Utdrag ur belastningsregistret för arbetssökande
Interpellation 2010/11:353 av Brink, Josefin (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-05-06
- Anmäld
- 2011-05-06
- Anmäld
- 2011-05-10
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2011-05-12
- Sista svarsdatum
- 2011-05-20
- Besvarad
- 2011-06-07
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 6 maj
Interpellation
2010/11:353 Utdrag ur belastningsregistret för arbetssökande
av Josefin Brink (V)
till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Enligt färsk statistik från Rikspolisstyrelsen (RPS) har ansökningarna om utdrag ur belastningsregistret ökat lavinartat på senare år. Från 133 100 registerutdrag år 2003 till 363 900 under 2010. Bara under det första kvartalet i år har 114 500 utdrag begärts ut.
Ökningen beror på att allt fler arbetsgivare kräver att få se ett sådant utdrag innan de fattar beslut om anställning. Enligt RPS handlar det om arbetsgivare i ett stort antal branscher i såväl privat som offentlig sektor.
Den som ska anställas inom skola och barnomsorg och som försäkringsförmedlare är i dag skyldig enligt lag att lämna registerutdrag om vissa specificerade brott till arbetsgivaren. Men det saknas en generell reglering av arbetsgivares rätt att begära registerutdrag på resten av arbetsmarknaden. Det betyder att hundratusentals människor som söker jobb som kockar, chaufförer, butiksbiträden, receptionister, ja i stort sett vad som helst, tvingas ansöka om registerutdrag som villkor för att kunna få jobb trots att de aldrig begått något brott.
Det finns flera problem med den här situationen. För det första handlar det om att integritetskänsliga uppgifter om enskilda personer sprids på ett okontrollerat sätt. Och det är långt ifrån enbart grova brottslingar som finns med i registret. I augusti 2009 var antalet personer som fanns med i registret 1 429 988 stycken. Det motsvarar mer än var fjärde person i arbetskraften.
För det andra riskerar människor som redan sonat sina brott att straffas ytterligare i flera år genom att nekas anställning. Det står i motsättning till rättsstatens grundläggande principer och ambitionen att alla människor ska beredas plats i arbetslivet. För det tredje slukar det ökande antalet ansökningar om registerutdrag dessutom alltmer av polisens resurser, vilket är en högst tveksam prioritering.
Den statliga utredningen SOU 2009:44 Integritetsskydd i arbetslivet föreslog i sitt betänkande en reglering av arbetsgivares möjlighet att kräva registerutdrag. Förslaget innebär att det ska krävas särskilt lagstöd för att en arbetsgivare ska få kräva utdrag ut belastningsregistret.
Avser arbetsmarknadsministern att verka för att utredningens förslag om att begränsa arbetsgivares möjligheter att begära ut registerutdrag av arbetssökande genomförs?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:353
Webb-tv: Utdrag ur belastningsregistret för arbetssökande
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:110 Tisdagen den 7 juniProtokoll 2010/11:110 13 § Svar på interpellation 2010/11:353 om utdrag ur belastningsregistret för arbetssökande
Protokoll från debatten
Anf. 58 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Josefin Brink har frågat mig om jag avser att verka för att Utredningen om integritetsskydd i arbetslivets förslag om att begränsa arbetsgivares möjligheter att begära ut registerutdrag av arbetssökande genomförs.
Frågan rymmer en rad komplexa frågeställningar och det är i dag för tidigt att säga vilka eventuella lagstiftningsförslag regeringen kan komma att lägga fram till följd av betänkandet. Utredningens förslag kräver noggrann analys av flera olika frågeställningar, eftersom det handlar om olika intressen som ställs mot varandra.
Jag delar interpellantens oro över utvecklingen att allt fler registerutdrag begärs ut av enskilda på uppmaning av arbetsgivare som inte själva har någon rätt att få ut uppgifter ur registret. Arbetsgivarna får härigenom tillgång till ett fullständigt utdrag ur belastningsregistret, det vill säga mycket integritetskänsliga uppgifter.
För ordningens skull bör dock anmärkas att de siffror som Josefin Brink hänvisar till verkar vara det
totala
antalet utdrag från belastningsregistret som enskilda begärt, det vill säga även de fall där det finns en lagstadgad skyldighet att uppvisa utdrag. Om man räknar bort sådana utdrag var antalet utdrag som enskilda begärde drygt 155 000 år 2010. Detta är dock i sig en oroande hög siffra, och enligt uppgift från Rikspolisstyrelsen håller utvecklingen i sig.
