Vårdnadsbidrag i stället för förskola
Interpellation 2010/11:126 av Palm, Veronica (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-12-17
- Anmäld
- 2010-12-17
- Sista svarsdatum
- 2011-01-18
- Besvarad
- 2011-01-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 17 december
Interpellation
2010/11:126 Vårdnadsbidrag i stället för förskola
av Veronica Palm (S)
till statsrådet Nyamko Sabuni (FP)
Jag har blivit kontaktad av föräldrar som upprörs över att de inte får förskoleplats inom den tid förskolegarantin stipulerar. Dessutom berättar de att de av kommunen erbjuds vårdnadsbidrag i stället. Det var väl inte meningen att vårdnadsbidraget skulle ersätta förskola även för de föräldrar som vill ha förskola?
Med anledning av dessa föräldrars oro och upprördhet vill jag fråga statsrådet vad hon avser att vidta för åtgärder för att även de föräldrar som vill kombinera arbete och föräldraskap och ha en förskoleplats för sina barn inte ska hänvisas till vårdnadsbidrag och att avstå från att återgå till jobbet efter föräldraledigheten.
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:126
Webb-tv: Vårdnadsbidrag i stället för förskola
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:42 Tisdagen den 18 januariProtokoll 2010/11:42 9 § Svar på interpellation 2010/11:126 om vårdnadsbidrag i stället för förskola
Protokoll från debatten
Anf. 25 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Veronica Palm har frågat mig vad för åtgärder jag avser att vidta för att även de föräldrar som vill kombinera arbete och föräldraskap och ha en förskoleplats för sina barn inte ska hänvisas till vårdnadsbidrag och att avstå från att återgå till jobbet efter föräldraledigheten.
Regeringen har under den föregående mandatperioden genomfört en familjepolitisk reform bestående av ett frivilligt kommunalt vårdnadsbidrag, jämställdhetsbonus, barnomsorgspeng och ökat pedagogiskt uppdrag i förskolan. Syftet med reformerna är att valfriheten, mångfalden och kvaliteten ska öka så att de bättre möter familjernas behov. Med reformerna vill regeringen ge föräldrarna ökade möjligheter att välja den typ av verksamhet som är lämplig för just deras barn, i deras situation.
Införandet av ett frivilligt kommunalt vårdnadsbidrag tar inte bort skyldigheten för kommunerna att erbjuda plats i förskoleverksamhet inom tre till fyra månader. Denna skyldighet kvarstår självfallet och betyder att barn även framöver, om föräldrarna så önskar, ska erbjudas förskoleplats. I den nya skollagen, som ska börja tillämpas den 1 juli i år, har detta förtydligats till att plats i förskola ska erbjudas inom fyra månader efter att vårdnadshavaren har anmält önskemål om förskoleplats. Det har även införts en möjlighet för Skolinspektionen att förelägga kommuner vid vite att fullgöra sin skyldighet att erbjuda förskoleplats. Jag vill också pröva förutsättningarna för att ge kompensation till föräldrar om förskoleplats inte erbjuds.
I den nya skollagen utgör förskolan en egen skolform inom utbildningsväsendet och får samma övergripande mål som andra skolformer. Förskola kan alltså enligt den nya skollagen inte längre ersättas av pedagogisk omsorg mot föräldrarnas vilja, vilket är möjligt med dagens lagstiftning.
Förskolan är till för barnets egen skull och har betydelse för barnets allsidiga utveckling. Tillsammans med föräldrarna bidrar förskolan till att lägga grunden för ett livslångt lärande. Samtidigt skapas en möjlighet för föräldrar att förena föräldraskap och förvärvsarbete.
För att ännu fler barn än tidigare ska få tillgång till förskola utvidgades den 1 juli 2010 rätten till allmän förskola till att gälla alla barn från tre års ålder, i stället för som tidigare från fyra års ålder. Samtidigt finns möjlighet att kombinera den allmänna förskolan med andra omsorgslösningar om föräldrarna så önskar. Detta kan dock, som framgått här, aldrig ersätta att barnet har rätt till plats i den allmänna förskolan.
