Tillvaratagande av nyanländas kompetens
Interpellation 2009/10:320 av Astudillo, Luciano (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-03-30
- Anmäld
- 2010-04-01
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2010-04-14
- Sista svarsdatum
- 2010-04-15
- Besvarad
- 2010-04-30
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 30 mars
Interpellation
2009/10:320 Tillvaratagande av nyanländas kompetens
av Luciano Astudillo (s)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Utvecklingen under 2000-talets inledande högkonjunktur kom inte Sveriges invandrade akademiker till del. I en undersökning som fackförbundet Jusek gjort framgår att skillnaderna mellan samhällsvetare med svensk respektive utländsk bakgrund har ökat. 50 procent av de högskoleutbildade samhällsvetarna med utländsk bakgrund hade arbetsuppgifter som krävde högskoleutbildning 2007. Det är en minskning med 6 procentenheter sedan 2001. För den svenska gruppen hade däremot andelen ökat med 5 procentenheter till 85 procent under samma period. Samma negativa utveckling går att se på lönesidan.
En trolig anledning är den undermåliga arbetsmarknadsintroduktionen. Individens kompetens och erfarenheter slösas helt enkelt bort. Nu avser regeringen att lägga om politiken för nyanlända. Arbetsförmedlingen får ett huvudansvar för etableringen, vilket är positivt.
Men mot bakgrund av tidigare erfarenheter vill jag fråga arbetsmarknadsministern:
Vilka åtgärder avser arbetsmarknadsministern att vidta för att säkerställa att individens kompetens tillvaratas även efter att den så kallade etableringsplanen löpt ut?
Vilka åtgärder avser arbetsmarknadsministern att vidta för att säkerställa att valideringen av akademikers examina sker på ett enhetligt och rättssäkert sätt?
Vilka insatser avser arbetsmarknadsministern att göra i avsikt att bygga ut yrkessvenskan för invandrarakademiker runt om i landet?
Debatt
(8 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:320
Webb-tv: Tillvaratagande av nyanländas kompetens
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:113 Fredagen den 30 aprilProtokoll 2009/10:113 4 § Svar på interpellation 2009/10:320 om tillvaratagande av nyanländas kompetens
Protokoll från debatten
Anf. 10 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Luciano Astudillo har frågat arbetsmarknadsministern vilka åtgärder han avser att vidta för att säkerställa att individens kompetens tillvaratas även efter att den så kallade etableringsplanen löpt ut och för att säkerställa att valideringen av akademikers examina sker på ett enhetligt och rättssäkert sätt. Vidare har Luciano Astudillo frågat vilka insatser arbetsmarknadsministern avser att göra i avsikt att bygga ut yrkessvenskan för invandrarakademiker runt om i landet. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Jag kan försäkra att regeringen delar den uppfattning som Luciano Astudillo framför, att arbetsmarknadsintroduktionen för nyanlända varit undermålig. Det har lett till ett oacceptabelt slöseri med nyanländas kompetens och samhällets resurser. Den reform för nyanländas etablering som regeringen genomför syftar till att komma till rätta med tidigare missförhållanden på området. Jag är glad över att Luciano Astudillo och Socialdemokraterna numera delar regeringens uppfattning att Arbetsförmedlingen bör ha huvudansvaret för etableringen.
De nyanlända som omfattas av reformen har rätt till en individuell etableringsplan som kan omfatta två år. Under den perioden får individen del av ett förstärkt stöd från staten i syfte att snabba på arbetsmarknadsetableringen. Insatserna ska utgå från tidigare utbildnings- och yrkeserfarenhet. När tiden för etableringsplanen har löpt ut upphör det förstärkta stödet. De som fortfarande är utan arbete kommer dock att ha fortsatt full tillgång till hela det offentliga utbudet av utbildningar, arbetsmarknadsinsatser, rehabilitering och så vidare, på samma villkor som alla andra invånare i landet.
