Turkiet och de mänskliga rättigheterna

Interpellation 2001/02:81 av Ohly, Lars (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2001-11-16
Anmäld: 2001-11-20
Besvarad: 2001-11-26

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 16 november
Interpellation 2001/02:81
av Lars Ohly (v) till utrikesminister Anna Lindh om Turkiet och de mänskliga rättigheterna

För ett år sedan interpellerade Vänsterpartiet när det gällde situationen i Turkiet. Då handlade det om politiska fångars kamp mot införandet av de s.k. F-typ-fängelserna med ensamceller och den grymhet med vilken myndigheterna genomförde dessa förändringar. I dag har ett sjuttiotal människor dött i hungerstrejker eller till följd av polisens övergrepp mot fångarna.

Amnesty International rapporterade den 6 november att man fått många redogörelser från personer som blivit olagligt gripna och torterade i Diyarbakir i sydöstra Turkiet. "Listan över tortyroffer är oändlig och inbegriper även kvinnor och barn", skriver Amnesty.

"Tortyren äger oftast rum hos polisen innan den gripne ställs inför rätta. Men övergrepp förekommer också på vägen till, från och i fängelserna" skriver man vidare.

Amnesty är mycket kritiskt till de s.k. F-typ-fängelserna, eftersom fångarna där tas i förvar i ensamceller, vilket ökar möjligheterna för fångvaktare och polis att begå övergrepp. Det har ibland framställts som att dessa F-typ-fängelser skulle var mer humana, eftersom de till utseende och form liknar moderna fängelser i Västeuropa. Ett sådant synsätt är dock ytligt och felaktigt, eftersom man bortser från hela det samhälle och det politiska system i vilket dessa fängelser byggs.

Amnesty International förklarar att: "Isoleringshäkten är just en av de bidragande faktorerna bakom tortyr och misshandel i Turkiet".

Rättsvidriga processer

Den juridiska proceduren är även den rättsvidrig. Många fångar tillåts inte träffa sina advokater, sina familjer, vänner eller läkare. Bekännelser framtvingas under tortyr och används sedan som bevis vid rättegångarna. Ofta döms människor på otillräcklig bevisning och enbart utifrån bekännelser. I ett rättsligt system av någorlunda anständighet godtas inte bekännelser i sig som tillräcklig grund för fällande dom.

Det bör understrykas att tortyr inte bara drabbar den som torteras. Den försätter även familj och vänner i svårt traumatiskt tillstånd.

Försvinnanden och utomrättsliga avrättningar

Nyligen sköts en politiker från det kurdiska partiet HADEP i sitt hem inför familjens ögon. Det är ingen tvekan om detta var ett attentat med politiska motiv @ en utomrättslig avrättning.

Den 1 november ställdes Mustafa Yasar och Emrullah Karagöz inför rätta. Efter rättegången ska de ha sänts till Diyarbakir. Representanter för fängelset förklarar emellertid att man inte tagit emot dem där. Det är alltså oklart var Mustafa Yasar och Emrullah Karagöz befinner sig. Det är stor risk att de "försvinner".

I Turkiet sitter även samvetsfångar, som Rahima Akhamadaliyeva, fängslade. För henne kräver Amnesty omedelbar och villkorslös frigivning.

Assyrier/syrianers och kaldéers rätt till sin kultur

I Sverige lever en stor grupp assyrier/syrianer och kaldéer. Antalet assyrier/syrianer och kaldéer är i dag större i Sverige än i Turkiet. I Sverige bor närmare 70 000 tillhörande denna folkgrupp, i Turkiet endast 50 000. Assyrierna/syrianerna och kaldéerna är liksom kurderna en i det turkiska samhället diskriminerad folkgrupp. Många assyrier/syrianer och kaldéer är i dag svenska medborgare, men många av dem @ inte minst de unga @ önskar resa till Turkiet och se de platser de kommer ifrån; de söker sina rötter. Detta har dock de turkiska myndigheterna länge inte tillåtit. Sedan frågan uppmärksammades och diskuterades i den svenska riksdagen i våras kom dock löften från turkiska myndigheter och ministrar att detta förbud upphävts varpå flera assyrier/syrianer och kaldéer reste till Turkiet. När de väl kom dit förhindrades de likafullt att resa till de platser de fått löfte om att besöka.

