdsverket att 400 särskilt värdefulla områden ska skyddas fram till 2010. Länsstyrelserna redovisar även vilka hot som finns vid sjöar och vattendrag. Allra värst anses skogsbruket vara men högt på listan kommer även exploatering, vägar och bebyggelse.

Detta är särskilt allvarligt då Naturvårdsverket sedan länge kämpat för en skärpning av strandskyddsreglerna. Det går inte att utesluta att Naturvårdsverket nu försöker skärpa reglerna eller omöjliggöra att bygga sjönära innan riksdagen hinner behandla frågan om ett förändrat strandskydd som förhoppningsvis kan bli en del av en ny plan- och bygglag.

Strandskyddsregelverket är utformat för att skydda stränder så att det rörliga friluftslivet ska ha tillgång till orörda stränder och att djurlivets utveckling inte ska störas. Strandskyddet är inte bara en miljöfråga utan har en vidare betydelse för möjligheten att behålla den för företagen nödvändiga kompetensen i glesbygden. Anledningen till att välutbildade ungdomar väljer att stanna på landsbygden är i allmänhet deras preferens för naturliv och hembygdskänsla. I en bygd med minskande befolkning sjunker fastighetsvärdena och är för närvarande ofta hälften av nybyggnadsvärdet. Detta gör att det är en stor ekonomisk risk för en nyetablerad familj att bygga en ny bostad om denna inte kan förläggas till en attraktiv tomt.

De som lever och verkar i dessa bygder är mer än de flesta medvetna om värdet av att vårda, bevara och utveckla dessa tillgångar. Strandskyddet är en viktig del i detta och ska försvaras. Men utgångspunkten i all lagstiftning är, eller borde vara, en rimlig avvägning mellan olika intressen och den bör heller inte vara utformad så att den, för att lösa ett akut problem som bara finns i en geografiskt begränsad del av landet, lägger en död hand över resten. Kommunernas kompetens och kännedom om de lokala förhållandena gör att strandskyddet hör hemma i plan- och bygglagen.

Jag vill fråga statsrådet:

1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att tillmötesgå den nödvändiga anpassningen till de lokala förhållandena och förutsättningarna vad gäller strandskydd?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta med anledning av Naturvårdsverkets första steg?

3. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att tillförsäkra riksdagen rätten att styra i dessa frågor?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:609, Strandskydd

Interpellationsdebatt 2006/07:609

Webb-tv: Strandskydd

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Andreas Carlgren (C)
Anf. 8 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Kent Persson har frågat mig för det första vilka åtgärder jag avser att vidta för att tillmötesgå den nödvändiga anpassningen till de lokala förhållandena och förutsättningarna vad gäller strandskydd, för det andra vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av Naturvårdsverkets första steg, det vill säga redovisningen av en nationell strategi för skydd av vattenanknutna natur- och kulturmiljöer och för det tredje vilka åtgärder jag avser att vidta för att tillförsäkra riksdagen rätten att styra i dessa frågor. Skyddet av våra stränder är en nationell angelägenhet. I ett internationellt perspektiv är våra stränder en unik tillgång. Vi ska vara rädda om strändernas värden både nu och i ett långsiktigt framtida perspektiv. Trycket på våra stränder kommer att öka i takt med olika förändringar, till exempel följden av ett förändrat klimat. Jag delar Kent Perssons uppfattning om nödvändigheten av att reformera