Tidsbegränsade anställningar vid lärosätena

Interpellation 2013/14:413 av Thomas Strand (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2014-04-03
Överlämnad: 2014-04-04
Anmäld: 2014-04-08
Besvarad: 2014-04-28
Sista svarsdatum: 2014-04-28

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

Vi måste lyckas attrahera forskarbegåvningar. Det är en viktig förutsättning för svensk forskning i världsklass. Om en forskarkarriär ska vara ett lockande alternativ för både kvinnor och män måste det finnas ett attraktivt och tydligt karriärsystem med en väl avvägd fördelning av anställningar på olika nivåer, från forskarstuderande och postdoktorer till professorer.

Det är viktigt att nydisputerade ges ökade möjligheter till fortsatt forskning och meritering. Otrygga anställningar i början av forskarkarriären och otydliga karriärvägar där formella anställningsförfaranden saknas ökar risken att många väljer bort en akademisk karriär. Högkvalitativ och nydanande forskning kräver att forskarna har bra och trygga anställningsvillkor. Forskning visar att många tidsbegränsade anställningar efter varandra leder till lägre engagemang, att man mår sämre och att de mest kompetenta medarbetarna ser sig om efter ett nytt jobb.

Det är inte bara forskare som är tidsbegränsat anställda. På till exempel Stockholms universitet, som är ett av landets största lärosäten, är en fjärdedel av lektorerna och en tredjedel av adjunkterna tidsbegränsat anställda. Det håller inte om man vill bedriva en utbildning med kontinuitet och kvalitet. Tidsbegränsade anställningar bland forskande och undervisande personal på landets lärosäten ligger skyhögt över arbetsmarknaden i stort – var tredje universitetslärare är i dag tidsbegränsat anställd. Värst är det på de konstnärliga högskolorna och de stora universiteten. Tidsbegränsade anställningar slår också hårdast mot kvinnliga anställda. År 2012 hade 36 procent av kvinnorna och 31 procent av männen en tidsbegränsad anställning.

Möjligheten att stapla visstidsanställningar på varandra under lång tid behöver begränsas. Det räcker inte att en person inte kan få en ny tidsbegränsad anställning inom sex månader efter en meriteringsanställning. Det riskerar att leda till att lärosätet gör ett avbrott i anställningsperioden för att sedan erbjuda en annan visstidsanställning. I praktiken kan olika typer av tidsbegränsade anställningar kombineras i det oändliga. Den reglering som regeringen gjort av meriteringsanställningar innebär i praktiken möjlighet för lärosäten att skapa ytterligare en tidsbegränsad anställning med ett abrupt slut. Förordningen bör därför skrivas om så att en meriteringsanställning ger rätt till prövning för tillsvidareanställning med mål som är tydliga och definierade i förväg. För att anställningen ska fungera som verklig meritering måste resurser i form av tillräcklig grundfinansiering knytas till anställningen.

De otrygga anställningarna är högskolans allvarligaste kvalitetsproblem. Kvaliteten på undervisning och forskning drabbas hårt när planeringshorisonten för den enskilde är sex månader. Lärosätenas anställningskultur innebär att lärare i många fall går på korta och upprepade kontrakt, som gör att de tvingas spendera sin tid på att söka andra jobb eller forskningspengar. Kort sagt tvingas lärarna ha fokus på något helt annat än studenterna. Det är inte konstigt att pedagogiken blir lidande när lärare hela tiden byts ut. Att som ung student få en ny lärare varje termin som aldrig hållit kursen förut ger en bristande kontinuitet som självklart går ut över kvaliteten i utbildningen.

Jag vill därför fråga utbildningsministern:

Vilka åtgärder är utbildningsministern beredd att vidta för att minska den stora andelen av tidsbegränsade anställningar vid landets lärosäten?

Är utbildningsministern beredd att riva upp och göra om den reglering av meriteringsanställningar som regeringen gjort, så att den ger rätt till prövning för tillsvidareanställning och kan utgöra en verklig förutsättning för karriärvägar i akademin?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2013/14:413

Webb-tv: Tidsbegränsade anställningar vid lärosätena

Protokoll från debatten

Jan Björklund (FP)

Anf. 43 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)

