Utredningen om Försvarsmaktens helikopterresurser
Interpellation 2008/09:214 av Lindestam, Åsa (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-12-17
- Anmäld
- 2008-12-17
- Besvarad
- 2009-01-16
- Sista svarsdatum
- 2009-01-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 17 december
Interpellation
2008/09:214 Utredningen om Försvarsmaktens helikopterresurser
av Åsa Lindestam (s)
till försvarsminister Sten Tolgfors (m)
Den 9 oktober 2008 beslutade regeringen om direktiv för en utredning om hur förmågan att understödja Försvarsmaktens insatsförband med helikoptrar ska behållas respektive förbättras.
Det är viktigt att säkerställa en hög helikopterförmåga både för Sveriges insatsförsvar och för internationella insatser. Utredningen ska bland annat titta på hur man kommer till rätta med de negativa effekterna av de nya helikoptersystemens många leveransförseningar.
På frågestunden i riksdagen den 11 december uppmärksammade jag försvarsministern på att riksdagen i och med propositionen Ett fortsatt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan beslutar om att sända Medevac-helikoptrar till Afghanistan men att dessa helikoptrar inte kommer att levereras under den tid som mandatet gäller. Detta är en märklig ordning.
Helikopterförmågan har länge varit ett sorgebarn och därför är denna utredning mycket angelägen. Det är viktigt att få svar på hur förmågan att understödja Försvarsmaktens insatsförband med helikoptrar ska förbättras. Vilken organisation, dimension och helikopterpark bör vidmakthållas?
Den 31 december 2009 ska enligt direktiven en delrapport redovisas om helikopter 4-systemet, och slutrapporten ska lämnas den 1 december 2009. Jag har förstått att någon utredare trots detta ännu inte utsetts.
Med anledning av detta vill jag fråga försvarsministern varför han inte sett till att någon utredare utsetts samt vilka konsekvenser han bedömer att detta innebär för Försvarsmaktens helikopterförmåga.
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:214
Webb-tv: Utredningen om Försvarsmaktens helikopterresurser
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:58 Fredagen den 16 januariProtokoll 2008/09:58 4 § Svar på interpellation 2008/09:214 om utredningen om Försvarsmaktens helikopterresurser
Protokoll från debatten
Anf. 8 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Åsa Lindestam har frågat mig varför jag inte sett till att någon utredare till utredningen om Försvarsmaktens helikopterresurser utsetts samt vilka konsekvenser jag bedömer att detta får för Försvarsmaktens helikopterförmåga.
Den 18 december 2008 utsågs Jan-Olof Lind, överdirektör vid Försvarets forskningsinstitut, till utredare för utredningen om Försvarsmaktens helikopterresurser. Samtidigt fattade regeringen beslut om att förlänga utredningstiden med tre månader.
I Försvarsmaktens regleringsbrev för 2009 uppdras myndigheten att anstå med samtliga åtgärder gällande avvecklingen av helikopter 4 till dess att regeringen tagit ställning till utredningens delbetänkande som ska avlämnas den 31 mars 2009.
Genom de vidtagna åtgärderna skapas goda förutsättningar för att de åtgärder som kommer att vidtas efter att utredningen presenterat sina betänkanden är väl underbyggda och långsiktigt gynnar Försvarsmaktens helikopterverksamhet.
Anf. 9 Åsa Lindestam (S)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag undrar så över detta ärende. Visst är en utredare tillsatt. Men varför så sent?
Helikoptrarna har varit våra sorgebarn inom försvaret. Det har varit olyckor med otäck utgång. Det har varit leveranser som inte har mottagits för man har inte varit nöjd. Det har varit uttjänta helikoptrar som vi har plockat ut och inte kommer att använda.
Den 9 oktober tillsattes utredningen. Redan då tänkte vi att det skulle ha varit i går. I utredningen står att den första delrapporten ska komma den 31 december. Det är förskjutet nu tre månader. Utredaren kom inte förrän den 18 december, så han hade ingen möjlighet att lämna den första delrapporten dagarna före jul.
Att jag är så orolig för helikoptrarna beror till största delen på Afghanistan. När vi stod här i kammaren någon dag före jul och diskuterade Afghanistan och den styrka som vi skulle utöka med visar det sig att Medevac, den helikopter som vi nästan kan se som ett litet sjukhus, som kan göra det som är akut om det värsta skulle inträffa, inte skulle kunna komma under hela den mandatperiod som vi har gett till styrkan i Afghanistan.
