Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

värnande av folkrätten

Interpellation 2002/03:217 av Schyman, Gudrun (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-03-05
Anmäld
2003-03-05
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2003-03-11
Sista svarsdatum
2003-03-19
Besvarad
2003-03-25

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 5 mars

Interpellation 2002/03:217

 av Gudrun Schyman (v) till utrikesminister Anna Lindh om värnande av folkrätten

Sällskapet riksdagens kvinnor mot krig, SÄRK, har bildats. Med anledning av detta vill jag ställa följande interpellation.

Förenta nationernas stadga inleds med följande ord: "Vi de förenade nationernas folk, beslutna att rädda kommande släktled undan krigets gissel, som två gånger under vår livstid tillfogat mänskligheten outsägliga lidanden ."

Det talas alltså om att bespara "mänskligheten outsägliga lidanden" och om att "rädda den undan krigets gissel". Krig leder till outsägliga lidanden. Krig måste förhindras. Detta är andemeningen i Förenta nationernas stadga. Men vad är det som nu håller på att ske?

Det krig som mänskligheten ska räddas ifrån har inte börjat. Men det förbereds. USA och Storbritannien laddar upp för ett storanfall mot Irak i Persiska viken. De båda staterna försöker pressa Turkiet att upplåta sitt territorium för ett anfall genom norra Irak/irakiska Kurdistan. Den stat de avser att angripa är sedan över ett decennium av sanktioner och bombningar starkt försvagad. De som kommer att drabbas av kriget kommer inte att vara landets obehagliga regim. De flesta offren kommer kriget att skörda hos civilbefolkningen.

I FN-stadgan kan man också läsa att i syfte att förhindra krig och upprätthålla freden ska man införa "metoder, som ger säkerhet för att vapenmakt icke kommer till användning annat än i gemensamt intresse". Jag har ytterst svårt att föreställa mig att krigets offer och angriparen har några gemensamma intressen och var och en kan säkert inse att "metoder som ger säkerhet för att vapenmakt icke kommer till användning" anbefaller största försiktighet, noggrannhet och tålamod när det gäller konfliktlösning.

I dag handlar det dock om två stormakter beväpnade till tänderna som är ytterst ivriga att inleda ett stort militärt anfall mot en försvagad befolkning @ en befolkning som försvagats både av internationella sanktioner, den egna regimens förtryck och folkrättsstridiga bombningar av USA och Storbritannien. Att beskriva denna situation som att USA och Storbritannien anfaller Irak i självförsvar är absurt.

Enligt artikel 51 i FN-stadgan förklaras att självförsvarsrätten inträder först när väpnad attack har inletts @ och endast då. Det räcker inte med att hänvisa till hotbilder. Sådana kan vilken aggressiv stat som helst måla upp för att rättfärdiga sina grumliga syften.

USA förklarar att Saddam Hussein är en fara för sitt lands befolkning och att hans regim bryter mot de mänskliga rättigheterna. Det är alldeles sant. Men USA:s politik är hycklande. USA motsatte sig en resolution i FN som fördömde Saddamregimens massmord på kurder i Halabja på 1980-talet.

Det är inte försvaret av freden, folkrätten eller de mänskliga rättigheterna som är den drivande kraften i USA:s politik gentemot Irak. Detta torde framgå av att USA i olika sammanhang talat om användande av kärnvapen, upprättande av en USA-ledd förvaltning ledd av en guvernör i Irak (som under ockupationen av Japan) och i diskussionerna med Turkiet behandlar den kurdiska befolkningen i norra Irak/irakiska Kurdistan som en bricka i ett stormaktspolitiskt spel.

USA med sin sekundant Storbritannien försöker att ge sitt kommande angrepp på Irak folkrättslig status genom att på olika sätt hota och utöva utpressning mot andra medlemmar av FN:s säkerhetsråd. Man hotar till exempel med att tillgripa ekonomiska sanktioner mot Tyskland som befinner sig i ett ekonomiskt bekymmersamt läge, därför att Tyskland motsätter sig ett krig. Man lockar medlemmar av Nato som exempelvis Turkiet med bistånd och så kallade mjuka lån för att USA ska få tillgång till turkiskt territorium.

USA försöker genom ekonomiska och politiska manipulationer att upphäva folkrätten och avstå från det som förklaras i Draft Declaration on Rights and Duties of States, utarbetad av FN:s folkrättskommission, artikel 8: "Every State has the duty to settle its disputes with other States by peaceful means in such a manner that international peace and security, and justice, are not endangered." (Det är varje stats plikt att lösa sina meningskiljaktigheter med andra stater med fredliga medel på ett sådant sätt att internationell fred och säkerhet, och rättvisa, inte sätts i fara.)

Att hota och utöva utpressning kan knappast vara något annat än att man hotar rättvisan och överskrider vad folkrätten stadgar. Enligt den svenska regeringens hittillsvarande uppfattning tolkas folkrätten av säkerhetsrådet. Med ett sådant synsätt står alltså säkerhetsrådets beslut alltid "över" folkrätten.

