Utformningen av teckenspråksutbildning för föräldrar
Interpellation 2023/24:760 av Jessica Rodén (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2024-05-16
- Överlämnad
- 2024-05-17
- Anmäld
- 2024-05-20
- Svarsdatum
- 2024-05-31
- Sista svarsdatum
- 2024-05-31
- Besvarad
- 2024-05-31
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Utbildningsminister Mats Persson (L)
I Sverige föds årligen cirka 200 barn med hörselnedsättning eller dövhet, och lika många får en sådan diagnos under sin uppväxt. De flesta av dessa barn kommer från familjer där föräldrarna är hörande och saknar tidigare erfarenheter av teckenspråk. Föräldrarna behöver då lära sig teckenspråk för att stötta sitt barn i den språkliga utvecklingen.
I dag erbjuds föräldrar en grundläggande introduktion till teckenspråk via regionen, och därefter kan föräldrar gå en mer omfattande teckenspråksutbildning för föräldrar, TUFF. Denna utbildning, som omfattar 240 timmar, är dock otillräcklig för många, vilket skapar hinder för både barn och föräldrar. Erfarenheterna från utbildningssamordnare visar på behovet av en mer flexibel utbildningslängd, som kan anpassas efter individuella behov. SPSM framhåller vikten av ytterligare utbildningstid för de föräldrar som inte nått utbildningens mål efter de tilldelade 240 timmarna. SPSM har även lämnat förslag om ändringar i förordningen om statsbidrag för teckenspråksutbildning för föräldrar.
Jag vill med anledning av ovan fråga utbildningminister Mats Persson följande:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa att alla föräldrar till barn med hörselnedsättning eller dövhet ges möjlighet att lära sig och undervisa sina barn i teckenspråk genom hela deras uppväxt, för att därigenom främja en jämlik språkutveckling och delaktighet i samhället?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2023/24:760
Webb-tv: Utformningen av teckenspråksutbildning för föräldrar
Dokument från debatten
- Fredag den 31 maj 2024Kammarens föredragningslistor 2023/24:126
- Protokoll 2023/24:126 Fredagen den 31 majProtokoll 2023/24:126 Svar på interpellation 2023/24:760 om utformningen av teckenspråksutbildning för föräldrar
Protokoll från debatten
Anf. 1 Statsrådet Lotta Edholm (L)
Fru talman! Jessica Rodén har frågat utbildningsminister Mats Persson vilka åtgärder ministern avser att vidta för att säkerställa att alla föräldrar till barn med hörselnedsättning eller dövhet ges möjlighet att lära sig och undervisa sina barn i teckenspråk genom hela deras uppväxt för att därigenom främja en jämlik språkutveckling och delaktighet i samhället. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Alla människor behöver språk för att kunna kommunicera med sin omgivning. Kunskaper i svenskt teckenspråk ökar individens möjligheter att ingå i skilda sociala och kulturella sammanhang. Det är värdefullt att som person med hörselnedsättning eller dövhet behärska både svenskt teckenspråk och svenska för att kunna delta aktivt i samhälls- och arbetslivet. Föräldrar som har barn med behov av teckenspråk för sin kommunikation och som vill lära sig teckenspråk för att kunna stötta sitt barns utveckling kan gå teckenspråksutbildning för föräldrar, TUFF. Av 3 § förordningen (1997:1158) om statsbidrag för teckenspråksutbildning för vissa föräldrar framgår att TUFF ska bestå av påbyggbara kurser om sammanlagt 240 timmar. Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, beslutar om statsbidrag till utbildningsanordnare som anordnar teckenspråksutbildning för föräldrar till barn som är beroende av teckenspråk. Det är viktigt att TUFF svarar mot de behov som finns.
Det finns i dag föräldrar som efterfrågar mer än de 240 timmar som är möjliga enligt gällande förordning om statsbidrag för teckenspråksutbildning för föräldrar. SPSM har, bland annat mot denna bakgrund, lämnat förslag om ändringar i förordningen. Förslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Det erbjuds också eftergymnasiala utbildningar i teckenspråk på universitet och hos andra utbildningsanordnare. Vissa folkhögskolor har kurser i teckenspråk, och en del studieförbund erbjuder studiecirklar i teckenspråk.
Anf. 2 Jessica Rodén (S)
Fru talman! Jag tackar statsrådet för möjligheten att debattera denna viktiga fråga. Jag vill också tacka för svaret.
