Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Tillsyn av HVB-hem och andra boenden för barn och unga

Interpellation 2010/11:242 av Hallengren, Lena (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2011-03-02
Anmäld
2011-03-02
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2011-03-04
Sista svarsdatum
2011-03-16
Besvarad
2011-03-29

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 2 mars

Interpellation

2010/11:242 Tillsyn av HVB-hem och andra boenden för barn och unga

av Lena Hallengren (S)

till statsrådet Maria Larsson (KD)

Barn och unga som är placerade på hem för vård eller boende (HVB-hem) är en särskilt utsatt grupp som samhället tagit över ansvaret för. När barn och unga placeras i HVB-hem befinner de sig ofta i en krissituation. HVB-hem drivs av många olika aktörer och det är av största vikt att samhällets tillsyn är noggrann och systematisk. Det handlar om utsatta barns framtid och samhället får inte svika sitt ansvar.

Den nationella tillsyn som gjordes för några år sedan visade på omfattande brister som måste tas på stort allvar. Bara ett femtiotal av mer än 350 granskade HVB-hem uppfyllde helt alla uppsatta kriterier. Resterande 300 HVB-hem behövde förbättras inom ett eller flera områden. Bristerna kunde i vissa fall vara mycket allvarliga. Det är helt oacceptabelt att barn, som samhället tagit över ansvaret för, inte får den omvårdnad och trygghet de har rätt till. Barnen måste kunna känna säkerhet och delaktighet i hur deras egen vård och behandling planeras och genomförs.

På förslag av regeringen har länsstyrelsernas sociala tillsyn under förra mandatperioden överförts till Socialstyrelsen. Sedan årsskiftet 2009/10 har Socialstyrelsen ansvar för att inspektera HVB-hem, LSS-boenden och institutioner som drivs av Statens institutionsstyrelse (Sis), exempelvis ungdomshem. Det uppsatta kravet är att ca 820 boenden (tillsynsobjekt) ska inspekteras två gånger per år. Men preliminära siffror som redovisades vid årsskiftet pekar på att myndigheten inte hinner med sitt beting. En tredjedel av tillsynsbesöken kunde inte genomföras 2010. Uppenbarligen har tillsynsreformen stressats fram och genomförts utan att Socialstyrelsen fått möjlighet till tillräckliga förberedelser. Detta innebär att de krav som samhället självt satt upp för granskning och tillsyn inte hålls och att en utsatt grupp i samhället inte får det skydd som en fungerande tillsyn av verksamheten innebär.

Min fråga till statsrådet är:

Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att Socialstyrelsen ska kunna genomföra sin tillsyn i enlighet med de krav som ställts upp?

Debatt

(10 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2010/11:242, Tillsyn av HVB-hem och andra boenden för barn och unga

