Sveriges deltagande i ISAF:s regionstyrka i Mazar-e-Sharif
Interpellation 2005/06:279 av Lindgren, Else-Marie (kd)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-02-27
- Anmäld
- 2006-03-06
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2006-03-10
- Sista svarsdatum
- 2006-03-13
- Besvarad
- 2006-03-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation 2005/06:279 av Else-Marie Lindgren (kd) till försvarsminister Leni Björklund (s)
Sveriges deltagande i ISAF:s regionstyrka i Mazar-e-Sharif
ISAF:s främsta uppgift är att stödja Afghanistans regering att tillhandahålla och upprätthålla säkerhet. Genom detta underlättar man för olika humanitära organisationer att rekonstruera samhällsstrukturerna i Afghanistan.
Sverige har deltagit i ISAF sedan årsskiftet 2001/02. Den 7 december 2005 beslutade Sveriges riksdag att Sverige ska utvidga sitt deltagande och därtill överta ledningen för den regionala enheten för säkerhet och återuppbyggnad i Mazar-e-Sharif. Samtliga riksdagspartier stod bakom beslutet med undantag för Vänsterpartiet. I samband med övertagandet av ledningen för enheten kommer andra bidrag att avvecklas och den svenska militära närvaron i Afghanistan att kraftsamlas till denna region.
Den svenska styrkan kommer, efter övertagande av den regionala enheten, att bestå av omkring 185 personer. För den händelse att endast ett ytterligare land väljer att bidra med personal till den regionala enheten kan det svenska bidraget behöva utökas med ca 20 personer.
ISAF:s uppdrag handlar främst om att bistå uppbyggnaden av det afghanska samhället. Samverkan med myndigheter, lokala ledare och civilbefolkning är helt nödvändig. Det bygger i sin tur på att de olika parterna känner förtroende för mandatet och ISAF:s personal. Därför har man valt att tona ned bruket av pansarfordon och tunga vapen och i stället prioriterat lätta fordon och lätta vapen. Attentatet i slutet av förra året då svenska soldater skadades och dödades illustrerar vikten av dels kontinuerlig och högkvalitativ analys av säkerhetsrisker, dels att svenska soldater måste få bästa möjliga utrustning och träning.
Enligt uppgift kommer kostnaderna för den vidgade svenska insatsen att öka från anslagna 350 miljoner kronor till 420 miljoner kronor.
Vilka åtgärder tänker försvarsministern vidta med anledning av de drastiskt ökade kostnaderna för en relativt kort tid och varifrån ska kostnaderna tas?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:279
Webb-tv: Sveriges deltagande i ISAF:s regionstyrka i Mazar-e-Sharif
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:86 Tisdagen den 14 marsProtokoll 2005/06:86 12 § Svar på interpellation 2005/06:279 om Sveriges deltagande i ISAF:s regionstyrka i Mazar-e-Sharif
Protokoll från debatten
Anf. 72 Leni Björklund (S)
Fru talman! Else-Marie Lindgren har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta med anledning av de drastiskt ökade kostnaderna för en relativt kort tid och var kostnaderna ska tas ifrån när det gäller insatserna i Mazar-e-Sharif.
Regeringen har tilldelat 1 500 miljoner kronor för internationella fredsfrämjande insatser för 2006, under anslagsposten 6:1:2 Fredsfrämjande truppinsatser. Utöver tilldelat belopp finns ett ingående anslagssparande från 2005 om ca 220 miljoner kronor. Totalt finns det alltså ca 1 720 miljoner kronor tillgängligt på anslagsposten. Av dessa har regeringen i dagsläget fördelat 1 528 miljoner kronor för olika fredsfrämjande insatser, inklusive 415 miljoner kronor för ISAF, insatsen i Afghanistan.
Den ekonomiska ramen för insatsen i Afghanistan ökades till 415 miljoner kronor i samband med ett regeringsbeslut den 26 januari. Anledningen till ökningen är främst den förstärkning av bidraget som skedde med anledning av attentatet i november 2005 då två svenska soldater omkom och ytterligare två skadades. En ytterligare ökning av kostnaden för insatsen uppstod till följd av en förnyad hot- och riskbedömning som genomfördes av Försvarsmakten i mitten av december 2005. Denna bedömning var en indikation på att säkerhetsläget kunde försämras under 2006. Detta gav ytterligare motiv till att förstärka bidraget och utgjorde därmed ett led i kostnadsökningen. Till slut har även leveranser av missionsanpassad materiel för utlandsstyrkan försenats och belastar 2006 i stället för 2005 som planerats.
