Sveriges bistånd i Somalia
Interpellation 2008/09:521 av Johansson, Lars (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-05-13
- Anmäld
- 2009-05-13
- Besvarad
- 2009-05-25
- Sista svarsdatum
- 2009-06-01
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 13 maj
Interpellation
2008/09:521 Sveriges bistånd i Somalia
av Lars Johansson (s)
till statsrådet Gunilla Carlsson (m)
Sverige är ett av de länder som under lång tid har bedrivit ett biståndsarbete i Somalia och Somaliland. Vi har också medverkat till att ett övergångsparlament och en övergångsregering (TFG) kom till 2004. Sverige medverkar dessutom i den särskilda kontaktgrupp för Somalia som leds av FN:s särskilda sändebud. I den så kallade Djiboutiprocessen medverkar kontaktgruppen och Sverige har bidragit med 6 miljoner kronor till stöd för fortsatta fredsansträngningar i Somalia.
Under 2008 bidrog Sverige med 60 miljoner kronor i utvecklingsbistånd och 140 miljoner kronor i humanitärt bistånd via olika FN-organ och andra organisationer.
Under de senaste åren har sjöröveri och väpnade rån mot handelsfartyg och FN:s humanitära hjälpsändningar utanför Somalias kust kraftigt ökat. Detta har lett till att FN har utfärdat särskilda resolutioner med uppdrag till olika länder att medverka till marint skydd för handelsfartyg och humanitära hjälpsändningar.
Efter ett riksdagsbeslut (som jag stöder) medverkar Sverige under operation Atalanta med två korvetter och ett stödfartyg samt en väpnad styrka på 450 man under fyra månader till en kostnad av 285 miljoner kronor.
Kostnaderna för denna operation överstiger Sveriges biståndsinsats under ett helt år i Somalia. Lägger man därtill de insatser som andra länder gör i operation Atalanta från den 8 december 2008 till den 13 december i år blir det flera miljarder kronor för att militärt skydda sjöfart från piratverksamhet. Inne i landet lever människor i fattigdom och stor otrygghet på grund av inre strider. Övergångsregeringen TFG har vid flera tillfällen uppmanat FN att medverka till att en tillräckligt stor fredsbevarande styrka skapas för att skapa fred i landet, men man har ännu inte fått den fredsbevarande styrka som krävs. Man har vidare vädjat om ökat internationellt bistånd.
Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet:
1. Vilka initiativ tar statsrådet i syfte att den bakomliggande orsaken till piratverksamheten vid den somaliska kusten ska åtgärdas?
2. På vilka skäl grundar statsrådet prioriteringen att i ett av världens fattigaste länder satsa mer på operation Atalanta än på bistånd?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:521
Webb-tv: Sveriges bistånd i Somalia
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:123 Måndagen den 25 majProtokoll 2008/09:123 7 § Svar på interpellation 2008/09:521 om Sveriges bistånd i Somalia
Protokoll från debatten
Anf. 15 Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Lars Johansson har frågat mig vilka initiativ jag tar för att den bakomliggande orsaken till piratverksamheten vid den somaliska kusten ska åtgärdas samt på vilka skäl jag grundar prioriteringen att i ett av världens fattigaste länder satsa mer på operation Atalanta än på bistånd.
Sjörövarproblematiken måste ses mot bakgrund av den pågående konflikten och laglösheten i Somalia, fattigdomen och det illegala fiske som pågått utanför landets kust i många år. Det är ingen tvekan om att avsaknaden av en fungerande central regering som har kapacitet att skydda landets kust och bidra till att utveckla försörjningsmöjligheter för befolkningen har bidragit till den nuvarande situationen.
Sverige har ett starkt engagemang för fred och utveckling i Somalia. Det kommer till uttryck i vårt aktiva deltagande i den internationella kontaktgruppen för Somalia, genom vårt pådrivande arbete i EU när det gäller utformningen av EU:s engagemang och stöd för fred, försoning och utveckling i Somalia liksom genom vårt bilaterala bistånd. Det är just hållbar fred, stabilitet och utveckling som måste till för att sjörövarverksamheten ska upphöra.