Man kan alltså notera att turkiska myndigheter inte uppfyller sina löften och utfästelser @ oavsett om det handlar om Europarådets konvention om mänskliga rättigheter, löften om att söka uppfylla Köpenhamnskriterierna eller löften gentemot utvandrade minoriteter. Man struntar helt enkelt i dem. När det gäller mänskliga rättigheter har situationen försämrats sedan Köpenhamnskriterierna formulerades och Turkiet blev kandidatland till EU.

Kampen mot terrorismen

Efter attentatet mot World Trade Centre den 11 september är det stor risk att de turkiska myndigheterna använder "kampen mot terrorismen" som förevändning och täckmantel för övergrepp riktade mot politiskt oppositionella och inte minst mot den stora kurdiska minoriteten i landet som kämpar för nationella och kulturella rättigheter.

Turkiet har som enda land med en majoritet muslimer som invånare ställt upp med militärt stöd till USA:s krig i Afghanistan. Detta kan bidra till att kritiken mot brott mot mänskliga och demokratiska rättigheter i Turkiet mildras. Det finns en fara för att ledande politiker i Europa i sin strävan att hålla samman den allians man tillsammans med USA skapat, inför och under kriget i Afghanistan, lättare överser med MR-brott i Turkiet och även öppnar dörren till EU-medlemskap.

Vår uppfattning är att Turkiets uppträdande i Afghanistan inte ska vara någon merit inför ett EU-inträde. Tvärtom anser vi att ett land med en lista över tortyroffer som är "oändlig" snarare medverkar till att skapa terrorism än att stävja den.

Turkiska myndigheter har gjort stort nummer av att man gjort några förändringar i vissa lagar när det gäller kurdernas rättigheter och i frågan om tortyr. Det är uppenbart att dessa förändringar inte inneburit något i praktiken. De är, enligt Amnesty, ord utan handling.

Det räcker för det första inte med att Turkiet skriver om några enstaka lagar. Det rättsliga systemet måste reformeras i sin helhet. Det räcker inte heller med att man ändrar lagtexter. Lagtexterna måste även tillämpas i praktiken. Först när detta skett kan Turkiets medlemskap i EU bli en fråga att diskutera på allvar.

Med utgångspunkt från ovanstående vill jag ställa följande frågor till utrikesministern:

Avser utrikesministern att vidta några åtgärder för att få ett stopp på användandet av tortyr i Turkiet?

Avser utrikesministern att vidta några åtgärder för att förmå Turkiet att uppfylla Köpenhamnskriterierna?

Avser utrikesministern att vidta några åtgärder för att förmå den turkiska regeringen att uppfylla sina löften gentemot assyrier/syrianers och kaldéers möjligheter att besöka sina hembyar för att söka sina rötter?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:81

Webb-tv: Turkiet och de mänskliga rättigheterna

Protokoll från debatten

Utrikesminister Anna Lin (S)

Anf. 21 Utrikesminister Anna Lin (S)

