Tillgänglighet i boendet för äldre
Interpellation 2007/08:766 av Axelsson, Christina (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-05-13
- Anmäld
- 2008-05-13
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Sista svarsdatum
- 2008-06-03
- Svar fördröjt anmält
- 2008-06-03
- Besvarad
- 2008-06-19
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 13 maj
Interpellation
2007/08:766 Tillgänglighet i boendet för äldre
av Christina Axelsson (s)
till statsrådet Mats Odell (kd)
Många äldre bor i dag i bostadsområden som byggdes under 1940-talet, 1950-talet och 1960-talet med lägenheter utan hiss. Även där det finns hiss förekommer ofta trappavsatser upp till hissplanet som förhindrar eller starkt försvårar för enskilda att ta sig fram till hissen. Hissen kan också vara helt underdimensionerad för att kunna ta en rullstol.
Bostadens tillgänglighet handlar även om den omgivande bostadsmiljön. Det gäller samhällsservice som social service, apotek, försäkringskassor, kollektivtrafik, post och systembolag samt kommersiell service i form av affärer och banker.
Riksdagen har tidigare beslutat att samhället ska vara tillgängligt för alla 2010. Det är ett viktigt mål också för de äldre. Men även om vi har satt upp mål har vi också konstaterat att det kommer att bli svårt att nå målet inom många områden.
Jag vill därför fråga vad statsrådet kommer att göra för att vi till 2010 verkligen ska ha ett tillgängligt samhälle för alla.
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:766
Webb-tv: Tillgänglighet i boendet för äldre
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:133 Torsdagen den 19 juniProtokoll 2007/08:133 6 § Svar på interpellation 2007/08:766 om tillgänglighet i boendet för äldre
Protokoll från debatten
Anf. 31 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Christina Axelsson har frågat statsrådet Mats Odell vad regeringen ämnar göra för att fram till 2010 skapa ett samhälle tillgängligt för alla.
Christina Axelsson frågar också vad regeringen gör för att förbättra tillgängligheten och undanröja fysiska hinder i och runt boendet för äldre personer med funktionsnedsättning.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
De frågor som Christina Axelsson ställt spänner över flera politikområden. Jag kommer att besvara dem som äldre- och folkhälsominister och utifrån mitt uppdrag att leda arbetet med att inom regeringen samordna handikappolitiken.
Den nationella handlingsplanen för handikappolitiken syftar till att identifiera och undanröja hinder för full delaktighet i samhället för personer med funktionsnedsättning, att förebygga och bekämpa diskriminering och att ge barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättning förutsättningar för självständighet och självbestämmande. Målen för arbetet är satta till 2010.
Regeringen kan konstatera att arbetet har gått alltför långsamt och att vi är längre ifrån målen än vad vi borde vara.
År 2000 fattade riksdagen beslut om den nationella handlingsplanen för handikappfrågor och har sedan följt upp den vid två tillfällen, december 2003 och mars 2006. När alliansregeringen tillträdde kunde vi dock konstatera att de åtgärder den tidigare regeringen vidtagit inte räckte för att nå målen.
Vi tillsatte därför en statssekreterargrupp med representanter från tre departement med strategiskt ansvar för att öka tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning. I gruppen finns Socialdepartementet - det departement jag själv företräder - Näringsdepartementet, Finansdepartementet och Miljödepartementet representerade. Det är en kraftsamling inom regeringen som också kompletterats med att vi aktivt sökt ett fördjupat samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting, SKL.
Vi manifesterade starten för vår gemensamma kraftsamling genom en debattartikel i Dagens Nyheter den 19 maj. Det faktiska arbetet tar nu vid i form av en gemensam strategi som vi kommer att presentera under hösten.
Lösningen kring otillgängligheten i boendet är en kombination av ett effektivt arbete för ökad tillgänglighet men också att vi som enskilda medborgare blir bättre på att planera vårt boende inför vår egen ålderdom.
Regeringen har tillsatt en boendedelegation med uppgift att följa och analysera behoven och utvecklingen av boendet för äldre. Utredningen kommer att lämna sitt betänkande den 31 december 2009.