Det krävs en bestående politisk lösning på konflikten i Somalia som kan bana väg för ett effektivt samhällsstyre. Detta är inte något som görs i en handvändning, och det är dessutom inte något som det internationella samfundet kan åstadkomma. Det måste göras av somalierna själva. Vi ska däremot stödja den processen, och det gör vi såväl politiskt som finansiellt.
Sverige bidrar bland annat till den så kallade Djiboutiprocessen, Amisom och AU:s arbete tillsammans med övergångsregeringen. Som Lars Johansson mycket riktigt påpekar har Sverige också ett bilateralt utvecklingssamarbete med Somalia och bidrar med medel i humanitärt bistånd.
Ett förbättrat säkerhetsläge är ett viktigt första steg för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till sjörövarverksamheten, men övergångsregeringen måste också få i gång en fungerande ekonomi som kan erbjuda försörjningsmöjligheter för befolkningen så att värvning till fundamentalistiska väpnade grupper eller sjöröveri inte framstår som de enda alternativen.
Detta leder mig till Lars Johanssons andra fråga om prioriteringen att i ett av världens fattigaste länder satsa mer på operation Atalanta än på bistånd.
I dag har den svenska styrkan varit operativ i EU:s marina insats utanför Somalias kust i tio dagar. Det svenska förbandet har i Adenviken övergripande ansvar för att säkra att FN:s världslivsmedelprograms, WFP:s, humanitära transporter säkert anlöper hamn i Somalia.
Förra året genomfördes 60 fartygsleveranser med totalt 260 000 ton livsmedelsbistånd till Somalia. Det beräknas föda 3,2 miljoner människor under ett år och möter därmed behoven i Somalia där 43 procent, eller 3,2 miljoner människor, är i akut behov av nödhjälp.
Utan eskort kan WFP:s fartyg inte leverera denna livsnödvändiga last. Därmed är eskorten motiverad - hur dyrköpt den än kan framstå.
Lars Johanssons fråga ger mig också en möjlighet att belysa det faktum att det finns en komplementaritet mellan stöd till säkerhet och utveckling snarare än ett motsatsförhållande. Utan fred och säkerhet försvåras möjligheterna till utveckling, och utan förbättrade levnadsvillkor hotas i det långa loppet säkerheten. Stabilitet, säkerhet och tillträde är grundläggande förutsättningar för att bekämpa fattigdom och genomföra biståndsinsatser med syfte att få till stånd en långsiktigt hållbar politisk, ekonomisk och social utveckling. Detta gäller såväl i Somalia som i Afghanistan och Kosovo.
Låt mig avslutningsvis betona att regeringen är medveten om att operation Atalanta inte utgör det långsiktiga svar vi söker för att komma till rätta med sjörövarverksamheten. Vårt deltagande i insatsen är dock något som vi konkret kan göra för Somalias befolkning och för säkerheten utanför landets kust. Detta bör tillsammans med vårt humanitära och utvecklingsrelaterade bistånd och vårt engagemang för Djiboutiprocessen ses som kompletterande och samverkande delar av Sveriges samlade stöd för säkerhet och utveckling i Somalia.
Anf. 16 Lars Johansson (S)
Fru talman! Jag tackar biståndsministern för ett utförligt svar om situationen i Somalia. Jag delar i mycket den syn som regeringen företräder. Men jag ställde också frågan hur vi går vidare. Med tanke på den situation som råder i Somalia, både i landet och utefter kusterna, är det viktigt att komma till rätta med de bakomliggande orsakerna till varför det är som det är. Somalia är ett land utan en legal, fungerande regering. Övergångsregeringen brottas med enorma problem. Framför allt handlar det om de oerhörda konflikter som finns i landet, inte minst i södra delen av Somalia, i Mogadishuområdet.