Fru talman! Lars Ohly har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att få ett stopp på använ- dandet av tortyr i Turkiet samt för att förmå Turkiet att uppfylla Köpenhamnskriterierna. Han har dess- utom frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att förmå den turkiska regeringen att uppfylla sina löften gentemot assyrier/syrianers och kaldéers möj- ligheter att besöka sina hembyar för att söka sina rötter. Jag håller med Lars Ohly om att situationen för mänskliga rättigheter i Turkiet inte har förändrats i praktiken under det senaste året. Detta framhålls också i EU-kommissionens översynsrapport, som presenterades den 13 november. Kommissionen slår fast att Turkiet inte uppnår de politiska Köpen- hamnskriterierna, som avser demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och minoriteters rättigheter, och uppmanar därför Turkiet att öka reformtakten. Vi - inom både Sverige och EU - ställer tydliga krav på att kriterierna för demokrati och iakttagande av de mänskliga rättigheterna tillämpas i praktiken, inte bara i konstitutionen och lagar, för att Turkiet ska få inleda förhandlingar om medlemskap. Vi delar kom- missionens uppfattning att screening, som är en del av medlemsförhandlingarna, ej kan inledas. Jag har vid ett flertal tillfällen betonat att kampen mot terro- rism inte får utgöra en förevändning för något land att bryta mot mänskliga rättigheter. Vi stöder också EU- kommissionens förslag om att fördjupa den politiska dialog mellan EU och Turkiet som ger möjligheter att ta upp frågor som rör mänskliga rättigheter. Samtidigt anser jag att Turkiets status som kandi- datland skapat en grund och ger oss bättre möjligheter att ställa krav på förändringar i Turkiet. De framsteg som skett under året är en konsekvens av de krav EU har ställt på Turkiet. I EU-kommissionens rapport välkomnas dessa framsteg, särskilt de konstitutionella reformerna, men EU-kommissionen konstaterar att de inte är tillräckliga. I vilken utsträckning skyddet för de mänskliga rättigheterna i Turkiet verkligen kom- mer att stärkas kommer att bero på tolkningen av de konstitutionella tilläggen, detaljerna i genomföran- delagstiftningen och den praktiska tillämpningen av lagarna av myndigheterna. Den turkiska regeringen har gjort vissa ansträng- ningar för att komma till rätta med förekomsten av tortyr och av förnedrande och omänsklig behandling under året. Regeringen har t.ex. skickat cirkulär till regionala myndigheter där det uttalat sägs att tortyr är förbjudet i lag och uppmanar dem att öka ansträng- ningarna för att förebygga brott mot mänskliga rättig- heter. Återigen konstateras i kommissionens rapport att situationen i praktiken inte förbättrats, och detta är djupt oroande. Vi fortsätter därför att driva på för att Turkiet ska uppfylla de krav som finns i EU:s part- nerskapsdokument som fastställer vilka prioriteringar den turkiska regeringen bör göra för att uppfylla Kö- penhamnskriterierna, där bekämpandet av tortyr är en viktig fråga. Genom bistånd från Sida har Sverige också under många år stött turkiska frivilligorganisationer i deras kamp mot tortyr. Regeringen har nyligen beslutat att ge Sida i uppdrag att utarbeta en landstrategi för sam- arbete med Turkiet där uppfyllandet av Köpen- hamnskriterierna, framför allt ökad respekt för mänskliga rättigheter, utgör en prioriterad del. Jag instämmer i Lars Ohlys bedömning att situa- tionen för assyrier/syrianer och kaldéer alltjämt är otillfredsställande. Kommissionen uppmärksammar dessa brister i sin rapport, liksom de framsteg som har gjorts. Ett positivt steg var premiärministerns cirkulär till lokala myndigheter i juni i år, som bekräftade de emigrerade syriansk-ortodoxa turkiska medborgarnas rättigheter att återvända till sina byar. Regeringen kommer att fortsätta, såväl inom EU som vid bilate- rala kontakter och genom direkt stöd till organisatio- ner som arbetar för mänskliga rättigheter, att verka för att Turkiet ska leva upp till sina löften och vidta kraftfulla åtgärder för att förbättra minoriteternas ställning i enlighet med internationella åtaganden. Hittills har det funnits en diskrepans mellan vad den turkiska regeringens företrädare sagt och vad som sker i praktiken. Sverige kommer både bilateralt och inom EU att fortsatt verka för att ord och handling stämmer överens.

Lars Ohly (V)

Anf. 22 Lars Ohly (V)

Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret. Som framgår av svaret instämmer utrikesmi- nistern i många av de farhågor som jag uttrycker för situationen i Turkiet. Men samtidigt finns det skillna- der - kanske i nyans, men ändå skillnader - i sättet att se på Turkiets nuvarande status som kandidatland och på Turkiets uppfyllande av Köpenhamnskriterierna. Först och främst säger utrikesministern att de framsteg som skett under året är en konsekvens av de krav som EU ställt på Turkiet och att Turkiets status som kandidatland skapat en grund för att ställa krav på förändringar i Turkiet. Å andra sidan instämmer utrikesministern med mig när jag säger att situationen för mänskliga rättigheter i praktiken inte har föränd- rats och att de förändringar som gjorts i den turkiska lagstiftningen egentligen mest är kosmetika. Utrikesministern säger också att hittills har det funnits en diskrepans mellan vad den turkiska rege- ringens företrädare sagt och vad som sker i praktiken. Ja, den diskrepansen har funnits sedan år 1839. Då undertecknade Turkiet för första gången ett interna- tionellt avtal som man sedan ignorerade. Vad som skett under den senaste tiden är att Tur- kiet har avskaffat vissa förbud. Köpenhamnskriterier- na går mycket längre än så. De handlar inte om att avskaffa förbud, utan de handlar om att införa likvär- diga rättigheter för minoriteter när det gäller att ut- veckla sin etnicitet språkligt, socialt, kulturellt och ekonomiskt. Ett tydligt exempel på att Turkiet inte är intresse- rat av att uppfylla de här kraven är att man såsom medlemsstat i Europarådet ännu inte har ratificerat konventionen från år 1995 om skydd för minoriteter. Turkiet har haft oerhört stora förmåner i förhål- lande till EU, Europarådet och Nato - sannolikt på grund av sitt strategiskt viktiga geografiska läge, vilket medfört att västmakterna traditionellt har varit i behov av Turkiet på olika sätt. I dag är det behovet kanske större än tidigare. Turkiet är det enda muslim- ska land som har ställt upp med militär styrka för att bekämpa terrorismen i Afghanistan, som man säger. Medveten om sin förmånliga sits har Turkiet i da- garna gått så långt att man har framfört hot om att annektera norra Cypern för den händelse att EU skulle anta Cypern som medlemsstat. Nu är det dags att ställa mycket starka och tydliga krav på Turkiet. För det första: Den turkiska regeringen måste rati- ficera ramkonventionen för skydd av nationella mino- riteter, och den turkiska regeringen måste ratificera konventionen för regionala språk och minoriteters språk. Det är ett minimum för att över huvud taget fortsätta att diskutera med Turkiet att man ansluter sig till de internationella konventionerna. Dessutom bör den turkiska regeringen redogöra för lösningen av minoritetsfrågorna med en lista över konkreta åtaganden, bl.a. följande: Samtliga regleringar i den turkiska lagstiftningen, inklusive den turkiska grundlagen, som förbjuder och förnekar kurdernas identitet ska tas bort. Grundlagen och lagstiftningen ska garantera lan- dets kulturella, språkliga och etniska mångfald, och alla rättsregler om förbud för kurder att använda sig av sitt modersmål i radio- och TV-sändningar ska upphävas. För det andra: Lagen om undantagstillstånd samt lagen om tillfälliga byvaktssystem i de kurdiska regi- onerna måste upphävas. Befolkningen i de byar som bränts ned eller där befolkningen förflyttats med tvång ska få möjligheter att i trygghet återvända till sina hem. Man ska också ersättas för ekonomiska förluster. För det tredje: Förändrade stads-, by- och ort- snamn ska återgå till de ursprungliga. Kurdiska för- äldrar ska ha rätt att ge sina barn kurdiska namn, och vuxna ska ha rätt att byta till kurdiska namn. För det fjärde: Amnesti måste utfärdas för de per- soner som dömts för eller anklagats för separatism. Förbudet att verka politiskt ska hävas för de personer som är dömda till detta. Samtliga politiska fångar i Turkiet måste frisläppas. För det femte: Dödsstraffet ska avskaffas.

Utrikesminister Anna Lin (S)

Anf. 23 Utrikesminister Anna Lin (S)

