Utbyggnad av elnät
Interpellation 2023/24:57 av Monica Haider (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2023-10-04
- Överlämnad
- 2023-10-05
- Anmäld
- 2023-10-06
- Svarsdatum
- 2023-10-24
- Besvarad
- 2023-10-24
- Sista svarsdatum
- 2023-10-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
Just nu tävlar länder om att ta ledande positioner inom den gröna omställningen för att säkra framtidens investeringar och arbetstillfällen. Med en tydlig politisk riktning, omfattande investeringar och en stark samverkan mellan politik och näringsliv har Sverige alla förutsättningar att ligga längst fram. Den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringens satsningar har möjliggjort en grön industriell omställning som ökat välståndet, stärkt konkurrenskraften och skapat tusentals nya jobb i hela landet. Nu är det upp till den nuvarande regeringen att vidta konkreta åtgärder för att accelerera industrins omställning.
För att det ska vara möjligt behöver elnätet i hela landet förstärkas och elnätsutbyggnaden fördubblas. Genom arbetet med den nationella elektriferingsstrategin, som den tidigare regeringen beslutade om, kan vi skapa långsiktiga förutsättningar i energisektorn för att möjliggöra en omfattande elektrifiering av samhället. Därför är det av yttersta vikt att regeringen arbetar vidare med åtgärderna i strategin för att undanröja hinder för utbyggnaden av elnätet och säkerställa att det finns leveranser av el alla timmar på dygnet.
Mot denna bakgrund är min fråga till energi- och näringsminister Ebba Busch följande:
Hur avser ministern att inom sitt ansvarsområde skapa rätt förutsättningar för den gröna omställningen i Sverige, särskilt när det gäller utbyggnaden av elnätet?
Debatt
(18 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2023/24:57
Webb-tv: Utbyggnad av elnät
Dokument från debatten
- Tisdag den 24 oktober 2023Kammarens föredragningslistor 2023/24:21
Protokoll från debatten
Anf. 8 Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
Fru talman! Vad trevligt att flera ledamöter har anmält sig till debatten - härligt med engagemang i de här frågorna!
Jag börjar med att tacka Monica Haider, som har frågat mig hur jag avser att, inom mitt ansvarsområde, skapa rätt förutsättningar för den gröna omställningen i Sverige, särskilt när det gäller utbyggnaden av elnät. Fredrik Olovsson har frågat mig hur jag avser att, inom mitt ansvarsområde, skapa rätt förutsättningar för den gröna omställningen, särskilt när det kommer till utbyggnaden av elproduktion till 2030.
Som energi- och näringsminister är utvecklingen av det svenska elsystemet en av mina främsta prioriteringar. Det är mitt arbete och min hobby, och det fyller mycket av min tid. Sveriges internationella konkurrenskraft och den gröna omställningen bygger bland annat på god tillgång till fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser i hela landet. För att investeringar i elproduktion, eldistribution och elanvändning ska gå i takt både geografiskt och tidsmässigt behövs en utvecklad energiplanering och effektiva och förutsebara tillståndsprocesser.
I dag är elsystemet större än någonsin. Jämfört med 2013 finns i dag 10 000 megawatt mer installerad elproduktion, men nyetableringar och expansion inom industrin kan ändå inte ske i önskad takt på grund av att elsystemet inte har tillräcklig kapacitet.
För att ta ett helhetsgrepp om utbyggnaden av elsystemet, såväl elnät som elproduktion, avser regeringen att återkomma till riksdagen med en energipolitisk inriktningsproposition med två övergripande mål för elförsörjningen. Det första är ett planeringsmål och det andra ett leveranssäkerhetsmål. Elsystemet behöver planeras så att elproduktion och elnät byggs med rätt egenskaper, på rätt plats och i rätt tid för att kunna möta efterfrågan på el för den gröna omställningen och kunna leverera stabila och rimliga elpriser.
I budgetpropositionen för 2024 har regeringen lagt en grund för att åter stärka elsystemet och svensk konkurrenskraft med bland annat satsningar för effektivare tillståndsprocesser och utvecklad planering.
Regeringen har också lämnat flera regeringsuppdrag till berörda myndigheter på energiområdet som bland annat syftar till att återuppbygga ett robust elsystem och öka försörjningstryggheten, ge bättre förutsättningar för elnätsutbyggnad och förbättra transparensen kring förutsättningarna för industrier och producenter att ansluta sig till elnätet. Därtill arbetar regeringen för en stärkt europeisk elmarknadsdesign avseende såväl systemdrift, flexibilitet och prisstabilitet som konsumentskydd och konsumenträtt.
Anf. 9 Monica Haider (S)
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! I dag tävlar länderna om ledarpositionen i den gröna omställningen för att säkra framtidens investeringar och jobb.
Här ligger Sverige i framkant, och den tidigare socialdemokratiska regeringen satsade på den gröna industriella omställningen. Här behöver regeringen ta på sig ledartröjan för att utvecklingen inte ska stanna av. Det är bra att regeringen tänker ta fram en ny nyindustrialiseringsstrategi för norra Sverige, Norrbotten och Västerbotten. Men resten av Sverige, då? Vi har ju en fantastisk utveckling exempelvis i Västra Götaland och flera andra delar av Sverige.
För att klara den gröna omställningen och alla de gröna investeringar som aviseras behöver vi mer energi och en utbyggnad av våra elnät. Här är tillståndsprocessen av yttersta vikt. Den socialdemokratiska regeringen tog viktiga steg för att utreda hur vi ska korta ledtiderna, och här finns nu ett antal förslag som ligger färdiga på bordet. Regeringen valde dock att tillsätta en ny utredning, utan att gå vidare med de förslag som redan finns färdigberedda, och den utredningen ska inte vara klar förrän den 15 december 2024. Tänker energi- och näringsministern gå vidare med några av de förslag som redan finns?
Jag kan inte heller se att regeringen har gått vidare med de förslag som fanns i elektrifieringsstrategin. Där gav den socialdemokratiska regeringen ett antal uppdrag till myndigheterna som handlade om att få processen att gå fortare och som har visat sig ge bra resultat. Det gäller till exempel parallella processer i tillståndsgivningen, där Kronoberg var en av piloterna. Jag kan konstatera att regeringen har förlängt några av uppdragen, vilket är väldigt bra.
