Viltanpassning av kraftledningsgator
Interpellation 2023/24:14 av Mikael Larsson (C)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2023-09-19
- Överlämnad
- 2023-09-20
- Anmäld
- 2023-09-21
- Svarsdatum
- 2023-09-28
- Besvarad
- 2023-09-28
- Sista svarsdatum
- 2023-10-04
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
Det finns cirka 140 000 hektar kraftledningsgator i Sverige som är bredare än fem meter. Rätt utnyttjat är det en betydande foderresurs för älg och övrigt hjortvilt. Trots att älgtätheten minskat, men genom att övriga hjortdjur ökat i antal, har vi fortfarande alltför högt betestryck i många av våra tallföryngringar och även på jordbruksmark. Skogsbruket har anpassat sina skötselåtgärder för att bland annat öka den biologiska mångfalden men också för att odla rätt trädslag på rätt typ av mark, så kallat ståndortsanpassat skogsbruk.
Viltet i våra svenska skogar är viktigt för den biologiska mångfalden. Även om betesskadorna på växande ungskog minskat ligger andelen årsskadad tall på 13 procent, att jämföra med målet högst 5 procent, i södra Västergötland. Även jordbruksmark betas hårt, vilket gjort att länsstyrelsen beviljat skyddsjakt på en del klövviltsarter.
För att öka fodertillgången för viltet har Svenska Jägareförbundet fört fram via en motion till sin riksförbundsstämma som kommit från jaktvårdskretsarna i Marks kommun och Sjuhärad att man bör viltanpassa röjningen av kraftledningsgator. I stället för att röja bort all viltbegärlig vegetation som finns i kraftledningsgatorna kan man genom att röja på ett viltanpassat sätt skapa mer foder åt det vilda på ett ställe där det ändå inte ska produceras någon framtida skog för virkesändamål. Detta görs enklast genom att man sparar delar av tallar och andra lövträdslag som då klövviltet kan äta av, utan att elsäkerheten påverkas eller att man behöver röja oftare. I dag sparas ofta bara enbuskar i ledningsgator när Svenska kraftnät röjer; allting annat röjs bort.
Andra elbolag gör så att man i dialog med berörda markägare röjer så att man kapar tallar och lövstammar ett par grenvarv upp. De på så sätt kapade stammarna skjuter nya sidoskott som är mycket smakliga för viltet. Viltet äter mycket hellre på dessa tillskapade foderstammar än på friska träd i produktionsskogen. Ofta skrivs ett avtal mellan markägare och elbolag. Flera jägare och markägare i södra Sverige har försökt att få till en dialog med Svenska kraftnät om just detta, men man vill från deras sida inte ens diskutera möjligheten till viltanpassning av kraftledningsgatorna i södra Sverige.
Undertecknad har gjort efterforskningar och samtal med företrädare för skogsbolag som menar att det inte är några problem att röja på ett annat sätt i kraftledningsgatorna. En av anledningarna till att man röjer är ju självklart ur ett säkerhetsperspektiv så att sly och skog inte växer upp till ledningarna. Detta är ju en självklarhet, och röjning av kraftledningsgator måste självklart fortsätta, men man borde kunna genomföra detta på ett annat sätt. Genom att ändra hur man röjer gynnar man viltstammarna, som får mer att äta, och skadorna på angränsande skogsplanteringar och jordbruksmark blir mindre. Klövviltet gynnas, liksom den biologiska mångfalden, och det skulle dessutom kunna vara så att vi snabbare och på ett bättre sätt möjliggör minskningen av allvarliga betesskador av klövvilt i våra svenska skogar. Skogsstyrelsen uppskattar de totala kostnaderna för viltbete på våra svenska skogar av tall till cirka 1,25 miljarder svenska kronor årligen.
Svenska kraftnät, som är ett statligt bolag, borde gå före och anpassa hur man röjer och inte ge kalla handen till detta. Därför bör regeringen ge Svenska kraftnät i uppdrag att ta fram ett projekt för hur viltanpassad röjning av ledningsgator kan genomföras. Förslaget är att detta projekt ska genomföras på fyra platser i södra och västra Sverige.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga energi- och näringsminister Ebba Busch:
- Avser ministern att verka för att Svenska kraftnät ska få i uppdrag att viltanpassa kraftledningsgator för att gynna viltet?
