Tillgång till telefoni i hela landet
Interpellation 2011/12:68 av Nilsson, Ingemar (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-10-27
- Anmäld
- 2011-10-27
- Besvarad
- 2011-11-10
- Sista svarsdatum
- 2011-11-17
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 27 oktober
Interpellation
2011/12:68 Tillgång till telefoni i hela landet
av Ingemar Nilsson (S)
till statsrådet Anna-Karin Hatt (C)
I Sverige måste möjligheten och rätten till tillgång till fast telefoni anses vara självklar. Sverige har under modern tid också varit något av ett föregångsland när det gäller teknikutveckling inom detta område. Telia Soneras ekonomiskt motiverade beslut att successivt montera ned det fasta telefonnätet ser ut att för många människor nu bryta denna utveckling. I dag pågår denna nedmontering i stor omfattning. I Norrlands inland är ca 50 000 abonnenter nu direkt berörda. Vittnesmålen om de problem människor drabbas av är många. Bland annat har medierna under de senaste veckorna belyst detta. I den process som nu pågår finns flera ansvariga. Regeringen har ett stort ansvar för att de regler som säkerställer alla medborgares möjlighet att en fungerande telefonförbindelse i sin bostad är tillräckliga. Post- och telestyrelsen (PTS) har som tillsynsmyndighet ett ansvar för att reglerna efterlevs och att operatörerna tar sitt ansvar. Telia Sonera har ett ansvar som ägare av det befintliga kopparnätet.
Mot bakgrund av det teknikskifte som nu pågår och konsekvenserna därav blir mina frågor till statsrådet:
Anser statsrådet mot bakgrund av den senaste tidens rapportering att det befintliga regelverket är till fyllest eller avser statsrådet att ta något initiativ för att förändra regelverket?
Anser statsrådet att PTS klarar sitt tillsynsuppdrag på ett tillfredsställande sätt eller avser statsrådet att ta något initiativ när det gäller detta uppdrag?
Anser statsrådet att Telia Sonera uppfyller sina åtaganden mot de kunder som berörs av ett teknikskifte de inte begärt eller avser statsrådet att vidta några åtgärder i sammanhanget?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2011/12:68
Webb-tv: Tillgång till telefoni i hela landet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2011/12:29 Torsdagen den 10 novemberProtokoll 2011/12:29 12 § Svar på interpellation 2011/12:68 om tillgång till telefoni i hela landet
Protokoll från debatten
Anf. 131 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C)
Herr talman! Ingemar Nilsson har frågat mig om jag mot bakgrund av den senaste tidens rapportering anser att det befintliga regelverket är till fyllest eller om jag avser att ta något initiativ för att förändra regelverket, om jag anser att PTS klarar sitt tillsynsuppdrag på ett tillfredsställande sätt eller om jag avser att ta något initiativ när det gäller detta uppdrag samt om jag anser att Telia Sonera uppfyller sina åtaganden mot de kunder som berörs av ett teknikskifte de inte begärt eller om jag avser att vidta några åtgärder i sammanhanget.
Jag vill först framhålla att teknikskiftet inte innebär en fullskalig avveckling av Telias kopparbaserade nät för fast telefoni. Detta nät kommer även framöver att spela en stor roll för att tillhandahålla telefoni och bredband till företag och hushåll i Sverige. Telia avvecklar däremot främst långa stolplinjer som är föråldrade samt svåra och dyra att underhålla. Dessa anslutningar kommer av tekniska skäl aldrig att kunna tillhandahålla bredband med de hastigheter som användarna förväntar sig i dag och i framtiden. Telestationer som är förberedda för att klara bredband påverkas inte av Telias teknikskifte. Det Telia uppger är att man erbjuder en lösning där koppartråden ersätts av en antenn som kopplar till närmaste mobilmast även på platser där inte en vanlig mobiltelefon får kontakt. För kunden innebär det enligt Telia inte bara fortsatt rösttelefoni utan också en snabbare anslutning till internet än i dag.
