Infrastrukturutbyggnad i Västsverige

Motion 2003/04:T303 av Nils-Erik Söderqvist m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att infrastruktursatsningar för perioden 2004–2015 på ett bättre och mer rimligt sätt tillgodoser trafiksäkerhet, miljö och utvecklingsmöjligheter i Västra Götaland.

Nödvändiga infrastruktursatsningar i Västra Sverige

Infrastrukturen på kommunikationsområdet har under det senaste decenniet varit ett eftersatt område. Minskade resurser till investeringar och anslag till underhåll har satt märkbara spår i standard och kapacitet på vägar och järnvägar såväl i Västsverige som i hela landet. Minskade satsningar på infrastruktur har en negativ påverkan på förutsättningarna för tillväxt och utveckling, vilket på sikt leder till sämre välfärd. Sverige behöver en god tillväxt för att klara välfärden och nödvändiga satsningar på vård och omsorg. En hög tillväxt har därför i decennier stått högst på dagordningen för socialdemokratin och de fackliga organisationerna. Det är ett medel för att öka medborgarnas välfärd och ekonomiska standard.

Tillväxt skapas i ett sampel mellan ett gott företagsklimat, effektiv offentlig sektor, väl fungerande infrastruktur och en kompetent arbetsmarknad. Infrastrukturen är en tillväxtmotor som påverkar människors förutsättningar till goda levnadsvillkor i både glesbygd och tätort. Det påverkar också företagens vilja till nyetableringar. Några av de viktigaste faktorerna för företagsetablering är tillgången på kompetent arbetskraft i närområdet och goda kommunikationer. Uteblivna investeringar påverkar inte bara samhällsutvecklingen utan också trafiksäkerhet.

Infrastrukturpropositionen som beslutades 2002 för perioden 2004–2015 innebär en avsevärd förstärkning av resurserna för en utbyggnad av vägar och järnvägar. Investeringen svarar mot transportbehoven och ger möjligheter att säkerställa och bygga vägar och järnvägar på ett sätt som gynnar hela Sverige. Förslaget som nu ligger, att flytta fram investeringarna, får stora negativa konsekvenser för hela landet men också för Västsverige, inte minst på trafiksäkerhetsområdet. Utvecklingen i Västra Götaland och Halland har en stor betydelse för tillväxten i hela landet. Västra Götaland förutses av olika experter ha en god potential för ekonomisk tillväxt. Otillräckliga satsningar på transportinfrastrukturen riskerar att hämma denna för landet så viktiga utveckling.

En stor del av Sveriges export- och importflöden går genom eller till/från Västsverige, vilket ytterligare förstärker den nationella betydelsen av ett väl fungerande transportsystem i Västra Götaland. Trafiksystemen är emellertid inte anpassade efter de behov som finns, än mindre för behoven 10–15 år framåt. Bristerna på E 6, riksväg 45, E 20 och riksväg 40 är redan i dagsläget stora samtidigt som trafiken, inte minst godstransporterna, växer kraftigt. Flera vägar i Västra Götaland tillhör landets mest olycksdrabbade och ligger högt när det gäller antal dödade och skadade. På E 6 har andelen dödade och svårt skadade ökat 2002 på den del i Bohuslän som inte är motorväg. Utbyggnaden av såväl väg- som järnvägsnät i Västra Götaland har av olika skäl blivit eftersatta. Därför har de politiska partierna i Västra Götaland agerat för att få en gemensam strategi för utbyggnaden. Socialdemokraterna i Västsverige har beräknat behoven av investeringar till 50 miljarder under en 10-årsperiod, exklusive järnvägssatsningarna i Halland.

Bättre och trafiksäkrare vägar

Vägarna i Västra Götaland är generellt av bristfällig standard, såväl riksvägarna som länsvägarna. Upprustning och utbyggnad av vägnätet är nödvändigt för att generera en säkrare trafikmiljö. Den bristfälliga västsvenska vägstandarden är också en flaskhals för utvecklingen både på nationell och regional nivå.

E 6 är en viktig länk i det europeiska vägnätet och i särklass den viktigaste vägen för transporterna mellan Norge och Göteborg. Cirka 50 % av alla Norges utrikestransporter går i E 6-korridoren och sedan i mitten på 90-talet har transittrafiken ökat med ca 70 %. Sommartid medför ökande turism en närmast fördubblad trafik, vilket tillsammans med den undermåliga standarden gjort vägsträckan oacceptabelt hårt olycksdrabbad.

