Tidöavtalet och OECD-Dac
Interpellation 2022/23:315 av Lotta Johnsson Fornarve (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2023-04-19
- Överlämnad
- 2023-04-20
- Anmäld
- 2023-04-21
- Sista svarsdatum
- 2023-05-04
- Svarsdatum
- 2023-05-26
- Besvarad
- 2023-05-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Johan Forssell (M)
Strax före årsskiftet enades OEDC:s biståndskommitté Dac om ett förtydligande av de befintliga riktlinjerna för internationellt bistånd i migrationsfrågor. På punkt efter punkt synliggörs hur den politik den svenska regeringen och Sverigedemokraterna kommit överens om står i direkt strid med det internationella regelverket.
För att en insats ska kunna kategoriseras som bistånd måste huvudsyftet vara utveckling och välfärd i låg- och medelinkomstländer. Det långsiktiga arbetet för hållbar utveckling får inte urholkas genom att resurserna riktas om på grund av omedelbara migrationspolitiska intressen. En aktivitet kan inte redovisas som bistånd om den är förknippad med villkor om att uppnå givarens egna migrationspolitiska mål.
I Tidöavtalet är regeringen och Sverigedemokraterna tydliga med att biståndet i högre utsträckning ska kopplas till migrationspolitiska villkor. Där slås till exempel fast att regeringen inom ramen för bistånds- och utvecklingspolitiken bland annat ska villkora delar av bistånd med att mottagarlandet tar ansvar för sina egna medborgare och återtar dem när så behövs. Man skriver också till exempel att biståndspolitiken ska inriktas på effektiva åtgärder för att minska grundorsakerna till irreguljär migration. Liknande skrivningar återfinns i regeringens budgetproposition för 2023.
Förutom att det i praktiken är ett slag i luften eftersom det knappt finns några länder där ett sådant förfarande skulle vara applicerbart, (det är enbart en mycket liten del av Sveriges totala bistånd som består av direktstöd till statliga institutioner i partnerländer), så är det ett avsteg från själva grundprincipen om bistånd och strider mot principerna om effektivt bistånd. Såväl forskning som erfarenhet visar att migrationspolitiska villkor i biståndet inte faller väl ut.
OECD-Dac skriver att det huvudsakliga syftet är centralt för att avgöra om en aktivitet för att motverka så kallad irreguljär migration kan vara bistånd. Om syftet är att till exempel påverka migration till eller i riktning mot givarlandet kan det inte redovisas som bistånd.
Att sänka och koppla biståndet till migrationspolitiska villkor i en tid när globala kriser överlappar varandra och behoven är som allra störst är ett slag mot de människor som har det allra svårast i världen. Det är tydligt att skrivningarna om villkorat bistånd i Tidöavtalet mer handlar om signalpolitik än om vad som faktiskt är möjligt att genomföra. Genom att undergräva själva syftet med biståndet vill man rikta udden mot människor som flyr från krig, förtryck, fattigdom och effekterna av klimatförändringen. Att därtill drastiskt sänka biståndet innebär ett avsteg från en lång tradition av svensk biståndspolitik.
Biståndsplattformen Concord har på ett förtjänstfullt sätt granskat hur Tidöavtalet står sig i förhållande till OECD-Dacs regelverk. Slutsatsen blir att Tidöavtalet helt enkelt inte är genomförbart.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Johan Forssell:
- Hur kommer regeringen att hantera att Tidöavtalet anses strida mot OECD-Dac?
- Vilka effektiva åtgärder syftar regeringen på i budgetpropositionen när man skriver att biståndspolitiken ska användas för att minska den irreguljära migrationen?
