Ungas väg in på arbetsmarknaden
Interpellation 2010/11:352 av Karlsson, Sara (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2011-05-06
- Inlämnad
- 2011-05-06
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2011-05-12
- Sista svarsdatum
- 2011-05-20
- Besvarad
- 2011-06-07
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 6 maj
Interpellation
2010/11:352 Ungas väg in på arbetsmarknaden
av Sara Karlsson (S)
till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Enligt en undersökning från Novus som presenterades den 4 maj har unga som inte tidigt fått erfarenheter från arbetslivet betydligt svårare att få ett jobb senare. I undersökningen uppgav fyra av tio arbetsgivare att bristen på arbetslivserfarenhet är det största hindret för att anställa och åtta av tio uppgav att unga oftast har tillräcklig utbildning men för lite arbetslivserfarenhet.
Detta är dock välkänt sedan tidigare. Ju senare personer kommer in på arbetsmarknaden desto svårare blir det.
Ett bra sätt för unga att just skaffa sig arbetslivserfarenhet är att arbeta under sommarlovet. Därför gick förut medel från stat till kommuner och landsting för att dessa skulle kunna erbjuda fler ungdomar feriearbeten, år 2006 var siffran 100 miljoner kronor. Detta var något som den borgerliga regeringen tog bort redan år 2007 med följden att många kommuner inte längre kunde erbjuda sommarjobb till ungdomar.
Valåret 2010 dök dock de 100 miljonerna upp igen, något som visade sig vara tillfälligt. För detta år har inga medel anslagits för sommarjobb i kommuner och landsting. Enligt siffror från SKL leder det till att 20 000 färre plaster erbjuds runt om i landet i år jämfört med 2010.
Avser arbetsmarknadsministern med anledning av detta att agera för att underlätta för ungdomar att få ett sommarjobb och därmed öka sina chanser att etablera sig på arbetsmarknaden?
Debatt
(20 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:352
Webb-tv: Ungas väg in på arbetsmarknaden
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:110 Tisdagen den 7 juniProtokoll 2010/11:110 12 § Svar på interpellationerna 2010/11:352 och 400 om ungas väg in på arbetsmarknaden
Protokoll från debatten
Anf. 38 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Sara Karlsson har frågat mig om jag avser att agera för att underlätta för ungdomar att få ett sommarjobb och därmed öka sina chanser att etablera sig på arbetsmarknaden.
Esabelle Dingizian har frågat mig om jag avser att ta initiativ till att i samverkan med kommunerna ta ett långsiktigt ansvar för att ge alla skolungdomar möjlighet till ett sommarjobb i kommunen, det lokala näringslivet eller inom den ideella sektorn samt om jag avser att verka för att skapa bästa förutsättningar för ungas etablering på arbetsmarknaden, till exempel genom möjlighet till sommarjobb.
Jag delar uppfattningen att det är värdefullt för ungdomar att tidigt få kontakt med arbetsmarknaden för att få arbetslivserfarenhet och referenser. Det är bland annat därför som regeringen vill introducera en särskild anställningsform för gymnasielärlingar.
Sommarjobbssatsningen under 2010 var en tillfällig satsning på feriejobb inom kommuner, landsting och ideella föreningar. Satsningen gjordes mot bakgrund av att den ekonomiska krisen hade försvårat situationen för ungdomar på arbetsmarknaden och att möjligheten för många ungdomar att finna en sysselsättning under sommaren därför förutsågs bli begränsad.
Svensk arbetsmarknad reser sig efter den svåraste krisen på 80 år. Sommaren 2011 möter ungdomarna ett arbetsmarknadsläge som är betydligt mer gynnsamt än för bara ett år sedan. Antalet sysselsatta ungdomar hade i april ökat med 33 000 personer jämfört med samma månad förra året. Jobbchanserna ökar. Antalet nyanmälda lediga platser hos Arbetsförmedlingen har under de senaste månaderna legat på nivåer som under motsvarande månader bara har uppnåtts vid enstaka tillfällen de senaste 20 åren. Unga är en konjunkturkänslig grupp som drabbas hårt när ekonomin och arbetsmarknadsläget försämras men som också snabbt får ta del av ett förbättrat konjunkturläge.
Mot bakgrund av detta anser regeringen inte att det är motiverat att med statliga skattemedel subventionera sommarjobb för unga. Sveriges återhämtning från den ekonomiska och finansiella krisen är stark och snabb, kommuner och landsting uppvisar över lag goda ekonomiska resultat, och sysselsättningen bland unga ökar starkt.
Anf. 39 Sara Karlsson (S)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret.
Det är bra att Hillevi Engström också tycker att det är värdefullt för ungdomar att tidigt komma i kontakt med arbetsmarknaden. Vi vet att det är svårare att etablera sig på arbetsmarknaden ju senare man kommer i kontakt med någon arbetsplats. Det visar sig i undersökningar, och det säger arbetsgivarna. Vill man på sikt skapa bättre förutsättningar för unga att ta sig in på arbetsmarknaden är sommarjobb enormt viktiga. Men det är viktigt inte bara på sikt utan också här och nu. Det betyder också mycket för de ungdomar som arbetar sina första veckor, får ut sin första lön och erövrar självständighet.
Fru talman! Som jag skrev i min interpellation fanns det innan de borgerliga partierna tog över regeringsmakten statliga medel som gick ut till kommuner och landsting för att erbjuda sommarjobb till unga. Det var ett sätt för den socialdemokratiska regeringen att ta ansvar för ungas framtid. När den borgerliga regeringen tillträdde togs pengarna bort. För många kommuner och landsting innebar det att de inte längre kunde erbjuda sommarjobb eller att de kunde erbjuda färre sommarjobb.
Men pengarna kom tillbaka 2010. Om det var för att det var valår eller för att läget var exceptionellt kan man diskutera. Jag konstaterar i alla fall att ungdomsarbetslösheten gick upp till skyhöga nivåer redan 2009. Men då kom det inga pengar.