Regeringen ser också för närvarande över vissa frågor i plan- och bygglagstiftningen (dir. 2007:136). I utredningens uppdrag ingår bland annat att undersöka möjligheten att effektivisera instrumenten för kontroll och tillsyn enligt bygglagstiftningen samt att utreda sanktionssystemets effektivitet och behovet av förändringar. Uppdraget ska redovisas den 30 juni 2008.
Resultatet av denna utredning kan få betydelse för att effektivisera arbetet med enkelt avhjälpta hinder men också för att nybyggnationer och upprustning av den byggda miljön sker på ett sätt som skapar tillgänglighet för alla.
En tredje satsning som jag gärna vill nämna är det investeringsstöd på 500 miljoner kronor per år som regeringen infört i syfte att öka antalet tillgängliga bostäder för äldre.
Att på nära håll ha tillgång till grundläggande service såsom försäkringskassa, apotek och posttjänster är viktigt för ett tryggt och kvalitativt boende. Regeringen har därför vidtagit en rad åtgärder för att öka tillgängligheten till dessa tjänster för alla medborgare, oavsett var man bor eller vilka förutsättningar man har. Den nationella handlingsplanen för e-förvaltning som regeringen beslutat om är också ett viktigt instrument för att öka tillgängligheten till och användbarheten av de offentliga myndigheternas information och tjänster.
Låt mig således avsluta där jag började. Regeringens politik syftar till att undanröja hinder för full delaktighet och ge förutsättning för självständighet och egenbestämmande. Det är en politik som kommer alla till del oavsett kön, funktionsnedsättning, sexuell läggning, etnisk bakgrund eller ålder.
Anf. 32 Christina Axelsson (S)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret, även om det inte riktigt var det svar jag hade tänkt att jag skulle få eftersom det inte riktigt var det jag frågade om. Jag vände mig just till bostadsminister Mats Odell med min fråga eftersom den faktiskt handlar om bostadsanpassning. Det är inget personligt mot folkhälsoministern, men jag ville höra vad som händer på bostadsområdet.
Det är självklart att det är viktigt att alla ska kunna röra sig, även personer med funktionshinder, men det finns många äldre i dag som inte har funktionshinder i den bemärkelse som avses i svaret. Hög ålder är ingen sjukdom, men med dåligt planerade bostäder blir åldern lätt ett handikapp. Med riktigt illa planerade bostäder kan många bli begränsade på olika sätt.
Det handlar alltså om tillgänglighet och närhet men också möjlighet för fler att kunna klara sig själva längre. Vi behöver tänka på detta redan när vi planerar våra nya bostadsområden och bygger om gamla.
Tittar vi på statistiken blir vi fler äldre. Det är ju kul, för alternativet är inte särskilt roligt. Redan i dag är vi 1,6 miljoner över 65 år i landet. Det är bara ungefär 100 000 som finns i särskilt boende. En och en halv miljon bor alltså som de har bott förut. De bor i fastigheter som ofta inte har hiss eller som har en hiss som inte kan nås utan att gå i trappa. De bor i fastigheter där det finns trappsteg för att komma ut och i områden med centrum som har utarmats på kommersiell och offentlig service. De bor helt enkelt kvar där de har bott många år förut, men det är inte anpassat för äldre.
Jag vill veta vad regeringen gör för att dessa hyresgäster ska kunna bo kvar. Där har jag inte sett något initiativ från regeringen. Att sälja hyresrätter och omvandla dem till bostadsrätter tror jag inte kommer att medföra att vi kommer att få fler lägenheter som är anpassade till äldre.
Att bygga lägenheter för dem som är biståndsbedömda så att de kan flytta in och få stöd och bo bra är utmärkt, men var finns incitamenten för dem som vill kunna bo kvar även om de inte har någon biståndsbedömning?
Det finns bostadsanpassningsbidrag, men är det inte bättre att koncentrera sig på att bygga från början så att det passar alla?
Ministerns hänvisning till att ni har skrivit en debattartikel i Dagens Nyheter känns inte som någon särskilt kraftig åtgärd i sig. Jag frågar därför igen: Vad görs på bostadsanpassningsområdet?
Anf. 33 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Är det så att Christina Axelsson är besviken över att inte få träffa Mats Odell här i dag, tycker jag att Christina Axelsson ska formulera en fråga så att den passar in på Mats Odells område. Med den frågeformulering som var i interpellationen trillade den in på mitt område. Därför får vi också ha den typen av debatt.