Anf. 26 Veronica Palm (S)
Fru talman! Förskolan är otroligt viktig för barnen, för föräldrarna och för hela samhället och möjligheten att bygga samhället vidare. Förskolan är den plats där barnen ges möjlighet att lära sig att vara en bra kompis. Som föräldrar kan vi göra väldigt mycket. Men när det gäller det sociala samspelet är förskolan oöverträfflig med en bra pedagogiskt utbildad personal och med en gruppdynamik som fungerar.
Att utvecklas och att vara en del av den allmänna skolan, som ju förskolan nu är med den nya läroplanen, är också viktigt. Jag blir oroad när jag ser hur resultaten i skolan nu sjunker. Det gäller både snittet och, framför allt, de stora grupper som i framtiden får det lite tuffare på arbetsmarknaden. Förskolan är viktig för att motverka detta och för att utveckla språket när det gäller de nya som kommer till Sverige.
Förskolan är till för barnen och är barnens egen plats utanför hemmet. Men förskolan är också viktig för att föräldrarna ska få möjlighet att arbeta. Ju fler som arbetar, desto mer tillväxt blir det. Som socialdemokrat vet jag att arbete och tillväxt är förutsättningarna för all välfärd. Då måste det finnas en förskola. Denna måste vara bra så att jag som förälder känner mig trygg när jag lämnar mina barn där och så att jag kan känna att jag kan gå till jobbet i vetskap om att mina barn har det bra.
I dag ser vi hur förskolan på många olika sätt dräneras på pengar - genom avknoppningar, utförsäljningar och också nedskärningar. Men det som gör mig mest upprörd är när det inte finns en förskola. Jag möter föräldrar på Södermalm i Stockholm som varit hemma, som varit föräldralediga, ett år eller kanske ett och ett halvt år och som vill tillbaka till arbetet. De har ett arbete och har en chef som väntar på dem, och de är på väg tillbaka. Men kommunen säger: Nej, vi kan inte erbjuda dig en förskoleplats trots att ditt barn är över tolv månader, trots att du i tid ställt ditt barn i kö och trots att Södermalm är en stadsdel med 100 000 invånare.
Det borde gå att organisera så att man kan ta sig till en förskola, men föräldrarna får ett nej till svar. De får ett brev från den borgerliga kommunledningen i Stockholm som säger: Vi kan tyvärr inte erbjuda en förskoleplats men vill påminna om möjligheten att söka vårdnadsbidrag.
Det är inte vad föräldrarna på Södermalm vill ha. De vill ha förskola till sina barn. De tror att förskolan är bra och vill jobba. De vill kunna kombinera föräldraskap och arbete. Men de får ett brev från kommunen där det står: Testa vårdnadsbidraget! Det kan nog fungera för dig och dina barn.
Att få ett sådant brev är ett hån mot föräldrar som vill vara aktiva. Ja, det är inte bara ett hån. Det är också uselt av kommunledningen att inte kunna erbjuda förskoleplats.
Det är fina ord här från statsrådet om vikten av förskola och om rätt, vite, till och med kompensation och så vidare. Jag måste ändå fråga: Vad vill Nyamko Sabuni säga till de föräldrar som fått ett sådant här brev och som köar för en förskoleplats till sina barn?
Anf. 27 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Att det är uselt att inte kunna erbjuda en förskoleplats håller jag absolut med om, Veronica Palm. Men när det gäller exemplen här från stadsdelen Södermalm i Stockholm vet jag att Stockholms stad i början av förra året hade svårt att leva upp till barnomsorgsgarantin, förskolegarantin.
Jag vet dock också att de sedan 2006 har levt upp till garantin. Det är någonting som Socialdemokraterna i samma kommun i samma stad aldrig lyckades leva upp till. Jag hoppas att Veronica Palm använde sig av precis samma kraftiga ord då som nu: Det är uselt att inte kunna erbjuda förskoleplats.
Vad vill då jag som statsråd, tillsammans med denna regering? Precis som jag sade vidtogs det under förra mandatperioden väldigt många åtgärder för att öka kvaliteten och tillgängligheten i barnomsorgen. Fler barn ska ha tillgång till förskola. Precis som vi sade tidigare blir förskolan viktigare och viktigare för att förbereda barnen för framtida lärande när de väl börjar skolan.