Jag vill också erinra om att det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet delade regeringens bedömning i propositionen om utökat svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (prop. 2005/06:34, UFöU1). Där skrev regeringen att det kan uppstå situationer, till exempel en hastigt uppkommen försämring av säkerhetsläget, där den svenska närvaron tillfälligt kan komma att behöva förstärkas med särskild nyckelpersonal eller med större enheter.
Mot bakgrund av det jag sagt tidigare kommer inte ökningen av den ekonomiska ramen för insatsen i Afghanistan att påverka de övriga svenska insatserna.
Anf. 73 Else-Marie Lindgren (Kd)
Fru talman! Jag vill tacka för svaret på min interpellation som för ovanlighetens skull innehåller ett svar på den fråga som har ställts. Det är vi inte så vana vid från den här talarstolen.
Tyvärr är svaret ändå inte fullständigt, enligt min mening. I efterhand har jag fått reda på att man har en kostnadsökning, utöver den som vi har talat om tidigare på upp till 415 miljoner, på ca 80 miljoner kronor som man har belastat anslag 6:2 med, alltså vårt materielanslag. Det nämner inte ministern.
Vi talar om en kostnadsökning på nästan 50 % för en enda insats under en relativt kort tid. I svaret anger ministern att ökningen beror på att man förstärker skyddet och på en utökning med som mest hundra personer. Det är en mycket stor kostnadsökning, även om ministern i svaret säger att vi har täckning för det och att det inte ska påverka andra insatser. Om man tänker sig ett läge där flera svenska insatser samtidigt råkar ut för ökade kostnader genom olyckor och annat kan man ju ställa sig frågan: Vad kommer regeringen att göra när man hamnar i en sådan situation?
Känner sig försvarsministern verkligen säker på att anslaget räcker för en sådan situation? Det är mycket pengar vi talar om. Av 1,7 miljarder har redan över 1,5 miljarder fördelats, enligt ministerns svar. Vi har bara ett kvartal bakom oss. Det hade väl varit klädsamt att informera riksdagen och framför allt utskottet om denna ofantliga kostnadsökning?
Fru talman! ISAF:s uppgift handlar främst om att bistå uppbyggnaden av det afghanska samhället där samverkan med myndigheter, lokala ledare och civilbefolkning är helt nödvändig och en förutsättning. Därför har man valt att tona ned bruket av pansarfordon och tunga vapen till förmån för lättare utrustning.
Så hände den tragiska olycka som ministern tog upp. Den illustrerar vikten av kontinuerlig och högkvalitativ analys av säkerhetsrisker inte enbart efter det att en olycka har skett utan hela tiden.
Man kan uttrycka att insatsen i Afghanistan, efter vad jag har beskrivit, egentligen är en enda stor biståndsinsats. Det är i modern mening. Jag ställer mig bakom insatsen som sådan.
Min fråga till ministern är: Är det så vi ska använda vår Försvarsmakt i framtiden? Hur ser den långsiktiga planen ut för insatsen i Afghanistan?
Anf. 74 Leni Björklund (S)
Fru talman! Jag är ledsen om det inte anses att jag har gett svar på frågan. Mitt första svar är att vi alla har varit överens om att insatsen i Afghanistan är långsiktig. Sverige har funnits i Afghanistan i 25 år, sedan det gamla kriget, med biståndsinsatser och med stöd för det arbetet. Det har gjort att det finns ett stort förtroende för Sverige i Afghanistan.
Nu är en av de viktigaste uppgifterna att se till att det blir säkerhet i området så att man också kan bygga upp det afghanska samhället och stabilisera verksamheten. Det är i den säkerhetsoperationen, ISAF, som Sverige deltar med trupp.
