Verktyg för barn och unga att kritiskt kunna granska rörliga bilder
Interpellation 2015/16:635 av Cecilia Magnusson (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2016-05-10
- Överlämnad
- 2016-05-11
- Anmäld
- 2016-05-12
- Sista svarsdatum
- 2016-05-25
- Svarsdatum
- 2016-06-07
- Besvarad
- 2016-06-07
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP)
Regeringen presenterade i mars sin filmpolitiska proposition. Beredningsprocessen pågår just nu i riksdagen. Alliansen har pekat på vad vi anser är viktiga frågor som rör filmen och som vi anser att regeringen bör ta hänsyn till.
En fråga rör barns och ungas exponering inför rörlig bild. I dag lever vi i en tid när rörliga bilder präglar vår tillvaro. Unga människor filmar vardagshändelser med sina mobilkameror, och många lägger upp klipp på sociala medier, bloggar och poddar, som i sin tur lockar hundratusentals unga följare.
Filmpolitiken behöver tala om alla delar av filmmediet för att vi ska kunna ge barn och unga verktyg att kritiskt granska den rörliga bilden och för att stärka rätten till skydd för varje ung människa.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga kultur- och demokratiministern:
Vilka åtgärder avser kultur- och demokratiministern att vidta för att barn och unga ska ges nödvändiga verktyg för att kritiskt kunna granska det rörliga mediet?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2015/16:635
Webb-tv: Verktyg för barn och unga att kritiskt kunna granska rörliga bilder
Dokument från debatten
- Tisdag den 7 juni 2016Kammarens föredragningslistor 2015/16:114
- Protokoll 2015/16:114 Tisdagen den 7 juniProtokoll 2015/16:114 Svar på interpellation 2015/16:635 om verktyg för barn och unga att kritiskt kunna granska rörliga bilder
Protokoll från debatten
Anf. 110 Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Cecilia Magnusson har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att barn och unga ska ges nödvändiga verktyg för att kritiskt kunna granska det rörliga mediet. Jag kan konstatera att många åtgärder redan vidtas.
I en tid där vår bild av verkligheten allt oftare formas och sprids via digitala medier ökar behovet av kunskap och förståelse för hur medier fungerar. Förmågan att finna, analysera, kritiskt värdera och skapa innehåll i medier är i dag grundläggande om man ska kunna vara en aktiv samhällsmedborgare. Gemensamt brukar dessa förmågor samlas under begreppet medie- och informationskunnighet, MIK.
Statens medieråd har i uppdrag att verka för att stärka barn och unga som medvetna medieanvändare och skydda dem mot skadlig mediepåverkan. Genom att utrusta barn och unga med medie-och informationskunnighet bidrar myndigheten till att stärka barnens kritiska tänkande i förhållande till information och innehåll i medier. Myndigheten tar fram utbildningsmaterial till barn och unga respektive vuxna som är i barnens närhet, som föräldrar, bibliotekarier och lärare.
Med särskilt fokus på kritisk analys av rörliga bilder har Statens medieråd under 2015 inlett ett samarbete med Konstfack i syfte att utveckla kunskapen kring bildens betydelse i medie- och informationssamhället. Samarbetet fortsätter även under 2016.
FN:s konvention om barnets rättigheter - barnkonventionen - slår fast att alla barn har rätt till kultur. Ett av målen i regeringens filmproposition är att barn och unga i hela landet, oavsett funktionsförmåga, ska ha goda möjligheter att se film och få kunskap om film och rörlig bild.
Filmpedagogiskt arbete i skolan spelar en väsentlig roll på alla nivåer. Läro-, kurs- och ämnesplanerna för grundskolan och gymnasieskolan ställer krav gällande både elevernas kunskap om och deras möjlighet att få skapa rörlig bild. Filmpolitiken ska bidra till att lärare i olika skolformer i hela landet kan erbjudas kompetensutveckling och pedagogiska verktyg för att eleverna ska ges förutsättningar att nå kunskapskraven. Även föreningsdrivna filmverksamheter har stor betydelse för barns och ungas kunskaper om rörlig bild och möjligheter till eget skapande.