strandskyddet och göra det mer flexibelt i förhållande till de lokala förhållandena och förutsättningarna. Men jag delar inte hans uppfattning att bestämmelserna om strandskyddet bör föras över till plan- och bygglagstiftningen. Strandskyddet är en nationell angelägenhet. Därför bör strandskyddet även i fortsättningen vara ett områdesskydd i miljöbalken. Naturvårdsverkets kartläggning av tillämpningen av strandskyddsbestämmelserna och det förslag till ett förnyat strandskydd som den förra regeringen utarbetade men aldrig lade fram är ett bra underlag i det fortsatta arbetet med översynen av strandskyddslagstiftningen. Regeringen vill se ett reformerat strandskydd som ger större inflytande för lokala intressen. Därför behöver det tidigare förslaget kompletteras och utvecklas, särskilt i den delen som rör utformningen av förutsättningarna för ett större lokalt inflytande. En rad intressanta remissynpunkter har kommit in, och dessa, tillsammans med de föreslagna förändringarna i plan- och bygglagen om kommunernas möjlighet att upprätta tematiska översiktsplaner, innebär att jag vill verka för en tydligare koppling mellan miljöbalkens bestämmelser och kommunernas översiktsplaner - detta just för att åstadkomma en process med ett större lokalt inflytande. Bestämmelserna ska också tillämpas mer enhetligt, och strandskyddets syften, nämligen att värna stränderna för friluftsliv och för goda livsvillkor för växt- och djurarter, ska lyftas fram. Inom Regeringskansliet har vi därför inrättat en arbetsgrupp med uppgiften att belysa och utveckla förutsättningarna för en starkare koppling mellan de båda lagarna. Min ambition är att utforma ett ändamålsenligt strandskydd som beaktar såväl behovet att skydda strändernas naturvärden på ett långsiktigt hållbart sätt som behovet av utveckling i hela Sverige. Jag kommer att återkomma i den frågan. Så till Kent Perssons andra fråga. I den av riksdagen antagna miljömålspropositionen från 2005 anges under miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag att berörda myndigheter ska identifiera och ta fram åtgärdsprogram för särskilt skyddsvärda natur- och kulturmiljöer i eller i anslutning till sjöar och vattendrag som behöver ett långsiktigt skydd. Naturvårdsverkets redovisning av en nationell strategi för skydd av vattenanknutna natur- och kulturmiljöer är alltså ett led i miljömålsarbetet och inte en strategi för att åtgärda brister i den nuvarande strandskyddslagstiftningen. Behovet av en strategi för skydd av natur- och kulturvärden i vattenanknutna miljöer fyller delvis andra syften än strandskyddets. Delvis överlappar de olika syftena varandra, men strandskyddet syftar inte till att ta till vara kulturmiljövårdens intressen och heller inte till att bevara de värden som finns i den fria vattenmassan som till exempel fiskarter eller andra organismer som lever där eller på bottnar utanför strandskyddade områden. Jag menar att arbetet med att utveckla strandskyddsbestämmelserna och att genomföra strategin för skydd av natur- och kulturmiljövärden i vattenanknutna miljöer är två skilda processer som kompletterar varandra i arbetet med att långsiktigt både bevara och nyttja dessa värden. Kent Perssons tredje fråga huruvida riksdagen ska ges rätten att styra i dessa frågor kan jag endast besvara med att riksdagen redan har den rätten. Det är ju riksdagen som beslutar om såväl lagändringar som inriktning och ambition i miljömålsarbetet. Regeringen vill framhålla att miljömålsarbetet är en viktig del av den svenska miljöpolitiken.