Högskoleverkets arbete med bedömning av utländska utbildningar är ett viktigt instrument för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden för personer med utländsk högre utbildning. Regeringen har gett Högskoleverket ett förtydligat uppdrag att vidareutveckla metoder för bedömning av utländsk utbildning. Högskoleverket ska inom ramen för detta arbete samverka med andra myndigheter såsom Verket för högskoleservice, Statens skolverk och Myndigheten för yrkeshögskolan samt universitet och högskolor, i syfte att förbättra och stärka samordningen av bedömning av utländsk utbildning. Myndigheterna arbetar nu tillsammans för att förbättra och stärka samordningen av bedömning av utländsk utbildning, bland annat genom att skapa en kunskapsbank med erfarenheter av arbetet. Syftet är att skapa enhetliga, rättssäkra och snabba bedömningar av utbildningarna. Uppdraget ska redovisas i årsredovisningen för 2010.
Ett nytt elektroniskt ärende- och dokumentationssystem har bidragit till att antalet avslutade bedömningsärenden har ökat. Enbart under 2009 avgjorde Högskoleverket 4 804 ärenden och utfärdade 3 495 bedömningsutlåtanden över utländska akademiska examina. Det innebär att närmare 600 fler personer fick ett bedömningsutlåtande under 2009 jämfört med året innan.
År 2007 lanserade Högskoleverket den så kallade bedömningsportalen. Portalen är en webbtjänst för alla som arbetar med bedömning av utländsk utbildning på universitet och högskolor, i kommuner eller hos Arbetsförmedlingen. Portalen ger vägledning i bedömningsarbetet, bland annat genom information om de bedömningar som Högskoleverket har gjort.
Regeringen har gett Myndigheten för yrkeshögskolan ansvaret för att samordna och stödja en nationell struktur för validering. Myndigheten ska också, i samverkan med berörda myndigheter, främja utbildningsväsendets och branschernas medverkan när strategier, metoder och information inom valideringsområdet utvecklas. Myndigheten för yrkeshögskolan har också fått öronmärkta medel för validering av utländsk yrkeskompetens.
Regeringen delar uppfattningen att svenskundervisningen för invandrare så långt som möjligt bör anpassas efter individens förutsättningar och intressen. De yrkesinriktade sfi-utbildningar som en del kommuner anordnar är goda exempel på detta. Regeringen uppmuntrar en fortsatt utveckling av undervisningens kvalitet och har bland annat öronmärkt medel för kompetensutveckling av sfi-lärare. Stockholms universitet har också tagit initiativet till den första specifika utbildningen i Sverige för lärare inom sfi. Utbildningen planeras starta hösten 2010.
Regeringen anser också att ett system med sfi-peng väsentligt skulle kunna höja kvaliteten, flexibiliteten och individanpassningen inom sfi. Regeringen avser därför att ta fram ett förslag till hur ett system med sfi-peng ska utformas.
Regeringen är medveten om att sfi-utbildningar ofta förutsätter samarbete mellan flera kommuner för att ett tillräckligt elevunderlag ska kunna uppnås. I fjärde paragrafen i den nya lagen om etableringsinsatser anges att länsstyrelserna ska främja samverkan mellan berörda kommuner och myndigheter, företag och organisationer som anordnar aktiviteter för nyanlända. Länsstyrelserna har också tillgång till medel som kan användas för regional samordning av etableringsinsatserna, inklusive sfi.
Anf. 11 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka integrationsministern för svaret.
Med all respekt för Nyamko Sabuni hade jag verkligen sett fram emot ett samtal med Sven Otto Littorin om de här frågorna. Den reform ni genomför lämnar ju i praktiken över det viktigaste ansvaret för etableringen av nyanlända till hans departement och de myndigheter han rår över. Men nu tar vi ett samtal med Nyamko Sabuni. Det är lika roligt och intressant varje gång.