Fungerande telefoni i hemmet är för många en förutsättning för att man ska kunna kommunicera med omvärlden och känna sig trygg. Att Telias teknikskifte har fungerat väl för de flesta är ingen tröst för den som har drabbats av problem. Jag har full förståelse för att människor blir både arga och oroliga om deras telefon inte fungerar som den ska.
Sedan i somras har det uppkommit problem på flera platser i landet inom ramen för teknikskiftet. De problem som Ingemar Nilsson refererar till har i huvudsak med tjänstens eller nätets funktion att göra. PTS är tillsynsmyndighet på området och de anser sig ha de verktyg som behövs. Jag anser att de till fullo sköter sitt uppdrag.
Så till den tredje frågan. Telia har mycket riktigt ett åtagande gentemot sina kunder som berörs av teknikskiftet. Det innebär i första hand att kunden får behålla sin nuvarande fasta telefon om det visar sig att den nya lösningen inte skulle fungera.
Eftersom det har förekommit brister i Telias hantering av den här omställningen har både regeringen och PTS varit tvungna att vidta särskilda åtgärder. Problemen har framför allt hänfört sig till bristfällig täckning, utrustning som har krånglat och undermåligt kundtjänstbemötande. För det första säkerställer PTS nu att den nya telefonin är en likvärdig tjänst som fungerar väl. Av de kontakter som PTS har med hushåll, företag och kommuner visar det sig att det återstår en del åtgärder från Telias sida. För det andra har regeringen, i syfte att hjälpa och stödja enskilda medborgare, skjutit till medel för att PTS ska inrätta en ombudsmannaliknande funktion som ger en opartisk personlig rådgivning till konsumenter som behöver stöd. Svaret på frågan är således att eftersom Telia inte uppfyllt sitt åtagande klanderfritt vidtar både regering och PTS åtgärder för att fungerande telefoni ska finnas.
Jag vill också i sammanhanget nämna att regeringen har anslagit medel som täcker upphandling för det fåtal stadigvarande bostäder och fasta verksamhetsställen som har haft tillgång till telefoni men nu saknar detta.
Anf. 132 Ingemar Nilsson (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Det är ett svar som andas betydligt mer ödmjukhet inför frågan än det svar som jag fick på en skriftlig fråga i samma ämne för knappt en månad sedan. Det svaret kom dock inte från it- och energiministern, trots att frågan var ställd till it- och energiministern.
Min utgångspunkt för den här interpellationen är att jag tycker att tillgång till fungerande telefoni, oavsett teknikval, bör vara en självklarhet i Sverige 2011. Utgångspunkten är också att det teknikskifte som nu genomförs i regi av Telia Sonera bevisligen inte har fungerat på ett acceptabelt sätt.
Sverige har i många avseenden varit föregångsland när det gäller modern telefoni, både när det handlar om teknik och om tillgång för medborgarna. Jag tror att de flesta svenskar i dag anser att det är självklart. Det är därför man reagerar så starkt när den här frågan blir aktuell.
Precis som statsrådet säger är fungerande telefoni, för de allra flesta människor, en förutsättning för kommunikation med omvärlden. Det är inte minst en trygghetsfråga för många människor. Därför måste det fungera.
Ytterligare en förändring som i relativ närtid är genomförd och som kanske delvis har påverkat detta är den avreglering som har skett av telemarknaden. Det är en avreglering som vi socialdemokrater bejakar i alla väsentliga delar. Men det finns kanske anledning att fundera på i vilken omfattning just det spelar in i den fråga som vi nu diskuterar. Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: Hur agerar denna marknads aktörer?
Statsrådet sade i ett svar på en liknande skriftlig fråga i samma ämne för mindre än ett år sedan, ställd av Marie Nordén från Jämtland:
"En viktig utgångspunkt är att telefoni tillhandahålls av marknadens aktörer. Staten har dock ett ansvar i de situationer där de kommersiella krafterna inte räcker till."
Därför är naturligtvis den första och viktigaste frågan till it- och energiministern: Har staten, det vill säga regeringen, tagit sitt ansvar i de olika leden? Det är fortfarande min fråga till statsrådet.