- Avser ministern att ta några andra initiativ för att underlätta samarbetet mellan ansvarig myndighet och skogsägare och jägare?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2023/24:14
Webb-tv: Viltanpassning av kraftledningsgator
Dokument från debatten
- Torsdag den 28 september 2023Kammarens föredragningslistor 2023/24:11
- Protokoll 2023/24:11 Torsdagen den 28 septemberProtokoll 2023/24:11 Svar på interpellation 2023/24:14 om viltanpassning av kraftledningsgator
Protokoll från debatten
Anf. 1 Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
Fru talman! Åhörare! Mikael Larsson har frågat mig om jag avser att verka för att Affärsverket svenska kraftnät, som ibland förkortas SVK, ska få i uppdrag att viltanpassa kraftledningsgator för att gynna vilt och om jag avser att ta några andra initiativ för att underlätta samarbetet mellan ansvarig myndighet och skogsägare och jägare.
Elektrifieringen är verkligen avgörande för att vi ska lyckas bygga ett fossilfritt samhälle. I takt med att elnätet byggs ut är det viktigt att kraftledningsgatorna utformas och underhålls på ett hållbart sätt.
I skötseln av kraftledningsgatorna finns ganska många intressen att värna och ta hänsyn till. Bland annat finns intresset av att gynna vilt och den biologiska mångfalden - båda delar. En ökad foderproduktion kan i vissa fall gå att kombinera med att gynna den biologiska mångfalden, men i andra fall är det motstående intressen. Den regelbundna röjningen av kraftledningsgatorna innebär att det försvinner viltbete under ett antal år. Samtidigt har det visat sig att de öppna ytorna i kraftledningsgatorna är positiva för vissa hotade arter och därmed också för den biologiska mångfalden. Eftersom förutsättningarna längs våra kraftledningsgator skiljer sig åt är det viktigt att rätt skötselåtgärder vidtas i rätt miljö, där viltanpassning kan vara lämplig att tillämpa i vissa fall.
Jag vill även nämna att Affärsverket svenska kraftnät, tillsammans med andra aktörer, har arbetat med att utvärdera och sammanställa olika typer av skötselmetoder. Under 2019-2021 genomförde Affärsverket svenska kraftnät ett projekt tillsammans med Södra Skogsägarna, Sveriges lantbruksuniversitet och Ecogain, vilket resulterade i rapporten Skötsel för ökad biologisk mångfald och ekosystemtjänster i kraftledningsgator. I den rapporten redogörs för vilka olika skötselmetoder, bland annat viltanpassning, som kan vara användbara.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Regeringen kommer att fortsätta att följa det pågående arbetet hos SVK, alltså Affärsverket svenska kraftnät.
Anf. 2 Mikael Larsson (C)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet Busch för svaret. Med denna interpellation vill jag fördjupa mig lite mer i den här frågan, för det är en fråga som verkligen engagerar runt om i våra bygder.
Precis som det beskrivs är det vilt som vi har i våra skogar viktigt för den biologiska mångfalden men även för skogen och vår natur i stort. Det vilt som vi har i våra skogar kan också vara en viktig del för den livsmedelsförsörjning som vi har i landet. Så är det sett ur ett krisförsörjningsperspektiv men även för att vi ska kunna få mat på borden. Viltet börjar ju kanske mer och mer serveras även i de offentliga köken, inom äldreomsorgen och skolan.
Sedan många år tillbaka har klövviltet - dit räknas både älg och hjort - gjort stora skador i våra skogar på exempelvis tall och gran. Det är något som kostar våra skogsägare väldigt stora summor pengar. Då gäller det att verkligen hitta nya sätt att få till foder just för viltet i våra skogar.
I Sverige har vi cirka 140 000 hektar kraftledningsgator. Vi har stora möjligheter att också nyttja kraftledningsgatorna till något annat, så att de inte bara - ursäkta uttrycket - står där. De fyller en funktion för att vi ska få fram el i hela vårt land. Men - och det är väl detta som egentligen är klämmen - hur kan vi nyttja kraftledningsgatorna på två sätt? Det handlar självklart om att fortsätta kunna transportera el, men det handlar också om hur vi kan använda kraftledningsgatorna på ett annat sätt.
Kraftledningsgatorna är i första hand till för att vi ska få fram el. Men hur kan vi gynna viltet på ett annat sätt?
Jag hör i svaret från statsrådet att man har haft ett projekt kring detta. Vad har det blivit av projektet? Kan man se ute i bygderna att det blir en förändring? Det är väl det som är lite intressant i detta.
Detta är en fråga som är plockad från min hemmavalkrets, Västra Götalands läns södra valkrets, och gränsbygderna Sjuhäradsbygden och Halland, där många är väldigt engagerade just i denna fråga.