- Har regeringen gjort någon konsekvensanalys av hur den nya inriktningen med migrationspolitiska villkor kommer att påverka svenskt bistånd på kort och lång sikt?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2022/23:315
Webb-tv: Tidöavtalet och OECD-Dac
Dokument från debatten
- Fredag den 26 maj 2023Kammarens föredragningslistor 2022/23:113
- Protokoll 2022/23:113 Fredagen den 26 majProtokoll 2022/23:113 Svar på interpellation 2022/23:315 om Tidöavtalet och OECDDac
Protokoll från debatten
Anf. 70 Statsrådet Johan Forssell (M)
Fru ålderspresident och åhörare! Lotta Johnsson Fornarve har frågat mig hur jag ser på kopplingen mellan regeringens ökade fokus på migration i biståndet och OECD-Dacs regelverk för ODA, hur biståndspolitiken ska bidra till att minska irreguljär migration samt hur regeringen ser på villkorande av biståndet.
I en tid med ökad irreguljär migration och tvångsfördrivning har migration blivit ett allt viktigare område inom utvecklingssamarbetet. Att människor drivs på flykt av krig, förtryck eller fattigdom skapar ett stort lidande, och de humanitära behoven i världen är i dag mycket stora.
Regeringen har varit tydlig med att biståndspolitiken ska fokuseras för att bland annat utgöra ett verktyg för att motverka irreguljär migration, öka återvändandet och bidra till ett effektivt arbete för frivillig återvandring och hållbar återintegrering. Utgångspunkten för regeringen är att arbetet med en säker, ordnad och reguljär migration bidrar till utveckling och välfärd i våra partnerländer och faller inom ramen för OECD-Dacs regelverk för ODA.
Migration är inte en ny fråga inom utvecklingssamarbetet. En fungerande säker, ordnad och reguljär migration är en del av FN:s mål för hållbar utveckling och en grundbult i FN:s globala migrationsramverk, att minska grundorsaker som ger upphov till irreguljär migration likaså. Utvecklingssamarbetet spelar till exempel en viktig roll för att förebygga krig och konflikt samt återuppbygga samhällen som drabbats, vilket kan skapa ökade möjligheter och bättre förutsättningar för personer att återvända eller frivilligt återvandra. Genom utvecklingsinsatser kan vi också stödja länders kapacitet att hantera migrationsflöden på ett ansvarsfullt och rättssäkert sätt.
För regeringen är det självklart också viktigt med förebyggande åtgärder för att minska grundorsakerna till irreguljär migration, exempelvis genom insatser för demokrati, utbildning, jobbskapande, klimatanpassning och fredsbyggande. I detta som i allt annat ska svenskt bistånd utgå från förutsättningar och behov i samarbetslandet, i linje med principerna för effektivt utvecklingssamarbete.
För att upprätthålla en fungerande internationell migration och ett rättssäkert asylsystem krävs att alla stater lever upp till den folkrättsliga förpliktelsen att återta sina medborgare. Regeringen avser därför att villkora delar av biståndet i syfte att se till att mottagarländer tar ansvar för medborgare som fått avslag på sina asylansökningar eller av andra skäl inte har laglig rätt att vistas i Sverige. Alla biståndsinsatser ska följa OECD-Dacs regelverk för ODA. Att regeringen väger in migrationspolitiska faktorer i valet av mottagare står inte i konflikt med regelverket. Varje givare har rätt att välja med vem samt var och hur man ingår utvecklingssamarbete.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag vill även understryka att biståndspolitiken bara är ett av flera verktyg som kan användas för att förmå länder att respektera den folkrättsliga förpliktelsen om återtagande och återta sina medborgare som inte har laglig rätt att vistas i Sverige. Åtgärder inom flera andra områden kan också behöva användas, till exempel inom viseringspolitiken, handelspolitiken och självklart den breda politiska dialogen.
Anf. 71 Lotta Johnsson Fornarve (V)
Fru ålderspresident! Jag tackar ministern för svaret på min interpellation, även om jag inte är helt nöjd med svaret.