Vi tog beslut här om att de skulle få en Medevachelikopter eller två, men den kommer inte att kunna levereras. Det är ett jättekonstigt beslut. Jag påtalade redan i en frågestund den 11 december för ministern att det här inte går ihop. Det finns ingen leverans. Hur kan vi ta de besluten?
Även om helikoptern skulle dyka upp nu är det en lång övningstid innan styrkan som ska flyga helikoptern skulle klara av det. De som ska göra saker i helikoptern måste också få träning. Det finns ingen rimlighet att den kommer att dyka upp.
Försvarsmaktens förmåga till understöd måste jag kritisera just nu. Det är inte bra det som är. Hur ska organisationen egentligen se ut? Vilken dimension ska vi ha på de här delarna? Och hur ska helikopterparken se ut egentligen?
Konsekvenserna av det här just nu är att Försvarsmakten avvaktar. Regeringen avvaktar. Jag förstår också att ISAF, styrkan i Afghanistan, avvaktar. Alla avvaktar. Det händer ingenting. Tiden bara rusar i väg.
Självklart är det bra med en utredning. Men varför tillsatte inte ministern någon person redan när utredningen kom som brukligt är? Det är jättekonstigt. Det vill jag ha svar på i dag.
Det är bra att det är en överdirektör på FOI, Försvarets forskningsinstitut. Absolut. Det är säkert en person som är insatt i frågorna.
Samtidigt känner jag att en hög tjänsteman som ska utreda det här kanske har nog ändå med sitt eget. När jag jobbade som chef innan jag hamnade i riksdagen hade jag fullt upp med att vara chef. En överdirektör borde också ha fullt upp med det han eller hon gör. Nu är det en han som har fått det här uppdraget, och det kanske är den bästa personen. Det vet jag inte.
Men frågan är alltså: Vad innebär detta? Vilka konsekvenser kommer det att få när vi alla avvaktar?
Anf. 10 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Direktiven antogs precis på det sätt som Åsa Lindestam har redovisat. Därefter handlade det om att hitta rätt person med rätt kunskap och rätt erfarenhet och som dessutom är fristående från den verksamhet som ska utredas. Redan där blir kretsen av möjliga helikopterutredare mycket liten i ett land som Sverige. Därtill kommer att personen ska vara tillgänglig för att kunna utföra uppdraget. Det måste vara rätt tid givet personens egna utgångspunkter och uppdrag, och det ska vara förenligt med andra uppdrag. I övrigt vet Åsa Lindestam att vi vanligen inte diskuterar personfrågor längre än så.
Detta är precis den bakgrund som har varit, och vi tycker att vi har hittat en mycket bra utredare som har alla dessa förutsättningar för att ro uppdraget i hamn. Det är komplicerat. I grunden handlar det om två saker. Regeringen, och då menar jag i detta fall även tidigare regeringar, har beställt nya helikoptersystem till Sverige. Dessa är under leverans och kommer stegvis, ända till 2018, att bli operativa.
Samtidigt har dessa system i flera fall mött betydande förseningar. Då handlar det om att så pragmatiskt och praktiskt som möjligt försöka livstidsförlänga gamla system så att de matchar införandet av nya system. Detta är alltid avvägningsfrågor.
Den nordiska stridsgruppen var något som vann Socialdemokraternas stöd, gillande och till och med förslag tidigare. När den stod i beredskap under våren 2008 användes till exempel helikopter 4 som byggdes om just för det ändamålet, eftersom man behövde förmågan. På samma sätt är det när vi blickar framåt.
När det gäller helikopter 10 B är det bra att Åsa Lindestam är så engagerad, för det är förmodligen den fråga som jag har drivit mest, hårdast och allra mest engagerat sedan jag tillträdde. Sverige måste få Medevachelikopterförmåga, och jag var den första som pekade ut att de ska till Afghanistan så fort det bara är möjligt.
Nu är problemet det att först har de varit starkt försenade från leverantören, ett företag i Norge. Därefter, när helikoptrarna var ombyggda, visade det sig att det var brister i dokumentationen av ombyggnaden. Detta har bäring på användbarhet och flygsäkerhet.
