Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Tjänstledighet för uppdrag inom kyrkan

Interpellation 2009/10:61 av Högman, Berit (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2009-10-26
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Anmäld
2009-11-02
Svar fördröjt anmält
2009-11-13
Sista svarsdatum
2009-11-16
Besvarad
2009-11-24

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 26 oktober

Interpellation

2009/10:61 Tjänstledighet för uppdrag inom kyrkan

av Berit Högman (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Svenska kyrkans 6,75 miljoner medlemmar väljer sina förtroendevalda vart fjärde år genom val där medlemmar över 16 år har rösträtt. 

Svenska kyrkan har i dag drygt 36 000 förtroendevalda runt om i vårt land. De har till uppgift att vara delaktiga, ta ansvar och utveckla verksamheten inom Svenska kyrkan.

De förtroendevalda utses genom val vart fjärde år och tjänstgör sedan på församlingsnivå och inom samfälligheten i kommunen (lokalt), i de 13 stiften (regionalt) samt i kyrkomötet (nationellt). De har till uppgift att bland annat arbeta för att Svenska kyrkan fortsättningsvis är en öppen folkkyrka för alla i hela landet, de bevakar och beslutar om underhållet av våra kyrkor – en del av vårt kulturarv – samt beslutar i frågor som rör begravningsväsendet.

Sedan 1998 har det funnits en lag som ger dessa kyrkopolitiker ett lagligt stöd att ta ledigt från arbetet för att utföra sitt uppdrag. Denna lag upphör den 31 december i år.

I fjol fattade riksdagen beslut som innebär att det nu finns ett lagligt stöd i rättegångsbalken för nämndemän att få ledigt från jobbet för att utföra sitt uppdrag.

Lagstadgad rätt till tjänstledighet faller under arbetsrätten och är således ett ansvar för arbetsmarknadsministern.

Min fråga är:

Kommer arbetsmarknadsministern att ta initiativ som gör att kyrkopolitiker även framöver har en laglig rätt till tjänstledighet från arbetet för att sköta sina uppdrag?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:61, Tjänstledighet för uppdrag inom kyrkan