Vi har vidtagit åtgärder för att öka mångfalden så att föräldrarna i större utsträckning faktiskt kan bestämma vilken omsorgsform som passar deras barn bäst. Ett budskap här är dock att vårdnadsbidrag inte under några omständigheter är ett alternativ till förskola eller barnomsorg. Det är inte det. Detta vet jag att Stockholms politiker är tydliga med.
Jag kan inte svara för om det finns enskilda tjänstemän som har skickat ut brev till någon förälder och erbjudit vårdnadsbidrag i stället för förskola, men detta är under inga omständigheter okej. Det är, enligt lag, inte heller okej att säga nej. Det är inte tillåtet att säga nej till föräldrar som vill ha förskola och erbjuda dem någon annan typ av omsorg. Vill man ha förskoleplats ska man få det.
Därför träder en ny lag i kraft i juli där vi förtydligar detta. Det ska ske inom fyra månader, och har det inte gjort det kan föräldrarna - anser jag, och det vill jag pröva - få möjlighet till skadestånd. Jag ser gärna att detta skadestånd faktiskt motsvarar en förskoleplats, för tanken är att en kommun inte ska kunna köpa sig fri från att ge ett barn förskoleplats. Vet kommunen att det kostar att inte leva upp till lagen vet jag också att kommunen kommer att leva upp till lagen.
De flesta kommuner i vårt land lever dock upp till förskolegarantin, och det gör också Stockholms stad. Ja, det var problem i början av förra året, men detta har justerats. Jag vill alltså säga till Veronica Palm att vi ser till att höja kvaliteten, vi ser till att det finns plats för flera barn och vi ser till att de pedagogiska inslagen i förskolan håller hög kvalitet.
Vi har förskollärare, men vi har också annan typ av personal. Det är nämligen inte bara förskollärare som är hemligheten bakom den höga kvaliteten i den svenska förskolan, utan barnskötare och annan personal i skolan är lika viktiga. Alla har en roll att fylla. Om en förskollärare fyller den pedagogiska rollen har barnskötare en annan roll att fylla, nämligen att sköta omsorg om och tillsyn av våra barn.
Detta är vad vi kommer att fortsätta att jobba med: att upprätthålla den höga kvaliteten och se till att öka tillgängligheten för fler barn så att de får plats i den svenska förskolan.
Anf. 28 Veronica Palm (S)
Fru talman! Man blir lite orolig när statsrådets ambition är att upprätthålla den kvalitet vi har i dag när vi ser att kvaliteten i förskolan försämras och ser att man knölar in motsvarande en unge till i varje förskolegrupp i varje förskola i hela landet.
Jag vet att personal och personaltäthet
är
kvalitet i förskolan och att man måste våga satsa på detta, men där har regeringen gjort en annan prioritering. Det är en annan diskussion om hur man väljer att använda de gemensamma resurserna. Jag tror inte att skattesänkningar till dem som har det allra bäst är lösningen på alla frågor och alla problem. Jag tror att vi också måste våga satsa på till exempel förskolan.
När det gäller kompensation till den som inte får en förskoleplats kan det låta vällovligt, men problemet är att man inte vill ha pengar. Man vill inte anställa en barnflicka. Man vill inte ge mormor lite extrapengar för att hon ska ta hand om barnet. Man vill ha en förskoleplats. Man vill ha en pedagogisk, bra verksamhet för sina barn för att man ska våga och vilja arbeta kanske heltid när barnen är små.
Det gör mig därför orolig att statsrådet inte verkar se några problem med det kommunala vårdnadsbidragets införande. Jag ser problemen, och många av mammorna och papporna i denna stad ser problemen. På Södermalm ser man dem när föräldraledighetstiden har löpt ut och man inte får barnomsorg för att barnomsorgsgarantin inte uppfylls.
Detta kan tolkas lite olika. När vi hade en socialdemokratisk majoritet i Stockholm tolkade vi det som att det var inom stadsdelsnämndsområdet. Nu blir det tekniskt, men Stockholm är en stor stad, och vi tolkade det som att det gäller inom varje område. Det är klart att det rent lagstiftningsmässigt dock är hela staden, så om man erbjuder en plats i Hässelby till den som bor i Rågsved är det att uppfylla barnomsorgsgarantin. Jag tycker att det är tveksamt ur ett socialt perspektiv.