Intresset för att använda film i skolan växer alltjämt och efterfrågan på kompetensutveckling i filmpedagogik bland lärare är fortsatt stor. Filminstitutet samarbetar bland annat med fem mellanstadieklasser runt om i landet kring filmpedagogik i projektet Kompisskolor. Erfarenheter från Kompisskoleprojektet publiceras löpande på Filminstitutets webbplats som inspiration till andra pedagoger.
Filminstitutet genomför även många andra verksamheter för att stärka arbetet med filmpedagogik, bland annat genom skolbiodagar och kurser för filmpedagoger och lärare. Även Suzanne Ostens uppdrag som barnfilmsambassadör bör nämnas.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I en värld där kommunikation genom bilder blir allt vanligare på nätet krävs det att barn och unga kan ta ställning till exempelvis de normer och värderingar som bilder förmedlar och ha ett kritiskt tänkande i förhållande till dem. Därför är både Statens medieråds arbete med medie- och informationskunnighet och Filminstitutets arbete med filmpedagogik ytterst viktigt.
Jag kommer även framöver att verka för att barn och unga verkligen har de nödvändiga verktyg som behövs för att kritiskt kunna granska det rörliga mediet.
Anf. 111 Cecilia Magnusson (M)
Fru talman! Det är intressant att ta del av statsrådets svar på min fråga. Jag skulle önska att även statsrådet ställer sig bakom filmen som en viktig kulturyttring tillsammans med litteraturen, bilden och de andra konstformerna, eftersom filmen har ett så viktigt fokus i den svenska kulturen.
Som statsrådet sa lever vi i en tid där bilden präglar vår tillvaro. Alla, unga som gamla, präglas av detta, och redan i förskoleåldern är unga människor ute på nätet. Där är de väldigt sårbara, precis som ute på gator och torg. Såklart är föräldrarna de viktigaste och närmaste värnen, och föräldrarna måste också få möjlighet till stöttning i sin uppgift att lära barnen ett kritiskt granskande.
Där kommer den viktigaste insatsen som jag och vi ser det: studenterna. De som läser till förskollärare, grundskollärare och gymnasielärare måste i sin grundutbildning få kunskap om bildens betydelse och makt och hur barn kan få redskap att lära sig hantera bilden. Att kunna inympa ett kritiskt tänkande redan i späd ålder är en viktig parameter i en filmpolitik med kvalitet.
Unga människor filmar vardagshändelser med sina mobilkameror. Många lägger upp klipp på sociala medier. Bloggar och poddar lockar hundratals unga följare. Kontrollen av att de följer vanliga lagar och regler är inte helt vattentät. Det behöver göras mycket där för att skydda barnen.
Fler och fler kan göra film i dag och förverkliga sina konstnärliga filmdrömmar utan att behöva begränsas av ekonomiska förutsättningar. Det är bra. Samtidigt kan film och andra medier manipulera verkligheten. Detta att alla har ständig tillgång till filmkameror innebär risker. Vi vuxna måste se till att det finns gränser och verktyg att hantera riskerna.
Vet kulturministern hur många timmar på lärarutbildningen man lär ut till studenterna hur de ska hjälpa barnen till ett kritiskt granskande av film? Vet kulturministern hur många timmar detta görs på lärarutbildningen?
Anf. 112 Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP)
Fru talman! Tack för ytterligare diskussion i detta viktiga ämne.