Här krävs ett politiskt ledarskap för att staka ut färdriktningen och för att vi ska klara elektrifieringen och de utmaningar och möjligheter som den faktiskt ger. Av ministerns svar framgår att det behövs en utvecklad energiplanering och effektiva och förutsägbara tillståndsprocesser. Det ska även komma en särskild energipolitisk inriktningsproposition med två övergripande mål - ett planeringsmål och ett leveranssäkerhetsmål, precis som ministern beskrev. Det är gott så, men när kommer förslagen som faktiskt gör skillnad för att korta tillståndsprocesserna?
Socialdemokraterna ser behovet av en långsiktig blocköverskridande energiöverenskommelse, och det gör faktiskt de flesta andra också - men inte regeringen och Sverigedemokraterna. Senast var det ordföranden för Svenskt Näringsliv som i Sällskapet Politik & Näringsliv i förra veckan framhöll vikten av breda politiska överenskommelser i energifrågan. Näringslivet vill veta vad som gäller över tid och när de ska investera och efterfråga långsiktiga förutsättningar. Hur tänker ministern här?
Fru talman! Socialdemokraterna har också föreslagit ett mål om minst 60 terawattimmar ny fossilfri el till 2030 för att klara behoven i närtid och för att vi inte ska förlora de stora investeringar och jobb som planeras i hela Sverige. Kan industrins behov inte mötas på kort sikt riskerar vi att helt tappa dessa industrier och gå miste om nya etableringar och jobb. I det korta perspektivet gäller det främst vindkraft, både på land och till havs, men det gäller även solel och effekthöjningar i befintliga anläggningar som vattenkraft och kärnkraft.
När det gäller tillståndsprocesserna: Tänker energi- och näringsministern gå vidare med något av de förslag som redan finns färdigberedda, eller kommer det inte att hända någonting innan den nya utredningen är klar?
Anf. 10 Fredrik Olovsson (S)
Fru talman! Jag tackar energi- och näringsministern för svaret.
Sverige har verkligen skaffat sig en stark utgångsposition i den globala kapplöpning som nu pågår och som ju drivs på av klimatomställningen. Genom nära samverkan mellan politik och näringsliv har Sverige åtminstone haft ett globalt ledarskap på det området; hur det blir framöver får vi väl diskutera. Det har hur som helst drivit fram dessa stora investeringar i vårt land, dels genom omställningen av befintlig produktion i befintliga företag, dels i nya industrier - i batterifabriker, i nya stålverk och i en fordonsindustri som ställer om och elektrifierar.
Detta leder till nya jobb, växande samhällen och en framtidstro på många orter runt om i vårt land. Ofta talas det om de stora industrierna i den norra delen av Sverige, men vi ser utvecklingen på väldigt många håll i vårt land. Inte minst ser vi investeringsviljan i Västsverige och de tiotusentals nya jobb som ligger i potten. Det visar dock även riskerna med att inte lyckas.
En helt central fråga för att lyckas med nyindustrialiseringen är att möta behovet av el i närtid. Ren och billig el är en central förutsättning för att investeringarna ska bli av i Sverige. I dag har vi ett rejält överskott av el, vilket kan exporteras till andra länder - år 2022 var Sverige det land i EU som var den största elexportören. Men utbyggnadstakten i ny elproduktion kommer nu att vika nedåt, inte minst på grund av regeringens politik. Det är nämligen för få projekt som får tillstånd - samtidigt som behoven ökar kraftigt när industrin gör verklighet av sina investeringsplaner.
Utan ökad elproduktion kommer det svenska elöverskottet att vändas till ett underskott och göra Sverige beroende av import för att täcka nettobehovet. Jag menar att detta är en orimlig ingång och utveckling. Andra nordiska länder, resten av EU och USA väntar inte på att den svenska regeringen ska komma upp på banan här i närtid, utan de ökar tempot här och nu för att komma ifatt och springa förbi.
Fru talman! Ebba Busch och jag har i grunden samma ambitioner: att bygga ut elproduktionen på lång sikt. Vi vill närmast fördubbla den till 2045. Men det är trots allt en vision i fjärran, och i värsta fall kan varken Ebba Busch eller jag riktigt utvärderas och ställas till ansvar 2045. Det gör kanske att saker inte får ett tillräckligt tempo här och nu.
Det är därför vi socialdemokrater, som Monica Haider alldeles nyss sa, har föreslagit ett nytt energipolitiskt mål till 2030 om minst 60 terawattimmar fossilfri el. Vi ser att det går att effekthöja kärnkraften och vattenkraften samt att vi måste få in mer sol och vind. Det är så vi kan ta oss dit. Nivån är väl avvägd för att klara de ökade behov som kommer från nyindustrialiseringen och elektrifieringen. Nivån är dessutom väl vald, för vi ser att investeringarna kommer att hamna någon annanstans om vi inte lyckas med detta. Då går investeringarna oss förbi.
Därför är frågan om statsrådet är beredd att göra vad som krävs till 2030 och se till att vi får ett sådant mål från regeringen - samt åtgärder som gör att vi kan nå det till 2030.
Anf. 11 Lars Beckman (M)
Fru talman! Det är intressant när ni i Socialdemokraterna släpper sargen och Miljöpartiet, Monica Haider och Fredrik Olovsson. Helt plötsligt framstår ni som kärnkraftsvänner! Helt plötsligt står ni här och säger att ni vill bygga ut energin i Sverige, och det är ju bra. Men var höll ni hus under de senaste åtta åren? Vi skrev debattartiklar och höll interpellationsdebatter, men Socialdemokraterna lyste med sin frånvaro här i kammaren - förutom vid några tillfällen.
Ett av de tillfällena var när ni avvecklade väl fungerande kärnkraft med en enda rösts övervikt här i kammaren. Vänsterpartiet, Centerpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna tryckte på knappen för att lägga ned väl fungerande kärnkraft. Det är ett beslut som har kostat näringslivet oerhört mycket pengar, och det är ett beslut som har kostat hushållen oerhört mycket pengar. Jag är glad och tacksam att vi nu har en minister och en regering som jobbar dygnet runt för att återställa åtta års olycka.
I en av de interpellationsdebatter jag hade med Anders Ygeman sa han: Jodå, vi måste bygga ut elnätet, för vi ska skicka el från norr till söder. Jag sa redan i den interpellationsdebatten: Nej, men kära statsrådet - vi ska bygga ut elnätet för att skicka upp energi! Men varifrån ska den energin komma när ni avvecklar kärnkraften? Det är precis detta kaos vi såg under den senaste vintern.
