Svenskt agerande för att säkerställa att internationell rättssäkerhet respekteras av USA
Interpellation 2005/06:196 av Ruwaida, Yvonne (mp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-01-12
- Anmäld
- 2006-01-17
- Besvarad
- 2006-01-26
- Sista svarsdatum
- 2006-01-30
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation 2005/06:196 av Yvonne Ruwaida (mp) till statsminister Göran Persson (s)
Svenskt agerande för att säkerställa att internationell rättssäkerhet respekteras av USA
Statsminister Göran Persson krävde vid sitt möte med president George W Bush i Washington i april 2004 att den svenske fången på Guantánamobasen på Kuba antingen friges eller åtalas. Sverige agerade, om än med fördröjning, i fallet med den svenska Guantánamofången.
Utrikesminister Laila Freivalds har i ett tal i december 2004 talat för en förändring av hur FN:s terrorlista skrivs. Det är bra, men inte tillräckligt. Utrikesministern efterfrågar i ett tal i juni 2005 ett starkare fokus på mänskliga rättigheter i FN:s strategi mot terrorism. Det är bra, men för vagt. Orden om att respekten för mänskliga rättigheter måste respekteras i kampen mot terrorism måste fyllas med mer fler politiska krav och initiativ. Svensk kritik mot amerikanska övergrepp av de mänskliga rättigheterna är för svag, ofullständig och ospecifik.
Sverige borde agera inte enbart för svenska medborgare utan även för principerna om rättssäkerhet. Sverige bör av USA kräva och i internationella sammanhang driva att Guantánamobasen och alla andra olagliga amerikanska fängelser utanför USA ska stängas, samt att illegala kidnappningar och förhör utförda av USA upphör.
Tysklands förbundskansler Angela Merkel säger att USA bör stänga Guantánamolägret på Kuba, där hundratals fångar hålls instängda sedan terroristattackerna mot USA den 11 september 2001. "En inrättning som Guantanamo kan och borde inte existera på längre sikt. Nya vägar och medel måste hittas för att hantera dessa fångar", säger hon i en intervju i Der Spiegel.
USA har illegalt kidnappat europeiska medborgare, samt även på europeisk mark. Några exempel är tyska medborgarna Khaled el-Masri och Haydar Zammar, som kidnappades i Albanien respektive Marocko, samt Hassan Nasr som kidnappades i Italien. Exempel utanför Europa är kanandensaren Maher Arar.
Dessa siffror redovisade Amnesty 2005 om fångarnas omfattning i "kriget mot terrorism":
USA's "war on terror" detainees, April 2005
(approximate totals/estimates) (11)
USA: Naval Brig, Charleston, South Carolina
2 "enemy combatants"
Cuba: Guantánamo bay naval base
520 (234 releases/transfers)
Afghanistan: Bagram air base
300
Afghanistan: Kandahar air base
250
Afghanistan: other US facilities (forward operating bases)
Unknown: estimated at scores of detainees
Iraq: Camp Bucca
6,300
Iraq: Abu Ghraib prison
3,500
Iraq: Camp Cropper
110
Iraq: Other US facilities
1,300
Worldwide: CIA facilities, undisclosed locations
Unknown: estimated at 40 detainees
Worldwide: In custody of other governments at behest of USA
Unknown: estimated at several thousand detainees
Worldwide: Secret transfers of detainees to third countries
Unknown: estimated at 100 to 150 detainees
Foreign nationals held outside the USA and charged for trial
4
Trials of foreign nationals held in US custody outside the USA
0
Total number of detainees held outside the USA by the US during "war on terror"
70,000
Det borde vara en självklarhet att såväl USA som alla regeringar enbart håller fångar på officiellt erkända plaster med tillgång till de saker som hör till rättssäkerhet, såsom domstolar, advokater och familj.
Hur avser statsministern att agera för att se till att Sverige, EU och FN driver att Guantánamobasen och alla andra olagliga amerikanska fängelser utanför USA stängs?
Hur avser statsministern att agera för att se till att Sverige, EU och FN driver att illegala kidnappningar och förhör utförda av USA upphör?
Hur avser statsministern att agera för att se till att Sverige, EU och FN driver att samtliga regeringar enbart håller fångar på officiellt erkända plaster med tillgång till domstolar, advokater och kontakt med sina familjer?