Jag ser också problemen på andra områden. Både statsrådet och jag vet att en förskola i Rinkeby-Kista har tvingats lägga ned bara på grund av införandet av vårdnadsbidraget, eftersom barnunderlaget sviktade. Det finns inte färre barn; det finns många barn i Rinkeby-Kista-området. Det finns många mammor som behöver detta stöd, och det finns många barn som behöver få den första kontakten med det svenska språket.
När mammorna erbjuds 3 000 kronor i månaden för att inte ha sina barn på förskolan ställs dock mammorna längre bort från arbetsmarknaden - det blir svårare att integrera sig och svårare att komma in på arbetsmarknaden - och barnen får inte den första viktiga kontakten med det svenska språket förrän kanske när man börjar skolan. Det är också ett problem, och det är en effekt av vårdnadsbidraget.
Man kan säga: Det är så få som väljer detta, kan inte de få ha det? Ja, så hade det väl kunnat vara. Jag tycker att det är helt okej; den som inte vill ha sina barn i förskolan får gärna vara hemma. Att dra resurser från den gemensamma förskolan för att barn inte ska vara i förskolan tycker jag dock inte är rätt. Så sker alltså. I Rinkeby-Kista ser vi att förskolor läggs ned på grund av vårdnadsbidraget. På Södermalm ser vi att barn inte får rätt till barnomsorg på grund av vårdnadsbidraget, och man erbjuds vårdnadsbidrag.
Jag tycker att detta är problematiskt, och jag har en fråga till Nyamko Sabuni. När vårdnadsbidraget nu finns och är en del av regeringens politik, ser du några problem med ett kommunalt vårdnadsbidrag ur ett barnperspektiv?
Anf. 29 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Veronica Palm ser många och stora problem med vårdnadsbidrag. Hon avskyr vårdnadsbidrag.
Det är dock egentligen inte vårdnadsbidrag det handlar om. Veronica Palm gillar inte valfrihet. Veronica Palm gillar inte mångfald. Det är i stället kommunen som ska erbjuda all service vi behöver som medborgare, och landstingen ska göra detsamma. Det är vi politiker som ska bestämma hur föräldrarna ska leva sina liv. Det är den politik Veronica Palm förespråkar.
Jag delar inte denna uppfattning. Det är ingen hemlighet att vårdnadsbidrag inte är en populär reform vare sig hos mig eller hos någon annan folkpartist. Det är ingen hemlighet. Det är en överenskommelse i regeringen. Men jag ser faktiskt inte heller så jättestora problem med valfrihet för föräldrar. Det kan finnas föräldrar som anser att deras barn behöver vara hemma lite till.
Veronica Palm, du talar med ett statsråd som sitter i en regering som har gjort det möjligt för fler barn att gå i förskolan. Tidigare skulle man vara fyra år, och nu har man rätt till förskoleplats redan när man är tre år.
Du talar med ett statsråd som sitter i en regering som har satsat på kvalitet. Det vi har varit tydliga med att säga är att inget vårdnadsbidrag införs på bekostnad av förskolan, utan det införs bara när man fortfarande kan upprätthålla kvaliteten och de resurser som behövs till förskolan.
Du talar med en regering som faktiskt erbjuder föräldrar andra möjligheter att göra val med barnomsorgspeng, där man kan få sin peng och själv söka sig fram till vem som ska ta hand om ens barn.
Jag vill att den höga kvaliteten i förskolan ska upprätthållas. Den ska finnas kvar, och resurserna ska finnas där. Jag vill dock inte av den anledningen begränsa föräldrarnas valfrihet.
Faktum är att de flesta föräldrar väljer förskola. De flesta barn går i den svenska förskolan. Den håller hög kvalitet och erbjuder de pedagogiska inslag som är obligatoriska och som kräver att förskollärare är anställda på förskolan. De kräver också en förskolechef som kan garantera en bra verksamhet på förskolan. Allt detta, Veronica Palm, har denna regering gjort.
Ja, vårdnadsbidrag kunde ha blivit ett stort problem om det var så att det faktiskt fanns kvinnor som valde bort jobb för att vara hemma för 3 000 kronor, men så har det inte blivit. Så är det inte.
