Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Sveriges medverkan i FN:s råd för mänskliga rättigheter

Interpellation 2010/11:327 av Ekeroth, Kent (SD)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2011-04-15
Anmäld
2011-04-21
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2011-05-05
Sista svarsdatum
2011-05-09
Besvarad
2011-05-17

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 15 april

Interpellation

2010/11:327 Sveriges medverkan i FN:s råd för mänskliga rättigheter

av Kent Ekeroth (SD)

till statsrådet Gunilla Carlsson (M)

Sverige deklarerade i januari att man ämnar gå med i FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC). Detta är ytterst beklagligt av flera anledningar.

Enligt Freedom House har andelen fria stater i rådet sjunkit från strax över 50 procent 2006 till strax över 40 procent år 2010. Rådet består alltså till huvuddelen av länder som vare sig har demokrati eller frihet för sina medborgare. Länder som i dag sitter i detta råd är Bahrain, Jordanien, Saudiarabien och tills alldeles nyligen även Libyen. Detta råd, som paradoxalt nog kallas Human Rights Council, består alltså av några av de värsta förbrytarna mot mänskliga rättigheter.

Detta råd, som är en efterföljare till den totalt misslyckade kommissionen om mänskliga rättigheter, har sedan dess tillkomst 2006 ägnat 80 procent av sina resolutioner åt Israel och övriga fem åt Myanmar och Nordkorea. Mot 189 av FN:s länder har det inte vidtagits några åtgärder alls och Sudan fick ofta beröm för samarbete.

År 2008 beslöt det muslimskkontrollerade rådet att riva upp mandatet om yttrandefrihet så att dess expertutredare avkrävs rapport om sådana som missbrukar denna frihet, det vill säga de som vågar säga något som av muslimerna kan uppfattas som stötande för deras uppenbart känsliga sinne.

I mars 2009 antog rådet en Pakistansponsrad resolution som säger att förtal av religioner är att likställa med övergrepp mot de mänskliga rättigheterna och återigen var islam den enda religion som nämndes med namn.

Detta är bara ett axplock av den kritik som kan framföras mot FN:s råd för mänskliga rättigheter.

Mot bakgrund av rådets historia och dess medlemmar, har statsrådet övervägt och analyserat om Sveriges medverkan legitimerar dessa stater på det sätt som rådet används?

Hur avser statsrådet att se till att situationen blir bättre om Sverige är med i rådet?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2010/11:327, Sveriges medverkan i FN:s råd för mänskliga rättigheter