Ministern svarar följande: "Utgångspunkten för regeringen är att arbetet med en säker, ordnad och reguljär migration bidrar till utveckling och välfärd i våra partnerländer och faller inom ramen för OECD-Dacs regelverk för ODA." Det är bra att ministern vill hålla fast vid regelverket för bistånd, men då håller inte skrivningarna i Tidöavtalet som regeringen kommit överens om tillsammans med Sverigedemokraterna när det gäller biståndet.
Strax före årsskiftet enades OECD:s biståndskommitté Dac om ett förtydligande av riktlinjerna för internationellt bistånd i migrationsfrågor. På punkt efter punkt synliggörs hur den politik den svenska regeringen och Sverigedemokraterna kommit överens om står i direkt strid med det internationella regelverket.
För att en insats ska räknas som bistånd måste huvudsyftet vara utveckling och välfärd i låg- och medelinkomstländer. Det långsiktiga arbetet för hållbar utveckling får inte urholkas genom att resurser riktas om på grund av omedelbara migrationspolitiska intressen. En aktivitet kan inte redovisas som bistånd om den är förknippad med villkor om att uppnå givarens egna migrationspolitiska mål.
I Tidöavtalet är regeringen och Sverigedemokraterna tydliga med att biståndet i högre utsträckning ska kopplas till migrationspolitiska villkor. Där slås till exempel fast att regeringen inom ramen för bistånds- och utvecklingspolitiken bland annat ska "villkora delar av bistånd med att mottagarlandet tar ansvar för sina egna medborgare och återtar dem när så behövs". Vidare skriver man till exempel om hur biståndspolitiken ska inriktas på effektiva åtgärder för att minska grundorsakerna till irreguljär migration. Liknande skrivningar återfinns i regeringens budgetproposition för 2023.
Förutom att detta i praktiken är ett slag i luften eftersom det knappt finns några länder där ett sådant förfarande skulle vara möjligt - det är endast en mycket liten del av Sveriges totala bistånd som består av direktstöd till statliga institutioner i partnerländerna - är det ett avsteg från själva grundprincipen om bistånd. Det strider mot principen om effektivt bistånd. Ett effektivt bistånd är långsiktigt och utgår från mottagarens villkor, inte givarens.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag skulle vilja ha tydligare och bättre svar på mina frågor. Hur kommer regeringen att hantera att Tidöavtalet strider mot OECD-Dac? Vilka "effektiva åtgärder" syftar regeringen på i budgetpropositionen när man skriver om hur biståndspolitiken ska användas för att minska den irreguljära migrationen? Och har regeringen gjort någon konsekvensanalys av hur den nya inriktningen med migrationspolitiska villkor kommer att påverka svenskt bistånd på kort och på lång sikt?
Anf. 72 Statsrådet Johan Forssell (M)
Fru ålderspresident! Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för frågan!
Vi lever ju i en tid med flera, parallella kriser och stora globala utmaningar. Den växande irreguljära migrationen är en sådan utmaning, och den får stora konsekvenser för både stater och individer.
När migration sker på ett säkert, ordnat och reguljärt sätt kan den utgöra en positiv kraft. Att människor migrerar mellan länder och inom länder kan främja ekonomisk tillväxt. Det gäller självklart även i Sverige, där vi ibland ser ett behov av högkvalificerad arbetskraft inom olika nyckelsektorer.
Den irreguljära migrationen innebär emellertid att människor rör sig till länder där de inte har laglig rätt att vistas, och den får ofta väldigt stora negativa konsekvenser för såväl lokala samhällen som migranter. Den irreguljära migrationen göder också den svarta marknaden för människosmuggling och ökar riskerna för utsatta personer att falla offer för till exempel trafficking. Det skapas också en grogrund för kriminalitet, exploatering och utsatthet längs dessa migrationsrutter.