I dag vill jag tala om vikten av att göra teckenspråksutbildningen för föräldrar mer flexibel för att bättre möta de olika behov som finns bland familjer med hörselskadade och döva barn. För oss socialdemokrater är det viktigt att varje barn, oavsett hörselförmåga, får de bästa möjliga förutsättningarna för att utvecklas och blomstra. För att detta ska vara möjligt behöver stödet till familjerna anpassas efter deras individuella behov.
Som jag skrev i min interpellation föds det varje år 200 barn med dövhet eller hörselnedsättning. Ungefär lika många får en sådan diagnos under sin uppväxt. Majoriteten av de familjer där dessa barn lever är i övrigt hörande och saknar tidigare erfarenheter eller kunskaper av teckenspråk. Föräldrarna behöver då lära sig teckenspråk för att kunna stötta sitt barn i dess språkliga utveckling men också för att kunna kommunicera med sitt barn.
Som förälder har man rätt till 240 timmar teckenspråksutbildning för föräldrar, även kallad TUFF, som statsrådet nämnde. Dessa 240 timmar syftar till att stödja barnets språkutveckling, stärka familjerelationer och främja jämlikhet och inkludering under hela barnets uppväxt.
Fru talman! Vi vet att många barn med hörselskada eller dövhet får cochleaimplantat som hjälper dem att utveckla sin hörsel och därmed också sitt talade språk. För dessa familjer blir det talade språket ofta det primära kommunikationssättet.
Samtidigt finns det familjer där barnen är helt beroende av teckenspråk för att kommunicera. För dessa barn är teckenspråket inte bara ett alternativ utan en nödvändighet för deras kognitiva, sociala och emotionella utveckling. Om dessa familjer inte får tillräckligt med utbildning i teckenspråk riskerar barnen att hamna bakom en kommunikationsbarriär som hämmar deras möjlighet att delta fullt ut i samhället.
Det är viktigt att inse hur bristen på tillräcklig teckenspråksutbildning påverkar familjernas delaktighet i samhället. Föräldrar som inte kan kommunicera effektivt med sina barn kan känna sig isolerade och osäkra. Detta kan leda till en minskad förmåga att stödja barnets utveckling och sociala liv, vilket i sin tur kan påverka barnets självförtroende och utveckling negativt.
För det hörselskadade eller döva barnet innebär otillräcklig teckenspråksutbildning för föräldrarna att de kan missa viktiga utvecklingsmöjligheter. Språk är grunden för lärande, och utan starka språkliga färdigheter riskerar dessa barn att hamna efter sina hörande kamrater.
Statsrådet säger i sitt svar att SPSM har lämnat förslag om förändringar i förordningen och att dessa förslag bereds på Regeringskansliet. Kommer regeringen att gå vidare med några av de förslag som SPSM har lämnat? Kan statsrådet berätta lite om vilka åtgärder som regeringen i så fall tänker sig att vidta?
Anf. 3 Statsrådet Lotta Edholm (L)
Fru talman! Jag tackar för den intressanta interpellationen från Jessica Rodén.
Det är viktigt att TUFF motsvarar de behov som finns. För att kunna stötta sina barn är det viktigt att man lär sig teckenspråk så långt som det bara går.
I dag är det väldigt få av föräldrarna som maximalt utnyttjar de 240 timmar man har rätt till - jag tror att det är elva personer. Det finns sannolikt både ett behov av att föräldrar utnyttjar fler timmar av dem som de har rätt till och ett antal föräldrar som skulle vilja ha lite längre tid. Det är också därför SPSM har föreslagit att vi ska utöka den här möjligheten.
Man har rätt till 240 timmar, men i genomsnitt utnyttjar föräldrarna ungefär 30 timmar av dessa 240.
Jag tror personligen att det skulle vara bra om man kunde öka det antalet timmar. Det är viktigt för de här barnen och för kommunikation mellan barn och föräldrar att man försöker lära sig teckenspråk så bra som det bara går. Regeringen bereder nu förslaget som SPSM har kommit med. Jag vågar inte i dag säga exakt hur det kommer att utformas.
Anf. 4 Jessica Rodén (S)
Fru talman! Syftet med denna debatt är som sagt att jag vill belysa vikten av att göra teckenspråksutbildningen för föräldrar mer flexibel för att bättre möta familjers individuella behov.
För att illustrera detta skulle jag vilja dela två konkreta exempel som tydligt visar hur varierande behoven kan vara.
För några månader sedan träffade jag föräldrarna till en flicka som är fem år. De fick tidigt besked att flickan är döv och är en av dem som inte kan bli hjälpt av cochleaimplantat. Flickan använder uteslutande teckenspråk i sin kommunikation med både sina föräldrar och i andra sammanhang.