Kent Persson (V)
Anf. 9 Kent Persson (V)
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Jag skulle kunna vara nöjd med den första delen, där det sägs att ni är beredda att se över strandskyddet och mer anpassa det utifrån de lokala förutsättningar som finns, om det inte vore för just frågan om Naturvårdsverkets arbete med miljövårdspropositionen från 2005. I den rapport som man har presenterat har man slagit fast att det finns 537 områden med särskilt nationellt värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag. 426 områden innehåller särskilt värdefulla kulturmiljöer, och 270 områden är för fisk och fiske. Detta är ungefär en tredjedel av Sveriges yta. Det är inte illa! Läser man vidare i rapporten kan man titta efter syftet med inventeringen. Det har varit att precisera värdena separat för respektive intresse för att på så sätt underlätta hantering av konflikter genom att motiv för skydd kan tydliggöras. Syftet är alltså att man ska kunna hantera konflikter som kommer upp. Man kan då fundera på vad det är för konflikter och hotbilder man ser framför sig. Den tydligaste hotbilden är skogsbruket, och den andra är exploatering - alltså byggen av vägar och strandnära hus. Det blir för mig lite problematiskt med de här två olika lagstiftningarna. Den ambition som statsrådet har är - skriver ni i svaret - att få fram ett hållbart skydd och samtidigt beakta behovet av utveckling i hela Sverige. Man ska ha en flexibilitet när det gäller strandskyddsbestämmelserna. Sedan står det att ministern ska återkomma till frågan. När då? När arbetet med miljöpropositionen från 2005 redan har påbörjats? Hur ska arbetet egentligen gå till när ni samtidigt säger att grunden för ert ställningstagande framöver ju är det arbete som den tidigare regeringen lagt fram med underlag som man fick från Naturvårdsverket? Det var ju ett arbete som kritiserades väldigt hårt, framför allt av Småkom, Sveriges Kommuner och Landsting och andra intressenter som såg möjligheterna försämras genom det arbetet. På vilket sätt kommer det då att ligga till grund och förbättra möjligheterna för ett mer flexibelt strandskydd? Detta handlar inte bara om strandskyddet i tillväxtområdena i Stockholm, Göteborg, Malmö och längs kusterna. Det handlar om Norrlands inland, Bergslagen och stora delar av Småland där skogsbruk finns och där sjöar och vattendrag finns i överflöd. Där skulle det vara en nog så vikig pusselbit för att få till en mer positiv utveckling.
Bodil Ceballos (Mp)
Anf. 10 Bodil Ceballos (Mp)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka miljöministern för att ni inte flyttar över strandskyddsbestämmelsen till plan- och bygglagen. Redan i dag ska man ju enligt plan- och bygglagen också ska ta hänsyn till bestämmelserna i miljöbalken även om så naturligtvis inte alltid sker. Särskilt bra är det nu när ni har föreslagit att man ska skriva in ekonomisk tillväxt som en av huvudingredienserna i plan- och bygglagen. Det är ju ett nytt förslag. Det jag tänker på när jag talar om strandskydd är just detta med den ekonomiska tillväxten, för ute i kommuner och län är det just för den ekonomiska tillväxten man hela tiden anser att man ska bevilja dispenser från strandskyddet. Ute i landets landsbygdskommuner tror man att det enda som ger ekonomisk tillväxt är om man kan bygga vid stränderna för att det är där folk vill bo. Det kan ju vara så att det i vissa fall är berättigat om det faktiskt inte är särskilt exploaterat. På väldigt många håll i vårt land är det dock väldigt exploaterat. Jag kommer från en kommun där länsstyrelsen har gjort en beräkning av hur mycket vi redan har beviljat dispenser från. Det är en kommun där man hela tiden vill bevilja fler och fler dispenser trots att den är mer exploaterad än Stockholms skärgård. Det är inte så långt härifrån; det är Gävle. Det är klart att det är väldigt olika på olika delar av kuststräckan. Närmast centrum är det allra mest exploaterat, och lite längre ut är det mindre. Men jag menar att vi måste se till vad strandskyddet är till för. Om vi bygger hela vägen längs kusten finns det inte någon möjlighet för vare sig friluftslivet eller för djur- och naturarter. Det som kanske är allra mest oroande gäller djur- och naturarterna. Ofta pratar vi i diskussionen om strandskydd och beviljande av dispens om att det finns lucktomter där man kan bygga för att det i alla fall inte är tillgängligt för människor att gå där. Men då måste man tänka på att vi måste ha korridorer för djur att kunna ta sig från strandlinjen och uppåt mot skogen som kanske ligger lite längre bort. Lucktomterna är alltså väldigt viktiga de också. Jag var en gång i diskussion med en man som jobbar på miljöförvaltningen i vår vänort i Sydafrika. Han tyckte att det var besvärligt med strandskyddet; de hade väldiga problem med det. Det visade sig att strandskyddet var två kilometer. Vi har 100 meter, och på vissa håll har vi till och med 200 och 300 meter. Ministern säger att man ska se över strandskyddet, men tänk på hur det faktiskt ser ut i landet! Gävle är ju inte någon jättekommun och där finns också delar av landsbygd, men ändå är det väldigt exploaterat. Så ser det ut runt om i landet. Däremot kan det i vissa glesbygdskommuner vara väldigt lite exploaterat, men glesbygden är ju egentligen en liten del av Sverige. Däremot har vi väldigt mycket landsbygd. Jag tycker att vi ska fortsätta värna vårt strandskydd i den mån det går, och jag hoppas att miljöministern vill göra det även om ekonomisk tillväxt ska skrivas in i plan- och bygglagen.