Debatt
(8 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:196
Webb-tv: Svenskt agerande för att säkerställa att internationell rättssäkerhet respekteras av USA
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:62 Torsdagen den 26 januariProtokoll 2005/06:62 2 § Svar på interpellation 2005/06:196 om svenskt agerande för att säkerställa att internationell rättssäkerhet respekteras av USA
Protokoll från debatten
Anf. 1 Laila Freivals (S)
Fru talman! Yvonne Ruwaida har frågat statsministern hur han avser att agera för att se till att Sverige, EU och FN driver att Guantánamobasen och alla andra olagliga amerikanska fängelser utanför USA stängs, hur han avser att agera för att se till att Sverige, EU och FN driver att illegala kidnappningar och förhör utförda av USA upphör samt hur han avser att agera för att se till att Sverige, EU och FN driver att samtliga regeringar enbart håller fångar på officiellt erkända plaster med tillgång till domstolar, advokater och kontakt med sina familjer.
Interpellationen har överlämnats till mig.
Låt mig inledningsvis säga att så snart som vi i januari 2002 informerades om att bland annat en svensk medborgare förts till den amerikanska militärbasen Guantánamo på Kuba tog vi kontakt med de amerikanska myndigheterna. Vi framförde vid upprepade tillfällen till amerikanerna Sveriges uppfattning att det enligt folkrätten enbart finns två grunder att frihetsberöva någon i en situation som den som de fängslade befann sig i: Antingen ska de behandlas som krigsfångar eller som civila som gripits i samband med en väpnad konflikt, och i båda fallen ska de behandlas enligt Genèvekonventionerna. Om de är att betrakta som civila misstänkta för brott ska de behandlas i enlighet med det regelsystem på fri- och rättighetsområdet som då blir tillämpligt. Vi deklarerade också att det enligt svensk uppfattning var oacceptabelt att de frihetsberövade förlorat sina rättssäkerhetsgarantier genom att USA valt att klassificera de frihetsberövade som "fiendekombattanter".
Då några anklagelser inte framfördes och den svenske fången inte heller klassificerades som en krigsfånge enligt Genèvekonventionen var det regeringens uppfattning att han hölls frihetsberövad i strid med internationell rätt. Mot den bakgrunden krävde vi att han omedelbart skulle friges. Denna inställning gällde naturligtvis även alla andra på basen som befann sig i samma situation som svensken.
Låt mig även påminna om att Sverige är ett av de länder som tydligast givit uttryck för vad vi tycker när det gäller Guantánamosituationen och fångarnas rättsliga status. Vi har aktivt drivit frågan gentemot de amerikanska myndigheterna och givit offentlighet åt våra åtgärder. De svenska synpunkterna har framförts vid så gott som varje tillfälle som vi träffat representanter för den amerikanska administrationen, inklusive av mig själv och flera andra statsråd. Som Yvonne Ruwaida säger tog även statsministern upp det svenska ärendet i sitt möte med president Bush i slutet av april 2004.
Det är således inte rätt att påstå att regeringen fördröjt handläggningen av ärendet med den svenske medborgaren. Jag är den första att beklaga att det trots alla ansträngningar tog så lång tid att få honom fri, men detta berodde inte på hur regeringen hanterade ärendet.
Guantánamobasen är belägen på mark som USA enligt ett avtal hyr av Kuba. Den centrala frågan är inte om USA stänger basen eller ej utan hur den används och vad som händer med dem som sitter frihetsberövade på basen. De bör antingen släppas fria eller få sin sak prövad i domstol.
Det är självfallet helt oacceptabelt att kidnappa människor, vare sig det sker i Europa eller på annat håll. Enligt folkrätten är det inte tillåtet att frihetsberöva personer godtyckligt. Personer som är frihetsberövade ska dessutom behandlas humant. I de fall personer som hålls tillfångatagna är att betrakta som krigsfångar ska de dessutom behandlas enligt den humanitära rättens regler. Regeringen för en dialog med våra amerikanska motparter i frågor om vikten av att följa folkrätten i behandlingen av fångar.
Regeringen har under lång tid arbetat för ökad rättssäkerhet i arbetet mot terrorism, inom såväl EU:s som FN:s ram.