Den fortsatta beredningen av frågan om ett eventuellt förbud för arbetsgivare att utan författningsstöd begära att den enskilde visar upp registerutdrag är nära förbunden med frågan om i vilka fall en arbetsgivare har ett befogat intresse av att få tillgång till uppgifter i registret.
I vissa anställningsärenden har arbetsgivare rätt att i större eller mindre utsträckning få ut uppgifter ur registret. Det gäller till exempel vid anställning inom rättsväsendet, för vissa vårdyrken och inom Försvarsmakten. För vissa anställningar har arbetsgivaren till och med en skyldighet att göra en registerkontroll. Så är till exempel fallet inför anställning på skolans område, inom barnomsorgen och för vissa andra vårdinsatser. I dessa fall har lagstiftaren bedömt att en registerkontroll är adekvat och rimlig. Avsikten är emellertid inte att registerutdrag utan författningsstöd ska användas som så kallat straffrihetsintyg och att arbetsgivare ska kunna få tillgång till dessa genom att utnyttja den enskildes rätt att få ett utdrag om sig själv.
Lagstiftningen om belastningsregistret tillhör Justitiedepartementet och jag kan därför inte gå in på några detaljfrågor. Allmänt kan dock sägas att prövningen av frågor om tillgång till uppgifter i belastningsregistret ofta rymmer en konflikt mellan olika skyddsvärda intressen. Såvitt avser anställningsärenden finns å ena sidan arbetsgivares intresse av att ta del av vissa uppgifter i registret. Å andra sidan finns den enskildes intresse av integritetsskydd och upprätthållandet av principen att den som avtjänat sitt straff ska få delta i samhället på samma villkor som andra. Vid bedömning av frågor om rätt till registerutdrag krävs därför en grundlig analys och en noggrann avvägning av de motstående intressena. Inom Justitiedepartementet bereds för närvarande frågan om en översyn av regelverket på området.
Avslutningsvis är det viktigt att komma ihåg att personer som eventuellt är olämpliga för en anställning ofta inte förekommer i belastningsregistret. Det finns dessutom en risk att registerkontroller ger en falsk känsla av trygghet. Om arbetsgivare använder registerkontroller som någon form av sållningsinstrument kan det lätt leda till att man förbiser behovet av andra mer adekvata åtgärder som till exempel referenstagning, förebyggande insatser och ett systematiskt arbete med goda rutiner. Sådana åtgärder torde vara långt mer effektiva än registerkontroller. Det finns också en risk att en arbetsgivare väljer bort personer som är lämpade för anställning på grund av att de inte har ett fläckfritt förflutet.
Anf. 59 Josefin Brink (V)
Fru talman! Jag vill tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Det är glädjande att ministern delar uppfattningen att det är ett problem att allt fler arbetsgivare använder utdrag ur belastningsregistret för att sortera bort arbetssökande.
Däremot har jag väldigt svårt att förstå vad det är som är så komplext och så komplicerat i den här frågan att regeringen inte kan komma till skott med ett lagförslag. Den här frågan är ju inte på något sätt ny. Den har behandlats på både längden och tvären i ett antal utredningar på senare år. Den senaste utredningen kom med sitt slutbetänkande för mer än två år sedan. Sedan dess har det hetat att frågan bereds i Regeringskansliet.
Jag kan inte låta bli att undra: Vad är det som måste beredas så här länge om vi är överens om att det här är ett problem? Utredningens experter tröskade ju igenom de här frågorna i tre års tid och vände och vred på varje tänkbar aspekt av just gränsdragningen mellan arbetsgivares intresse av att ta reda på så mycket som möjligt om anställda och arbetssökande och den enskildes rätt att skydda sin egen integritet liksom möjligheten att komma tillbaka till arbetslivet även om man har begått ett brott.
Den här utredningen kom fram till att när det gäller utdrag ur belastningsregistret bör det regleras genom ett generellt förbud men att det även i fortsättningen ska vara tillåtet om det finns särskilt lagstöd för att begära det. En sådan lagstiftning skulle ju avgränsa utdragen ur belastningsregistret till att gälla för just de yrken där riksdagen har beslutat att här ska man göra en sådan kontroll. Det skulle också begränsa vilka brott man skulle tvingas visa för sin arbetsgivare.