Lars Tysklind (Fp)
Anf. 11 Lars Tysklind (Fp)
Herr talman! Nu diskuterar vi strandskydd. Det är precis som miljöministern säger att det är en nationell angelägenhet, men det har ett väldigt stort kommunalt intresse. Det är väl därför det diskuteras så mycket som det gör. Jag delar helt uppfattningen att strandskyddet även fortsättningsvis ska ligga kvar som en skyddsbestämmelse i miljöbalken. Det får dock naturligtvis inte lägga en död hand på vissa bygder. Det kanske är det som har varit problemet - att det har fått en dålig acceptans i vissa områden på grund av att systemet har varit lite för rigitt. Jag vill verkligen framhålla, herr talman, att reglerna måste gälla både högexploaterade områden och landsbygd. Det blir väldigt lätt så att man talar om glesbygd, det överflöd av sjöar som finns där och att detta är ett litet problem i glesbygden. Jag vill nog påstå att problemet med att ta ställning till hur man ska använda sina stränder är minst lika stort i högexploaterade områden. Huvudpunkten är på vilket sätt man ansvarsfullt ska kunna lyfta över detta och få in det lokala intresset i sammanhanget. Jag tror väldigt mycket på diskussionen om översiktsplaneprocessen, och jag tror på ett system där man i varje kommun skulle kunna se över sina stränder, inventera dem, skaffa sig sitt eget strandskydd och få det fastlagt. Jag är helt säker på att det i många kommuner skulle sluta med att man har 25 meter på vissa ställen och kanske 500 meter på andra ställen. Hemma i min valkrets har vi 300 meter i princip längs hela kusten. På vissa ställen känns 300 meter som att man klart är på stranden, och på andra ställen känns det som att man är väldigt långt från stranden. Om man på ett planmässigt sätt kan titta på detta tror jag att mycket av problematiken i dagens dispensförfarande skulle försvinna. I dag går man in och tittar på ett enskilt fall vid ett enskilt tillfälle. Man har egentligen aldrig sett till helheten och vad som är alternativen i sammanhanget. Jag har en känsla av att just detta leder till många olyckliga dispenser, för kommunen har de facto inte sett över var det skulle kunna var lämpligt att etablera saker och ting. Herr talman! Argumenten är ofta att det i glesbygden finns sjöar i överflöd. Man kan ju undra vad som menas med begreppet överflöd. Det jag tyckte var väldigt märkligt med det förslag som den förra regeringen sysslade med var att man försökte dela upp kommuner i olika typer av kommuner - kommuner med kilometer strand per invånare och sådant. Det blev en mycket märklig diskussion. Det fanns kommuner som skulle få enklare regler och andra kommuner som inte skulle få det. Vi har en kommun hemma i Bohuslän till exempel, Tanums kommun, med en högexploaterad kust och ett inland som mycket väl skulle kunna jämföras med en Dalslandskommun. Man har så olika förhållanden inom samma kommun, så det var en fullständigt omöjlig väg att gå egentligen. Det var väl därför som mycket av detta föll. Jag ser verkligen fram emot att vi tar tag i den här frågan och då inom miljöbalkens ram kan skaffa generella regler där vi kan få in ett lokalt intresse på ett ansvarsfullt sätt. Det är ett så stort nationellt intresse så staten kan inte släppa sin hand från detta. Jag tror att det är därför vi har så pass obebyggda stränder i dag. Det är just för att staten har haft intresse i det hela.