Hur som helst menar arbetsmarknadsministern att skälet till att regeringen inte tycker att man behöver finnas med och ta ansvar för att unga erbjuds sommarjobb är att siffrorna nu har vänt. Visst har det vänt. Men låt mig påminna om att arbetslösheten bland unga fortfarande ligger på nivåer över 20 procent - över 150 000 unga.
Jag träffar ungdomar som förtvivlat har sökt sommarjobb hela våren men som inte har lyckats få något. Jag skulle vilja höra Hillevi Engström förklara för dem att hon inte tycker att regeringen borde vara med och ta ansvar för det.
Vi socialdemokrater ger beskedet att om vi fick bestämma skulle staten ta ett större ansvar för att ge alla ungdomar möjlighet att sommarjobba. Vi ser nämligen att det är så viktigt för ungdomarnas självkänsla och för deras framtid. En regering med ambitioner om att få fler unga i arbete kan inte sätta sig på läktaren. Men det är det som denna regering ofta gör. Man sätter sig på läktaren och hänvisar till marknaden. Så löser man inte stora samhällsproblem som arbetslöshet. Politiken måste ta sitt ansvar, och det ansvaret är också nationellt.
Fru talman! Jag skulle vilja säga några ord om lärlingsplatser eftersom ministern tog upp dem i sitt svar. Det kan vara suveränt om det fungerar - en kombination av utbildning och arbete och man skolas in på plats. Men av det som jag hittills sett komma från regeringen är det inte innehållet och kvaliteten i lärlingstjänsterna som sätts i fokus. I stället är det anställningsformen, alltså att dessa ungdomar ska få en provanställning i 18 månader i stället för i 6 månader. Då har man missat det som är det viktiga, nämligen att unga ska komma in på arbetsmarknaden och kunna känna trygghet.
Det är i och för sig ingen hemlighet att Moderaterna har varit starka motståndare till den svenska arbetsrätten. Men om det är den som man vill åt vore det kanske bättre att bara säga det. Diskussionerna om ungas situation på arbetsmarknaden handlar också om rätten till en trygg anställning och om den frihet som det ger. Moderaterna talar ofta om frihet, men de talar om arbetsgivarnas frihet inte om arbetstagarnas. Det är helt fel fokus. Också unga ska få känna trygghet och frihet.
Anf. 40 Esabelle Dingizian (Mp)
Fru talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret. Dess värre är hennes svar inte någon tröst för de tusentals ungdomar som inte får något sommarjobb i år. Jag hade hoppats på ett mer utförligt svar där ministern talar om att hon har för avsikt att göra någonting åtminstone i framtiden och att ministern har en vilja att sträcka ut handen till kommunerna och fråga vad man kan göra tillsammans och om hon kan bidra till någonting.
Vi hörde tidigare i debatten kulturministern tala om att ge stimulansbidrag. Det är också ett sätt att se till att någonting händer. Jag hoppas att ministern i sitt andra inlägg säger att det är viktigt att ungdomar tidigt får lära sig att ringa, ta kontakt och skriva cv. Det kan man också göra när det handlar om sommarjobb.
Jag tolkar ministerns svar som att alliansregeringen inte är beredd att ta ett långsiktigt ansvar. Det innebär att om någon kommun inte prioriterar feriejobb eller sommarjobb rycker arbetsmarknadsministern på axlarna och säger: Detta är inte mitt ansvar utan ert ansvar. Men om några år när ungdomarna blir 20 år är jag beredd att göra någonting.
Jag tycker att ministern måste fundera på att vi kanske någonstans måste se till att unga inte misslyckas innan vi vidtar några åtgärder.
Det är också ett anmärkningsvärt svar med tanke på att Alliansen tydligt har sagt att arbetsmarknadspolitik är en statlig angelägenhet. Det är ganska kontraproduktivt utifrån arbetslinjen.
Vilka signaler ger ministern till alla unga som inte fick ett jobb? Det är inte så viktigt att ni jobbar denna sommar. Denna sommar finns det gott om jobb. Det är bara ni som inte kan söka dem.
Vilka signaler ger ministern till kommunerna? Vi väljer att spara 100 miljoner. Ministern skriver: Vi vill inte subventionera.
Jag menar att det ändå är en signalhandling att inte tala om att man prioriterar detta. Jag tror att ministern kommer att utveckla sitt svar.
Det som sägs i svaret om en särskild anställningsform, som jag för övrigt inte tänker kommentera, är inte tillräckligt.
Ministern säger att det inte är någon ekonomisk kris och att det finns fler jobb i år. För vem finns det? Är det för 16-17-åringar? Vi talar inte om 20-25-åringar, utan vi talar om 16-17-åringar och om att ge dem bättre förutsättningar. Varför vill arbetsmarknadsministern inte ta ett långsiktigt ansvar? Den frågan återstår.
Anf. 41 Finn Bengtsson (M)
Fru talman! Jag börjar med att tacka interpellanterna för två viktiga interpellationer och tacka statsrådet för det uttömmande svaret som förklarar den satsning som gjordes 2010. Det antyds emellertid från en av interpellanterna att det skulle vara ett valår. Låt mig då påminna om att även 2006 var ett valår. När den satsningen gjordes från Socialdemokraterna var det i så fall kanske mot samma bakgrund som antyddes av interpellanten.
Att titta på vilka grupper som vi vill ha in på arbetsmarknaden är naturligtvis en viktig fråga, inte minst för den portfölj som statsrådet har att ansvara för. Vi vet att unga generellt sett har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Men det har också äldre som har förlorat arbetet. Det är faktiskt den grupp som alltmer har svårt att komma tillbaka när man är i arbetsför ålder.
Funktionsnedsatta har ett alldeles speciellt problem i fråga om att komma långt bort från arbetsmarknaden. Här handlar det inte bara om sommarjobb utan också om anställning utifrån den förmåga man har och om att anpassa de arbetsplatserna. Nyanlända invandrare är också en känd grupp som står långt ifrån arbetsmarknaden.
