Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Sveriges ekonomi

Interpellation 2007/08:818 av Green, Monica (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-08-01
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Anmäld
2008-08-14
Svar fördröjt anmält
2008-08-14
Sista svarsdatum
2008-08-15
Besvarad
2008-08-28

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 1 augusti

Interpellation

2007/08:818 Sveriges ekonomi

av Monica Green (s)

till finansminister Anders Borg (m)

Hushåll och företag ser mörkt på svensk ekonomi.

Hushållens syn på läget i svensk ekonomi föll till den lägsta nivån sedan den stora finanskrisen.

KI:s sammanvägda barometerindikator föll från 93,3 i juni till 89,0 i juli. Läget i svensk ekonomi har därmed gått från att vara svagare än normalt till mycket svagare än normalt.

På en mycket kort tid har 20 procent fler av hushållen blivit ännu mer pessimistiska och konjunkturen har försvagats ytterligare.

Därför kommer KI att skriva ned sin prognos för tillväxten till runt 2 procent i år och en bra bit under 2 procent för nästa år. Detta är sämre än vad analytikerna hade väntat sig. Vi har en tydlig avmattning i svensk ekonomi. Frågan är hur djupt det kommer att gå innan regeringen tar oron på allvar och hur det påverkar tillväxten.

Avmattningen inom industrin ser ut att komma snabbare än väntat. Industriföretagens export har försvagats och det gäller också efterfrågan från hemmamarknaden. Nedgången är tydligast i trävaruindustrin, bilindustrin och i hotell- och restaurangbranschen.

Den tidigare så starka arbetsmarknaden håller snabbt på att kylas av och det blir en rejäl försvagning nästa år.

Dessutom tror hushållen på fortsatt stigande priser och ser dystert på framtiden. Vad tror regeringen?

-      Vilka åtgärder vidtar finansministern för att komma till rätta med den svenska ekonomin

-      Kommer finansministern att kalla till ett krismöte och informera oppositionen om det allvarliga läget?

