Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

tingsrätter i Västerbotten

Interpellation 2003/04:115 av Lundberg, Carin (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-11-17
Anmäld
2003-11-17
Besvarad
2003-12-01
Sista svarsdatum
2003-12-01

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 17 november

Interpellation 2003/04:115

 av Carin Lundberg (s) till justitieminister Thomas Bodström om tingsrätter i Västerbotten

Det pågående reformeringsarbetet av tingsrättsorganisationen diskuterades så sent som den 12 november 2003 här i kammaren. Riksdagen beslutade då att reformarbetet ska fortsätta och då stegvis region för region. Förändringarna bör dock inte, enligt riksdagens uppfattning, omfatta alltför begränsade områden, då det kan leda till att en tingsrätt kort efter sammanslagningen blir föremål för en ny organisationsförändring.

Riksdagen ansåg även att regeringen också i fortsättningen ska vara den som beslutar om indelning i domsagor.

Jag vill med anledning av detta ta upp frågan om tingsrätterna i Västerbotten, som torde vara nästa region i det fortsatta reformeringsarbetet.

Lycksele och Skellefteå är två mindre tingsrätter, båda med speciella geografiska förhållanden. Skellefteå tingsrätt har ett 30-tal anställda, därav fyra domare. Eftersom jag bor i Skellefteå och därför har mer kunskaper om denna tingsrätt vill jag ta den som exempel, men förhållandena är i mycket lika för Tingsrätten i Lycksele, om än med mindre tal.

Om Skellefteå tingsrätt läggs ned och verksamheten flyttas till Umeå, är detta mycket olyckligt ur medborgarperspektiv. Ska man använda sig av allmänna kommunikationer från till exempel Malå, ca 27 mil från Umeå, behöver man anslå tre dagar för att tala för sin sak. I en sammanslagning måste man således ta hänsyn till de geografiska förhållanden och befolkningsstrukturen. Detta tycker jag särskilt gäller för Västerbotten.

Ett av de tyngsta argumenten för omorganisation är ekonomiska. Jag vill därför fråga ministern vilka besparingar han skulle se vid en eventuell sammanslagning av tingsrätterna i Västerbotten.

Under en månad med 20 arbetsdagar under hösten 2003, 20 vardagar, hölls förhandlingar i Skellefteå under 19, många dagar med flera förhandlingar samtidigt. Hade inte tingsrätten funnits i Skellefteå skulle 40 domare och 30 protokollförare behövt resa till Skellefteå. För ett år skulle kostnaden enbart för restiden bli ungefär 1 miljon kronor. Under samma period var 215 personer inblandade: parter, åtalade, advokater med flera. Endast advokaternas spilltid för resor skulle kosta närmare 60 000 kr för en månad. Till detta kommer alla andra extrakostnader.

Domsagan omfattar Skellefteå kommun med ca 72 000 invånare, med Malå och Norsjö omkring 80 000 på en yta större än Skåne. Domsagans storlek och mängder mål torde innebära att kostnadsbesparingen med endast ett tingsställe i Skellefteå skulle bli mycket begränsad, om inte till och med dyrare.

Största andelen mål i Skellefteå @ och i resten av länet med @ handlar om vardagsjuridik och avgörs bäst nära de direkt berörda. För tillgängligheten, ur medborgarperspektivet bör alltså Tingsrätterna i Lycksele och Skellefteå inte läggas ned.

Min fråga till justitieministern är:

Avser ministern att, mot bakgrund av vad som anförs i interpellationen, verka för att Tingsrätterna i Lycksele och Skellefteå inte läggs ned?

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:115, tingsrätter i Västerbotten