När vi i efterdyningarna av den värsta finanskris som svept över världen 2009 och 2010 såg behov av att hjälpa alla dessa grupper att komma in vidtog regeringen mycket kraftfulla åtgärder både för att stimulera människor, arbetstagare, att vilja komma in på arbetsmarknaden och för att ge möjligheter hos arbetsgivarna att erbjuda jobb - nystartsjobb och instegsjobb; det är många termer som används när det gäller att få dem som står långt ifrån arbetsmarknaden att kunna komma in.
Det är också viktigt att lite grann titta på vad som varit alternativet, framför allt från socialdemokratiskt håll. Alternativet har oftast varit att erbjuda utbildningssatsningar snarare än det som ministern nämnt i sitt svar och som är väldigt viktigt, nämligen lärlingsplatser för dem som har önskemål om - som det oftast är - att komma in i hantverksyrken där en lång akademisk utbildning kanske inte är inträdesbiljetten och inte något av det viktigaste man kan ägna sig åt.
Kroniskt i det här landet har vi, skulle jag vilja säga, haft svårt att se lärlingsplatser som skolar in unga människor på arbetsmarknaden. Därför är en sådan satsning från regeringen mycket välkommen.
Fru talman! Något att fundera över när man resonerar utifrån varför inte subventionen för just de ungas sommarjobb eller feriejobb kommer på plats är detta med att det skulle vara en form av negativ signal ut till kommuner och landsting. Jag har lite svårt att förstå detta. Vi har begränsade resurser till det vi behöver satsa på.
Jag tror att de funktionsnedsatta är en sådan grupp som regeringen satsar väldigt mycket på för att få in dem på arbetsmarknaden, inte minst nu i och med reformeringen av socialförsäkringarna i form av sjukförsäkringen. 3 000 särskilda platser erbjuds funktionsnedsatta för att arbetsgivare ska vilja anpassa arbetsplatserna. Det här är riktigt viktiga uppgifter.
Om det, fru talman, vore så att varje avsaknad av en subvention upplevdes som att man inte skickar en riktig signal finns det väl ingen hejd på hur många subventioner vi borde ha i vårt samhälle för att skicka de riktiga signalerna.
Jag tror inte, fru talman, att en summa pengar på det sättet nödvändigtvis visar att man är mer engagerad i att hjälpa unga människor att komma in på arbetsmarknaden och att få fäste där än om man har mer strukturellt riktade åtgärder, särskilt i dåliga konjunkturer.
Förhoppningsvis har vi nu sett en av de svåraste finanskriserna i mannaminne blåsa över. Snarast ser vi framför oss en situation med brist på arbetskraft. Jag tror att friska unga människor kommer att kunna komma in på arbetsmarknaden utan att man nödvändigtvis har subventioner som bättre kan komma andra till del för detta syfte, precis som ministern angett i sitt svar.
Anf. 42 Hanif Bali (M)
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret och även interpellanterna för deras frågor.
Det är väldigt roligt att försöka förstå sig på Socialdemokraternas och Miljöpartiets verklighetsbeskrivning. Om vi jämför de år som tas upp här, åren 2006 och 2011 men också 2010, ser vi att var tionde person som varit arbetslös inte längre finns med som arbetslös. Ungdomsarbetslösheten har minskat trots att vi hade en brinnande högkonjunktur 2006 och nu befinner oss i efterdyningarna av en global finanskris. Trots det är alltså ungdomsarbetslösheten nu lägre. Det måste vara jobbigt att ha verkligheten som fiende!
Vi har här lyckats bevisa att sommarjobben är otroligt viktiga. Arbetsgivare och andra säger att sommarjobben är viktiga. Jag håller med om det. De är verkligen viktiga. Men ni lyckas inte bevisa varför just de kommunala sommarjobben är extremt viktiga - varför just de kommunala särlösningarna alltid är så viktiga, varför de skattefinansierade arbetena alltid är viktigast.
Vi kan titta på hur det ser ut i kommunerna. Av Sveriges 290 kommuner var det tolv kommuner som förra året inte gick med plus. Kommunerna har gott om pengar i sina kistor. Är det verkligen så att man tycker att det vi här talar om behövs, att man vill investera i det?
120 kommunstyrelseordförande i Sverige är socialdemokrater, så det är jättelätt. Det är bara att göra något. De har gott om pengar. Det är inte så många kommuner i Sverige som i dag har lite pengar. I stället finns det, som sagt, gott om pengar. Det är väldigt intressant att ni lyfter fram detta med subventioner för ungdomsarbetslösheten och att det är så hemskt.
Vi har ju redan en subvention för alla ungdomar. Varför ska vi ha en subvention för människor i kommunala jobb? Varför inte använda den subvention som finns för alla ungdomar, nämligen den halverade arbetsgivaravgiften?
I och med Alliansregeringen har det blivit billigare att anställa ungdomar. Varför är det fel? Nej, då är det McDonalds som anställer, och det är ju inte bra. Däremot är det alltid bra när kommunens parkförvaltning anställer. Detta låter väldigt märkligt!
För övrigt tycker nio av tio arbetsgivare att det är mycket bra att ha till exempel McDonalds eller andra inom servicesektorn som referens. Ni bör inte specificera en särlösning, utan ni kan ha en bredare syn på hur man kan lösa arbetslösheten i samhället och se till att statens insatser kommer
alla
till del, inte bara vissa parkförvaltningar inom kommunsektorn.
Anf. 43 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Också jag vill tacka interpellanterna för de frågor som ställts.
Även om jag är långt ifrån nöjd är det glädjande att se att 33 000 fler ungdomar i år fått jobb jämfört med hur det var för ett år sedan.
Som en interpellant tidigare påpekat finns det grupper som har betydande problem med att komma in på arbetsmarknaden. Vad som framför allt oroar mig är personer med funktionsnedsättning samt utrikes födda. Jag tänker inte bara på dem som kommer till Sverige utan också och framför allt på skillnaden i sysselsättningsgrad bland utrikes födda som länge bott i Sverige och dem som är födda i Sverige. Det gäller också unga utan skolunderbyggnad.
