Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Världens bästa mat

Interpellation 2010/11:304 av Romson, Åsa (MP)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2011-04-04
Anmäld
2011-04-05
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2011-04-21
Sista svarsdatum
2011-04-26
Besvarad
2011-05-03

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 4 april

Interpellation

2010/11:304 Världens bästa mat

av Åsa Romson (MP)

till närings- och energiminister Maud Olofsson (C)

För Miljöpartiet är maten vi äter viktig. Maten är en del av välfärden, och maten vi äter ska hålla hög klass. Ansvaret på konsumenterna är stort. Det är upp till konsumenten att vid inköp av mat ställa bland annat miljö- och djurskyddskrav. Vid offentlig upphandling är det genom att vara en aktiv och medveten konsument som en sjyste och hållbar mat garanteras i våra offentliga verksamheter. Våra offentliga myndigheter, kommuner och statliga, har stort ansvar när de upphandlar. Genom att ställa bra krav i upphandlingarna kan kommunerna säkerställa att barn och unga som finns inom deras verksamheter får en så bra mat som möjligt, samtidigt bidrar kraven till att miljöbättre mat får en marknad och utvecklas.

Detta är också något regeringspartierna, inte minst näringsministerns Centerpartiet, har drivit. Centerpartiet har pratat om matlandet Sverige och på Centerpartiet.se påpekas just det som också vi i Miljöpartiet pratat om att de svenska miljö- och djurskyddskraven skapar en trygghet för konsumenterna.

Konkurrensverket, som ligger under näringsministerns eget departement, håller inte med. På sin hemsida ifrågasätter de värdet av att ställa djurskyddskrav vid offentlig upphandling av livsmedel. Verket skriver: Enligt Konkurrensverkets bedömning är en ökad harmonisering av bestämmelser om djurvälfärd på EU-nivå en mer effektiv metod än särskilda krav vid offentlig upphandling. Verket driver också att svenska kommuner inte ska ställa djurskyddskrav i sina upphandlingar, som går längre än lägstanivån inom EU.

Detta står i stor kontrast till den ambition som finns inom såväl Sverige som EU – att offentlig upphandling bör bidra till hållbar utveckling. Denna ambition finns också uttryckt i lagen om offentlig upphandling: Upphandlande myndigheter bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid offentlig upphandling om upphandlingens art motiverar detta.

Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till näringsministern:

Vad avser näringsministern att göra med anledning av Konkurrensverkets agerande när det gäller frågan om miljöhänsyn vid offentlig upphandling?

Kommer näringsministern att vidta åtgärder för att de konsumenter som är hänvisade till den offentliga måltiden ska kunna få en mat av hög kvalitet, inkluderat god djurhälsa?

Kommer näringsministern att vidta åtgärder för att Konkurrensverket ska bidra till förbättrade möjligheter för svenska kommuner och andra upphandlande enheter att ställa miljöhänsyn i sina upphandlingar?

Debatt

(8 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2010/11:304, Världens bästa mat