Andreas Carlgren (C)
Anf. 12 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! För det första vill jag slå fast det vi verkar vara överens om, nämligen att slå vakt om ett nationellt strandskydd. Det tycker jag är en viktig utgångspunkt för debatten. Jag har inte heller uppfattat att det egentligen finns några invändningar mot det besked som jag nu har gett för regeringens räkning, det vill säga att strandskyddet också i fortsättningen ska vara en del av miljöbalken. Därmed är en viktig grundförutsättning klarlagd för den fortsatta diskussionen om strandskyddet. Jag delar på många sätt de synpunkter som Lars Tysklind förde fram. Jag tror att det är viktigt, just med utgångspunkten att det är en nationell angelägenhet att ha ett bra strandskydd, att också undvika att systemets legitimitet och acceptansen för systemet undergrävs steg för steg och delvis totalt på grund av alldeles för rigid tillämpning. När vi försöker ta oss ur det tycker jag att det är intressant att utveckla lagstiftningen så att det finns större möjlighet till ett lokalt inflytande. Jag vill precis som Lars Tysklind är inne på undvika ett renodlat klassificeringssystem för kommunerna och är intresserad av möjligheten att använda översiktsplanerna som ett av instrumenten för att underlätta i det arbetet. En annan viktig utgångspunkt som också framgår av svaret är att jag vill närma miljöbalken till plan- och bygglagen. Jag tror att det är viktigt att vi inte har två lagstiftningar med helt separata utgångspunkter som också tillämpas delvis i strid med varandra. Den enskilde kommer i kläm vid myndigheternas lagtillämpning om det får gå för långt. Då vi ökar möjligheterna till lokalt och regionalt bestämmande och därmed åstadkommer en del lättnader när det gäller landsbygds- och landsortsområden där exploateringstrycket inte är högt kommer det samtidigt att vara viktigt att ha ett starkt skydd i områden där trycket på exploatering är högt. Jag menar också att vi behöver göra en del förtydliganden i lagstiftningen. Till exempel vore det en fördel om man mer direkt i lagtexten kunde ange ramarna för undantag från strandskyddet. När det gäller Kent Perssons fråga om Naturvårdsverkets genomgång av hur vi ska uppfylla miljömålet på området vill jag framhålla att det är i själva verket inte alls så stora delar av Sveriges yta som Kent Persson har fått intryck av. Många av de områden som Naturvårdsverket har kartlagt sammanfaller delvis och överlappar varandra. Så geografiskt sett handlar det sammanlagt om kanske 400 områden i Sverige. När det gäller hur skyddet av dem nu ska genomföras är det en fråga som kommer att avgöras regionalt i länsstyrelserna, lokalt av kommunerna och i andra sammanhang i arbetet. Vi ska se till att den strategin fullföljs, men den lägger inte fast hur strandskyddet ska genomföras. Till sist vill jag säga om Bodil Ceballos mer vidlyftiga diskussion med ett lite mer övergripande angrepp på ekonomisk tillväxt att det inte är något som jag delar. Jag tycker att det är lite väl långsökt att för människor i Arjeplog eller i andra glesbygdskommuner ha Sydafrika som utgångspunkt för hur vi borde diskutera strandskyddets utveckling. Så där tänker jag förbehålla mig att ha en mer jordnära syn på frågan.
