Uppsägningar på Arbetsförmedlingen
Interpellation 2013/14:310 av Nilsson, Kerstin (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2014-02-25
- Anmäld
- 2014-02-25
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2014-03-06
- Sista svarsdatum
- 2014-03-11
- Besvarad
- 2014-03-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 25 februari
Interpellation
2013/14:310 Uppsägningar på Arbetsförmedlingen
av Kerstin Nilsson (S)
till arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Arbetslösheten i Sverige är fortsatt hög. Omkring 400 000 personer går arbetslösa. Det motsvarar en arbetslöshet på 8,6 procent. Det är oerhört allvarligt.
Ekonomin i Europa ser dock ut att ljusna och prognoserna är att arbetslösheten kommer att börja sjunka. Det innebär paradoxalt nog nya problem för Arbetsförmedlingen. Anslagen minskar i takt med att prognosen för arbetslösheten skrivs ned. Jag har nyligen nåtts av uppgiften att Arbetsförmedlingen på flera ställen har tvingats skära ned på personal på grund av de minskande anslagen.
Jag tycker att det är orimligt i en situation när arbetslösheten är så hög som för närvarande att skära ned på Arbetsförmedlingen. Den har redan gått från att erbjuda aktiva insatser till att hänvisa arbetslösa till fas 3. Det är inte värdigt.
Jag har följande frågor:
Vad avser arbetsmarknadsministern att göra för att inte Arbetsförmedlingen ska behöva säga upp folk?
Vad tänker arbetsmarknadsministern göra för att förbättra Arbetsförmedlingens insatser?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:310
Webb-tv: Uppsägningar på Arbetsförmedlingen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2013/14:85 Tisdagen den 18 marsProtokoll 2013/14:85 15 § Svar på interpellation 2013/14:310 om uppsägningar på Arbetsförmedlingen
Protokoll från debatten
Anf. 91 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Kerstin Nilsson har frågat mig vad jag avser att göra för att inte Arbetsförmedlingen ska behöva säga upp folk samt vad jag tänker göra för att förbättra Arbetsförmedlingens insatser.
De statliga resurserna ska användas på effektivast möjliga sätt. Arbetsförmedlingen har sedan skuldkrisen 2008 fått kraftiga tillfälliga förstärkningar av sitt förvaltningsanslag för att hantera den ökade mängden arbetssökande. Det är rimligt att de tillfälliga förstärkningarna fasas ut då arbetslösheten går ned. Det arbetsgivarpolitiska ansvaret i staten är delegerat till myndighetscheferna. Det innebär att det är myndigheterna som anställer, lönesätter, utvecklar och avvecklar sin personal utifrån tillämpliga regelverk, det vill säga författningar och kollektivavtal, med de ekonomiska förutsättningar som ges.
För att arbetsmarknadspolitiken på bästa sätt ska bidra till full sysselsättning är det nödvändigt att Arbetsförmedlingen fungerar väl och att dess verksamhet snabbt och effektivt kan anpassas efter nya omständigheter på arbetsmarknaden. Under senare år har både arbetsmarknadens utveckling och flera politiska reformer bidragit till att förändra förutsättningarna för Arbetsförmedlingen att uppfylla sitt uppdrag. Mot bakgrund av detta har regeringen den 6 februari beslutat om en översyn av Arbetsförmedlingen.
Anf. 92 Kerstin Nilsson (S)
Herr talman! Jag delar ministerns uppfattning att statliga resurser ska användas på effektivast möjliga sätt. Något annat skulle inte vara tänkbart.
Men tycker verkligen ministern att resurserna på Arbetsförmedlingen används på bästa sätt? Jag funderar. Även om AF har haft extra medel har de varit hårt styrda. Jobbet har också varit förenat med sådana krav att det har varit omöjligt att nå upp till ett bra resultat, det vill säga att hjälpa och stötta arbetslösa till att få ett jobb.
Kanske är det Arbetsförmedlingen som har använt de resurser som de har fått på ett utmärkt sätt i förhållande till de direktiv de har fått, men verkligheten och direktiven har inte varit förenliga. Kan det vara så att arbetsmarknadsministern och den politik som har förts har försatt Arbetsförmedlingen i en helt omöjlig situation?
Så måste det vara, för vad har vi i dag? Vi har över 400 000 arbetslösa. En hel del av dessa har kommit till förmedlingen när de kastades ut ur sjukförsäkringssystemet. Det är människor som har med sig sjukdomar och begränsningar. De är sköra, och de har långt ifrån någon arbetsförmåga ens till ett anpassat arbete.