Debatt

(10 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:818, Sveriges ekonomi

Interpellationsdebatt 2007/08:818

Webb-tv: Sveriges ekonomi

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anders Borg (M)
Anf. 97 Anders Borg (M)
Fru talman! Monica Green har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att komma till rätta med den svenska ekonomin och om jag avser att informera oppositionen om det allvarliga läge vi befinner oss i. Svensk ekonomi har i dag goda förutsättningar att hantera en osäkrare konjunkturutveckling. Inriktningen på regeringens ekonomiska politik syftar till att varaktigt öka sysselsättningen och till att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt så att vi står bättre rustade i sämre tider. Av stor vikt är också att vi har ordning och reda i de offentliga finanserna. Sammantaget bidrar detta till stabilitet i den svenska ekonomin. Att med hjälp av finanspolitik regelbundet och aktivt stabilisera ekonomin är förknippat med en rad svårigheter. Det vittnar den ekonomiska utvecklingen under 1970- och 1980-talen om. Däremot finns det situationer där vi behöver finanspolitisk beredskap i stabiliseringspolitiska syften. Detta ska ske samtidigt som vi respekterar de ramar och regler som gäller för finanspolitiken. Vi följer mot den bakgrunden givetvis noggrant den rådande utvecklingen. Vi kommer även fortsättningsvis att värna om en ansvarsfull ekonomisk politik genom sunda offentliga finanser och med fokus på stärkta tillväxtmöjligheter och en varaktigt ökad sysselsättning. Så skapar vi bäst förutsättningar för en stabil utveckling. Slutligen: Monica Green frågar om huruvida jag kommer att kalla oppositionen till ett möte i särskild ordning. Vi har ett löpande informationsutbyte via en rad kanaler. Jag ser inte att det finns ett behov av att ändra denna ordning.
Monica Green (S)
Anf. 98 Monica Green (S)
Fru talman! Tack så mycket för svaret. Det är många som upplever att vi nu får en försämrad ekonomi. Det är inte bara fråga om de orosmoln som Anders Borg har upptäckt nu, utan också privatpersoner känner av att de får en försämrad ekonomi. Det är ökade boendekostnader och dyrare matpriser. Upp till 60 procent av befolkningen känner att ekonomin försämras. Många gick på den borgerliga retoriken i valrörelsen om att man skulle få mer pengar i plånboken. Detta har ätits upp genom fördyrade omständigheter. Människor känner inte av detta. Det sker en försämring, avmattning, i den nationella ekonomin, och det gör mig oroad. Men människor känner också att de privat får mindre i plånboken. I det här läget, när ekonomin avmattas, kan regeringen använda sig av de pengar som faktiskt finns. Vi har under lång tid byggt upp en god ekonomi så att reformutrymmet kan ökas på. Jag vet att Anders Borg har sagt att det kommer att komma reformer, och då ska det inte bli så stor risk för överhettning i ekonomin. Det är viktigt att det här sker på ett varsamt sätt och att människor märker att de får ekonomin att gå ihop också rent privat. De ska känna att de är med i samhället, får möjlighet att köpa saker till sina barn, att de har råd att betala för saker som händer i barnens skolor - med tanke på vad vi tidigare har sagt om kommunernas ekonomi och avgifter i skolan. Barnen ska inte bli lidande om familjer får sämre ekonomi. Nu får regeringen kritik från många håll. Vi har i en tidigare interpellation i dag diskuterat att Anders Borg får kritik från alla håll, att det borde vara mer expansivt och att han måste hålla i plånboken. Det gäller att kunna balansera det, att se till att vi har en god ekonomi även i framtiden, och kunna göra det här på rätt sätt så att våra barn och barnbarn också känner att vi har en stark ekonomi i Sverige. Vi har tidigare i dag pratat om den svenska modellen, hur viktigt det var att vi byggde upp den på 70- och 80-talet, och till viss del också under 90-talet, och att vi känner en stolthet över det. Men det gäller att klara av det även i framtiden. Människor känner att ekonomin har försämrats, och jag vill inte att det ska vara på det sättet. Jag vill att människor i Skövde, i Skara och i Överkalix ska ha pengar kvar, kunna ge sina barn lite guldkant på tillvaron och ha råd att köpa andra saker än bara de nödvändigaste. Jag är oroad både för familjernas ekonomi och, som jag har talat om tidigare här, för den nationella ekonomin eftersom det finns så många orosmoln.
