trafiksäkerheten

Interpellation 2000/01:376 av Jonsson, Elver (fp)

den 9 april

Interpellation 2000/01:376

av Elver Jonsson (fp) till näringsminister Björn Rosengren om trafiksäkerheten

I trafiksäkerhetsarbetet behövs det "ett helt batteri" om trafikanters liv och hälsa ska kunna säkras. Vägstandard, fordonskapacitet, förarutbildning och fortbildning är tre centrala områden som måste anses grundläggande. Parallellt med detta har myndigheter och organisationer @ delvis skolan @ tjänat som viktiga instrument för att främja en god trafikkultur. Säkerheten i trafiken har en kvalitetssida av såväl fysisk som intellektuell och psykologisk art.

Sedan några år har en trafiksäkerhetspolitisk portal byggts upp i sinnevärlden under beteckningen nollvisionen. Den syftar till att ingen ska dödas eller allvarligt skadas i trafiken. Nu kan man hävda att det är en vision som i överblickbar tid inte kan uppnås. Ändå har budskapet mottagits positivt för det har haft ett tilltalande pedagogiskt och tankeväckande genomslag.

De tre största problemen när det gäller trafikfara är de höga hastigheterna, avsaknad av säkerhetsbälten som är i funktion samt olika typer av onykterhet och rattfylleri.

I det "glesa Sverige" har vi en förhållandevis "tät trafik". Det största delproblemet torde vara rattfylleriet som skördar någonstans mellan en tredjedel och en fjärdedel av omkomna i trafiken. Den årliga dödssiffran totalt för Sverige torde ligga runt 600, vilket innebär 100@200 döda på grund av onykterhet. Tragiskt är att både dödsfall och antalet svårt skadade stiger.

Det finns ett statistiskt samband mellan ökad alkoholkonsumtion och ökat rattfylleri. I genomsnitt ertappades 45 rattfyllerister varje dag i Sverige vilket är en ringa del i förhållande till antalet rattfylleribrott som av ansvarig myndighet beräknas uppgå till över 10 000 per dag! Av det totala antalet 16 500 rattfyllerister som greps i fjol så tillkommer det de nära 4 000 drograttfyllerister som ertappades av polis och trafikövervakare.

Den mest prioriterade trafiksäkerhetsfrågan torde vara nykterheten i all trafik. Vägverkets nye generaldirektör Ingemar Skogö har uttalat att trafiknykterhetsfrågan måste få vara en av de mest högprioriterade trafiksäkerhetsfrågorna.

Därför är det obegripligt att Vägverket centralt och regionalt i sin planering inte avsatt mer än ca 2 miljoner kronor för trafiknykterhetsarbete i år. I mitten på 90-talet var denna siffran tio gånger så hög, dvs. ungefär 20 miljoner kronor. Det är också anmärkningsvärt att av de 27 miljoner kronor som Vägverket ger NTF för projektarbete går bara 700 000 kr till trafiknykterhetsprojekt. Med detta får tanken om nollvisionen en rejäl knäck och därför behöver en omprioritering och omfördelning av medel i rimlig omfattning ske för att situationen inte ska förvärras ytterligare.

I umgänge och nöjesliv har alkohol och andra droger fått stort utrymme. I trafiken är detta inte acceptabelt. Vare sig det rör sig om att färdas i trafik på vatten eller på land.

I en situation med en ökad inhemsk alkoholkonsumtion, Schengenavtalet, med stora möjligheter att med lätthet föra in droger och alkohol i landet, och stor tillgång till svartsprit är det viktigt att ungdomar övertygas om att alkohol och trafik inte hör ihop.

Med anledning av det anförda vill jag till näringsministern rikta följande frågor:

1.Avser statsrådet att starkare än hittills hävda värdet av nykterhet i trafiken?

2.Avser statsrådet att vidta åtgärder som innebär att de frivilliga organisationerna tilldelas ett större ekonomiskt stöd för att fullgöra sina viktiga trafiksäkerhetsinsatser?