Det här betyder att den som är dömd för barnpornografibrott eller sexuella övergrepp på barn alltså även fortsättningsvis skulle kunna nekas anställning i skola och barnomsorg. Däremot skulle den som söker jobb som bibliotekarie, butiksbiträde, chaufför eller kallskänka slippa hela proceduren med att vända sig till polisen, begära ut ett registerutdrag och sedan lämna ifrån sig det till än den ena än den andra arbetsgivaren om eventuella brott som i de flesta fall helt saknar relevans för det jobb som man har sökt.
Det är just de här utdragen som står bakom den stora ökningen av antalet registerutdrag. Mellan 2003 och 2010 har antalet sådana här begärda registerutdrag nästan tredubblats och den ökningen verkar fortsätta. Det är alltså uppenbart att allt fler arbetsgivare som inte har något lagstöd för att göra det här, både offentliga och privata, regelmässigt använder utdrag ur belastningsregistret för att sålla bland de arbetssökande.
Om ministern och jag nu är överens om att det här är ett problem borde det vara ganska enkelt att också bli överens om att det behövs en lagskärpning, till exempel utifrån den utredning som har lagt fram ett gediget sådant förslag. Därför vill jag ändå ställa frågan till arbetsmarknadsministern: Vad är det för skyddsvärda intressen hos arbetsgivare som i dag utan lagstöd begär sådana här utdrag som arbetsmarknadsministern vill skydda och därför inte kan komma fram till att lägga fram ett sådant här lagförslag?
Anf. 60 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Tack för frågan! Det här är ett viktigt område. Precis som Josefin Brink påtalar har det varit flera utredningar. Det är också så att remissvaren är väldigt spretiga. Det finns ju olika syn på brott och straff. Nu kanske Josefin Brink och jag tillhör dem som verkligen tycker att människor ska få en ny chans och kunna komma in på arbetsmarknaden. Men det finns också intressen som till exempel tycker att ett narkotikabrott är ett allvarligt brott och att man kanske inte vill ha en person som har begått ett sådant brott anställd som chaufför. Det är den typen av invändningar som finns att läsa i remissvaren.
Det finns också stora krav, inte minst just nu, alltifrån scouterna till idrottsrörelsen om mer omfattande registerkontroller. Jag är av den uppfattningen att det där är falsk trygghet och att det just nu går lite grann av ett drev för att mer och mer ska kontrolleras, dokumenteras och lämnas ut.
Det är en bekymmersam fråga av flera skäl. Det finns också gallringsregler för de här uppgifterna. Men om ett brottsregisterutdrag finns hos en arbetsgivare kommer det heller aldrig att gallras bort. Jag delar interpellantens oro kring den frågan.
När man tittar på den här utredningen kan man se att de också lade fram flera andra förslag, till exempel om drogtester i arbetslivet. Där finns det också olika synpunkter. Ska det vara förbjudet eller tillåtet? Ska det vara kollektivavtalsreglerat? Utredningen tittade också på frågor kring andra register, till exempel Försäkringskassans register, som man också kan säga att en del arbetsgivare missbrukar genom att ta in uppgifter om sjukfrånvaro eller vård av barn, alltså någonting som registren inte är avsedda för.
Jag fick själv en aha-upplevelse av detta när jag för ett antal år sedan hittade ett kuvert från Rikspolisstyrelsen i min egen brevlåda adresserat till min dotter och undrade: Vad har hon nu gjort för någonting? Det var en begäran om ett intyg och gällde ett vanligt jobb i detaljhandeln. Jag delar alltså interpellantens oro.
Vi bereder just nu frågan. Att det inte har kommit förslag tidigare beror på att vi haft ett val och fått nya statsråd på posterna. Jag tycker frågan är viktig och den ligger därför inte långt inne i någon byrålåda. Det kan jag försäkra interpellanten om. Det är angeläget att vi kommer fram till förslag, och de ska vara väl avvägda.
Anf. 61 Josefin Brink (V)
Fru talman! Att det finns motstridiga intressen och att det finns remissinstanser som inte ställer sig bakom ett förslag i en utredning, eller för den delen i ett senare skede en regeringsproposition, har tidigare inte hindrat regeringen från att gå till beslut, till exempel när det gällt att inskränka skyddet för den personliga integriteten. Enbart i arbetsmarknadsutskottet har vi haft mängder av exempel med arbetssökande där regeringen i strid med ett flertal remissinstanser redan inskränkt integritetsskyddet i Arbetsförmedlingens databaser. Det har tidigare inte hindrat regeringen från att agera, utan det måste vara någon annan typ av intressen som man här tycker väger särskilt tungt och som man vill skydda.