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 99 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Häromdagen inträffade något ganska exceptionellt - jag tror att det aldrig har hänt tidigare. Från Riksrevisionen - tidigare en annan revision, som stod under regeringen - skickades det ut en rapport om att regeringen inte hade redovisat ordentligt vad man skulle göra med de stora offentliga överskotten. Detta har aldrig någonsin tidigare behövts, att ta ställning till den situationen att vi har sådana överskott i de offentliga finanserna. Vi som ändå har något perspektiv, kan titta utanför vårt eget land och har ett historiskt perspektiv på detta, kan konstatera att om det är någonting som vårt land har haft under uppbyggnaden av välfärden så är det i huvudsak stora underskott i de offentliga finanserna. Jag vet inte om den här rapporten från Riksrevisionen kommer till riksdagen - den har kommit i första hand till regeringen. Men jag menar att det här är ett mått på den situation som Sverige befinner sig i, att det är bekymmersamt med de stora överskott som de offentliga finanserna visar. Vi har tidigare i dag diskuterat historia. När det blev en ny regering 1976 var ekonomin på väg brant utför, otvetydigt. Det var detsamma inför 1991 års regeringsskifte, då den socialdemokratiska regeringen mindre än ett år tidigare hade avgått och finansministern hade avgått. Det skiljer sig - jag håller med om det - radikalt från situationen år 2006, då vi befann oss i en uppåtgående period. Monica Greens historieskrivning är ju alldeles tokig mot den här bakgrunden. Det är väl riktigt att det tar ett par år för varje regering att få genomslag för sin ekonomiska politik. Men det gäller också att ha perspektiv. Om man nu tittar ut över världen kan man hamna i USA. Där ska det bli presidentval, och det är två stora frågor som alla diskuterar: Hur är det möjligt att en gallon bensin kostar över 4 dollar? Hur är det möjligt att matpriserna har gått upp så mycket? Det jag vill säga, fru talman, är därför att man måste ha perspektiv på dessa saker. Det är inte en hemmagjord inflation i första hand som vi har att hantera. Om man räknar bort den här inflationen, som kommer utifrån, kanske det ligger betydligt under det mål som riksdagen har satt upp för Riksbanken, nämligen 2 procent. Det hindrar inte att Monica Green har alldeles rätt i att varje löntagare och varje annan människa ska betala den höjda inflation som vi har i Sverige totalt sett. Jag menar att man inte kan göra det på annat sätt än genom att se till att öka produktiviteten och se till att den svenska exportindustrin klarar sig bra på den internationella marknaden. Man klarar inte välfärden om inte Ericsson, Astra och många andra företag klarar sig bra på den internationella marknaden för då kommer det att gå utför med svensk ekonomi. Då kommer vi aldrig mer att få se en sådan rapport från Riksrevisionen som vi har sett nu, nämligen där man har bekymmer för hur staten hanterar de jättelika överskott som finns. Det är en fullständigt unik rapport.
Anders Borg (M)
Anf. 100 Anders Borg (M)
Fru talman! Låt mig börja med att tacka Monica Green, kanske inte framför allt för inlägget utan för vattnet. Det är inte lätt att hosta. Det är klart att vi ser en försämrad internationell ekonomi, och det är alldeles uppenbart att den kommer att påverka Sverige. Det är alldeles uppenbart att våra prognoser, precis som praktiskt taget alla andras - KI, LO, Riksbanken, SE-banken och Handelsbanken - var något för optimistiska om vi blickar ett år bakåt. Oljepriser och matpriser urholkar människors köpkraft. Det har vi mött. Turligt nog har vi mött det med precis de åtgärder som är nödvändiga. Vi har sänkt skatten, så att vanliga löntagare har mer pengar kvar i plånboken. Hade vi inte sänkt skatten hade oljepriserna och matpriserna tyngt mer. Vi har sänkt arbetsgivaravgifterna för ungdomar, vilket gör att fler efterfrågar unga människor på arbetsmarknaden än vad man annars skulle ha gjort. Vi har satsat resurser på den offentliga sektorn. KI konstaterar i sin rapport att