Utifrån den rapport som är framtagen och de skötselmetoder som finns i rapporten undrar jag om statsrådet redan nu kan se att det har blivit en förändring när det gäller hur Svenska kraftnät jobbar med denna fråga. Är statsrådet beredd att permanenta just det arbetet när det gäller att röja i kraftledningsgator på ett sådant sätt att det gynnar vår viltstam - och i det här fallet framför allt i södra Sverige?
Anf. 3 Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
Fru talman! Jag antecknar flitigt de specifika frågorna från ledamoten och vill även passa på att verkligen tacka för den här interpellationen, som är mycket initierad. Med tanke på att jag är en kombination av landsbygdsbo, jägare och energiminister får man väl säga att den landade väldigt väl, så att säga. Vi delar intresset och engagemanget för dessa frågor.
Det ser ut som ett genomtänkt upplägg med landsbygdsministern i plenisalen i dag också. Jag hade glädjen att kunna förena både lite rekreation och viltvård med landsbygdsministern så sent som i helgen. Vi såg just en kraftledningsgata i ett av passen. Det blir väldigt uppenbart att den fyller sin funktion för elen, som ledamoten mycket riktigt påpekar. Men här finns också en väldigt unik möjlighet att varva i omgångar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det handlar bland annat om att öka den biologiska mångfalden. Det finns arter som trivs väldigt bra i den typ av ängsliknande miljö som blir efter att man har grundröjt ordentligt hela vägen ned i en kraftledningsgata, som man gör med jämna mellanrum. Man kan kanske också komplettera. Har man mer viltfoder inne i skogen - det är lite olika hur det ser ut - kan den typen av biologisk mångfald göra så att vi får mer viltfoder naturligt i den mer uppväxta skogen. I andra kraftledningsgator behöver vi ha det omvända. Då behöver vi alltså inte nödvändigtvis ha så mycket mer av den sortens - inom citationstecken - biologisk mångfald, utan där skulle vi vara gynnade av mer som kan tjäna som viltfoder för inte minst klövviltet, inte minst under väldigt tuffa vintrar. Det blir då lite mer lättåtkomligt.
Det jag egentligen vill slå fast för den som inte nördar in sig lika ofta i gränslandet mellan jakt och energifrågor som jag har anledning att göra - eller som man uppenbarligen gör i södra delen av Västgötaslätten - är att det inte behöver finnas en motsättning här.
Det är detta som regeringen via myndigheterna försöker åstadkomma. Det måste vara möjligt att varva. Det är det som den här rapporten, Skötsel för ökad biologisk mångfald och ekosystemtjänster i kraftledningsgator, och det man har tittat på har gått ut på.
Vi i regeringen är medvetna om situationen. Jag tycker att det är svårt, givet det underlag vi har i dagsläget, att bedöma om det funkar som det är tänkt hela vägen. Då behöver man vara medveten om att det på vissa områden kanske kommer att vara den biologiska mångfalden som väger tyngre, medan det på andra områden kommer att vara viltfodret som väger tyngre.
På totalen i ett område måste balansen kunna hållas. Det innebär att man inte bara kan lyssna på den ena eller den andra rösten. Det blir kanske rätt på totalen, men den ena sidan kanske är mindre nöjd när det gäller den specifika kraftledningsgatan i en del av landet eller i en del av ett område.
Här tror jag att det vore bra med ökad dialog och att vi uppmuntrar både markägare och jägare att följa denna fråga. Det är ambitionen. Vi är tydliga från regeringen med att biologisk mångfald, viltfoder och elsäkerhet kan gå hand i hand men att vi gärna tar emot input om hur det funkar och om det funkar som det är tänkt. Där menar jag att vi kanske behöver ha mer underlag.
Anf. 4 Mikael Larsson (C)
Fru talman! Tack, statsrådet Busch, för svaret!
Jag tror att vi är överens om att kraftledningsgatorna ser olika ut runt om i vårt land. Något som interpellationen inte handlar om men som kanske är en större och intressant fråga är om vi ska ha kraftledningar i luften eller gräva ned dem. Marksnål teknik kan bli föremål för en annan interpellation.
När det gäller kraftledningsgatorna tycker jag att det som statsrådet säger är intressant. Det kanske inte ska finnas några motsättningar mellan att ha kvar elledningar, gynna viltet och få till den biologiska mångfalden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Flera markägare och jägare som jag har talat med hemma i min valkrets Sjuhärad menar att när det gäller att röja sly i de lite mindre kraftledningsgator som de privata nätägarna tillhandahåller är det mycket lättare att få till en dialog och skriva skötselavtal om man röjer på ett sätt som gynnar både viltet och den biologiska mångfalden tillsammans.