Det finns något annat som är rätt intressant. Jag delar uppfattningen att det är bra med stora, breda energiöverenskommelser. Men jag funderar på vad som skulle hända om olyckan var framme 2026 och det blev en röd regering.
Vi kan ju läsa vad Miljöpartiet säger, alltså det parti som Socialdemokraterna har gett vetorätt i energipolitiken. Det är inte vad man säger utan vad man gör som räknas. Vi kan läsa en intervju med Daniel Helldén - om jag förstår det rätt är han valberedningens kandidat till språkrörsposten i Miljöpartiet - i Dagens industri den 20 oktober. Han är glasklar. Han säger att det inte blir någon ny kärnkraft i Sverige. Det går inte att misstolka det beskedet.
Då kan man säga att Socialdemokraterna ändå kommer att köra över Miljöpartiet. Vi hörde ju ledamöterna stå här och hylla behovet av mer energiproduktion. Men om man går till facit och tittar på hur Socialdemokraterna agerade i regeringsställning ser man att de gav vetorätt till Miljöpartiet. Det var Miljöpartiet och de delar av Socialdemokraterna som bevisligen hatar kärnkraft som fick styra den svenska energipolitiken. Det var väl till och med så att Magdalena Andersson i ett installationstal hycklade och hånade kärnkraften och oss som alltid varit kärnkraftsvänner.
Nu har det varit väldigt mycket om kärnkraft, men vi har också vattenkraften. Inte nog med att Socialdemokraterna avvecklade kärnkraft - de gav även uppdraget att se över vattenkraften. Den översynen ledde till drastiskt reducerad effekt från vattenkraften.
Den tidigare regeringen med Miljöpartiet i spetsen gav sig på den småskaliga vattenkraften, som också har en viktig roll i energisystemet. De gav sig på kärnkraft och vattenkraft samtidigt, och facit från den politiken kunde hushållen se förra vintern. Facit finns ju. Varje person som fick en hög elräkning kan skicka en tanke till Socialdemokraterna.
Det var bra att en ledamot i en tidigare interpellationsdebatt frågade om Socialdemokraterna kommer att be svenska folket om ursäkt för sin energipolitik. Det finns tillfälle här i dag. Gå upp och gör nästa inlägg, titta in i kameran och be om ursäkt till svenska folket för att ni gav Miljöpartiet vetorätt i energipolitiken!
Anf. 12 Mattias Jonsson (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag tackar för statsrådets svar på interpellationerna som ställts. När jag lyssnade på debatten kände jag att jag också ville begära ordet, för jag hörde nu senast Lars Beckman från Moderaterna anklaga Socialdemokraterna för energipolitiken.
Hur polariserat det än varit tidigare måste vi ändå dra oss till minnes hur det såg ut 2016. Då var både Moderaterna och Kristdemokraterna i samma båt som vi, och tillsammans blåste vi upp ballonger och hyllade den så kallade energiöverenskommelsen eftersom den räddade kärnkraften. Det sa Moderaterna och slog på stora trumman. I dag låter det helt annorlunda i debatten.
I den överenskommelsen och även efteråt har vi sagt att det behövs mer vindkraft och att den behöver byggas ut, inte minst havsvindkraften. Som upplysning till Lars Beckman kan jag säga att han har en partikamrat, Christofer Fjellner, som förordar mer vindkraft för att man ska klara de behov som finns här och nu.
Jag är väldigt bekymrad över situationen som egentligen hängt med sedan valrörelsen och sedan bland andra Moderaterna och Kristdemokraterna lämnade energiöverenskommelsen 2019. Det har gått fem år nu, och det har i princip bara varit fokus på 2045. Det har bara varit fokus på kärnkraft.
Visst, det kan vara så att kärnkraften behöver byggas ut och att målet tio reaktorer är en begränsning som även vi nu har sagt bör tas bort. Men för att klara målet till 2030 behövs mer havsvindkraft.
Jag var på Preem i Lysekil i fredags. De ser ett enormt behov av mer energi på kort sikt. De är mitt i en grön omställning och ser elektrobränslen framför sig, och för att klara det behöver de mer energi. De säger att enda lösningen är havsvindkraft, och det var därför vi socialdemokrater också satte upp ett mål om mer energi på kort sikt till 2030 med en volym på 60 terawattimmar. Klarar man inte det förlorar Sverige stora industriinvesteringar, för det är ungefär samma sak som att säga att man inte behöver komma hit och investera utan kan lägga de investeringarna i andra länder. Det måste vi ta på fullaste allvar.
Västsvenska Handelskammaren, Västra Götalandsregionen, länsstyrelsen i Västsverige och industrierna - till och med Volvo - säger att de vill vara med och investera i havsvindkraftsutbyggnaden. Det är fantastiskt bra. Men då måste ju också regeringen möta upp, och vad jag gärna hade sett, fru talman, är en bred överenskommelse så att de långsiktiga spelregler som fanns fram till 2019, men som försvann då, återkommer. Då skulle man våga ta kliv, investera, rädda jobb och vara med på den gröna omställningen och få fler investeringar hit till Sverige. Bara i Västsverige är det en import av el till regionen på ungefär 70 procent. Till 2030 ska den öka med någonstans runt 15-20 terawattimmar. Vi kan prata kärnkraft, men den löser vi inte till 2030. Då är det havsvindkraften som står för lösningen.
Fru talman! Jag skulle gärna vilja få svar från statsrådet Ebba Busch på hur hon ser på målet vi satt upp till 2030 om ytterligare 60 terawattimmar. Det skulle vara ett svar till de företagare som i dag är väldigt oroliga för hur de ska klara de investeringar som de just nu ska besluta om och som är avhängiga av mer produktion fram till 2030.
Anf. 13 Tobias Andersson (SD)
Fru talman! Även jag passar på att ge mig in i denna debatt, för jag har noterat att minister Ebba Busch kommer att behöva tillbringa resten av eftermiddagen med att svara på interpellationer från alla socialdemokrater som sitter i näringsutskottet. Då kan det kanske vara klädsamt att även en företrädare för regeringsunderlaget ger sig in i åtminstone någon av debatterna för att försöka balansera upp detta något.