Interpellationsdebatt 2010/11:304

Webb-tv: Världens bästa mat

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Maud Olofsson (C)
Anf. 1 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Åsa Romson har frågat mig vad jag avser att göra med anledning av Konkurrensverkets agerande när det gäller frågan om miljöhänsyn vid offentlig upphandling, om jag kommer att vidta åtgärder för att de konsumenter som är hänvisade till den offentliga måltiden ska kunna få en mat av hög kvalitet, inkluderat god djurhälsa, och om jag kommer att vidta åtgärder för att Konkurrensverket ska bidra till förbättrade möjligheter för svenska kommuner och andra upphandlande enheter att ställa miljöhänsyn i sina upphandlingar. Jag vill inledningsvis understryka att regeringen anser att maten är en viktig del av välfärden och att det därför är av yttersta vikt att maten vi äter håller hög klass. Det gläder mig att även Miljöpartiet håller med om detta. När det gäller offentliga inköp av mat är en väl fungerande offentlig upphandling av mycket stor betydelse för att vi ska få mat med så hög kvalitet som möjligt. Det är, liksom Åsa Romson påpekat, viktigt att våra upphandlare är aktiva, väl informerade och medvetna för att vi ska kunna garantera en bra och hållbar mat med hög kvalitet i de offentliga verksamheterna. Genom att använda de regelverk som finns avseende offentlig upphandling och utnyttja dessa på ett bra sätt hjälper vi alla till att skapa en väl fungerande marknad där leverantörer konkurrerar om att få leverera bästa möjliga mat. Gällande Konkurrensverket, som är tillsynsmyndighet för den offentliga upphandlingen, vill jag klarlägga följande. Verket har inom ramen för sitt tillsynsuppdrag i uppgift att tillämpa och tolka det regelverk och den praxis som finns på området. Myndigheten har även i uppgift att informera om rättsläget och tillämpningen av upphandlingsregelverket. Vidare ska verket lägga särskild vikt vid åtgärder för att underlätta för små- och medelstora företag att delta i offentliga upphandlingar. Mot bakgrund av detta har verket tagit fram information på sin hemsida om krav på djurskydd vid offentlig upphandling utifrån ett antal domstolsavgöranden på området. Beträffande möjligheten att ställa krav på djurskydd i samband med upphandlingar finns det inga principiella hinder mot det. Dessa krav måste dock uppfylla upphandlingsreglernas krav på objektivitet, icke-diskriminering och likabehandling. När det gäller andra frågor än att värna om effektiviteten i själva upphandlingen och att säkerställa att regelverket efterlevs, såsom utformningen av miljökrav, djurskyddskrav och andra tänkbara politiskt motiverade krav i samband med den offentliga upphandlingen, finns det andra organisationer med olika inriktningar och uppdrag. Ett exempel är Miljöstyrningsrådet som är regeringens expertorgan inom miljöanpassad och annan hållbar upphandling. De ger stöd till den offentliga sektorn, organisationer och företag genom Miljöstyrningsrådets kriterier för hållbar upphandling, miljöledning, EMAS, och miljörelaterad produktinformation, EPD. Jag vill påminna om att upphandlingsreglerna bygger på EU:s direktiv om offentlig upphandling, vars grundläggande syfte är att bidra till att förverkliga den inre marknaden genom att motverka hinder mot den fria rörligheten för varor och tjänster. Genom att skapa förutsättningar för små och medelstora företags deltagande i den offentliga upphandlingen bidrar vi till att öka konkurrensen bland företagen om att få leverera mat av högsta klass.
Åsa Romson (Mp)
Anf. 2 Åsa Romson (Mp)
Fru talman! Tack, Maud Olofsson, för svaret! Jag frågade näringsministern om vilka åtgärder hon anser behövs så att de konsumenter som är hänvisade till den offentliga måltiden kan få mat av hög kvalitet, inkluderat en god djurhälsa. Frågan ställdes med anledning av att Konkurrensverket deklarerat att svenska kommuner inte ska ställa djurskyddskrav i sina upphandlingar som går längre än den lägsta nivå som finns inom EU. Det blev inte mycket till svar på just den frågan. Maud Olofsson verkar i stället nöjd med rådande situation. Fru talman! När jag själv arbetade som kommunpolitiker och hade upphandlingsansvar, när jag som politiker nu besöker skolor och diskuterar matkvalitet med