Under 2005 har Sverige bidragit till slutdeklarationen från reformtoppmötet 2005, som innehåller tydliga skrivningar om att kampen mot terrorism måste föras med full respekt för internationell rätt och mänskliga rättigheter. I avsnittet om sanktioner i slutdeklarationen finns tydliga skrivningar om rättvisa och tydliga procedurer för listning och avlistning på sanktionslistor samt för medgivande av humanitära undantag. Sverige är starkt engagerat i arbetet med att genomföra slutsatserna från reformtoppmötet.
Sverige arbetar just nu tillsammans med regeringarna i Schweiz och Tyskland samt med Watson Institute vid Brown University i ett projekt om att öka rättssäkerheten vid beslut om sanktioner. Projektet ska ringa in de huvudsakliga rättsliga bristerna och innehålla praktiskt inriktade förslag för att bättre värna om mänskliga rättigheter vid riktade sanktioner. Frågor som ska beröras är bland annat grunderna för listning och avlistning, implementering samt möjligheterna att överklaga listningsbeslut. Resultatet av det gemensamma projektet kommer att redovisas vid ett seminarium i New York under våren.
Anf. 2 Yvonne Ruwaida (Mp)
Fru talman! Tack så mycket, utrikesministern, för svaret! Jag tycker att den fråga som jag har ställt, som handlar om hur man ska säkerställa att internationell rättssäkerhet beaktas, är en väldigt viktig fråga.
Jag har tittat lite grann på vad regeringen gör. Jag tycker att det är bra att regeringen driver frågan om att det ska finnas mer rättssäkerhet när det gäller hur man gör dessa listor och så vidare, men jag tycker ändå att regeringen borde gå lite längre.
Om vi ser tillbaka i tiden tycker jag att det internationella samfundet, inklusive Sverige som land, lite grann förlamades av kriget mot terrorism och det reella hot som terrorism utgör - terrorism är inte acceptabelt - och inte agerade i tid på ett sätt som hade varit mer lämpligt. Det är väldigt viktigt att kriget mot terrorism förs med respekt för demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter.
Även om jag inte delar regeringens uppfattning tänker jag här inte gå in och diskutera frågan hur lång tid det tog innan man agerade i de svenska fallen. Jag tror att det tog för lång tid. Jag tror också att man var lite förlamad. Men det är inte det jag tycker att denna debatt ska handla om, utan jag vill se framåt och diskutera vad vi kan göra framöver. Jag tycker inte att det som Sverige driver är tillräckligt.
Jag skulle vilja börja med att fråga utrikesministern: Varför kan vi inte gå ut och kräva att alla de fångar som i dag hålls fångna i strid med internationell rätt friges? Varför kan vi inte kräva att de baser som finns ute i världen upphör? Varför kan vi inte kräva att det nu får vara slut med kidnappningar från USA:s sida? Har till exempel den svenska regeringen gått ut och sagt att det inte är acceptabelt med kidnappningar? Det har ju skett några kidnappningar som blivit internationellt uppmärksammade. Några känner vi till; förmodligen finns det fler som vi inte känner till. Vi är inte heller säkra på den omfattning i vilken man flugit fångar fram och tillbaka. Det finns spekulationer, men vi vet inte riktigt.
Men när det gäller de fall som finns, till exempel det tyska fall som jag nämner i min interpellation med en tysk medborgare som kidnappades från Makedonien, är det inte lämpligt att Sverige går ut och tydligt markerar att detta inte är acceptabelt? Vi vill inte att USA, en demokratisk stat, en del av västvärlden, gör den här typen av kidnappningar. Det är inte acceptabelt, och det är inte acceptabelt med de fångbaser som man har i dag. Det är någonting som måste sluta. Sedan får man helt enkelt fånga människor med vanliga rättsliga regler, vilket man inte gör i dag.
Jag vet att man har agerat lite i de svenska fallen, men jag tycker också att det är lämpligt att man agerar i de fall som handlar om medborgare i andra länder. Det är viktigt att Sverige är drivande i den frågan.
Anf. 3 Laila Freivals (S)
Fru talman! Jag försökte i mitt svar på Yvonne Ruwaidas interpellation ge en så utförlig beskrivning som möjligt av vad vi har gjort när det gäller det fångläger som finns på Kuba. Jag försökte där tydligt beskriva att vårt agerande inte enbart berodde på att det också råkade finnas en svensk som var fången i det fånglägret. Vårt agerande utgick från de allmänna grundläggande principerna som vi hävdar enligt folkrätten. Vårt agerande i förhållande till USA och dess myndigheter har utgått från ett generellt resonemang och har gällt hur respekten för folkrätten och den internationella rätten kräver att fångarna ska behandlas.