Interpellationsdebatt 2010/11:242

Webb-tv: Tillsyn av HVB-hem och andra boenden för barn och unga

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Maria Larsson (Kd)
Anf. 52 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Lena Hallengren har frågat mig vilka åtgärder jag har för avsikt att vidta för att Socialstyrelsen ska kunna genomföra sin tillsyn i enlighet med de krav som ställts upp. Sara Karlsson har frågat mig om jag avser att ta några initiativ till att se över regelverket för tillståndsprövning avseende kompetenskrav och behandlingsmetoder. Sara Karlsson frågar också när ett förslag utifrån Barnskyddsutredningens betänkande från 2009 kan läggas fram. Jag har valt att besvara frågorna i ett sammanhang. Den statliga tillsynen är ett viktigt redskap för att kontrollera efterlevnaden av lagar och regler för vård i HVB och andra boendeformer som omfattas av tillsynen. Även kunskapsåterföring är en viktig del av tillsynen som ett stöd till verksamhetsutvecklingen. Under förra mandatperioden genomförde regeringen tillsynsreformen, i syfte att åstadkomma en stark och enhetlig tillsyn över hela landet. Socialstyrelsen tillfördes 62 miljoner kronor utöver de 195 miljoner som överfördes från länsstyrelserna när myndigheten tog över tillsynsansvaret. Reformen har också inneburit ökade befogenheter för tillsynsmyndigheten. Vad gäller barn och unga infördes bestämmelser om att Socialstyrelsen ska integrera ett barnrättsperspektiv i tillsynen samt att samtal ska föras med barnen och ungdomarna vid besöken. Det infördes också en bestämmelse om att HVB-hem ska tillsynas minst två gånger per år, varvid ett av besöken ska ske oanmält. Under föregående år inspekterades de flesta HVB-hem. Men Socialstyrelsen nådde inte målet för frekvenstillsynen, bland annat på grund av vakanser i tillsynsorganisationen. Socialstyrelsen har, som jag tidigare nämnde, tillförts resurser för att klara frekvenstillsynen. Jag förutsätter att myndigheten kommer att uppnå målen under 2011. Sara Karlsson tar upp frågan om kompetens och behandlingsmetoder inom HVB-vården. Det är flera faktorer som påverkar vården och omsorgen på HVB. Det handlar om tillståndsprövning men också om lagar och regler om vårdens innehåll, kommunernas upphandling och uppföljning av vården samt inte minst om tillsyn. Det finns i dag föreskrifter om att personalen ska ha lämplig utbildning och erfarenhet, handledning och kompetensutveckling. Det finns också föreskrifter om uppföljning och utvärdering av behandlingsmetoder samt föreskrifter om att verksamheten ska utvecklas i takt med ny lagstiftning, nya forskningsresultat och resultat från tillsynen. Socialstyrelsen har till uppgift att inspektera att dessa regler efterlevs. Men vården i HVB kan inte utvecklas enbart genom regler och förordningar. Det handlar också om att stödja utvecklingen av innehållet i vården på annat sätt. Regeringen stöder evidensbaserade metoder i socialtjänsten genom överenskommelsen med Sveriges Kommuner och Landsting om en evidensbaserad praktik. Från och med 2011 är stödet till evidensbaserade metoder för barn och unga i samhällsvård ett prioriterat område. I sammanhanget vill jag också nämna det upphandlingsstöd som SKL tagit fram för att stödja kommunerna att göra bra upphandlingar av HVB-vård. Avslutningsvis frågade Sara Karlsson när förslag från Barnskyddsutredningen kommer att läggas fram. Betänkandet innehåller flera förslag för att stärka barnrättsperspektivet och utveckla den sociala barn- och ungdomsvården. Betänkandet bereds inom Regeringskansliet.
Lena Hallengren (S)
Anf. 53 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Det är en mycket angelägen fråga som vi just nu debatterar. Frågan har också diskuterats i socialutskottet där vi har mött ungdomar som har samtalat med Barnombudsmannen, och vi väntar besök från Statens institutionsstyrelse. Barnombudsmannen har också kommit med en rapport som beskriver hur barn och ungdomar som tillbringat kortare eller längre tid på HVB-hem upplevde sin situation. Att bli omhändertagen kan upplevas på många olika sätt. Det kan ge avtryck för kortare eller längre tid i livet. I Vanvårdsutredningen kan vi se vilka följder det kan få om inte tillsynen hanteras på allra bästa sätt. Staten är skyldig att utöva tillsyn och ha en