Jag har under denna sommar, och framför allt under hösten, fått många signaler, inte minst i min egen valkrets Västernorrland, i fråga om de problem som många människor har drabbats av. I en av våra kommuner där hemma där det så kallade teknikskiftet har genomförts - Ånge kommun - har flera fall varit aktuella. Det har handlat om problem med trygghetslarm för äldre och om småbarnsföräldrar som har blivit helt utan fungerande telefoni under flera dygn. Det är situationer som man inte på något sätt har valt själv i dessa valfrihetens tidevarv. Det är naturligtvis fullständigt oacceptabelt.
Statsrådet säger i sitt svar att en av de åtgärder som regeringen har vidtagit är att man har skjutit till medel till PTS för att man ska kunna inrätta en ombudsmannaliknande funktion för opartisk rådgivning. Det är vällovligt, men handen på hjärtat: Är det inte så att för de flesta människor som har drabbats av dessa problem är Post- och telestyrelsen i det närmaste en okänd storhet? Man vet inte ens vad det är. Jag tror att det är andra insatser som behövs. Därför kvarstår min fråga om PTS uppdrag är formulerat på ett sådant sätt att konsumentperspektivet står i relation till marknadsperspektivet, alltså om konsumentperspektivet är det viktiga.
Att tekniken utvecklas är i de allra flesta fall positivt. Det är inte det som jag har reagerat på i denna interpellation. Men lite fundersam blir man naturligtvis när det börsnoterade företaget Telia som huvudmotiv för detta teknikskifte anger att det blir för dyrt att byta ut telefonstolparna. Man kanske inte blir så fundersam utifrån aktiebolaget Telias utgångspunkter att tillvarata aktieägarnas intressen men med utgångspunkt från statens, det vill säga regeringens, ansvar för medborgarna, alltså att människor oavsett var i landet de bor ska kunna påräkna tillgång till driftsäker telefoni.
Statsrådet talar i sitt svar bland annat om det som Telia uppger och vad det innebär för kunden enligt Telia. Man har en mycket stor tilltro till Telia i detta avseende som den operatör som ska utföra detta. Jag får alltså intrycket att man har ett oerhört stort förtroende för Telia.
Anf. 133 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C)
Herr talman! Fungerande telefoni i hemmet är en förutsättning för att man ska kunna kommunicera med omvärlden och känna sig trygg. Det är otroligt viktigt att det fungerar.
Precis som jag sade i mitt svar är det ingen tröst för den som upplever att teknikskiftet inte har fungerat att höra att det för merparten av dem som har berörts faktiskt har fungerat väl.
Det är viktigt för mig att lyfta fram att Telia har gjort denna frivilliga utfästelse om att inga hushåll eller företag som tidigare har haft telefoni ska bli utan det. Jag har varit mycket tydlig med att jag förutsätter att Telia håller detta löfte. Det är också en information som jag har varit mycket tydlig med i kommunikationen med Telia. Jag har varit mycket tydlig med att de problem som har uppstått inte är acceptabla. Jag vet att PTS även har gett Telia detta uppdrag.
Både jag och tillsynsmyndigheten följer denna fråga noga. Jag kommer i närtid att träffa Telia Soneras högsta ledning för att själv försäkra mig om och få besked om hur man nu åtgärdar de problem som har dykt upp. Det är mer eller mindre ett krav från min sida att man faktiskt ser till att åtgärda de bekymmer som har dykt upp. Man ska kunna lita på att telefonin fungerar.
Regeringens uppgift är att se till att vi har lagar och regler som är pålitliga och som får marknaden att fungera och att vi ser till att PTS, som är tillsynsmyndighet, har de verktyg som man anser sig behöva för att kunna utöva tillsyn på detta område. PTS har också försäkrat att man anser att man har de verktyg som man behöver för att kunna agera. Jag noterar med tillfredsställelse att PTS också varje dag agerar i fråga om detta.
