svensk Kubapolitik

Interpellation 2002/03:260 av Ullenhag, Erik (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2003-03-28
Anmäld: 2003-04-01
Besvarad: 2003-04-08
Sista svarsdatum: 2003-04-11

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 28 mars
Interpellation 2002/03:260
av Erik Ullenhag (fp) till utrikesminister Anna Lindh om svensk Kubapolitik

I samband med att Irakkriget bröt ut passade Castroregimen på Kuba på att genomföra massarresteringar av ledande företrädare för demokratirörelsen. Mellan den 18 och 20 mars 2003 arresterades totalt 25 journalister och 53 demokratiaktivister. Razzior genomfördes samtidigt mot 22 fria bibliotek varvid en stor mängd litteratur, videofilmer och annat material beslagtogs. Orsaken till att regimen nu fängslar en rad oppositionella är de framgångar demokratirörelsen haft under senare år.

Under år 2002 började demokratirörelsen få en inrikespolitisk styrka som den tidigare saknat. Varela-projektet var i sammanhanget mycket centralt. Projektet är en namninsamling som framför krav om att en folkomröstning om demokratiska reformer ska genomföras på Kuba. 11 020 namnunderskrifter lämnades i maj 2002 in till nationalförsamlingen och initiativtagaren Oswaldo Payá Sardiñas försiktiga bedömning var att ytterligare 15 000 personer skrivit under projektet fram till årsskiftet 2002/03. I samband med att den amerikanska expresidenten Jimmy Carter, i juni 2002, besökte Kuba tog han i direktsänd TV upp Varela-projektet. Detta var första gången som en bred allmänhet fick konkret information om ett av demokratirörelsens projekt. Som en reaktion på projektet anordnade regimen en massmobilisering där åtta miljoner kubaner tvingades skriva på ett upprop för att konstitutionen skulle ändras så att socialismen ska vara evig. Mobiliseringen var intressant eftersom regimen aldrig tidigare officiellt reagerat på demokratirörelsens arbete.

En annan del av demokratirörelsen som under senare år varit mycket framgångsrik är rörelsen för fria bibliotek. Det finns i dag över 100 fria bibliotek på Kuba. Det totala antalet registrerade besökare på de oberoende biblioteken uppgår fram till och med 2002 till 182 715 personer. Det är många som lånar böcker som inte officiellt vill skylta med sitt namn varför det även finns ett mycket stort antal oregistrerade låntagare. Utöver Varela-projektet och de fria biblioteken finns det en rad politiska partier och organisationer som genomför olika projekt på Kuba för att bygga upp ett civilt samhälle och demokratisera landet.

Den svenska socialdemokatiska Kubapolitiken har historiskt varit ytterst tvivelaktig. Under lång tid närde ledande socialdemokrater en beundran för Fidel Castro som gjorde att en förståelse visades inför det faktum att Kuba är en diktatur som systematiskt nonchalerar mänskliga rättigheter. På senare år har det dock skett en mycket välkommen omsvängning i den socialdemokratiska Kubapolitiken. Biståndsminister Jan O Karlsson sade sig i en riksdagsdebatt den 23 januari 2003 vara positiv till att Sverige skulle ge direkt stöd till demokratirörelsen på Kuba och biståndsministern har vidare tydligt fördömt de massarresteringar som nu genomförts.

Jimmy Carter och andra som besökt Kuba på senare år har i samband med sina besök också träffat ledande företrädare för demokratirörelsen. Dessa kontakter har varit av mycket stor betydelse för demokratirörelsen. Dagens svenska Kubapolitik innebär dock bland annat att det inte sker några utbyten på högre nivå.

Mot bakgrund av det anförda skulle jag vilja ställa följande frågor till utrikesministern angående den svenska Kubapolitiken.

1.Vilken typ av stöd avser ministern att verka för beträffande demokratirörelsen på Kuba och när kommer stödet att börja ges?

2.Är ministern beredd att genomföra en resa till Kuba för att träffa ledande företrädare för demokratirörelsen och samtidigt trycka på för införandet av demokrati och mänskliga rättigheter?

3.På vilket sätt driver Sverige på för att EU ska agera för att de företrädare för demokratirörelsen som nu arresterats ska friges?