god kvalitet på den verksamhet som barn och ungdomar tvingas vistas i. Så sent som 2008 kom Socialstyrelsen med ganska mycket kritik efter att ha besökt färre än hälften av de då befintliga HVB-hemmen. Många fick kritik, närmare bestämt 144 av 156. All kritik var inte allvarlig, men flera hem fick stängas. Drygt ett år senare, 2009/10, övergick ansvaret för tillsynen till Socialstyrelsen. Att centralisera, få en mer samlad bild av tillsynen och lära av det som händer är klokt; det vill jag gärna säga. Vi är dock alla medvetna om att Socialstyrelsen inte klarar sitt uppdrag, vilket är ett stort problem. Socialstyrelsen besökte socialutskottet för inte så länge sedan och beskrev att man under 2010 inte hade klarat av att göra två besök, varav minst ett oanmält, hos merparten av HVB-hemmen. Man trodde inte att man skulle klara det under 2011 heller. Vi säger att vi ska prioritera barn och ungdomar, men på högsta nivå är man väl medveten om att det inte fungerar. Det är allvarligt. Maria Larsson säger i sitt svar att de flesta HVB-hem inspekterades under föregående år. Det räcker dock inte att de flesta HVB-hem inspekteras. Alla HVB-hem ska inspekteras. Under hur lång tid har Maria Larsson känt till att det är de flesta HVB-hem som inspekteras? Det betyder att de finns generationer av unga som vistas på HVB-hem utan att vi är riktigt säkra på vilken kvalitet som erbjuds där. Jag är också nyfiken på om det finns några tankar hos Maria Larsson på att införa öppna jämförelser för att på ett annat sätt kunna mäta den kvalitet som finns. Maria Larsson säger i Svenska Dagbladet: Det handlar om kvalitetsutveckling där olika kommuner har kommit olika långt. Jag har sett dessa brister under lång tid och bad därför Barnombudsmannen att prata med barnen själva. Jag uppmanar alla kommuner att vara noga med att välja boenden som ger en bra vård. Om ett hem inte fungerar bör man avsluta kontakten. Jag kan inte svära på att Maria Larsson är korrekt citerad, men detta stod i Svenska Dagbladet. Man kan inte testa ett boende, se om kvaliteten håller och sedan byta boende om det inte funkar. Det är en modell som vi har prövat på andra håll, men det här är alldeles för allvarligt för att göra så. Hur länge har Maria Larsson känt till att det finns HVB-hem som inte har fått något tillsynsbesök under 2010? Och hur ser Maria Larsson på det faktum att Socialstyrelsen gör bedömningen att man inte heller under 2011 kommer att klara av sitt åtagande om två besök, varav minst ett oanmält?
Sara Karlsson (S)
Anf. 54 Sara Karlsson (S)
Herr talman! Jag tackar Maria Larsson för svaret även om det lämnar en del övrigt att önska. Barn som omhändertas och placeras är vårt samhälles kanske mest utsatta barn. Rapporten från Barnombudsmannen är ingen trevlig läsning. Jag utgår från att Maria Larsson har tagit del av den och barnens och ungdomarnas berättelser om hur de kränkts, isolerats och förvägrats kontakt med sina föräldrar. För mig blir det uppenbart att det finns ett antal HVB-hem som inte fungerar och som rent av är skadliga för dessa barn och ungdomar. Det är inte heller första gången vi hör talas om brister inom den sociala barn- och ungdomsvården. Jag kan inte Socialstyrelsens riktlinjer och allmänna råd utantill. Jag har dock läst dem och tror att de och föreskrifterna skulle kunna göras tydligare. Kanske skulle kraven på extern handledning och på kompetensutveckling för personalen skärpas. Också kraven på relevanta behandlingsmetoder skulle kunna ses över. Föreskrifterna är ganska vaga - även om de finns, som Maria Larsson skriver i sitt svar. Herr talman! Låt mig ge ett exempel på hur det kan se ut. En metod som är vanlig på HVB-hemmen är teckenekonomi. Det handlar om att bygga ett system för att belöna önskvärt beteende och bestraffa icke önskvärt beteende. Vi ska såklart inte stå i kammaren och säga vilka metoder som ska användas i enskilda verksamheter, men jag får lite ont i magen av detta. Vi har sett det i nannyprogrammen på tv, och vi får uppmaningar att coacha våra barn med denna metod. Maria Larsson hänvisar i sitt svar till evidensen. Jag tror att det har varit en lite överdriven hajp kring evidensbaserade metoder, men det är klart att det ska finnas vetenskapligt stöd för de metoder som används. Det är oklart om teckenekonomi