Det låter i och för sig som att arbetsmarknadsministern i grunden har samma uppfattning som jag, nämligen att det är viktigt att människor ska kunna komma tillbaka till arbetslivet, att få en möjlighet att ta sig in även om man en gång har blivit dömd för ett brott.
Jag skulle vilja uppehålla mig lite grann vid omfattningen av det här problemet. Det handlar ju inte om några amerikanska filmpsykopater som finns i dessa register, utan det rör sig om ungefär en och en halv miljon människor som finns i belastningsregistret vid varje givet tillfälle. Det är mer än var fjärde person som finns i arbetskraften. Det är alltså många människor som har all anledning att känna ett stort obehag inför kravet att visa upp ett registerutdrag. Det obehaget kan man känna oavsett om där finns några noteringar eller inte.
Precis som ministern tog upp tar det lång tid att bli av med en notering i belastningsregistret. Har man fått villkorlig dom, åtalsunderlåtelse, besöksförbud och liknande ligger markeringen kvar i tio år från det att domen föll. Har man blivit dömd till ett frihetsberövande straff ligger markeringen kvar i tio år efter att frihetsberövandet upphört. Speciellt för unga personer kan det vara helt förödande. Det kan vara det som grusar alla ens möjligheter att ta sig vidare och lämna en situation där man kanske befinner sig i riskzonen för att fastna i ett totalt utanförskap, en situation där man riskerar att hamna i en kriminell livsstil om man en gång gjort något dumt. Om man gjort någonting dumt när man var väldigt ung kan det hänga kvar ända upp i 30-årsåldern, precis under den perioden när man ska etablera sig i samhällslivet.
Det är ett stort och växande problem. Rikspolisstyrelsen berättar att de får desperata samtal från människor som ringer och gråtande frågar om de kan radera, ta bort markeringen. De undrar om de måste lämna ut alla de pinsamma saker som de gjorde kanske för länge sedan och som gör att de aldrig kan få ett jobb.
Om man gör en enkel Googlesökning på nätet får man mängder av träffar där människor uttrycker sin desperation över detta. De har haft möjlighet att få ett bra jobb men sedan nekats på grund av att de varit tvungna att lämna in ett registerutdrag om någon liten pinsam sak som gjort att arbetsgivaren direkt har kastat bort deras ansökan.
Det är inte så svårt att förstå dessa människor. Det är förnedrande för den enskilde individen att om och om igen tvingas skylta med detta. Dessutom är det oerhört dåligt ur arbetsmarknadspolitisk synvinkel om en och en halv miljon människor, som finns i belastningsregistret, drabbas av arbetslöshet och riskerar att sorteras bort varje gång de söker jobb. Då är det omöjligt att upprätthålla principen att alla människor har rätt till ett arbete, rätt att komma tillbaka till arbetslivet.
Jag menar, återigen, att lagstiftningen brådskar, och jag skulle gärna vilja höra vad det är för legitima intressen som arbetsmarknadsministern anser finns för att detta ska få fortsätta.
Anf. 62 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Jag delar inte interpellantens uppfattning att det är fråga om någon liten pinsam sak när man blir dömd för ett brott. Jag ser allvarligare på det än så. Reglerna om gallring har naturligtvis sitt berättigade behov och intresse. Justitieminister Beatrice Ask har ändrat gallringsreglerna för just ungdomar så att de snabbare ska gallras ut ur registret och kunna få en andra chans.
En arbetsgivare har ju rätt att besluta om en anställning, och det råder olika moralisk uppfattning om brott och straff i samhället. Man kan ha förståelse för att en arbetsgivare kanske inte vill anställa någon som till exempel blivit dömd för väpnat rån eller grovt narkotikabrott om arbetsgivaren har andra att välja på. I den ena vågskålen har vi arbetsgivarens behov av att veta vem man anställer och vad den personen har för bakgrund. I den andra vågskålen har vi individens behov av att rentvå sig, att man, om man suttit av sitt straff, ska få en andra chans att komma tillbaka i samhället. Det är alltså inte någon jätteenkel ekvation att se hur dessa vågskålar ska kunna kommunicera.