sysselsättningen i offentlig sektor ökar tack vare de finanspolitiska insatserna. Mot det står den märkliga socialdemokratiska oppositionspolitiken. En skattechock, med kraftigt höjda skatter för LO:s, TCO:s och Sacos medlemmar när olja och mat urholkar plånboken. Förmögenhetsskatt återinförd när kampen om kapitalet har skärpts internationellt. En kraftig höjning av fastighetsskatten: Ja, det var i våras, och efter Almedalen föll två år av kraftfull socialdemokratisk opposition ihop som ett korthus. Planen är ändå att höja fastighetsskatten, i tider när fastighetspriserna skapar oro i andra länder. Arbetsgivaravgifterna: Unga människor ska mötas på en arbetsmarknad där arbetsgivaravgifterna ska chockhöjas när konjunkturen dämpas. Den här skattechocken för löntagare, för förmögenhet, för fastigheter, för ungdomar och för arbetsgivaravgifter är naturligtvis helt fel politik i ett läge där efterfrågan dämpas. Det är en politik som skulle leda till att Sverige fick lägre sysselsättning och större utanförskap. Vi kan möta det här därför att vi har starka offentliga finanser. När jag blev finansminister 2006 hade vi 18 miljarder i överskott. År 2007 visade statsbudgeten ett saldo på 103 miljarder. I år, 2008, med några månader kvar har vi ett överskott på 165 miljarder i statsbudgeten. Vi har på två regeringsår amorterat 270 miljarder i den offentliga skuldsättningen. Vi har samlat i ladorna. Det här är väldigt viktigt. Det faktum att vi har byggt upp överskott under 2007 och 2008 gör att vi nu kan möta en nedgång i ekonomin med en offensiv politik. Vi har pratat mycket om jobben, men låt oss hålla fast vid att det inte bara är jobbpolitiken som är viktig. Också framtidspolitiken är avgörande. Det är naturligtvis sant, som Gunnar Andrén konstaterar, att om vi inte har de bästa forskarna i världen och om vi inte har de bästa förutsättningarna för svenska forskningsinstitutioner, ja, då står vi oss slätt för framtiden. När forskningsministern med stolthet kan lägga fram en forskningsproposition som vida överstiger de tre senaste socialdemokratiska tillsammans är det en mycket kraftfull framtidssatsning. Jag kan lova att det kommer fler sådana framtidssatsningar i budgeten, även om jag inte ska stå och tala om dem i denna talarstol nu. Det kommer också viktiga välfärdssatsningar, därför att jobbpolitiken och framtidspolitiken lägger grund för att vi ska klara av att trygga välfärden också i framtiden. Det här är en offensiv politik för att möta en internationell oro och för att skapa en trygghet kring den ekonomiska politiken i Sverige. Det är den inriktning den här regeringen har.
Monica Green (S)
Anf. 101 Monica Green (S)
Fru talman! Tack för svaret! Jag tror att Anders Borg behöver ha många interpellationsdebatter med mig och andra socialdemokrater så att han får möjlighet att försöka övertyga det svenska folket om att de faktiskt har det bra, för det märker de inte. Det är väldigt många som nu säger att de har blivit pessimistiska. De märker att konjunkturen har försvagats ytterligare, och de känner en oro inför framtiden. Det är möjligt att Anders Borg menar på att de inte behöver känna den oron, utan att vi kommer att fixa det här. Men människor känner ändå en oro för sin ekonomi. Räntorna har ökat. Deras boendekostnader har ökat. Matkostnaderna har ökat. Det har vi diskuterat i andra interpellationer här i dag. Därför har allt det som regeringen påstod med tusenlappen ätits upp i fördyrade kostnader både när det gäller att ha sin bil och försäkringen för den och även bensinkostnader, matkostnader och kläder. Allt annat har också blivit dyrare. Det är märkligt att Anders Borg då påstår att hushållen nog inte vet om att det faktiskt är relativt bra för Sverige ändå. Det kommer de nog att märka så småningom. Det är lite konstigt. Men nu har ju finansministern möjlighet att debattera interpellationer, så då kanske hushållen förstår det som han säger. Men just nu tror inte hushållen på Anders Borgs politik. Vi vet inte hur djup den avmattning blir som vi ser nu i svensk ekonomi. Det går att med en ansvarsfull politik se till att den inte blir så djup. Jag förväntar mig naturligtvis att regeringen tar det ansvaret, och jag förstår att det kommer flera reformer under hösten. Anders