har något vetenskapligt stöd som effektiv metod, men den nämns som exempel på så kallad kontingensträning i Socialstyrelsens riktlinjer. Det ställer dock nya frågor. Ställs det krav på denna kompetens om teckenekonomi ska användas? Jag tror att många som jobbar på HVB-hem bara har ytliga kunskaper i kognitiv beteendeterapi och de olika grenarna inom det. Det är svårt att ha en heltäckande bild, men jag vet av egen erfarenhet att det finns HVB-hem med svåra målgrupper där man arbetar med KBT trots att personalen saknar den kompetens som krävs. Kanske är det just denna kombination som gör att teckenekonomi kan förvandlas till ett system som kränker barn och fråntar dem deras rättigheter, vilket påvisas i Barnombudsmannens rapport. Det är också oklart för mig hur höga krav som ställs på att metoden ska anpassas efter målgruppen. Om målgruppen innehåller personer som har kognitiva problem är denna typ av exercis kanske inte den allra mest lämpliga metoden. Jag anser att man behöver göra en översyn av riktlinjerna för tillståndsprövning. Det är dock möjligt att de är tillräckliga, som Maria Larsson menar. Då är i så fall tillsynen problemet, som Lena Hallengren var inne på. Den fungerade inte förra året, vilket Socialstyrelsen själv har framfört och som både Vårdförbundet och andra fackförbund slagit larm om. I Maria Larssons svar framkommer en förhoppning om att det blir bättre i år. Det får vi verkligen hoppas. Men jag förväntar mig att regeringen är beredd att agera om man ser att det inte blir så. Jag frågade om Barnskyddsutredningens betänkande och fick till svar att det bereds inom Regeringskansliet. Jag vill dock påminna om att betänkandet lämnades i juli 2009. Jag förväntar mig att ministern åtminstone kan ge några besked om vad som kommer att hända med det. Är det rimligt att anta att förslagen kommer att läggas fram? Och när tänker Maria Larsson återkomma?
Maria Larsson (Kd)
Anf. 55 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Kära Interpellanter! Jag skulle önska att vi hade kommit mycket längre med den sociala barn- och ungdomsvården. När jag övertog ansvaret för den 2006 hade HVB-hemmen kanske inte fått ett besök på de senaste fem åren. Det fanns inga jämförelser av kvalitet. Det fanns tillsynsuppdrag till de olika länsstyrelserna som alla rapporterade att det var en undermålig verksamhet. Min fråga tillbaka till er socialdemokrater är: Varför såg ni inte det då? Varför gjorde ni ingenting? Jag satte i gång ett stort utvecklingsarbete. Vi skärpte lagstiftningen när det gäller barns rättigheter i kontakter med socialtjänsten att få komma till tals, bli dokumenterade och få lämna sina lösningsförslag. Vi gjorde om hela tillsynsorganisationen med en huvudman. Vi poängterade för tillsynsorganisationen att det här är en så viktig verksamhet att det inte räcker att tillsyna varje HVB-hem en gång per år. Vissa hade inte fått besök på fyra eller fem år. Nu ska de tillsynas två gånger per år. Ett besök ska vara oanmält. Man ska alltid tala med barnen själva. Det hade man inte gjort under er regeringsperiod. Vi har gjort ett enormt förbättringsarbete. Jag kan ha visst överseende med att Socialstyrelsen inte lyckades fullt ut under samma år som man skapade den nya tillsynsorganisationen och skulle anställa ny personal eftersom det fanns vakanser. Men jag kommer naturligtvis inte att acceptera det för 2011. Vi har skrivit detta mycket tydligt för att den här verksamheten är så viktig. Det är ovanligt att man gör det. Det handlar om de mest sårbara i vårt samhälle. Det får inte vara dålig kvalitet på ett enda HVB-hem. Vi måste ha det tydligt och klart tillsynat. Dessutom har jag gett ett uppdrag om öppna jämförelser också inom den sociala barn- och ungdomsvården. Vi vill ha upp saker och ting på bordet. Varför gjorde ni aldrig det? Det är jag som har gett uppdraget till Barnombudsmannen att tala med barnen själva. Jag har också träffat dem. Det är viktigt att också ha deras berättelse. Varför gjorde ni inte det under er tid? Vi har gjort ett stort förbättringsarbete. Vi är inte färdiga. Jag menar att det fortfarande är alltför många barn som omhändertas. Det är för lite av preventionsinsatser och det är för få av de omhändertagna barnen som fullföljer sin skolgång. Det är fortsatt ett mycket stort problemområde. Jag vill be er att rannsaka er själva och se vad ni gjorde. Det här är ett område som vi behöver fortsätta att arbeta med länge.