Nu finns det två stycken i Sverige. Jag har varit och tittat till dem, och det skulle inte förvåna mig alls om Åsa Lindestam också har varit det. Då visar det sig att det har uppstått problem med delar av ombyggnaden, till exempel IR-suppressorer.
Detta är, precis som interpellanten säger, ett av Försvarsmaktens stora sorgebarn. Det är det även för dem, vill jag säga. ÖB har tillsatt en egen helikopterutredning för att belysa ungefär samma frågor utifrån deras utgångspunkt, men alla vill få helikoptrarna till Afghanistan så fort det bara är möjligt. Vi vill också skapa en uthållig Medevachelikopterförmåga där för att värna svenska män och kvinnor som gör internationell insats.
I en tidigare frågestund har jag redan besvarat varför vi har med helikopter 10 och Medevac till Afghanistan i en proposition när vi tyvärr nu vet att det troligen blir svårt att klara tidsgränsen för detta mandat.
Svaret är att vi vill ha all handlingsfrihet som bara kan finnas. Vi vill nämligen ha dit helikoptrarna så fort som möjligt. Går det att lösa ut problemen ska man alltså inte behöva vänta. En proposition skrivs inte den dag den läggs fram, utan det är en process under hösten.
Jag tycker att det vore mycket värre med kritik från Åsa Lindestam som frågade hur det kommer sig att vi inte tar varje möjlighet att få dit ambulanshelikopterförmåga och att vi måste försena processen genom att återkomma till riksdagen igen om det skulle vara så att problemen löses ut - om det hade handlat om att vi långt i förväg, innan propositionen lades fram, hade tagit bort möjligheten för riksdagen att mandatera någonting som jag tror att alla är överens om måste till i insatsen i Afghanistan.
Anf. 11 Åsa Lindestam (S)
Fru talman! Tack, ministern, för svaret så långt! Det är bra att vi är eniga om att det är bråttom. Det tror jag att vi har varit hela tiden, och vi känner också oro båda två.
Sorgebarnet är inte bara helikoptrar utan också upphandlingen, där man har skrivit in och begärt saker och ändå inte får dem uppfyllda. Jag hoppas alltså att det kommer en rejäl skrälldus med pengar till staten för att de som utför arbetet inte har skött sitt uppdrag.
Jag har läst delar av utredningen SOU 2008:129 som heter
Helikoptern i samhällets tjänst
. Där beskriver utredaren att Försvarsmakten har mycket begränsat med helikoptrar och att ett nytt system är på väg in. Detta är vi mycket medvetna om. Där står också att de helikoptrar som vi använder används frekvent, att det kräver ett stort mått av övning och att det också ska finnas ett stort stöd till det civila samhället.
Så är det, och jag tror också att övning ger färdighet. Det såg vi i de här fruktansvärda olyckorna. Mer övning hade kanske varit bättre.
I utredningen står det också att helikoptrar ofta är hopbyggda av utbytbara delar och tack vare det systemet kan man använda dem hur länge som helst. Men när vi i försvarsutskottet hade en dialog med Försvarsmakten om det gick att behålla de gamla helikoptrarna ett tag till för att vi skulle ha någonting fick vi ganska tydligt och enigt svaret att nej, det går inte, för just dessa helikoptrar kan man inte förlänga livslängden på.
Nu är det delvis detta som utredaren ska utreda igen när Försvarsmakten har svarat, och jag tycker fortfarande att det vore bra om vi kunde behålla dem.
Jag bläddrade också i går kväll i den bok om Bosnien och vår insats där som vi alla i riksdagen fick för några år sedan. Boken heter
Alfa Sierra
och är skriven av Lars A. Karlsson. Där fanns bilder av helikoptrar, och jag tänkte se efter vilken typ av svenska helikoptrar det var. Men jag hittade bara helikoptrar från Norge, Frankrike och Storbritannien. Vi kanske inte har haft så många svenska helikoptrar. Fast jag har varit i Kosovo, och jag har till och med åkt helikopter där, så jag vet alltså att vi har några.
Vi får inrätta den styrka vi har i utlandet efter det uppdrag som ska utföras, men med den försiktigheten att det material som finns är det enda som finns att tillgå. Självklart tar vi hjälp av andra länder när något händer. Det handlar alltså inte om det. Men jag tycker att det är så bråttom med utredningen och den här helikoptern som vi ska ha. Det visste vi hela hösten, precis som ministern säger. Man hade kunnat få tag på en utredare betydligt tidigare, och när väl direktiven var skrivna hade man kunnat sätta fart direkt. Under hela 2009 kommer vi inte att kunna leverera helikoptrar även om vi i riksdagen har tagit beslut om att det är okej.