Interpellationsdebatt 2010/11:327

Webb-tv: Sveriges medverkan i FN:s råd för mänskliga rättigheter

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Carl Bildt (M)
Anf. 12 Carl Bildt (M)
Fru talman! Kent Ekeroth har frågat biståndsministern huruvida Sveriges medverkan i MR-rådet legitimerar icke-demokratiska stater och hur hon avser att förbättra situationen i rådet vid ett svenskt medlemskap. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Att främja och försvara de mänskliga rättigheterna är, som alldeles nyss har framgått, en grundsten i svensk utrikespolitik. FN:s råd för mänskliga rättigheter, det vi normalt kallar MR-rådet, är FN:s huvudsakliga organ för behandling av frågor som rör mänskliga rättigheter. Det är därför naturligt för Sverige att engagera sig aktivt i rådet. Om Sverige blir medlem kommer vi att verka för att MR-rådet uppmärksammar och påtalar situationer med allvarliga och systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter. Sverige kommer vidare att från ett rättighetsperspektiv betona implementeringen och genomförandet av de mänskliga rättigheterna. MR-rådets rapportörer, konventionsorgan och granskningar av MR-situationen i medlemsländerna har en central roll för att följa upp de åtaganden som medlemsstaterna har gjort. Vi kommer också att verka för att mänskliga rättigheter blir en starkare drivkraft för förändring och för en utveckling mot en hållbar fred, demokratiska rättsstater och jämställda samhällen. Den utveckling som vi ser i stora delar av världen i dag visar att ett långsiktigt, demokratiskt samhällsbygge kräver respekt för mänskliga rättigheter som grund. När MR-rådet inrättades år 2006 efter beslut av FN:s generalförsamling fanns det höga förväntningar på organet, inte minst från svensk sida. MR-rådet har under de första åren inte helt levt upp till dessa förväntningar. De senaste månaderna har vi däremot sett en utveckling i mer positiv riktning. Libyens medlemskap har suspenderats mot bakgrund av landets grova brott mot de mänskliga rättigheterna. MR-rådet har också behandlat akuta situationer för de mänskliga rättigheterna genom särskilda sessioner om specifika ländersituationer: Elfenbenskusten den 23 december förra året, Libyen den 25 februari och nu Syrien senast den 29 april. Detta visar att MR-rådet, i det nya läge som uppträtt, kan agera snabbt och effektivt i enlighet med sitt mandat. MR-rådet har också under den senaste rådssessionen i mars, bland annat på svenskt initiativ, beslutat att upprätta en så kallad specialrapportör för situationen för mänskliga rättigheter i Iran. Detta är första gången en rapportör upprättas av MR-rådet för att se över situationen i ett enskilt land. Rapportören ska i ett första skede rapportera till Förenta nationernas generalförsamling i höst. Sverige kommer fortsättningsvis att prioritera förbättringar och reformer av rådets arbete. Sammantaget är målet med Sveriges medlemskap att föra en aktiv politik i dessa frågor. Det innebär bland annat att brott mot mänskliga rättigheter även i fortsättningen kommer att kritiseras skarpt.
Kent Ekeroth (Sd)
Anf. 13 Kent Ekeroth (Sd)
Fru talman! Jag får tacka för svaret från Carl Bildt. Ambitionerna som utrikesministern målar upp är förvisso lovvärda, men MR-rådet har allt sedan dess nya namn antogs efter dess föregångare Kommissionen för mänskliga rättigheter skämt ut sig ordentligt precis som sin föregångare. Som jag skrev i interpellationen har enligt Freedom House andelen fria stater i rådet sjunkit till strax över 40 procent. Det är alltså en majoritet av stater i rådet som varken har demokrati eller frihet för sina medborgare. Länder som i dag sitter i detta råd är, som utrikesministern säkert vet, Bahrain, Jordanien, Saudiarabien och tills nyligen även Libyen. Detta råd, som paradoxalt nog kallas Human Rights Council, består alltså av några av de värsta förbrytarna mot mänskliga rättigheter i dag. Utrikesministern påtalar att han de senaste månaderna sett en mer positiv utveckling i rådet och hänvisar till att Libyen uteslutits och att sessioner hållits rörande till exempel Syrien. Jag ser det snarare som ett tecken på att MR-rådet helt enkelt känt sig tvunget att göra det i ljuset av den uppmärksamhet Libyen och även Syrien åtnjutit, och det gör man för att inte dumförklara sig alltför uppenbart igen. Bara det faktum att detta råd, som domineras av ofria stater, inte förrän det stod klart att Gaddafi tappat kontrollen över landet ville agera. Det blir alldeles uppenbart när man betänker att det bara var så sent som förra året som Libyen valdes in i rådet! Förra året var Libyen jättebra - och nu ska vi tro att rådet har kommit till insikt. I november förra året, inte så länge sedan med andra ord, tog MR-rådet fram en rapport som hyllade Libyen för dess "demokratiska system" och för "skydd mot mänskliga fri- och rättigheter". Rapporten skulle antas i mars i år! Det var alltså inte speciellt länge sedan rådet visade vad det egentligen står för. FN har med andra ord inga problem med diktaturer så länge de är starka nog, kan det synas. Först när de faller har FN synpunkter på deras bristande respekt för mänskliga rättigheter. Jag anser inte att detta är ett tecken på en positiv utveckling på senare tid. Att rådet agerar snabbt kan jag inte hålla med om. Stater som Libyen, Syrien och Iran har undgått kritik under alla tidigare år. Jag skulle inte i likhet med Carl Bildt vilja kalla det för att agera snabbt, även om man möjligtvis har gjort det alldeles nyligen. Detta råd, som är en efterföljare till den totalt misslyckade Kommissionen om mänskliga rättigheter, har sedan dess tillkomst 2006 ägnat runt 80 procent av sina resolutioner åt demokratin Israel och övriga åt Myanmar och Nordkorea. 