Vid det militära angreppet på Afghanistan gavs för första gången rätten till "självförsvar" en ny innebörd. Självförsvarsparagrafen tänjdes ut till att också omfatta militära straffexpeditioner som repressalier för terrorattacker. Tidigare hade rätten till självförsvar endast varit begränsad till att gälla vid en stat som attackeras av en annan stat.

Diskussionen nu handlar om att förebygga krig med krig. Detta innebär ännu en ny och än mer utvidgad tolkning av vad som stadgas om rätten till självförsvar i folkrätten. Vem gynnas av den tolkningen?

Med utgångspunkt från ovanstående vill jag fråga utrikesministern:

1.Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att förmå USA att avstå från att utöva ekonomisk och politisk utpressning mot stater och folk som har en från USA avvikande mening om USA:s planerade angreppskrig på Irak och det irakiska folket?

2.Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att värna folkrätten och FN:s anseende och förhindra att folkrätten urholkas genom att preventiva krig legitimeras?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:217, värnande av folkrätten

Interpellationsdebatt 2002/03:217

Webb-tv: värnande av folkrätten

Protokoll från debatten

Anna Lindh (S)
Anf. 78 Anna Lindh (S)
Fru talman! Gudrun Schyman har mot bakgrund av den rådande Irakkrisen frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förmå USA att avstå från att utöva ekonomisk och politisk utpressning mot stater och folk som har en från USA avvikande mening. Hon har också frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att värna folkrätten och FN:s anseende och för- hindra att folkrätten urholkas genom att preventiva krig legitimeras. Låt mig först säga att Sverige djupt beklagar att krig nu brutit ut. Det militära ingripandet mot Irak sker utan FN-mandat och utgör enligt vår mening ett brott mot folkrätten. Regeringen delar inte USA:s åsikt att folkrättsligt stöd föreligger för det militära ingripandet mot Irak. Alla tänkbara åtgärder måste nu vidtas för att undvika att civilbefolkningen drabbas. Den humanitä- ra rättens regler måste följas av samtliga inblandade parter och respekt måste visas för de mänskliga rät- tigheterna. FN har en central roll att spela i hantering- en av den humanitära situationen och i ett Irak efter kriget. Frågan om konfliktens fortsatta hantering måste återföras till säkerhetsrådet. Det är mycket uppmuntrande att EU:s stats- och regeringschefer i sitt uttalande om Irak i förra veckan tydligt lyfte fram FN:s fortsatta roll under och efter den nuvarande krisen. När det gäller frågan som rör påtryckningar mot medlemmar i säkerhetsrådet utmynnade som bekant diskussionerna i New York inte i någon ny resolution. Frågan om vilka påtryckningar som utövades inför en omröstning kom därmed inte att ställas på sin spets. Det är också tydligt att påtryckningar och utfästelser inte sällan orsakar politiska motreaktioner och där- med får motsatt effekt än avsett. När det så gäller frågan om värnandet av folkrät- ten och FN:s roll vill jag först påminna om att avrust- ningen av Irak sedan 1991 varit en fråga för FN. FN:s säkerhetsråd har använt flera olika medel, bland annat ekonomiska sanktioner, för att få regimen i Bagdad att leva upp till sina åtaganden, men detta har inte hjälpt. Irak har brutit ingångna överenskommelser, avbrutit samarbetet med tidigare vapeninspektörer och vägrat följa FN:s beslut. I höstas beslutade säker- hetsrådet att ge Irak en sista chans att uppfylla kra- ven. Sverige har betonat betydelsen av att det interna- tionella samfundets tryck mot Irak bibehålls. Vår inställning har varit tydlig och gått ut på: - att Irak måste göra sig av med de massförstörelse- vapen som kan finnas i landet och också visa att så har skett - att ge vapeninspektörerna vårt fulla stöd och den tid och de resurser de själva ansett sig behöva - att FN:s säkerhetsråd och ingen annan kan fatta beslut om hur Irakfrågan hanteras. Nu befinner vi oss i en ny situation. Ett militärt ingripande i Irak har ägt rum utan ett mandat från säkerhetsrådet och utan FN:s stöd. Det är ett oaccep- tabelt tillvägagångssätt och skadligt för hela FN- systemet. Utan folkrätten, utan ett gemensamt regel- verk för hur stater ska agera mot varandra gäller en- bart den starkes rätt, något vi inte kan acceptera. Det finns inte stöd i folkrätten för att rätten till självförsvar också innefattar möjligheten att, utan att ett land blivit utsatt för ett väpnat angrepp, gå till attack först, för att förebygga framtida skador mot det egna landet eller de egna medborgarna. Riskerna med en för bred tolkning av självför- svarsrätten är påtagliga: respekten för FN:s säkerhets- råd, för FN-stadgan och för folkrätten kan försvagas. Dessutom kan tröskeln för våldsanvändning sänkas vilket kan leda till att stater eller grupper kan hänvisa till "självförsvar" som förevändning för att gå till väpnat angrepp. För att förhindra att detta sker måste alla stater som anser att det skulle strida mot folkrätten göra sina röster hörda. Det är viktigt att varje stat ger sin syn på innebörden av folkrättens våldsförbud. På så sätt förhindrar vi att folkrätten utvecklas i en riktning som vi inte tycker är önskvärd. Detta är de utgångs- punkter som kommer att vägleda Sveriges fortsatta arbete för respekt för FN-stadgans självförsvarsrätt. Vår säkerhet förutsätter en världsordning baserad på folkrätten. Sverige kommer att fortsätta att arbeta aktivt, inom EU och globalt, för att upprätthålla re- spekten för FN-stadgans primat.