Men unga generellt har inte stora problem på arbetsmarknaden; det vill jag säga. Unga som inte slutfört skolan har dock betydande problem. Där är den allra viktigaste förebyggande faktorn att förbättra skolan så att alla barn och unga kan gå igenom skolan och ha en bra grund att stå på.
Regeringen satsar oerhört mycket pengar på arbetsmarknadspolitiken, totalt ungefär 69 miljarder kronor. Det som skiljer Sverige från andra länder inom OECD är att vi i sammanhanget satsar två tredjedelar på en aktiv arbetsmarknadspolitik med många olika åtgärder.
Utöver de 69 miljarder kronorna kan framför allt den halverade arbetsgivaravgiften för unga nämnas. Det gäller också de satsningar som nu görs på skolan och på lärlingsutbildningar inom gymnasieskolan. Det är någonting annat än det vi tidigare pratat om och som gäller lärlingsprovanställningar. Där ska vi nu tillsätta en utredning.
Det finns alltså olika delar här som är viktiga att poängtera.
När det gäller jobb under ferier visar Arbetsförmedlingens redovisning av förra årets verksamhet att 89 procent av kommunerna finansierade sommarjobb med egna medel. Det var bara 11 procent av kommunerna som uteslutande använde statliga bidrag.
Jag tycker att det är viktigt att kommunerna och landstingen, som i år beräknas göra en vinst på 15 miljarder kronor, också i sina budgetar avsätter pengar till sommarjobbssatsningar - detta samtidigt som arbetsgivare inom det privata näringslivet och den ideella sektorn tar del av den möjlighet till nedsättning av arbetsgivaravgiften som finns just för att anställa ungdomar i åldern 15-24 år. Det finns alltså många viktiga aspekter på detta.
Avslutningsvis: Jag tror att man måste prioritera vad statens resurser ska användas till. Ska vi använda resurserna för att kommuner som har en god ekonomi ska producera fram jobb inom olika förvaltningar, eller ska vi satsa på en generell sysselsättningspolitik även för unga?
I år när ekonomin är så pass god, när det finns så många sysselsättningsplatser och när arbetslösheten bland unga sjunker har avvägningen blivit att det inte finns behov av ytterligare satsningar på unga. Det gäller alltså just i år.
Anf. 44 Sara Karlsson (S)
Fru talman! Det talas här om halverad arbetsgivaravgift för arbetsgivare som anställer unga under 26 år. Anledningen till att jag vänder mig emot det är att det är dyra jobb. I den mån som detta skapat jobb rör det sig om väldigt mycket pengar per skapat jobb. Jag tror att det handlar om ungefär 900 000 kronor per skapat jobb. Det är dyra jobb och en ineffektiv politik. Det hade varit bättre att rikta satsningen mot arbetsgivare som anställer unga som är arbetslösa. Det hade varit ett mer effektivt sätt att lösa problemen, vilket nog var syftet med reformen.
När det handlar om kommunernas ekonomi är det faktiskt så att statsbidragen är lägre i år än de var förra året. Även fast man gick med överskott var det alltså svårt att göra satsningar som man skulle få ta bort året efter. Vi vet att det finns balanskrav i kommunerna, som gör att man har svårt att balansera över längre perioder även om man har överskott ett år.
Jag tycker att det är intressant med regeringens syn på subventioner. Det är enligt arbetsmarknadsministern inte motiverat att från statens sida se till att fler ungdomar erbjuds sommarjobb när arbetslösheten är hög och när vi vet att det är en avgörande faktor för ungas inträde på arbetsmarknaden att de har arbetslivserfarenhet. Sommarjobb är jätteviktigt. Det är dock motiverat att subventionera städning hos privatpersoner, restaurangbesök och annat.
Hur många jobb subventioner egentligen skapar är oklart, men om man utgår ifrån regeringens prognoser ska den sänkta restaurangmomsen kosta ungefär 600 000 per skapat jobb. Enligt Konjunkturinstitutet är det en glädjekalkyl; de menar att det snarare rör sig om ungefär 1 miljon per skapat jobb. Även om fler jobb säkert kan skapas i restaurangbranschen om man sänker momsen där är det inte säkert att det ökar sysselsättningen.
Problemet om man går in och subventionerar en bransch är risken att det tränger undan annan konsumtion, och så får man ett nollsummespel. Man flyttar över pengar från det offentliga till det privata utan att ha vunnit något i sysselsättningen. Regeringens eget finanspolitiska råd har varnat för just detta. Ändå tycker regeringen att det är värt att gå in med subventioner som ska kosta 3 ½ miljard där, men att lägga 100 miljoner på att fixa sommarjobb till unga vill man inte göra. Det blir liksom lite märkligt.
En annan aspekt jag tycker att man kan ha med sig i denna diskussion är att vi snart kommer att stå inför ett stort generationsskifte inom vården och omsorgen. Vi vet att vi snart har brist på undersköterskor och sjuksköterskor när många går i pension och inte tillräckligt många står på kö för att rycka in. Det är något som regeringen också ser ut att förvärra nu med sin förändring av gymnasieskolan.
Där kan faktiskt sommarjobb spela en stor roll för att locka unga att söka sig till vården och omsorgen, få erfarenhet och få känna på jobbet. Det tycker jag är någonting man också borde ha med sig i dessa diskussioner.
Anf. 45 Esabelle Dingizian (Mp)
Fru talman! Arbetsmarknadsministern säger att hon tycker att det är viktigt att kommunerna satsar egna pengar. Nu vet vi inte riktigt hur utfallet blir i år, men jag ägnade en liten stund i går åt att titta på nätet. Varbergs kommun, som är moderatledd, har dragit ned på sommarjobben. Lidingö kommun, som är moderatledd, har inga sommarjobb 2011. Moderatledda Mölndal har inga sommarjobb. Jag tycker att det är lite anmärkningsvärt att det inte är samstämt hos Moderaterna.