Det kan vara så och ska kanske också vara så att om man röjer på rätt sätt för att gynna viltet kan det också stärka den biologiska mångfalden. Det bör inte finnas några motsättningar i detta.
Kraftledningsgator är ofta stora, breda och långa, vilket gör att man skulle kunna spara vissa delar av dem för den biologiska mångfalden och också gynna viltet på ett helt annat sätt. Här tycker jag att staten, via Affärsverket svenska kraftnät, bör gå före och visa vägen och att det verkligen går. Det finns ju privata aktörer som kan göra på ett helt annat sätt och som menar att det verkligen funkar och att ingenting talar emot det.
Jag tycker att det är lite intressant. Man har tagit fram rapporten, man har skötselmetoder och man har jobbat med detta. Ändå är det min bild att Svenska kraftnät på en del håll i landet inte ens vill diskutera frågan utan att det är stängda dörrar. Det går inte ens att initiera projekt. Markägarna och jägarna känner att man inte ens vill diskutera eller lyssna på dem utan att det är helt utraderat.
Jag tycker att det är lite synd att staten i det här fallet, när det finns metoder, rapporter och projekt genomförda, säger nej tack till den lilla människan som vill engagera sig i denna typ av fall. Jag vill inte att statsrådet ska kommentera specifika fall, däremot generellt hur hon ser på att Svenska kraftnät inte vill diskutera när det ändå finns metoder och rapporter för detta.
Statsrådet hann före mig. Jag observerade också att landsbygdsministern kom in i salen. Min andra fråga, fru talman, är: Tänker statsrådet, utifrån det som jag har sagt, utifrån rapporten och utifrån annat som statsrådet har fått till sig, ta några andra initiativ, kanske tillsammans med landsbygdsministern, som också är från Kristdemokraterna, för att få en annan typ av åtgärder?
Man kan införa dialoger och dylikt med skogsbolag, skogsägarföreningar, Jägareförbundet och Svenska kraftnät så att de får sätta sig vid samma bord för att staka ut en väg framåt. Är statsrådet beredd att göra detta i närtid för att få till en bra dialog och för att gynna viltet i vår svenska skog?
Anf. 5 Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
Fru talman! Jag noterar även denna specifika fråga.
Jag vill börja med frågan om ansvarsfördelning och rollerna där. Svenska kraftnät ser över sina kraftledningsgator regelbundet och vid behov, men generellt sett bottenröjs en skogsgata ungefär vart åttonde till vart tolfte år. Däremellan görs ytterligare besiktningar av ledningsgatorna för att kontrollera att det inte finns andra träd utanför själva kraftledningsgatan som skulle kunna falla och störa. En del av skogsgatan och patrullstigar som används för att ledningen ska kunna inspekteras ses också över.
Det som ligger i ansvaret här är att man ska samråda med länsstyrelsen om åtgärder som kan komma att väsentligt och märkbart ändra naturmiljön. Detta är tydligt stipulerat i miljöbalken, i 12 kap. 6 § för att vara exakt - ett så kallat 12:6-samråd. Om bottenröjningen av ledningsgatan är av sådan karaktär ska Svenska kraftnät alltid genomföra ett 12:6-samråd, och länsstyrelsen kan då inom ramen för det samrådet ställa krav på Svenska kraftnät att göra anpassningar av miljön.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Länsstyrelsen har också en vägledande funktion gentemot myndigheten Svenska kraftnät när det gäller att lämna värdefulla synpunkter utifrån sin lokalkännedom. Svenska kraftnät är en statlig myndighet och ett statligt affärsverk och har det ansvaret, medan länsstyrelsen ska sitta på lokalkännedomen.
Möjligtvis behöver vi där dra in ett annat statsråd, nämligen Erik Slottner, som ansvarar för länsstyrelserna, för att se om dialogen är tillräckligt aktiv. När Svenska kraftnät gör sin del, finns det då utrymme för markägarna och jägarna att svara upp och göra anpassningar? Sker detta i tillräckligt hög utsträckning, som möjligheten medger och som jag menar bör göras?
Inför röjningen ska Svenska kraftnät regelbundet ha en dialog med de berörda markägarna och andra intressenter. Svenska kraftnät strävar i dag efter att anpassa sina åtgärder efter de synpunkter som har kommit in.