Detta är en fråga utan enkla lösningar, men för regeringen är det tydligt att biståndet kan utgöra en viktig pusselbit för att få migrationen att bli säkrare, mer ordnad och reguljär. Biståndet kan till exempel bidra till att kvinnor och flickor som har fallit offer för trafficking får tillgång till det stöd som behövs. Vi kan investera i insatser som stärker våra partnerländers förmåga att hantera migration, till exempel genom att förbättra myndigheters hantering av identitetshandlingar.
Fru ålderspresident! Låt mig uppehålla mig vid det som är grundbulten i frågan; jag har också tidigare svarat interpellanten om detta. Under folkrätten har varje stat en förpliktelse att ta emot sina egna medborgare när dessa återvänder från ett land där de inte har laglig rätt att stanna. Detta gäller Sverige liksom alla andra länder och är utgångspunkten för en fungerande internationell migration och ett rättssäkert asylsystem.
I de fall stater ändå väljer att bryta mot folkrätten måste det få konsekvenser. Bristande samarbete i frågor om återtagande är skäl för Sverige att se över sitt samlade utrikespolitiska samarbete med staten i fråga. Det gäller såväl utvecklingssamarbete som andra politikområden, till exempel viseringspolitiken och handelspolitiken. Regeringen har varit tydlig med att delar av biståndet ska kunna villkoras med att länder återtar sina medborgare när detta krävs enligt folkrätten.
Jag vill åter vara tydlig med att regeringens position om villkorande inte bryter mot Dacs regelverk. Dacs regelverk innehåller tydliga kriterier för vad som krävs för att initiativ ska få klassas som bistånd. Dacs regelverk sätter däremot inga begränsningar för givares möjlighet att välja samarbetspartner. Sverige har precis som alla givare rätt att både minska och öka stödet till enskilda mottagare baserat på politiska bedömningar och prioriteringar. Det är en rätt som vi självklart kommer att använda oss av när så krävs.
Anf. 73 Lotta Johnsson Fornarve (V)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Jag tackar ministern för de ytterligare svaren.
Givetvis ska Sverige stå upp för folkrätten, inte tu tal om annat.
Det är inte bara jag som har läst Tidöavtalet noggrant, utan fler har läst och analyserat det vad gäller biståndet. Till exempel har biståndsplattformen Concord på ett förtjänstfullt sätt granskat hur Tidöavtalet står sig i förhållande till OECD-Dacs regelverk och kommit fram till att avtalet inte är genomförbart när det gäller biståndet. Det strider helt enkelt mot regelverket för internationellt bistånd. Jag hoppas därför att ministern kan förtydliga hur man kommer att hantera detta.
För att en insats ska kunna räknas som bistånd måste huvudsyftet vara utveckling och välfärd i låg- och medelinkomstländer. Det långsiktiga arbetet för hållbar utveckling får inte urholkas genom att resurserna riktas om på grund av omedelbara migrationspolitiska intressen. En aktivitet kan inte redovisas som bistånd om den är förknippad med villkor om att uppnå givarens egna migrationspolitiska mål. Jag tycker att det är tydligt i Tidöavtalet att det är precis detta man är ute efter.
Forskning såväl som erfarenhet visar att migrationspolitiska villkor i biståndet inte faller väl ut. Det är väl känt sedan länge. OECD-Dac skriver om hur det huvudsakliga syftet är centralt för att avgöra om en aktivitet för att motverka så kallad irreguljär migration kan vara bistånd. Om syftet till exempel är att påverka migration till eller i riktning mot givarlandet kan det inte redovisas som bistånd.
På punkt efter punkt synliggörs hur den politik den svenska regeringen och Sverigedemokraterna kommit överens om i Tidöavtalet står i direkt strid med det internationella regelverket enligt OECD-Dac.