I de här sammanhangen måste jag också påpeka att det aldrig är riksdagen som försenar saker. Vi samlas med jättekort varsel om det behövs. Vi har tagit beslut här som gör att saker måste upp en enda gång när det är bråttom. Det har hänt i vårt utskott och även i det sammansatta utskottet att vi har gjort så, eftersom det är så bråttom. Riksdagen är alltså inte den försenande länken, utan den finns någon annanstans.
Jag tycker fortfarande inte att jag har fått svar på varför man inte kunde tillsätta någon person tidigare. Det finns fler personer som skulle ha kunnat göra en sådan här utredning.
Anf. 12 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Det svaret har jag utförligt utvecklat tidigare. Det gäller att hitta rätt person, och kretsen är liten i det här sammanhanget. Jag tror att det är svårt för en utomstående att bedöma hur snabbt det hade kunnat gå eller vilken annan person det kunde ha varit. Vi har fört en omfattande dialog, och jag tycker att vi har hittat en väldigt lämplig person.
Jag vill säga till Åsa Lindestam att jag tror att det nu är viktigare att Socialdemokraterna markerar stöd för innehållet i utredningen i stället för att prata om personens tillsättning.
Låt mig också säga att försvarspolitiken är ett område med stor långsiktighet. De helikoptersystem som nu levereras till Sverige eller som är under framtida leverans till Sverige - vi pratar om helikopter 10 B, ombyggnaden till en Medevac, 14, 15 och så vidare - är långsiktiga processer som stammar från tidigare regeringar.
Jag tycker att det är alldeles riktigt som Åsa Lindestam säger, att det är viktigt att titta framöver på hur man utformar upphandlingar och hur man utformar kontrakten så att det inte bara finns tydliga och kännbara viten utan även skadeståndsmöjligheter i fall där det blir kraftiga och långvariga förseningar.
Samtidigt kan jag konstatera att vi har haft en ordning i Sverige som vi i regeringen vill gå ifrån där vi har krävt svenska specifikationer på allt. I något fall har vi en högre takhöjd i en helikopter än andra länder. Det innebär att vi kommer bort från skalfördelar vid beställning. Vi hamnar ofta sist i kön därför att vi är den beställare som har speciella krav, vilket försenar beställningens leverans till oss. Jag tror att det kan finnas anledning för Åsa Lindestam att fundera lite självkritiskt på om detta verkligen har varit en god väg framåt. I stället för att få materiel levererad som är användbar, som är precis likadan som andra näraliggande, närstående länder beställer har vi i Sverige jobbat väldigt mycket med egna specifikationer, vilket fördyrar korta serier. Vi är en liten beställare internationellt, och då hamnar vi sist i kön.
Utifrån svenskt perspektiv är faktiskt helikopterverksamheten, det vet jag att Åsa känner till mycket väl, ett av de områden där vi tillför den mest betydande mängden ny materiel de kommande åren. Vi har så att säga både helikopter 14 och 15 på ingång. Vi har en helikopterbataljon under uppsättande som kommer att vara operativ någon gång framåt 2018, beroende på de förseningar som är grundlagda långt tidigare än den här regeringen tillträdde.
Vi bygger också om helikopter 10 B. Det kommer förmodligen att ske ytterligare ombyggnader av helikopter 10 för att få maskiner att öva på så att man kan ha en uthållig förmåga i internationella insatser med de fullt ombyggda ambulanshelikoptrarna.
Låt mig också bara understryka för Åsa Lindestam att det nog inte finns någon fråga som jag upplever har sådan konkretion när det gäller vikten av att vi jobbar vidare med säkerhetsarbetet som i just helikopterfrågorna. Under min första vecka som försvarsminister omkom fyra personer i en olycka utanför Ryd i Småland. Vi vet att ett stort antal olyckor med ett stort antal omkomna har inträffat de senaste åren. Detta är oerhört beklagligt. Det är också helt oacceptabelt. Vi måste därför gå till botten med säkerhetsaspekterna.
Här har Haverikommissionen utfört arbeten som kan vara till stor nytta. Jag vet att Försvarsmakten också tittar närmare på detta. De har som sagt en egen helikopterutredning som ÖB har tillsatt. Därutöver kommer vår utredare att belysa detta som en av många frågor vad gäller helikoptersystemens framtid.