Kent Persson (V)
Anf. 13 Kent Persson (V)
Herr talman! Jag tror att vi är ganska överens om vikten av att behålla ett starkt strandskydd i Sverige. Vi är nog också överens om vikten av att få ett mer flexibelt förfaringssätt i vissa delar av Sverige, framför allt i inlandskommunerna från Bergslagen och uppåt, även i en del söderöver. Det intressanta är trots allt de starka skrivningar som Naturvårdsverket har i sin rapport och den hotbild som man ser framför sig när det gäller just miljön kring våra vattendrag och sjöar. Det är därför man preciserar de här delarna och vill ha ett långtgående skydd som sträcker sig lång tid framöver i generationer. Det blir, som jag ser det, en konfliktsituation för statsrådet när han också ska försöka precisera här och ge möjlighet till något flexiblare. Jag tror att det vore bra om statsrådet kunde vara lite mer tydlig nu. Framför allt: När kommer svaret på det här arbetet och översynen av strandskyddet? Det andra arbetet pågår ju nu för fullt. När det gäller strandskyddet är det en diskussion som har pågått i den här kammaren under en lång tid, flera år tillbaka. Jag har noga följt det här ända sedan slutet av 90-talet och också verkat ute i kommunerna för att få en förändring. Jag har faktiskt en större tilltro till den kommunala kompetensen och de lokala krafter som finns att kunna hantera en sådan här fråga än vad statsrådet tycks ha. Jag ser fram emot att det blir en samordning mellan miljöbalken och plan- och bygglagen. I dag är det två ibland motstridiga lagstiftningar. Om vi på det sättet också kan lösa den här frågan om strandskyddet är jag tacksam för den delen, att det går att göra det. När man får ett folkligt engagemang kring en översiktsplan blir det, tror jag, skarpare bestämmelser på vissa områden än vad politikerna skulle önska. Folk som bor och verkar i de kommuner som jag representerar vet vilka värden som står på spel. De har gjort det här i generationer och ska göra det i generationer framöver. Så jag är definitivt inte rädd för ett större politiskt inflytande i de glesare delarna av landet. Det handlar om tiden. När kommer det här arbetet? Det har nu pågått alldeles för länge. Det här är en långbänk, som någon uttryckte tidigare. Medan tiden rinner i väg jobbas det för fullt med den andra processen. Jag vill inte se att vi har två processer som ska sammansmälta där den ena sticker i väg och hamnar i beslutsförfarande långt innan frågan om strandskyddet kommer upp här och förändringar här i riksdagen. När kan vi förvänta oss någon form av besked från statsrådet?
Bodil Ceballos (Mp)
Anf. 14 Bodil Ceballos (Mp)
Herr talman! Jag har en annan uppfattning. Jag menar att det inte är en särskilt rigid tillämpning av strandskyddet i dag. Vi i kommunerna begär dispenser från strandskyddet i alltför många fall. Det säger jag med erfarenhet av min egen kommun som alltså är mer exploaterad än Stockholms skärgård och där vi hela tiden diskuterar det här, hela Gävleborg och alla kommunstyrelseordförandena tillsammans. Man uppvaktar regeringen. Under förra mandatperioden var det, vet jag, just för att man skulle luckra upp strandskyddet. Då har vi alltså ett län där åtminstone delar av det är mer exploaterat än Stockholms skärgård. Det är inte en så rigid tillämpning av strandskyddsreglerna. Det finns ett stort lokalt inflytande redan i dag i och med att det är kommunerna som begär dispenserna och beviljar byggloven. Länsstyrelsen beviljar sedan dispensen. Om ingen överklagar så att frågan kommer till Naturvårdsverket blir det så. Jag har - trots allt - stor tilltro till Naturvårdsverket. Jag tycker att vi ska ha kvar de strikta reglerna för strandskyddet, med kanske en viss variation för de kommuner som verkligen har en liten exploateringsgrad. Man ska tänka på att många anser att de har en låg exploateringsgrad trots att de har en hög sådan. Enligt miljöbalkspropositionen en gång i tiden skulle det vara en strikt tillämpning av strandskyddet. Jag jämförde med Sydafrika - det var ett exempel - men det innebär inte att jag menar att vi ska ha två kilometer framöver. Däremot måste vi tänka på att 100 meter inte är mycket. Vi har nu klimatpåverkan att ta hänsyn till i vårt arbete med strandskyddsreglerna. Det borde också finnas med i strandskyddsreglerna framöver.