Att vi dessutom har haft möjlighet att agera utifrån att det funnits en svensk i lägret och att det har föranlett oss att vara aktiva på ett mycket konkret sätt har ju inte gjort situationen sämre för oss. Tvärtom har det kunnat användas som ett illustrativt exempel för våra generella krav och principer och den kritik som vi har riktat mot USA.
Det vi har gjort därefter i olika internationella forum har just varit att hävda respekten för rättssäkerhet, demokratins grundläggande principer och att det regelverk som finns internationellt måste upprätthållas även i kampen mot terrorism. Allt det arbete vi lägger ned, de förbättringar vi försöker åstadkomma, både i tillämpningen av det existerande regelverket och i förbättring av det existerande regelverket, till exempel när det gäller listningsförfarandet, har utgått från ett ställningstagande som är väldigt tydligt.
Jag tycker nog att det inte bara handlar om att tydligt markera, som Yvonne Ruwaida tycker att vi ska göra, utan vi arbetar mycket konkret på att åstadkomma förändringar både vad gäller tillämpningen av det existerande regelverket och förändringar av det som vi fortfarande anser inte tillräckligt uppfyller rättssäkerhetskraven.
Anf. 4 Yvonne Ruwaida (Mp)
Fru talman! När jag har tittat lite grann på det som har hänt internationellt tycker jag ändå att det man ser är att de olika länderna har haft fokus på de medborgare från det egna landet som har varit kidnappade. Jag tycker också att regeringen har varit tydlig när det gäller terrorlistorna.
Det material som jag har letat efter är offentligt. Jag vet inte vad utrikesministern säger i enrum med representanter från USA. Men i de officiella uttalanden som har gjorts av både Laila Freivalds och Göran Persson har man varit tydlig med att man pratar om att rättssäkerheten måste försvaras. Man nämner också uttryckligen de listor som görs. Där tycker jag faktiskt att Sverige har tagit ställning. Man jobbar för en förändring av listorna.
Jag tycker däremot inte att man har varit lika tydlig när det gäller de fångar som finns. Man har inte i de tal man har hållit i FN och på andra håll uttryckt att det är oacceptabelt att ha fångar på det här sättet.
Jag gjorde några räkneexempel och utgick från 70 000 fångar, förmodligen är det många fler, som USA har tagit utan rättssäkerhet. Om man tar 70 000 fångar av 1,2 miljarder muslimer skulle det motsvara att 466 svenskar skulle vara tillfångatagna av USA, jämfört med den svenska befolkningen. Det handlar om väldigt många människor. Det är en väldigt stor fråga. Bara att det handlar om så många människor tycker jag tyder på att det är någonting som är fel.
Men de här människorna har ingen rättssäkerhet, och det är helt oacceptabelt. Jag tycker att det har gått så lång tid nu att vi inte längre kan vara uppfyllda av terrordådet i New York och den rädsla som fanns då. Vi måste faktiskt ta tydligare steg.
Vad säger då utrikesministern? Om utrikesministern säger att det här är Sveriges linje, så här ska inte fångar vara fångna och sådana här listor ska inte finnas - det är fångarna som gäller USA, listorna handlar om FN, EU och så vidare - vad kommer man att säga att vi ska göra om inte USA lyssnar på den här kritiken?
Någonstans måste man ju, om man framför den här kritiken flera gånger och man inte får någon reaktion, det inte händer någonting, agera på något sätt. Hur avser ministern att säkerställa att de här fångarna antingen åtalas enligt ett rättssäkert system eller att de frias? Om inte det sker, vad ska Sverige göra i relation till USA för att sätta tryck på USA?
Anf. 5 Laila Freivalds (S)
Fru talman! Det här är en stor fråga, bland annat på grund av att det är många människor som berörs av detta. Men egentligen är den lika stor oberoende av hur många det är som berörs. Den är stor på grund av att den handlar om grundläggande rättsstatsprinciper. Det är det som är grunden för vårt engagemang i den här frågan, helt oberoende av om det råkar vara svenskar som drabbas eller om det är människor av annan nationalitet.