Att sänka och koppla biståndet till migrationspolitiska villkor i en tid när globala kriser överlappar varandra och behoven är som allra störst är ett slag mot de människor som har det allra svårast i världen. Det är tydligt att skrivningarna om villkorat bistånd i Tidöavtalet mer handlar om signalpolitik än om vad som faktiskt är möjligt att genomföra. Genom att undergräva själva syftet med biståndet vill man rikta udden mot människor som flyr från krig, förtryck, fattigdom och effekterna av klimatförändring.
Ministern säger också att han vill undanröja orsakerna till irreguljär migration. Men varför väljer då regeringen att minska biståndet och lämna enprocentsmålet? I en tid när fattigdomen återigen ökar i världen och jämställdheten och demokratin går tillbaka som ett resultat av pandemi, klimatförändring och ett ökat antal krig och konflikter, något som ökar flyktingströmmar, svält och umbäranden, väljer regeringen att skära ned på biståndet. Det går inte ihop!
Regeringen förändrar inriktningen av det svenska biståndet på ett sätt som i flera fall är oförenligt med regelverket för hur biståndet får användas. Som jag tidigare sa har biståndsplattformen Concord tittat på detta och kommit fram till samma sak som jag: Det går inte att genomföra Tidöavtalet och samtidigt stå bakom OECD-Dacs regelverk.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Hur tänker ministern rätta till dessa brister, och hur var det med konsekvensanalysen?
Anf. 74 Statsrådet Johan Forssell (M)
Herr talman! Jag har svarat på dessa frågor ett antal gånger, men jag svarar gärna på dem en gång till. Sedan får vi se om det blir ännu fler frågor på samma tema.
Jag står självfallet till tjänst med att förklara vad som står i Tidöavtalet. Det räcker kanske inte att bara läsa det, utan man måste nog också ta till sig vad det står. Vänsterpartiets interpellation bygger på en felaktig premiss om att vi skulle villkora enskilda biståndsprojekt med återtagande, men det är inte det vi säger, vilket tydligt framgår i svaret. Men jag upprepar det gärna en gång till. Vad vi säger är att en regering givetvis måste kunna välja samarbetspartner för biståndet utifrån sina politiska prioriteringar. Det är inget nytt, utan så har alla regeringar agerat.
Lotta Johnsson Fornarve menar att det inte skulle vara förenligt med OECD-Dacs regelverk, men det är helt fel. Självfallet har Sverige liksom alla andra länder full rätt att avgöra med vilka länder de vill samarbeta. Ser man på biståndet de senaste decennierna har detta förändrats många gånger både upp och ned. Ibland har man helt avslutat samarbeten och ibland byggt upp nya. Varför skulle det inte gälla just denna regering? Ska den rätten plötsligt upphöra bara för att det är en borgerlig regering? Tyvärr har Vänsterpartiet fått detta helt om bakfoten.
Vi har ett omfattande problem med ett växande skuggsamhälle där människor lever i stor utsatthet, inte minst många kvinnor och flickor. Det finns olika beräkningar av detta, men antalet kan motsvara en mellanstor svensk stad. Det är en utveckling som vi har varnat för under många år och som den tidigare regeringen aldrig lyckades hantera, och tyvärr har Vänsterpartiet varit helt ointresserat.
Nu får vi agera för att lösa dessa problem, där en del är att vissa länder inte respekterar folkrätten och inte tar emot sina medborgare trots att de har en skyldighet att göra det. Här vill vi att biståndet ska vara ett verktyg bland flera, och vi tror att det har potential och ger möjligheter. Vi kommer att fortsätta att arbeta med denna fråga, för vi måste få en förändring till stånd.
Jag vill också påpeka en sak som ofta glöms bort i den här debatten, nämligen det faktum att en fungerande, säker, ordnad och reguljär migration inte är någonting som vi bara har hittat på. Det är en del av FN:s mål för hållbar utveckling. Det är en grundbult i FN:s globala migrationsramverk. I det ingår att ge asyl till den person som har skyddsskäl men faktiskt också att den person som inte har skyddsskäl ska återvända hem. Detta har inte fungerat tidigare. Nu bryter vi ny mark genom att ta krafttag mot detta utbredda problem, bland annat just genom att kunna använda en del av biståndet som ett verktyg i detta.