Visst, jag beklagar verkligen att det finns kvinnor som under Veronica Palms partis tid i Regeringskansliet levde på socialbidrag och i dag kanske inte ser någon annan möjlighet än att ansöka om dessa 3 000 kronor för att slippa gå med mössan i hand till socialkontoret. Man har nämligen rätt att få vårdnadsbidrag om man har sitt barn hemma.
Min strävan är att få fler och fler barn, också barn till dessa kvinnor, att söka sig till förskolan därför att den förberedelse och det lärande som det innebär för barnen i dag kan man aldrig kompensera för om barnen i större utsträckning stannar hemma för länge.
Vi ska se till att arbeta för att sänka skatter så att fler kommer i arbete, så att också dessa kvinnor har chans att komma ut i arbete och försörja sig själva. Den dag de här kvinnorna får chans till arbete kan jag lova dig, Veronica Palm, att de inte kommer att välja bort jobbet till förmån för vårdnadsbidrag. Frågan är i stället: Vad kan vi göra som politiker för att skapa dessa jobb? Då är sänkt skatt på arbete mycket viktigare än att erbjuda bidrag av olika slag, som är någonting som Veronica Palm förespråkar.
Anf. 30 Veronica Palm (S)
Fru talman! Jag tycker precis som Nyamko Sabuni, att när de kvinnor som har kommit till Sverige, som riskerar att få leva stigmatiserade i områden som vi politiker kallar för utsatta områden, som inte får möjlighet att komma in på arbetsmarknaden, som inte får möjlighet att integrera, som lever i en familjesituation som vänts upp och ned, får arbete är vi långt på väg till en bra integration. Där har både den tidigare socialdemokratiska regeringen och också den nuvarande borgerliga regeringen en läxa att göra. Vi har inte lyckats med integrationen, vi har långt kvar.
Just därför tycker jag att det är så absurt att en borgerlig regering väljer - det är ett val - att ge dessa kvinnor bidrag i stället för jobb. Hade det inte varit bättre att ge stöd till de kvinnorna, till alla kvinnor, att komma ut på arbetsmarknaden och inte ge dem ett vårdnadsbidrag som bara har till syfte att hålla dem hemma, inom hemmets fyra väggar i Rinkeby och Kista? Det här tycker jag är dåligt.
Jag tycker att det är smakligt att Nyamko Sabuni erkänner att det var en kompromiss, och jag är ledsen att Folkpartiet tvingades gå med på det av olika skäl. Men när det gäller valfriheten, Nyamko, är ni tillbaka i 90-talet. Det är väl ingen, åtminstone ingen i Stockholm, som är emot valfrihet. I den här staden går 40 procent av gymnasieeleverna i fristående skolor. Det är självklart att de är en viktig del av infrastrukturen för skolor. Det handlar bara om hur man hanterar det. Det sätt som den borgerliga regeringen hanterar det på, när man sänker kvaliteten och ändrar lagen så att det är möjligt att avknoppa förskola i Årsta som ett år efter avknoppningen har gjort en vinst med mina skattepengar på 4 miljoner kronor, tycker jag inte är rimligt. Det är inte rätt använda skattepengar, och det sänker kvaliteten. De pengar vi avsätter för välfärd ska gå till välfärd.
Jag vill avslutningsvis tacka för debatten. Jag tycker att det är spännande att ha en förskoleminister som är folkpartist. Det uppskattar jag verkligen.
Anf. 31 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Tack, Veronica Palm, för den uppskattningen! Jag kan försäkra dig: Vi väljer inte bidrag, men vi väljer valfrihet. Framför allt väljer vi allas möjlighet till eget arbete och egen inkomst. Det är reformer på det området som vi kommer att fortsätta att jobba med, reformer som gör det möjligt för fler att komma ut i arbete, reformer för att sänka trösklar till arbetsmarknaden och att underlätta för företagandet på alla sätt och vis. Det är det vi kommer att satsa på. Bara genom att fler arbetar och betalar skatt kan vi få ett underlag för att lägga in ännu mer pengar till vår redan i dag väl fungerande förskola. Den kvaliteten ska upprätthållas, och det hoppas jag att vi kan göra i samarbete, Veronica Palm.
Tack för debatten!
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.