Vi har 35 000 i sysselsättningsfasen - tidigare bedömd fas 3. Jag kunde inte låta bli att nämna detta här. Vi har många arbetsgivare som inte hittar rätt kompetens när de ska anställa. Det finns arbetsgivare som säger: Nej, vi kontaktar inte Arbetsförmedlingen längre, för vi har inget förtroende för dem.
Lägg därtill att Arbetsförmedlingens anställda har en hög arbetsbelastning och en helt extrem arbetssituation. Vi hör från flera håll att det finns handläggare som har ansvar för fler än 300 arbetssökande. Det är ett omöjligt uppdrag och en arbetssituation som inte ens är i närheten av det rimliga.
Häromdagen läste jag att ministern kommenterade ett reportage. I artikeln läser jag följande: Problemen med Arbetsförmedlingen beror på att förmedlarna låter den interna administrationen skymma sikten. Sedan uppmanar ministern arbetsförmedlarna att jobba smartare. Dessa ord var alltså arbetsmarknadsministerns hälsning och budskap till alla de tröttkörda förmedlarna på en av statens just nu absolut viktigaste myndighet: Jobba smartare! Jag tolkar inte det på något annat sätt än att ministern anser att problemen beror på förmedlarna.
Situationen för de arbetslösa har inte blivit bättre. Inte heller har arbetsförmedlarnas arbetssituation blivit bättre; den är tvärtom sämre. Om nu arbetslösheten minskar - borde inte detta först få märkas i förmedlarnas arbetssituation innan anslagen till personalkostnader påverkas? Det hade väl varit bra för alla - både arbetssökande och anställda?
Dessutom funderar nu regeringen på att fördubbla antalet aktivitetsrapporter från en till två gånger i månaden. Det måste innebära mer arbete för förmedlarna. Jag undrar hur arbetsmarknadsministern kan anse att de tillfälliga förstärkningarna av förvaltningsanslagen till Arbetsförmedlingen nu kan fasas ut med hänvisning till att arbetslösheten har gått ned. Jobbet på förmedlingen har ju inte gått ned.
Anf. 93 Raimo Pärssinen (S)
Herr talman! Jag tycker att detta är en utmärkt möjlighet att påminna arbetsmarknadsministern om att det finns enkla sätt att dra ned kostnaden när det gäller administration och övrigt i Arbetsförmedlingen. Nu är det tvärtom; nu lägger regeringen på en massa regelsystem på själva arbetsförmedlarna, som sitter fast i detta garn av regler och känner sig frustrerade för att de inte kan göra det de är satta att göra, nämligen förmedla jobb.
Nu vet jag att Arbetsförmedlingen inte är med i Statens servicecenter. Om Arbetsförmedlingen skulle ansluta sig dit finns det direkt en potential som man kan spara pengar på i löneadministration och annat. Men nu vet jag också att det finns en broms här någonstans, och den sitter i Arbetsmarknadsdepartementet. Elisabeth Svantesson tycker att det där får Arbetsförmedlingen bestämma själv. Den stora potentialen när det gäller Statens servicecenter har jag tagit del av i regeringens eget underlag. Den handlar om investeringar i it-system och annat, herr talman, på så stora och kraftiga summor som ända upp till 1,2 miljarder kronor. Kan man samordna detta mellan myndigheterna på ett mycket bättre sätt? Om man däribland kunde få Arbetsförmedlingen att bli inlemmad i Statens servicecenter skulle man kunna spara betydande belopp på ren administration som ligger utanför förmedlarnas uppdrag.
Samtidigt kan jag konstatera att det finns en kraftlöshet. Detta kan man bestämma från politiskt håll, men man gör det inte. Det beskedet tar jag emot med stor förvåning. Varför ska man regelbelägga det hela och låta förmedlarna fastna i ett garn av regler och så vidare när man inte gör det som är naturligt att göra, herr talman? När man rationaliserar i företag eller i statlig verksamhet ska man naturligtvis ge sig på det som kan göras bättre och effektivare. Då handlar det om vanlig administration som finns runt anställningar, personal, löner och så vidare. Denna möjlighet finns.
Detta är ett gott tips. Jag har haft en interpellationsdebatt med statsrådet Attefall om detta, och jag har ställt en skriftlig fråga till Elisabeth Svantesson: Varför inte se till att Arbetsförmedlingen kan vidta den enkla åtgärden att ansluta sig till Statens servicecenter och därmed hålla ned de kostnader som inte direkt handlar om förmedlarnas jobb? Det är ett mycket bra tips. Visa handlingskraft för en gångs skull!