Utgångspunkten är följande. Under många år har vi i Sverige varit väldigt dåliga på att ta vara på den kompetens och de utbildningar nyanlända människor har med sig från andra länder, något som nu senast redovisades av fackförbundet Jusek i en väldigt spännande rapport. Skälen till det är många - långa asylprocesser, onödigt lång väntan på att komma i gång med introduktion och att lära sig språket, otillräcklig individualisering och specialisering i svenskutbildningarna samt bristande engagemang och i det närmaste obefintlig närvaro från Arbetsförmedlingen.
År 2007 var det så allvarligt att SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, slog larm om att den nuvarande regeringens politik inte stöttade nyanlända. Så lite som två av tio nyanlända som skrevs in på Arbetsförmedlingen fick någon hjälp över huvud taget.
Dessa brister har givetvis missgynnat alla människor som kommer till vårt land oavsett utbildningsbakgrund. De har särskilt missgynnat dem som har väldigt låga utbildningar men också akademiker.
Den här debatten skjuter in sig just på gruppen nyanlända akademiker. Anledningarna till det är flera. Först och främst borde rimligtvis människor som har mycket utbildning och kompetens med sig i bagaget vara lättare att få in i samhället. Vidare är detta en av de största grupperna. Nyanlända med akademisk bakgrund var den största gruppen 2007 och 2008. Det är alltså en viktig grupp människor som kommer in i vårt land. Dessutom är det dyrt med utbildning, och har människor med sig en utbildning borde vi vara bättre på att ta vara på den. Det finns alltså flera skäl till att detta är en viktig grupp.
Den här debatten har också en utgångspunkt i reformen att flytta ansvaret till Arbetsförmedlingen. Även om vi välkomnar den finns det väldigt många brister, och det är dem jag pekar på i interpellationen och i den här debatten. Låt mig ta ett par exempel.
Ta etableringslotsarna, en reform som regeringen genomfört. Dessa kommer att få full ersättning bara om den nyanlända får arbete under de två åren. Vad säger det? Jo, den incitamentsstruktur som regeringen nu bygger in kommer att leda till att vi får fler högutbildade som blir taxichaufförer, som öppnar pizzerior och städfirmor eller som jobbar inom de branscherna. Jag välkomnar och hyllar alla de människor som gör det, men de facto är incitamentsstrukturen sådan.
Ta kompletterande utbildningar. Ja, det finns många goda exempel på sådana, men de är alldeles för få. Dessa utbildningar är öar, trots att denna grupp som sagt är en av de största.
Ta valideringssystemet. Det spretar. I flera insatser utföll validering med olika mål. Visst är det så att Myndigheten för yrkeshögskolan har fått ett samordnande ansvar, men det avser validering utanför den akademiska utbildningen, inte för alla.
Anf. 12 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Det är naturligtvis med viss bävan man kastar sig in i en debatt med så utomordentligt lysande företrädare för svenskar som är födda i helt andra länder. För oss som är födda i antingen Uddevalla eller Eksjö är det en stor ära att få delta i denna typ av debatt i Sveriges riksdag. Detta är nämligen en av de allra viktigaste debatterna vi har i Sverige.
Vi ser just nu runt om i Europa fruktansvärda scener när det gäller hur man betraktar främlingar. Vi har debatten i Storbritannien, som borde handla om annat. Vi har ett val i Holland som man kan redan nu kan känna rysningar inför. Vi har sett det i Belgien, och vi ser det i Ungern och Österrike. Därför är det naturligtvis otroligt viktigt - och det kanske är det allra mest centrala - hur vi ser på de människor som kommer till vårt land och som alla vi som är eniga här välkomnar. Vi välkomnar inte minst Luciano Astudillos ordval om att vi ska ha ett samtal om detta, för det är otroligt viktigt.
När vi ser på vilka människor det är som kommer från andra länder ser vi att det är sådana som har brutit upp. Det är det viktigaste. Det är ett oerhört stort steg för varje människa att bryta upp från den hemmiljö, god eller dålig, man har haft för att kasta sig ut i världen. Det är min erfarenhet, fru talman, att alla de människor som kommer till vårt land har väldigt höga ambitioner att etablera sig på det ena eller det andra sättet i vårt land. Här måste jag säga att jag inte tycker att vi har lyckats särskilt väl.