Debatt

(11 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:260

Webb-tv: svensk Kubapolitik

Protokoll från debatten

Anna Lindh (S)

Anf. 1 Anna Lindh (S)

Herr talman! Erik Ullenhag har mot bakgrund av bland annat den senaste tidens massarresteringar i Kuba frågat mig hur den svenska regeringen avser stödja demokratirörelsen i Kuba. Erik Ullenhag har vidare frågat mig om jag vore beredd att resa till Kuba och träffa företrädare för demokratirörelsen och slutligen vad den svenska regeringen gör för att EU ska agera beträffande arresteringarna. Jag vill först kommentera massarresteringarna av oliktänkande i Kuba. De utgör ännu ett exempel på de fortgående kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begås i Kuba. Vi får nu även rapporter om att rättegångar har inletts och att de gripna riskerar långa fängelsestraff, vissa till och med på livstid. Den svenska regeringen fördömer kraftfullt detta agerande och uppmanar de kubanska myndigheterna att släppa alla personer som har arresterats på grund av sina åsikter eller politisk verksamhet. Vi har även på stats- sekreterarnivå framfört våra protester direkt till Ku- bas ambassadör i Stockholm. Situationen i Kuba inger stor oro. Den som verkar för en demokratisering och mänskliga rättigheter och därvid framför sina åsikter riskerar fängelsestraff och anklagelser om landsförräderi. Vidare riskerar man att exempelvis utestängas från möjligheten till studier och att få sin egendom beslagtagen. I denna miljö verkar den gryende demokratirörel- sen. Under de senaste åren har denna växt sig starkare och profilerat sig tydligare, inte minst genom det så kallade Varelaprojektet som syftar till en folkomröst- ning om en demokratisering av det politiska systemet. Denna rörelse har redan Sveriges stöd. När en av de mest framträdande dissidenterna, Oswaldo Payá, var i Europa träffade han kabinettssekreteraren i Stockholm. Sverige har goda förbindelser med det civila samhället och demokratirörelsen på plats i Kuba. Jag vågar påstå att man i Kuba är väl medveten om Sveriges stöd i strävan efter en demokratisering och större respekt för mänskliga rättigheter. Det svenska biståndet till Kuba är avsett att främja förutsättningar för en systemöppning och för plura- lism i Kuba. Biståndet omfattar redan nu, som Erik Ullenhag väl känner till, en rad olika demokratipro- jekt och många olika samhällsaktörer i Kuba. Att utforma ett bistånd av systemöppnande karaktär är en synnerligen angelägen uppgift. Samtidigt är det något av en balansgång mellan den långsiktiga målsättning- en, pluralism, och strävan att inte försvåra för lokala aktörer att verka i denna riktning på grund av att stödet görs tydligt. Denna omständighet måste beak- tas när vissa delar av biståndet ska öka i omfattning. Vi är redo att öka detta bistånd i den mån det kan ske utan att det är till men för de lokala aktörerna. Vad gäller påtryckningar på den kubanska reger- ingen är det som Erik Ullenhag indikerar av stor vikt med koordinering inom EU. Sedan 1996 finns en gemensam ståndpunkt som grund för EU:s relationer med Kuba. Den betonar behovet av demokratiska reformer och större respekt för mänskliga rättigheter i Kuba. Den senaste tidens händelser understryker ståndpunktens fortsatta relevans för EU:s förbindelser med Kuba. Sverige var ett av de mest pådrivande länderna bakom det EU-uttalande som den 26 mars i år för- dömde den senaste tidens arresteringar. Sverige ver- kade även för att EU samma dag skulle överlämna en démarche till de kubanska myndigheterna i Havanna, vilket också skedde. Från svensk sida ser vi för närva- rande över vad mer som skulle kunna göras inom EU för att verka för en demokratisering och större respekt för mänskliga rättigheter i Kuba.