ansvariga, och när jag läser om kommunala dagis och äldrebostäder som vill ge bra mat i sina verksamheter, såg och hörde jag tidigare och ser och hör jag nu en rädsla för vilka krav de kan ställa i sina upphandlingar. De möter svårigheter att upphandla den mat de vill ha och problem med att myndighetsjurister som vill ta det säkra före det osäkra inte underlättar för den upphandlare som vill försäkra sig om bra mat, inklusive att köttet ska komma från djur som inte har plågats i onödan. Varför Maud Olofsson och Centerpartiet är så nöjda har jag svårt att se, såvida de inte delar Konkurrensverkets syn om att alla krav om god djurhälsa i offentliga upphandlingar som går längre än EU:s minikrav per definition är protektionistiska. Jag hörde ändå på näringsministerns svar att så inte är fallet. I Konkurrensverkets information om rättspraxis och hur de tolkar rättsreglerna ligger implicit en tolkning av att den typen av krav är protektionistiska och därför svåra att ställa - och ska inte ställas, som Konkurrensverket självt har sagt, om de går utöver miniminivån i EU-regelverket. Vi i Sverige ställer en del högre krav i vår djurskyddslagstiftning, och det är motiverat med hjälp av beprövade metoder för god djurhälsa. Det är inte av protektionistiska skäl som den svenska djurhälsolagstiftningen går längre utan för att värna om hälsan hos våra djur och slaktetiken. Konkurrensverket bidrar snarare till en motsatt syn att främja marknader för de producenter som tillverkar den bättre maten, som också våra offentliga verksamheter vill ha. Jag konstaterar att Maud Olofsson är nöjd med hur situationen ser ut, men det är inte Miljöpartiet.
Marianne Åhman (Fp)
Anf. 3 Marianne Åhman (Fp)
Fru talman! Alliansregeringen har klargjort att satsningar ska göras för att skapa det nya matlandet Sverige. Inför år 2011 ökades anslaget med 66 miljoner kronor, och inför 2012-2014 ökas anslaget med 63,5 miljoner. Det här är en del av satsningen att skapa en alltmer konkurrenskraftig livsmedelssektor. Det framgår vidare att anslaget ska användas för kommunikationsinsatser och för satsningar på mat inom offentliga sektorn. Folkpartiet anser att det är viktigt att den goda maten kommer alla till del. En stor marknad för livsmedel är den offentliga sektorn för våra barn, ungdomar och äldre. Alliansregeringen har visat att vi vill att kommun- och landstingspolitiker runt om i vårt land kan ge möjligheter till offentliga sektorn att upphandla även svensk mat konkurrensneutralt, men lagen om offentlig upphandling sätter vissa hinder. EU-direktivet med principen om icke-diskriminering säger ju att vid utformning av förfrågningsunderlag får inte krav införas som enbart svenska företag känner till eller kan utföra. Den upphandlande myndigheten får till exempel inte heller ge ett lokalt företag företräde med anledning av dess geografiska läge. Det här är exempel på hinder. Nu gäller det att vi kommunicerar ut de goda exempel som finns ute i landet på att man kan ställa krav på djurskydd i samband med upphandlingar om man uppfyller de objektivitets-, icke-diskriminerings- och likabehandlingskrav som statsrådet nyss nämnde. Inom detta område måste både tjänstemän och lokala politiker få mycket mer kunskap och information för att vi ska nå vårt mål med det goda matlandet. Vi har många små och medelstora jordbruksföretag inom livsmedelsproduktionen i våra skogslän, inte minst i mitt hemlän Värmland. Det är inte lätt för dem att hålla kostnaderna på samma nivå som större jordbruk då samma djurskyddskrav och miljökrav naturligtvis gäller för små som stora producenter. Deras produktion ger inte spår på världsmarknaden, men de bidrar i stort till att skapa länets kollektiva nyttigheter. De skapar ett öppet odlingslandskap och fritids- och rekreationsområden. Och det är våra livsmedelsproducenter inom jordbruket som ofta genom generationer har förvaltat, brukat och skött sin mark och skog och därigenom skapat grunden för ett rikt växt- och djurliv. Dessa företagare behöver kunna konkurrera på en mer jämlik nivå för att kunna få en lön att leva på. Alliansregeringen har slagit fast att Sverige ska bli det nya matlandet. Utökade ekonomiska medel är avsatta för detta i anslaget för areella näringar, landsbygd och livsmedel, som jag nyss nämnde. Men nu gäller det att vi kommunicerar och informerar om att förutsättningarna finns för svensk mat med hög kvalitet inom offentlig sektor. Folkpartiet ser fram emot ett fortsatt gott samarbete i denna fråga mellan näringsministern och landsbygdsministern för att vi ska nå det här målet.