Precis som Cecilia Magnusson beskriver berör MIK, förmågan att hantera och arbeta samt kritiskt granska rörlig bild, många olika politikområden. Inte minst viktig är utbildningspolitiken på de olika nivåerna, inte enbart riktad till de barn och unga som går i skolan utan också till lärarna. Jag vet inte alls exakt hur många timmar, eller hur få timmar, jag misstänker att det är få timmar, lärarstudenterna får. Det är ett område som vi just nu arbetar med.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
För första gången har departementschefen på Kulturdepartementet, vilket är jag, tillsammans med Utbildningsdepartementets departementschef Gustav Fridolin bildat en arbetsgrupp mellan våra två departement. Det är helt nytt. Det har inte skett tidigare i den formen när departementen har varit delade. Detta är för att vi ska kunna identifiera några av de områden där vi gemensamt ser behov av den kunskapen, bland annat med utgångspunkt i erfarenheter från de olika myndigheter vi jobbar med nu. Till exempel ansvarar jag för Statens medieråd, den myndighet som i dag arbetar mycket med att ta fram olika verktyg och material för lärare, föräldrar och unga. Gustav Fridolin har som departementschef på Utbildningsdepartementet möjlighet att påverka hur lärarutbildningen ser ut, även om Hellmark Knutsson har ansvaret för högre utbildningar.
Det här området befinner sig just nu under lupp. Utvecklingen går oerhört snabbt. Det kommer siffror efter siffror och underlag efter underlag som visar att vi ligger steget efter. Detta är allvarligt, både när det handlar om att rörlig bild behöver bli ett verktyg som många unga kan utvecklas med ur ett rent kulturpolitiskt perspektiv, men också i fråga om den våldsbejakande extremismen. Vi ser hur mörkerkrafter och extremister på olika sätt använder den rörliga bilden för att locka till sig och radikalisera unga. Vi behöver rusta våra barn och unga, via inte minst lärarna, precis som Cecilia Magnusson beskriver, så att de kritiskt kan granska och genomskåda budskapen. Vem är avsändaren? På vilket sätt klipps de olika bilderna ihop? Vilken är berättelsen, som blir stark i bild? Bilden är ett av de starkaste medierna och kommunikationsverktygen vi har.
En av de saker som finns är IDA-gruppen. Det är alltså tjänstemän från Kulturdepartementet och Utbildningsdepartementet som arbetar på Gustav Fridolins och mitt uppdrag med att ta fram förslag på nya politiska verktyg. Där har vi identifierat MIK-frågorna. Vi behöver se vilka olika och nya uppdrag som ska ges till våra myndigheter.
Precis som Cecilia Magnusson anger går medieanvändningen långt ned i åldrarna. Redan små barn, ettåringar och tvååringar, hanterar bildmedier. Därför har Statens medieråd, den myndighet som arbetar mest med denna fråga, sedan hösten 2014 genomfört en pilotutbildning av barnavårdscentraler. De är en av de plattformar vi har identifierat under senare år i Sverige där vi når många nyblivna föräldrar som behöver kunskaper om barns och ungas medievardag, verktyg och föräldrars ansvar.
Jag ser fram emot att höra svaret på hur exakt hur många, eller få, timmar lärarstudenterna i dag får för att utveckla kunskaper på detta område. Det är viktig kunskap som behöver nå våra barn.
Anf. 113 Cecilia Magnusson (M)
Fru talman! Det är tre timmar schemalagd tid på förskollärarutbildningen. På ingen av de andra utbildningarna finns det några timmar som är specialdestinerade till detta. Det är ett underbetyg för modern svensk lärarutbildning.
Steget efter är en underdrift. Jag hade uppskattat om regeringen i förslaget till filmpolitik hade lagt med att få in kritiskt granskande i lärarutbildningarna redan för förskoleåldern. Tre timmar räcker enbart till att reda ut vad en film gör och hur en film kan manipulera. Dessa frågor arbetar man noggrant med på Göteborgs universitet. Där ordnar man fortbildning - just det som kulturministern tog upp - åt skolor och lärarutbildare som vill ha verktyg för att föra över den kunskapen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det är oerhört viktigt att snabbt få in i lärarutbildningarna, på ett genomgående vetenskapligt sätt, hur dessa kunskaper och verktyg överförs till små barn i förskoleåldern.