Helt plötsligt låter det från Socialdemokraterna som att man fått en nyfunnen kärlek till energisystemet. Helt plötsligt bryr man sig om energi, effekt och elnät, vilket väl kan sammanfatta temat för de interpellationer man nu ställt till ministern. Helt plötsligt vill man ha och skapa förutsättningar för en elintensiv industri. Men vi som följt nyhetsrapporteringen de gångna åren då Socialdemokraterna haft regeringsmakten har sett både en och två - flera - artiklar om företag som räds nyinvesteringar i Sverige och som medvetet väljer att etablera industrier i andra länder för att de inte litar på det elsystem och den kraftförsörjning som fanns när Socialdemokraterna satt vid makten.
I en tidigare debatt konstaterade jag inte bara att man från socialdemokratiska regeringars sida agerade på ett sätt som föranledde nedläggning av fyra kärnkraftsreaktorer, vilket Riksrevisionen nu pekat på, utan också att man valde att agera på ett sådant sätt att nyinvesteringar i kärnkraft uteblev, vilket per definition har lett oss till en situation där vi står och stampar på exakt samma ställe där vi var 2014 när Socialdemokraterna kom till makten och Vattenfall avbröt sina planer på ytterligare två kärnkraftverk vid Ringhals. De hade kanske kunnat tas i drift nästa år och definitivt påkopplats under denna mandatperiod. Det hade kraftigt underlättat för vårt elsystem och hade kunnat försörja den delen av Sverige med den kraftproduktion som så desperat behövs.
Där är vi tyvärr inte i dag, som en direkt konsekvens av politiska beslut fattade av socialdemokratiska regeringar. Det gäller oavsett i vilken utsträckning Socialdemokraterna vill lägga skulden på Miljöpartiet eller på Lars Beckman från Moderaterna, som man gjorde tidigare under den här debatten.
Nu, däremot, är man en vurmare för detta. Man tycker också att det är viktigt med breda politiska överenskommelser, vilket nyss lyftes upp i debatten. Man vill ha samtal och enighet. Man vill ta ansvar gemensamt. Det hade varit jättefint, fru talman, om det var så - men tillåt mig tvivla.
Jag misstänker att det snarare är så att Socialdemokraterna har landat i att detta är den bästa strategin för dem för att försöka bakbinda den här regeringen. Därmed vill man begränsa reformutrymmet och försöka begränsa förutsättningarna för regeringen, och inte minst minister Ebba Busch, att genomföra den reformagenda som vi gemensamt gått till val på. Den ryms i Tidöavtalet, som hela regeringsunderlaget står bakom, och skulle inte minst skapa förutsättningar för stora investeringar i planerbar kraftproduktion och hjälpa oss att bidra till den elektrifiering av samhället som pågår. Men det vill man inte från Socialdemokraternas sida.
Socialdemokraterna är redo att låta stiltjeläget som funnits på området i tio år fortgå för att man tycker att det är bättre än att vi som regeringsunderlag lyckas åstadkomma förändring och därmed, enligt dem, riskera att få väljarnas förtroende på nytt och fortsätta genomföra vår reformagenda.
Då tycker man att det är bättre att prata om breda överenskommelser, försöka låsa in ministrar och departement i konferensrum och kraftigt begränsa förutsättningarna att faktiskt arbeta och åstadkomma förändring i enlighet med det som väljarna gav oss förtroende för. Jag tror att det är så enkelt att det är ambitionen, fru talman, inte att säkerställa mer fossilfri kraftproduktion i Sverige.
Anf. 14 Isak From (S)
Fru talman! Tack, Fredrik Olovsson och Monica Haider, för viktiga interpellationer! De hade nog förtjänat att debatteras var för sig - kraftöverföringen och energiproduktionen är ju till viss del två olika saker.
Jag tänker att det som energi- och näringsministern lyfter upp i sitt svar om tillståndsprocesser är i högsta grad relevant. Men det tar lite lång tid. Det finns ju färdiga förslag på Regeringskansliet som marknaden efterfrågar.
Det är klart att om batterifabrikerna och etableringarna i Mariestad och Göteborg med flera ska bli verklighet krävs det energiöverföringskapacitet. Och den situation som vi har i dag, med ledtider på 17 år, är inte acceptabel. Det var därför den socialdemokratiska regeringen tillsatte Miljöprövningsutredningen, Klimaträttsutredningen med flera, och flera förslag finns färdiga. Trots det ska den här regeringen utreda mer. När kommer det en proposition till Sveriges riksdag så att marknaden vet att det kanske går att söka överföring?
Det är klart att det är samma sak i norra Sverige. Det finns väldigt gott om el i norra Sveriges inland, el som produceras väldigt klimatsmart i våra vattenkraftverk. Men ska den nå ut till de stora konsumenterna vid kusten, de nya industrierna, krävs det öst-västliga överföringar. Det krävs ny kapacitet.
För att det här ska bli möjligt krävs det inte bara tillståndsprocesser. Det krävs också kompetens. Vem anser energi- och näringsministern ska bygga det här? Vi har ju, som vi fått lära oss, stor brist på högspänningselektriker i Sverige. Vi behöver utbilda fler som kan göra jobbet. Eller tänker energi- och näringsministern att det är någon annan som ska komma någon annanstans ifrån? Vi tycker inte det. Vi tycker att det här måste vara en svensk angelägenhet. Vi i Sverige måste kunna bygga det här själva. Då krävs det utbildningsplatser. Det krävs också en strategi för ny kompetens i Sverige. Det får energi- och näringsministern svara på nu.
Till Tobias Andersson och Lars Beckman kan jag ju säga tack för uppmärksamheten! Varje gång ni säger "Socialdemokraterna" tror jag att intresset för oss ökar.
(Applåder)
Anf. 15 Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
Fru talman! Jag ska försöka bena i några frågor.
Jag börjar i den här änden: Jag uppfattar att det finns samsyn om att vi måste ha mycket mer kraftproduktion framöver. Jag uppfattar att det finns samsyn om frustrationen över att det går för långsamt.
Vad gör då vi? Man kan väl sammanfatta det som att vi går och pratar samtidigt. Det vill säga: Nej, det är inte så att vi bara tillsätter nya utredningar. Delar av Miljöprövningsutredningens och Klimaträttsutredningens förslag är redan på rull - några kom i regleringsbrev till myndigheterna, och några har börjat pytsas ut i separata beslut. Men vi tyckte faktiskt inte att det täckte allting. Det fanns vita fläckar där det fanns risk att det ändå skulle gå alldeles för långsamt. Därför har vi kompletterat med ytterligare utredningar, bland annat om hur vi kan öka den lokala viljan att välkomna landbaserad vindkraft.
Det är svaret på ett kluster av frågor, kan man väl säga.