Interpellationsdebatt 2009/10:61

Webb-tv: Tjänstledighet för uppdrag inom kyrkan

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 32 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Berit Högman har frågat arbetsmarknadsministern om han kommer att ta initiativ som gör att kyrkopolitiker även framöver har en laglig rätt till tjänstledighet från arbetet för att sköta sina uppdrag. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Stat-kyrka-reformen innebar att de kyrkliga kommunerna förlorade sin kommunstatus och att Svenska kyrkan även i övrigt lämnade det allmänna. Den tidigare lagstadgade rätten till ledighet för kyrkokommunala förtroendeuppdrag upphörde därmed. För att den omställning som relationsändringen innebar för Svenska kyrkan skulle underlättas infördes dock en tidsbegränsad rätt till ledighet för förtroendeuppdrag inom kyrkan. Den dåvarande regeringen anförde att det mot bakgrund av principen om ökad likställighet mellan trossamfund inte fanns skäl att föreslå en permanent rätt till ledighet för förtroendeuppdrag inom Svenska kyrkan (prop. 1997/98:116). Rätten till ledighet för förtroendevalda inom Svenska kyrkan var alltså en övergångslösning inom ramen för stat-kyrka-reformen. Det är inte aktuellt med någon förlängning av denna rätt till ledighet.
Berit Högman (S)
Anf. 33 Berit Högman (S)
Herr talman! Anledningen till att jag som sitter i arbetsmarknadsutskottet ställer den här frågan är, förutom att jag är folkkyrkovän, att riksdagen har bestämt att det här är en arbetsrättslig fråga, och ärendet ska således hanteras i arbetsmarknadsutskottet. Jag återkommer till det så småningom. Statsrådet svarar att stat-kyrka-reformen innebar att de kyrkliga kommunerna förlorade sin kommunstatus och att Svenska kyrkan även i övrigt lämnade det allmänna. Vi har fortfarande en kyrkolag i vårt land, Svenska kyrkan har fortfarande huvudansvaret för till exempel huvuddelen av begravningsväsendet och vi har en svensk kyrka som faktiskt är ålagd att hålla öppna kyrkobyggnader, för att ta några exempel. Jag är naturligtvis besviken på svaret. Vi har val till Svenska kyrkan där många politiska partier finns representerade. För oss socialdemokrater var kyrkovalet en framgång. Vi kan konstatera att vi har allt fler yngre personer som vill vara med och påverka en öppen folkkyrka. Enligt uppgift från Svenska kyrkan själv finns det 45 000 förtroendevalda inom Svenska kyrkan. Det är inte ett fåtal människor vi pratar om. I det sammanhanget ter det sig väldigt märkligt att regeringen inte ens verkar bry sig om att fundera på hur detta demokratiska engagemang ska kunna utövas i praktiken. Det är genom engagerade folkvalda som vi fullt ut kan förverkliga Svenska kyrkan som en öppen och demokratisk folkkyrka. Vi tycker att det är hela folkets angelägenhet och att den också ska ses som en mötesplats för alla, även för dem med skiftande religiös bakgrund. Vi vill se denna folkkyrka som en ledande part i arbetet mot rasism, antisemitism och islamofobi. Det är därför som kyrkorna som byggnader är så viktiga mötesplatser för oss människor. Det finns 45 000 förtroendevalda, och vi har haft en särlagstiftning som upphör. Om det nu visar sig att just möjligheten att utöva sitt uppdrag som engagerad förtroendevald minskar till följd av att lagstiftningen upphör, tycker inte statsrådet då att det är ett bekymmer? Vill vi inte ha en kyrka som leds av engagerade förtroendevalda och inte enbart av kyrkligt anställda eller människor som med ålderns rätt har slutat att arbeta? Är det ett bra sätt att leda en stor folkrörelse - det är så jag vill se den svenska folkkyrkan - in i framtiden? Framför allt, om vi återgår till arbetsrätten: Borde det inte vara så att alla uppdrag som man väljs till på politiskt mandat ska vara föremål för en likartad lagstiftning? Är det rimligt att statsrådet och jag, liksom kommunfullmäktiges ledamöter och landstingsmännen och -kvinnorna har en lagstadgad rätt att utöva våra politiska uppdrag, men att man om man är socialdemokrat, centerpartist eller kristdemokrat i kyrkan inte har något juridiskt stöd för att vara det? Vilka överväganden har regeringen egentligen gjort? Vilket underlagsarbete har man gjort när man så kategoriskt säger nej till att se över och eventuellt förlänga den befintliga lagstiftningen? I detta anförande instämde Anne Ludvigsson och Lars Wegendal (båda s).