Huvuduppgiften är att blicka framåt och se hur helikoptrar ytterligare kan understödja vår förmåga? Men också titta på problem med förseningar, med säkerhetsfrågor och med en lång rad andra frågor som är helt centrala att komma till rätta med.
Anf. 13 Åsa Lindestam (S)
Fru talman! Fortfarande vill jag veta vad som händer under tiden alla väntar. Det är ju det vi gör just nu. Vad ska vi säga till dem i Afghanistan som väntar på helikoptern? Det känns trots allt otillfredsställande.
Sedan håller jag verkligen med om att det är bra med en utredning. Det är inte det jag vänder mig mot och inte mot personen i fråga heller utan mot att det tog så lång tid.
Jag vill absolut markera stöd. Den här utredningen hade vi tillsammans kunnat prata om långt tidigare än det datum som den väl blev beslutad av regeringen.
Jag tror att säkerhetsarbetet är det som vi kanske borde resonera betydligt mer om också framöver för hela vår styrka utomlands. De kanske offrar det mest värdefulla av allt, sitt liv, för Sverige. Då måste de ha bästa tänkbara materiel, inte bara bra nog utan bästa tänkbara, tycker jag. Det här måste vi prata betydligt mer om.
Väntan är svår och avvaktan. När man är i Afghanistan tror jag kanske att det svåraste man har att uppleva är när ingenting händer och man inte kan utföra det uppdrag som man är ditskickad för att göra. Jag tror att de tänkte att nu kommer den. Nu tar riksdagen det här beslutet och sedan kommer helikoptrarna. De hade ju datum för leverans, och så händer det ingenting.
Vad kommer det att innebära att vi avvaktar, att alla får sätta sig ned och vänta? Det är det jag vill ha svar på. Hur kan det vara så här?
Jag hade velat ha ett krafttag från regeringen. Det här ska gå undan. Det här ska göras bra. Det ska inte forceras, men själva utnämningen och beslutet om utredning var inte okej. Det ska gå fort och snabbt. Vi vet vilka personer som finns att tillgå.
Anf. 14 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Åsa Lindestam blandar äpplen och päron hela tiden i sina inlägg. Det ena vi pratar om är en helikopterutredning som tittar på samtliga system, på Försvarsmaktens samlade förmåga och på säkerhetsaspekter. Vi har haft ett dussin döda i helikopterolyckor de senaste åren. Vi har också haft en lång rad förseningar som beror på bristande upphandling tidigare och på att tidigare regeringar faktiskt inte har prioriterat det.
Vi ser också att det är svårt inte bara med sådana saker som viten utan också med skadeståndsmöjligheter. Därför förändrar vi materielförsörjningsstrategin. Vi tittar noga på detta.
Det är förseningarna, som delvis beror på tidigare sätt att upphandla och på svenska, egna specifikationer i stället för att köpa färdig materiel som också andra använder, som leder fram till att vi nu står i en situation där vi måste titta på livstidsförlängningar av äldre system för att överbrygga det glapp som annars skulle uppstå. Det är fråga nr 1. Här har utredaren tid på sig fram till mars för att titta på huruvida helikopter 4 ska fortsätta att användas för att överbrygga glapp som beror på försenade leveranser.
Det andra är den fråga jag har drivit kanske hårdast, tidigast och mest, just Medevachelikoptrar till Afghanistan. Där är det ett enskilt företag som har haft svårt att leverera det en tidigare minister har beställt, det vill säga en ombyggnad av helikopter 10 till Medevacförmåga. Det har funnits förseningar, det har funnits brister i dokumentationen, och nu finns det också vissa kvalitetsproblem.
Det finns ingen tvekan hos Försvarsmakten själv om att det är högprioriterat att lösa detta. Man gör precis allt man kan. Ingen tycker att situationen är acceptabel. Den är också mycket svår, kan jag säga, att åtgärda. Det är ingen lätt sak att bygga om helikoptrar. Det är stora krav på säkerhet, dokumentation, verifikation och liknande. Men den här regeringens entydiga besked är att den svenska styrkan i Afghanistan ska tillföras helikoptrar så fort det bara går. Det är också därför vi redan nu begär riksdagens mandat för att varje möjlighet att få dit dem snabbt ska användas.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.