Erik Ullenhag (Fp)

Anf. 2 Erik Ullenhag (Fp)

Herr talman! Jag vill inledningsvis tacka utrikes- ministern för svaret. Den sannolika bakgrunden till de massarresteringar som nu genomförs är de framgång- ar som demokratirörelsen har haft de senaste åren. Det så kallade Varelaprojektet, som utrikesministern nämnde och som handlar om en ganska massiv namninsamling för demokratiska reformer på Kuba, har sannolikt samlat minst 25 000 namnunderskrifter, varav 11 000 har lämnats över till regimen. Ett av Anna Lindhs systerpartier i oppositionen på Kuba bedriver tillsammans med ett av Folkpartiets systerpartier ett annat projekt om en MR-stadga för att vidga förståelsen för mänskliga rättigheter på Kuba. Biblioteksrörelsen, som kanske är den mest spännande delen av oppositionen på många sätt och som handlar om att människor i andra människors hem får möjlighet att låna böcker som är förbjudna på Kuba, har växt lavinartat sedan den startade 1998. Det finns mer än 100 fria bibliotek på Kuba. Sannolikt har Castro bara väntat på ett lämpligt läge att slå till mot oppositionen eftersom den har blivit alltmer känd. Jimmy Carters besök på Kuba ledde till att kubanerna hemma i sina vardagsrum kunde lyssna på hur Carter talade om oppositionen på Kuba, och det störde regimen. Samma dag som Irakkriget bröt ut inleddes därför massarresteringarna. Enligt de senaste uppgifterna är det totalt 82 demokratiaktivister som har fängslats. Det handlar om människor aktiva i liberala partier och kristdemokratiska partier och det handlar om oberoende journalister. En av dem som fängslats är Adolfo Fernandez Sainz. Han jobbade länge som tolk åt regimen på Kuba, blev dissident när han blev besviken och upp- rörd över att den kubanska regimen teg om hälsoläget på Kuba. Adolfo har nu dömts till 15 års fängelse för att han sedan den dagen han lämnade regimen har försökt att genom fri debatt upplysa om hur situatio- nen ser ut på Kuba. Hector Palacios, en av förgrundsgestalterna för namninsamlingen dömdes i går till 25 års fängelse. För ett par veckor sedan stormade 30 säkerhetspoliser in i hans hem. Han är gift med Gisela Delgado som är initiativtagare till bibloteksrörelsen. Under ett stort antal timmar vände man upp och ned på hemmet och beslagtog böcker som fanns i det fria biblioteket, däribland Pippi Långstrump som uppenbarligen är för farlig för regimen. När man hade tagit med sig böck- erna tog man också med sig Hector och fängslade honom på Villa Marista. Oswaldo Alfonso, ledaren för Folkpartiets syster- parti PLDC, dömdes i går till 18 års fängelse för sin kamp för demokrati och mänskliga rättigheter på Kuba. De fördes till celler där förhållandena är närmast tortyrliknande. De är sex kvadratmeter stora med fyra personer i varje. Man sover utan fönster med ständig stark belysning tänd och under extrem värme. Sverige kan göra en mycket viktig insats, och gör en hel del. Folkpartiet uppskattar det arbete regering- en gör på EU-nivå. Vi blev mycket glada, vi som är engagerade i demokratirörelsen på Kuba, när Jan O Karlsson vid ett par tillfällen i år gick ut och lovade ett ökat stöd till demokratirörelsen. Han har jämfört med det stöd man tidigare gav till ANC. Jag blir dock lite bekymrad när Anna Lindh nu svarar med mer ord och mindre konkretion än vad Jan O Karlsson tidigare har beskrivit i bland annat TT-intervjuer. Stämmer Jan O Karlssons tidigare uttalanden? Jag vill också ha ett svar på ifall regeringen är be- redd att genomföra högnivåbesök till Kuba, antingen på statssekreterar- eller ministernivå, för att dels sätta press på regimen, dels träffa oppositionen. Detta ingick i interpellationen. Tidigare sådana besök har varit mycket framgångsrika för demokratirörelsen.

Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 3 Rosita Runegrund (Kd)

Herr talman! Först vill jag tacka Erik Ullenhag för denna viktiga interpellation. Jag deltar i debatten för att stärka stödet för interpellationen, men också för utrikesministern om det blir så att man kommer fram till att man ska göra en konkret handling utifrån da- gens interpellationsdebatt. För ett år sedan när vi behandlade frågan om Kuba i utrikesutskottet ställde sig Kristdemokraterna bakom en reservation som gällde biståndet till Kuba och det dilemma som enligt vårt förmenande Sverige befann sig i: Å ena sidan ville regeringen inte bidra med stöd till kubanska staten om denna inte förbätt- rade situationen när det gällde de mänskliga rättighe- terna. Å andra sidan ville regeringen inte öppet bidra med stöd till dem som faktiskt arbetar för demokrati. Den dåvarande majoriteten i utskottet anförde att det svenska utvecklingssamarbetet med Kuba under de närmaste åren planerade att behålla den dåvarande inriktningen och med ungefär samma omfattning. Utrikesministern öppnar visserligen nu i sitt svar på interpellationen för förändringar, och då till ett ökat bistånd till de demokratiska aktörerna på Kuba. Där håller jag med Erik, och det här välkomnar Krist- demokraterna. Vad man dessutom också kan göra konkret är ju att satsa på ekonomiska resurser till de svenska organisationer som samarbetar med opposi- tionen, nu när läget är akut. Herr talman! Nu är situationen mycket kritisk, och det kan bli turbulens i landet både nu och inte minst den dag då Castro är borta. Vi vet ju, och det är ingen hemlighet, att Castro använder situationen i Irak som täckmantel för att spärra in oppositionen. Anna Lindh känner oro, och det är förståeligt, men det krävs nu en konkret handling av regeringen, alltså en skarp protest mot de arresteringar och domar som utfärdas mot oskyldiga. Min fråga är också: Är ministern beredd att ta initiativ till ett samlat EU- initiativ?

Lars Ohly (V)

Anf. 4 Lars Ohly (V)

Herr talman! Det är viktigt med konsekvens, inte minst när det gäller försvaret av yttrandefrihet och rättssäkerhet. Det vi ser på Kuba i dag är oaccepta- belt. Vi har sett arresteringar som uppenbarligen inte har någon grund, åtminstone inte någon grund som kan redovisas offentligt. Vi har sett domar som har avkunnats i hemlighet. Vi har sett långa fängelsestraff för brott som inte har bevisats. Det här måste vi na- turligtvis fördöma. Samtidigt måste vi gå vidare och fråga oss: Hur kommer vi närmare det mål som de flesta har gemen- samt, nämligen att demokratisera och öppna det ku- banska samhället och samtidigt göra det på ett sätt så att inte supermakten i världen tar makten över det kubanska samhället, så som man hade innan Batista- regimen föll? Vi vet att USA är oerhört aktivt. Vi vet att man snarast vill ha en lydstat på Kuba och att man inte är särskilt intresserad i första hand av demokra- tiska fri- och rättigheter utan mer av att få en regim som är vänligt inställd till den amerikanska regimen. Då är ett grundproblem att den kubanska reger- ingen använder blockaden och den ekonomiska krig- föring som pågår för att argumentera för alla in- skränkningar av demokratiska fri- och rättigheter som pågår. Sannolikt har man också ett rätt stort stöd för den argumentationen, därför att kubaner i allmänhet vet hur hårt blockaden har slagit mot försörjningen av mat och mediciner, hur hårt blockaden har slagit mot det kubanska samhället och vilka svårigheter som Kuba i dag genomlider på grund av den amerikanska blockaden, som sker i strid med alla internationella organisationer och all internationell rättsordning. Det kubanska samhället behöver öppnas. I det ingår att den amerikanska illegala blockaden måste avbrytas. Som en följd av det bör vi också ställa krav på att när den amerikanska blockaden har upphört måste det kubanska samhället demokratiseras. Öppenheten måste bli ledstjärna för den kubanska regeringens agerande. Man måste öppna upp för en fri opposition som inte tvingas vända sig till amerikanska företräda- re för att få tillgång till datorer, Internet eller trycke- rimöjligheter, utan som faktiskt byggs upp på Kuba av kubaner som är kritiska till den politiska utveck- lingen där. Den här bakgrunden leder också till att jag fak- tiskt instämmer i ett av de krav och en av de frågor som Erik Ullenhag ställer, nämligen: Är det inte dags för ett svenskt officiellt besök? Är det inte dags för att åka dit och påvisa vikten av öppenhet, precis som Jimmy Carter gjorde när han träffade såväl regimen som oppositionella och också mycket tydligt tog avstånd från USA:s blockad? Är det inte dags att vara mer aktiv, åtminstone inom den europeiska unionen, om nu Sverige inte vill agera ensamt? Är det inte dags att göra mer för att visa att vi inte accepterar USA:s ekonomiska krigföring mot ett av världens u- länder? Det är viktigt med konsekvens. Därför är det ock- så viktigt att fördöma de straff som har utdömts mot fem kubaner i USA. Två gånger livstid plus 15 år - det var domen för Gerardo Hernandez. Också i dessa fall är det domstolar som har dömt utan öppenhet, starkt partiska och utan bevisföring som har kunnat prövas offentligt. USA:s krig mot Kuba är inte bara ekonomiskt utan går också ut över människor som lever i det amerikanska samhället.