I Atalantaoperationen ingår åtta länder i Europa. Två av dem, bland annat Frankrike, anklagas för att ha haft fiskefartyg som har fiskat illegalt i somaliskt vatten. Det är givetvis besvärande med tanke på att samma land också deltar i Atalantaoperationen för att skydda mot pirater.
Operation Atalanta skyddar handelsfartyg och fartyg med livsnödvändig last till det somaliska folket. Operationen går ut den 13 december. Sverige medverkar under fyra månader till en stor kostnad av 285 miljoner kronor. Vad blir nästa steg? Ska man varje år skydda handelsfartyg och olika former av biståndsinsatser utefter de långa kusterna eller ska man göra insatser i landet som förändrar situationen? Det är i huvudsak ett fattigt folk som inte har fått möjlighet att utveckla sig av egen kraft på grund av de olika konflikterna.
Man har från övergångsregeringen vid ett flertal tillfällen vädjat till FN om fredsstyrkor i Somalia. Den fredsstyrka som för närvarande finns från Afrikanska unionen på 4 000 man är inte alls tillräcklig för att skapa säkerhet och trygghet för människorna i landet. Det krävs alltså andra insatser.
Man kan även titta på möjligheten att göra insatser för det fattiga folket i de olika kustsamhällena. Vad gör man där? För lite från svensk sida, tycker jag. Här kommer frågan om prioriteringen in. Man medverkar med stora pengar i Atalantaprojektet, men när det gäller biståndsinsatser kan man göra mycket mer. I staden Bosasso och på andra platser utefter Adenviken och även i Puntland ned mot Mogadishuområdet lever människor i fattigdom i de olika kustsamhällena. De levde tidigare på fiske innan rovfisket blev så omfattande. Vad gör vi där för att öka insatserna? Man måste satsa långsiktigt för att människor ska kunna leva på en egen utkomst och därmed dra undan mattan för den piratverksamhet som i dag förekommer.
Anf. 17 Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Jag tackar Lars Johansson för interpellationen. Jag tror att den mycket bekymmersamma situation som i dag råder i Somalia politiskt, ekonomiskt, socialt och säkerhetsmässigt är något som vi har hög beredskap att hantera. Jag tror att det kommer att vara stor anledning också för Sverige som EU-ordförandeland att ha beredskap att kunna bidra mer och se till att EU gör rätt saker.
Redan i dag är Sverige utifrån ett biståndsperspektiv en stor aktör. År 2008 bidrog Sverige med drygt 140 miljoner kronor i humanitärt bistånd, bland annat till World Food Programme. Därutöver anslog vi 60 miljoner kronor samma år till utvecklingssamarbete med Somalia. Vi ser också till att ibland kunna anslå extra medel till bland annat Djiboutiprocessen och den östafrikanska fredsstyrkan Easbrig.
Sverige har ett starkt engagemang för Somalia. Vi ser att vi behöver göra mer gemensamt, inte minst inom ramen för EU, och bland annat titta på det som Lars Johansson tar upp, nämligen grundproblematiken. Vad jag har lärt mig är att den är extremt komplex. Det handlar om hur grannländerna agerar och om hur landet självt kan resa sig för enighet, försoning och fred.
Vi ska komma ihåg att det har varit 18 år av konflikt i Somalia. Den tillfälliga övergångsregeringen är inne på sitt 15:e fredsförsök. Det finns en trötthet. Den humanitära katastrofen, inte bara i Mogadishu, förvärras dessutom. Samtidigt tilltar sjöröveriet som kanske inte bara handlar om Somalia utan har andra typer av förgreningar.