189 av FN:s länder har det inte vidtagits några åtgärder mot alls, och Sudan fick ofta beröm för bra samarbete. År 2008 beslöt det muslimkontrollerade rådet att riva upp mandatet om yttrandefrihet så att dess expertutredare avkrävs rapport om sådana som "missbrukar" denna frihet, det vill säga de som vågar säga något som av muslimerna kan uppfattas som stötande för deras uppenbart känsliga sinne. I mars 2009 antog rådet en Pakistansponsrad resolution som säger att "förtal av religioner" är att likställa med övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, och återigen var det bara islam som nämndes i sammanhanget. Detta är bara ett litet axplock av den kritik som kan framföras mot det här nya rådet sedan dess tillkomst 2006. I ljuset av allt detta och även rådets agerande på senare tid, anser inte utrikesministern att Sverige genom sin medverkan skulle legitimera detta råd och det farsartade agerande som i princip alltid blir resultatet? Tror utrikesministern verkligen att Sverige kommer att få dessa odemokratiska stater att förstå sina fel och brister och därmed bättra sig?
Carl Bildt (M)
Anf. 14 Carl Bildt (M)
Fru talman! Vi lever, och det kommer knappast som någon sensation om jag säger det, i en värld där inte alla länder är demokratier. Av detta kan man dra två slutsatser. Den ena är att man ger sjutton i världen och drar sig ur den. Den andra är att man försöker engagera sig mer i den för att förändra den till det bättre. Jag tror att det är rimligt att dra den senare slutsatsen snarare än den förra. För att gå tillbaka till den numera rätt långa historien av samarbete i Förenta nationerna så sattes denna organisation upp med en kompakt majoritet av länder som icke var demokratiska. Vi har successivt genom stora förändringar i världen kommit fram till en situation där huvuddelen av medlemsstaterna i Förenta nationerna har någon typ av representativt styre. Det innebär inte att vi är nöjda med situation som den är, men jag tror inte att det var någon som på 50-talet, 60-talet, 70-talet eller 80-talet krävde att Sverige skulle lämna Förenta nationerna bara därför att det inte var en majoritet av demokratier. Vi måste vara med i ett samarbete och sträva efter att förändra. Detta gäller också Rådet för mänskliga rättigheter. Det är alldeles riktigt att där sitter en del länder som har betydande brister, lindrigt uttryckt, i sin respekt för de mänskliga rättigheterna. Men de underkastar sig genom medlemskapet i rådet en granskning som kanske med alltför små steg för vår smak, men dock steg, förhoppningsvis rör sig i rätt riktning. Jag tycker att det vi har kunnat se under de senaste månaderna, inte minst beslutet om att tillsätta en rapportör vad gäller situationen i Iran, är att det finns lite ökade möjligheter att utnyttja rådet för att föra frågan om mänskliga rättigheter framåt. Ett är jag alldeles säker på: Skulle vi som tror på mänskliga rättigheter och demokrati säga att vi inte vill vara med kan vi vara alldeles övertygade om att de som inte tror på demokrati och mänskliga rättigheter kommer att dominera fullständigt. Då får vi en, åtminstone på marginalen, ännu sämre värld, och det kan inte riktigt vara det som var meningen med Sveriges utrikespolitik.
Kent Ekeroth (Sd)
Anf. 15 Kent Ekeroth (Sd)
Fru talman! Tack för svaret! Utrikesministerns förhoppning om att Sveriges eventuella deltagande i rådet medför någon skillnad kan jag inte riktigt hålla med om. Länderna till rådet utses på regional basis, vilket innebär att om Sverige deltar i rådet ersätter vi något annat västland. För majoritetsförhållandena i rådet kommer det inte att spela någon roll över huvud taget. Vi kanske ersätter ett land i Europa till exempel. Det är inte heller troligt, som jag indikerade tidigare, att Sverige skulle kunna tala till exempel Kina eller Uganda till rätta. Jag tror inte att utvecklingen i världen mot mer demokrati har någonting med FN att göra över huvud taget, allra minst med det här människorättsrådet som man var tvungen att göra om därför att det misslyckades kapitalt. Detta råd och föregående råd har snarare varit en hemvist för diktaturerna för att skydda sina egna system och sig själva från kritik, eller vad det nu kan vara. Jag ser det mer som ett medel för dem att verka. Det är kanske därför de är så intresserade av att ingå i det här människorättsrådet. Jag är medveten om utrikesministerns ställning i frågan - det är lovvärt att tro att man kan påverka genom rådet - och även regeringens ställning i frågan. Men jag har inte hört några övertygande argument som kan försvara deltagandet i detta råd. Jag anser att det bästa vore om vi stod utanför för att signalera att vi inte tänker låta oss dras med i det här skämtet till organisation. Ännu bättre vore om alla demokratiska länder valde att hoppa av MR-rådet, för då skulle dess betydelse sjunka till noll och ingenting. Det är ungefär där dess betydelse borde vara. Såsom det är i dag legitimerar andra väststater rådet. Om Sverige går med kommer vi också att göra det. I det långa loppet är lösningen, menar jag, högst troligen ett FN utan diktaturer eller teokratier, ett Förenta demokratiska nationerna. Men där är vi tyvärr inte än. I detta anförande instämde William Petzäll (SD).