Interpellationsdebatt 2003/04:115

Webb-tv: tingsrätter i Västerbotten

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Thomas Bodström (S)
Anf. 22 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Carin Lundberg har frågat mig om jag avser att verka för att tingsrätterna i Lycksele och Skellefteå inte läggs ned. Jag har den senaste tiden svarat på flera frågor och interpellationer som rör tingsrättsorganisationen. Jag har således vid flera tillfällen redogjort för de principer som arbetet med att reformera tingsrättsorganisationen bedrivs efter. Dessa principer har riksdagen vid flera tillfällen, senast den 12 november 2003, ställt sig bakom. Arbetet med att reformera tingsrättsorganisationen bedrivs på så sätt att Domstolsverket på eget eller på berörda domstolars initiativ ser över organisationen i en viss region. I några fall har regeringen gett Domstolsverket i uppdrag att utreda en viss region och lämna förslag på den framtida domstolsorganisationen. Domstolsverket remitterar sedan utredningarna till berörda myndigheter och organisationer och ger därefter in sitt förslag till regeringen. Efter regeringens ställningstagande anmäler regeringen sin bedömning till riksdagen. Även om det är regeringen som beslutar om indelningen i domsagor och därmed antalet tingsrätter har riksdagen ett avgörande inflytande på frågan. Regeringen har inte gett Domstolsverket i uppdrag att se över tingsrättsorganisationen i Västerbottens län. Enligt uppgift som jag inhämtat från Domstolsverket pågår det inte heller någon sådan utredning. Innan någon utredning föreligger saknas underlag för mig att ta ställning till utformningen av den framtida tingsrättsorganisationen i Västerbotten.
Carin Lundberg (S)
Anf. 23 Carin Lundberg (S)
Fru talman! Justitieministern uppger i sitt svar att regeringen inte har gett Domstolsverket i uppdrag att se över tingsrättsorganisationen i Västerbottens län. Enligt uppgifter som ministern inhämtat från Domstolsverket pågår inte heller någon sådan utredningen, och ministern kan därför inte ta ställning i frågan. Fru talman! Politik kan ibland upplevas som en lek med ord. Om Domstolsverket anger att det inte pågår någon utredning om tingsrätternas framtid i Västerbotten leker man med ord på ett sätt som jag anser som stötande. I den pågående genomgången av domstolarnas organisation har centralisering till en tingsrätt i länet varit målet. I en PM från Domstolsverket, som kallas skiss eller diskussionsunderlag, finns förslag till en ny tingsrättsorganisation där Skellefteå och Lycksele eventuellt ska bli tingsställen. Domstolsverket räknar med en behandlingsordning innebärande beslut i sammanläggningsfrågorna under de närmaste ett-två åren och därefter en genomförandefas på tre-fem år. Domstolsverket anger: "Varje domstol bör vara så stor att den som regel klarar av semestrar, sjukdom och annan frånvaro utan att det normalt sett påverkar verksamheten. Våra mindre domstolar lever inte upp till detta krav. Domstolen bör vidare vara så stor att den kan rymma en effektiv beredningsorganisation och bära i varje fall en viss specialisering. Vidare bör den vara så stor att den kan ha en kvalificerad administration. Erfarenheterna av domarrekrytering under de senaste åren är att det varit svårt att rekrytera domare till de mindre och mer avlägset belägna domstolarna. För att vidmakthålla en hög och jämn kvalitet i den dömande verksamheten bör domstolarna från rekryteringssynpunkt vara så stora att de blir stimulerande arbetsplatser." Så står det i PM:en från Domstolsverket. Kan då det här gälla Skellefteå? Skellefteå med sina fyra domare och 30 anställda är ingen liten domstol, möjligen en mindre domstol. Hur är det med de andra argumenten, då? Man talar om minskad sårbarhet, förbättrad rekrytering och specialisering. Argumenten blir inte bättre för att de upprepas. Sanningen är att den största delen av målen i Skellefteå och hela länet handlar om vardagsjuridik och avgörs bäst nära de berörda. När det gäller sårbarhet, rekrytering och specialisering finns redan ett samarbete mellan domstolarna. Om man gör Skellefteå till ett tingsställe, skulle det göra att Domstolsverkets ambitioner uppnås? Knappast de ekonomiska. Med hänsyn till mål- och ärendemängd är varianten med tingsställe inte ekonomiskt försvarbar. Jag har inget emot tingsställen som princip. Men jag vill konstatera att om man gör Skellefteå tingsrätt till ett