Anf. 94 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Eftersom vi alldeles nyligen debatterade Arbetsförmedlingen och även kommer in på detta nu tänkte jag hålla mig till de frågor som Kerstin Nilsson ändå har ställt mig. Det handlar dels om uppsägning av personal, dels om insatser på Arbetsförmedlingen.
När det gäller insatser har det kommit till en mängd nya verktyg i lådan för Arbetsförmedlingen för att kunna matcha fler mot arbete. Det handlar delvis om stöd - i många fall olika typer av stöd för att kunna matcha personer ut mot jobb.
När det gäller Arbetsförmedlingens personal och förvaltningsanslag är det viktigt att komma ihåg att mellan 2008 och 2014 har förvaltningsanslaget ökat med 50 procent i löpande priser. Man måste självfallet anpassa sig efter de prognoser som finns framåt. Det är egentligen det korta svaret på de frågor som jag redan en gång har svarat på.
Vi ska fortsätta att vässa insatserna. Det gör vi genom översynen. I varje budget lägger vi också fram nya förslag och vässar de insatser som finns för att fler som står långt utanför ska komma tillbaka.
Diskussionen om Arbetsförmedlingens arbetsmiljö och om administration var uppe bara för en liten stund sedan här i debatten. Det tillskrivs mig en del åsikter och tankar som jag kanske inte exakt har uttryckt. Vad jag har sagt - och det sade jag också i debatten alldeles nyss - när det gäller Arbetsförmedlingen och att skymma sikten är att jag tror att mycket av den administration som sker på Arbetsförmedlingen inte är ett resultat av politiska beslut. Det är ett resultat av Arbetsförmedlingen egen styrning. Jag tror att cheferna tillsammans med gd nu får fundera över om inte detta skymmer sikten.
Som jag sade i
Aktuellt
i förra veckan tror jag att arbetsförmedlarna har mycket att säga om detta, för de jobbar med det varje dag. Cheferna bör i ännu större utsträckning lyssna på hur man kan göra, hur man kan förbättra och hur man kan göra saker smartare. Jag tror att vi alltid och i alla organisationer ska fundera på just detta: Hur kan vi göra saker på ett bättre sätt så att vi får ut mer av det vi gör och kan ägna oss åt det som är viktigt?
Eftersom ni varje gång ni står i talarstolen säger att vi regelbelägger så mycket tycker jag också att ni ska ge exempel på vad det är som är regelbeläggande. När det gäller aktivitetsrapporterna har alla vi som är här inne - alla de partier som representeras här - varit överens om att vi ska ha sådana. Det är i sig ingenting nytt. Det är inget nytt att man redovisar sina jobb, och det är inget nytt att arbetsförmedlarna har kontakt med arbetssökande. Det sker på ett mer strukturerat sätt.
Jag tror att det är viktigt och helt relevant att det sker. Hur de här kontakterna sedan ska ske med de arbetssökande är upp till Arbetsförmedlingen. Arbetssökande är olika. En del är arbetslösa under kort tid och behöver inte ha så mycket möten med arbetsförmedlare, och andra behöver stort stöd. Då måste man anpassa sina insatser till de personer man möter.
Anf. 95 Kerstin Nilsson (S)
Fru talman! I min interpellation frågar jag också vad ministern avser att göra för att förbättra Arbetsförmedlingens insatser. Det är mycket viktigt.
Under senare år har både arbetsmarknadens utveckling och flera politiska reformer bidragit till att förändra förutsättningarna för Arbetsförmedlingen att uppfylla sitt uppdrag. Därför har regeringen beslutat om en översyn av Arbetsförmedlingen. Så sade ministern. Men jag undrar om alla dessa verktyg och regelförenklingar gjort arbetet lättare, smidigare och mindre byråkratiskt. Tar det mindre tid?
Jag håller med om att det behövs en översyn. Men först borde man se över om arbetsmarknadspolitiken fungerar. Men man beslutar om en översyn eller tillsätter en utredning, som vanligt. När verkligheten inte ser ut som regeringen önskar att den gjorde tillsätts en utredning. I stället för att göra förbättringar här och nu skjuts problemen på framtiden. Och där ute i verkligheten får de arbetssökande och AF-handläggarna fortsätta som tidigare. Det är många gånger ett spel för gallerierna. Det är hopplösa åtgärder som inte leder till något.