Det som är mest oroväckande är dock det Lidingö kommuns styrelseordförande Paul Lindquist säger: "Arbetsmarknadspolitiken är dessutom ett statligt ansvar och därför har vi valt att inte prioritera detta i den kommunala budgeten. Förra året gjorde regeringen en satsning på sommarjobb för skolungdomar, i vilken Lidingö stad medverkade. I år har mig veterligen staten inte avsatt några medel för en liknande satsning och vi har heller inte budgeterat några kommunala medel för detta."
Det är just detta som oroar mig, när arbetsmarknadsministern inte visar att hon är intresserad av detta. Det må handla om en strategi bara, att sträcka ut handen - kanske inte så mycket om den subventionering vi talar om. Jag talar om sommarjobb; jag talar inte om ungdomsarbetslösheten i allmänhet. Detta är bara en pusselbit, ett sätt att rusta våra unga för en bättre framtid 10-30 år framåt.
Vi talar om just de ungdomar som ministern vurmar för - som vi alla vurmar för: funktionsnedsatta och nyanlända, dem som ministern prioriterade förra året. Är de inte längre prioriterade? Är de inte längre värda dessa 100 miljoner?
Jag tycker att vi ska tala om det interpellationen handlar om och inte om allt annat regeringen gör. Vi vet att tidig kontakt har stor betydelse för alla. Därför är det för mig väldigt konstigt att regeringen inte på något sätt försöker visa detta utan talar om allt annat.
Sedan är ju ungdomsarbetslösheten strukturell. Den har funnits i många år och har ingenting med konjunkturen att göra. De ungdomar som är 16-17 år i dag kan bli morgondagens arbetslösa om vi inte gör någonting i dag. Det handlar för mig om prao, samverkan mellan skola och arbetsliv och att stärka syoverksamheten. Det handlar om att visa för ungdomarna att det de gör i skolbänken har betydelse utanför skolan.
Anf. 46 Finn Bengtsson (M)
Fru talman! Det faktum att vissa kommuner inte anvisar skattefinansierade sommarjobb kan inte tas till intäkt för att man i dessa kommuner inte engagerar sig för att det ska finnas sommarjobb. Det kanske är kommuner som just har ett gott företagarklimat för små och medelstora företag, vilket gör att man utan att använda skattesubventioner som kan riktas till mycket mer utsatta grupper än unga, friska individer kanske ser till att det trots allt finns sommarjobb.
Alliansregeringen har faktiskt på olika sätt engagerat sig i ungas möjligheter att kunna arbeta och samtidigt behålla andra rättigheter. Ett exempel är att vi höjer taket för de studerande inom ramen för hur mycket de får arbeta utan att förlora sitt studiebidrag. När det gäller funktionsnedsatta och dem som har det allra svårast med aktivitetsersättning, så kallad förtidspension, tillåts man nu alltmer komma in i arbete. Man kommer inte bara in i arbetsgemenskap utan tjänar även egna pengar utan att för den sakens skull förlora sin förtidspensionsersättning. Detta är ett sätt att attackera väldigt mycket viktigare frågor på sikt, för att unga människor ska kunna komma in i ett arbetsliv.
Det är också intressant att titta på interpellationerna, som handlar om att regeringen gjorde en satsning 2010 när det verkligen var en global finanskris som även Sverige drabbades av - om än, gudskelov, något mindre tungt än många andra länder i vår närhet. År 2006 fanns samma utställda löfte ifrån Socialdemokraterna.
Då hade vi ett helt annat, gynnsamt konjunkturläge, under vilket jag verkligen kan ifrågasätta hur man kan spendera skattebetalarnas pengar på att primärt se till att sommarjobb i kommunal sektor och landstingssektor stimuleras med skattemedel i förhållande till alla andra viktiga välfärdsfrågor vi har att ta ansvar för - i stället för att under högkonjunktur se till att små och medelstora företag vågar anställa även ungdomar under kort tid på sommaren. Det måste väl vara den rimliga strategin att i första hand överväga.
Anf. 47 Hanif Bali (M)
Fru talman! Vad är sommarjobb? Jo, det är oftast jobb som någon som är på semester har lämnat. Man fyller upp och utför ett arbete. Det är dock inte nog, så att säga, utan vi måste blåsa upp ett luftslott och skapa en massa jobb. Då undrar jag: Varför är det just inom kommunal sektor vi ska satsa dessa pengar? Ni är ju emot att man halverar arbetsavgiften för ungdomar generellt sett. Varför vill ni ta bort ungdomars arbeten från andra sektorer och förflytta dem till kommunal sektor? Varför är det just kommuners parkförvaltningar som arbetena ska skapas i?
Det är detta jag undrar. Varför får inte ungdomar jobba inom andra branscher? Den generationsväxling vi talar om kommer inte bara att ske inom offentlig sektor, i kommuners parkförvaltningar, utan även i alla andra sektorer. Därför är det väldigt märkligt att ni vill skapa en slags ungdomsskatt och fördubbla skatten för att anställa ungdomar. Det är bättre att ha en bred politik som är konsekvent i stället för att hela tiden ha dessa konstiga särlösningar.
Vad är er lösning? Jo, vi ska satsa 100 miljoner på några parkförvaltningar ute i kommunerna och inte ha någon styrning på vad pengarna gör. Det får man nämligen inte heller ha; när man sätter ut pengarna får man max säga att de ska gå till sommarjobb.
Vad är det för erfarenhet de här ungdomarna får? Oftast är det begränsade timjobb som ungdomarna oftast inte heller får tillbaka. De undersökningar som SKL gjort visar att det är högst tillfälliga arbetsplatser. I privat sektor leder jobben oftast till en anställning i framtiden, och man får en rejäl arbetslivserfarenhet.
Då är jag tillbaka i frågan till er: Vad vill ni göra, förutom bara subventionera några små kommunala sektorer?
Anf. 48 Peter Persson (S)
Fru talman! Tack, Sara Karlsson och Esabelle Dingizian, för en viktig interpellation! Det handlar om ungdomars rätt att få arbeta under en sommar, något som de mer grånade, som Hans Ekström och jag, fick möjlighet till redan vid 17 års ålder. Jag tror att vi fortfarande minns den arbetsplats vi fick stiga in på. Vi mindes hur det var att för första gången i livet få arbetskamrater, få ordning, få regelverk. Vi omvandlades plötsligt till mer vuxna från att bara vara barn. Det var det sommarjobbet gav.