Förändringarna i det afghanska samhället som innebär att man vill komma åt narkotikabruket - den afghanska regeringen vill göra en del åt det - skapar naturligtvis oro i regionen. En fråga är om regeringen, det valda parlamentet, har legitimitet i hela landet. Eftersom vi vet att det finns krigshärdar som kan bidra till bristande stabilitet är det viktigt att se till att man bidrar till säkerheten. Det är det det svenska truppbidraget gör. Det är ingen biståndsinsats. Det är en säkerhetspolitisk insats.
Sverige kommer gladeligen att plocka bort den insatsen och ändå behöva finnas kvar med biståndsinsatser lång tid framöver för att ett av jordens fattigaste länder ska få utvecklingsmöjligheter som är rimliga. Nu är vi där för att bidra till att skapa säkerhet.
Det handlar inte om att vi vill försöka minska kostnaderna genom att lova lättare utrustning. Om man har valt andra fordonsalternativ och andra sätt att uppträda tidigare har det varit därför att säkerhetsläget har medgett det och därför att det skapar mycket bättre kontakt med befolkningen. Kan man inte arbeta på det sättet måste man skaffa tyngre fordon, men också uppträda på ett annat sätt. Det gör säkerhetsarbetet tyngre och svårare. Man måste kunna göra så i vissa skeden. Det är aktuellt nu i det område där vi opererar.
Jag tycker inte att det är konstigt att vi använder pengarna och talar om hur mycket pengar som är planerade att användas inte bara för Afghanistan utan också för våra andra insatser eftersom det inte heller är meningsfullt att få reservationer. I år har vi kunnat använda reservationerna och fört över dem till året därpå. Men riksdagen vill naturligtvis att de medel som vi ställer till förfogande också ska förbrukas under året.
Det finns fortfarande kvar en reserv om säkerhetsläget skulle förändras, och vi har ytterligare medel kvar för att vi ska kunna se om det finns utrymme för eventuella andra insatser.
Det vore helt oansvarigt om vi vid denna tidpunkt på året skulle ha förbrukat samtliga resurser. Det har vi alltså inte gjort. Det hindrar inte - som läget är i världen - att man kan behöva göra ytterligare förstärkningar i Afghanistan men också på andra ställen. Och det finns det en reserv för.
Anf. 75 Else-Marie Lindgren (Kd)
Fru talman! Är det inte ganska orimligt att en enda insats ökar med 50 % när man ser att vi har tagit en stor del av de anslag som finns för 2006? Jag tycker ändå att jag vill ha en liten förklaring från ministern om hur det kan komma sig att det ökar så mycket under en väldigt kort tid. Vi tog ju beslutet den 26 januari, och nu är summan nästan 50 % större. Det vill jag ha en rimlig förklaring till.
Jag tycker också att man ska informera både riksdagen och utskottet som har det ekonomiska ansvaret om hur det ligger till. Då kan vi naturligtvis få en större förståelse för vad som sker.
På förmiddagen i dag informerade försvarsministern faktiskt oss i utskottet om EU:s informella ministermöte som hon hade varit på. Där hade man diskuterat detta med att gå från militär till civil hantering till exempel i Bosnien. Ministern uttryckte sig på följande sätt:
Att använda rätt medel för att lösa civila problem är viktigt.
Då undrar jag återigen: Vad har man för långsiktig plan för insatsen i Afghanistan som just nu kostar oss väldigt mycket pengar? Hur ser utvecklingen ut i Afghanistan utifrån den säkerhetspolitiska analysen, och hur har regeringen tänkt att lösa uppgiften i Afghanistan på längre sikt också utifrån den civilmilitära delen?
Anf. 76 Leni Björklund (S)
Fru talman! Allra först vill jag säga att uppgiften i Afghanistan, trots dessa förstärkningar, inte är den dyraste insatsen som vi gör under detta år. Insatserna i Kosovo kostar mer, och i Liberia kostar insatserna lika mycket som vi har bedömt kostnaderna. Sedan är det svårt att exakt beräkna kostnaderna och se att det blir precis på detta sätt.