Maud Olofsson (C)
Anf. 4 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Låt mig först säga att jag tycker att det är enormt viktigt att vi har god kvalitet på mat i våra offentliga sammanhang - skolor, vårdinrättningar, äldreboenden och allt möjligt. Jag tycker att det är alldeles självklart att vi ska ha god kvalitet på maten. Det finns ju en förklaring till att regeringen har satsat på Matlandet Sverige. Det har vi gjort för att vi vill att ännu fler producenter ska producera mat av hög kvalitet. Det råder heller inget tvivel om att Centerpartiet har varit mycket aktivt med att jobba med jordbrukspolitiken men också med andra politikområden för att åstadkomma detta. Sedan har vi ett upphandlingsreglemente som är svårt att hantera lokalt. Jag har identifierat det för länge sedan och också gett uppdrag till Konkurrensverket att utbilda dem som gör offentlig upphandling lokalt för att de bättre ska kunna förstå hur det här reglementet ser ut. Jag har inte hört att någon vill ändra upphandlingsreglerna på Europanivå. Syftet med detta är ju att skapa likvärdig konkurrens. Och det kan man göra samtidigt som man ställer hårda krav på miljö- och djurskydd, men man måste göra det på rätt sätt. Det går till exempel inte att hänvisa till att man ska följa svenska regler, för det uppfattas som diskriminering av andra länders regler. Det får man inte göra. Däremot får man ställa höga djurskyddskrav. Man får ställa krav på kvalitet och så vidare. Men - och det är där skon klämmer, tror jag - det handlar om kunskapen om hur vi gör detta. Det är det som Konkurrensverket också beskriver, att det är en svårighet, med tanke på de domar som har kommit. Konkurrensverket är ansvarig för sin egen information, men om jag tittar på vad som har hänt ser jag att Miljöstyrningsrådet måste vara ännu mer aktivt för att förmedla den kunskapen och utarbeta riktlinjer så att man får den hjälpen. Det är också det som de har i uppdrag. Och jag tycker att det är viktigt att vi utvecklar den kunskapen, som gör att vi kan stödja lokala politiker. Om jag för ett ögonblick får bli partiledare för Centerpartiet kan jag säga att vi internt i vårt parti har gått igenom det här och utbildat politiker på lokal nivå. Det är bra om fler politiska partier kan göra detsamma för det vill verkligen till att vi gör rätt upphandlingsunderlag så att vi kan ställa rätt krav. Men det handlar också om, som det nu visar sig, krav på dokumentation. Det är nämligen också en del i detta. Ska vi ställa de här kraven måste det också finnas ordentlig dokumentation att falla tillbaka på. I grunden tror jag inte att det finns någon oenighet kring detta. Jag tror att vi alla önskar att man ska ha bättre kvalitet på maten, för det är verkligen dåligt på sina håll, och det här är en folkhälsofråga av stora mått. Det vi ska göra är att med hjälp av upphandlingsreglementet ge kunskap lokalt. Där har vi också riggat en organisation så att man kan ge den kunskapen. Syftet med det är att underlätta för dem som ska göra det här, så att de gör på rätt sätt, men också att åstadkomma bättre mat i våra offentliga miljöer.
Åsa Romson (Mp)
Anf. 5 Åsa Romson (Mp)
Fru talman! Förra veckan kom det en dom i ett mycket uppmärksammat fall kring Sigtuna kommun som har ställt ett flertal krav, bland annat på god djurhälsa. Man har ställt krav på att antibiotikaanvändningen ska vara efter veterinärers inrådan och inte i något slags förebyggande syfte, att det ska vara max åtta timmar transport före slakt och att djuren ska få bedövning före avblodning. Alla de här tre exemplen är exempel som det finns gott stöd för både i svensk och faktiskt också i europeisk djurskyddslagstiftning numera. Trots det valde domstolen att lyssna mer på Konkurrensverkets ganska fyrkantiga regeltolkningar än på Miljöstyrningsrådets inlagor, vilka hade stött Sigtuna kommun i det här fallet. Det är naturligtvis bara ett fall i mängden. Det finns en ganska splittrad rättspraxis i Sverige när