Det är det som är bakgrunden till det arbete som vi försöker bedriva i alla internationella forum för att åstadkomma en bättre implementering av det regelverk vi har och en förbättring av regelverket, för det behöver genomföras förändringar i båda de här avseendena.
Yvonne Ruwaida frågar vad vi ska göra om inte amerikanerna lyssnar på oss och lägger ned de läger som finns och friger fångarna. Vi kan fortsätta att agera som vi har gjort hittills. Vi kan höja vår röst, vi kan vara ännu mer kreativa i att hitta former för att kunna påverka USA:s och även andra länders inställning i den här frågan. Det är så vi arbetar. Vi måste ha ett långsiktigt och ambitiöst sätt att arbeta och aldrig sluta upp att hävda det som vi anser vara oerhört viktigt. Det är det vi gör. Det är det sättet vi kan arbeta på i det internationella samarbetet.
Anf. 6 Yvonne Ruwaida (Mp)
Fru talman! Det finns olika sätt som man kan jobba på inom utrikespolitiken. Jag tycker att det vore väldigt bra om Laila Freivalds kunde diskutera det här tillsammans med de andra EU-länderna, för jag tror att man behöver göra mer än bara höja rösten om USA inte lyssnar. Ska vi höja rösten ännu mer, vara ännu tydligare i vår kritik?
Nu har man från Tysklands sida blivit ännu mer tydlig i sin kritik av detta med Frau Merkels uttalande om att baserna ska stängas. Det är ett principiellt ställningstagande som handlar om samma sak, rättssäkerheten. Men när man höjer rösten ännu mer och det ändå inte händer någonting kanske man också måste agera politiskt.
Jag tror att det är olyckligt när man i delar av världen uppfattar att det finns olika standard. Hade ett annat land gjort samma sak - satt 70 000 människor i fängelse, medborgare från olika delar av världen, utan rättssäkerhet - tror nog många i världen att man hade agerat annorlunda, till exempel om det hade varit ett latinamerikanskt land, ett afrikanskt land eller ett land i Mellanöstern eller Asien. Frågan är om det här kanske borde kunna få politiska konsekvenser. Är det någonting man överväger om dialogen med USA inte leder någon vart?
Jag har ju läst det Sverige har sagt i FN på senare tid när det gäller de här frågorna. Jag skulle vilja att Sverige var tydligare i sin kritik. Man pratar om att rättssäkerheten ska försvaras. Det är alltid bra, men man skulle kunna exemplifiera: Vi accepterar inte kidnappningar av människor, oavsett om de är europeiska medborgare eller arabiska medborgare, vi accepterar inte att man har människor i fängelse på det här sättet utan rättssäkerhet. Man skulle kunna uttala det och inte bara prata om rättssäkerhet, för det är det man har uttalat, och man har uttalat sig om listorna.
Anf. 7 Laila Freivals (S)
Fru talman! Jag kan försäkra Yvonne Ruwaida att vi uttalar vår uppfattning väldigt tydligt i alla de sammanhang där den här frågan behandlas, och det är ganska många sammanhang vid det här laget. Vi tar upp detta i EU, vi tar upp det i FN-systemet, vi tar upp det i alla bilaterala förhandlingar vi har, inte minst med USA. Jag tror inte att det brister i tydlighet om vad vi anser vara rätt och vad som borde göras.
Självklart är det lättare att påverka ett litet land. Det är känsligare för vad omvärlden tycker och reagerar på det. Det är svårare att påverka ett stort och mäktigt land. Men det hindrar inte oss från att vara väldigt tydliga, oberoende av storleken på det land vi anser inte uppfyller de krav vi ställer på att tillämpa den internationella rätten på ett riktigt sätt.
Det här är en fråga där vi försöker samarbeta. Jag nämnde ett exempel på det arbete vi bedriver tillsammans med Schweiz, med EU-medlemslandet Tyskland och med enskilda institutioner som har betydelse i sammanhanget för att på det viset skapa ett större tryck från internationella samfundet. Argumenteringen skärps och är tydlig. Det är det sätt vi kan arbeta på. Förhoppningsvis leder det till ett positivt resultat.