Lena Hallengren (S)
Anf. 56 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Maria Larsson har all rätt att vara upprörd. Det är verkligen upprörande att den här verksamheten ser ut som den gör. Jag tycker att det är upprörande att socialutskottet får besök av ansvarig myndighet som säger att man inte har klarat av det under 2010 och att man troligtvis inte kommer att klara av det under 2011 heller. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att Maria Larsson efter snart fem år som ansvarig minister står i talarstolen och skyller på tidigare regeringar. Maria Larsson har haft fem år på sig. Jag säger inte att allt som har skett är fel, men jag är upprörd över de brister vi ser. Man kan naturligtvis skylla på myndigheterna och säga att de måste klara av det. Vad är det som brister? Vad är det som gör att de inte klarar av att göra sina två besök? Vad är det som gör att det finns barn och ungdomar som tillbringar år på HVB-hem utan att vi vet att de har en bra kvalitet? Hur många år ska det ta? Tar det till 2014, eller behöver Maria Larsson ännu en mandatperiod innan hon kan ta ansvar för verkligheten och de beslut hon själv fattar? Socialstyrelsen säger att man får så många nya tillsynsområden. Jag tror att man behöver fundera över det. Har Socialstyrelsen fått så många uppdrag att man inte riktigt hinner med? Socialstyrelsen antyder att man kanske måste prioritera om och prioritera ned andra tillsynsområden. Då kan tillsynen av hälso- och sjukvården drabbas. Det är allvarligt om man börjar välja mellan tillsynsområdena och lägger vårdanmälningar på hög för att man inte klarar av den stora arbetsbelastning som regeringen har lagt på en. Jag vill ha mer svar och mer ansvarstagande från Maria Larsson. Det är lätt att skylla på tidigare regeringar. Det kan vi ju alla göra, men det blir inte så konstruktivt och det leder knappast till en bättre kvalitet för de unga som vistas på HVB-hem. Vad säger Maria Larsson om att man börjar prioritera? Är det acceptabelt att resonemangen att prioritera mellan de tillsynsområden man har fått över huvud taget förs inom Socialstyrelsen? Hur länge har Maria Larsson känt till att det finns HVB-hem som inte har fått en enda tillsyn under innevarande år?
Sara Karlsson (S)
Anf. 57 Sara Karlsson (S)
Herr talman! Maria Larsson står här och talar upprört om hur det var när hon tog över. Jag är medveten om att det har tagits bra initiativ, som till exempel att man ska prata med barnen och lyssna på barnen och ge det i uppdrag åt Barnombudsmannen. Men hur länge tänker den här regeringen skylla på den förra regeringen? Någon gång får det väl ändå vara nog. Maria Larsson påpekade att man har gett i uppdrag åt den nya tillsynsorganisationen att prata enskilt med barnen. Där snuddar man vid det som Barnskyddsutredningen är inne på, nämligen att barn ska ha rätt till en egen samtalskontakt. Vad innebär barnrättsperspektivet i tillsynen? Det vore intressant om Maria Larsson kunde utveckla det. Får barnen rätt till samtal på hemmet eller utanför hemmet? Det påverkar ju möjligheten att vittna om vad man upplever på hemmet. Jag vill ta upp en annan sak som vi har varit inne på när det gäller en del andra områden som skola och annan vård och omsorg. Det här är faktiskt en marknad, kanske mer än andra marknader såsom skolan. Mellan 80 och 90 procent av HVB-hemmen drivs av vinstdrivande privata företag. När det gäller till exempel friskolan diskuterar vi om det kan påverka kvaliteten. Det kanske vi borde diskutera även när det gäller de här barnen som på många sätt är betydligt mer utsatta än barn i skolan. Det pågår en utredning om hur man ska reglera vinstuttaget i friskolorna. Det har faktiskt Maria Larssons allianskollega tagit initiativ till. När får vi se ett liknande initiativ när det gäller den här marknaden? Det kanske också på det här området kan finnas en risk att man tummar lite på kvaliteten för att plocka ut vinst. Tror inte Maria Larsson det? Riktlinjerna är ganska vaga. Det finns inga riktlinjer för bemanning till exempel, och riktlinjerna för kompetensutveckling är ganska vaga. Sådant kostar pengar och det kanske är något man tummar på för att kunna plocka ut vinst. Ser inte Maria Larsson de riskerna, eller när kommer det initiativet?