När det gäller konsumentperspektivet hos PTS är det själva skälet till att jag och regeringen faktiskt sköt till pengar och gav PTS i uppdrag att inrätta denna ombudsmannaliknande funktion som förhoppningsvis kommer att fungera i månadsskiftet november/december. Syftet med den är att man som konsument ska ha en opartisk funktion att vända sig till. Om man upplever att den information som man har fått från Telia Sonera inte har varit till fyllest och om man upplever att man inte riktigt har nått fram ska man kunna vända sig till denna ombudsmannaliknande funktion för att få hjälp och stöd.
Frågan om trygghetslarmen, som Ingemar Nilsson lite hastigt berörde, är oerhört viktig. Trygghetslarmen berörs förstås också vid teknikskiftet. Detta är en fråga som vi arbetar aktivt med på flera olika sätt. Vi har gett i uppdrag till Hjälpmedelsinstitutet att ta fram vägledningar om detta. När det gäller de aktuella förändringarna och Telias projekt har Telia försäkrat att man identifierar de abonnenter som har trygghetslarm och hjälper kommunerna att se vilka abonnenter som kommer att beröras för att hitta alternativa lösningar som gör att människor kan bo kvar hemma och ändå ha sitt trygghetslarm och känna en trygghet och en säkerhet i det egna hemmet.
Däremot kommer vi inte undan. Den bild som man ibland målar upp om att vi skulle kunna ha en situation där detta stolplinjeprojekt över huvud taget inte behövde ske är lite grann att slå blå dunster i folk. Den teknik som de gamla kopparledningarna sitter på kommer inte att hålla morgondagens krav. De håller inte för framtidens krav. Om vi ska kunna erbjuda bra telefoni och bra bredbandsuppkopplingar framöver behövs det en teknisk utveckling också när det gäller detta område. Därför är det otroligt viktigt att vi inte klamrar oss fast vid gammal teknik men däremot att vi ser till att omställningen till ny teknik går så smidigt som möjligt så att de personer som är beroende av att ha en fast telefoni i hemmet kan få det stöd och den hjälp som de behöver för att känna en trygghet i vardagen.
Anf. 134 Ingemar Nilsson (S)
Herr talman! Jag försökte tidigare säga att det inte är teknikutvecklingen i sig som vi är kritiska till. Vi bejakar teknikutvecklingen. Men det är rimligt att Telia med det uppdrag som man har i detta avseende säkerställer att den nya tekniken som man avser att övergå till fungerar på ett fullt acceptabelt sätt innan man monterar ned den gamla tekniken. På en rad ställen runt om i landet har det visat sig att det inte fungerar. Det finns massor av tidningsartiklar, och det kan inte vara en händelse att en tidning av Dagens Nyheters storlek under en och en halv vecka hade detta som sin toppnyhet. Det finns hur många artiklar som helst om detta. Det är klart att det är en fråga om inställning från operatören i detta fall.
Jag har här även ett brev som Telias ledning skrev till PTS i april 2011 då man upplevde att det inte fanns ett enda problem med detta teknikskifte. Det kom fyra och en halv eller fem månader senare ett brev som svar på ett brev från PTS som är betydligt annorlunda där man har tvingats inse att man har gått för snabbt fram.
Jag tycker att man också bör ha respekt för att denna teknikförändring i huvudsak sker i delar av landet som är att betrakta som landsbygd, för att inte använda begreppet glesbygd, där medelåldern är ganska hög på många av de människor som har blivit föremål för detta teknikskifte. Man måste ha respekt för att man måste kommunicera detta på ett sådant sätt att de ges rimliga chanser att förstå vilka förändringar som de ställs inför. Trygghetslarmen är ett exempel på detta. Inledningsvis var det Telias uppfattning att det var kommunerna som skulle lösa problemet utan att man egentligen hade kommunicerat det. Det finns ett antal sådana exempel där trygghetslarmen har varit problemet.
När jag nu hör statsrådet säga att hon har för avsikt att träffa Telia, vilket jag trodde att man redan hade gjort, kan en ytterligare fråga bli: Vad blir konsekvenserna för Telia om man inte klarar att leverera en teknik som fungerar eftersom den fortfarande fallerar på vissa ställen? Nu har man i princip stoppat detta under en period.