Det är beklagligt att Hanif Bali uppenbarligen inte har erövrat den erfarenheten, ty då var det många arbetsgivare som lät överanställa och ge fler förutsättningar att arbeta under sommaren. Det är när det ansvaret har trätt tillbaka som det kommunala ansvaret har trätt till. Det tycker jag är utomordentligt bra. Upplysningsvis: Detta var inget socialdemokratiskt initiativ 2006, utan den dåvarande arbetsmarknadsministern Margareta Winberg, vill jag minnas, lade fram detta 1998, och sedan löpte det och anpassades efter de konjunkturförhållanden som var. Självklart är det önskvärt att de unga ska kunna få en sommaranställning var som helst och gärna på en breddad arbetsmarknad.
I diskussionen har även andra aspekter förts in om ungdomens arbetsmarknadssituation som jag tror är viktiga. Att få provjobba, och så säger arbetsgivaren efter en vecka: Det passar nog inte så bra. Lönen då? Jo, men du har ju bara provat. Eller också får man jobba på en tisdag, och så säger arbetsgivaren: Vi sms:ar om vi behöver dig fler gånger.
Jag har läst för många artiklar, jag har hört för många unga tala om en arbetsmarknad som tillhörde arbetarrörelsens barndom innan man lyckades etablera starka fackföreningar, innan man lyckades etablera ett mottryck mot de grupper som inte hade något intresse av att ge trygghet på arbetsmarknaden.
Jag skulle gärna vilja fråga arbetsmarknadsministern: Tror du att det finns ett samband med den inställning som regeringen har till arbetsrätt, till schysta villkor på arbetsmarknaden, förhållandet till fackföreningar och den situation som uppträder på arbetsmarknaden brett och på enskilda arbetsplatser? Tror du att det finns ett sådant samband?
Anf. 49 Katarina Brännström (M)
Fru talman! Det är intressant att lyssna på debatten om förr och nu när det gäller ungdomar, ungdomars arbete och inträde på arbetsmarknaden. På Peter Persson lät det som att det var en dröm förr i tiden och att det är mycket elände nu för tiden. Jag tror inte riktigt att det är så. Vad som var mycket bättre förr var att innan Socialdemokraterna teoretiserade alla skolutbildningar fanns det många ungdomar som var begärliga på arbetsmarknaden. Man hade lärlingsutbildningar, yrkesskola och man hade en kunskap som gjorde att det fanns någonting att få av ungdomarna. Något senare, när det blev teoretiserat i skolan, fanns inte den nyttan av att anställa ungdomar på samma sätt som tidigare. Det ska vi vara medvetna om när vi pratar om subventionerade ungdomssommarjobb. De behövdes inte förr i tiden. Jag håller med Peter Persson om att vi som har några år på nacken hade lätt att få sommarjobb. Det var det därför att det fanns ett behov, och vi var mer kunniga kanske än många av de ungdomar är i dag som bara har suttit på skolbänken.
Det var inte så länge sedan det blev så att de skulle subventioneras. På 60-, 70- och 80-talet gick det bra utan subventionerade ungdomsjobb. Plötsligt skulle de subventioneras, och då är det detta som är den enda sanningen. Det måste naturligtvis vara konjunkturen, tillgång och efterfrågan på både arbete och arbetskraft, som avgör om det är möjligt för ungdomar att få jobb eller om man tvingas att subventionera. Det var det vår regering gjorde när det var en kris för något år sedan. Då insåg man att här gäller det att satsa extra, och så gjorde man det. Nu är vi tillbaka i en konjunktursvängning som närmast liknar det som var när det var högkonjunktur. Då bör det normalt inte finnas subventioner.
Den arbetsmarknad fungerar bäst som sköter sig själv, där inte politiker är med över huvud taget med pekpinnar eller subventioner. Det är min uppfattning och många andras också. Vi ska se till att stödja och hjälpa dem som behöver jobb så att de på ett naturligt sätt kan komma in på den bredd som finns i hela näringslivet, där det inte alltid är en ganska smal sektor inom kommunen med kanske den typen av jobb ungdomar inte vill ha. Ungdomar är ganska kräsna i dag. Vi ska inte säga att anledningen till att man inte har sommarjobb är att man inte får jobb; det finns de som inte heller vill ha.
Många skulle vilja vara ute på en tillverkande industri, ha tekniska jobb och annat, och det är inte alltid möjligt. Det måste vi komma tillbaka till. Med den nya gymnasieskola som börjar gälla i höst kommer vi att få allt fler som har bredare kunskaper, mer praktiska kunskaper och som på ett naturligt sätt kommer att efterfrågas även när det gäller sommarjobb.
Anf. 50 Hans Ekström (S)
Fru talman! Jag kunde inte låta bli att reagera på den ton som jag hör från regeringssidan i synen på arbetsmarknaden. Det verkar som om man har en bild av att på den gamla goda tiden, innan arbetarrörelsen sönderreglerade och skolan lärde ut teoretiska kunskaper, fick folk arbeten. Det var den bild jag fick av Katarina Brännström. Jag blir naturligtvis förtvivlad om den förändring av arbetsmarknad som har skett i alla civiliserade länder har gått Katarina Brännström förbi och de ökade krav som gör att den typen av enklare arbetsuppgifter inte finns som man lätt sätter in folk i och som folk i min och Katarinas ålder kunde ta. I dag är det ofta så att man får ett sommarjobb på mammas eller pappas jobb. Men den som inte har en mamma eller pappa som kan förmedla det jobbet får inte jobb. Därför, Hanif, behöver det offentliga ta ett ansvar för att erbjuda en inblick i vad arbete är för något.
Ni säger er företräda den så kallade arbetslinjen. För mig är det fullständigt obegripligt att ni tror att arbetskraftsdeltagandet ska öka när man förmenar en hel del av den uppväxande generationen insyn i vad arbete är och vad deltagande i arbetslivet innebär.