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 34 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Det må vara att det här är en arbetsrättslig fråga, men Berit Högman får nog hålla till godo med mig ändå. Frågan diskuterades också i förra veckan när vi hade den kyrkoantikvariska skrivelsen uppe för debatt här. Vi har alltså så att säga gått en omgång redan tidigare. Det här är en fråga som har löpt under tio års tid under den här övergångsbestämmelsen, men det var också en fråga som man noggrant penetrerade under förra årtusendet, i slutet av 1900-talet. En av utgångspunkterna för hela stat-kyrka-reformen var att man skulle öka jämlikheten, eller likställigheten om man vill kalla det så, mellan olika trossamfund. Det var väldigt tydligt sagt från den förra regeringens sida, som hade samma politiska färg som Berit Högman, att det var en övergångslösning och att efter de här tio åren skulle rättigheten till ledighet för förtroendevalda upphöra. Jag vet inte var Berit Högman har funnit skrivelser som skulle antyda någonting helt annat. Precis som Berit Högman säger har kyrkan, inte bara Svenska kyrkan utan övriga trossamfund, många viktiga uppgifter utöver det rent missionerande som Svenska kyrkan också ägnar sig åt. Det finns ingenting som säger att engagemanget i Svenska kyrkan skulle bli så mycket mindre bara för att man inte fick rätt att vara borta från jobbet på grund av att man hade ett uppdrag i Svenska kyrkan. Vad ska vi då från Kulturdepartementets sida svara dem som är aktiva i katolska kyrkan, i olika islamiska förbund, den buddhistiska rörelsen och alla möjliga andra som jag möter i Trossamfundsrådet där jag sitter ordförande? Det finns också idrottsrörelsen, Röda Korset, Rädda Barnen och många ideella organisationer som kanske skulle tycka att deras engagerade medlemmar skulle kunna ha rätt att ta ledigt från jobbet. Det är ingenting som vi kan sätta från statlig nivå. Det finns många arbetsgivare både på offentlig och privat sida som ger rätt till ledighet för sina anställda så att de kan engagera sig. Det är alldeles utmärkt så, men det är inte ett krav som man kan ställa på samtliga arbetsgivare.
Berit Högman (S)
Anf. 35 Berit Högman (S)
Herr talman! Jämförelsen med andra trossamfund haltar i den bemärkelsen att det mig veterligt inte finns något annat trossamfund som väljer 45 000 förtroendevalda genom val där de politiska partierna utser sina kandidater. Jag återkommer till att det är en arbetsrättslig fråga och vi har en lagstiftning som säger att är du partipolitiskt vald på ett antal andra nivåer har du ett lagstadgat stöd i rättigheten att vara ledig. Det har man inte här. Då kan jag bli bekymrad bland annat när jag läser den här departementsskrivelsen om att minska möjligheten för fackligt aktiva att vara lediga från jobbet. Det är väl snart bara en fråga om tid tills vi andra politiker inte heller ska kunna vara lediga från jobbet. Det är klart att vi ser framför oss att är du undersköterska eller jobbar på hotell eller restaurang på obekväm arbetstid är du per automatik diskvalificerad från att ta uppdrag som ligger på sådana tider. Att göra jämförelser med idrottsrörelsen eller en annan ideell förening tycker jag är djupt haltande i förhållande till att vi faktiskt fortfarande har en kyrkolag och att vi faktiskt fortfarande har ett slags kontrakt mellan staten och kyrkan som ålägger kyrkan att ha ett uppdrag bland annat för begravningsväsendet. Det uppdraget kan vi aldrig lägga på idrottsrörelsen. Det som talar för en förlängning är att man inte ska luta sig tillbaka. Statsrådet var tidigare inne på hur viktigt det är att vi ägnar oss åt förnyelse och tänker nytt, och det är inte säkert att den socialdemokratiska regeringen för tio år sedan heller kunde