När det gäller just ordet "kompetens" kan vi som Luciano Astudillo säga - och det håller säkert statsrådet också med om - att vi dess värre har en alltför välutbildad taxiförarkår i det här landet. Vi har alla upplevt att det är på det sättet. Just den kompetens man för med sig till det här landet har vi väldigt svårt att ta hand om. Det har naturligtvis att göra med språkkunskaperna. Det är svårt att etablera sig på arbetsmarknaden med bristande språkkunskaper.
Man kan dock vända på detta. I Stockholms län har vi haft ett folkpartistiskt program kallat Jobbiga gruppen, där jag har varit ordförande. Statsrådet har ännu inte blivit bekant med detta, men vi håller på med det. Vi har tittat på hur vi utöver den förmedlingsverksamhet Arbetsförmedlingen har ska kunna ta till vara just denna kompetens och återföra den språkkunskap vi har så rikligt av i Sverige. Det finns också kulturell och kommersiell kännedom om andra länder. Jag tror att inte minst småföretagsamheten skulle kunna dra nytta på många olika sätt.
Här har vi ett område där Arbetsförmedlingen kanske inte är den yttersta kompetensen. Vi kanske i stället måste se ytterligare möjligheter. Det handlar inte heller om sfi, utan detta är ett tredje område. Hur tar man till vara denna kompetens? Det gäller inte minst inom kommersiell verksamhet där man arbetar mot andra länder och företag som vi svenskar med våra begränsade språkkunskaper inte riktigt känner till. Här tror jag att det oavsett vilken regering vi har finns väldigt mycket att göra framöver.
Fru talman! Jag vill avsluta så som jag alltid brukar göra. Den främlingsfientlighet vi ser är förskräcklig. Jag brukar ha ett litet talesätt, och det är så här: Den främling du ännu inte mött kan i morgon vara din bästa vän. Jag tror att det är ett väldigt klokt sätt att se på hur vi ska betrakta dem som inte är födda i Uddevalla eller Eksjö.
Anf. 13 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Luciano Astudillo beskriver de olika problem som finns i mottagandet av nyanlända, och jag delar i många stycken denna historiebeskrivning. Insatser har satts in för sent, och insatser har inte varit anpassade till individernas behov och förutsättningar. Jag delar också uppfattningen att Arbetsförmedlingen inte alltid har tagit sitt ansvar.
Till Arbetsförmedlingens försvar kanske man ska säga att det aldrig har funnits konkreta direktiv om hur de ska ta ansvar för de nyanlända. Framför allt har det heller aldrig funnits resurser för att göra det. Jag tror nämligen att det behövs resurser om man ska ta hand om, hjälpa och stödja en grupp människor som varken har språket eller arbetsmarknadserfarenhet från den svenska arbetsmarknaden. Detta är någonting som inte har funnits på plats tidigare. Nu finns det dock där, och jag är övertygad om att Arbetsförmedlingen nu kommer att sköta sin uppgift på ett bra sätt.
När det gäller Juseks rapport delar jag inte slutsatsen, som jag har läst delvis i rapporten men också i artiklar, om att etableringstiden är så kort att det kommer att vara till nackdel för många akademiker. Jag tror att etableringstiden ska vara så kort som möjligt med dessa starka insatser. Det viktiga är att insatserna kommer i tid. Insatserna är individuellt anpassade, och efter dessa två år ska man kunna ta del av den generella politiken. Där är det viktigt att den generella politiken faktiskt tar hänsyn till de behov som relativt nyanlända till vårt land har. Att ha introduktionstider som sträcker sig över fem, sex eller sju år tror jag dock bara är olyckligt för både den enskilde och samhället i stort.