När det gäller bostadsanpassningsstöd finns det, som Christina Axelsson säger, en sådan reglering och en sådan lag sedan 1992. Det som vi har förändrat där är att vi gett möjligheten att återanvända exempelvis mer kostsamma installationer. När en brukare inte längre behöver den kan man installera den i en ny bostad. Det tror jag är en väldigt viktig åtgärd. Ur samhällsekonomisk synpunkt är det naturligtvis viktigt att hjälpmedlen används så länge som de är användbara.
Som jag berättade i mitt svar är det ganska många olika saker på gång. Vi försöker skynda på det tillgänglighetsarbete som tyvärr inte gick med någon större hastighet under den förra regeringsperioden. Tillgänglighetsarbetet gör vi i armkrok med Sveriges Kommuner och Landsting, för det är ute i kommunerna som förändringarna måste ske. Det är där som man måste ha en hög medvetandegrad när man beviljar bygglov, ser över anpassningen av sina egna fastigheter och också när man diskuterar med privata fastighetsägare, vilket man har en skyldighet att göra.
Tillsynen på kommunal basis är i dag inte tillräckligt väl fungerande. Att gå i armkrok med Sveriges Kommuner och Landsting när det gäller tillgänglighetsfrågor skulle jag vilja säga är en framgångsfaktor. Det missades tyvärr när planen för ett tillgängligt samhälle beslutades år 2000. Därför har vi försökt reparera en del av de brister på aktiviteter som tidigare har funnits. Och, som sagt var, vi ska återkomma med en strategi under hösten. Då kommer Christina Axelsson att kunna få ännu tydligare besked.
Vi har också fått ett delbetänkande från Äldreboendedelegationen som just har uppgiften att inventera äldres boenden. Det är en fjärdedel av alla personer över 65 år som lever med en funktionsnedsättning. Det är många som blir mer rörelsehindrade och får en funktionsnedsättning i takt med stigande ålder.
Det här är naturligtvis ett delat ansvar. Det är ett ansvar för den enskilde att fundera över sin situation och försöka hitta bra lösningar, men det är också ett ansvar ur samhällsplanerarperspektiv. Det är därför som utredningen har uppgiften att se över vad det är som önskas av de äldre i dag och av dem som kommer att vara äldre i en nära framtid och se till att tillgänglighetsaspekterna vägs in i planeringen av byggande för äldre.
Äldreboendedelegationen har också till uppgift att se över vad det är för typ av bostadsanpassningar som behövs och vad som är möjligt. Det är saker som kommer i slutbetänkandet. Jag vet att man arbetar aktivt med det. Slutbetänkandet kommer som sagt i december i år. Men redan i det första delbetänkandet pekar man tydligt ut behovet av en ny typ av boende, trygghetsboende - ett eget boende men med gemensamma ytor. Det tror jag är ett boende som behövs i varenda kommun.
Anf. 34 Christina Axelsson (S)
Fru talman! Äldreboendedelegationen är en delegation som den socialdemokratiska regeringen tillsatte. När ni kom till makten ändrade ni lite grann på sammansättningen i den. Det är så man gör, och jag har inga kommentarer till det.
Det var lite grann med utgångspunkt från Äldreboendedelegationens delbetänkande som jag hade velat ställa min fråga till bostadsministern, för de föreslår bland annat ett hissbidrag och säger att hissen är väldigt väsentlig. Jag undrar då: Blir det något hissbidrag för att öka tillgängligheten? Det behövs ett incitament, en liten morot, för att fler ska bygga om sina bostadshus.
De kommande åren, fram till 2015, kommer antalet personer över 65 år att öka med nästan en halv miljon. Då är det vi 40-talister som blir pensionärer, och jag kan lova ministern att vi kommer att ställa stora krav på både vårt boende och samhället. Vi är vana att ta för oss och fixa till det för oss. Därför är det viktigt och riktigt att redan nu börja planera för ett sådant samhälle, så att vi inte ska behöva flytta på någon annan för att få plats.
Här kommer det här med tillgänglighet in, alltså att hyresgästerna ska kunna leva och bo så länge som möjligt i sitt ordinarie boende. Därför är hissar, som jag har nämnt, en viktig sak. Men det handlar också om service, som jag tog upp i min interpellation till ministern, att kollektivtrafiken är anpassad och att det finns bra hållplatser. Det är också viktigt att det finns butiker, post, bank med mera i närheten av bostaden.