Jag tycker att detta är viktiga och stora frågor. Man har mycket ansvar som är det huvudsakliga ansvaret. Om vi får signaler om att det inte funkar fullt ut i alla delar så som det är tänkt tycker jag att vi ska orka vara lyhörda för det.
Jag har mycket stort förtroende för min myndighet Affärsverket svenska kraftnät. Man har dock ett tydligt huvudfokus, och det är klart att det kan finnas anledning att följa tillämpningen, särskilt när arbetssätt ändras efter rapporten, och få in djupare information om vilka skötselmetoder som används, som jag nämnde tidigare.
Jag tycker att det är svårt men ser ingen anledning till misstro i dag. Jag hör dock de rapporter som ledamoten ger här i dag. Jag är beredd att ta detta på allvar och undersöka och inhämta mer information för att se om det finns ett glapp här i delar och om det finns lärdomar att dra av hur man har arbetat på andra håll, såsom de exempel som ledamoten själv lyfte fram med privata markägare, där man har upplevt en annan framgång i dialogen.
Anf. 6 Mikael Larsson (C)
Fru talman! Tack för det, statsrådet Busch! Sverige står inför många stora och viktiga frågor framöver, på många olika plan. I det stora är det viktigt att vi inte glömmer bort köksbordsfrågorna. Min bild är att det här är en typisk köksbordsfråga i jägarkretsar och i markägarkretsar. Det är kretsar som jag som bor på landsbygden befinner mig i och där man pratar om detta.
Då handlar det om det som statsrådet säger och om man ska blanda in länsstyrelsen, som också ska kunna ha den lokala kännedomen om hur artrikedom och annat ser ut runt olika kraftledningsgator. Det är jätteviktigt och jättebra. Men jag skulle även verkligen vilja väga in det som detta också har handlat om, nämligen att de som kanske har den allra bästa lokalkännedomen är markägarna och jägarna själva.
Det som jag hoppas att statsråden tar med sig - jag tittar på båda de statsråd som sitter här i kammaren - är att jag tror på dialog i denna fråga just för att man ska kunna hitta en lösning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
För Svenska kraftnät är huvuduppdraget att leverera el runt om i vårt land via de ledningar som vi har. Men detta är också någonting som i det stora hela kan gynna AB Sverige utifrån livsmedel och biologisk mångfald och för att skadorna på vår skog ska minska. Och vi kan använda skogen till drivmedel. Det kommer in så mycket i denna fråga om man vill göra den lite större.
Jag kommer att fortsätta att följa denna fråga utifrån mina väljare i min hemmavalkrets, och jag hör att statsrådet också kommer att följa denna fråga. Det finns därför kanske skäl till fler interpellationer eller samtal om detta längre fram.
Anf. 7 Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
Fru talman! Jag tackar återigen för denna interpellation.
Jag tycker att det är när vi har denna typ av utbyte av åsikter i interpellationsdebatter i denna kammare, Sveriges högsta lagstiftande församling, som debatten fungerar som bäst. Det ökar kunskapen om hur detta faktiskt går till i dag.
Jag tycker också att ledamoten på ett lovvärt sätt debatterar detta med ödmjukhet inför att vi har haft ännu en natt med brutala skjutningar och en otrygghet som kryper allt närmare inpå människor - storheten i denna typ av frågor och storheten i energiförsörjningen - och samtidigt med stor respekt karvar ut de väldigt människonära frågor som denna interpellation handlar om och hur storheterna ibland också finns i det lilla. Det är en fråga som på papperet kan se lite torr ut - viltfoder i relation till kraftledningsgator i vårt land - men där ryms något så viktigt som hur folk och våra företag får tillräckligt med el där den behövs och när den behövs till vettiga priser. Där handlar det också om hur vi vårdar det gröna guldet, skogen, som är en av våra viktigaste naturtillgångar och minskar skadorna på den och ser till att den kan förbli en av våra främsta konkurrensfördelar. I detta finns viltvården och den stolta tradition som vi har av allmogejakt. Där är det många gånger inte genom detaljreglering utan genom sunt bondförnuft som vi kan vårda vår viltstam. Här finns också ansvaret för moder jord och för den biologiska mångfalden och för att vi ska lämna efter oss en planet som är bättre än den vi fick ärva.
Som energiminister, som lantis och som jägare tar jag denna fråga med mig. Och jag tror att vi kommer att ha anledning att följa upp detta och höras igen om det.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.