Gudrun Schyman (V)
Anf. 79 Gudrun Schyman (V)
Fru talman! Jag är naturligtvis glad över att vi är överens i synen på folkrätten i den nya situation som har uppkommit, den nya situation som har uppkom- mit efter det att jag skrev den här interpellationen. Jag gjorde ju det bland annat som en följd av att vi har bildat ett sällskap i riksdagen som heter SÄRK, Säll- skapet riksdagskvinnor mot krig. Vi är många som är oroade och som därför har ställt frågor, och jag har ställt den här interpellationen till utrikesministern. Vi diskuterade folkrätten, och vi kände en stor oro för att folkrätten är på glid och för att den har varit det alltsedan Afghanistan. Då fick den en ny inne- börd: självförsvarsrätten, där det inte bara handlade om att det var stater som skulle angripa varandra utan där detta också gällde vid terrorattacker. Vi var många som kritiserade också det. Nu tar också utrikesministern upp att det finns en fara för att folkrätten är på glid om vi inte med kraft försvarar den, det vill säga om vi inte med kraft nu opponerar oss mot det flagranta brott som har skett genom att USA med sina allierade har startat kriget mot Irak. Det är ju det som har skett. Vi är överens om att detta är ett brott mot folkrät- ten. Det är en kriminell handling om vi ska utgå från vad FN-stadgan och folkrätten kräver. Därför menar jag att vi måste gå vidare med den mycket viktiga uppgift som också utrikesministern talar om. Det är viktigt att varje stat ger sin syn på innebörden av folkrättens våldsförbud och att Sverige måste fortsätta sitt arbete med att skapa respekt för FN-stadgans självförsvarsrätt. Just det: Och hur ska vi nu göra detta? Hittills har regeringen förändrat sin position till att i alla fall tala klarspråk om att detta är ett brott mot folkrätten. Det tycker jag är väldigt bra. Vi är överens om det. Men hur ska vi nu beivra detta brott? Hur ska vi göra för att det också ska få konsekvenser för de länder som begår det här brottet? Vad ska det resultera i för kon- sekvenser? Vi har ju från Vänsterpartiet föreslagit tre saker. Det första är att regeringen ska fördöma detta och tala om vår syn på det här för de länder som krigar, att rikta oss direkt till dem med ett uttalat fördömande. Vi har krävt att regeringen som medlem i FN ser till att generalförsamlingen inkallas och diskuterar den här frågan. Vi har också krävt att Sverige omedelbart ska upphöra med vapenexporten till de krigförande länderna. Det är tre konkreta krav som kommer som en naturlig följd om man anser att det här brottet mot folkrätten är allvarligt och om man anser att vi nu måste göra allt för att förhindra att det blir någon form av nytolkning av folkrätten som går ut på att detta är acceptabelt. Vi har ju partier i den här riksda- gen som säger att det kanske strider mot folkrätten rent legalt men att det ändå är legitimt. Vad vill utrikesministern göra för att vår uppfatt- ning, Sveriges regerings uppfattning, i den här frågan ska få ett utrymme och få konsekvenser? Vad tycker utrikesministern borde vara det rimliga, det logiska och det konsekventa handlandet när man anser att det är ett brott mot folkrätten?
Göran Lennmarker (M)
Anf. 80 Göran Lennmarker (M)
Fru talman! Att värna folkrätten är centralt. Ska vi ha en världsordning som bygger på lag och rätt måste man hålla i en folkrätt som fungerar och som följs noggrant. Vi beklagar att det har blivit ett krig i Irak. Det hade ju varit mycket bättre om Iraks regim hade följt FN:s krav. Så skedde inte. Nu har vi en situation där det pågår en konflikt. Men den konflikten står inte i strid med folkrätten. Det är en ståndpunkt som inte bara Moderata samlingspartiet har utan också många andra. Det är kanske den dominerande ståndpunkten i världen, skulle jag vilja säga. Framför allt kan vi notera att Kofi Annan, FN:s generalsekreterare, inte fördömt detta som stående i strid med folkrätten. Han har sagt det som jag tror att många av oss säger: Att det skulle ha varit en större legitimitet om man hade haft ytterligare ett beslut i FN:s säkerhetsråd. Hur kan det då komma sig att man kan inleda så- dana här handlingar utan ett explicit beslut i säker- hetsrådet? Ja, det hänger ju samman med att folkrät- ten