förutse att intresset för kyrkovalet faktiskt ökade, att vi har fått fler yngre som vill engagera sig och att det är en otroligt viktig mötesplats, som jag nämnde inledningsvis, för alla människor oavsett religiositet, etnicitet eller någonting annat. Vi har gett kyrkan ett utrymme som folkkyrkan ska ha, men då borde vi också värna om just det unika, och det är det demokratiska styrsättet. Jag vill inte se en kyrka som styrs av civilanställda, av präster eller enbart av pensionärer. Jag vill se en kyrka som är till för alla människor i samhället, och det rimliga vore att regeringen åtminstone prövade om det finns möjlighet att jämställa lagstiftningen för andra politiska uppdrag också för dessa 45 000 förtroendevalda.
Göran Persson i Simrisha (S)
Anf. 36 Göran Persson i Simrisha (S)
Herr talman! Jag vill också gå in i den här debatten eftersom det här, som har sagts tidigare, är en fråga som är sammanhängande med just relationsförändringar. Vi hade en skrivelse i förra veckan och ett betänkande från kulturutskottet där vi diskuterade just den här frågan om relationsförändringar och också att det hör ihop med kyrkans relationsförändring med staten både vad gäller kyrkoantikvarisk ersättning och beskattning av prästlönetillgångar. Det var just det här vi ville föra fram, att det är en sammanhängande fråga och att det borde ha varit en diskussion initierad av regeringen att man från olika håll och parter politiskt diskuterar och kan komma fram till en gemensam syn i de här olika frågorna. Nu blir det, i kulturutskottet och i arbetsmarknadsutskottet, inte förrän nästa år som man kommer att ta upp det och då är det här redan genomfört. Då ska det diskuteras. Jag har inte riktigt förståelse för den ordningen. Från vårt håll ville jag att vi skulle ta det med kulturutskottet. Men det är i och för sig en annan fråga. Dock är det viktigt att påpeka att i det beslut som togs för tio år sedan i samband med relationsförändringen står ingenting om att det skulle vara på det ena eller det andra viset. Det stod att det skulle vara en kontrollstation efter 2009. Det var det som var sagt. Vilka beslut som sedan skulle tas och som sedan skulle gälla från januari 2010 står inte på pränt någonstans. Det var en önskan och, kan jag säga, nästan en begäran att regeringen i december 2008 skulle kunna säga någonting så att man i varje fall skulle ha ett år på sig och ta upp överläggningar och diskutera frågan, inte minst vad gäller det som vi diskuterar nu om tjänstledighet för förtroendevalda. Jag ville redogöra för den bakgrunden, för det är viktigt att veta sammanhanget. Min fråga till kulturministern handlar om vilka politiska överläggningar man har haft med Svenska kyrkan. Jag kan förstå och har respekt för att man har haft dem via tjänstemän, men har det även funnits politiska diskussioner mellan ministern, om det nu är kulturministern eller arbetsmarknadsministern, och Svenska kyrkan om tjänstledigheten för förtroendevalda? Som har nämnts här tidigare är det ju det som är viktigt ur det demokratiska perspektivet eftersom vi från staten har ålagt Svenska kyrkan att ha hand om, inte bara som nämndes här, begravningsverksamheten, utan även vårt kulturarv i kyrkorna som i stället för att kanske gå via Riksantikvarieämbetet sköts via kyrkan. Det är inget bidrag som kyrkan får för att sköta det, utan det är en ersättning. De beslut som ska fattas i de olika kyrkliga instanserna ska fattas av förtroendevalda, och då är det viktigt att de kan rekryteras från alla samhällsgrupper. Det ska inte bara vara sådana som har möjlighet att komma loss och sammanträda på olika tider, utan alla i vårt samhälle ska kunna känna sig delaktiga och ha möjligheter att fullfölja sitt uppdrag inom kyrkan, bland annat när det gäller kulturarv och andra frågor som kyrkan handhar. Även om detta nu behandlas i elfte timmen och det bara är några veckor kvar på året är det viktigt att besluten träder i kraft. Regeringen har agerat genom att så att säga inte agera. Dessa frågor har ju kommit upp i form av interpellationer och genom att vi från oppositionen lyft upp dem i motioner. I annat fall hade de inte funnits med utan runnit ut i sanden. Svenska kyrkan vet inte riktigt hur den ska ta ställning. Jag vill värna rätten för förtroendevalda att kunna fullfölja sina uppdrag genom att ha rätt till tjänstledighet för uppdragen.
