utredningars självständiga arbete

Interpellation 2002/03:57 av Bill, Per (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-11-22
Anmäld: 2002-11-26
Besvarad: 2002-12-06
Sista svarsdatum: 2002-12-06

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 22 november
Interpellation 2002/03:57
av Per Bill (m) till statsminister Göran Persson om utredningars självständiga arbete

Under den senaste månaden har det återigen visat sig att statliga parlamentariska utredningar "läcker som såll".

Skollagskommittén och Gymnasiekommittén, som båda borde varit slutförda för åratal sedan men segdragits förbi valet, presenterar förhoppningsvis sina slutsatser i slutet av december. Redan nu har det mesta av intresse synts i media, vilket i sig är ett bekymmer.

Mer bekymmersamt är dock att regeringen innehåller statsråd som inte verkar förstå skillnaden på ministerstyre och parlamentarism. När det läcker att Skollagsutredningen inte avser att påtvinga kommunerna ansvar att @ på grund av maxtaxan utan extra kompensation @ tillhandahålla nattomsorg för barn går ansvarigt statsråd omedelbart ut och läxar upp dem. Har statsministern inte förklarat för sina statsråd hur den svenska konstitutionen är uppbyggd?

För ett år sedan cirkulerade en annan affär som borde gett resultat i uppstramning av statsrådens agerande. Håkan Lavén hade fått i uppdrag att se över den svenska radio- och TV-lagen år 2000. Huvudorsaken till utredningen var att anpassa de svenska reklamreglerna så att marknätet skulle ha lättare i konkurrensen mot kabel och satellit. I utredningens direktiv nämndes att en lång rad frågor skulle ses över, varav en var porr i kabelkanalerna. Det låg i utredningens uppdrag att presentera en förändrad lagstiftning.

Utredaren Håkan Lavén redovisade i ett delbetänkande i början av november 2001 att det inte behövdes någon ny lagstiftning. Det visade sig att Kulturdepartementets experter i utredningen redan informerat departementsledningen om innehållet i Lavéns utkast till betänkande.

I början av oktober 2001 blev Håkan Lavén uppringd av en av Marita Ulvskogs närmaste medarbetare, departementsrådet Kerstin Persdotter.

Persdotter sade att ministern var rasande över de förslag som vi tänkte lägga fram och att förslagen skulle innebära stora problem för henne (Ulvskog). Det departementet ville ha var ett lagförslag från vår sida, säger Håkan Lavén till TT.

Frågan togs upp av konstitutionsutskottet våren 2002.

I betänkandet skriver ett enigt utskott: "Som utskottet påpekat i föregående avsnitt är det dock härvid av väsentlig betydelse, såväl för den enskilda kommitténs möjlighet att självständigt utföra sitt uppdrag som för kommittéväsendet i stort, att kravet på integritet i kommittéernas arbete också iakttas."

Vilka åtgärder avser statsministern att vidta för att säkerställa att statsråden inte framöver intervenerar i statliga utredningars självständiga arbete?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:57

Webb-tv: utredningars självständiga arbete

Protokoll från debatten

Margareta Winberg (S)

Anf. 1 Margareta Winberg (S)

Herr talman! Per Bill har frågat statsministern vil- ka åtgärder som han avser att vidta för att säkerställa att statsråden inte framöver intervenerar i utredning- ars självständiga arbete. Interpellationen har över- lämnats till mig. Genom direktiv till utredningar styr regeringen förberedelserna för reformer. Syftet med en utredning är i första hand att regeringen ska få nödvändigt be- slutsunderlag. I detta ligger att uppdraget till en ut- redning kan och ska ändras eller kompletteras av regeringen när behovet av beslutsunderlag kräver det. Det är därför viktigt med en dialog mellan det an- svariga statsrådet och utredningen. När man vet vem som kommer att utses till kommittéordförande eller särskild utredare inbjuds han eller hon att delta i ar- betet med att utforma direktiven. Riktlinjer om detta finns i Statsrådsberedningens publikation Hur kom- mittédirektiv utformas (PM 1994:3 s. 17). Men också under utredningsarbetets gång behövs en dialog om hur utredningen respektive statsrådet uppfattar direktiven och möjligheterna att inom ra- men för dessa ta fram det beslutsunderlag som behövs för en reform. Riktlinjer om detta finns i Kommitté- handboken (Ds 2000:1 s. 24). De innebär att utred- ningens uppfattning om utredningsuppdragets av- gränsning och inriktning bör stämmas av med depar- tementet. Om en departementstjänsteman medverkar i utredningen kan han eller hon utgöra en smidig länk. Om man försummar att stämma av utredningens uppfattning av givna direktiv kan hela arbetet i fort- sättningen gå snett. Missförstånd kan komma att hänga med under hela utredningens gång och slutre- sultatet kan komma att underkännas. Kontakterna ska naturligtvis skötas så att kravet på integritet i utredningarnas arbete inte eftersätts. Min uppfattning är att detta fungerar väl. Något be- hov av nya riktlinjer eller andra åtgärder för att säker- ställa att så sker också i fortsättningen kan jag inte se. Statsråden har för övrigt i likhet med andra med- borgare rätt att göra uttalanden i olika sammanhang och delta i den allmänna debatten.