inte består av enbart FN-stadgan utan den består också av FN-resolutioner, konventioner och sedvane- rätt. Vi har sedan tidigare erfarenhet av beslut i sä- kerhetsrådet om våldsanvändning som inte har varit explicita. Skyddet av norra Irak - det som vi i dagligt tal kallar för Kurdistan - har inte heller uttryckligt beslutats i säkerhetsrådet, men det har accepterats av Sverige, av alla sju partier i den svenska riksdagen. Vi har i utrikesutskottet haft en ganska noggrann debatt om just detta. Här har vi ju haft tolv år på oss att inta en position. Detsamma gäller Kosovofrågan som ju inte heller utmynnade i en slutlig resolution i FN:s säkerhetsråd. Det beror naturligtvis på att man har att skydda större värden än enbart beslutsordningen, nämligen det som FN står för, värden som är helt centrala. Det som vi från Moderata samlingspartiet är be- kymrade över är att vi nu har en situation där Sveri- ges regering har en annan uppfattning än FN:s gene- ralsekreterare i en pågående akut kris. Jag har svårt att erinra mig att något sådant har skett förr. Traditio- nellt har ju Sverige stått på samma linje som FN:s generalsekreterare när det gäller att hantera kriser, och vi har sett ett värde i detta. Jag tror att det vore klokt av regeringen att något fundera över hur det kan komma sig att man står så isolerad i denna position. Vi har anledning att värna folkrätten. Och jag vill avsluta med detta: Om vi inte har en världsordning där centrala värden skyddas och vi har under tolv års tid gemensamt ansett att det centrala som måste skyddas är att Iraks regim avrustar sina massförstörelsevapen. Detta har varit den alldeles centrala frågan under tolv års tid i FN:s säkerhetsråd när det gäller relationerna till det Irak som startade ett angreppskrig för 12-13 år sedan. Att uppnå detta centrala mål kan inte rimligtvis vara ett brott folkrät- ten. Det är också därför som FN:s generalsekreterare inte heller har fördömt detta såsom varande ett brott mot folkrätten.
Per Landgren (Kd)
Anf. 81 Per Landgren (Kd)
Fru talman! I FN-stadgans första artikel kan vi lä- sa om målet om att mellan nationerna utveckla vän- skapliga förbindelser grundade på aktning för princi- pen om folkens lika rättigheter och självbestämman- derätt samt vidta andra lämpliga åtgärder för att be- fästa världsfreden. Samma stadga slår i artikel 2 fast enskilda staters territoriella integritet och politiska oberoende som manifesteras genom den i FN olösta spänningen mellan folk och stater. En stats rätt och intresse sammanfaller långt ifrån alltid med ett folks rätt och intressen. I FN-stadgans inledning talas det om folk och inte om stater. Här finns alltså ett erkännande om att fol- ken har rättigheter, men folkens utbredning behöver inte sammanfalla med hur gränser mellan stater har dragits. Ett folk kan identifieras genom etnicitet, kultur, språk, religiös tillhörighet och annan samhö- righet. Kärnan i ett folks rättigheter är att de får reali- seras i och genom en statsbildning eller att folkets distinkta karaktär också återspeglas i statsbildningens institutioner. I inledningen till FN-stadgan bekräftas dessutom övertygelsen om alla människors värdighet och fun- damentala fri- och rättigheter. Alla människor har en rätt att i sina liv kunna förverkliga grundläggande fri- och rättigheter. Respekten för dessa rättigheter är en förutsättning för medlemskap i FN enligt dess pream- bel. En tolkning av FN-stadgan utifrån folkens rätt går tillbaka på en historisk tolkning av FN-stadgan och en naturrättslig syn på folk som en naturlig gemenskap med inneboende rättigheter. Denna syn följer logiskt av den likaså naturrättsligt inspirerade synen att var människa har en inneboende värdighet och att en statsmakt måste respektera alla människors fri- och rättigheter. Fru talman! Den i dag förhärskande tolkningen av FN-stadgan tolkar jag som realpolitisk eller rentav maktpolitisk. FN betraktas som en organisation för stater oavsett hur denna stat har kommit till eller hur den utövar sin makt. Finns det en regering, en befolk- ning och kontroll över ett territorium uppfylls stan- dardkriterierna i modern folkrätt för ett erkännande och medlemskap i FN. I denna motsättning mellan folk och stat ligger FN:s såväl svaghet som styrka, anser jag. Den byggdes in i FN-stadgan redan från början eftersom diktaturstater som Kina och Sovjet- unionen inte skulle hållas utanför trots att de reellt inte respekterade grundförutsättningarna utifrån män- niskovärdesprincipen. Med andra ord: Vilken rövar- stat som helst kan vara medlem i FN. Ytterligare ett olösligt problem som jag gärna vill ha belyst av utrikesministern är det som byggdes in i FN redan från start, nämligen detta att fem medlem- mar i säkerhetsrådet systematiskt kan förlama hela FN genom att rösta nej till varje resolution som upp- fattas gå emot den egna statens intressen. Jag vill ställa en fråga som kan uppfattas som en filosofisk fråga, men det är den egentligen inte, utan det är en rättsfilosfisk fråga: Jämställer utrikesminis- tern inhemsk positiv rätt med folkrätt? Min andra fråga är: Finns det då inga korrektiv inom folkrätten? Och min tredje fråga är: Kan inte säkerhetsrådet gå emot folkrätten eller kan säkerhetsrådet ha fel?