Ett annat handlar om att lyssna på näringslivet. Jag har inte mött en enda företagare som har sagt att det är precis så här en överenskommelse om långsiktiga spelregler ska se ut. De struntar i om vi sätter in det i något fint dokument någonstans. Vi behöver bara skapa ett sunt och bra samtalsklimat där vi börjar leverera och börjar göra saker.
Delar av detta har vi redan gjort. Den nu sittande regeringen har ju en majoritet bakom sig i denna kammare, så vi kan tuta och köra. Men jag tror ju att det är bra om det kan vara ett så brett och stabilt stöd som möjligt för de långa linjerna.
Därför försöker vi nu, och jag vill understryka det, med en annan typ av energipoliska samtal som inte är de klassiska, segdragna, ibland ganska mediedramaturgiska förhandlingarna utan samtal där vi verkligen ser och lyssnar på varandra och där vi - på ett sätt som är ganska oortodoxt för en regering - väldigt tidigt försöker släppa in synpunkter i texter i det som ska bli propositionsunderlag. Vanligtvis skriver regeringen ett förslag; det är motioner i riksdagen och propositioner från regeringen. Regeringen kommer med en proposition, och sedan kan man ha synpunkter på den. Här försöker vi få synpunkterna innan dess och hellre göra en tajtare produkt med färre men tydliga mål som ska hålla över tid och som inte blir så politiskt färgade. Sedan kommer det att finnas många olika bra och mindre bra idéer från oss alla, tror jag. Där har vi en väldigt bra och nära dialog, och jag ser fram emot att regeringen i olika kapaciteter kommer att fortsätta träffa alla riksdagens partier vart och ett enskilt för att verkligen kunna djuploda i en del av de här frågorna.
Det för mig till 2030. Det finns inget jag önskar mer än att kunna säga ett mål inte 2045 utan 2030 som är realistiskt. Jag tycker fortfarande att Socialdemokraterna är svaret skyldiga på frågan hur det ska gå till, men jag är välvilligt inställd till ett mål om 60 terawattimmar till 2030. Jag har själv inte lyckats få grepp om det. Blir det bara ett mål som vi säger men där vi har svårt att liksom trovärdiggöra planen för att nå dit? En del aktörer jag möter pekar på att det behövs 70 terawattimmar; andra säger 55. Man kan också tänka sig att man sätter ett spann. Men jag har höga förhoppningar på att vi i de fortsatta samtalen skulle kunna konkretisera det ytterligare. Jag utesluter inte det; tvärtom är det där det verkligen skriker nu. Det är därför vi har haft många investeringar som har aviserats men där det finns tveksamhet om framtiden eftersom man inte riktigt vet vad som händer nu. Det skulle jag gärna djuploda i.
Sedan ser jag fram emot att prata lite mer om mina egna förslag här. Jag återkommer strax.
Anf. 16 Monica Haider (S)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaren. Jag förstår att hon inte hann svara på alla frågor som vi ställde. Jag har full respekt för det. Därför kommer hon att få några frågor en gång till för säkerhets skulle så att hon inte glömmer dem.
I svaret som du levererade, Ebba Busch, sa du att utvecklingen av det svenska elsystemet är en av dina främsta prioriteringar. Då får man väl säga att Sveriges internationella konkurrenskraft och den gröna omställningen bygger på bland annat god tillgång till fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser i hela landet. Det kan jag hålla med om. Utbyggnaden av vårt elnät och givetvis också vår produktion är en väldigt stor del av det.
Energi- och näringsministern har sagt att vi ska bli bäst på tillståndsprocesser. Då blir det väldigt märkligt att inte gå vidare med de förslag som finns i Klimaträttsutredningens och Miljöprövningsutredningens betänkanden när det gäller tillståndsprocesser för elnät. Den socialdemokratiska regeringen visste att det inte var tillräckligt med dessa två utredningar, men att inte göra något var liksom inget alternativ. Man måste börja någonstans.
I utredningarna finns förslag om teknikval, ändringstillstånd i stället för omprövning med mera som skulle vara ganska enkla att fatta beslut om och som hela näringen som jobbar med frågan verkligen efterfrågar.
Nu har faktiskt regeringen sedan den senaste interpellationsdebatten i våras, den 7 mars, tagit fram incitamentsutredningen. Du nämnde detta i ditt svar. Jag har inte hört detta tidigare; jag trodde att även den fortfarande låg i byrålådan. Det verkar kanske inte så nu - du får gärna återkoppla om detta och förklara om det händer något mer där.
Moderaternas nya ställningstagande på deras stämma i Umeå om att fastighetsskatten ska gå till kommunerna är också intressant och skyndar kanske också på denna utredning. Vi hoppas alltså att det händer något där, för vi behöver verkligen mer energi.
Jag vill återkomma till elektrifieringsstrategin - som inte längre finns, verkar det som. Den finns inte på regeringens hemsida. Men det är intressant var innehållet i den finns någonstans på departementet. Är det inriktningspropositionen som ska ersätta elektrifieringsstrategin?
Fru talman! Det som sker i Sverige just nu sker tack vare vår tillgång till förnybar och fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser. De flesta länder i Europa är väldigt avundsjuka på den energimix vi har i Sverige; det är inte många andra länder som har den.
Med detta sagt är det inte tillräckligt med tanke på de behov vi står inför. Man tror - och det är vi väl ganska överens om politiskt - att behovet kommer att vara upp till 300 megawattimmar till 2045. Då måste vi faktiskt få fart på de tillståndsprocesser som denna interpellationsdebatt i dag gäller. Vi behöver också på kort sikt bygga mer elproduktion, precis som mina kollegor nogsamt har påpekat här. Kärnkraft är inte ett alternativ på kort sikt, fram till 2030. Klarar vi inte detta kommer vi inte att få dessa nya industrietableringar och de jobb vi vill ha.
En fråga är alltså var elektrifieringsstrategin befinner sig. Och blir det någon energiöverenskommelse? Du svarade lite svävande på det - kanske, men inte i samma tappning som tidigare. När det sedan gäller nyindustrialiseringsstrategin för norra Sverige vill jag fråga: Varför inte en nyindustrialiseringsstrategi för hela Sverige, inte bara norra?