Fru talman! Listan på krav som Turkiet måste uppfylla kan ju göras ännu längre än den vi just har hört. Det finns mycket som återstår för Turkiet för att man ska uppfylla Köpenhamnskriterierna och därmed på allvar kunna förhandla om medlemskap i EU. Samtidigt ska vi komma ihåg - och det är viktigt att framhålla för Turkiet - att det är klart att vi skulle välkomna ett demokratiskt Turkiet i EU. Det skulle också vara bra för EU med ett land med så stor mus- limsk befolkning för det skulle ge bättre mångfald till Europa och EU. Det som vi kan se som positivt med att Turkiet har blivit kandidatland i EU - och som Lars Ohly sade i början - är att det har blivit en betydligt öppna- re diskussion om dessa frågor än tidigare. Jag har flera gånger haft som exempel då jag första gången mötte den turkiske utrikesministern. Han ville då inte ens ta ordet kurd i sin mun eller tala om kurdisk litte- ratur. Senare överlämnade han när han kom till Sve- rige kurdiska böcker som ett exempel på hur kurdiska kan användas som språk i Turkiet. Han föreslog ock- så i turkisk TV en rätt för radio- och TV-utsändningar på kurdiska. Det som hände efteråt var att han själv hotades av åtal för att han hade föreslagit att kurdiska skulle användas i radio- och TV-sändningar. Några av de böcker han överlämnade här beslagtogs senare av lokala myndigheter. Det här visar på paradoxen i det turkiska samhället: Det finns säkert ett antal personer och organisationer som vill demokratisera Turkiet och som vill genomföra rättigheter för kurderna och ge alla samma mänskliga rättigheter. Samtidigt finns det en apparat som hårt motsätter sig detta och mot- arbetar reformerna och förbättringarna. Jag tycker att Sverige ska fortsätta att agera både bilateralt gentemot Turkiet men också inom EU för att ställa krav på en utveckling av de mänskliga rät- tigheterna. Ord och handling måste stämma överens.

Lars Ohly (V)

Anf. 24 Lars Ohly (V)

Fru talman! Jag instämmer i att vi välkomnar ett demokratiskt Turkiet som medlem i EU, men vägen dit är oerhört lång. Det är en milslång väg på vilket Turkiet kanske har tagit en meters steg genom de förändringar i lagstiftningen som har genomförts. Då måste vi fråga oss hur vi kommer framåt. Hur kan vi få Turkiet att inse att respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska rättigheter inte är något som ska genomföras för att uppnå fördelar i förhål- lande till andra nationer eller till den europeiska unionen, utan att det är en hederssak för civiliserade nationer att uppfylla rättigheter för minoriteter, att uppfylla politiska rättigheter för vem som så vill att arbeta politiskt på sitt eget språk och med sitt eget språk som grund för sin propaganda? Utrikesministern menar, trots allt, att den kandi- datstatus som Turkiet har fått har inneburit förbätt- ringar och större möjligheter att ställa krav på Turki- et. Den rapport som jag i min interpellation hänvisar till från Amnesty inbegriper t.ex. meningen: "Listan över tortyroffer är oändlig och inbegriper även kvin- nor och barn." Detta skriver Amnesty i sin rapport. Det är tydligt att bekännelser som framtvingas under tortyr används som bevis under rättegångar. När det gäller situationen för den mindre minoriteten assyrier/syrianer och kaldéer är det fortfarande så att de inte har rätt att återvända, och i många fall vågar de inte återvända till Turkiet av rädsla för repressalier eller i värsta fall fängslanden. Situationen har inte bara inte förändrats utan har t.o.m. försämrats. Den Amnestyrapport som lades fram för tre år sedan innefattar inte lika grova och klara skrivningar om förekomsten av tortyr i Turkiet. På vilket sätt har Turkiets status som kandidatland lett till att situationen har förbättrats? Utrikesministern säger att det förs en öppen diskussion i det turkiska samhället, och hon tar som exempel att den turkiske utrikesministern överlämnar kurdiska böcker. Men för människor som lever och verkar i Turkiet, som arbetar för minoriteters rättigheter, som arbetar för demokratiska och politiska rättigheter, är det nog mycket svårt att se någon som helst ljusning så här långt. Därför kvarstår kraven, som ett minimum, att utrikesministern, likväl som EU:s representanter, bör tala klarspråk. Först och främst bör man säga att ing- en som helst rabatt på kraven om att uppfylla Köpen- hamnskriterierna kommer någonsin att erbjudas Tur- kiet alldeles oavsett landets viktiga geopolitiska läge. Man ska också ställa sig bakom de kortsiktiga krav jag räknade upp som ett minimum för Turkiet att uppfylla innan ens diskussioner om en s.k. screening kan påbörjas. Det är inga konstiga krav. Det är myck- et kortsiktiga politiska kriterier som kan öppna för en dialog i det turkiska samhället mellan minoriteter och den turkiska regimen. På längre sikt håller jag med utrikesministern om att det finns oerhört många fler krav som Turkiet måste uppfylla innan det kan bli meningsfullt att gå in i diskussioner om Turkiets medlemskap i den europeiska unionen.