E 6 är därför en av regionens mest angelägna vägar och högt prioriterad av regionen. Det finns inga rimliga skäl att flytta fram vägutbyggnaden. Vi anser att den måste byggas ut i enlighet med vad riksdagen redan beslutat, dvs. till 2007. När Svinesundsbron står färdig 2005 kommer E 6 i Bohuslän att vara en flaskhals som riskerar att försämra trafiksäkerheten och påverka den regionala tillväxten i negativ riktning. Andra prioriterade vägprojekt i regionen är riksväg 45, E 20 och riksväg 40 där investeringsbehoven är stora och akuta. Inom dessa finns det ingen prioritering utan alla är angelägna projekt för att skapa förutsättningar för regional utveckling och förbättring av trafiksäkerheten.

E 20 är viktig för kommunerna och de många företagen längs vägstråket men har också en hög olycksstatistik. Den binder samman orter i regionen som har stor industriproduktion. Utbyggnaden har försenats gång efter gång, delen mellan Lundsbrunn och Holmestad med det besvärliga Götenekrysset är särskilt angelägen. Riksvägarna 40 och 45 är av stor betydelse för både enskilda och näringslivet i Västsverige. Utbyggnad av riksväg 45 i Göta älvdalen har länge skjutits upp. Delen mellan Nol och Nödinge i Ale kommun behöver samordnas med järnvägsutbyggnaden och behöver starta senast 2006 för att situationen i regionen inte ska förvärras. Riksväg 40 har stora trafikflöden med en negativ olyckstrend. Den är en av tre internationella vägar in i regionen och den naturliga tvärförbindelsen i södra Sverige. Främst handlar det om sträckan Borås–Ulricehamn. Trafikmässigt är dessa vägutbyggnader mycket angelägna att slutföra i enlighet med de tidigare beslut som finns.

Järnvägar

Kapaciteten på järnvägarna – Norge/Vänerbanan, Västra stambanan, Kust-till-kustbanan och Västkustbanan – in mot och genom Göteborg i kombination med nuvarande säckstation är otillräcklig och ett hinder för utvecklingen av den nationella, regionala och lokala tågtrafiken. Begränsningarna i kapaciteten medför svårigheter att utveckla den spårbundna kollektivtrafiken och möjligheterna att vidga arbetsmarknaden i regionen även om det finns en politisk vilja. En tågtunnel under Göteborg skulle skapa förutsättningar att både stärka pendeltrafiken och knyta samman Västkustbanan med övriga banor.

På Norge/Vänerbanan är det främst utbyggnaden i södra Göta älvdalen som är den mest centrala prioriteringen på banan. Järnvägsutbyggnaden behöver omgående påbörjas och samordnas med vägutbyggnaden vid Nol–Nödinge. Västra stambanans svagaste länk är sträckan mellan Göteborg och Alingsås där kapacitetstaket redan har nåtts. En utbyggnad är nödvändig för att klara framtidens utmaningar med mer gods på järnvägen.

Väg- och järnvägsanknytningarna till de nationellt viktiga målpunkterna Göteborgs hamn och Landvetter flygplats har påtagliga brister. Göteborgs hamn är Nordens största och enda för transocean direkttrafik. Till Göteborg kommer det varje dag över 100 godståg med gods som ska skeppas ut i världen. Bansträckningen är enkelspårig och inte elektrifierad, vilket ger kostsam, tidskrävande och miljöbelastande hantering innan godset kan köras ut till hamnen.

En ny järnvägsförbindelse mellan Göteborg och Borås som i en första etapp påbörjas via Landvetter flygplats skulle främja arbetsmarknaden, tillväxten och miljön i regionen. Idag kan den befintliga banan inte konkurrera med vare sig buss- eller biltrafiken, vilket medför att en stor del av pendlingstrafiken går via väg.

Utbyggnaden av Västkustbanan till dubbelspår har pågått i mer än 10 år och fortfarande saknas väsentliga delar i Halland. De två etapper som kvarstår utgör stora hinder för att gjorda investeringar till fullo ska kunna utnyttjas. Det finns många angelägna skäl till att banan måste bli färdig. Miljön på västkusten är hårt belastad av luftföroreningar från bl.a. trafiken. Ett större utnyttjande av järnvägen är en förutsättning för att uppnå miljökvalitetsmålen i Västsverige. Den regionala tillväxten är beroende av snabba och miljöeffektiva transporter. Avståndet till kontinenten är ett konkurrenshinder och därför är det viktigt att på alla sätt medverka till att minimera nackdelarna i konkurrensvillkoren.