Sveriges åtagande i Afghanistan är långsiktigt - ja. Just nu bedömer vi att det finns behov av militär trupp för säkerhetsarbetet. Men i det arbete som sker i Afghanistan inom ramen för ett PRT pågår, vid sidan om den rena säkerhetsuppgiften, utbildning av den afghanska militären så att man själv kan ta över de militära uppgifterna och även polisen och rättssystemet så att man får det på fötter och får ett legitimt rättssystem. Dessa insatser pågår parallellt. Och det är bland annat därför som det behövs militär trupp där för säkerhetslägets skull.
Det finns ingen anledning för något land att finnas kvar med militär trupp längre än man behöver. Men det är ett mycket osäkert och bräckligt läge i Afghanistan just nu, och därför måste inte bara Sverige utan även många andra länder finnas där med militära bidrag.
Just att arbeta med PRT-konceptet innebär ju att vi också får indikationer på när vi kan byta ut insatserna mot andra typer som är mer effektiva för att få en positiv utveckling till stånd i Afghanistan. Det är skälet. Och vi kommer långsiktigt att vara kvar med stöd av bistånd och inte med militära insatser. Men just nu och för en period som jag dessvärre inte kan se slutet på med tanke på hur verkligheten ser ut på marken är det så här. Detta är bakgrunden till att vi har behövt förstärka våra egna militära insatser. Men jag kan inte göra någon bedömning när det gäller tidpunkten.
Jag har utgått från att de mandat som riksdagen gav i samband med operationen också skulle täcka kostnadsökningar och att man skulle acceptera att vi även vidtar de säkerhetsåtgärder som erfordras för den personal, både militär och civil, som Sverige har i området.
Anf. 77 Else-Marie Lindgren (Kd)
Fru talman! När man är ansvarig och sitter i ett utskott som har hand om ekonomin måste man ändå få ställa frågan när kostnaderna för ett uppdrag blir 50 % högre än vad som var tanken från början. Och jag tycker att det hade varit klädsamt om regeringen på något sätt hade talat om för oss hur det ser ut. Då hade vi kunnat följa verksamheten som vi gör med all annan budgetuppföljning eller kostnadsuppföljning. Det tycker jag hade varit lämpligt.
Ministern talade här om en långsiktig plan. Men hon säger inte ett ord om vad den kommer att innehålla. Det kunde ha varit bra för mig och andra att få veta hur den långsiktiga planen ser ut. Det går väl bra att säga att man har en långsiktig plan, det kan man göra om det mesta, men man måste också tala om innehållet ibland. Jag önskar alltså att få lite ytterligare upplysningar.
Anf. 78 Leni Björklund (S)
Fru talman! Om man tittar på ansvaret i fråga om dessa delar har riksdagen trots allt tilldelat regeringen ett antal miljoner för att vi ska kunna ha trupp i internationella insatser. Riksdagen har också bestämt att vi ska vara i Afghanistan och att vi ska vara på ett antal andra ställen och haft förståelse för att det kan ske försämringar i säkerhetsläget som innebär att man kan behöva förstärka verksamheten och att det därmed blir högre kostnader. Det är den uppgiften som regeringen har. Och regeringen har uppfattat att det är regeringens roll att se till att anslaget nyttjas på ett sådant sätt att vi finns på de ställen som riksdagen har beslutat om och att vi också ser till att vi har erforderlig säkerhet för den personal som vi har utsänd så att den kan fullgöra uppgifterna. Det är det ansvar som regeringen har.
Sedan är det klart att man dagen innan vi faktiskt tar över PRT kan be mig tala om hur länge vi ska vara där och vad det handlar om. Det tycker jag dock är att begära väldigt mycket. Riksdagen har gjort bedömningen att det är angeläget att vi finns kvar i PRT i Mazar-e-Sharif och att vi lär oss mer av civilmilitär samverkan genom att ta på oss ledarskapet i Mazar-e-Sharif. Och det uppdraget påbörjas i morgon.
Vår inriktning är klar, nämligen att så snart som möjligt civilisera förhållandena. Men vi befinner oss i ett område som är ytterst farligt och där det hela kan kastas om ganska snabbt. Och det har riksdagen haft förståelse för och, tycker jag, gett regeringen mandat för att kunna hantera den situationen. Men vi har fortfarande kvar en reserv om ytterligare försämringar skulle inträffa.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.