Om den lagstiftning som utredningen lägger fram förslag om kommer till stånd måste vi kunna lista vilka yrken det ska finnas laglig rätt att kunna begära registerutdrag om. Redan i dag finns en ganska omfattande lista. Frågan är om den i så fall kommer att behöva utökas eller förändras. Om det exempelvis gäller larminstallatörer, som är i människors bostäder och kontorslokaler och har tillgång till många nycklar, lås och koder, tycker jag att det kan vara rimligt att arbetsgivaren får veta att installatören inte har ett gediget brottsligt förflutet.
Dessutom vet vi att det finns en betydande risk för att man återfaller i brott, att det inte går bra för alla. Man skulle önska att det gick bra för alla brottsdömda och att de verkligen kom över på rätt sida och började leva ett hederligt liv, men vi vet att en oroväckande stor andel återfaller i brott.
Låt mig också nämna att alliansregeringen anser att arbetslinjen är lika viktig innanför som utanför kriminalvården. Inom kriminalvården finns numera en arbetslinje, och när man befinner sig inom kriminalvården kan man kvalificera sig för att snabbare komma in i jobb- och utvecklingsgarantin och få hjälp och stöd för att på så sätt komma in på arbetsmarknaden. Samtidigt kan man i dag inom kriminalvården i större utsträckning än vad som var fallet tidigare lära sig ett yrke.
Med respekt för de olika intressena och det som jag sade tidigare är det ett bekymmer med den ökande mängden registerutdrag. Det stora problemet är nämligen att man tror att eftersom en person inte finns i misstanke- eller belastningsregistret är det en bra person att anställa. Samtidigt vet vi att de flesta kriminella personer i själva verket inte finns i dessa register. Det ska man också komma ihåg, alltså att de flesta inte är dömda.
Det är en problematisk fråga och jag tar den på stort allvar. Jag har varit i den här positionen ett drygt halvår, och frågan har kommit upp på agendan. Vi bereder den och kommer att komma med förslag, men när det blir vågar jag inte säga. Det finns flera olika delar i utredningen. Det handlar alltså inte enbart om registerutdragen.
Anf. 63 Josefin Brink (V)
Fru talman! Då får vi väl se fram emot att regeringen kommer med ett förslag så småningom. Vi kommer att debattera den här frågan igen om drygt en vecka eftersom Vänsterpartiet yrkat på att man ska genomföra Integritetsutredningens förslag. Då kommer även alla de andra saker som finns i utredningen upp.
Samtidigt tycker jag att det ibland är lite svajigt när arbetsmarknadsministern argumenterar. Vi är helt överens om att detta med registerutdrag ger en falsk trygghet. Det har vi argumenterat tidigare, bland annat när lagstiftningen om att kontrollera alla som ska jobba inom barnomsorgen och liknande infördes. Man måste ha andra rutiner för att se till att barn inte utsätts för risken att bli utsatta för övergrepp. Tyvärr är det en förkrossande minoritet av alla som till exempel begår övergrepp mot barn som finns i belastningsregistret. Där är vi helt överens.
Vi är också överens om att man måste få möjlighet att komma tillbaka när man sonat sitt brott. Samtidigt säger Hillevi Engström att man får förstå att en arbetsgivare kanske inte vill anställa någon som begått ett väpnat rån. Ja, i någon mån kan man förstå det, men det gäller just intresseavvägningen där man som politiker och beslutsfattare måste ta ett lite större ansvar. Om alla arbetsgivare ska ha rätt att säga nej till den som tidigare begått ett brott, vad ska då hända med alla dem som gjort det? Långt ifrån alla som finns med i belastningsregistret har begått väpnade rån. Det kan vara fråga om mycket mindre saker. Men även den som en gång begått ett väpnat rån måste väl kunna få möjlighet att komma tillbaka till arbetsmarknaden och slippa bära det med sig i all oändlighet, att bortom all kontroll behöva skicka i väg registerutdrag till arbetsgivare som inte har någon speciell skyldighet att hantera det på något särskilt sätt.
Anf. 64 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Tack för debatten! Det är viktiga och svåra frågor. Helt uppenbart har det gått inflation i dessa intyg, och vi kan också se att de kanske används mest bland de arbetsgivare som inte riktigt behöver dem. Det är oroväckande. Jag delar interpellantens synpunkt att man ska ha en chans att komma tillbaka till samhället. Det är bara så vi kan uppnå målet att alla som kan arbeta ska få göra det. Men frågan bereds noga, och vi kommer att återkomma med förslag.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.