Borg påstår att han har tillräckligt med kanaler till oppositionen. Jag vet inte vad det är för kanaler han har för att informera oss. Men det är möjligt att vi har de instrumenten; det må vara hänt. Anders Borg tar upp exemplet med fastighetsskatten och påstår att vi skulle göra en fastighetschock. Jag vet inte var han får det ifrån. Ni skulle ju avskaffa fastighetsskatten, men det har ni inte alls gjort. Ni har infört en fastighetsavgift i stället - visserligen en kommunal sådan men ändå. Människor med småhus i Skaraborg känner inte alls av någon sänkt fastighetsskatt. Där har ni till och med lurat väljarna och påstått att ni skulle ta bort någonting som ni sedan inte har gjort. Det var våra besked i Almedalen om hur vår fastighetsavgift kommer att se ut. Men ni hade inga besked alls i Almedalen. Ni kunde inte komma med någonting. Vi hade i alla fall ett besked till väljarna. Jag känner oro för de fortsatt stigande priserna och den dystra framtiden, och jag förutsätter att regeringen tar den oron på stort allvar.
Lars Johansson (S)
Anf. 102 Lars Johansson (S)
Fru talman! Skälet till att jag begärde ordet var att finansminister Anders Borg pratade om den socialdemokratiska skattechock som han hotar med. Det finns anledning att kommentera den frågan eftersom jag förstår att man som borgerlig företrädare gärna vill ha en politisk situation som innebär att man kan utmåla den socialdemokratiska politiken som att vi satsar på en skattechock. Det är naturligtvis taget helt ur luften. Det är viktigt att komma ihåg att vad Anders Borg och hans kolleger i regeringen har gjort sedan valet är att riva upp viktiga fundament i den skatteomläggning som gjordes 1991. Ni har tagit bort de grundläggande principerna för skatt efter bärkraft där man har betalat samma skatt oavsett hur man har det med sin inkomst. Det är det ni har gjort. Ni har infört en särskild pensionärsskatt och ni har infört särskilda skatter för människor som inte har arbete men som på grund av sjukdom behöver ha sjukförsäkring till exempel. De får en högre skatt. Ni har på det här viset förändrat det hela på ett område. På andra områden har ni infört stora avdragsmöjligheter för människor med goda inkomster. På det viset har ni låtit människor med dessa höga inkomster få väldigt mycket mindre i skatt. Ni har skapat ett skattesystem som nu mer och mer eroderar och där det blir svårare och svårare för Skatteverket att se till att skattesystemet fungerar på ett bra sätt och att det är förutsägbart. Det är de här sakerna som den nuvarande regeringen har gjort. När ni sedan säger att vi vill införa en skattechock glömmer ni vad vi har sagt hela tiden från socialdemokratiskt håll. Det är det som vi kommer att fortsätta att diskutera de kommande åren fram till nästa val, nämligen hur vi kommer att se på de förändringar som ni nu genomför. Naturligtvis kommer vi att lägga fram ett samlat förslag till hur skatterna kommer att bli utformade efter en socialdemokratisk framgång i nästa val. Men - och det är viktigt att komma ihåg - vi får en sådan här debatt nu på grund av att den nuvarande regeringen helt har bortsett från vad vi sade i valrörelsen senast. Det var att vi ville göra en översyn av skattereformen från 1991. Vi vill att man ska samla sig kring skattepolitiken mellan partierna och studera vad man kan göra ännu bättre inom skattesystemet utifrån de principer som var gällande i 1991 års beslut. Det har regeringen hela tiden avvisat. De fyra borgerliga partierna har då själva hela tiden sagt: Nej, vi ska sköta skattepolitiken själva. Vi bryr oss inte om oppositionen. Vi vet bäst! Men det gör å andra sidan att det som nu händer är att skattepolitiken blir kortsiktig. Människor vet inte vad man kommer att ha för skattesystem efter 2010 års val. Alla de förändringar som ni genomför under den här mandatperioden kan komma att rivas upp. Det finns ingen långsiktighet i skattepolitiken. Det är ett allvarligt problem för Sverige. Det kan ju inte vara så att en enkel majoritet kan bestämma över hela svenska folket när det gäller hur skattepolitiken långsiktigt ska vara. Det tycker jag är någonting att fundera på för en finansminister när han nu ska försöka få fart på Sveriges ekonomi i en begynnande lågkonjunktur.