Hans Wallmark (M)
Anf. 37 Hans Wallmark (M)
Herr talman! Låt mig komma med några förtydliganden mot bakgrund av att jag är rätt ordentligt engagerad i Svenska kyrkan. Jag sitter i Svenska kyrkans kyrkostyrelse. Jag är också ledamot av kyrkomötet. Det finns en skillnad mellan rubriken på interpellationen och frågeställningarna i den. Rubriken är nämligen Tjänstledighet för uppdrag inom kyrkan . Tyvärr, herr talman, är det ungefär så vi resonerar i Sverige i dag. Vi talar om Svenska kyrkan som "kyrkan", alltså i singularis. Det är den som representerar. Verkligheten är den - och det kan man ha åsikter om, framför allt om man är förtroendevald i Svenska kyrkan - att det finns många fler samfund i Sverige. Det växer fram fler samfund. Utifrån min utgångspunkt tycker jag att det i grunden är bra. Det visar mångfalden i Sverige. Det finns inte längre, herr talman, en enda kyrka i Sverige; det finns många olika kyrkor. Då tror jag att det är bra att man hittar ett utrymme för den typen av samexistens, det vill säga att man har så likartade regler som möjligt mellan de olika samfunden i landet. I ljuset av det kanske man inte ska införa en ny regel om tjänstledighet för förtroendeuppdrag inom Svenska kyrkan. När man för lite drygt tio år sedan fattade beslutet var det, som jag uppfattar det, vad man brukar kalla en solnedgångsparagraf. Det innebär att den verkställs om man inte aktivt ändrar den. Mig veterligen har det inte någonstans under processen de senaste tio åren kommit något förslag om att paragrafen ska ändras. När jag blev vald till riksdagsledamot tror jag att den första skriftliga fråga jag skrev, hösten 2006, var ställd till just kulturministern om processen för den kyrkoantikvariska ersättningen. Om vi alla lugnar ned oss lite grann, både i kammaren och i samfunden utanför, kan vi se att det under ett antal år har förts diskussioner om och varit uppmärksamhet kring detta årtal, 2010, och vad som ska hända bland annat med den kyrkoantikvariska ersättningen och tjänstledigheten. Det finns inte längre någon kyrkolag. Däremot finns det en lag om Trossamfundet Svenska kyrkan. Den säger att den ska vara rikstäckande och demokratiskt vald. Det är inte nödvändigtvis samma sak som att det ska finnas partipolitik och partier aktiva i Svenska kyrkan. I Svenska kyrkan rubricerar man sig, oavsett om man är socialdemokrat, moderat eller centerpartist, som en nomineringsgrupp inom kyrkan. Det finns nämligen andra nomineringsgrupper inom Svenska kyrkan, sådana som inte är partipolitiskt aktiva utan fristående, oberoende eller har formats kring en tolkning av Bibeln eller en tradition inom Svenska kyrkan. Det gör att det är lite felaktigt att säga att Svenska kyrkan är partipolitiskt styrd i likhet med Sveriges riksdag, Region Skåne och Ängelholms kommunfullmäktige. Jag tror att det är i ljuset av detta som man ska se att solnedgångsparagrafen nu träder i kraft. Det viktigaste med den är att det är en illustration av att vi lever i ett nytt Sverige, ett Sverige där vi inte har kyrkan - singularis - utan vi har många kyrkor, många samfund, många inriktningar och vi har ett antal personer som, vilket man av olika skäl kan beklaga men som är ett faktum, inte tillhör en församling eller ett samfund. Den friheten och den mångfalden ska vi värna.