Anf. 17 Fredrik Olovsson (S)
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaren! Jag tycker att tonen i mycket låter optimistisk. Det kanske inte riktigt gäller för det underlag som finns här i riksdagen; vi har hört några inspel från dem. Men det uppskattas icke desto mindre om regeringen har en annan ingång och lyssnar noga även till oss och till de befogade ambitioner vi, liksom näringslivet i stort, har att få fram åtminstone 60 terawattimmar ny el till 2030.
En stor del av lösningen ligger förstås i vindkraften. Sverigedemokraterna påminner ofta om att de inte vill se mer vindkraft i Sverige, och man kan känna att det är detta också regeringen tycker. Man försämrar förutsättningarna för att ansluta den havsbaserade vindkraften till elnäten på land, där vi ju till sist behöver elen.
Regeringspartierna valde både före och efter valet att rösta nej till en reformerad tillståndsprocess som skulle kunna ge rättssäkerhet för vindkraftsprojekten och de företag som står bakom dem. Därför ser vi nu hur färdiga parker väldigt sent i processen får ett nej fast man tidigare har fått flera ja. I ett av fallen är verken till och med beställda och tillverkade, men de får alltså inte sättas upp - i varje fall inte i Sverige. Detta hade undvikits om S-regeringens förslag hade gått igenom före valet och om riksdagen och partierna här hade röstat igenom förslaget när vi lade fram det i våras.
Men jag tar fasta på att det verkar som att incitamentsutredningen inte är lagd på is utan att vi kan hoppas på att både den reformerade process som vi har föreslagit och incitamentsutredningen kanske kan genomföras. Det skulle i så fall vara väldigt bra.
Det finns också en del andra tillstånds- och regelfrågor som man kan undra om regeringen verkligen tar på allvar. Att bygga ut elnäten är centralt - det har sagts här tidigare. Trots att det finns färdigutredda och remitterade förslag ser vi inte till dem från regeringen. De finns inte på propositionsförteckningen, och ingen talar om när de skulle kunna komma. De borde komma snabbt.
Jag ska ge ett par exempel på vad det egentligen handlar om. Ett exempel är att det borde ges undantag för högspänningsledningar från det generella biotopskyddet eller strandskyddet i miljöbalken. Man får nästan alltid dispens för detta i dag, men det tar lång tid att utreda. Därför borde lagen i stället helt enkelt ändras.
Ett annat exempel är att vi vill att luftledningar ska vara utgångspunkten för ledningar med höga spänningsnivåer. Det blir i praktiken nästan alltid så till slut, men tid och pengar läggs på att utreda och processa de här frågorna. Ett exempel är ärendet med Vattenfall och SSAB i Oxelösund, som har tagit många år. Det är en viktig fråga.
Dessa lagändringar finns alltså att lägga fram för riksdagen; de är färdiga. Vi kommer att rösta för dem. Det kommer att finnas en enorm majoritet för dessa förslag, om regeringen bara lägger fram dem.
Ett av de viktigaste förslagen är det som handlar om att göra ändringstillstånd till huvudregel. Detta kan korta en väldig massa olika tillståndsprocesser. Här har regeringen en fantastisk möjlighet. Det är nästan lite lyxigt att ha ett sådant förslag färdigutrett, liggande på sitt bord. Men då väljer regeringen att utreda detta igen så att det kommer att ta ytterligare något eller några år innan det här viktiga förslaget kan genomföras.
Frågan till statsrådet är varför dessa förslag inte läggs fram och varför ni väljer att utreda ett av dem igen, när det finns ett beredningsunderlag för en hett efterlängtad förbättring och förenkling av något så viktigt som tillståndsprocesser.
Anf. 18 Lars Beckman (M)
Fru talman! Jag tror att man ska bedöma Socialdemokraterna för vad de gör och inte för vad de säger. Jag tror att detta är en rimlig utgångspunkt.
Tyvärr har vi åtta förlorade år bakom oss, när ni lät Miljöpartiet ha veto över den svenska energipolitiken. Detta har betydelse när man hör Socialdemokraterna prata om breda överenskommelser. Jag tycker också att det är bra; Moderaterna uppskattar naturligtvis alla som vill ställa sig bakom regeringens politik.
Men det vore ändå intressant att veta vad Socialdemokraternas regeringsunderlag har för gemensam energipolitik. Den som är intresserad kan gå in och läsa vad Magdalena Anderssons finansministerkandidat Nooshi Dadgostar skriver på Vänsterpartiets hemsida. Kärnkraft ska avvecklas, punkt. Man kan läsa vad deras energiministerkandidat Daniel Helldéns parti skriver. Kärnkraft ska bort, står det på Miljöpartiets hemsida. Det är klart att det har betydelse för Socialdemokraternas trovärdighet när tre av fyra partier i deras tilltänkta regeringsunderlag säger nej till kärnkraft, om nu inte Centern har ändrat sig.
Varje person som fick en elräkning förra vintern kan skänka en tanke till Socialdemokraterna och Magdalena Andersson. Det berodde på deras regeringspolitik och deras avveckling av kärnkraften och - jag ska återkomma till det nu - den småskaliga vattenkraften och vattenkraften. Den översyn som gjordes gjorde också att energiproduktion försvann från den svenska energimixen.
Men jag är inte den som ger upp. Nu har ni socialdemokrater chansen att i nästkommande inlägg be svenska folket om ursäkt för den energipolitik ni har fört och berätta hur den gemensamma röda energipolitiken, från Centerpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna, ser ut.
Anf. 19 Mattias Jonsson (S)
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaren! Man blir ändå lite positiv efter att ha hört svaren. Det finns intresse för fortsatt dialog och fördjupning när det gäller hur målet till 2030 ska se ut. Någonstans känns det ändå som att vi socialdemokrater har prickat ganska rätt. Företagarna och industrin säger någonstans mellan 55 och 70 terawattimmar, och vi har lagt oss på ett mål på 60. En lösning på detta som vi ser som fullständigt självklar är att just havsvindkraften kommer på plats och att man förkortar processen för att få beslut från regeringshåll.
I dag hade vi socialdemokrater i näringsutskottet en diskussion med Elektrikerförbundet, som hade representanter här i riksdagen. Två av dem sitter på läktaren nu, Petter och Magnus. Vi diskuterade just kompetensförsörjning, arbetsmiljöfrågor, stamnätsutbyggnad och mer energiproduktion. Av naturliga skäl är de väldigt insatta, kunniga och drivande i de här frågorna.
En fråga som de lyfte som är av stor angelägenhet är just kompetensbristen när det gäller att kunna bygga ut stamnäten. Den frågan är än viktigare när vi ser att det är ungefär 50 personer som har kompetensen, och majoriteten av dem är av utländsk härkomst - de har kommit hit och har kompetens att hjälpa till att bygga detta.