Lars Tysklind (Fp)
Anf. 15 Lars Tysklind (Fp)
Herr talman! Jag har också stort förtroende för den kommunala kompetensen. Det är därför jag ser en så stor öppning i att man tar in översiktsplaner i processen. Jag märker att vi i debatten gång på gång faller tillbaka i att prata om att de glesa områdena ska ha speciella regler. Vi behöver flexibilitet över hela Sverige. Inom vissa skärgårdsområden kommer det att vara en oerhört stor restriktivitet, och det ska det vara även i fortsättningen. I arbetet med översiktsplanen går det att dela upp och lyfta fram mycket skyddsvärda områden och mindre skyddsvärda områden. Då har kommunen ett grepp om var det går att exploatera. Jag är övertygad om att dispensverksamheten kommer att sjunka i det läge man själv har varit med och påverkat processen. Man måste alltid ha vissa utgångspunkter när det gäller strandskydd och flexibilitet, nämligen att strandremsan alltid ska vara fri för passage. De ska vara en viktig utgångspunkt. Där har ingen annan någon annan utgångspunkt. Det är skillnad att bygga strandnära och på stranden. Vi ska väl inte tillåta att någonstans i Sverige bygga på stranden. Även här måste vi se över att det blir en likställd process över hela landet. Länsstyrelsen har en viktig roll i översiktsplaneprocessen att tillsammans med kommunerna föra en dialog i detta ämne. Sedan ska olika länsstyrelser i Sverige behandla frågan på samma sätt. Det är naturligtvis en stor skillnad att jobba på en länsstyrelse vid ett högexploaterat område där det är ett ständigt tryck på att ge dispenser än i en glesbygd där sådant dyker upp sällan. Jag har en vag känsla av att det blir lättare att få dispens i ett högexploaterat område - konstigt nog. Jag tror att den nuvarande regeringen med dessa utgångspunkter har alla möjligheter att föra frågan i hamn på ett bra sätt.
Andreas Carlgren (C)
Anf. 16 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Låt mig betona vad vi är överens om, det vill säga att vi ska ha ett starkt strandskydd även i fortsättningen. Det är en nationell angelägenhet, och det sammanfaller många gånger med riksintressen som vi vill slå vakt om. Därför är kopplingen till miljöbalken viktig. Vad de flesta av oss också verkar vara överens om, även om det inte tycks gälla Bodil Ceballos, är att öka möjligheten till flexibilitet. Jag vill hålla med Lars Tysklind på den punkten också, nämligen preciseringen av ökad möjlighet till flexibilitet inom kommunen. Det är därför jag tycker att det är intressant med möjligheten att använda översiktsplaneringen som ett instrument. För alla som har varit med om att göra sådana är det en möjlighet att i helhetssammanhang väga in hur utvecklingen i kommunen ska klara att gynna företagande och samtidigt slå vakt om orubbliga miljövärden som inte får hotas. Jag ser också en viktig roll för länsstyrelserna i fortsättningen när det gäller att bevaka och se till att systemet verkligen leder till en ökad likabehandling i landet - det är man inne på i remissvaren - och att de nationella intressena bevakas. Kent Persson tog upp den andra frågan, det vill säga Naturvårdsverkets hotbild. Återigen vill jag konstatera att det har skett i ett helt annat sammanhang. Det är inte i sammanhanget fråga om tillämpningen i strandskyddslagstiftningen utan det är i sammanhanget fråga om hur riksdagens miljömål ska genomföras. Där har verket slagit fast att det finns ett antal områden med mycket höga skyddsvärden. Låt oss inte blunda för att det kan finnas konflikter på grund av intressen som inte sammanfaller. Det är därför vi har miljöbalken, för att slå vakt om vad som under alla förhållanden ska skyddas, och dessutom plan- och bygglagen som en avvägningslagstiftning. Jag kommer att se till att vi har möjlighet att med hjälp av lagstiftningen slå vakt om det som under alla förhållanden orubbligt ska skyddas. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att Naturvårdsverkets arbete med att uppfylla miljömålen bedrivs seriöst. Annars blundar vi om det skulle uppstå problem och konflikter. Det är länsstyrelser, kommuner, organisationer och andra lokala och regionala aktörer som nu ska genomföra det långsiktiga skyddet i nästa steg. Man måste självklart väga in hur man behandlar strandskyddet. Men det är två olika processer. Den ena gäller strandskyddslagstiftningen och den andra gäller miljömålen. Jag delar uppfattningen att det finns ett folkligt stöd för bevarande av kusterna. Därför är jag inte heller orolig, precis som Kent Persson säger. Jag delar också uppfattningen att det sannerligen har varit en långbänk på området. Jag har inte tänkt att sitta kvar på den långbänken. Det är därför som regeringen så snabbt har agerat, till skillnad från den tidigare ganska tröga regeringen. Den var lite räddhågad, vag och försiktig, visste inte hur man skulle gå fram och gav olika signaler. Jag siktar på att lägga fram en proposition nästa år - jag lovar inte - under första halvan av vår valperiod, inte som för den förra regeringen inte ens under en valperiod. Sist vill jag säga till Bodil Ceballos att vi har olika uppfattning i en del av frågorna. Det hör jag. Det bygger på den skräckbild där Bodil Ceballos för att kunna motivera sin oro måste fråga hur det skulle bli om vi bebygger hela kusterna. Det var precis så som Bodil Ceballos sade. Jag konstaterar att det över huvud taget inte är det som är aktuellt. Det är skillnaden. Jag bygger inte detta på skräckbilder utan på hur det faktiskt ser ut i verkligheten.