Många av de aktiva arbetssökande hos Arbetsförmedlingen väntar i dag på svar på om de får börja en viss utbildning, om de beviljas starta-eget-bidrag eller om de får en praktikplats. Slutkörda förmedlare försöker göra vad de är ålagda men hinner inte, och korta möten hålls bara för mötenas skull och för en pinne till i statistiken. Vi har också sett hur Arbetsförmedlingen tidigare har skickat tillbaka pengar som inte har använts för att man inte har hunnit med. Jag har tyvärr inte koll på hur det är nu, och jag hoppas att alla slantar används på bästa sätt och inget skickas tillbaka.
Jag frågar än en gång arbetsmarknadsministern. Vad kan göras
nu
för att förbättra Arbetsförmedlingens möjligheter att vara en myndighet som hjälper människor till arbete i stället för att lägga så mycket kraft på att vara en kontrollmyndighet?
Anf. 96 Raimo Pärssinen (S)
Fru talman! Det är precis som Kerstin Nilsson beskriver det. Vi har sagt det tidigare: Vi har en arbetsförmedling i kris och som har tappat förtroende ute i landet. Vi har förmedlare som tycker att de inte får göra det som de är ålagda att göra. Och nu står arbetsmarknadsministern och frågar oss vad det är för regler. Det känner hon till mycket väl.
När jag pekar på att det finns en stor rationaliseringspotential genom det enkla att ansluta Arbetsförmedlingen till Statens servicecenter säger ministern att hon inte svarar på det. Samtidigt säger hon i interpellationssvaret till Kerstin Nilsson att det är myndighetscheferna som anställer, lönesätter, utvecklar och så vidare med de ekonomiska förutsättningar som ges. Då finns det en bra förutsättning om man låter Arbetsförmedlingen ansluta till Statens servicecenter.
Som jag sade tidigare, inom hela det statliga myndighetsområdet skulle det innebära en rationalisering på upp till 1,2 miljarder. Men enligt beskrivningen som kommer från Regeringskansliet kan man spara investeringskostnader på 1,2-1,7 miljarder kronor på en rationalisering som är logisk och som man kan genomföra för att på så vis lösgöra resurser till arbetsförmedlarna som har att förmedla jobb. Jag förstår inte att arbetsmarknadsministern vägrar att ta upp detta till diskussion i riksdagens kammare. Det är en lösning som hon väl känner till eftersom jag har ställt en skriftlig fråga om detta också. Varför kan inte ministern se till att man gör den här anslutningen? Myndigheten har ju regeringen själv ordnat och satt på plats.
En sak vet jag. Om vi socialdemokrater har den stora lyckan att vinna valet kommer vi inte bara att ändra arbetsmarknadspolitiken. Vi kommer också att se till att vi får en rationell hantering. Vi kommer att ansluta förmedlingen till Statens servicecenter.
Anf. 97 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Det lovas otroligt mycket här i talarstolen från oppositionen. Nu har Raimo Pärssinen lovat att Arbetsförmedlingen ska anslutas till den här serviceenheten.
Låt mig återgå till frågan som Kerstin Nilsson har ställt och som jag tycker är viktig. När det gäller insatser här och nu svarade jag på den frågan. Jag svarar, tycker jag, varje gång på frågorna som jag får från interpellanterna. Det är inte alltid som interpellanterna uppskattar svaren, men det är ju en helt annan sak. Här och nu har jag sagt att det finns mycket att göra på Arbetsförmedlingen, men i insatserna och verktygen. Vad jag vet vill Socialdemokraterna inte ta bort nystartsjobb, instegsjobb och andra insatser. Vi pratar ju om insatserna, för det var så frågan var ställd, och de är viktiga. De måste också användas på bästa sätt. Här och nu måste man alltså bli bättre på att använda verktygen. Ett sätt är att vara ute och berätta om dem för arbetsgivarna, för det är där ute jobben växer till. De skapas ingen annanstans än ute hos arbetsgivarna, och arbetsgivarna behöver öppna dörren för att ta emot fler personer som nu upplever att det är tufft att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden efter en lång kris.
Vi måste komma ihåg att dagens arbetsmarknad ser annorlunda ut än den gjorde för 20 år sedan. Vi står inför helt nya utmaningar. Det är också fler som behöver omfattande stöd från Arbetsförmedlingen än tidigare. Det här tycker jag är någonting att problematisera kring. Man kan ta i från tårna här i talarstolen om man vill det, men det här är någonting att problematisera kring både när det gäller hur vi kan få jobb som växer till i olika typer av sektorer så att alla hittar en plats och när det gäller att arbetsgivare behöver anställa personer som har större utmaningar med sig. Det är självklart så att en person som under lång tid har varit sjukskriven men har arbetsförmåga, vill komma tillbaka och står till arbetsmarknadens förfogande också har stora utmaningar eftersom man har gått hemma under lång tid. Det är en helt ny situation för Arbetsförmedlingen, och det uppdraget ska vi vara ödmjuka inför.