Anf. 8 Laila Freivals (S)
Fru talman! Lotta Hedström har frågat mig om min syn på parlamentsvalet i Tjetjenien i november förra året. Lotta Hedström frågar särskilt hur jag ser på det uttalande som Storbritannien, i egenskap av EU:s ordförandeland, gjorde i samband med valet.
Jag anser att valet i Tjetjenien var behäftat med brister. Men mot bakgrund av att situationen i Tjetjenien är mycket svår och komplicerad bör ändå det faktum att val har hållits ses som en framgång.
Tjetjenien behöver demokrati, pluralism och trygga förhållanden, och valet kan utgöra ett steg i den riktningen. Även om parlamentet i dag är svagt kan valet på sikt leda till breddad representation. Det regeringsvänliga Enade Ryssland fick flest röster. De liberala partierna, som inkluderar kritiker av Rysslands politik i Tjetjenien, fick relativt stor andel av rösterna. Högerkrafternas union fick över 10 % av rösterna. Det tycks också som om många tjetjener ser med tillförsikt på de konsekvenser som valet kan få för utvecklingen. Det är också detta som det brittiska ordförandeskapet i EU ville uttrycka. Ordförandeskapet välkomnade valet i försiktiga ordalag och konstaterade att det genomförts utan allvarliga incidenter trots den svåra säkerhetssituationen i regionen. Man påpekade vidare att flera ryska befattningshavare medgivit att valet inte var perfekt genomfört. Ordförandeskapet uppmanade också de ryska myndigheterna att undersöka rapporterna om oegentligheter i samband med valet.
Valet ska naturligtvis inte användas som en kuliss för att dölja den svåra situation som råder i delrepubliken. Jag vill betona att valet i sig inte utgör någon lösning på konflikten i Tjetjenien eller något kvitto på att stabilitet råder i regionen. Den officiella ryska linjen är att situationen har stabiliserats och normaliserats och att en politisk process pågår för att lösa återstående problem. Denna uppfattning delas inte av den svenska regeringen. Även om situationen i Tjetjenien förefaller ha stabiliserats något, är det långt kvar till ett varaktigt och fredligt slut på konflikten. Civilbefolkningen utsätts alltjämt för ett stort lidande.
Sverige ska fortsätta uppmana den ryska regeringen till en långsiktig lösning på konflikten genom politiska förhandlingar. Det är den enda lösningen. Sverige har därför sedan lång tid tillbaka stött dialogprojekt mellan parterna.
Vi ska också fortsätta framföra kritik när det gäller de brott mot mänskliga rättigheter som begås i denna konflikt. Ryssland måste respektera mänskliga rättigheter, humanitär rätt och de åtaganden landet gjort inom Europarådet, FN, OSSE och i förhållande till EU. Brott mot mänskliga rättigheter måste tas itu med och bestraffas, oavsett vem som står bakom dem. Europadomstolen har under 2005 i flera domar dömt Ryssland för brott mot mänskliga rättigheter i Tjetjenien och krävt flera åtgärder som omfattar både kompensation för offren och reformer av ryska säkerhetsapparaten. Vi förväntar oss att Ryssland snarast verkställer domarna.
Sverige kommer att fortsätta att agera enligt denna linje i EU, OSSE, Europarådet och FN. Det är avgörande att det internationella samfundet noggrant följer utvecklingen i regionen efter valet och fortsätter dialogen med Ryssland om situationen i Tjetjenien.
Samtidigt kommer vi att fortsätta att fördöma alla de terroristdåd som utförs med koppling till konflikten. Allt våld som riktas mot civila är oförsvarbart.
Vi måste uppmärksamma och försöka motverka den högst oroande situationen också i Tjetjeniens grannrepubliker. Det här är fattiga områden med mycket hög arbetslöshet, den högsta korruptionen i Ryssland, en ekonomi kontrollerad av klanstrukturer och etniska konflikter med våldsamheter och olika attentat så gott som varje dag. Trenden är mycket oroväckande. Detta är Sveriges och EU:s närområde. Vi kan inte blunda för den utvecklingen.
Vi måste på olika sätt bidra till att hjälpa människorna i regionen att få en bättre levnadssituation. Regionen har därför fått större uppmärksamhet i både Sveriges och EU:s bistånd. Det kan i sin tur bidra till att skapa förutsättningar för en demokratisering och en fredlig utveckling i området.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.