Carl Bildt (M)
Anf. 16 Carl Bildt (M)
Fru talman! Jag kan självfallet inte garantera att vi kommer att lyckas om vi försöker med FN:s råd för mänskliga rättigheter. Men jag kan absolut garantera att vi inte kommer att lyckas om vi inte försöker. Utrikespolitiken handlar inte om att ställa ut några löften om att vi med några snabba uttalanden ska förändra världen till det bättre. Utrikespolitiken handlar om ett mödosamt arbete för att ibland med framgångar, ibland med motgångar, försöka tillvarata svenska intressen och värna de värderingar som vi och de europeiska demokratierna står för. Då får man utnyttja de forum som finns. Vill man inte göra det kan man krypa in i sin lilla jordkula och hoppas att världen blir bättre i alla fall. Men det är inte säkert att den blir det, och då får man stanna i jordkulan. Jag vet inte riktigt vad som är slutsatsen av Kent Ekeroths resonemang på slutet - att det är beklagligt att det inte är en majoritet av demokratier, att inte alla är demokratier inom FN. Är slutsatsen då i analog med vad som sades som MR-rådet att vi ska gå ut ur FN? Exakt samma argument kan anföras mot Sveriges medlemskap i Förenta nationerna. Huvuddelen av frågorna går till FN:s generalförsamling för avgörande där, till exempel frågan om Libyens medlemskap. Är vi inte beredda att vara med där på grund av att alla inte är fullfjädrade demokratier då får vi lämna Förenta nationerna och krypa ännu längre ned i den där lilla jordkulan. Det tror jag inte är bra vare sig för världen eller för Sverige. Men ska vi vara med i FN fortfarande enligt Kent Ekeroths resonemang, varför ska vi då det med tanke på det resonemang han förde nyss?
Kent Ekeroth (Sd)
Anf. 17 Kent Ekeroth (Sd)
Fru talman! Man kan utnyttja de här forumen till att visa att man inte gillar dem, att man inte gillar det de står för, att man inte gillar den fristad de icke-demokratiska staterna har gjort dem till sig själva genom att lämna den, genom att inte delta. Det är precis som när man lämnar ett möte om någon säger något olämpligt, såsom var fallet bland vissa deltagare, inte Sverige vad jag minns, där Ahmadinejad talade i FN:s generalförsamling. Det är också ett sätt att påverka att inte delta i ett råd som detta. Det är ett sätt att bedriva politik på helt enkelt. Det jag pratar om som en lösning i det långa loppet är ett FN med demokratiska stater. Jag menar att det vore mycket bättre ifall de icke-demokratiska staterna inte skulle ingå i vare sig människorättsrådet eller generalförsamlingen. Jag tycker att det är någonting man borde eftersträva. Det kanske är en vidare diskussion än vad den här interpellationen tar upp, som i första hand handlar om människorättsrådet. En diskussion om hur FN ska se ut i framtiden och om dess vara eller icke-vara i nuvarande form är ytterst aktuell. Det är en diskussion som jag gärna tar. Jag är en av dem som förespråkar ett Förenta demokratiska nationerna och inte ett FN som, återigen, domineras av icke-demokratiska stater som kan använda FN som ett vapen, vilket de ofta gör, för sin agenda och sina ändamål, ofta och gärna mot Israel och andra demokratiska stater och ofta för att skydda islam från berättigad kritik och vad det nu må vara. FN har alltså extremt många stora brister som jag gärna diskuterar, även om det ligger utanför denna interpellation.
Carl Bildt (M)
Anf. 18 Carl Bildt (M)
Fru talman! Det är möjligt att jag har missuppfattat någonting, men inte blev jag så mycket klokare av detta. Kent Ekeroth säger att anledningen till att vi ska vara med i FN är att man kan utnyttja detta forum för att göra gällande sina ståndpunkter och för att framföra synpunkter på dem som inte lever upp till de mänskliga rättigheterna. Det tycker jag är ett utomordentligt bra argument för att vara med i Förenta nationerna och dess olika organ, varav det finns väldigt många. Rådet för mänskliga rättigheter är ett av dessa organ som dessutom är fokuserat på just den typen av problem. Sedan finns det många andra organ i FN som vi är med i där frågan om de mänskliga rättigheterna inte kommer upp naturligt, men där vi förvisso samarbetar med länder som inte är demokratiska. Här har vi ett organ där vi legitimt kan ta upp och kritisera dem. Att mäla sig ur just den delen av FN-samarbetet som handlar om mänskliga rättigheter och vara med i resten förefaller mig från en logisk utgångspunkt, lindrigt uttryckt, något lite haltande. Sedan kan vi alla önska en värld med bara demokratier - jag delar gärna denna önskan - men då vill jag gärna vara med och verka för att den världen kommer till stånd och inte bara krypa hem till jordkulan och låtsas som att världen inte finns. Det kommer inte på marginalen att leda till ett bättre resultat.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.