Ministern talar om den nationella handlingsplanen för e-förvaltning. Det är jättebra. Och jag lovar att vi som snart kommer att gå i pension är vana att sköta väldigt mycket via Internet, men då måste alla ha tillgång till bredband med väldigt hög överföringskapacitet. Så är det inte i dag. Därför måste takten i bredbandsutbyggnaden öka.
Fru talman! Den stora utmaningen inom bostadssektorn i fråga om den ökade andelen äldre är behovet av att verkligen få till nödvändiga anpassningsåtgärder, också i befintliga bostäder. Det finns i dag 75 000 trappuppgångar, säger utredningen i sitt delbetänkande, i flerbostadshus med tre våningar eller mer som saknar hiss. Avsaknaden av hiss är en av de vanligaste orsakerna till att äldre, mot sin vilja många gånger, tvingas att flytta. Där tycker också utredningen att staten måste ta ett större ansvar.
Jag vill ställa om frågan och rikta den till folkhälsoministern: Vilka olika former av bo-kvarstimulanser och hissbidrag kan vi nu hoppas på? Kommer det någonting från regeringen ganska snart - jag tänker på de statssekreterare som sitter och jobbar - på området att äldre ska kunna bo kvar hemma?
Anf. 35 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Det som byggs med tillgänglighet blir bra för alla. Dessvärre ser vi att till och med nya bostäder i dag byggs med bristande tillgänglighet, vilket är ett oskick. Det är därför som vi nu också ser över om det behövs andra typer av sanktionssystem. Det är inte rimligt att det sker nybyggnation som inte är tillgänglig för alla.
De äldres situation i vårt land har varit mycket prekär, skulle jag vilja säga. Under den tidigare regeringen lades det ned 18 000 platser i särskilt boende mellan åren 2000 och 2005. Det har lett till en brist.
Mer än hälften av kommunerna säger i dag att de har en brist på platser i särskilt boende. Därför var en av våra angelägna åtgärder att inrätta ett investeringsstöd som kan ge rabatt vid byggandet för kommunala bostadsbolag, för privata byggherrar, för ideella idéburna verksamheter, föreningar, församlingar och också för personalkooperativ. Alla är välkomna att söka investeringsstödet.
Glädjande nog är det många som gör det. Det har kommit ansökningar från 85 kommuner, när stödet har varit på plats i ett år, om 3 800 nya äldreplatser. Det är nödvändigt. Det behövs mer. Därför låter vi stödet finnas kvar under resten av mandatperioden. Det är en mycket viktig del för att öka äldres trygghet och förhindra att många tvingas till ett kvarboende när man inte själv vill och har behov av en heldygnsomsorg men plats inte finns. Det ena som måste finnas på plats är betydligt fler platser inom särskilt boende.
Den ensamhet som har utbrett sig, beroende på hur situationen och utvecklingen har sett ut i många kommuner, är ett av de största problemen bland äldre i dag. Jag får så många brev till mitt departement som vittnar just om ensamheten bland äldre. Man kan inte komma ut.
Särskilt boende är en sak som måste komma på plats, trygghetsboende med en hög grad av tillgänglighet är en annan. För några veckor sedan besökte jag och fick vara med och inviga ett fantastiskt boende i Höganäs. Det är väldigt centralt beläget i samhället med praktiskt gångavstånd till alla de funktioner som man behöver - läkare, post och så vidare.
Det är centralt att man också tänker på samhällsplaneringen när man nybygger i kommunerna. Det är också anledningen till att vi tycker att det är så viktigt att vi samarbetar över departementsgränserna för att tydligt involvera övriga departement - de som har ansvar för plan- och bygglagen och de som sköter kollektivtrafiken - så att vi tänker på tillgängligheten i alla dessa delar. Därför är detta etablerade samarbete på departementet som ska lägga grunden för en gemensam strategi för en ökad tillgänglighet en nödvändig del. Det borde egentligen ha kommit på plats redan 2000. Men den förra regeringen tänkte inte in denna möjlighet och tänkte inte på nödvändigheten av detta.