tingsställe faller argumenten om besparingar som en kägla. Befolkningsunderlaget är ca 80 000 invånare. Förhandlingar äger rum i stort sett varje dag, ibland med dubbla brottmålsförhandlingar samma dag, och dessutom förberedelser och tvistemål. Med tre domare som reser från Umeå skulle en sådan dag ge tolv timmar så kallad spilltid för domarnas resor. Till detta kommer restid för tre protokollförare. Om man omvandlar detta till pengar skulle kostnaden vara omkring 1 miljon kronor. Till det kommer kostnader för resetraktamenten med mera. Därför vill jag fråga ministern: Anser ministern att de ekonomiska argumenten väger tungt i Domstolsverkets så kallade diskussionsunderlag?
Ulla Löfgren (M)
Anf. 24 Ulla Löfgren (M)
Fru talman! För mer än tre år sedan initierade regeringen en översyn av domstolsväsendet. Sedan dess har regeringen på förslag av Domstolsverket beslutat om en rad nedläggningar av tingsrätter på olika håll i landet. Det är klart att det uppstår oro under en sådan process, särskilt om den bedrivs styckevis och uppdelat, på det sätt som regeringen har valt att gå till väga på. Oron för de små tingsrätternas fortlevnad blir inte mindre när Domstolsverket, precis som framgår av det Carin Lundberg citerade, redan skissar på att tingsrätterna i Skellefteå och Lycksele ska läggas ned och när Domstolsverkets generaldirektör offentligt uttalar att Sverige bara ska behålla domstolar med minst åtta domare. Då hjälper det inte att justitieministern försäkrar att inget är bestämt om Västerbottenstingsrätterna i Lycksele och Skellefteå. Snarare ökar det oron. Det lägger givetvis en hämsko på verksamheten och påverkar all personal. Tyvärr blir osäkerheten också ett hot mot tillväxten i länet. Företagarna i Västerbotten oroas över att samhällsservicen blir allt mindre tillgänglig. Osäkerheten lägger en hämsko även på företagens utveckling. Man frågar sig: Ska vi våga utveckla? Törs vi tro på en framtid i Västerbotten? Tingsrätterna spelar här en viktig roll. Därför krävs det raka och snabba besked, herr minister! Fru talman! Nästan på dagen för ett år sedan ställde jag en fråga till justitieministern om tillsättningen av en ny tingsrättslagman i Lycksele. Någon utlysning av tjänsten hade inte skett efter att regeringen hade förordat den förre lagmannen till en annan tjänst. Dagen efter att jag hade ställt frågan annonserade Domstolsverket, efter samråd med regeringen, ut tjänsten på Domstolsverkets hemsida. Det var kort ansökningstid, mindre än en månad. Jag - och säkerligen även de förvånansvärt många domare som sökte tjänsten - tolkade detta som en signal från regeringen om att Lycksele tingsrätt skulle komma att bli kvar. Eftersom processen med översynen pågick och osäkerheten var stor tolkade man tillsättningen som att Lycksele tingsrätt skulle komma att bestå. Men varför ska personalen, företagarna och vi riksdagsledamöter behöva tolka signaler? Varför kan inte justitieministern ge klara besked? Förvirringen ökar då Domstolsverket säger en sak och justitieministern en annan. Jag skulle vilja veta: Kommer tingsrätterna i Skellefteå och Lycksele att få bli kvar på grund av de särskilda omständigheter som bland andra Carin Lundberg har infört i sin interpellation? Ge ett snabbt besked, justitieministern!
Carin Lundberg (S)
Anf. 26 Carin Lundberg (S)
Fru talman! Jag kan då åka hem till Västerbotten och Skellefteå och säga att justitieministern har försäkrat att det inte är aktuellt med någon nedläggning av tingsrätterna i vare sig Skellefteå eller Lycksele och att den PM som generaldirektören har presenterat inte gäller. Min erfarenhet av sådana här processer är att möjligheten till påverkan är störst i början på en process. Det här är en process som pågår. Den har pågått i hela landet - nu är det Västerbottens tur, och sedan är det Norrbottens tur. I den skiss som har presenterat står att det eventuellt ska vara tingsställen i Skellefteå och Lycksele. Inskrivningsmyndigheten i Skellefteå förs till Lantmäteriverket. För min del är tillgängligheten en mycket viktig fråga när man ser det ur medborgarperspektiv. Medborgarperspektivet borde vara det som ska prägla debatten om tingsrätterna. Här innebär de stora avstånden i Västerbotten en stor nackdel även med dagens organisation. Jag tycker att den skiss som Domstolsverket har presenterat inte tar tillräckliga hänsyn till geografiska förhållanden och befolkningsstruktur. Medborgarperspektivet