Anf. 51 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Jag vill först understryka att jag vill att alla som kan arbeta ska ha chansen att göra det, och förstås även unga, och att alla företag och arbetsplatser - jag tror att vi har 300 000 arbetsplatser i Sverige - också kan se över möjligheten att erbjuda ungdomar och andra som har det svårt på arbetsmarknaden att få ett jobb.
Jag vill också passa på tillfället att kommentera vad Esabelle Dingizian sade om unga. Unga är visst en särskilt konjunkturkänslig grupp. Det är unga som har kommit in som åker ut först, och det är unga som har svårast att ta sig in på arbetsmarknaden vid en konjunkturnedgång. De är särskilt känsliga, skulle jag vilja säga.
Vi valde därför 2010 att göra en särskild tillfällig satsning på unga och feriejobb. Men i dag är arbetsmarknadsläget helt förändrat. Vi kan se att det är 120 000 fler som går till jobbet i dag, varav drygt 30 000 är unga, än för ett år sedan. Därför var det motiverat att sätta in den insatsen förra året.
Det är klart att vi skulle kunna satsa skattepengar på generella subventioner. Men är det rimligt att göra det nu när sysselsättningen ökar väldigt kraftigt och efterfrågan på arbetskraft är stor, när vi har så många fler lediga platser på Arbetsförmedlingen? Vi har inte haft så många lediga platser på 20-talet år. Då vet vi ändå att det är bara 30 procent av de lediga platserna som anmäls till Arbetsförmedlingen.
Jag tycker att det är ansvarsfullt att fundera på vad vi kan lägga våra skattepengar på, var de gör störst nytta. Det är också rimligt att Sveriges 300 kommuner, som tillsammans med landstinget i år beräknas gå med ett överskott på 15 miljarder kronor, också tar sin del av ansvaret och tillsammans med företagen anställer unga såväl som funktionsnedsatta och utrikes födda.
Skulle vi gå in med en satsning på 100 miljoner kronor till kommunerna i år är det ingen som vet hur många av de feriejobb som kommunerna planerat som då skulle bli av. Det är väldigt svårt att se effekterna, vad den statliga subventionen skulle ge i form av feriejobb och vad kommunen kanske skulle dra in på sin egen satsning.
Jag hoppas att alla kommuner i Sverige kan satsa på att ta in grupper som har det särskilt tufft på arbetsmarknaden att komma in och jobba, men jag hoppas också att fler företag ska göra det. Och så ser det ut just nu.
När det gäller ungdomar kan det också förtjäna att påpekas att ungdomar generellt sett inte är en utsatt grupp på arbetsmarknaden - tvärtom. De har kortare arbetslöshetsperioder än andra grupper på arbetsmarknaden.
Jag tycker att det finns skäl att instämma i det som Finn Bengtsson sade, att när man ändå prioriterar, vilket vilken regering som helst måste göra, ska man titta på de grupper som har det allra tuffast. Där har vi funktionsnedsatta, utrikes födda och unga som har lämnat skolan utan godkända betyg, och de är, tack och lov, en mindre grupp av ungdomspopulationen.
Anf. 52 Sara Karlsson (S)
Fru talman! Min interpellation handlade om just sommarjobben, som är avgörande för etableringen på arbetsmarknaden för unga. Vi har många andra förslag för en bredare arbetsmarknadspolitik, och jag tror att Hanif Bali säkert vet var han kan hitta dem.
Jag skulle lite grann vilja kommentera kostnadseffektivitet. Det är någonting som ofta framhålls av regeringen. Det verkar ofta vara något slags helig princip för regeringen, men inte när det handlar om halveringen av arbetsgivaravgifterna för att ha unga under 26 år anställda. Då gäller inte principen om kostnadseffektivitet, för resultatet av den reformen har snarare varit att man fört över pengar från det offentliga till det privata snarare än att skapa jobb.
Jag skulle vilja tacka för debatten. Den har varit bra. Jag tycker att skillnaden har blivit tydlig. Alla är överens om att sommarjobb är otroligt viktiga för ungas chans att etablera sig på arbetsmarknaden. Men regeringen är inte beredd att ta ansvar för det. Det är däremot vi. Det budgetalternativ som vi lägger fram i höst kommer att innehålla en bred satsning på att ge alla unga möjligheten att sommarjobba. Det tycker vi är värt att jobba för.
Anf. 53 Esabelle Dingizian (Mp)
Fru talman! Jag skulle önska att vi mer pratade om våra ungas framtid än om det som har varit, för det hjälper inte dem som kommer.
Mitt mål är naturligtvis att hundra procent, alla 16-17-åringar, ska få ett sommarjobb i framtiden. Förra året gav regeringens 100 miljoner 25 000 jobb. Förmodligen skulle det också ge det i år.
Sedan vill jag bara säga till Hanif Bali att jag tror att ministern har läst min interpellation och att du olyckligtvis inte har gjort det, därför att där står att alla skolungdomar ska ha möjlighet till ett sommarjobb i kommunen, det lokala näringslivet eller i den ideella sektorn. För mig handlar det inte om att det är bara kommunala jobb. Det handlar om att ungdomarna måste få kontakt med arbetslivet. Vi skulle mycket väl kunna subventionera arbete i det lokala näringslivet, om du förstår vad jag menar. För mig handlar det om att ungdomar tidigt ska komma i kontakt med arbetslivet genom skolan och genom att skolan har mer samarbete med arbetslivet så att man ser sambandet mellan skolan och arbetslivet.
Sedan detta att det finns fler jobb i år - ja, det finns också fler högskolestudenter. De går faktiskt före 16-17-åringarna. När vi pratar om 16-17-åringar pratar vi oftast om att det inte är kvalificerade jobb där man själv kan ta ansvar för att till exempel sätta in en nål.
Jag hoppas att vi pratar om samma sak, vilket det ibland känns som att vi inte gör. Men jag vill i alla fall tacka ministern för debatten.
Anf. 54 Peter Persson (S)
Fru talman! Det har varit en intressant diskussion, och jag har noterat särskilt två saker.