När det gäller oro för lotsar och det incitamentsystem vi har för utbetalningar av ersättningar får vi väl följa upp och se hur det går, men jag ser att det finns många olika aktörer som har goda incitament med det system vi bygger - Arbetsförmedlingen och också den enskilda lotsen. Det allra viktigaste här är dock att en etableringsplan och de insatser som finns i den kommer att ställas upp av Arbetsförmedlingen i samarbete med den enskilde nyanlände och att den kanske så småningom kompletteras med hjälp av lotsen när man väl har valt en och kanske ser andra möjligheter.
Det vore jättekonstigt om man först har en etableringsplan med etableringsinsatser som kanske handlar om kompletterande högskoleutbildningar för att sedan bara strunta i det man har gjort och hamna i lågkvalificerade jobb. Återigen: Det är inte alls fel att kanske börja där för att kunna börja försörja sig och få in en fot på arbetsmarknaden, men jag ser inte att den risken är överhängande om etableringsplanen tar fasta på individuellt anpassade insatser. Då är detta det mål man har fastställt från Arbetsförmedlingens, den enskildes och lotsens håll som man ska leva upp till.
I övrigt försökte jag tala om att valideringssystemet behöver utvecklas och byggas ut, och det är precis det arbete som pågår. Jag läste upp en massa åtgärder som pågår och flera olika aktörer som är inblandade, men samverkan måste också fungera på ett bättre sätt. Fler får sina utbildningar validerade. Många gånger har problemet varit att den enskilde kanske inte har haft information om vart man ska vända sig för att få sin utbildning validerad, eller också har man funnit att utländska utbildningar inte riktigt motsvarar de svenska. Då har man behövt studera i många år, och många har valt bort att behöva komplettera sina utbildningar med två eller tre år när de anser att de redan har jobbat och praktiserat.
Jag tror dock också att vi behöver bli ännu bättre på validering och framför allt på att bygga ut kompletterande utbildningar. Ju bättre vi är på att ha individanpassade åtgärder, desto bättre kommer vi också vara på att sätta in resurser där de behövs som mest. Det är min övertygelse.
Anf. 14 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Först har jag några reflexioner kring Gunnar Andréns inlägg. Det är så att synsätt är viktiga, och jag betraktar enligt mitt synsätt definitivt inte Nyamko Sabuni som en främling utan som ett svenskt statsråd. Man får nog fundera på hur man väljer orden.
Entreprenörskap är också viktigt. Därför har vi i vårt nya förslag sagt att vi särskilt vill se ett spår som vi kallar Svenska för företagare. Vi har också lagt fram förslag i kammaren om riskkapitalavdrag, vilket skulle vara särskilt gynnsamt för denna grupp. Ofta saknar man den förankring och de nätverk på arbetsmarknaden som gör att man kan få till pengar för att få i gång ett företag. Det finns mycket vi kan göra på detta område. Det är bara att följa de förslag vi har lagt fram. Då skulle vi förbättra villkoren även för dem som vill starta och driva eget företag och ser det som en möjlighet att starta upp igen här i Sverige.
Nyamko Sabuni missar poängen med denna debatt. Poängen är inte i första hand att se alla de historiska problem som har varit. Jag tror att Nyamko Sabuni delar grundsynen att för lite har gjorts och att fel insatser har gjorts. Poängen är i stället att skjuta in sig på de problem och brister som finns i de reformer regeringen nu verkställer.
Etableringslotsarna igen: Det är problematiskt att man kommer att ha ett betalningssystem som premierar att lotsarna sätter människor i arbetet och inte uppmuntrar dem till kompletterande utbildningar. Risken är uppenbar att människor med höga utbildningar och långa erfarenheter hamnar i en situation där det är bättre för dem att snabbt komma in i ett arbete, vilket som helst, än att ta vara på den erfarenhet de har med sig.
När det gäller svenska för invandrare tycker jag att det är bra att Stockholms universitet höjer kvaliteten. Det har varit väldigt mycket av experimenterande. Nu ska ni verkställa reformen om sfi-peng och sfi-bonus. Det är ett massexperimenterande. Sfi-bonus ska ni införa trots att de utvärderingar som gjorts pekar mot att det inte ger bättre resultat. Nej, resurserna borde i stället användas för att bli bättre på att specialisera, individualisera och yrkesanpassa de svenskundervisningar som finns.