Förutom att omedelbart säkra de humanitära transporterna av den livsnödvändiga livsmedelshjälpen är det i det långsiktiga perspektivet viktigt att ha synpunkter på EU:s fiskeripolitik, till exempel att den hämmar den globala utvecklingen och att fiskeriavtalen många gånger är alltför ensidiga och varken gynnar det globala perspektivet eller den lokala utvecklingskraften. Jag håller helt med Lars Johansson om detta. Sverige har också förmågan att jobba med utveckling och säkerhet samtidigt.
En av frågeställningarna gällde om det är relevant och rimligt att lägga så pass mycket pengar på Atalanta. Mitt svar är ja, som en del i en helhet där fler länder ställer upp för att ta sin del av ansvaret. Att Sverige nu gör en säkerhetsfrämjande insats handlar om att säkra och legitimera åratal av humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd till Somalia och om en stark diplomatisk närvaro för att underlätta för övergångsregeringen och Sheikh Sharif Ahmed som nu utsätts för stort politiskt tryck internt i landet.
Därför ser jag att det här är en fråga där EU har ett ansvar. EU kan göra mer tillsammans, men Sverige måste också ha förmåga att se hur utveckling och säkerhet hänger ihop.
Vi måste också kräva att grannländerna tar mer ansvar för att skapa förutsättningar för en långsiktig och hållbar freds- och försoningsprocess på Afrikas horn.
Anf. 18 Lars Johansson (S)
Fru talman! Jag fick inte svar på den ena frågan jag ställde, nämligen vad statsrådet anser om FN:s insats.
Den somaliska övergångsregeringen vill ju ha ökad FN-insats när det gäller att få fram säkerhetsstyrkor i större omfattning som kan jobba med fredsbevarande insatser. Risken är annars att man återgår till den situation man hade för några år sedan då den etiopiska armén gick in och skapade ännu större konflikter. Det var vad den dåvarande presidenten Abdullahi Yusuf ansåg var den enda möjligheten för att få en någorlunda säker situation i landet. Det skapade å andra sidan nya konflikter.
Det måste till en internationell fredsstyrka som kan medverka till avspänning på olika sätt. Jag vill gärna veta vad regeringens uppfattning är i den frågan.
Jag tycker att det finns insatser man kan göra. Somalia består av olika regioner. I den norra delen, Somaliland, är det relativt lugnt, bortsett från piratverksamhet. I Puntland, som är mellanregionen, är det också relativt lugnt, men där förekommer också piratverksamhet utanför kusten. Jag har därför haft kontakt med mina vänner i NGO Consortium där de internationella organisationer som jobbar i Somalia är medlemmar. Jag fick nyligen en uppgift om att det pågår aktivitet även hos Puntlands polis.
Vi får i Sverige intrycket att det är den här insatsen som är den enda som förekommer för att komma till rätta med piratverksamheten. Enligt de uppgifter jag fick arresterade Puntlands polis häromdagen 15 misstänkta pirater och beslagtog fem snabbgående båtar i en polisräd mot ett antal hamnstäder. Det pågår också sådan antipiratoperation i landet från den polismyndighet som finns både i Galkayo och i Garowe. Det finns alltså en sådan verksamhet.
Det jag syftar på är att man måste jobba med de bakomliggande orsakerna. Man måste också arbeta med de progressiva krafter som finns i landet och stödja den polisorganisation som finns där och som naturligtvis är ganska bräcklig.
Det behövs alltså stöd utifrån. Där kan FN medverka. I nästa steg, efter den 13 december eller gärna tidigare, kan EU medverka i att delta i ett sådant uppbyggnadsarbete. Man stärker landets legitima myndigheter indirekt genom att ha resurser för den organisation som måste byggas upp i landet.
Jag menar att det som görs på utsidan, att hålla kusterna någorlunda rena från piratverksamhet, naturligtvis är väldigt bra. Men man måste också jobba inne i landet eftersom det är där grogrunden till piratverksamheten finns. Man måste alltså på olika sätt medverka till att stärka de somaliska myndigheterna för att de ska komma till rätta med den rekrytering som pågår till piratorganisationer som jagar båtar utanför kusterna.