Anna Lindh (S)
Anf. 82 Anna Lindh (S)
Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag och Gudrun Schyman är överens om att denna militära aktion är ett brott mot folkrätten. I och med att rege- ringen har varit väldigt tydlig med detta såväl i riks- dagen som på andra sätt offentligt, i EU-sammanhang och i FN-sammanhang har vi gjort det som behövs för att bidra till att det inte blir en sådan utveckling av folkrätten att man riskerar en svängning när det gäller rätten till självförsvar. Därmed stoppar vi alltså en utveckling i negativ riktning. Det som behövs är just att ett land är tydligt på det här sättet, och det har vi varit. Göran Lennmarker verkar dock göra en helt annan tolkning. Han säger att den dominerande uppfattning i världen är att detta inte strider mot folkrätten. Det är fel, Göran Lennmarker. Den absolut vanligaste upp- fattningen är ju att det tydligt strider mot folkrätten. Hänvisningen till Kofi Annan är ju helt orimlig. Han har i förväg deklarerat att en militär aktion utan FN:s godkännande inte är i enlighet med FN-stadgan. Se- dan är det självklart att Kofi Annan i efterhand inte fördömer aktionen. Göran Lennmarker vet lika väl som jag att om Kofi Annan gick ut och fördömde aktionen och sade att den var en folkrättsbrott, då skulle det bli ännu svårare att behålla USA i FN. Även om Kofi Annan är mycket tydlig i sin uppfattning kan han i ett sådant läge inte deklarera den därför att det i praktiken skulle göra det omöjligt att fortsatta att samarbeta med USA i FN. Därför anser jag att det är naturligt att generalsekreteraren i detta fall, som i flertalet fall, undviker att fördöma länders agerande och undviker att beteckna ett agerande som ett folkrättsbrott utan i stället försöker att vara konstruktiv och hitta vägar framåt. Men, som sagt, Kofi Annan har i förväg mycket tydligt gett uttryck för vad han anser om att en militär aktion skulle inledas. Sedan tycker jag att det är mycket uppseende- väckande om Moderaterna - vi har väldigt olika upp- fattningar här - anser att detta är i linje med folkrät- ten. Anser Moderaterna och Göran Lennmarker verk- ligen att det är i enlighet med folkrätten att bryta mot FN:s våldsförbud utan att det är sanktionerat av sä- kerhetsrådet? Därmed bryter vi mot en traditionell svensk linje, att vi alltid måste hävda och värna FN:s och säkerhetsrådets primat. Jag vill också påminna om att vi är ense i frågan med det grannland som vi samarbetar närmast med i utrikespolitiken, Finland, som också tydligt har uttalat att man anser att detta strider mot folkrätten. Per Landgren tar upp frågan om mänskliga rättig- heter och folkrättens utveckling. Här finns naturligt- vis, och här kan finnas, en intressekonflikt mellan självbestämmande och mänskliga rättigheter. Därför tycker jag att det är ett område där man bör fortsätta att utveckla folkrätten. Men det är viktigt att även här FN och säkerhetsrådet går i spetsen för denna ut- veckling och att säkerhetsrådet självt tar ett ansvar för att i händelse av brott mot mänskliga rättigheter också FN i ett sådant läge kan besluta att ingripa utan att hänvisa till att detta är en inre angelägenhet. Jag tyck- er att vi under senare år ser exempel på att här ökar också möjligheterna för att FN och säkerhetsrådet i framtiden kommer att kunna ha ett sådant agerande. Men det gäller, Per Landgren, inte i det här fallet. USA och Storbritannien har ju aldrig påstått att man gör detta för att värna mänskliga rättigheter. Man har aldrig påstått att detta är en humanitär intervention, utan man har sagt att man går till en militär aktion därför att man anser att man har ett stöd i gamla re- solutioner som majoriteten av länder och folkrättsre- presentanter anser att man inte har.
Gudrun Schyman (V)
Anf. 83 Gudrun Schyman (V)