Anna Lindh (S)

Anf. 5 Anna Lindh (S)

Herr talman! Till att börja med vill jag tacka Erik Ullenhag för interpellationen. Det har dessutom blivit ett ännu allvarligare läge efter det att interpellationen skrevs och vi lämnade vårt svar, vilket gör det ännu viktigare att uppmärksamma vad som nu sker på Kuba och ännu viktigare att försöka hitta olika initia- tiv. Jag tror att Erik Ullenhag har rätt: Skälen till går- dagens stränga domar och de senaste veckornas age- rande är att demokratirörelsen och oppositionen har blivit allt starkare och att man dessutom trott att man skulle kunna agera i skuggan av Irakkriget. Det är naturligtvis oerhört tragiskt för dessa individer och ett stort politiskt problem för hela oppositionen på Kuba. Det här visste vi då inte förrän i går, så det finns inte heller återspeglat i mitt svar när det gäller hur stränga straffen och domarna blev. Inom parentes kan man säga att det väl är ganska naturligt om man i ett sådant land också beslagtar Pippi Långstrump-böcker, för det tror jag är ett gans- ka effektivt vapen mot diktatorer! Erik Ullenhag är dock orolig för att det är mer ord och mindre konkretion i det jag säger om biståndet. Ja, det är väl helt enkelt så att det är Jan O Karlsson som är biståndsminister. När det gäller Jan O Karls- sons löften kan Erik Ullenhag helt och hållet lita på dem. Det är han som till syvende och sist kommer med detaljerna när det gäller biståndet. Vi är dock mycket överens om vikten av att man fortsätter att arbeta med demokratibistånd till Kuba, och det är också mitt svar. Vi har haft demokratibistånd, det som kallas för systemöppnande bistånd, sedan 1995, och de senaste åren är det i princip hela det bistånd som vi har haft till Kuba. Men vi har också den balansgång som jag också tar upp i svaret: En del av det biståndet är så- dant som går till frivilligorganisationer, och där finns naturligtvis en risk för dem som arbetar lokalt att beskyllas för att ta emot utländskt stöd. Där har vi hela tiden en balansgång att gå för att värna dem som arbetar inom oppositionen och i sådana organisationer som tillsammans med svenska organisationer försö- ker förändra regimen på Kuba. Ska vi då göra ett högnivåbesök? Till detta anslu- ter sig även Lars Ohly. Jag kan nog garantera att om jag som utrikesminister skulle åka till Kuba i dag, då får det tyvärr, tror jag, den motsatta effekten. Det kommer att användas av regimen som ett exempel på att vi stöder den. Men jag kan mycket väl tänka mig andra högnivåbesök. Det tror jag kan vara ett bra sätt att stödja demokratirörelsen. Det gäller dock att hitta en väg för de här högnivåbesöken, så att det verkligen blir ett stöd till demokratirörelsen. Vi kommer på måndag att ha ett utrikesminister- möte. Jag kommer då att ta upp Kuba och diskutera med några av mina kolleger, som jag vet också har varit engagerade i Kuba, vad vi kan göra ytterligare och vad vi eventuellt kan göra gemensamt. EU har fördömt och sagt att man inte accepterar Helms-Burton-sanktionerna. Vi kan aldrig acceptera den typen av olagliga och orättfärdiga sanktioner. Jag tror dessutom att de definitivt motverkar sitt eget syfte. Det är jag helt överens med Lars Ohly om. Här har ju EU agerat. EU har röstat. EU har vid i princip alla överläggningar med USA markerat att man inte accepterar Helms-Burton-sanktionerna. Men i dags- läget är det nog inte USA som är det största proble- met för medborgarna på Kuba, utan i dagsläget är det den kubanska regeringen som är det största problemet för medborgarna på Kuba.