Jag har en annan fråga som jag vill höra statsrådets åsikt om. Det gäller det som har pågått utefter kusterna, nämligen rovfisket. Jag förstod att Gunilla Carlsson anser att man bör se över det och komma med förslag till förändringar. Det låter positivt. Både Frankrike och Spanien, som det finns beskyllningar mot, deltar nu i Atalantaprojektet.
Det handlar också om dumpningen av miljöfarligt avfall.
Är vi beredda att under ordförandeskapet i höst, där Sverige får ett ökat ansvar, verka för att det tillsätts en internationell kommission för att ta reda på om dessa anklagelser är korrekta?
Anf. 19 Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Tack för en bra diskussion. Detta visar vikten av att Sverige kan vara med och bidra tillsammans med andra, men framför allt att ansvaret mycket vilar på somalierna själva. Vi måste erkänna att det finns kapacitet i Afrika för Afrika att lösa sina problem.
Vårt ansvar är att bistå och samtidigt se de globala utmaningarna som till exempel rovfiske eller dumpning av miljöfarligt avfall. Vi har inte bara ansvaret att assistera utan kanske ett direkt ansvar att titta på hur lagstiftningen ser ut och hur olika processer ser ut för att stoppa de illegala aktiviteter som sker och som sker lättare i situationer där det inte finns rättssäkerhet.
Somalia är en stat med en tillfällig övergångsregering och med fredsförsök som kanske inte har kapacitet att själv ta itu med alla problem. Därför blir ansvaret för oss större att bidra mer aktivt för att se vad som sker i spåren av ett sönderfall på Afrikas horn och hur det påverkar svensk utveckling och säkerhet.
Frågorna om rovfiske och EU:s fiskeripolitik blir därmed relevanta. Det handlar om konsumentupplysning, hantering av miljöfarligt avfall och annat. Det spelar också roll för vad vi gör här hemma. Därmed är det en global utvecklingsfråga som uppstår i och med att vi hanterar en extremt svår humanitär situation i Somalia. Människor flyr. Man räknar med 1,3 miljoner internflyktingar. Hunger och sjukdomar grasserar naturligtvis.
Vad gör då världen? Finns det förutsättningar för en fredsbevarande FN-styrka i Somalia? Nu råder det konsensus i säkerhetsrådet om att en fredsbevarande FN-insats inte är aktuell i dagsläget. Rådet betonar i stället vikten av att man stöttar Afrikanska unionens fredsbevarande insats i Somalia, Amisom. Möjligheten att generera trupp till en fredsbevarande FN-insats får anses vara mycket begränsad - så långt FN:s säkerhetsråd som har ansvar för fred och säkerhet i världen.
Afrikanska unionen bygger nu upp i många stycken imponerande kapacitet, tycker jag. Sverige har, förutom utvecklingsbiståndet och de humanitära insatserna, anslagit 10 miljoner kronor för att stötta Afrikanska unionen i Amisomstyrkan. Den får förmodligen, med tanke på förutsättningarna just nu och som interpellanten antydde, anses vara något för liten. Den har under rådande förutsättningar inte möjlighet att bidra till det skydd som somalierna har rätt till.
Jag tror att det i den kommande fredsprocessen är viktigt att se vilket ansvar som ligger på grannländerna och den kapacitet som finns hos somalierna själva. Vi tittar ibland bara på den svenska insatsen. Det kan ibland handla om medierapportering och annat.
Jag vill understryka det som Lars Johansson säger. Det finns kapacitet. Det finns otroligt många duktiga somalier både i exil och kvar i landet som har förmåga att hantera detta. Därför är det viktigt för mig i utvecklingssamarbetet och i långsiktigt fredsbyggande att titta på ansvaret, kapaciteten och viljan hos somalierna själva och inte gå in och ta över och tro att det finns några quick fixes. Det är viktigt att förlita sig på att man, genom att ge ansvar, befogenheter och stöd, förhoppningsvis kan bidra till att förbättra situationen i Somalia. Om de fredsförsök som nu pågår äntligen kunde bära frukt skulle det spela en väldigt stor roll inte bara för internationell fred och säkerhet utan för Afrikas horn och inte minst för somalierna.