Maria Larsson (Kd)
Anf. 58 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Det är häpnadsväckande att höra ett tidigare statsråd vara upprörd över att HVB-hemmen bara fick ett besök under 2010 när de under hennes regeringstid knappt fick ett besök vart femte år. Det får vara lite sans och måtta i argumentationen! Det är inte relevant att framföra den typen av kritik när man har så mycket i sin egen påse. Varför gjorde ni inte mer? Det hade varit angeläget att Socialdemokraterna hade bedrivit ett utvecklingsarbete för de här barnens skull. Ni struntade i det. Det finns inga öppna jämförelser från er tid. Det finns ingen fungerande tillsyn från er tid. Det blir inte det om man får besök på ett HVB-hem vart fjärde eller femte år. Ni hade inte beställt någon utredning om en ny tillsynsorganisation. Vi fick tillsätta den först. Som Lena Hallengren vet tar det tid att göra en utredning. Den ska sedan remitteras. Det ska skrivas lagrådsremiss och propositioner och sedan ska det vara ett ikraftträdande. Hela det arbetet lyckades vi med under den förra mandatperioden. Därför kunde lagstiftningen träda i kraft den 1 januari 2010, och därför har vi i dag helt andra förutsättningar att granska varje HVB-hem. Det är uppdraget till Socialstyrelsen. Man lyckades inte med frekvenstillsynen samtidigt som man rekryterade personal förra året. Resurserna finns; dem har vi tillfört för att man ska klara tillsynen. För mig är detta ett prioriterat område. Det handlar om barn och ungdomar som lever i utsatthet. De ska veta att det finns en tillsynsorganisation och att någon kommer att besöka dem och att de får möjlighet att komma till tals. Socialstyrelsen har ett direktnummer som alla barn kan ringa för att få en kontakt. Det är ett speciellt telefonnummer. Alla ska få information om sina rättigheter. Barnskyddsutredningen har förslag om att varje socialsekreterare har ett särskilt åtagande att besöka och följa upp varje placerat barn. Detta är också en utredning som jag har beställt för att stärka barns rättigheter när de är i en utsatt situation i deras kontakter med myndigheter. Detta är ett hjärteområde för mig. Det är också ett hjärteområde att se till att färre barn omhändertas. Det är ett hjärteområde att se till att de barn som har en utsatthet får en fullföljd skolgång därför att vi vet att det förbättrar deras framtidsmöjligheter betydligt. Detta är förbättringsområden där jag arbetar vidare. Men stå inte här och var så otroligt kaxiga när ni har ett sådant förflutet i bagaget och inte gjorde det som ni skulle. Vi har startat ett arbete, vi kommer att fortsätta med det, och vi vill förbättra situationen. Här finns en hög ambitionsnivå. När det gäller Barnskyddsutredningen hoppas jag kunna lägga fram en proposition inom en inte alltför avlägsen framtid eftersom det finns många viktiga förslag i den som ytterligare kan stärka barns rättigheter.
Lena Hallengren (S)
Anf. 59 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Det finns all anledning att fundera över om man får ha interpellationsdebatter i kammaren eftersom det har funnits socialdemokratiskt styre i detta land vid olika tillfällen. Men jag tänkte nog fortsätta både denna debatt och andra debatter. Sedan hoppas jag att regeringen tar ansvar för det som man har vunnit två val för att genomföra. Helt uppenbart finns det stora brister. Jag hör att Maria Larsson brinner för frågorna. Det tycker jag är positivt. Men jag fick inte riktigt något svar på frågan om det är okej att Socialstyrelsen börjar prioritera. Jag är nämligen bekymrad över att Socialstyrelsen får väldigt många uppdrag. Minister efter minister står här i talarstolen och säger: Det ska Socialstyrelsen hantera. Den tillsynen ska fungera. Vi kanske har gjort det snabbt, men det är för att vi är ivriga. Vi vill att mycket ska hända. Vi vill se förändring. Vi skickar mer resurser. Ändå är faktum att högarna växer när det gäller anmälningar om brister i vården. Ansvariga på Socialstyrelsen säger själva att man nu kanske måste fundera över hur man ska prioritera i sitt ansvar när man också får ansvar för till exempel tillsyn av personlig assistans. Det är väldigt mycket som läggs på en och samma