Per Bill (M)

Anf. 2 Per Bill (M)

Herr talman! Låt mig börja med att vädra mitt missnöje, både rent personligt och ur riksdagens syn- punkt, med att statsministern ännu en gång struntar i att komma till riksdagen och stå till svars för det ansvarsområde han har som regeringschef. Min fråga var ställd till honom som regeringschef. Ansvaret i regeringen vilar på honom. Hur han sköter detta an- svar ska vi kunna ställa honom till svars för här i riksdagen i interpellationsdebatter. Detta har han svikit alltför många gånger. Min första fråga till vice statsministern blir därför: Är vice statsministern här som ett medium för statsministern, eller är det vice statsministerns åsikter som återspeg- las i svaret? Herr talman! Regeringen har stor makt över ut- redningar. Det gäller direktiven, det gäller val av ordförande och tillsättning av tjänstemän. Om detta tycker många väldigt mycket, även jag. Men det var inte det som frågan handlade om. Frågan handlar om huruvida en enskild minister eller en ministers tjäns- teman ska ge pekpinnar till arbetande utredningar och - om det ska göras - hur det i så fall ska göras. Det finns ett allt större missnöje med att en svag minoritetsregering allt oftare ger pekpinnar till pågå- ende utredningar. Ofta handlar det inte om offentliga tilläggsdirektiv utan om att en statssekreterare väser i örat på utredningens ordförande och säger: "Så här och så här ska du göra. Det här och det här är vill ministern ha." Eller, som i fallet med Lena Hallen- gren, skriver statsrådet en artikel där hon på debattsi- dan går till storms mot vad någon, några eller till och med en majoritet i Skollagskommittén tycker. Detta hade jag velat diskutera med statsministern i hans roll som chef för de andra ministrarna. Vilken policy vill han att hans regering ska ha? Av vice statsministerns svar kan man utläsa re- geringens schizofreni i frågan. Först svarar vice statsministern att man under utredningens gång kan behöva en dialog och så vidare. Sedan säger hon att om man försummar att stämma av utredningens upp- fattning om de givna direktiven kan hela utredningen gå snett och komma att underkännas. Det är två gans- ka tuffa tag när det gäller att hålla i tyglar och skak- lar. Samtidigt konstaterar man: "Kontakterna ska naturligtvis skötas så att kraven på integritet i utred- ningarnas arbete inte eftersätts". Herr talman! I åtminstone tre utredningar som har förevarit nyligen finns tydliga spår av missnöje. Vi har en utredningsordförande som lämnade sitt upp- drag sedan en statssekreterare hade tagit honom i örat och talat om vad ministern ville ha för något: Det skulle vara lagstiftning. Det gällde Radio- och TV- kommittén. Vi har även andra utredningar - såsom den om barnmisshandel, som jag tänker återkomma till - där det har funnits ett uttalat missnöje med hur hårt departementet har styrt det hela. Även Skollags- kommittén, som jag har tagit upp, är ett tydligt exem- pel där kommittéer eller utredningar känner sig all- deles för hårt styrda.