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 38 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Jag skulle lite kort vilja anknyta till det som Hans Wallmark sade, att vi inte bara har en kyrka utan många samfund. I någon mening kan man säga att det har vitaliserat Svenska kyrkan som blivit öppnare och nu ser på sin roll på ett annat sätt. Det är positivt. Som svar till Göran Persson vill jag säga - eftersom vi hade en diskussion om det och jag vet att han har ett starkt engagemang i saken, vilket jag uppskattar - att jag tidigt, förmodligen redan innan Hans Wallmark lämnade in sin skriftliga fråga, hade uppe frågan för diskussioner med Svenska kyrkan. Vi diskuterade framför allt kyrkoantikvarisk ersättning, något som Göran Persson och jag har diskuterat i denna kammare, samt prästlönetillgångarna och i någon mån rätten till ledighet. Det har från vår sida hela tiden mycket tydligt sagts att detta är en övergångslösning. Vi kan kalla den solnedgångsparagraf, något jag fått lära mig här och nu, eller vad det vara månde. Jag tror inte att det egentligen någonsin har funnits en tro hos företrädarna för Svenska kyrkan att man skulle ändra på den förutsättningen. Under åren jag satt i kulturutskottet, i opposition, nämligen 2002-2006, resonerade vi då och då om kyrkofrågor. Aldrig någonsin hörde jag någon från Socialdemokraternas sida lyfta fram att rätten till ledighet är något som vi behöver se över. Jag vet inte om den insikten kommit helt plötsligt, men Berit Högman sade faktiskt i sitt inlägg att tillståndet är gott, att det finns ett ökat engagemang inom Svenska kyrkan. Det gläder mig. Det finns ingen anledning att tro att det engagemanget skulle försvinna om man ändrade rätten till ledighet. Det är åtminstone inte min tro.
Berit Högman (S)
Anf. 39 Berit Högman (S)
Herr talman! Jag vet inte om jag ska beklaga det, men jag tror att vi stundom lever i skilda världar. Jag har varit med om att välja in en ung kvinna i kyrkomötet, och jag vet att hon kommer att ha problem med att, utan lagligt stöd i ryggen, kunna delta och utföra sitt uppdrag. Jag skulle kunna namnge en rad människor som fått uppdrag i kyrkofullmäktige och på andra ställen som har ett alldeles vanligt arbete med en alldeles vanlig arbetsgivare som förutsätter att man har rätt att ta ledigt från jobbet för att utföra sitt uppdrag. Så blir inte fallet för dessa, och risken är stor att vi överlåter det som vi, och även Hans Wallmark, säger ska vara demokratiskt valt. Skaran som kan väljas in kommer att reduceras till att omfatta civilanställda i kyrkan, äldre människor och sådana som Hans Wallmark, som inte behöver bekymra sig om hur de ska ta sig till sina kyrkliga aktiviteter. Det är synd att statsrådet säger att frågan inte har väckts tidigare. Nej, det är inte särskilt länge sedan vi hade kyrkoval. Det är heller inte särskilt länge sedan vi konstaterade att det finns ett nytt engagemang hos många yngre och därmed yrkesverksamma människor som de facto valdes in. Det är definitivt fel att skapa en motsättning mellan denna lust till engagemang och andra kyrkliga organisationer eller organisationslivet över huvud taget. Jag och Socialdemokraterna tillhör dem som tycker att det är helt rätt att politiska partier ställer upp i kyrkovalet. Vi gjorde det och nådde också stora framgångar. Jag konstaterar att statsrådet och regeringen inte har något intresse av att utveckla frågan. Det beklagar jag djupt.
Göran Persson i Simrisha (S)
Anf. 40 Göran Persson i Simrisha (S)
Herr talman! Låt mig konstatera att vi inte ska gå in och peka ut vilka samfund som ska ha vad, men inga samfund är hjälpta av att Svenska kyrkan får ersättning. Svenska kyrkan är trots allt statens förlängda arm, inte minst med tanke på det som regeringen nyligen beslutade, och som vi tycker är helt okej, att ge närmare en halv miljard om året. Det är stora summor som ska förvaltas av Svenska kyrkan när det gäller kulturarvet - 460 miljoner. Beträffande när vi skulle ha den första kontrollstationen, som blev en övre gräns, kunde tidpunkten lika gärna ha bestämts till 25 år från 2000, men nu valde man tio år. Det var inte sagt någonstans att det skulle fattas det ena eller det andra beslutet. Det är många frågor som hör ihop med kyrkans ersättning, beskattning och de förtroendelagar som vi nu diskuterar. Jag blir lite undrande när det påpekas att vi inte tagit upp detta tidigare. Det fördes en diskussion redan när beslutet togs 2000; till december 2008 skulle man i varje fall kunna presentera något. Därför hade vi en interpellationsdebatt, jag