Herr talman! Thomas Strand har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att minska den stora andelen tidsbegränsade anställningar vid landets lärosäten. Vidare har Thomas Strand frågat om jag är beredd att riva upp och göra om den reglering av meriteringsanställningar som regeringen gjort så att den ger rätt till prövning för tillsvidareanställning och kan utgöra en verklig förutsättning för karriärvägar i akademin. Inledningsvis vill jag säga att det är av yttersta vikt att återväxten av forskare säkras för att också säkra kvaliteten på svensk forskning. Det behövs tydliga karriärvägar för yngre forskare för att akademin ska vara attraktiv. Jag håller med Thomas Strand om att det är viktigt att unga forskare ges ökade möjligheter till fortsatt forskning och meritering. Regeringen har också initierat ett antal insatser just med denna inriktning. Några exempel på sådana insatser är att de årliga anslagen till universitet och högskolor för forskning och forskarutbildning beräknas att öka med 2,4 miljarder under perioden 2009-2016 i enlighet med regeringens två forskningspropositioner. Vidare har Vetenskapsrådets resurser ökat med 50 miljoner kronor per år för att ge bidrag till rekrytering av framstående yngre forskare. Medlen ska vara ett stöd för fortsatt anställning som inledning till en tillsvidareanställning vid ett svenskt lärosäte. Regeringen har även vidtagit ett antal åtgärder för att skapa likvärdiga förutsättningar och stärka de studiesociala villkoren för doktorander vid statliga universitet och högskolor. Genom en ändring i högskoleförordningen har införts en möjlighet att anställa lärare på meriteringsanställningar i som längst fyra år. Syftet är att ge en forskare efter postdoktorandanställning möjlighet att meritera sig ytterligare för att kunna bygga upp ett eget forskningsområde med en egen forskargrupp. Regeringen följer noga utvecklingen i frågan och kommer att göra en översyn som innefattar kartläggning och analys av meriteringsanställningen i syfte att analysera behov av justeringar för att fortsatt stärka den framtida återväxten av forskare. Utgångspunkten är därvid de meriteringsanställningar som finns i dag och vars syfte är att skapa tydligare ingångsanställningar och bra möjligheter till meritering och utveckling för yngre forskare, såväl för kvinnor som för män. Meriteringsanställningarna ska inte följas av ytterligare tidsbegränsade anställningar utan är ett led i att skapa rimliga villkor och förutsägbarhet för yngre forskare, vilket innebär att det efter en sådan anställning bör följa en prövning av förutsättningarna för en tillsvidareanställning.

Thomas Strand (S)

Anf. 44 Thomas Strand (S)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka utbildningsministern för svaret. Jag kan konstatera att utbildningsministern håller med mig om vikten av att unga forskare ges ökade möjligheter till fortsatt forskning och meritering. Det är bra. Däremot är jag förvånad över att utbildningsministern inte delar mitt bekymmer angående den stora andelen tidsbegränsade anställningar vid våra lärosäten. Inte med ett enda ord berör utbildningsministern att det finns så många tidsbegränsat anställda vid lärosätena. Antalet tidsbegränsade anställningar bland forskande och undervisande personal på landets lärosäten ligger skyhögt över arbetsmarknaden i stort. Omkring var tredje universitetslärare är i dag tidsbegränsat anställd. Ingen gillar nuvarande tingens ordning. Studenter, doktorander, forskare och Sveriges universitetslärarförbund har höjt sina röster. Även lärosätena själva inser att detta är ett stort problem. Nu senast var det åtta ledamöter vid Kungliga Vetenskapsakademien som i Dagens Nyheter skrev: Dåliga jobbvillkor gör att Sverige tappar elitforskare. Utbildningsministerns tystnad är förbryllande med tanke på den skrivelse som Europeiska kommissionen lämnade till regeringen den 27 mars i år. Kommissionen vill ha regeringens förslag på hur man har för avsikt att förändra LAS så att det blir stopp för att kunna stapla visstidsanställningar på varandra. Det är andra gången som regeringen får kritik från EU i samma ärende. Risken är uppenbar att Sverige hamnar i EU-domstolen om man inte agerar. Tyvärr ger inte heller utbildningsministern något klart besked om regeringen är beredd att riva upp och göra om den reglering av meriteringsanställningar som gjordes 2012. Här tycker jag att svaret blir lite luddigt från utbildningsministern. Han säger att regeringen ska följa utvecklingen och att det kommer att göras en analys i syfte att analysera behoven av förändringar. Jag tycker att det blir lite svävande vad utbildningsministern egentligen säger. Sulf, Sveriges universitetslärarförbund, har tagit fram nya siffror för 2013. De visar att antalet biträdande lektorer snarast minskat mellan 2012 och 2013 från 353 helårspersoner till 340 helårspersoner 2013. Det är bara en dryg procent som i dag har något som skulle kunna betecknas som meriteringsanställning i Sverige. I oktober 2013 hade sådana stora forskningstunga lärosäten som Stockholms universitet bara 13 personer anställda som biträdande lektorer, Lunds universitet 29 personer och Uppsala universitet 30. Landets mest forskningsintensiva lärosäte KI hade ingen person anställd i karriärväg med rätt till prövning. De meriteringsanställda som SCB karakteriserar är således försvinnande få. Räknar vi in postdoktorer och forskarstudenter är det omkring 10 procent av den forskande undervisande personalen som har en meriteringsanställning. Jag tycker att det är beklagligt att utbildningsministern inte lovar att göra om regleringen så att det blir en rätt till prövning för tillsvidareanställning. Den finns inte i dag. Den reglering som ni gjorde 2012 har förvärrat situationen. Man kan till och med stapla visstidsanställningar upp till 16 år på grund av den reglering ni gjorde. Jag är förvånad över att utbildningsministern är tyst vad gäller just de många visstidsanställda vid lärosätena. Jag är också förvånad över att det inte finns ett löfte om att göra om och göra rätt och förändra högskoleförordningen och den meriteringsreglering som finns.