det gäller krav, särskilt inom djurskyddsområdet. Men det finns också en spridd uppfattning om att Konkurrensverkets tolkningar tillhör de mer konservativa och de mer rigida. Det är de som betonar svårigheter och problem. Och det ligger också till grund för att verket har varit ute och sagt att det är bättre att driva ökat djurskyddskrav i EU-harmoniseringen än att göra det via upphandlingen. Och det är lätt att säga till kommunala politiker som inte känner att de har så många ingångar i Bryssel för att driva på. Dessutom finns det ett antal länder som inte driver på lika mycket som Sverige i de frågorna. Fru talman! Det här är ett område som jag tror att näringsministern borde ägna lite mer energi åt inom sitt eget hägn. Det är jättebra att man som partiledare utbildar partikolleger inom Centerpartiet. Så gör även Miljöpartiet. Jag tror att det är många partier som på sina kommunala riksting och annat diskuterar upphandlingsfrågor mycket och försöker lära av goda exempel som man har. Men i dag stöter man pannan blodig i rättsväsendets domstolar och får inte en tydlig rättspraxis åt det håll som ministern pekar på. Man vill att det ska gå att ställa rimliga krav som vi anser är objektiva, som följer icke-diskriminering och som inte hänvisar direkt till svenska regler. I Sigtuna har man sagt: Vi tycker att det är skäligt att djuren, som köttet vi äter kommer ifrån, ska ha behandlats på ett sjyst sätt. Då har vi i dag en situation där Konkurrensverket faktiskt är en aktör som påverkar den rättspraxis som sätts, och jag tycker inte mig se att man har uppfattat ett tydligt uppdrag att informera så att kommuner på ett lättare sätt kan ställa de här kraven utan snarare tvärtom. De vänder sig till Miljöstyrningsrådet, följer deras exempel och får Konkurrensverkets utlåtanden emot sig, bland annat i domstolarna. Jag tycker att näringsministern borde titta mer på det här om man ska vara effektiv och tydlig och komma framåt när det gäller det som vi egentligen båda vill. Det handlar alltså om att vi ska kunna ha lokalt upphandlad mat som kommer från acceptabla förhållanden, om vi tittar på djurhälsa, som är bra ur folkhälsosynpunkt och som faktiskt också uppmuntrar små och medelstora jordbruksproducenter i vårt land, precis som det naturligtvis kan göra det i andra länder. Jag tycker inte att den situation vi nu har i den offentliga upphandlingen pekar på att det händer någonting annat än att kommuner som visar ambitioner, som säger att de vill ha god mat i sina verksamheter, faktiskt inte får det stöd från myndigheter som de borde ha eller har det regelverk som gör att de kan leverera den goda maten. Jag tror i första hand att kockarna i förskolorna vill vara kockar och laga mat, inte att de vill stånga pannan blodig mot byråkrater och dessutom få svenska myndighetsjurister emot sig.
Maud Olofsson (C)
Anf. 6 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Jag håller med. Kockarna ska laga god mat. Där man har utvecklat det här bra ser vi också att det är god mat som äts av barn på skolorna och av äldre inom äldreomsorgen och så vidare, men det också kostnadseffektivt. Det är den här kombinationen, tycker jag, som talar för att vi måste bli ännu duktigare på att göra de här upphandlingsunderlagen. Regeringen är mycket aktiv på detta område. Jag tror inte att det råder någon tvekan om vad vare sig landsbygdsministern eller näringsministern tycker i de här frågorna. Det är självklart så att vi ska kunna ställa krav på kvalitet när vi upphandlar mat för så stora summor. Ett problem för många småföretag, och det gäller generellt för upphandling, är att man gör så stora upphandlingsunderlag så att det är väldigt svårt för små företag att vara med. Det är ett annat område som jag har bett Konkurrensverket jobba med. Också inom livsmedelssektorn är det många som inte har de kvantiteter som efterfrågas om man gör väldigt stora upphandlingar. Det handlar också om att politikerna själva och de som jobbar med detta som tjänstemän tänker efter lite grann om hur man gör upphandlingen. Vi har en diskussion på EU-nivå om diskriminering. Vi kan möta motsvarande krav. Svenska företag säger: När vi kommer till andra länder och försöker att komma in på deras marknader ställer de krav som vi inte kan följa. Man upprättar regler som är anpassade för det egna landet. Det finns en generell lagstiftning om upphandling. Det regeringen gör nu är att jobba med de myndigheter vi har för att utveckla praxis och bättre sätt att göra upphandlingen med dessa krav så att vi kommer att komma bättre fram. Från min horisont måste vi ha rätt att ställa krav på kvaliteten på maten. Tittar vi hur mycket som slängs i våra skolor, inom sjuk- och hälsovården och äldreomsorgen är en del av problemet kvaliteten. Därför är det rimligt att vi är aktiva på området för att skapa goda förutsättningar för bra mat i våra offentliga miljöer.