Anf. 20 Lars Johansson (S)
Fru talman! Jag har väckt den här interpellationen för att få en diskussion om regeringens insatser i Somalia.
Jag tycker att vi till viss del har en likvärdig syn. Men jag tycker att man kunde vara lite mer offensiv framför allt när det gäller vad vi kan göra under ordförandeskapet. Den 13 december går ju FN-mandatet ut. Vad gör vi då?
Man kanske kan få fram en del nya fakta under den här perioden, men det är helt klart att verksamheten med piraterna inte upphör den 13 december. Den kommer att finnas kvar. Det är väl ingen som tror att den negativa utvecklingen i Somalia är över på några månader. Det sker fortfarande explosioner av självmordsbombare i Mogadishu. Vad vi kan förstå gör al-Qaida stora ingrepp i den konflikt som pågår.
Det måste till insatser av FN. Jag menar att man kan arbeta med de myndigheter som finns i landet. Även om Somalilands regering inte är erkänd av Afrikanska unionen har den någorlunda kontroll på sitt territorium, med undantag för havet utanför. Puntlandsregionens regering har också någorlunda kontroll på sitt territorium även om den inte har kontroll på vattnet utanför kusten.
Jag menar att man ska arbeta med de här organisationerna och stärka dem. Den här delen som jag nämnde tidigare om den polisiära insatsen tycker jag är viktigt att man från regeringens sida undersöker förutsättningar för att kunna stödja, gärna i form av en gemensam insats via EU. Det kan bli en fortsättning eller något som man påbörjar redan i dag.
Jag tror att det är oerhört viktigt att de som jobbar i de olika politiska organen som fungerar i Somalia - Somaliland och Puntland exempelvis - känner att Europa stöder dem i det arbete som de nu bedriver. Det är det som jag avslutningsvis vill poängtera, för där tror jag att vi kan göra mycket mer.
Anf. 21 Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Tack, Lars Johansson, för engagemanget kring Somalia och också för det stöd som regeringen påräknar från riksdagen för att vi ska kunna känna gemensam stolthet över ett långvarigt svenskt engagemang för Afrikas horn. Den potential som också finns i vårt land med många exilsomalier kan mycket väl bidra till återuppbyggnad kring fredsansträngningar, men vi har också, tycker jag, utvecklat ett gott diplomatiskt kunnande och en god kapacitet i Sverige där vi har en viktig roll i kontaktgruppen för Somalia. Sverige spelar en framträdande roll där, givet vårt långvariga djupa engagemang.
Jag sade redan i mitt första inlägg att jag tror att vi får anledning att återkomma till den här frågan under EU-ordförandeskapet. Lars Johansson har själv nämnt varför, nämligen att det rent tidsmässigt handlar om att mandat går ut och att FN:s säkerhetsråd kanske inte behöver vara statiskt, att Afrikanska unionens fredfrämjarstyrkor ibland är väldigt ansträngda och att vi har all anledning att, inte bara under hösten utan alltid, se på det humanitära läget och säkerhetssituationen i Somalia och på Afrikas horn.
Precis som interpellanten antyder är det just nu väldigt oroligt och det är väldigt politiskt instabilt och skört eftersom det förmodligen också förekommer infiltration från andra som inte vill se framgångsrika fredsprocesser i detta sargade land. Därför har vi antagligen anledning att inte bara hålla engagemanget för Afrikas horn och Somalia högt uppe utan också att se till att vi har kapacitet att agera snabbt och koncist när så gäller.
Jag tackar för stödet och för de goda förberedelseråd som jag i dag har fått.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.