De 240 timmarna TUFF var slut när flickan var fyra år gammal, precis enligt rekommendationerna om att man skulle beta av timmarna snabbt. Men vad är tanken efter att TUFF-timmarna är slut, undrar föräldrarna? Ska föräldrarna stanna på en nivå för en fyraåring i språket utan att varken kunna stötta eller följa sitt barn i hennes språkutveckling?
I en annan familj föddes för 19 år sedan en döv pojke. Han opererades med cochleaimplantat när han var 15 månader gammal. Tack vare att cochleaimplantatet hjälper pojken så bra behövde hans föräldrar inte gå färdigt teckenspråksutbildningen.
Dessa två exempel visar tydligt hur olika behoven kan vara bland familjer med hörselskadade eller döva barn. Föräldrar till ett barn som är helt beroende av teckenspråk behöver mer stöd och utbildning i teckenspråk än dem som har barn som kan tillgodogöra sig talat språk med hjälp av till exempel cochleaimplantat eller hörapparater.
Genom att erbjuda fler timmar av teckenspråksutbildning till dem som verkligen behöver det ökar det möjligheten för de familjerna att känna sig fullt delaktiga i samhället.
Därför undrar jag om statsrådet och regeringen ser att det finns en möjlighet att göra teckenspråksutbildningen mer flexibel för att kunna möta de olika behov som finns i olika familjer?
Anf. 5 Statsrådet Lotta Edholm (L)
Fru talman! Som jag sagt tycker jag att frågan är väldigt viktig. Även om det är ganska få föräldrar som utnyttjar det totala antalet på 240 timmar finns det föräldrar som är i behov av mer. Det är viktigt mer större flexibilitet än vad vi har i dag. Men jag vågar inte lova exakt hur det kommer att utformas.
Regeringskansliet jobbar nu med frågan för att se till att föräldrar får den utbildning som behövs för att kunna kommunicera på ett rimligt och bra sätt med sina barn. Det är viktigt att man lär sig teckenspråk och att man får så mycket stöttning som möjligt i sina ambitioner att göra det för barnens skull. Det är viktigt.
Anf. 6 Jessica Rodén (S)
Fru talman! Tack till statsrådet för ett försiktigt positivt besked, kan vi väl kanske enas om.
I mitt tidigare inlägg gav jag två exempel på hur behovet av teckenspråksutbildning för föräldrar kan variera kraftigt. Jag vill nu förtydliga att det andra exemplet handlar om min egen son. Det är inte ofta man är personlig i denna talarstol. Men jag valde att vara personlig just för att belysa denna fråga.
Språk är något vi utvecklar och förfinar under hela livet. Att tro att man kan bemästra ett språk, oavsett om det är talat eller tecknat, efter endast 240 timmar av utbildning är en missuppfattning. Språkutveckling är en pågående process som kräver kontinuerlig övning och anpassning. Det hade jag kunnat demonstrera genom att försöka ha denna debatt på teckenspråk. Då hade det dock tagit betydligt längre tid än den tiden jag har på mig, fru talman, så jag sparar det till en annan gång.
I Sverige är normen det talade språket, vilket gör att teckenspråk ofta hamnar i skymundan. Trots att teckenspråk erkändes som ett officiellt språk 1981 är det fortfarande inte lika tillgängligt och integrerat i samhället som det talade språket. Det skapar betydande utmaningar för döva och hörselskadade individer och deras familjer.
Teckenspråkets begränsade ställning innebär att det finns färre möjligheter till naturlig språkinlärning och användning i vardagen. Det kan leda till social isolering, minoritetsstress och hinder för full delaktighet i samhället för dem som är beroende av teckenspråk för sin kommunikation.
För att verkligen stödja våra döva och hörselskadade barn och deras familjer anser jag att vi behöver erbjuda en utbildning som är tillräckligt flexibel för att anpassas till varje familjs unika behov och situation. Jag vill tacka statsrådet för debatten.
Anf. 7 Statsrådet Lotta Edholm (L)
Fru talman! Jag delar helt och håller Jessica Rodéns åsikter i den här frågan. Det är viktigt att föräldrar får utbildning. Det gäller såklart inte minst de föräldrar som själva är hörande och som får ett dövt barn eller ett barn med en hörselskada.
Det är också viktigt att man försöker att utnyttja så många som möjligt av timmarna. I dag är det bara ungefär i genomsnitt elva personer som har tagit del av det maximala antalet timmar. Men det utesluter inte att det finns föräldrar som skulle vilja ha ännu fler än de 240 timmarna. Regeringen tittar just nu på den möjligheten.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.