Jag är en stor vän av effektiviseringar. Hur de ska ske är något som vi för samtal om med Arbetsförmedlingen och inte i riksdagens kammare. Det tycker jag är vikigt. Framför allt finns det många goda förslag inifrån Arbetsförmedlingen som vi lyssnar på. Vi för ju ständigt samtal med Arbetsförmedlingen på Arbetsmarknadsdepartementet om hur vi kan utveckla verksamheten.
Det är intressant med den här kvällens debatter. Ena stunden styr vi för mycket, och vi har så mycket regler. Nästa stund kommer en ny interpellation om att vi borde styra lite mer med regleringsbreven. Jag vet inte riktigt vilket ben som Socialdemokraterna tycker att vi ska stå på.
För mig är översynen väldigt viktig. Den kommer att bli viktig just utifrån att arbetsmarknaden förändras och sammansättningen av de arbetslösa har förändrats ganska mycket, liksom de insatser som vi nu använder. Hur kan vi vässa dem och hur kan de användas på bästa sätt? Det handlar också om hur Arbetsförmedlingen kan samverka med andra aktörer. Hur kan man förbättra samverkan med kommunerna, med de privata aktörerna, de kompletterande aktörerna? Hur ska samverkan med andra myndigheter se ut? Mycket har skett på arbetsmarknaden och med Arbetsförmedlingen under de sista åren, och därför tror jag att det är viktigt att vi nu verkligen gör den här genomlysningen av Arbetsförmedlingen, för en sådan har inte skett sedan mitten av 90-talet.
Anf. 98 Kerstin Nilsson (S)
Fru talman! Jag har inga betänkligheter när det gäller att se över våra myndigheter. Det är nog någonting som vi måste göra ständigt och återkommande.
Vi var tidigare inne på regelverk, och det är många som vittnar om konstiga regelverk, meningslösa möten och meningslösa insatser. Men det var ju i går. Det kanske är bättre i dag.
Ibland blir det dock riktigt konstigt, och nu ska jag ta ett litet exempel. Jag vill att ministern lyssnar noga, för jag kommer med en följdfråga sedan. Jag läste om en kvinna som har tre deltidsjobb, och ofta jobbar hon kvällar och helger.
Men inkomsterna från deltidsjobben är så små att hon inte kan försörja sig. Hon får därför komplettering via Försäkringskassan, och för att få det ska hon delta i åtgärder via Arbetsförmedlingen. Det är inget konstigt i sig, men någonstans har det sunda förnuftet försvunnit. Det får nämligen till följd att hon vissa dagar deltar i åtgärder på dagtid mellan 9 och 16. Därefter går hon till sitt ena deltidsjobb och jobbar då kanske 16.30-21. Hennes arbetsdagar är tio timmar.
Vi kan dra det lite längre och anta att hon bara får arbete på lördagar och söndagar. Om hon deltar i Arbetsförmedlingens åtgärder fem dagar i veckan är hon i gång sju dagar i veckan. Det är väl inte acceptabelt? Jag kan bara hoppas att hon inte är ensamstående småbarnsförälder.
Jag och säkert kvinnan som befinner sig i den här situationen samt hennes handläggare på Arbetsförmedlingen vill gärna höra ministerns kommentarer till det jag nyss beskrev.
Anf. 99 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Jag vill tacka för interpellationen. Nu kommer det nya frågor på slutet om väldigt specifika situationer. Jag måste fördjupa mig lite i det Kerstin Nilsson menar.
Jag antar att det handlar om att det finns personer inom jobb- och utvecklingsgarantin som har ett jobb. Målet måste hela tiden vara att vi ska arbeta för att varje person som står till arbetsmarknadens förfogande ska ha ett jobb att gå till på heltid och att man också får vidare stöd för att komma in.
En av de stora utmaningarna är vissa sektorer där det är svårt för just många kvinnor, som Kerstin Nilsson beskriver, att verkligen få ett heltidsjobb. Det är inom handel och ofta inom offentlig sektor. Många är undersysselsatta och vill jobba mer. Det är en stor utmaning för arbetsgivarna att se till att erbjuda sina anställda heltidsanställningar, i den mån det är möjligt.
Arbetsförmedlingens insatser måste alltid fokusera på att stötta personer för att komma tillbaka till heltidsjobb och att få en fast fot på arbetsmarknaden.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.