Erik Ullenhag (Fp)

Anf. 6 Erik Ullenhag (Fp)

Herr talman! Låt mig inledningsvis tacka Lars Ohly för att han i den här debatten tydligt tar avstånd från de övergrepp som sker på Kuba. Jag hoppas att Lars Ohly går hem till sitt parti och pratar med Vänsterns internationella forum, som ska dit på en resa för att studera lokal demokrati i den kubanska regimens regi. Jag kan skicka med Lars Ohly, till er biståndsor- ganisation, att det inte finns någon demokrati på Kuba. Det finns ingen intressant lokal demokrati att studera. Det intressanta är i så fall att jobba med de- mokratirörelsen. Det vore oerhört bra ifall även Vänstern, på sam- ma sätt som Socialdemokraterna, kunde göra upp med sitt tidigare Castrokramande. Det är en befrielse att lyssna till Anna Lindh i jämförelse med hur det var att lyssna till Pierre Schori för fem eller tio år sedan. Det är faktiskt delvis en befrielse att lyssna till Lars Ohly jämfört med att lyssna på en del företräda- re för det partiet. Låt mig gå in på de två sakfrågorna. Till att börja med gäller det biståndet. Då får man ju ställa sig frågan: Hur byggs demokrati? Vi har sett ett antal demokratiska transaktioner och övergångar runtom i världen. Ibland har det kommit inifrån regimen, ganska ofta. Ibland har det kommit underifrån som en mer samhällelig rörelse. På Kuba finns ett frö - det är ett ganska stort frö nu - till att det skulle kunna bli en underifrånrörelse. Det vore oerhört bra om det var människor på Kuba som tog ansvar för demokratiseringen, så att det inte blir så som Lars Ohly varnar för, att människor utan- för Kuba tar över makten den dagen demokratisering- en kommer. Problemet med det systemöppnande bistånd som Sverige har inriktat sig på är att man i första hand tänker sig att det ska vara en omvandling inom regi- men snarare än ett direkt stöd. Det ges stöd direkt till demokratirörelsen på Kuba. Det stöd som ges till demokratirörelsen på Kuba ges av den liberala bi- ståndsorganisationen SILC och av Kristdemokrater- nas biståndsorganisation, men det stöd som officiellt har getts hittills har framför allt handlat om system- öppnande inne i regimen, om utbildning för ekono- mer och andra. Vi har bland annat från Folkpartiets sida vid ett par tillfällen försökt föra fram i kontakter med Sida och UD att det är jättebra att ni utbildar ekonomer. Men utbilda de oberoende ekonomerna i första hand och kanske inte i första hand de inom regimen! Sedan gäller det högnivåbesök, att komma på mi- nisternivå eller statssekreterarnivå till Kuba. Både jag och Folkpartiet var bara till för några år sedan rätt skeptiska till att försöka med den typen av besök på Kuba. Det har dock visat sig att de besök som har gjorts har varit oerhört framgångsrika. Det som skedde under det ibero-amerikanska toppmötet, när en rad av Sydamerikas och Central- amerikas ledare med CNN och journalister i släptåg träffade demokratirörelsen på Kuba, betydde oerhört mycket för att göra de här människorna kända. Vad som skedde under Jimmy Carters besök, som Castro ville ha som en propagandashow mot embargot, var att Jimmy Carter fick möjlighet att göra demokratirö- relsen känd. Det är mot den bakgrunden som jag tror att ett svenskt högnivåbesök skulle kunna betyda väldigt mycket. Sverige är ett viktigt land på Kuba, både för regimen och för vanliga människor. Allra sist gäller det embargot. Jag är oerhört glad för att Anna Lindh faktiskt inte nämnde embargot i sitt svar. Kubadebatten i Sverige och i Europa handlar i alldeles för hög grad om USA:s embargo. Jag tror inte på det embargot, men det är viktigt att göra klart att det inte är embargot som är Kubas problem. Pro- blemet är att det råder diktatur. Det är inte embargot som skapar fattigdomen på Kuba. Det handlar om att Castro vägrar att införa marknadsekonomi i landet. Det är inte embargot som har gjort att människor har fängslats och dömts till mångåriga fängelsestraff. Jag hoppas att Lars Ohly i sitt nästa inlägg ägnar lite mer tid åt kritik av regimen och lite mindre tid åt kritik av USA.

Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 7 Rosita Runegrund (Kd)

Herr talman! Jag ska inte lägga till så mycket mer. Erik har tagit upp väldigt mycket. Men när det gäller det här med systembiståndet har vi sett att det ändå har blivit så att de oppositionella arresteras. Och vi har sett de här allvarliga domarna som har kommit. Regeringen arbetar även med forskningsstöd. Det är ju de som är inom systemet som får det här stödet. Kristdemokraterna efterfrågar väl att stödet i större utsträckning ska gå till oppositionen på Kuba. Utrikesministern nämnde i sitt svar Pippi Lång- strump, att det är ett bra vapen gentemot diktatorer. Jag tolkar det som att utrikesministern ändå ser Kuba som en diktatur på det sätt som man har agerat nu. Jag tackar för att jag fick delta i den här debatten och hoppas att utrikesministern tar ett initiativ, ett EU-initiativ, och klart stöder dem som är dömda i dag och dem som är arresterade på Kuba.

Lars Ohly (V)

Anf. 8 Lars Ohly (V)

Herr talman! När man hör talas om att man har beslagtagit Pippi Långstrump undrar jag om vi har exporterat säpo till Kuba. I och med den åsiktsregi- streringsdebatt som vi har haft tidigare vet vi vilka böcker som säpo brukade beslagta hos vänsterakti- vister i Sverige. Det är ju ett förlöjligande drag i det kubanska agerandet, precis som det är ett förlöjligan- de drag ibland i svenska säpos agerande. Jag blev lite orolig över att Erik Ullenhag beröm- de mig så mycket. Jag tänkte att nu har vi nog hamnat fel, men på slutet rätade det upp sig lite grann. Det är onekligen så att USA dagligdags hotar och terrorise- rar ön, inte bara genom den lågintensiva krigföring som blockaden innebär utan också genom direkt stöd till terroristattacker. I Miami finns det ett flertal terro- ristgrupper - det vet Erik Ullenhag också - som inte är värda något som helst stöd vare sig i demokrati- hänseende eller i något annat hänseende. För att inte argumenten mot demokratisering ska få bärighet hos det kubanska folket krävs det att lan- det öppnas och att vi tar alla chanser att öppna. Där- för är det bra med resor till Kuba. Därför är det bra med kontakter med vanliga kubaner. Därför är det också bra med politiska besök på Kuba. En sådan öppenhet och sådana kontakter kan aldrig vara fel. Men i dagsläget tror jag, tvärtom, att de allra flesta kubaner faktiskt ser USA som det största problemet. Mat och mediciner saknas på grund av den ameri- kanska blockaden sedan mer än 40 år, och den ameri- kanska blockaden är illegal. Den syftar inte heller i första hand till någon demokratisering - det tror jag inte att någon kan påstå i dagsläget med tanke på USA:s avsikter i andra fall - utan den syftar till att upprätta en amerikansk lydstat, en mot USA vänlig regim, oavsett om den har ett folkligt stöd eller inte. Demokratiseringen på Kuba är viktig, alldeles för viktig för att man ska överlämna den åt den ameri- kanska imperialismen.

Anna Lindh (S)

Anf. 9 Anna Lindh (S)

Herr talman! Först vill jag säga till Erik Ullenhag och Rosita Runegrund att jag är mycket positiv till demokratibiståndet. Det demokratiarbete som Folk- partiet och, Rosita Runegrund, Kristdemokraterna bedriver bedrivs faktiskt med hjälp av svenskt bi- stånd. Så det är ju ingen skillnad mellan det bistånd som jag talar om och det bistånd som bland annat Erik Ullenhag och Rosita Runegrund arbetar med när det gäller demokratiprojekt på Kuba. Vi har försökt att arbeta via enskilda organisatio- ner och dessutom genom att bland annat stödja en del forskningsprojekt och liknande som vi ändå tror un- derlättar situationen för demokratirörelsen och plura- lismen på Kuba. Sedan tror jag att Erik Ullenhag och Lars Ohly har rätt i att högnivåbesök är bra. Det har blivit ett annat läge på Kuba. Det kan vara bra med högnivåbesök. Däremot vill jag gärna återkomma till i vilken form de ska ske och vem som bör avlägga och göra sådana besök. Slutligen vill jag till Lars Ohly säga att visst är den amerikanska blockaden illegal. Jag instämmer i det. Jag instämmer i att den har motverkat sitt eget syfte, motverkat en positiv utveckling på Kuba. Men den egna regimens inflytande - för Kuba är en dikta- tur - är trots allt bra mycket större och har större ansvar för situationen på Kuba än den amerikanska blockaden.