Anf. 75 Lotta Johnsson Fornarve (V)
Herr talman! Jag är inte överens med ministern om att Tidöavtalet inte strider mot regelverket för hur man får använda bistånd. Det är detta som interpellationsdebatten handlar om, och inte vilka man ska samarbeta med. Naturligtvis har regeringen rätt att själv välja vilka den vill samarbeta med. Detta handlar om på vilket sätt man får använda biståndet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag och många fler med mig har studerat och läst Tidöavtalet. Bland annat har biståndsplattformen Concord på ett mycket förtjänstfullt sätt djupanalyserat och granskat hur Tidöavtalet stämmer överens med regelverket för internationellt bistånd. Om man läser och studerar Tidöavtalet på detta sätt kommer man fram till att det inte håller ihop. Det fungerar inte. Det strider mot OECD-Dacs regelverk för hur internationellt bistånd får användas.
Regeringens och Sverigedemokraternas överenskommelse i Tidöavtalet strider på punkt efter punkt mot detta regelverk. Biståndet får inte villkoras med migrationspolitiska mål på det sätt som görs i Tidöavtalet med syfte att gynna givarens migrationspolitiska mål.
Tidöavtalet är ett slag mot de människor som har det allra svårast i världen. Förutom att Tidöavtalet står i strid med regelverket för hur bistånd får användas är det tydligt att det mest handlar om signalpolitik och inte om vad som faktiskt är möjligt att genomföra. Genom att undergräva själva syftet med biståndet vill man i stället rikta udden mot människor som flyr från krig, förtryck, fattigdom och effekterna av klimatförändringarna. Detta är en cynisk politik som visar på ett förakt för dem som har det allra svårast i världen.
Anf. 76 Statsrådet Johan Forssell (M)
Herr talman! Jag vill då bara ånyo upprepa det jag har sagt i mitt svar och det jag har sagt här i talarstolen flera gånger och som är ganska självklart: Varje biståndsgivare har rätt att välja med vem, var och hur man ingår utvecklingssamarbeten. Att vi väljer att väga in migrationspolitiska faktorer i det står inte på något sätt i strid med OECD-Dacs regelverk för ODA. Nu är det lyckligtvis så att det inte är Vänsterpartiet som avgör vad som är förenligt och vad som inte är förenligt, utan den bedömningen sker på annat håll.
För oss är upprätthållande av en rättssäker och internationell migration väldigt viktigt. I det ingår att ge uppehållstillstånd till de personer som har skyddsskäl, men också just det andra som Vänsterpartiet undviker att tala om, nämligen att den som har fått avslag på sin asylansökan faktiskt ska återvända hem. Det är ett stort problem. Man kan ju önska att Vänsterpartiet någon gång valde att adressera den typen av frågor. Hur ska vi hantera utsattheten som tiotusentals människor i Sverige tvingas uppleva när de befinner i skuggsamhället? Det får vi inte höra så mycket om.
Vi väljer nu att lämna mycket av den gamla biståndspolitiken, som ju inte har fungerat och där resultaten tyvärr på många sätt är för dåliga. Vi bryter ny mark nu, till exempel genom att hitta synergier mellan den viktiga biståndspolitiken och handelspolitiken, utifrån premissen att bistånd kan vara effektivt för att bekämpa fattigdom.
Men den bistra sanningen är att många länder som har fått väldigt mycket bistånd under många år fortsätter att vara i ett väldigt stort beroende av bistånd. Det måste vi bryta. Vi hittar nu synergier med handelspolitiken, vi förändrar och vi moderniserar. Vill Vänsterpartiet vara kvar i det gamla får de gärna vara det, men för oss är det viktigt att nu modernisera och nå nya resultat.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.