Margareta Winberg (S)

Anf. 3 Margareta Winberg (S)

Herr talman! Först ska jag svara på frågan vem jag är och varför jag är här. Självklart är en vice statsminister statsministerns ersättare och träder in i hans ställe. I en regering har man också ett kollektivt ansvar, och det betyder att det som sägs i det svar som Per Bill har fått har hela regeringen godkänt, inklusive statsministern, förstås. Per Bill använder uttryck som "pekpinnar" om det kan göras och hur det ska göras. Jag tycker att det är tendentiöst att använda ordet "pekpinnar". Självfallet måste det, vilket också står i mitt svar, förekomma en dialog. Men den dialogen ska natur- ligtvis också handla om hur direktiven har uppfattats. Den dialogen kan föras på många olika sätt - natur- ligtvis med statsrådet innan utredningen sätts i gång men också under utredningens gång. Det tycker jag inte alls är konstigt. I Sverige har vi ofta den praxisen att vi ofta har med en tjänsteman från ett departement som ska kun- na vara en brygga mellan departementet med dess ledning och kommittén. Denna tjänsteman ska följa arbetet och förmedla budskap åt båda håll så att säga. Utan att gå in på de tre konkreta exempel som Per Bill tar upp hävdar jag att det ska ske med stor integ- ritet därför att man behöver detta beslutsunderlag för att senare kunna ta ställning i en principiell fråga. När det gäller detta att väsa i örat på ordföranden var det fallet föremål för konstitutionsutskottets granskning, och det hände ingenting efter den granskningen. Man kom inte fram till att det hade skett något som var konstigt. Jag vidhåller uppfattningen att man under utred- ningens gång också måste kunna framföra åsikter på det sättet. Självklart är det också så, vilket står på de sista raderna i mitt svar, att ett statsråd, särskilt ett nytt statsråd och särskilt efter ett val, i en stor och i detta fall principiell artikel om förskolan måste kunna få uttrycka sin allmänna uppfattning också i en fråga som är föremål för en utredning, även om man får balansera för att bibehålla utredningens integritet.

Per Bill (M)

Anf. 4 Per Bill (M)

Herr talman! Jag är glad att jag åtminstone fick svaret att även statsministern står bakom svaret. Men jag tycker att det är ett oskick att man låtsas att man delegerar allt ansvar. Statsministern är inför riksda- gen tydligen inte ansvarig för någonting. Det ter sig särskilt konstigt som den allmänna bilden snarare är att det är han som bestämmer allting. Det kanske är så att det är han som bestämmer allting men att han också har bestämt att han inte står till riksdagens förfogande för att svara för det ansvar som han har. Jag vägrar nämligen att tro att allt ansvar i hela re- geringen har delegerats ut på de olika ministrarna och att inget ansvarsområde längre vilar enbart på stats- ministern. Jag tänker återkomma till detta. Låt oss titta på den väsande tjänstemannen. Den 5 eller 7 oktober blev Håkan Lavén, ordförande i Ra- dio- och TV-lagsutredningen, uppringd av Marita Ulvskogs närmaste medarbetare departementsrådet Kerstin Persdotter. Persdotter sade att ministern var rasande över det förslag som vi tänkte lägga fram och att förslaget skulle innebära stora problem för henne. Departementet ville ha ett lagförslag från vår sida, säger Håkan Lavén. Herr talman! Åtminstone tycker jag, oavsett vad KU kom fram till ett par månader före valet, att detta är ett mycket grovt intrång på integriteten för en sit- tande utredning. Det tyckte helt klart också utred- ningen eftersom dess ordförande lämnade utredning- en. Likadant är det nu med utredningen om barnmiss- handel. Vi väntar fortfarande på en proposition med anledning av denna utredning. Det tycks ju inte vara så att den följsamhet som utredningarna påtvingas från departementen och ministrarna sedan gör att det snabbt läggs fram en proposition så att vi kan få lag- ändringar. När det gäller barnmisshandel har det ännu inte hänt någonting, trots att Cecilia Magnusson, som har ingått i utredningen, i sin reservation skriver: Slutligen är jag kritisk mot den följsamhet till de- partementet som uppenbarligen har präglat kommit- téns arbete. Denna följsamhet har begränsat kommit- téns möjlighet att föreslå förbättringar av barns och familjers villkor i samhället. Herr talman! Jag tycker att det här är viktiga frå- gor, och jag tycker att statsministern såsom chef för övriga ministrar borde komma hit till riksdagen och ta en debatt om vilken typ av styrning som man ska ha, om någon, på parlamentariska utredningar, detta särskilt som det finna alla upptänkliga former av andra utredningar, enmansutredningar, inomdeparte- mentala utredningar och så vidare. Åtminstone har jag levt i den naiva tron att de ut- redningar som vi har, där det sitter med riksdagsle- damöter från alla partier, har en lite friare ställning, större integritet och större möjlighet att se till hela samhällets intressen och inte bara till det socialdemo- kratiska partiets intressen.