Anders Borg (M)
Anf. 103 Anders Borg (M)
Fru talman! Oron i världsekonomin ska mötas. Arbetslinjen ska förstärkas och framtidsinvesteringarna ökas. Tryggheten i välfärden ska förbättras. Det är så vi möter en begynnande oro och skapar trygghet för människor genom att lägga grunden för jobb, för framtid och för välfärd. Det är den här regeringens politik. Monica Green undrar om regeringens politik har bidragit till högre räntor, och menar att så är fallet. Nu ska vi ändå dra oss till minnes hur det förhåller sig. Sverige befinner sig nu i en period av svår finansiell turbulens internationellt. Vi har lägre räntor på våra statsobligationer än Finland. Vi har lägre räntor på våra statsobligationer än Danmark. Vi har lägre räntor på våra statsobligationer än Tyskland. Vi har lägre räntor på våra statsobligationer än Storbritannien. Det här är ingen slump. Det sammanhänger med att den här regeringen under 2007 hade ett överskott i statsbudgeten på 103 miljarder och i år på 165 miljarder. Vi är inte i långivarnas klor. Vi är inte i behov av de internationella finansiella marknadernas hjälp därför att vi har ordning på vårt hus. När ska man ha överskott? Har vi för stora överskott? Ska vi oroa oss för det? I tider när det är tuffa villkor på de internationella marknaderna och oro i världen ska man inte låna; då ska man amortera. Och det är det vi gör. Det är en politik för trygghet. Lars Johansson bekymrar sig över skattechocken. Jag förstår att den är bekymmersam för Socialdemokraterna. Men det var ju ändå så att i budgetmotionen ni väckte var det 17 miljoner i minskat jobbavdrag. Vi har nu sagt att vi vill förstärka jobbavdraget med 5 eller 15 miljarder. Då blir väl det ändå 23 eller 32 miljarder i höjda skatter när ni avvisar de skattesänkningarna? Ni har avvisat förbättringen för ungdomarna när vi sänker ungdomsarbetsgivaravgifterna med nästan 10 miljarder vid årsskiftet. Det blir väl ändå 10 miljarder i höjda skatter om man tar tillbaka det? Ni vill återinföra förmögenhetsskatten på 7 miljarder, eller kanske 8 miljarder med dagens priser. I ett läge med dämpad efterfrågan ska 40 eller 50 miljarder dras in från de svenska hushållen. Vi kan naturligtvis lägga olika innebörd i begreppet skattechock. Men att vi i ett läge med överskott i de offentliga finanserna ska höja skatterna med 40-50 miljarder - jag kan ha respekt för att Socialdemokraterna tvingades fatta ett och annat tufft beslut i saneringen på 90-talet - är ideologiskt betingat. Att göra det i ett läge där svensk ekonomi dämpas är ekonomiskt ansvarslöst. Jag skulle välkomna om Socialdemokraterna nu omprövar sin skattepolitik, tar bort skattechocken och accepterar jobbavdraget, nedsättningen för ungdomar och borttagandet av förmögenhetsskatten. Låt oss säga några ord om fastighetsskatten. Rättvisa, Skaraborg och taxering, så har det låtit här i talarstolen. Jag har stått och diskuterat med socialdemokrater i interpellationsdebatter. Vad händer nu när beskeden kommer? Taxeringen blir kvar. Nästa gång det ska taxeras kommer skattehöjningarna som ett brev på posten med den socialdemokratiska politiken. Jag har hört om orättvisan, orättvisan och orättvisan i varje interpellationsdebatt om fastighetsskatten. Vad föreslår Socialdemokraterna? Jo, att man ska ta bort räntan på de stora uppskoven. Vilka har de stora uppskoven? Jag har det. Jag har ett uppskov på 1,8 miljoner. Jag har inte fått en krona i sänkt fastighetsskatt för att jag räntebelade det uppskovet. Jag har god ekonomi och har tjänat pengar på mitt boende. Då kan jag gott betala en slant för det. Men det är den del som har den bästa fördelningsprofilen i den här reformen som Socialdemokraterna känner sig tvingade att ta bort. Det är inte att tala om rättvisa.
Monica Green (S)
Anf. 104 Monica Green (S)