och kulturministern, sommaren 2008 för att försöka komma fram till någonting. Jag tyckte att det var dags att agera då. I december hade vi i utskottet en hearing där vi fick svart på vitt vad som gällde. Avslutningsvis: Det pratas här om ett solnedgångsbeslut. Jag tycker att det mer börjar likna en kulturskymning vad gäller kultur i arbetslivet, kulturtidskrifter och nu också förtroendemannalagen. Jag ser med oro på de beslut som tas här under hösten. Vi ska diskutera vidare. Beslutet i ärendet om rätten till ledighet för förtroendevalda tas inte förrän nästa år, när det redan är genomfört att det inte ska fortsätta längre. Jag önskar att diskussionen kommer upp igen, i ett sammanhang där alla saker diskuteras samtidigt.
Hans Wallmark (M)
Anf. 41 Hans Wallmark (M)
Herr talman! Jag har en kommentar till Berit Högman. Utan att vara personlig när det gäller hur olika personer utövar sina eventuella förtroendeuppdrag i svenska kyrkor, församlingar och samfund tror jag mig ändå vara övertygad om att det finns både unga socialdemokrater och för den delen moderater, centerpartister och kristdemokrater och personer som inte har någon partipolitisk hemvist som är aktiva i samfund som Svenska kyrkan men också i samfund som den romersk-katolska kyrkan, judiska församlingar och muslimska församlingar. Det är i ljuset av detta man ska se det man fattade beslut om för drygt tio år sedan, nämligen en övergångsbestämmelse som var just en övergångsbestämmelse vad gäller relationen mellan staten och Svenska kyrkan som det under mycket lång tid gynnade samfundet i Sverige. Det andra jag vill säga är att vi på olika sätt brottas med likställighetsprincipen. Socialdemokraterna står fortsatt bakom att Svenska kyrkan om den så önskar kan använda den vanliga skattemyndigheten för uppbörden av medlemsavgifterna. Där vill jag verkligen hedra Socialdemokraterna. Där är det så, herr talman, att om man iakttar de olika partier som finns inom den rödgröna grupperingen kan man se att det där finns partier som har föreslagit att man inte skulle få använda Skatteverket för uppbörd av medlemsavgiften, just med hänvisning till att det ska vara lika mellan olika samfund och att man ska ha en rågång mellan staten och samfunden. Nu är det så att Skatteverket erbjuder även andra samfund möjligheten att ta in eventuella medlemsavgifter om man så önskar. Men man kan notera att det även inom den rödgröna grupperingen i dag förekommer aktiva diskussioner om förhållandet mellan Svenska kyrkan och svenska staten. Därför tror jag, herr talman, att det är bra att man försöker ha likartade förhållningssätt mot alla de samfund, kyrkor och församlingar som finns i vårt land och medför mångfald.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 42 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! "Kulturskymning", säger Göran Persson. Jag förstår inte. Alliansregeringen ger mer pengar till kultur i skolan och ökar budgeten mer än Socialdemokraterna. Det är inte jag som har räknat på det här, utan det är tidningarna, medierna, som har räknat på detta och konstaterat att vi ger mer. Vi gör det lättare att söka stöd för kulturtidskrifter och gör det teknikneutralt, fördubblar stödet till läsfrämjande och ökar stödet och ersättningen till Svenska kyrkan för vård av byggnaderna. Det var 1,9 miljoner under tio år under Socialdemokraternas tid. Det är 2,3 miljoner. Det är mer än en fördubbling på halva tiden. Hur kan man få detta till "kulturskymning"? Jag begriper inte! Det är mer pengar. Det är ökat stöd och engagemang. Socialdemokraterna är snudd på reaktionära. Rör ingenting! Låt allt förbli vid det gamla! Tycker ni att det är framåtsyftande? Jag tycker att det är djup skymning. Det är inte alltid jag håller med Socialdemokraterna. Men när det gäller frågan om rätt till ledighet för förtroendevalda tycker jag precis som socialdemokratiska regeringar gjorde under 90-talet. Jag tycker inte att det är en modern regel att man ska ha likställighet mellan olika trossamfund. (Applåder)

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.