Fru talman! Jag ska inte uppta min talartid med filosofiska resonemang, utan jag tänker just här och nu hålla mig till det faktum att det har startats ett folkrättsvidrigt krig av USA och Storbritannien där också andra länder nu deltar. Detta är, minst sagt, upprörande. Jag tror att vi är många som är oerhört upprörda över den här situatio- nen och, Anna Lindh, oerhört upprörda över att rege- ringen är så sval i den här frågan. Det tog veckor innan vi fick ut er på gator och torg, innan det blev partibud på att ni skulle ut och demonstrera. Var detta en omvändelse under galgen? undrar jag. Tycker ni egentligen att det som nu pågår är rätt bra men att det inte är rätt form? Är det så att ni i sak har uppfattningen att det behövs ett krig för att sprida demokrati? Är det detta som är er uppfattning i sak men att ni nu tycker att ni - när världsopinionen, den som finns på gator och torg, är så stark - av opportu- nistiska skäl ser att det nog är klokt att säga till partiet att nu ska vi ut och demonstrera? Jag undrar om det är detta som ligger till grund för varför ni inte vill göra någonting. Anna Lindh säger: Vi har varit tydliga, och vi har gjort det som behövs. Nej, det tycker inte jag. Det behövs ordentliga markeringar. Det behövs att Sveriges regering i offi- ciella protester säger till de krigförande länderna att detta är fel och att det strider mot folkrätten. Det behövs att Sverige som medlem i FN agerar och ser till att generalförsamlingen sammankallas. Nu är det andra länder som har tagit initiativ till detta. Alliansfria rörelsen har gjort det. Olika arabländer har gjort det och så vidare. Hur tänker regeringen reagera på det här? Jag undrar om regeringen tänker reagera på det här ge- nom att säga: Ja, det kan ni göra. Vi bryr oss inte. Vi har sagt till hemmaopinionen vad vi tycker, och det räcker. Vidare undrar jag om regeringen kommer att säga: Vad bra att det tas ett sådant här initiativ. Ifall ni säger det, varför har regeringen då inte gjort det själv? Regeringen tänker tydligen inte markera ge- nom att säga: Nu upphör vi med vapenexporten till de krigförande länderna därför att det strider mot vår politik när det gäller vapenexport att exportera till krigförande länder. De här tre sakerna har inte gjorts. Men det är väl det minsta man kan begära av en regering som säger sig vara övertygad om att detta är ett brott mot folk- rätten och att det är någonting oerhört allvarligt och som man dessutom kan se konsekvenser av i framti- den. Det räcker ju med att här lyssna på Göran Lenn- marker för att förstå att det finns en väldigt klar vilja hos många att vrida folkrätten i riktning mot att det blir legio för stormakter att kunna använda sig av militära interventioner. Vilket land är det som står på tur nästa gång? Jag undrar vilket land det är om vilket vi ska säga: Titta vilken hemsk regim! Det är bäst att vi bombar. Är det Nordkorea, Iran, Syrien eller Libyen, eller är det Mellersta Östern? Ska det spridas demokrati med bomber? Är det detta som ska bli den nya folk- rätten? Nej, det tycker inte jag, och det tror jag inte att Anna Lindh heller tycker. Men då måste vi faktiskt se till att handla, inte bara säga: Detta är vår uppfattning. Det strider mot folkrätten och någonting mer tänker vi inte göra. Annars är det ju bara ren opportunism att ni nu har blivit tydliga i den här frågan. Eller är det så bara i sakfrågan? Är det så att det - om säkerhetsrådet genom olika påtryckningar, inte minst från USA, hade fattat ett sådant här beslut - skulle ha varit okej? Hade det då varit en bra åtgärd att starta ett krig som regeringen till fullo hade ställt sig bakom? Är det alltså bara procedurfrågorna som är viktiga?
Göran Lennmarker (M)
Anf. 84 Göran Lennmarker (M)
Fru talman! Att värna folkrätten är att värna vikti- ga värden. Det är det alldeles centrala. Därför är det så viktigt för Sverige att se till att dessa värden vär- nas. Det är ju det som ligger bakom att vi i flertalet tidigare fall kunnat acceptera även våldsanvändning utan explicit godkännande av säkerhetsrådet - det har skett i flera fall. Vi har ju ett fall - i mitten av 1990- talet - som var särskilt upprörande, och det var när säkerhetsrådet tittade bort i samband med folkmordet i Rwanda. Debatten efter detta markerade väl hur säkerhetsrådet också kan missa att fullgöra sitt an- svar, ofta beroende på veto som gör att säkerhetsrådet inte kommer till beslut i en situation där man borde ta beslut eller, som i fallet Rwanda, att man tittade bort. Säkerhetsrådets primat gäller alltså inte, utan det finns vidare värden än enbart säkerhetsrådets be- slutsmekanismer. Det är ju det som ligger bakom accepten av ingripanden även utan explicit säkerhets- rådets mandat. Och det är naturligtvis det som också ligger bakom Kofi Annans konstaterande att ökad legitimitet hade vunnits med ytterligare ett beslut i säkerhetsrådet. Det tror jag att vi alla kan vara med på. Men han konstaterar inte att det bryter mot folk- rätten. Jag tror att det är fel - och faktiskt farligt, fru ut- rikesminister - att ta ned FN:s generalsekreterare. Jag tror inte att det är bra. Han yttrar sig med stor kom- petens och bygger dessutom på generalsekretariatets alla resurser och hela tolkningssätt. Jag tror att det är olyckligt om en svensk utrikesminister försöker göra gällande att FN:s generalsekreterare skulle ge efter för tvång, vara tyst eller inte vilja säga vad han tyck- er. Det som han nämnde före krisen var ju FN- stadgan. Men han yttrade sig inte om folkrätten, och FN-stadgan är en del av folkrätten men inte hela folkrätten.
Per Landgren (Kd)