Vi socialdemokrater ser gärna att man gör det som en del av det statliga ansvaret så att vi samlar resurserna på samma nivå. Kanske Arbetsförmedlingen ska vara ansvarig för det, så att vi har resurserna och tidigt och snabbt kan genomföra etableringen så att man kommer i gång så fort som möjligt.
Valideringen är ett stort problem. Det spretar som sagt fortfarande; vi vill se en annan ordning. Vi vill peka ut en myndighet som får ett särskilt förordnande att samordna all form av validering, både för dem som har yrkeskompetens eller gymnasiekompetens och för dem som har högre utbildning. Vi måste ha tydligare direktiv, kvalitetssäkra dem och göra dem rättssäkra. Då behövs det en starkare styrning och samordning.
Beträffande reformen kan vi konstatera att det är bra att Arbetsförmedlingen får ett tydligare ansvar. Det är också bra att den här regeringen till sist vaknar upp och inser att man inte kan dränera Arbetsförmedlingen på resurser. När människor har vänt sig till Arbetsförmedlingen har de inte fått det kvalificerade stöd som de har rätt till för att komma i arbete. Det gäller inte bara nyanlända, utan det gäller alla som hamnat i en svår situation med arbetslöshet i krisen och även tidigare. Det är bra att man inser att det kommer att behövas resurser för att klara en snabb etablering.
Anf. 15 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Tillbaka till frågan om lots: Det är valfritt om man vill ha lots eller inte. Väljer man en lots som man märker vill få in en på ett arbete som man är överkvalificerad för samtidigt som man har en etableringsplan som innehåller etableringsinsatser som inte alls pekar åt det håll som lotsen vill föra en är det alltid möjligt för den enskilde att backa ur. Jag är övertygad om att i ett lotssystem där man upphandlar efter meriter kommer den enskilde att ha möjlighet att bedöma vilken lots som verkar vettig, vilken lots verkar ge det stöd och den hjälp som den enskilde behöver.
Det finns ingen som tvingas välja lots, utan lots är ett sätt att föra in en kontakt in till samhället, ett socialt kontaktnät utöver myndigheter. Det är alldeles för mycket myndighetskontakter för de nyanlända. Någonstans måste det civila samhället, och i det här fallet är en lots en del av det, få en möjlighet att komma in så att den enskilde får en annan kontakt än det som man möter i myndighetspersonal. Men det kommer som sagt att vara valfritt om man vill ha en lots eller inte, och man kan alltid lämna eller byta i den mån man vill det.
Vi håller med om att sfi ska individualiseras. Jag tror att sfi-peng är ett bra sätt att se till att den enskilde själv kan välja utbildning. Det uppmuntrar i sin tur till olika typer av svenska för invandrare. Jag ser gärna yrkessvenska eller företagarsvenska, och detta kan skapas med hjälp av en sfi-peng.
Luciano menar att de problem vi beskriver inte kommer att lösas med propositionen om etableringar. Jag vill påpeka att propositionen kommer att lösa många av problemen. Det är bara en början, inte ett slut, utan mer måste göras.
Det här är inga nya problem. Detta var verklighet redan 1994 - för att ta den senaste period Socialdemokraterna styrde. Åren 1994-2006 diskuterade vi alla dessa problem, men ingen socialdemokratisk regering tog initiativ till att försöka förbättra och förändra. Nu tar vi ett initiativ. Vi har suttit i tre år, snart fyra, och nu finns det en proposition på plats. Det här måste få implementeras och genomföras innan vi vet vad som fungerar eller inte.
Det finns ingenting som säger att reformer inte kan förändras med tiden, beroende på hur de faller ut. Det kommer att vara viktigt att följa upp detta arbete. Därför är det viktigt att staten tar över huvudmannaansvaret, och Arbetsförmedlingen utpekas som den ansvariga myndigheten.