Arbetsmarknadsministern har inte svarat på min fråga om hon tror att regering och riksdagsmajoritet, som står på de fackliga organisationernas sida, tydligt medverkar till att arbetsmarknaden är mer gynnsam ur löntagarnas perspektiv - detta mot bakgrund av alla dessa nya former: provjobba gratis, sms:a: kom omedelbart. Arbetsmarknadsministern går inte in på frågeställningen. Det gjorde däremot hennes partivän Katarina Brännström. Hon sade tydligt: Samhället ska helst inte lägga sig i. Marknaden ska sköta sig själv.
Jag tror att Moderaterna har ett väldigt slitage i den här frågan när det gäller deras egentliga grundhållning. Arbetsmarknadsutskottet voterade i dag om löntagarnas trygghet, och regeringspartierna fick dess bättre stryk i Lavalfrågan.
Jag noterar också till min oerhörda förvåning att det tydligen skrivs något papper i det moderata riksdagskansliet om att full sysselsättning råder i landet. Nu är vi nästan tillbaka till full sysselsättning, säger Katarina Brännström. När 8 procent står utan ett arbete, när tusentals på tusentals ungdomar i sommar inte får chansen att sommarjobba, då är det socialdemokratiska beskedet att vi ska ordna jobb åt alla ungdomar under sommaren extra viktigt.
Anf. 55 Katarina Brännström (M)
Fru talman! Det är intressant det här med historiebeskrivning. Jag tror att vi alla här inne är besjälade av att alla ska få jobb, att vi ska se till att våra ungdomar tidigt får kontakt med arbetsmarknaden. Det finns många goda saker som vi alla vill, men det görs en verklighetsskildring och en historiebeskrivning som jag ibland inte kan känna igen.
Alldeles nyss sade Peter Persson att vi har 8 procent som står utan jobb och att det är en gigantiskt hög siffra. Det är ju nästan samma siffra som 2005 - jag tror att det var 7,9 procent - under högkonjunktur, när Sverige gick för fullt, när vi hade ett år kvar till valet och allting bara blomstrade i Sverige.
Om vi ska använda oss av siffror måste ju siffrorna vara lika mycket värda vid olika tillfällen. Och det är klart att ingen är nöjd med att vi har 8 procents arbetslöshet. Självklart vore det bra om många ungdomar fick sommarjobb.
I ofärd har staten ett ansvar, men när vi går mot normala tider måste det sköta sig självt. Det finns kommuner som av godhet eller på grund av att det saknas naturliga tillfällen till ungdomsjobb ordnar ungdomsjobb med kommunala medel, och det står varje kommun fritt att göra det.
Staten ska ta ansvar i tider av kris. Nu har vi ingen kris, och det ska vi vara glada för. Vi går mot ännu bättre tider då ännu fler kommer att få jobb. Jag är övertygad om att vi till nästa sommar ha en betydligt lägre arbetslöshet, även för ungdomar.
Anf. 56 Hans Ekström (S)
Fru talman! Jag är historielärare och intresserad av historiebeskrivning. Jag minns att Fredrik Reinfeldt 2005 talade om massarbetslöshet. Katarina Brännström kommer väl inte ihåg det. Då var det en siffra som var lägre än den siffra vi har i dag. Vi kanske kan hålla oss till den korrekta historiebeskrivningen i denna fråga.
Jag har inte årets siffra, och ungdomsarbetslösheten har ju sjunkit något, men 2010 hade Sverige en ungdomsarbetslöshet på 25,2 procent. EU 27 hade 20,7 procent och USA 18,4 procent. Sveriges ungdomsarbetslöshet efter fyra år av borgerligt styre var alltså högst av dessa tre.
År 2001, under den hemska socialistiska perioden, hade Sverige 14,9 procent och EU 27 17,3. Sverige hade alltså bättre siffror än EU 27. Den hemska socialistiska politiken hade tydligen bättre effekt på ungdomsarbetslösheten än vad den borgerliga har haft. Det förvånar mig att denna historiebeskrivning inte finns med.
Hanif talar lite föraktfullt om parkjobb. Varför tar man ofta till det? Jag har hört att Svenskt Näringsliv inte tycker om undanträngningseffekter av subventionerade jobb. Ett säkert område där man inte skapar undanträngningseffekter är exempelvis parkförvaltning - men det ger en insyn i vad arbete är.
Anf. 57 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Jag tackar för debatten. Det känns onödigt att vi slår varandra i huvudet med statistik, för den kan man vända och vrida på. Statistiken har dessutom förändrats sedan den förra alliansregeringen. Tidigare mätte man 16-64, och man räknade inte in heltidsstuderande. Nu har vi dock en gemensam EU-statistik.
Arbetslösheten är på tok för hög. Den sjunker dock ordentligt. 120 000 fler är sysselsatta och 33 000 av dem är ungdomar. Det går alltså åt rätt håll.
Jag ska bemöta Peter Perssons något onyanserade påhopp. Det är viktigt att ungdomar får en bra introduktion på arbetsmarknaden med sjysta villkor och rejäla arbetsrättsliga regler. Det är därför viktigt för regeringen att värna den svenska modellen och de svenska kollektivavtalen. Arbetsmarknaden täcks till 90 procent av kollektivavtal, och det är en viktig princip.
Det är inte okej att ungdomar provjobbar gratis eller lite löst kallas på sms. Det ska vara ordentliga och sjysta villkor. Därför är det glädjande att fler företag tecknade kollektivavtal 2010. Det är en positiv utveckling.
Det är särskilt viktigt att det är bra eftersom det är ungdomars första kontakt med arbetsmarknaden. Det är också viktigt att facken har jour och bra medlemserbjudanden för ungdomar. I dag är det långt ifrån attraktivt att bli medlem i ett fackförbund, vilket är synd. Där kan man göra mer.
Jag vill att alla ungdomar som så önskar ska få sommarjobb, att fler företag och kommuner anställer ungdomar och att det ska vara sjysta villkor för såväl ungdomar som andra.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.