Anf. 85 Per Landgren (Kd)
Fru talman! Jag vill passa på att ha en principiell diskussion och vänder mig då lite grann inte mot regeringspartiet utan mot stödpartiets mer flatbottna- de syn på folkrätt. Det blir en typ av internationell rättspositivism när det, oavsett vad säkerhetsrådet beslutar, är det som skapar folkrätten. Det framgår inte riktigt om interpellanten har sett den dimensio- nen så att säga. När nuvarande svenska linje ska försvaras - att folkrätt skapas, och enbart kan skapas, av säkerhets- rådet - blir det, skulle jag vilja säga, trots utrikesmi- nisterns och regeringens tal om mänskliga fri- och rättigheter ett uttryck för en modern maktpolitisk inställning där folkrätten har fått en formell styrka i och med FN-systemet men säkerhetsrådet fungerar som en stats lagstiftande församling och skapar posi- tiv rätt. Oavsett innehållet accepterar Sverige detta. Någon fast grund för den internationella rättens positiva lagstiftning verkar inte finnas i regeringens bedömning av FN:s säkerhetsråds beslut. Åtminstone kan en rättighetsbaserad politik förd enligt folkens och enskilda människors verkliga intressen systema- tiskt förhindras - det har vi också sett - av stater som trots medlemskap och så vidare visar en skenbar respekt för FN:s rättighetskataloger. De lever inte själva upp till förpliktelserna. Folkrätt, skulle jag vilja hävda, får inte tolkas som enbart maktpolitik i och genom FN - det blir ju i realiteten så. Folkrätt har historiskt utgått från fol- kens, inte nödvändigtvis staters, rätt och från natur- rättsligt betingade mänskliga fri- och rättigheter. Om inte den dimensionen får finnas med när man kräver ett värnande av folkrätten är hela diskussionen oer- hört flat och maktpolitiskt farlig. Det blir en fråga mellan mänskliga fri- och rättigheter och machiavel- lism.
Anna Lindh (S)
Anf. 86 Anna Lindh (S)
Fru talman! Först till Gudrun Schyman. Det är fullständigt orimligt av Gudrun Schyman att angripa mig för att det sker brott mot folkrätten och säga att vi inte agerar när regeringen har varit väldigt tydlig med att vi anser att detta bryter mot folkrätten. I and- ra fall kan man demonstrera på gator och torg, men här är det inte det som behövs, Gudrun Schyman, utan är det just fråga om att regeringen ger uttryck för regeringens officiella uppfattning. Och det har vi gjort tydligt och klart både för berörda länder och i de internationella organisationerna. Därmed ger vi Sve- riges tolkning och minskar risken för att folkrätten utvecklas i en negativ riktning. När det sedan gäller beskyllningen att nu passar det att ta ställning tror jag att Gudrun Schyman är väl medveten om den linje som regeringen har haft. Det är tre principer som vi hela tiden har hävdat. Det är att Irak ska avrustas, att det ska ske genom vapenin- spektörerna fredligt, det är att i sista hand ge FN:s säkerhetsråd, men bara FN:s säkerhetsråd, möjlighet att besluta om militära aktioner. Under de skeden som vi har passerat har vi fått trycka på olika saker beroende på hur verkligheten har förändrats. I första hand fick vi i den diskussion som handlade om huruvida USA hade rätt att göra det självt eller om det skulle gå genom FN trycka på vikten av att man gick genom FN. Under nästa peri- od, när FN hade fattat beslut om en resolution, fick vi trycka på att Irak måste släppa in vapeninspektörerna och samarbeta med dem. Då gick vi inte på gator och torg, Gudrun Schyman, mot USA och mot möjlighe- ten för FN att använda en militär aktion, för då rikta- de vi uppmärksamheten mot Irak, att Irak måste sam- arbeta med vapeninspektörerna. När vapeninspektö- rerna kom in och de facto fick ett samarbete med Irak då var det dags att kräva att vapeninspektörerna skulle få fullfölja det uppdraget och få tillräckligt med tid. Det är där vi är nu. Vi är besvikna och upp- rörda över att ett par länder beslutade, utan anledning, menar vi, att det var dags att avbryta vapeninspektio- nerna och gå till en militär aktion. Det har funnits en klar linje hela vägen. Då vill Gudrun Schyman att vi nu ska gå genom generalför- samlingen. Det är möjligt att man ska göra det. Men det är i första hand säkerhetsrådet som har ett ansvar. Det är säkerhetsrådet som kan fatta beslut. General- församlingen avger rekommendationer. I detta läge är det allra bäst om säkerhetsrådet tar sitt ansvar, fram- för allt för att fatta beslut om fortsättningen. Ska vi nu klara en återuppbyggnad av Irak utan att Irak blir ett amerikanskt protektorat utan det blir FN som får ansvaret för återuppbyggnaden är det viktigt att det är säkerhetsrådet som fattar besluten. Jag har definitivt inte, Göran Lennmarker, på nå- got sätt förringat Kofi Annans insatser, tvärtom. Jag har sagt att Kofi Annan gör precis så som som en ansvarsfull generalsekreterare ska göra. Han har i förväg varit tydlig på att om man går till en militär aktion är det