I övrigt när det gäller validering och samordning har Högskoleverket och yrkeshögskolan ett samordnande ansvar. Där har vi det samordnande ansvar som Luciano Astudillo efterfrågar. Jag menar fortfarande att systemet behöver bli bättre. Det pågår ett utvecklingsarbete på detta område. Det kommer att vara bra både för den enskilde och för samhället i stort när vi blir effektivare på att validera och bättre förstår de utländska akademiska utbildningarna.
Detta arbete pågår, Luciano Astudillo. Låt oss följa upp det, så får vi se hur det så småningom faller ut.
Anf. 16 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Jag tror inte att det tjänar syftet att peka ut vems fel allting har varit. Det blir en debatt på låg nivå. Jag tror att det är bättre att ta ansvar och se: Hur går vi vidare? Där säger vi att det är bra att Arbetsförmedlingen får ett tydligt ansvar för etableringen. Men så pekar vi på alla de brister som finns i den reform som genomförs. Ett steg framåt legitimerar inte att vi samtidigt tar flera steg tillbaka - lotssystemet, sfi-bonussystemet, att man dränerat Arbetsförmedlingen på resurser för att kunna erbjuda kvalitativa yrkesutbildningar, att man har ganska låga utbildningsambitioner och att det är alldeles för lite kompletterande utbildningar trots att den här gruppen är så stor.
För att sammanfatta det regeringen gör med sina etableringsplaner och sin politik kan man känna att det inte kommer att gå så mycket bättre. Utan ett system för en fungerande nationell kvalitetssäkrad validering, utan resurser till Arbetsförmedlingen för aktiva insatser, utan tillräckliga utbildningsinsatser och med ett sfi-system som fortfarande är i fas med de reformer som genomförs kan man diskutera om detta kommer att leda till att vi når framgång framöver.
Det är viktigt att ni börjar fundera på alla de brister som Jusek pekade på inför debatten och inför genomförandet, börja lyssna och ta till er, eller så kan vi hoppas på att det blir ett rödgrönt maktskifte den 19 september.
Avslutningsvis vill jag önska talmannen och Sabuni en trevlig valborg.
Anf. 17 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Jag håller med Luciano Astudillo om att vi ska ha hålla debatten på ett seriöst plan och att vi ska kritisera det som inte fungerar. Också de nya reformerna får man gärna kritisera, men låt då kritiken vara relevant.
Denna regering har avsatt mer resurser till validering och utveckling av valideringssystem. Denna regering har, jämfört med tidigare regering, byggt ut kompletterande utbildningar. Denna reform kostar 1 miljard kronor. En stor del kommer att gå till Arbetsförmedlingen för att man ska kunna hjälpa den målgrupp som vi nu diskuterar och som är viktig för vårt samhälle.
Ska debatten föras på en vettig nivå, kritisera då det som är värt att kritisera. Men kom inte och säg att ingenting görs och att allting går bakåt.
Alla har fått mer pengar för att göra det vi vet behövs för att etableringen i vårt samhälle ska påskyndas. Detta måste Luciano Astudillo erkänna. Sedan är det så att detta tar det tid att bygga upp, tar tid att utveckla och att se resultat. Men jag är övertygad om att de nycklar som behövs för att påskynda etableringen på arbetsmarknaden för nyanlända nu är på plats. Sedan kommer det alltid att behövas mer, och vi kommer att jobba mer.
Jag vill bara säga till väljarna därute: I tolv år satt den socialdemokratiska regeringen utan att detta gjordes. I tre år, snart fyra, har vi suttit, och detta finns nu på plats. Vem har trovärdighet när det gäller att göra skillnad i integrationspolitiken, oppositionen eller sittande regering?
Svaret är tydligt, då en lagstiftning finns på plats och alla myndigheter har resurser. Och vi har gett konkreta direktiv om hur man ska jobba med den målgrupp som är så väldigt viktig för vårt samhälle och för välfärden i framtiden.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.