Det är synd att regeringen inte tog chansen i den filmpolitiska propositionen, som snart kommer att ligga på riksdagens bord för debatt, fru talman. Det behövs en filmpolitik som tar upp alla sidor av filmmediet, inte för att begränsa de många människornas konstnärliga drömmar men för att ge alla barn och unga verktyg att kritiskt granska den rörliga bilden. Det handlar om rätten till skydd för varje ung människa.
Jag blir glad över att höra att kulturministern och utbildningsministern nu arbetar tillsammans. Vi har ju goda erfarenheter av samarbete mellan departement från allianstiden. Om kulturministern vill ha lite tips är hon välkommen. Det finns många gamla ministrar kvar i kammaren som kan komma med goda råd.
Det var mycket i kulturministerns svar som handlade om att saker kan göras, men hur ska vi rusta barn och unga med medie- och informationskunnighet? Hur har kulturministern sagt till Statens medieråd att göra detta? Hur ser kulturministern till att de insatser som görs i dag är de rätta och att de går till rätt saker? Finns någon garanti? Hur försäkrar sig kulturministern om detta?
Ett tips till Fridolinska och Bahska arbetsgruppen är att jobba lite bredare än bara med Konstfack och även titta på lärarutbildningar och andra institutioner som kan ha kunskap i dessa frågor.
Kulturministern talade också om kompetensutveckling. Hur ser kompetensutvecklingslinjen ut?
Anf. 114 Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP)
Fru talman! När det gäller goda samarbeten mellan departementen var det, om jag har förstått rätt, inte så mycket samarbete mellan just Kulturdepartementet och Utbildningsdepartementet under de senaste åtta åren när Alliansen hade makten. Men det kanske finns andra godare exempel att hitta på andra departement.
Vi tror mycket på det samarbetet, och vi tror på de uppgifter som vi har gett våra tjänstemän. Precis som Cecilia Magnusson säger behöver vi utveckla vilka områden som ska arbeta med just MIK-frågorna, medie- och informationskunnigheten. Det är inte enbart inom filmpolitiken. Det är därför som vi inte enbart har barn och unga i fokus om mediekunnigheten. Jag hoppas och tror att Cecilia Magnusson känner till att i förslaget till ny filmpolitik har vi utgått från det som omfattas av det nuvarande filmavtalet. Den filmkulturella delen har inte varit i fokus eftersom den fortsätter. Där ligger många av de uppdrag som Filminstitutet i dag har, och man arbetar med fokus just på barns och ungas kunskaper om rörlig bild.
Statens filminstitut är inte den enda aktören på området. Det är många som jobbar med filmhandledningar till lärare och annat stöd till filmpedagogiskt arbete. Det gör till exempel Filmcentrum, Folkets Hus och Parker, Våra Gårdar, flertalet biografföreståndare och landets många filmstudior. Inom ramen för kultursamverkansmodellen är det regionala arbetet i landets filmresurscentrum viktigt för barn och unga. Vi har Skapande skola där man också arbetar med att lära barn och unga att hantera och granska film och rörlig bild.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I lärokurser och ämnesplaner för grundskola och gymnasieskola ställs det krav gällande elevers kunskaper om och möjlighet att skapa rörlig bild.
Med andra ord görs det mycket. Men Cecilia Magnusson frågade vad exakt vi har gjort sedan ett och ett halvt år tillbaka när det gäller MIK-frågorna. Jag har en lång lista, och jag är tacksam för att riksdagsledamoten frågade. Vi har satsat en hel del på att öka Statens medieråds uppgifter när det gäller dessa frågor just för att frågan är på bordet; den är akut och brännande.
Som jag tidigare sa har vi sett att vi är steget efter, inte minst kopplat till den våldsbejakande extremismen där vi ser hur man på ett mycket avancerat sätt använder rörlig bild för att radikalisera unga.