Jan Björklund (FP)

Anf. 45 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)

Herr talman! Thomas Strand kan inte ha lyssnat på vad jag svarade. Du håller ett inlägg som är helt gripet ur luften. Jag säger precis just detta. Jag delar uppfattningen att meriteringsanställningarna inte ska följas av ytterligare tidsbegränsade anställningar. Det var precis det jag sade.

Thomas Strand (S)

Anf. 46 Thomas Strand (S)

Herr talman! Du sade så, och det står i svaret att ni ska följa utvecklingen och göra analyser. Men den reglering som ni gjorde 2012 ger inte rätt till prövning till tillsvidareanställning. Det är problemet. Den reglering ni gjorde öppnar ju upp för att man kan stapla visstidsanställningar på varandra i upp till 16 år. Det är ett jättebekymmer. Jag skulle vara jättenöjd om utbildningsministern nu sade så här: Den reglering som vi gjorde blev inte perfekt och bra. Vi måste riva upp den, göra om den och se till att det står att man efter meriteringsperioden har rätt till prövning för en tillsvidareanställning mot tydligt definierade mål. Det säger du inte. Däremot säger du att ni ska analysera och följa utvecklingen. Det är en stor skillnad. Jag skulle vilja återvända till den debattartikel som de åtta ledamöterna i Vetenskapsakademien nyligen publicerade i Dagens Nyheter. De är meriterade och välkända forskare, och de tar upp detta problem och skriver följande: "Det största hotet mot Sveriges framtida forskningsförmåga är en svag tillväxt av antalet unga forskare i det internationella toppskiktet. Vi tar inte tillräckligt väl till vara de unga forskarnas potential till nytänkande och kreativitet. I stället går vi miste om forskningsbegåvningar som hittar bättre anställnings- och karriärvillkor i andra länder. Dessutom är det svårt att rekrytera internationellt framstående unga forskare till Sverige." De skriver i sin artikel att vi inte har en ordnad karriärväg, som man har i andra länder, typ USA, Kanada, Tyskland, Nederländerna, Schweiz och Singapore. De har meriteringstjänster på fem år med en tydlig rätt till prövning för tillsvidareanställning. Problemet är att ni inte vill föra in i regleringen att det ska finnas en rätt till prövning för tillsvidareanställning. Därför kan det bli ett abrupt slut efter de fyra åren. Det visar sig att den reglering ni gjorde inte har lett till någon framgång, utan vi ser en negativ trend. Det är detta som måste förändras. Därför kvarstår min fråga. Jag hörde vad utbildningsministern sade, och läste till och med innantill, men det är inte tydligt. Varför kan inte utbildningsministern bara säga att det inte blev bra och att ni nu ska se till att reglera detta i högskoleförordningen så att det blir en automatisk rätt till prövning för tillsvidareanställning efter meriteringsanställningen? Man kan diskutera dess längd, som nu är fyra år här och fem år i andra länder. Det ska också vara så att det till denna meriteringsanställning finns tillräckliga finansiella muskler så att det är möjligt att utvecklas som forskare. Men frågan kvarstår. Ni ger inte per automatik rätt till prövning. Där måste ni tänka om, och där måste ni förändra regleringen så att det ges rätt till prövning för tillsvidareanställning.