Erik Ullenhag (Fp)

Anf. 10 Erik Ullenhag (Fp)

Herr talman! Min tidigare glädje över Lars Ohlys inlägg förändrades lite av hans sista insats. Jag talade med Adolfo Fernandez Sainz när jag var på Kuba i början av januari. Han dömdes i går till ett mångårigt fängelsestraff. Han sade till mig: Tala inte om USA. Tala om det förtryck som Castro står för på Kuba. Det Castro vill är att vi ska bråka och träta om USA. Castro vill inte ha en diskussion om demokratiseringen på Kuba. Jag talade också med Osvaldo Alfonso på samma resa. Även han dömdes i går till ett mångårigt fängel- sestraff. Han sade samma sak: Tala inte om USA. Tala om Castros övergrepp. Detsamma sade Hector Palacios och Maylen Namer. Varenda en av dem man träffar på Kuba, och som jobbar för demokrati och mänskliga rättigheter, säger: Tala inte om USA. Lars Ohly står i Sveriges riksdag och ägnar sig åt att enbart kritisera USA när problematiken handlar om tiotals år av diktatur och förtryck som Castro är skyldig till. USA:s embargo kan diskuteras, men vi ska inte fastna i den diskussionen. Vad det gäller diskussionen om bistånd tror jag att Folkpartiet och den svenska regeringen egentligen är ganska eniga. Det går en del bistånd via det partinära biståndet. Jag hoppas, och det har Folkpartiet också fört fram, att man ska fördjupa detta arbete och gå vidare på samma sätt som man har gjort i Vitryssland, som ju varit mycket framgångsrikt, och kunna ge ytterligare stöd direkt till projekt på Kuba. Något som är mycket spännande är att Olof Pal- mes Internationella Centrum är intresserat av den här typen av arbete. Det kan därför bli fler organisationer som jobbar för demokratiseringen. Jag hoppas få ett besked från Anna Lindh ifall hon instämmer i de ord som Jan O Karlsson uttalade för någon vecka sedan, då han sade: Det är ett mycket viktigt biståndsmål. Jag vill gärna jämföra det med att vi under mycket lång tid stödde ANC i Sydafrika med offentliga medel. Det är ju ganska ovanligt i biståndspolitiken att göra så. Om man på samma sätt som man stödde ANC skulle kunna stödja demokratirörelsen på Kuba, se till att bygga upp de bibliotek som nu är beslagtag- na och se till att de människor som fängslats får veta att Sverige kommer att fortsätta att stödja landet, så vore det mycket spännande. Avslutningsvis vill jag tacka för en intressant de- batt.

Anna Lindh (S)

Anf. 11 Anna Lindh (S)

Herr talman! Jag vill också tacka för debatten. Den var väldigt viktig och kom i precis rätt tid. Jag ser gärna gemensamt över vad vi kan göra för att öka våra ansträngningar för en större pluralism för demo- krati på Kuba. Självklart kan jag instämma i Jan O Karlssons ord. Det handlar om att de som har bra idéer till bra projekt som kan öka demokratin på Kuba presenterar sina förslag för Sida. Jag får ju som minister inte direkt lägga mig i Sidas arbete, men jag är övertygad om att de kommer att lyssna med stor lyhördhet. Dessutom ska vi fortsätta att gemensamt titta på andra initiativ, till exempel högnivåbesök, som kan vara ett sätt att påverka utvecklingen på Kuba i en mer demokratisk riktning.

Intressenter

Frågeställare

Erik UllenhagFP

Besvarad av

Anna LindhSocialdemokraterna