beaktas inte heller på ett rimligt sätt. Eventuella fördelar med att koncentrera verksamheten till Umeå måste vägas mot nackdelarna för medborgarna. Tillgängligheten är viktig. En sammanslagen länsdomstol må vara aldrig så väl fungerande i olika avseenden, men den är till ringa glädje för den som måste offra tid och pengar för att besöka domstolen och uträtta ärenden eller tala i sin sak. Närheten till domstolen har även betydelse för medborgarnas tillit och respekt för den dömande verksamheten. Låt mig ta ett exempel på tillgänglighet: En tilltalad från Malå som skulle vilja tala i sin sak i Umeå men inte har möjlighet att åka egen bil skulle bli tvungen att avsätta tre dagar. Det är tolv mil från Malå till Skellefteå, och sedan är det fjorton mil till Umeå. Jag upprepar min fråga: Anser justitieministern att det är rimligt att tillgängligheten ska vara sådan att det ska ta upp till tre dagar att få föra sin talan i en tingsrätt?
Ulla Löfgren (M)
Anf. 27 Ulla Löfgren (M)
Fru talman! Förstår inte justitieministern att de många frågorna och interpellationerna från riksdagsledamöter beror på att regeringen sköter den här frågan illa? Nu har ytterligare ett orosmoln dykt upp. Förra månaden kom Lantmäteriutredningens betänkande. Där föreslås att inskrivningsmyndigheten ska övertas av Lantmäteriverket. Så sent som för fyra år sedan beslöts att verksamheten skulle koncentreras till sju regionala enheter. En av dem lokaliserades till Skellefteå och knöts till Skellefteå tingsrätt. Det vore fullständigt förödande om regeringen nu väljer att byta ståndpunkt om inskrivningsmyndigheten. Kan justitieministern åtminstone i den frågan ge ett klart besked redan nu? Det vore tacknämligt. Jag tycker att justitieministern passar lite grann då det gäller vilka kriterier som ska gälla för förändringen av domstolsorganisationen. I pressmeddelandet från år 2000 om handlingsplanen för framtidens domstolar står det: Regeringen betonar att varje förändring måste utgå från de lokala förutsättningarna. I de glesbefolkade delarna av landet kan en sammanläggning av tingsrätter innebära att avståendet till närmaste domstol blir alltför långt. Om jag tolkar det rätt innebär det att domstolarna både i Lycksele och i Skellefteå kan komma att bli kvar av det skäl som regeringen själv har angett, nämligen att avstånden blir för långa. Kan justitieministern bekräfta att det kan bli på det viset?
Thomas Bodström (S)
Anf. 28 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Om Ulla Löfgren tycker att regeringen sköter dessa saker dåligt får det nog falla tillbaka på riksdagen själv därför att varje enskilt förslag har fått stöd av riksdagen. Jag kommer även i fortsättningen att arbeta för att regeringen ska få stöd för sina förslag i riksdagen. Det är därför som vi arbetar på det sätt som vi gör, nämligen att vi får in förslag, diskuterar dem, och sedan kommer vi fram till ett ställningstagande som alltså har fått stöd av riksdagen vid varje enskilt tillfälle. Men förvirringen skulle bli total om vi skulle blanda ihop dessa olika saker och börja ge olika besked i fråga om saker som över huvud taget inte är aktuella. Jag tror att det är en alldeles felaktig uppfattning, i alla fall från vår horisont, att tro att det är någon påverkan som är stark i början, därför att jag går över huvud taget inte in i dessa diskussioner. Det sker först om det kommer ett konkret förslag. Det är då som det blir intressant att se vad de olika avvägningar som man måste göra ska leda fram till. Men att i det här skedet ge sig in och börja tala om avstånd på ett område där det över huvud taget inte finns något förslag ens från Domstolsverket menar jag skapar en mycket större förvirring än det skulle ge klarhet. Jag kommer alltså inte att på något sätt låta mig lockas in i dessa diskussioner därför att det skulle skada mycket mer än det skulle göra nytta. Jag kan försäkra att jag över huvud taget inte har några funderingar åt det ena eller andra hållet när det gäller detta vid detta tillfälle. Vi har en del konkreta saker som vi arbetar med, och vi har gjort det under hösten, och vi kommer att få nya konkreta saker. Låt oss se om det blir ett sådant läge här också. Då lovar jag att vi kommer att arbeta på samma sätt och efter samma inriktning som vi har gjort tidigare, nämligen att ett eventuellt förslag också ska ha stöd i riksdagen.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.