En av de svagaste länkarna på Västkustbanan är problemen med att komma igenom Hallandsåsen. Trots de miljöproblem som Hallandsåsen haft så anser vi att det är viktigt att tunnelbygget slutförs. Färdigställande av Västkustbanans dubbelspårsutbyggnad är en förutsättning för att binda samman kommunikationerna mellan Oslo, Göteborg, Malmö och Köpenhamn. För att denna ska kunna realiseras behöver den planerade järnvägstunneln i Varberg, enligt det avtal som finns, och en ny järnvägsstation i Falkenberg påbörjas snarast. En utbyggnad av Västkustbanan med dubbelspår ger stora positiva effekter på miljön i regionen och förutsättningarna för tillväxt. Att öka kapaciteten medför inte bara tidsvinster utan den främsta vinsten är att det möjliggör en överföring av tunga godstransporter på västkusten från E 6:an till en utbyggd järnväg.

Infrastruktur en motor för utveckling

En utbyggd infrastruktur är ett av de starkare incitamenten för att stimulera den ekonomiska tillväxten. Genom att förbättra infrastruktur och trafikutbud så att kundunderlag och arbetsmarknad vidgas i en s.k. regionförstoring, öppnas också nya möjligheter för människor i mindre orter. I Västsverige finns en stor potential för regionförstoring framförallt genom utbyggnad av järnvägssystemet. Exempelvis kan arbetsmarknaderna i Varberg, Borås, Trollhättan/
Vänersborg och Uddevalla integreras med arbetsmarknaden i Göteborg. Dalsland kan vävas samman med Trestadsregionen.

Genom att bygga ut vägar och kommunikationer skapas också förutsättningar för glesbygden i regionen att utvecklas och leva vidare genom ökade möjligheter till pendling till tätorterna. På så vis stärks tillväxten till fler geografiska områden. Vidgade arbetsmarknader bidrar också till ökad jämlikhet och jämställdhet. Konsekvenserna av en otillräcklig transportinfrastruktur i Västra Götaland blir lägre tillväxt och dålig trafiksäkerhet som innebär avsteg från nollvisionen. Det leder till en sämre miljö och ökade svårigheter att uppfylla miljökvalitetsnormerna.

Politisk enighet

Det finns en politiskt enighet i hela Västsverige om investeringsbehov och prioriteringar. I augusti 2003 överlämnades en skrivelse – undertecknad av politiska företrädare från alla partier och samtliga 49 kommunstyrelseordföranden i Västra Götaland och av regionstyrelsens ordförande – till ansvarigt statsråd.

I skrivelsen anförs behovet av en ökad satsning på väg- och järnvägsnäten i Västra Götaland. Det är också nödvändigt att planeringsramen för åtgärder i den regionala infrastrukturen bättre måste beakta de stora behoven och trafikbelastningen i regionen. I Västra Götaland har det också utvecklats en process där politiska företrädare för kommuner och Västra Götalandsregionen, efter dialog med andra intressenter, gemensamt kommit fram till de avvägningar och prioriteringar som är nödvändiga i regionen. Denna är uttryckt i Västra Götalandsregionens yttrande över Banverkets och Vägverkets förslag till nationella investeringsplaner samt i regionens förslag till regional infrastrukturplan.

Andra finansieringsformer

Vi är väl medvetna om att de ekonomiska förutsättningarna avsevärt förändrats sedan infrastrukturpropositionen beslutades i riksdagen. Därför finns det skäl för att diskutera andra möjliga finansieringsformer för att genomföra de nödvändiga väg- och järnvägsinvesteringarna. Västra Götalandsregionen har på olika sätt medverkat till att ta fram förslag på andra finansieringsformer för att öka takten i investeringarna. Ett sådant förslag är exempelvis lånefinansiering av vissa vägsträckor. Hur andra finansieringsformer och eventuell del av finansieringen ska kunna se ut behöver emellertid utredas skyndsamt.

Förslaget om att införa vägavgifter på E 6 kan vara en av många lösningar men måste analyseras noga. En avgiftsfinansiering i form av vägavgifter kräver dock att det finns alternativa vägar tillgängliga för dem som inte har möjligheter att betala avgifterna. Ett vägande skäl för att införa någon form av avgifter bör i så fall vara att det förstärker miljöarbetet och visionen om ett hållbart Sverige. Ett annat sätt att ta in avgifter kan vara att se över förutsättningarna om att avgiftsbelägga den tunga och miljöbelastande trafiken.

Stockholm den 30 september 2003
Nils-Erik Söderqvist (s)
Mona Berglund Nilsson (s)	Berndt Ekholm (s)
Kjell Nordström (s)	Alf Eriksson (s)
Gunilla Carlsson (s) i Hisings Backa