Fru talman! Jag förstår att Anders Borg måste höja rösten eftersom han känner sig trängd därför att vi menar att det som ni har gjort är orättvist. Han känner sig orättvist beskylld för detta och tycker att hans politik minsann är rättvis. Det tycker inte vi. Vi socialdemokrater menar att ni bedriver en orättvis politik som ökar klyftorna. Vi ser exempel på exempel på att det är det ni gör. Ni ökar klyftorna i det här landet, och ni ökar klyftorna mellan stad och land. Det är en orättvis politik som ni bedriver. Jag pratar gärna om fastighetsavgiften och kan visa hur era förslag, det som nu har genomförts, ökar taxeringen i Skaraborg vid varje tillfälle. Det gäller ert nuvarande system med avgift. Dessutom nämner Anders Borg ungdomsarbetsgivaravgiften. Nu kommer Sven Otto Littorin in i kammaren också. Då kan man nämna det som vi senare ska prata om, nämligen att långtidsarbetslösheten bland ungdomar har ökat med över 15 procent sedan ni tog över makten. Anders Borg säger att det är jättebra att man har sänkt arbetsgivaravgiften för alla ungdomar. Det är ingen bra politik, för den är inte specifik. Den riktar sig till alla. Man smetar ut den till alla arbetsgivare. Den gäller även dem som har ett arbete. Det är bättre att ha ett riktat stöd eller sänkt skatt för de arbetsgivare som anställer de arbetslösa ungdomarna. Om detta gäller alla blir det ingen bra effekt, och det har också medfört att långtidsungdomsarbetslösheten har ökat så markant. Det är ingen rättvis politik som den här regeringen bedriver. Det kan inte Anders Borg övertyga väljarna om även om han höjer rösten.
Lars Johansson (S)
Anf. 105 Lars Johansson (S)
Fru talman! Nej, det är nog så, finansminister Anders Borg, att det är regeringen som har chockat. Ni har chockat de arbetslösa genom att göra det mycket dyrare för människor att vara med i a-kassan. Det har resulterat i att en halv miljon har lämnat a-kassan. Det är en chock. Den andra chocken som ni har åstadkommit i verkligheten är att pensionärerna upplever att de får betala 700 kronor mer i månaden i skatt jämfört med den som jobbar. Det är en annan chock som ni i realiteten har gett pensionärskollektivet. Vi har sagt, och det har också framkommit väldigt tydligt, att vi vill införa en fastighetsskatt för villor som har ett taxeringsvärde på 5 miljoner kronor och däröver. Det är riktigt. Det har vi sagt därför att vi anser att de som äger de fastigheterna ska betala en högre skatt på sin fastighet för att det också ska vara bärkraft inom fastighetsområdet. Något mer har vi inte sagt när det gäller fastighetsskatten. I övrigt har vi accepterat det förslag som riksdagen har fattat beslut om. Det är ingen chock utom möjligen för dem som bor i Danderyd och Täby. Det kan möjligen vara en chock för dem, men de har å andra sidan en sådan ekonomi att jag inte betraktar det som någon större svårighet för dem att betala den skatten. Någon chock har inte vi socialdemokrater kommit med. När vi lägger fram vår budgetmotion om drygt en månad kommer vi att presentera var vi står i övrigt när det gäller skattefrågorna. Då kan vi föra en sakdiskussion om de olika alternativen. Lura inte folk genom att säga att vi kommer med en skattechock!
Anders Borg (M)
Anf. 106 Anders Borg (M)
Fru talman! Det här är en debatt som har kommit att handla om orättvisa. Var finns rättvisan i den socialdemokratiska skattepolitiken? 20-30 miljarder i höjt jobbavdrag för låg- och medelinkomsttagare, 10 miljarder i höjda arbetsgivaravgifter för ungdomar och lättnad för de villaägare som har stora uppskov. Taxeringen består. Löntagare och ungdomar ska betala mer i skatt. Villaägare med stora uppskov ska betala mindre i skatt. De som vill investera i Sverige ska betala mer, de som vill jobba ska betala mer och de som har stora uppskov ska betala mindre. Jag får en stor skattesänkning med den socialdemokratiska politiken för att jag har ett stort uppskov. Jag betackar mig för den skattesänkningen. Skattesänkningen ska användas för jobb. Skattesänkningar ska användas för att skapa grund för välfärd och för investeringar i framtiden. Jag ska berätta vad rättvisa är för oss i alliansregeringen. Den första rättvisefrågan i Sverige är arbetslösheten. Den ska pressas tillbaka. Den andra rättvisefrågan är sysselsättningen. Den ska pressas upp och full sysselsättning återupprättas. Den tredje och kanske allra viktigaste rättvisefrågan är att utanförskapet ska minska. En politik för full sysselsättning är en rättvis politik, och det är den politiken alliansregeringen lagt på plats. Det är den politiken som gör att vi nu steg för steg ökar rättvisan och tryggar välfärden i den svenska ekonomin.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.