myndighet. Det är möjligt att Maria Larsson inte alls delar denna oro. Men om hon gör det skulle jag känna mig lite lugnare. Om en myndighet har för mycket att göra och börjar prioritera är det nämligen allvarligt. När det återigen gäller HVB-hemmen kommer vi att fortsätta att följa frågan. Vi kommer att fortsätta framföra den kritik som vi tycker är relevant att rikta mot dem som är ansvariga för en verksamhet som har bara ett eller två besök. En del har inte ens något besök. Jag vill avsluta med att säga att jag är mycket glad över att Maria Larsson fångar upp och säger att Öppna jämförelser är någonting som man arbetar med. Det är ingenting som har nått ut än. Men jag tycker att det är positivt, och jag hoppas få följa detta arbete.
Sara Karlsson (S)
Anf. 60 Sara Karlsson (S)
Herr talman! Jag skulle vilja invända lite mot det som Maria Larsson sade. Hon sade att barnen ska veta att det finns en fungerande tillsynsorganisation. Jag skulle vilja säga att de inte bara ska veta det. De ska också kunna känna sig trygga där de är, och de ska veta att det ställs krav på de verksamheter där de är därför att det är så viktigt. Det handlar också om i vilken ända man ska jobba i. Tillsynsorganisationen är naturligtvis mycket viktig. Där har regeringen inte riktigt lyckats. Men det är också viktigt att jobba i andra ändan, alltså när det gäller vilka krav som man från början ställer på de verksamheter som ska få öppna. Annars blir det så att man på något sätt förlitar sig på att någon ska våga ställa sig upp och slå larm. Men vi vet att personalen i dessa privata företag inte har meddelarfrihet. Många är rädda för att prata om hur situationen faktiskt är i dessa verksamheter. Vi ska också komma ihåg att även om det finns rutiner för anmälningar som dessa barn kan använda sig av handlar det om väldigt utsatta och utlämnade barn som inte alltid har så många kontaktytor mot omvärlden. Vi har fått höra att de till och med skärs av ibland när barnen inte har skött sig. Barnen är också i en beroendeställning i förhållande till personalen. Ska vi verkligen lägga över detta ansvar på dessa barn för att de ska skydda sig själva mot kränkningar och övergrepp? Det är inte rätt. Vi måste jobba i båda ändarna, Maria Larsson.
Maria Larsson (Kd)
Anf. 61 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Socialstyrelsen får naturligtvis resurser för de uppdrag som vi ålägger den, och då ska dessa uppdrag fullföljas. När det gäller Öppna jämförelser är det ett uppdrag som har getts till Socialstyrelsen att ta fram kriterier där vi kommer att börja mäta på precis samma sätt som vi har gjort inom äldreomsorgen. Detta borde ha gjorts mycket tidigare. Men den tidigare socialdemokratiska regeringen har struntat i att få upp saker på bordet. Men vi gör det därför att vi vill veta hur tillståndet i landet är. Herr talman! Låt mig också nämna några ytterligare saker som är på gång. Vi gav Socialstyrelsen i uppdrag den 17 februari i år att ta fram ett program för säkerhet och trygghet för placerade barn och unga. Vi har i ett samarbete med SKL tillsatt regionala utvecklingsledare inom den sociala barn- och ungdomsvården. Det tror jag är mycket viktigt för att kommunerna ska ha tillgänglig kunskap och kunna utveckla sitt arbete med bra uppföljningssystem. Socialstyrelsen har också en pågående försöksverksamhet med särskilda tillsynsombud för barnen i några kommuner. Det är totalt 60 barn som ingår i denna försöksverksamhet. Vi får se hur detta faller ut, om barnen och ungdomarna kommer till tals på ett bättre sätt och om detta är ett mervärde för dem. Det mäts utifrån ett barnperspektiv. Vi har från den 1 juli en lex Sarah som gäller hela socialtjänsten med en anmälningsskyldighet för alla delar och verksamheter. Vi har också ett arbete på gång på Socialstyrelsen för att ta fram ett bra underlag för hur man bäst tar till vara barnets berättelser för att tillgodose att barns bästa verkligen framhålls och alltid åberopas inom ramen för socialtjänstens arbete. Det är väldigt mycket verksamhet som pågår. Det är många förbättringar som vi har satt i sjön. Men jag upprepar att det kommer att finnas betydligt mer kvar att göra. Men detta är ett prioriterat område, och vi arbetar oförtrutet vidare.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.