inte i enlighet med FN-stadgan. Det innebär ju, eftersom FN-stadgan är den viktigaste delen av folkrätten, att man därmed bryter mot folk- rätten. Han har däremot inte i efterhand fördömt detta som ett brott mot folkrätten, för det skulle minska hans möjligheter att agera. Där har flertalet folk- rättsexperter i världen faktiskt samma uppfattning som vi i Sverige. Försök inte använda Kofi Annan mot den svenska regeringen! Slutligen till den sista diskussionen, som i och för sig är väldigt intressant men som vi kanske ta i en egen interpellationsdebatt. Det är naturligtvis så att folkrätten inte skapas bara genom säkerhetsrådet, men säkerhetsrådet är ändå det viktigaste forumet. Ska vi hitta en bra balans mellan individers säkerhet och statssuveränitet är det mest lyckade att vi också i det sammanhanget kan använda FN och säkerhetsrå- det.
Gudrun Schyman (V)
Anf. 87 Gudrun Schyman (V)
Fru talman! Anna Lindh upprepar ideligen: Vi ha varit tydliga. Javisst, ni har sent omsider varit tydliga. Jag tycker inte att det är så solklart, eller det är klart såtillvida att er hållning har varit att ni inte tar ställ- ning i sak, det vill säga att ni inte tar ställning till kriget, till den militära komponenten. Ni har satt er på åskådarläktaren, och så har ni bedömt olika utspel och vad som har varit taktiskt riktigt att göra. Men Sverige kan som medlem i FN också vara aktivt, precis som vi som människor kan vara aktiva ute på gator och torg. Det spelar ju roll att vi höjer rösten. Jag tror att det spelar en oerhörd roll att en så för- skräcklig massa människor har varit ute och demon- strerat världen över med kravet på att säga nej till krig och nu kravet på att stoppa kriget. Det som nu ska stå i blickpunkten måste väl ändå vara: Hur kan vi få någon ordning på det här? Vilken konsekvens ska detta få för de länder som startar krig, som strider mot folkrätten och FN-stadgan? Ska det inte få några konsekvenser för de länderna? Borde vi rimligen inte upphöra med vapenexporten till de länderna? Är det inte bra om vi kan sammankalla generalförsamlingen så att dess majoritet kan uttala ett fördömande? Är det inte bra saker? Ska vi inte ta initiativ till de bra sakerna som visar aktivitet i frå- gan? Jag är väldigt skrämd över att så väldigt många drar sig tillbaka. Man abdikerar på något sätt: Jaha, nu blev det så här, och nu får vi tala om vad vi ska göra efteråt. Vi ska väl tala om vi ska göra nu. Vad händer när en stormakt går före och bryter mot FN- stadgan och folkrätten? Vilka konsekvenser bör det rimligen få? Det måste vara någonting annat än filo- sofiska diskussioner. Någon aktiv handling ifrån regeringens sida ser inte jag. Varför har ni inte sam- mankallat generalförsamlingen? Varför har den svenska regeringen inte tagit ett sådant initiativ? Varför säger inte den svenska regeringen: Vi avbryter vapenexporten? Varför tar ni inga initiativ? Det är min fråga, och den kvarstår.
Anna Lindh (S)
Anf. 88 Anna Lindh (S)
Fru talman! Sverige har varit mycket aktivt. Jag tror inte att det finns något land som har engagerat sig mycket och under så lång tid genom vapeninspektö- rerna för att avrusta Irak fredligt och därmed lösa denna konflikt utan att det skulle behöva gå till en militär aktion. Sverige har också varit väldigt aktivt i att hjälpa att hantera frågan för Iraks folk, dem som först har drabbats av Saddam Hussein förtryckarregim och nu också drabbas av ett krig som är orättfärdigt. Det handlar om att vi nu måste se till att alla hjälper till att humanitärt stödja Iraks folk. Det handlar om att vi måste se till att kurdernas självbestämmanderätt i norra Irak bevaras och att de inte utsätts för över- grepp. Det är frågor som vi har tagit upp både i EU och i FN. Det handlar inte minst, vilket vi också tagit upp både i EU och i FN, att se till att vi kan få en återuppbyggnad av Irak. Det är de som orättfärdigt och i strid med folkrätten har satt i gång den militära aktionen som i och för sig måste ta det ekonomiska huvudansvaret för att bygga upp Irak igen. Men det politiska ansvaret och ledningen måste ligga på FN för att det ska ha en demokratisk trovärdighet och för att det ska bli FN och säkerhetsrådet som får huvud- ansvaret för att fortsätta att hantera Irakfrågan. Vi har sist men inte minst aktiverat hela EU i den viktiga frågan: Vad gör vi för att undvika nya Irak i framtiden? Vad gör vi för att bekämpa massförstörel- sevapen? Det kan finnas massförstörelsevapen i Irak, men det kan finnas massförstörelsevapen också i andra länder som i och för sig inte har använt dem men där vi vet att riskerna är väldigt stora. Därför menar vi att Sverige, EU, FN, alla bör aktivt arbeta igen för att få bort massförstörelsevapen, biologiska vapen, kemiska vapen och kärnvapen. "Aldrig mer Irak" kallar vi det initiativ som vi har lanserat i EU.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.