Ett annat exempel är att man har tillämpat det som man skulle kunna säga är tveksamma affärsmetoder. Man hade en lång diskussion om att man erbjöd kunderna så kallade bindningstider, och man hade avtal med 24 månaders bindningstid. Vid kontakter med Telia så sent som i september i år hade deras personal ingen aning om att det fanns något annat än 24 månaders bindningstid. Trots att Telia vid informationer och annat, som även jag har varit med om, har sagt att det skulle upphöra har man efter detta och så sent som för en och en halv månad sedan fortfarande erbjudit de kunder som har blivit föremål för detta bindningstider på 24 månader. Jag tycker att det är dålig affärsmoral från Telia. I uppdraget och den diskussion och dialog som regeringen har när man utfärdar detta och i dialogen som PTS har när man ska granska detta måste man titta på sådana saker.
Anf. 135 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C)
Herr talman! Jag börjar med trygghetslarmen. Som jag sade i mitt förra inlägg gör vi i regeringen en rad olika saker för att se till att trygghetslarmen även framöver ska fungera. I första hand är de ett ansvar för kommunerna, men vi hjälper till.
Vi har gett Hjälpmedelsinstitutet i uppdrag att ta fram en vägledning till kommunerna och satsar 15 miljoner kronor per år på detta. Vi har också ställt frågor till Telia just om stolplinjeprojektet - om hur man hanterar de specifika personer som berörs av projektet och som omfattas av trygghetslarm - och fått försäkringar om att Telia identifierar dessa och tillsammans med kommunerna försöker hitta lösningar som gör att trygghetslarmen kan fungera också framöver.
Det som för mig är viktigt att säga när det gäller stolpledningsprojektet är att jag inte har varit nöjd med den utveckling som jag sett. När jag mötts av de tydliga signaler som kommer från dem som upplever att projektet inte riktigt fungerat har jag därför varit mycket tydlig med att jag inte varit nöjd. För de flesta har det fungerat men inte för alla.
Just därför har jag varit tydlig och just därför har PTS för en tid sedan i ett brev till Telia Sonera ställt ett antal skarpa frågor. Utifrån det har Telia nu upprättat en åtgärdsplan.
En av de viktigaste sakerna i den åtgärdsplanen är att man fram till årsskiftet gör halt när det gäller teknikskiftet så att man får kontroll över att allt fungerar som det ska. Man har också infört en garanti som innebär att kunden får behålla systemet med fast koppartråd om det visar sig att den nya ersättningstelefonin inte fungerar.
Apropå abonnemangstider har Telia nu sagt att man kommer att erbjuda kunden ett prova-på-erbjudande samt att bindningstiden om 24 månader kommer att tas bort. Dessutom tas ingen månadsutgift ut den första månaden. Detta minskar tröskeln för konsumenten att prova på den nya lösningen. Man har lovat att man inte kommer att montera något fast nät under den här provperioden.
I vissa fall har det också konstaterats att man kommer att få byta ut teknisk utrustning som tidigare använts men som inte fungerat - framför allt kunders äldre telefoner. Man har utlovat bättre rutiner när det gäller felavhjälpning. Man har förändrat så att gränsvärdena blir annorlunda när det gäller montering av en utomhusantenn. Det gör att fler kunder kommer att få detta och att kraven på täckning kommer att öka när det gäller att genomföra teknikskiftet på en station.
Dessutom har man lovat att se till att förbättra både instruktionerna och den utbildning av de entreprenörer som Telia använder sig av - detta för att undvika till exempel dåligt montage av antenner så att själva tekniken fungerar bättre.
Ytterligare en viktig förändring som gjorts och som beskrivs i svaret till PTS är att alla abonnenter som inte aktivt säger upp sitt abonnemang automatiskt kommer att få ersättningslösningen installerad. Tidigare hade man en ordning som inte var alldeles tydlig och som innebar att abonnenten först aktivt måste tacka ja till Telias ersättningslösning. Det var inte alla som uppfattade att man behövde göra det, så man missade kanske det och stod då där i någon mening med skägget i brevlådan. Det är således otroligt välkommet att Telia ändrat på den ordningen och nu går på en annan linje.