Anpassning av befintliga bostäder är en sak som utredningen har att titta på. Vi vet att hissinstallationer är väldigt kostsamma. Det har funnits ett hissbidrag som den tidigare regeringen inrättade. Det genererade tyvärr inte så många hissar. Det var ett ganska litet antal hissar, men de spelar naturligtvis en roll för de personer som bor i dessa fastigheter.
Men vi ska titta noga på de förslag som utredningen nu lägger fram om en möjlig ökad tillgänglighet också i befintligt bostadsbestånd. Hissar är en sak som jag vet att utredningen kommer att titta på alldeles särskilt. Man nämner det redan i sitt första delbetänkande, men man kommer att återkomma till det i sitt slutbetänkande.
Det är naturligtvis så att vi tittar på utredningsförslag innan vi tar ställning.
Anf. 36 Christina Axelsson (S)
Fru talman! Det sägs i delbetänkandet när det gäller hissbidraget att det var bra att det faktiskt byggdes en väldig massa hissar. Det finns de som inte vill nyinvestera i sina fastigheter beroende på att de har krav på sig att bygga om och kanske installera hiss. Där får ministern nog läsa på lite mer.
Det är bra att man satsar på särskilt boende. Det är självklart att det behövs. Men det var inte det som min fråga handlade om. Min fråga handlade om - rätt eller fel formulerad - vad man gör för att anpassa bostäderna.
Ministern säger att ensamhet är ett stort problem, och det är ett stort problem, kanske särskilt här i Stockholms län som jag kommer från. I storstaden är anonymiteten stor redan för yngre personer. Jag tror inte att ensamheten blir bättre för att man säljer torg och centrumanläggningar och gör om dem så att det blir bara kommersiella ytor och att man måste betala för att få ta del av dem. Då finns det inte någon plats där människor kan träffas utan att det kostar. Det tror jag också är en viktig del att ta med sig när det gäller tillgänglighet. Vi måste tänka på det. Det handlar om hur man utformar plan- och bygglagen och annat. När man bygger nytt handlar det också om att man ser till att det finns icke-kommersiella möjligheter för folk att träffas. Men då kan man inte bara sälja ut alla hyresrätter, och då kan man inte bara sälja ut de torg och de centrumanläggningar som finns, utan då måste man se till att det finns ställen där vi också kan träffas och vara ideella.
Sedan vill jag passa på att önska ministern, talmannen och andra som arbetar här en riktigt trevlig midsommar och sommar.
Anf. 37 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Vi kan se ett ökat antal bostäder med en ökad tillgänglighet, och fler enkelt avhjälpta hinder har faktiskt avlägsnats enligt den senaste rapporten som vi fick från Boverket. Det görs framsteg när det gäller ökad tillgänglighet ute i våra kommuner. Det gäller bland annat bostadsdelen. Fler fastighetsägare är i dag är medvetna om att dessa mål finns. Medvetandegraden har höjts betydligt under de två senaste åren. Fastighetsägarna är också beredda att åtgärda hinder.
65 procent av de privata fastighetsägarna säger att deras fastigheter kommer att ha en tillgänglighet år 2010 när målen ska gå i uppfyllelse. Det är fortfarande inget hundraprocentigt resultat. Men jag märker att i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting har intensiteten i detta arbete ökat ute i kommunerna. Inom SKL har man också på olika utbildningar där man möter kommunala företrädare lyft fram denna fråga för att öka medvetandegraden och för att se till att budgetmedel avsätts när det gäller att göra vårt samhälle mer tillgängligt.
När det gäller äldre har vi en samsyn i fråga om denna problematik. Det finns en stor problematik kring att äldre har blivit mer isolerade i sina boenden. Det beror på en kvarboendeprincip som har drivits för långt. Det beror på att det har uppstått en brist på särskilt boende. Det är därför som vi vill åtgärda det genom att stimulera byggande också av särskilt boende. Men vi vill också se till att vi får en annan typ av boende på plats som kan vara en länk när man lämnar sitt ordinarie boende och flyttar till ett ställe där man både känner trygghet och har en social gemenskap.
Det som byggs tillgängligt och bra från början blir bra för alla parter. Därför är det naturligtvis självklart att nybyggnationen ska vara tillgänglig för personer med funktionsnedsättning. Men vi ska också titta på vad vi kan göra för att öka tillgängligheten i befintligt bostadsbestånd.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.