Då kan man ställa sig frågan hur detta fungerar ur ett säkerhetsperspektiv. Är det lämpligt att främmande makt kan få tillgång till svensk infrastruktur vad gäller stamnätsutbyggnad med den information och så vidare som finns där? Och om vi inte klarar kompetensförsörjningen själva - när Ukraina ska byggas upp kommer mycket kompetens att dras dit - blir det sårbart ur många aspekter. Vad har statsrådet och regeringen för plan för att lösa den utmaningen?
Anf. 20 Tobias Andersson (SD)
Fru talman! Vi har nu haft möjligheten att lyssna till fyra socialdemokrater i ett gemensamt angrepp på ministern och på regeringens politik på det här området. Helt plötsligt tycks alla socialdemokrater vurma för och värna om effekt, energi, elnät, tillståndsprocesser, kompetensförsörjning och allt annat som behövs och är viktigt. Det är sådant som den här regeringen också, som bekant, arbetar med för tillfället.
Det är typiskt socialdemokratiskt att få alla dessa uppenbarelser strax efter att man har behövt lämna Rosenbad och de olika departementen. När man inte längre behöver ta ansvar är det lätt att efterfråga allt och satsa allt på allting. Det är enkelt att kräva mer av andra än man någonsin krävde av sig själv och sina partikollegor när man befann sig i den situation som minister Ebba Busch befinner sig i just nu.
Då passar det som socialdemokrat att nyktra till och komma med förslag som är viktiga på området. Men dessa förslag saknades ju helt under de åtta år då Socialdemokraterna satt med och styrde i olika konstellationer! Det är också därför arbetet nu är så intensivt och akut för minister Ebba Busch och övriga delar av regeringsunderlaget. Vi har ju sett åtta förlorade år.
Flera gånger under de debatter som har ägt rum nu har frågan ställts om man tror att Socialdemokraterna kan ta ansvar för den situation de har försatt Sverige i eller om de, som Lars Beckman efterfrågat, vill be svenska folket om ursäkt när de har chansen. Hittills har det varit knäpptyst, men jag vill på nytt ge dem en möjlighet att åtminstone tillstå att alla beslut de tog inte var perfekta och att det hade varit bra om en del av de förslag och åsikter som nu framförs hade kommit lite tidigare.
Anf. 21 Isak From (S)
Fru talman! Jag tycker att det som Mattias Jonsson tar upp är synnerligen viktigt. Det finns långtgående säkerhetsaspekter på detta. Vi behöver stärka vår egen kapacitet och kompetens, inte minst på området energiöverföring.
Ska vi sedan bygga ny kärnkraft, vilket mycket av den här debatten handlar om, krävs också kompetens. Det krävs utbildningar. Sverigedemokraterna och Moderaterna lovar att det ska byggas snabbt och att det helst ska ske i går, men inget av detta tycks bli verklighet. Det verkar som om det är något som skaver i regeringsunderlaget.
Vi säger att vi behöver bygga kärnkraft, och vi behöver fokusera på de platser som redan har elnät. Där förstår man också betydelsen av rätt kompetens, rätt utrustning och rätt insatser. Det finns en förståelse bland kommunerna. Där är det möjligt.
Sedan är det ingen här som kan säga att kärnkraft är snabbt eller billigt. Det har vi med tydlighet lärt oss. Vi kan också komma ihåg den tidigare alliansregeringen. Mycket kan man säga om Fredrik Reinfeldt - vi till och med saknar honom ibland - men att industrin var "basically gone" får stå för honom själv. Det Socialdemokraterna gjorde var att sätta industrihjulen i rullning. Det är klart att vi är väldigt oroliga nu när vi ser att Sverigedemokraternas inflytande bromsar industrihjulen.
Anf. 22 Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
Fru talman! Jag börjar med frågan från Mattias Jonsson angående Elektrikerförbundet. Det låter som att det skulle kunna bli en egen session, faktiskt. Generellt sett behöver många av de grundläggande basutbildningarna uppvärderas. Där tror jag att politiskt ledarskap och de signaler vi förmedlar är framtiden.
I denna ganska mörka tid finns det hopp om en bättre framtid, fler arbetstillfällen och att fler ska kunna stå på egna ben och försörja sig själva och potentiellt sett även en familj. Jag tror att det finns ett stort värde i att vi är flera som bär budskapet om att framtiden finns här. Det är så många svenskar som ändå har en ganska mörk syn på framtiden, givet allt det hemska som händer i vårt land och i omvärlden. Här finns ett budskap om möjlighet till många arbetstillfällen, men då behöver vi signalera att det handlar om både nutidens och framtidens jobb. Vi behöver att många fler unga utbildar sig och att många fler ställer om mitt i livet.
Därför är jag glad över att det har gjorts en tydlig prioritering av yrkesutbildningar generellt sett. Jag tror att vi behöver göra mer av detta och kroka arm i de frågorna. Vi behöver också värna och utveckla omställningsstödet för dem som har jobbat inom en bransch som under de senaste åren har utvecklats åt ett helt annat håll medan efterfrågan inom till exempel energisektorn ökar.
Jag återkommer gärna till just säkerhetsaspekterna på detta. Vi ska ha en effektiv arbetskraftsinvandring, men vi har också en arbetslöshet i Sverige som jag tror skulle gå att trycka ned ytterligare om vi lite tydligare orkar slussa och styra folk dit där efterfrågan finns. Det finns en säkerhetsdimension på detta. Vi bör inte ha hela sektorer som utgörs av utländsk arbetskraft, utan det bör vara en vettig och sund mix. Vi ska heller inte vara naiva om vad som är nyckelyrkesgrupper och vilken information vi lämnar ut och till vem.
När det gäller elektrifieringsstrategin skulle jag vilja svara att hela regeringens miljö- och klimatpolitik bygger på elektrifiering. Industripolitiken bygger på elektrifiering. Att vi får ihop högt ställda klimatmål med många arbetstillfällen och tillväxt bygger på elektrifiering. Vi ska elektrifiera transportsektorn. Vi ska elektrifiera den tunga industrin och möjliggöra för fler privatpersoner att elektrifiera. Ur det perspektivet är den välintegrerad i hela den bas som presenterades hösten 2021 av Khashayar Farmanbar, den dåvarande ministern.