Margareta Winberg (S)

Anf. 5 Margareta Winberg (S)

Herr talman! Statsministern var här i går under frågestunden och stod då till förfogande för att svara på vilken fråga som helst av övergripande natur. Jag delar inte kritiken mot att han inte tillmötesgår riks- dagen. När det gäller dessa enskilda fall som Per Bill tar upp vill jag återigen säga att frågan som rör Marita Ulvskog och Håkan Lavén har varit föremål för KU:s granskning, och KU har inte funnit anledning att kritisera detta. Beträffande utredningen om barnmisshandel och den reservation som skrevs om följsamhet är det klart att det möjligen kan vara så att de övriga tyckte att det var rätt och rimligt - eftersom jag antar att utred- ningen höll sig inom direktivens ram - och kom fram till något som de blev överens om. Det kan faktiskt inträffa. I övrigt har en utredning inte en helt fri ställning för att tillvara ta hela samhällets intressen. Så är det ju inte. En utredning har att röra sig inom givna ra- mar, det vill säga direktiv. Vi har kanske någon gång sett att man har överskridit sina befogenheter genom att gå utanför direktiven. Så ska det inte heller vara. Jag ser emellertid inte att det har begåtts några vä- sentliga misstag. Därför finns det inte enligt mitt och regeringens, inklusive statsministerns, förmenande något skäl att vidta några åtgärder.

Per Bill (M)

Anf. 6 Per Bill (M)

Herr talman! För vice statsministern är enminuts- frågor i riksdagens frågestund tydligen riksdagens sätt att utöva sin kontrollmakt. Det tycker jag är att deval- vera riksdagens roll som granskare av regeringens makt. Nu ska man ha ett nytt forum som ska vara stats- ministerns frågestund. Även där ska det vara korta frågor. Jag hävdar att interpellationssvaren är det viktigaste sättet för riksdagen och för riksdagens ledamöter när det gäller att snabbt kunna ta tag i frå- gor och kontrollera vad regeringen har för sig. Herr talman! Det smärtar mig mycket, men stats- minister Göran Persson har lagt sig till med en helt unik stil. Han har under de senaste fyra åren inte svarat på en enda interpellation här i kammaren. Jag har låtit riksdagens utredningstjänst ta fram den upp- giften. Därvid skiljer han sig från både Ingvar Carls- son och Carl Bildt som vid flera tillfällen har svarat på interpellationer här i riksdagen. Statsminister Gö- ran Persson har under de senaste fyra åren inte svarat på en enda interpellation. Det har ställts tre interpel- lationer till statsministern i år, och han avser inte att svara på någon av dem. Detta, herr talman, tycker jag är en skandal.

Margareta Winberg (S)

Anf. 7 Margareta Winberg (S)

Herr talman! Jag välkomnar verkligen att riksda- gen i olika sammanhang försöker förnya sig. Detta med att statsministern själv ska ha en frågestund tycker jag är ett utmärkt sätt att förnya riksdagens arbete. Avslutningsvis, herr talman, vill jag kort citera vad KU i betänkande 2001/02:20 säger om den granskning som gjordes av Marita Ulvskog och av det fall som här har refererats. Efter en lång redogörelse avslutar KU sin granskning med att säga: "Granskningen föranleder i övrigt inget uttalande från utskottets sida." Detta tycker jag är talande nog.

Intressenter

utredningars självständiga arbete

Interpellationen är besvarad

Händelser

Interpellationer

Interpellationen

Debatt

Webb-tv: utredningars självständiga arbete

Protokoll från debatten

Anf. 1 Margareta Winberg (S)

Anf. 2 Per Bill (M)

Anf. 3 Margareta Winberg (S)

Anf. 4 Per Bill (M)

Anf. 5 Margareta Winberg (S)

Anf. 6 Per Bill (M)

Anf. 7 Margareta Winberg (S)

Intressenter

Frågeställare

Ställd till

Besvarad av

Interpellationer