Utrikesminister Anna Lin (S)

Anf. 25 Utrikesminister Anna Lin (S)

Fru talman! Jag håller fullständigt med Lars Ohly om att det är självklart att Turkiet inte ska få något slags rabatt på de krav vi ställer på Turkiet därför att landet anser sig vara en viktig militärmakt i detta läge. Det är fullständigt självklart. De krafter som gärna hade velat se en sådan utveckling i Turkiet har också blivit mycket besvikna på den diskussion som har varit inom EU. Där har de sett att det inte bara har varit Sverige utan i princip alla EU:s medlemsstater som har haft samma utgångspunkt. Turkiet måste uppfylla Köpenhamnskriterierna. Turkiet måste upp- fylla krav på mänskliga rättigheter och internationella förpliktelser. De konventioner som Lars Ohly tog upp tidigare är viktiga, men det handlar självklart också om att se till att verkligen genomföra dem. Ett av de stora problemen är här det som Lars Ohly tar upp, nämligen tortyren. Jag tror dock inte att förekomsten av tortyr har förvärrats eller ökat i Tur- kiet, utan att det snarare är fråga om att kunskaperna har förbättrats. Det tror jag beror på - trots de fort- satta övergreppen, trots alla de problem som finns kvar - en öppnare debatt och större möjligheter att öppet få kunskap om vad som sker. Det är ändå första steget mot att sedan se en reell förbättring. Vi kan också se att det stora flertalet av alla de or- ganisationer - även kurdiska organisationer - som verkar i Turkiet säger att om Turkiet inte hade fått kandidatlandsstatus i EU vid den tidpunkt som landet fick det hade det förmodligen blivit en ännu större backlash när det gäller mänskliga rättigheter. Det var därför ett viktigt första steg som de vill att vi ska utnyttja för att driva frågan om mänskliga rättigheter - för att så småningom se ett demokratiskt Turkiet.

Lars Ohly (V)

Anf. 26 Lars Ohly (V)

Fru talman! Jag välkomnar utrikesministerns svar. Jag tycker att det är tydligt. Jag tror att de skillnader som jag har försökt att lyfta fram handlar mer om nyanser än om skilda åsikter i sak. Det är naturligtvis bra. Däremot är jag tveksam till den strategi som inne- bär att man hela tiden flyttar tillbaka försvarslinjen för när man ska kunna ställa krav. Tidigare var den svenska officiella linjen - även EU:s linje - att kan- didatlandsstatus skulle uppnås först när Turkiet hade uppfyllt grundläggande kriterier. Sedan ändrades detta och det sades att detta var ett medel för att få Turkiet att uppnå de grundläggande kriterier som Köpenhamnsöverenskommelsen talar om. Jag är rädd för att denna försvarslinje flyttas yt- terligare bakåt. Det får inte ske. Man måste tala om var gränsen går. Turkiet har fått status som kandidat- land på grund av att vi inser vikten av att ett demo- kratiskt Turkiet närmar sig övriga Europa och gärna på sikt också blir medlem. Men vi kommer inte att på något sätt rabattera kraven när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati. De kvarstår oförändrade. Turkiet har nu bollen. Det är Turkiet som ska upp- fylla kraven. Det är ingen annan som kommer att flytta på sig eller ändra kraven på grund av att Turkiet önskar så. Det måste klargöras.

Utrikesminister Anna Lin (S)

Anf. 27 Utrikesminister Anna Lin (S)

Fru talman! Jag tror att både Sverige och EU har varit tydliga i fråga om att framföra att Turkiet måste uppfylla Köpenhamnskriterierna innan de ens kan börja förhandla om medlemskap i EU.

Intressenter

Frågeställare

Ohly, Lars (v) Vänsterpartiet

Besvarad av

utrikesminister Anna Lindh Socialdemokraterna