Det jag skulle vilja trycka lite på är att vi i perioder alltså är en av de största elexportörerna, men trots detta har effektbrist. Vi har tryckt in 10 000 megawatt i systemet. Trots detta tvingas kommunalråd av alla möjliga färger att säga nej till företagsetableringar. De kan inte välkomna arbetstillfällen i sin kommun, för de kan inte garantera att det finns el.
Nu försöker vi göra något åt de luftbokningar som sker i systemet. Men vi måste ha tillräckligt med effekt och inte bara mer kraftproduktion. Under mina sista 20 sekunder i det här replikskiftet vill jag därför fråga: Vad är interpellanternas tanke när det gäller vad som ska vara baskraft? Mitt största bekymmer när det gäller de kommande fem till tio åren är att vi nu har ett elsystem som har svårt att klara mer vindkraft och mer solkraft. Det är solkraft och vindkraft vi kan få loss snabbt, men det är också det som är skört i systemet. Varifrån ska baskraften komma?
Anf. 23 Monica Haider (S)
Fru talman! Jag tackar för svaren. Jag får hålla med mina kamrater här om att det är välkommet att ministern är positiv till en dialog och vill fortsätta den. Samtidigt vet jag inte hur mycket klokare jag har blivit efter denna debatt i fråga om vad regeringen tänker göra för att snabba upp tillståndsprocesserna vad gäller utbyggnad av elnät och produktion. Det är en ny utredning, och ministern berättade här i dag om några andra förslag som vi inte visste om tidigare.
Jag tänker att det vore väldigt enkelt att fatta beslut om de förslag som redan finns och som ligger i byrålådan, precis som min kamrat Fredrik Olovsson mycket förtjänstfullt tidigare sa. Näringslivet efterfrågar det, och även myndigheterna efterfrågar dessa beslut. Och med en dåres envishet vill jag upprepa att näringslivet också efterfrågar en långsiktig blocköverskridande energiöverenskommelse. Här hade jag tänkt säga att regeringen är tondöv, men så lät det inte riktigt i dag. Jag hoppas att jag hörde rätt.
Jag konstaterar att ministern har bjudit in till samtal. Vi får väl se vad som kommer ut av det. Processen vid varje överenskommelse behöver inte se precis likadan ut som den har gjort bakåt i tiden, så detta ser vi verkligen fram emot.
Sedan tycker jag att det är väldigt intressant - jag måste kommentera det - att Lars Beckman har utsett den kommande regeringen, under nästa mandatperiod, med socialdemokrater i regeringsställning. Vi tackar för att du tror på det. Det gör vi också, kan jag tala om.
Jag tycker också att det är intressant att Tobias Andersson står här och säger att våra förslag borde ha kommit lite tidigare. Alla de förslag som jag, och flera av oss, har pratat om här i dag är socialdemokratiska förslag, inte regeringens förslag.
(Applåder)
Anf. 24 Fredrik Olovsson (S)
Fru talman! När man lyssnar på Lars Beckman kan man tro att vi i Sverige producerar mindre el i dag än tidigare. Det gör vi inte. Vi är dessutom den största exportören i hela EU. Vi var det i alla fall 2022, och det ser inte så mycket sämre ut för innevarande år. Det är också så, precis som statsrådet sa i sitt interpellationssvar, att vi har en kraftig ökning av installerad effekt i det svenska systemet. Det är sanningen. Det Lars Beckman pratar om är något helt annat.
Dessutom är det så att det inte riktigt hjälper att vi har gjort allt detta. Det som ligger framför oss är nämligen något mycket större. Vi behöver kanske fördubbla vårt elsystem.
Vi har en fantastisk möjlighet att vara vinnare på omställningen. Industrin har viljan att ställa om och kan skapa tiotusentals jobb runt om i landet om vi behåller den ledartröja som vi har tagit på oss och faktiskt ser till att öka tempot. Då behöver vi väldigt mycket mer el de kommande åren. Det är klart att väldigt mycket av svaret då ligger i att effekthöja det som går i form av kärnkraft och vattenkraft och att sedan trycka in så mycket vind och solkraft som vi bara klarar av. Det handlar också om att bygga elsystemet så robust som det bara går med all den teknik som finns och alla de möjligheter till flexibilitet och lagring som vi kan få fram under de här åren.
Det är det som är uppdraget. Om man inte tar på sig det jobbet är budskapet till näringslivet och till alla som vill investera i omställningen i själva verket att det inte är i Sverige man ska göra det utan någon annanstans.
Det är möjligt att Sverigedemokraterna skulle vara nöjda med den inriktningen - så låter det ibland i debatten. Men för mig som socialdemokrat - och jag hoppas att det är så för regeringen - är det precis tvärtom. Vi borde sätta högsta möjliga fart för att få fram den kraft och den energi som vi behöver. Kan inte statsrådet vara överens med mig om det?
(Applåder)
Anf. 25 Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
Fru talman! Jag tror i grunden att vi nu har ett gyllene tillfälle, ett unikt fönster, att komma överens om en långsiktig grundplatta för svensk energiförsörjning framåt. Det kommer att finnas många "detaljer" i detta att fortsätta diskutera framåt. Det kommer att finnas olika kreativa idéer kring hur man kan öka tempot i en del av tillståndsprocesserna eller öka ekonomiska incitament för det ena och det andra. Men jag tror att vi är så pass många inom politiken, brett, och inom näringslivet som tycker att det kanske inte är på detta område som de mest ideologiskt färgade politiska besluten ska tas. Jag tror också att det är den allmänna folkviljan.
Det är något så grundläggande som svenska hushålls möjlighet till tillräckligt med el till vettiga priser som är det som behöver värnas här. Nu är det något så grundläggande som en helt unik konkurrenskraft i världen. Det finns obevekliga och högt satta klimatmål oavsett regeringar som kommer och går. Här kan vi konkurrera med USA, för deras klimatambitioner har kommit och gått med regeringar. Här kan vi diskutera tempot och vad som är bäst beslut. Men att vi tar klimatförändringar på stort allvar, att ambitionerna är höga och att vi ska göra detta på ett sätt som värnar ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen är en unik säljfördel för Sverige.
Jag tror att vägen framåt är leveranssäkerhetsmål, planeringsmål och mer kraftproduktion med rätt egenskaper, som gör att vi inte bara blir exportörer utan också har tillräckligt med effekt där det behövs när det behövs. Jag ser fram emot de fortsatta samtalen inför propositionen senare i höst.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.