Kent Persson (V)
Anf. 17 Kent Persson (V)
Herr talman! Jag får passa på att tacka för svaren från statsrådet. Jag har delvis blivit något nöjdare. Det finns vissa frågetecken som har tagits upp. Det gäller framför allt problemet med de olika bedömningar som görs vid överklaganden av dispenser från olika länsstyrelser. Jag uppfattar att ni tänker ta tag i den frågan och se till att det blir en mer enhetlig bedömning runt om i landet. Det jag inte har fått riktigt bra svar på är den hotbild som målas upp av Naturvårdsverket i arbetet med miljömålen. Skogsbruket är den stora hotbilden för vattenmiljöer, stränder och sjöar. Delar ni uppfattningen att det utgör en stor hotbild eller ser ni det som en resurs för tillväxt i Sverige? Skogsbruket i vid bemärkelse genererar exportintäkter netto i Sverige motsvarande ungefär 60 procent. Det är stora värden, inte bara arbetstillfällen. Strandskyddet är en pusselbit för regional utveckling. Det är en del som är nog så viktig att vi har med oss i det fortsatta arbetet om vi ska få ett Sverige där hela landet lever. Andra delar är givetvis infrastruktursatsningar. Jag ser fram emot att de ska komma någon gång. Men utgör skogsbruket en sådan hotbild som Naturvårdsverket skriver i rapporten?
Andreas Carlgren (C)
Anf. 18 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Låt mig direkt på den frågan svara att jag självfallet ser skogsbruket som en mycket stor tillgång för Sverige, såväl ekonomiskt, för jobbens skull, för den lokala och regionala utvecklingens skull, som för miljöns skull. Däremot vore jag dum om jag blundade för att det ibland kan uppstå konflikter mellan en del av sättet att utveckla skogsbruket och miljöintressen. Då vill jag lösa de konflikterna i första hand i samband med skogsbruket men också med tydlighet om vilka bestämmelser som gäller och vilka regler som ska tillämpas. Jag ser Naturvårdsverkets redovisning som en tillgång just för att öka förutsättningarna för en nationell strategi för att skydda våra vattenanknutna natur- och kulturmiljöer. Det är ett led i miljömålsarbetet. Men det ska inte vara en strategi för att åtgärda brister i den nuvarande strandskyddslagstiftningen. Så är det inte heller menat. Så ska det inte tillämpas. Därför ser jag det som viktigt att vi klargör i lagstiftningen vad som gäller för strandskyddet, och där siktar jag, som jag har sagt, på en proposition 2008. Som diskussionen här har låtit kan jag konstatera att det bör finnas möjlighet att genomföra en sådan förändring med ett brett stöd i Sveriges riksdag. Det ser jag fram emot, därför att med det kan vi skapa långsiktiga regler på området. Jag tror att det är viktigt. Det ligger i miljöns intresse. Då kan vi, med det folkliga stöd som vi långsiktigt kan garantera för strandskyddet, se till att vi har ett bra strandskydd här i landet som en del av ett nationellt skydd och också som ett sätt att skydda riksangelägenheter för framtida generationer.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.