Jag kan konstatera att det på ett antal punkter inte fungerat till fyllest. Å andra sidan kan jag nu konstatera att Telia håller på att upprätta den åtgärdsplan som jag och tillsynsmyndigheten har efterlyst. Jag ser framför mig att Telia kommer att leva upp till sitt åtagande: Den som haft telefoni i sitt hem eller i sitt företag ska också framöver ha en fungerande telefoni och känna den tryggheten.
Anf. 136 Ingemar Nilsson (S)
Herr talman! Som jag inledningsvis sade tycker jag att tonen i svaret på min interpellation är ödmjuk och positiv. Jag måste säga att det också gäller vår diskussion här. Mycket av det som statsrådet tar upp och den information som hon hänvisar till när det gäller Telias åtagande och vad Telia sagt och lovat har även jag hört och fått del av på möten både med Telias representanter och med PTS.
Problemen är kanske två. Det ena problemet är att den här styrningen naturligtvis borde ha funnits innan man satte i gång med projektet. Oavsett hur många kunder eller människor det är som drabbats är det hela oacceptabelt. Om man har som utgångspunkt att tillgång till telefoni i dag är en rimlig rättighet i Sverige bör man innan man påbörjar ett sådant här projekt och plockar bort en del av den fasta telefonin ha säkerställt och kvalitetssäkrat att den livlina som telefonin faktiskt är för många människor är garanterad innan man börjar med den nya tekniken.
Förhoppningsvis har man från regeringens sida lärt något under resans gång. PTS har säkert lärt sig en del. Inte minst Telia har kanske lärt sig en del. Jag både hoppas och tror att tiden fram till årsskiftet räcker för att åstadkomma vad som här tagits upp.
Igen vill jag understryka att jag absolut inte är kritisk mot eller negativ till teknikutveckling. Men jag är mer angelägen om att konsumenters, människors, intressen som det här handlar om tillvaratas. Man ska ha en teknik som fungerar innan man börjar riva ned den gamla tekniken, som bevisligen har fungerat.
Anf. 137 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C)
Herr talman! Jag vill tacka Ingemar Nilsson för en angelägen och viktig debatt.
I sammanhanget är det viktigt att konstatera att vi har en ny ordning när det gäller det statliga ägandet i Telia. Staten ensam äger inte längre Telia. Staten är inte ens i närheten av en aktiemajoritet i Telia. Det var den socialdemokratiska regeringen som under Björn Rosengrens ledning lät placera Telia på börsen. Då förändrades våra möjligheter att styra Telia. Vi kan således inte längre, vare sig från regeringens sida eller från riksdagens sida, i detalj styra Telia.
Vad vi kan göra är att i vår lagstiftning ha tydliga regler om vad som krävs för att få vara en operatör på den svenska marknaden - samma för Telia som för andra. Dock är det viktigt att vi ger tillsynsmyndigheten de verktyg som den behöver för att kunna agera när vi upplever att det inte riktigt fungerar. PTS har i det här fallet agerat genom att ställa skarpa frågor till Telia, och regeringen har förstås löpande haft en aktiv dialog både med sin myndighet och med Telia Sonera.
Att jag nu om bara några dagar kommer att träffa ledningen innebär inte att jag inte träffat dem tidigare. Det har jag självklart gjort. Det är viktigt att löpande ha en dialog både om den här frågan och om andra frågor som handlar om att se till att vi har en fungerande telefoni i hela landet och ha en utveckling där det statliga delägandet i Telia Sonera också bidrar till att vi kan få tillgång till telefoni samt tillgång till bredband i hela landet så att vi kan ha tillväxt och utveckling i alla delar av vårt land - i grunden med syftet att människor och företag, oavsett var i landet de är, ska växa och utvecklas av egen kraft.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.