I budgetpropositionen för 2016 gav vi Statens medieråd finansiering för att strategiskt utveckla myndighetens arbete med medie- och informationskunnighet. Vi permanentade den uppgift som tidigare regering bara gett i korta projekt.
Vi har särskilt betonat vikten av att den kunskap som har producerats och är riktad till lärare och andra vuxna i barns närhet ska ha fokus på att rusta unga att bättre stå emot hatiska, rasistiska, sexistiska, våldsbejakande, propagandistiska eller konspiratoriska budskap på nätet.
Vi har också gett Statens medieråd i uppdrag att utveckla en kampanj som heter No Hate Speech Movement. Den ska omfatta insatser för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism.
Vi har gett uppdrag till den interdepartementala gruppen och till ytterligare lärarhandledning och utveckling av material. Inte minst har vi utvecklandet av material tillsammans med Konstfack, som vi också ska sprida.
Vi har alltså gjort en hel del, men det mesta återstår.
Anf. 115 Cecilia Magnusson (M)
Fru talman! Det är intressant att höra kulturministern tala om dessa frågor, men det viktiga är att det blir verkstad. Vi kan kasta ur oss många ord i denna kammare, men det viktiga är att vi får en verkstad.
Det är gott och väl att vi ökar skyddet mot våldsbejakande extremism, men barn och unga av i dag står inför en kaskad av reklambudskap och budskap och manipulationer av andra slag. Det är oerhört viktigt att de lär sig att granska dem så att de kan bli kritiska medborgare. Jag kan därför inte nog understryka det kulturministern sa om att det mesta arbetet återstår.
Det är synd att man inte tog chansen att ta med dessa viktiga delar när man gjorde en filmpolitisk proposition. I alla fall för mig som moderat är barn och unga dem som jag vill ägna min kraft och politiska glöd åt.
Filmpolitik är en helhet. Vi hade många samtal med kulturministern där vi krävde att de filmkulturella insatserna skulle ingå i propositionen. Det struntade man fullständigt i. Men det är bra om man tänker om.
Jag tycker inte att det är för få aktörer. När jag hör kulturministern låter det snarare som att det är för många aktörer. Man borde ha mer spets och kraft koncentrerad på de saker som är viktigast.
Jag önskar kulturministern lycka till i det viktiga arbetet med att samordna sig med utbildningsministern och andra aktörer i denna fråga så att det blir lite verkstad.
Anf. 116 Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Verkstad ligger för mig. Att strunta i saker har aldrig legat för mig - inte i tidigare uppdrag och definitivt inte som kultur- och demokratiminister.
Hanteringen av rörlig bild och kunskapen om rörlig bild är central för våra barn och unga ur många perspektiv. Självklart handlar det om att kunna granska och stå emot budskap, att kunna identifiera vem avsändaren är och vad denna vill och att kunna stå sig i konkurrensen om jobben runt om i Europa och världen. Det är viktig kunskap som vi behöver fördjupa arbetet med.
När det gäller filmpolitik är barn och unga sedan länge i fokus och högt prioriterade. Det bevisar en rad fantastiska verksamheter i Filminstitutets regi. Det viktiga där är hur:et, hur det har utvecklats och på vilket sätt man utvecklar denna kunskap i samverkan med andra myndigheter, instanser, organisationer och företag.
Det är inte vi i politiken som ska utveckla hur:et. Vi ska skapa förutsättningarna och sätta målen, för precis som Cecilia Magnusson säger är det avgörande i den tid vi lever i och så som vi tror att framtiden kommer att utveckla sig.
Hur:et ska utvecklas av filmbranschen, och i de råd som nu inrättas med experter på film. Kunskapen om hur man jobbar med film, hur man granskar film, på vilket sätt film kan stimulera utveckling och hjälpa en att hantera verkligheten ska ges av dem som verkligen kan frågan.
Tack för interpellationen!
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.