Åsa Romson (Mp)
Anf. 7 Åsa Romson (Mp)
Fru talman! Det är intressant att höra att Maud Olofsson är så pass engagerad i de här frågorna som hon här försöker låta som. Däremot har jag inte i svaret kunnat utläsa den stora aktiviteten som du talar om, i varje fall inte gentemot de myndigheterna, annat än att man underlättar för små och medelstora producenter generellt. Tittar man specifikt på krav när det gäller djurhälsa, som är ett krav som många offentliga verksamheter i dag vill ställa, ser man stora problem inte minst på rättspraxisområdet. Myndigheterna bidrar också till det. Näringsministern borde titta lite mer på det. Både Sveriges Kommuner och Landsting och Miljöstyrningsrådet har varit inne och gett underlag till Sigtuna kommun för sina krav på det här området. Det har blivit överklagat generellt av Cervera, ett av företagen som helt enkelt inte vill se de kraven komma in i upphandlingarna på någon mer generell nivå. När detta sker trots att argumentationen inte är protektionistisk utan går ut på att ha rimliga krav på djurhälsa som bedövning före avblodning, åtta timmars transport och att inte ha en överdriven antibiotikaanvändning har vi ett problem. Utländska rättsutlåtanden visar att det problemet inte handlar om EU-regelverket utan om den tolkning man gör i Sverige som Konkurrensverket bidrar till att göra. Jag skulle vilja uppmana näringsministern att göra sin hemläxa och titta på de styrmedel hon förfogar över i regeringen.
Maud Olofsson (C)
Anf. 8 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Det är en väldigt viktig fråga. Det finns ett stort engagemang, och det är jag glad över. Ibland kan man känna sig ganska ensam i att slåss för att få en jordbrukspolitik i Sverige där vi får fram goda livsmedel till våra konsumenter och att det offentliga också kan bidra till detta. Jag är därför glad för att det är fler partier som engagerar sig i den frågan. Det är verkligen nödvändigt. Det är bara om vi kan ha en svensk jordbruksproduktion som vi också kan ställa höga krav och också få ut de goda produkter som svenskt jordbruk i dag producerar. Men regeringen agerar inte bara nationellt. Vi tycker också att det är viktigt att vi på EU-nivå driver dessa frågor. Under vårt ordförandeskap var Eskil Erlandsson enormt aktiv i att driva fram frågor som förbättrar djurskydd, påverkar transporter och miljökraven. Vi tycker att EU kan titta på Sverige när det handlar om mycket av den lagstiftning om djuromsorg och annat som vi har. Det är en konkurrensfråga för svenskt jordbruk om vi ställer väldigt höga krav som medför ökade kostnader som konsumenter ibland inte är beredda att betala för medan andra har lägre krav och lägre kostnader. Det är en tuff situation för svenskt jordbruk. Titta på grisproduktionen i Sverige i dag, till exempel. Det är viktigt att vi har ett europeiskt perspektiv när vi tittar på den produktion vi har. Det är för vi är väldigt engagerade i den här frågan som vi är aktiva gentemot Konkurrensverket och Miljöstyrningsrådet, inom Landsbygdsdepartementet och så vidare. Vi tycker att det är viktigt. Det är också därför som jag menar att våra politiska partier måste ta ett ansvar med att utbilda dem som jobbar med upphandling i vilka regler som ska gälla, vilka krav man ska ställa och vilken dokumentation som ska finnas. Det finns anledning att fortsätta att vara aktiv på det området. Jag kan försäkra er om att är det någonting som Centerpartiet tänker göra i den här regeringen är det att se till att vi får god mat i våra offentliga miljöer och se till att det också är höga miljökrav och god djuromsorg.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.