Jan Björklund (FP)

Anf. 47 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)

Herr talman! Detta är komiskt. Vi landar i samma slutsats, men Thomas Strand måste upprätthålla en skillnad i debatten. Därför påstår han att jag inte säger saker som jag faktiskt säger. Jag säger i klartext att vi ska ha en rätt till prövning efter meriteringsanställning. Det står i svaret. Men vi ska inte riva upp meriteringsanställning. Socialdemokraterna röstade ju emot meriteringsanställning - det var fel. Det är klart att vi måste ha meriteringsanställning. Men efter det ska det ske en rätt till prövning. Det står i sista raden i svaret att det ska "följa en prövning av förutsättningarna för en tillsvidareanställning". Det betyder inte, som Thomas Strand slant på här, att det finns en rätt att få en tillsvidareanställning. Det gör det inte, utan det är en prövning för tillsvidareanställning. Jag delar den uppfattningen. Därför behöver den författningsmässiga regleringen med största sannolikhet kompletteras. Den ska inte rivas upp, för meriteringsanställning är bra. Men det behöver följa en rätt till prövning. Skälen för detta är att Sverige ska vara en attraktiv forskarnation. Vi ska ha förutsättningar för attraktiva anställningsvillkor. Men det är en balansgång. Det är inte så att alla som räcker upp handen har rätt att bli fast anställda som forskare i Sverige, utan det ställs väldigt höga krav på de personer som ska få en tillsvidareanställning som forskare. Det sker en omfattande prövning, och den sker i omgångar. Först ska man disputera, sedan ska man ha en postdoktorstjänst och så ska man ha meriteringsanställning. Men sedan ska man ha rätt till prövning. Problemet i dag är att väldigt många lärosäten missbrukar lagstiftningen på det sätt som Thomas Strand beskriver. Dessa personer staplas långt upp i 40-45-årsåldern och får hanka sig fram på tillfälliga projektanställningar. Det är det som är problemet. Det är klart att detta kommer att leda till en författningsmässig förändring, men först måste man analysera exakt hur det ska se ut. Men innebörden är precis den som står här: "Meriteringsanställningarna ska inte följas av ytterligare tidsbegränsade anställningar." Efter en sådan anställning ska det följa en prövning av förutsättningarna för en tillsvidareanställning. Det är regeringens besked. Där uppfattar jag att vi är eniga.

Thomas Strand (S)

Anf. 48 Thomas Strand (S)

Herr talman! Det är bra att vi får den här debatten för att klargöra situationen. Om jag nu tolkar utbildningsministern rätt menar han att den reglering som gjordes 2012 ska göras om, även om utbildningsministern inte tar de orden i sin mun, så att det läggs till och blir tydligt att den som har en meriteringsanställning får rätt till prövning mot en tillsvidareanställning med definierade, tydliga mål. Var och en ska ha den rätten, och det ska skrivas in i förordningen. Ska jag uppfatta att det är det utbildningsministern menar nu, så att det inte bara är vackra ord? Här står det att det "bör" följa en prövning. Jag tycker att det ska stå att det "ska" följa en prövning. Det är den här frågan som vi måste borra lite i, och jag ska noga följa den. Är det så att utbildningsministern nu håller med mig om att den reglering ni gjorde 2012 inte var till fyllest och inte blev så bra som ni hade tänkt er? Den blev egentligen ett misslyckande, för man får inte en automatisk rätt till prövning för tillsvidareanställning. Jag säger inte att alla ska få en tillsvidareanställning, för man ska prövas mot tydliga och väl definierade mål. Men man ska veta att man har rätten att prövas mot en tillsvidareanställning, och det har man inte i dag. Den reglering ni gjorde 2012 uppfyller inte de kraven. Då tycker jag att ministern ska säga: Den reglering vi gjorde 2012 var inte perfekt och bra, och vi ska komplettera den så att man får rätt till prövning för tillsvidareanställning. Då är jag nöjd.

Jan Björklund (FP)

Anf. 49 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)

Herr talman! Vi har från regeringens sida redan offentligt redovisat vår position i denna fråga, och Sulf är väldigt nöjda över den positionen - om det nu är det som räknas. Det är otrygga anställningar på alltför många lärosäten i Sverige, och man staplar tillfälliga anställningar på varandra. Det är ingenting som inträffade 2012, utan det har varit så i alla tider, eller i alla fall i modern tid, att projektanställningar har staplats på varandra för yngre forskare. Låt mig säga att det inte bara är det att det skapar en bristande attraktivitet för forskarspåret. Ibland kommer storföretag och erbjuder forskarna en fast anställning, dessutom med högre lön, och så försvinner de från akademin. Det finns också en klar jämställdhetsaspekt med de tillfälliga projektanställningarna. Ett problem är att unga kvinnor i familjebildande ålder oftare hoppar av denna typ av anställningar, och det bidrar till att rekryteringen av framtida professorer blir obalanserad när det gäller kvinnor och män. Ja, det finns behov av att komplettera dagens regelverk. Meriteringsanställning, som Socialdemokraterna röstade emot 2012, tycker jag att vi måste ha kvar. Det måste finnas kvar en lagreglerad meriteringsanställning, men efter det ska det finnas rätt till prövning. Svaret på den frågan är ja.

Intressenter

Frågeställare

Thomas StrandSocialdemokraterna

Besvarad av

Jan BjörklundFP